Oberoende journalistik?

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.

Kajsa Ekis Ekman blev direkt avskedad av ETC för en artikel om Kiev Independent. Inte för att den var osaklig. Läs ETC: Kajsa Ekis Ekman: Varför accepteras Kyiv Independents nazistkopplingar? och
Vad tycker Kajsa Ekis om ETC:s beslut? Stryps yttrandefriheten?

Alan Macleod gör här på Mintpress/ en närmarer analys 8 april av denna snabbt uppstigande fixstjärna som tycks applåderas av etablissemanget i Väst. Viktigt att känna till i dagens läge,

___________________________________________________________

Oberoende journalistik?

Kyiv Independent Deep Dive: The West’s In-Kind Answer to Putin’s Propaganda 

Medan anställda på The Kyiv Independent ställer upp på att ”oberoende journalistik är demokratins hörnsten”, finansieras de i tysthet av västerländska regeringar – ett faktum som borde få varningsklockor att ringa hos kritiska mediekonsumenter.

KIEV, UKRAINA – I takt med att den ryska attacken mot Ukraina har kommit att dominera globala nyhetsflöden, har även en tidigare, föga känd nyhetskälla, kallad The Kiev Independent, kommit att dominera. Sedan starten i november förra året har Independents profil snabbt kommit att stiga och har främjats och stöds av både sociala mediejättar och bolags-pressen.

The Kyiv Independent har blivit en favorit. Det verkar praktiskt taget omöjligt att slå på kabelTV-nyheter utan att se dess reportrar på CNN, Fox News, MSNBC, ABC, CBS eller andra nätverk. Dess personal har fått möjlighet att skriva flera op-eds på sidorna i The New York Times och The Washington Post, något som anses vara det ultimata godkännandet av många journalister. NPR-lyssnare kan också ha hört intervjuer med reportrar från Independent.

Men även om den nästan universellt presenteras som ett kollektiv av opartiska journalister, som producerar trovärdigt innehåll, tyder Independents historia, finansieringskällor och närheten av många av dess nyckelpersoner till västerländska regeringar, att nyhetsorganisationen inte är i närheten av att vara så oberoende som dess namn antyder.

Sedan november har mediet samlat över två miljoner Twitter-följare, upp från cirka 20 000 en vecka före den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari. Twitter marknadsför också ständigt dess innehåll på sin hemsida och uppmuntrar hundratals miljoner människor att läsa och följa dem.

The Independent har också lyckats samla in mer än 3,2 miljoner dollar från två separata crowdfunding-kampanjer på GoFundMe och samlar in mer än 72 000 dollar per månad från supportrar på Patreon. Detta beror delvis på högljudda uppmaningar från sådana som The Washington Post, CBS News och PBS, som stödde deras finansieringskampanjer som det perfekta sättet att göra något för att hjälpa ukrainare.

”Jounalister på The Kyiv Independent har gjort ett enormt arbete med att bevaka kriget och erbjuda världen ständiga uppdateringar, även när de fruktar för sig själva, sina familjer och sina hem”, skrev WP. Samtidigt har Times också regelbundet gjort reklam för dess bevakning och rekommenderat den till läsare, som ett sätt att ”undvika att drunkna i en ocean av information.” En annan artikel, som instruerar lärare om hur man diskuterar kriget, säger att ”ukrainska källor som The Kyiv Independent” är en ”bra utgångspunkt” som ”en pålitlig nyhetskälla.”

Kort sagt, det har inte funnits något mindre än ett högt ljudande, över-hela-fronten godkännande av startup-nyhetsorganisationen. Men få, om någon, av dessa rapporter och framträdanden, antyder hur nära The Kiev Independent och många av dess anställda står västerländsk regeringsmakt.

En nyfödd uppvuxen på regimförändringens mjölk

Kyiv Independent föddes i november, när dussintals anställda från The Kyiv Post kom i konflikt med ägaren av tidningens politiska bevakning. Den nya ägaren till The Kyiv Post, Adnan Kivan, önskade enligt uppgift att hans anställda skulle vara mer vördnadsfulla mot president Volodymyr Zelenskys administration, vilket ledde till en svår splittring, där dussintals Post-anställda sparkades och startade sin egen tidning. Medan vissa har pekat på detta som ett exempel på Independents trovärdighet och ovilja att bli kontrollerad, är andra inte lika säkra.

Journalisten Mark Ames kommenterade splittringen genom att säga att  ”Ukrainas västerländska civila samhälle (tillsammans med den hårdföra ukrainska diasporan) avskydde Zelenskij ända fram till invasionen och misstänkte honom för att vara otillräckligt nationalistisk.” Ames Moskva-baserade tidning, The eXile, stängdes ner av Vladimir Putin 2008. Hans analys verkar ha bevisats varande korrekt, av Independents chefredaktör, Olga Rudenko, som skrev i New York Times att , ”Herr. Zelensky, showman och artist, har avslöjats av verkligheten. Och det har avslöjat honom att vara nedslående medioker.”

De 30 Kyiv Post-medarbetarna kunde omedelbart finansiera sin nya satsning, tack vare mer än 200 000 CA$ i kontanter från den kanadensiska regeringen, som genomförde donationen genom European Endowment for Democracy. Utanför Ryssland har Kanada den största ukrainska diasporan i världen och har tagit en aktiv roll i att försöka forma landets politiska bana.

European Endowment for Democracy, som grundades 2013 och direkt efter modell av U.S. National Endowment for Democracy (NED), är en EU-organisation, vilken fungerar på ungefär samma sätt som NED gör. Även om det uttrycker sina handlingar med språkbruket ”demokratifrämjande”, är det till för att dela ut stora summor pengar, stöd och utbildning till politiska myndigheter, grupper, journalister och icke-statliga organisationer i fiendeländer, med målet att främja EU:s intressen, inklusive störtandet av fientliga regeringar. Det ”främjar inte demokrati” inom EU; dess verksamhet är begränsad till Östeuropa och regionen Mellanöstern och Nordafrika. Under de senaste åren har den stöttat anti-regeringsrörelser i Vitryssland, Ryssland, Syrien och Libanon.

Redaktören. Påminner om denna artikel NED, CIA:s lagliga fönster.

Inget av denna information, inklusive om någon koppling till Kanada eller European Endowment for Democracy, finns på The Kyiv Independents webbplats. Faktum är att mediet presenterar sig som helt oberoende och som stödd av läsare. I avsnittet ”About” proklamerar det att ”The Kiev Independent kommer inte att vara beroende av en rik ägare eller en oligark. Publiceringen kommer att vara beroende av insamlingar från läsare och givare och längre fram av kommersiell verksamhet.” Det reder inte ut vilka dessa givare är. Men dess personal presenterar sin finansiering som ovan: ”Vi tar inte emot smutsiga pengar”, sa en reporter. MintPress bad både The Kyiv Independent och den kanadensiska ambassaden i Ukraina om kommentarer om deras finansieringsarrangemang, men har inte fått något svar.

Besvärande CV

De bekymmersamma kopplingarna, vilka undergräver The Kiev Independents trovärdighet, slutar dock inte där. Till exempel brukade dess skrivande redaktör, Liliane Bivings, arbeta och skriva för Natos tankesmedja The Atlantic Council, som specifikt bevakade Ukraina. Producenten, Elina-Alem Kent, arbetade för den amerikanska ambassaden i Kiev 2017; inte precis den bakgrund man skulle förknippa med gräsrötter och oberoende medier. Chief financial officer, Jakub Parusinski, var tidigare anställd av International Center for Policy Studies, en Ukraina-fokuserad tankesmedja, som sponsras av många västerländska regeringar. År 2020 tilldelades kulturreportern Artur Korniienko ett stipendium för att arbeta för Radio Free Europe/Radio Liberty, en organisation som The New York Times en gång beskrev som ett ”världsomspännande propagandanätverk byggt av CIA.”

Samtidigt har bidragsgivaren till The Kiev Independent, Lucy Minicozzi-Wheeland, som tidigare arbetat för USA:s ledande tankesmedja Council on Foreign Relations, fått ett stipendium av USA:s utrikesdepartement, för att studera Ukraina, och hon arbetade även på Ukraine Crisis Media Center, en organisation som direkt finansieras av den amerikanska regeringen .

Den obestridda stjärnan i The Kyiv Independent är dock försvarsreportern Illia Ponomarenko, som på kort tid har byggt upp ett följe på över 1,1 miljoner människor på Twitter. Från frontlinjen blir hans tweets och videor virala dagligen och utgör grunden för mycket av västerländska mediers rapportering om konflikten. Ändå är Ponomarenko långt ifrån en neutral aktör och tillbringar en orimlig del av sin tid inbäddad i Azovbataljonen, den nynazistiska gruppen som han beskriver som sina ”goda vänner” och sina ”vapenbröder”.

Hah, this story is now the 5th most read on @KyivIndependent https://t.co/zdSp7FxVAQ

— Illia Ponomarenko 🇺🇦 (@IAPonomarenko) April 16, 2022

Azovbataljonen är en nynazistisk paramilitär grupp, som formellt har införlivats med de ukrainska väpnade styrkorna. Deras enheter bär märket för wolfsangel på ärmarna, symbolen som den ökända nazistiska 2:a SS-pansardivisionen – en enhet ökänd för att ha övervakat den systematiska utrotningen av judar och slaver i Östeuropa – bar under andra världskriget.

Azovs första ledare, parlamentarikern Andriy Biletsky, sa att hans uppdrag var att ”leda de vita raserna i världen i ett sista korståg … mot semitledda Untermenschen”, ordet Hitler använde för att beskriva judar och andra ”undermänniskor”, inklusive ukrainare.

Ponomarenko har, vid åtminstone två separata tillfällen, förklarat sig vara ”invigd” av Azovbataljonen och har tidigare använt språk som potentiellt antyder hans politiska böjelser. Till exempel twittrade han 2019 att han var ”absolut förkrossad över att få veta att min gode vän, Sn. Löjtnant Igor Prozapas, tidigare chefsartilleriofficer vid Azovbataljonen, har gått bort. Valhalla möter idag en hängiven krigare och sann patriot. Han var också en bidragsgivare i Kiev Post.”

Moderna nazister tillägnar sig regelbundet vikingakoncept som Valhalla, i livet efter detta, för krigare som dödats i strid.

Kanske inte överraskande, med tanke på deras bidragsgivare, verkar varken The Kyiv Post eller The Kyiv Independent särskilt intresserade av att granska Azovbataljonen eller den upproriska nynazistiska rörelsen i Ukraina. Den senare kallar faktiskt Azov för ”Mariupols försvarare”.

Independent journalism™: tillhandahålls dig av CIA

Som nämnts tidigare kom praktiskt taget all The Kyiv Independents väsentliga personal från utmarschen från The Kyiv Post. Ändå är the Post’s inkomstkällor, om möjligt, ännu mer ögonbryns-höjande än Independents, då de, som de gör,  kommer från CIA:s finansierings-organisation National Endowment for Democracy.

Från de få, inofficiella och ofullständiga arkiverade register över NED-anslag som fortfarande finns, har MintPress dock konstaterat att The Kyiv Post, genom sina anslutna stiftelser, har sökt och fått minst $ 459 000 i kontanter från NED. Minst 394 000 USD gick genom Media Development Foundation (MDF), en organisation  för insamling av pengar, vilken The Post lanserade 2013 och som är en av dess primära inkomstkällor, enligt tidigare chefredaktör Brian Bonner.

Ytterligare 65 000 USD gick till ett annat Post-projekt, Free Press Foundation (FPF), inklusive ett anslag på 35 000 USD för att ”stödja redaktionen för en ledande oberoende tidning, i syfte att att producera undersökande rapportering om korruption och kränkningar av mediefriheter.” Att denna ”ledande oberoende tidning” var The Kyiv Post är knappast ifrågasatt, med tanke på att FPF:s grundare och verkställande direktör också var The Post’s ekonomichef och därmed ansvarig för insamlingen. Dessutom delar The Kyiv Post samma adress som FPF, vars webbplats klargör att de två organisationerna i huvudsak är en och samma.

Ett andra, $30 000, NED-projekt, som FPF stoltserar med, betalade för över 100 Kyiv Post-artiklar, poddsändningar och videor, som täcker 2019 års val, plus inrättandet av ett faktakontrollteam. I Ukraina räcker uppenbarligen den amerikanska dollarn väldigt långt.

Ett nu raderat NED-dokument från 2018 visar en betydande donation till The Kyiv Posts primära finansieringssätt, ”Media Development Foundation”.

Ytterligare ett exempel på hur långt NED:s pengar sträcker sig är ett anslag på 15 000 $ till MDF, med titeln ”att främja reformer i nyckelsektorer.” I utbyte mot pengarna står det i avtalet att The Post skulle ”publicera minst 100 artiklar och analyser om framstegen med reformer” inom sektorer som försvar, rättsväsende och sjukvård, vilket tyder på att de direkt betalade för att innehållet skulle produceras. På sin webbplats insisterar emellertid The Kyiv Post på att ”givaren inte påverkar innehållet.”

https://www.mintpressnews.com/wp-content/uploads/2022/04/Firefox_Screenshot_2022-04-08T16-32-45.700Z-800×133.png

En artikel från Kyiv Post från 2019 erkänner tidningens NED-finansiering

Vad ”reform” skulle kunna anspela på här är det massiva förloppet av ekonomisk ”chockterapi”, där regeringen genomförde en utförsäljning av statligt ägda företag och tillgångar. I processen avvecklades också dess välfärdsstat och avlägsnades hinder för västerländska företags verksamhet i landet. Denna process har bidragit till att göra Ukraina till det fattigaste landet i Europa, även om både den inhemska och internationella miljardärsklassen har gynnats enormt.

Kyiv Post var redan ett starkt stöd för många av dessa reformer. Faktum är att mediet har en hel ”Reform Watch”-avdelning, fylld med mer än 2 600 artiklar, dedikerade till att bedöma och marknadsföra dem, varav mer än 1 500 har publicerats sedan 2017. Den har också publicerat glassiga informationsannonser riktade till utländska investerare, som i minsta detalj beskriver hur de ”djupgående reformerna” har omformat Ukraina till en lovande plats för internationella affärer.

När man tar del av språkbruket för dessa bidrag är det tydligt att ”ökning av kapaciteten” för medier som The Kyiv Post var av primär betydelse för USA. Detta ledde till att Washington betalade för utbildning av ett stort antal praktikanter i skrift, videoredigering, fotografi och andra journalistiska färdigheter hos ”ledande Kiev-medier” – främst bland dem, The Kiev Post. Finansieringsnivån ökade också snabbt genom åren, från och med relativt blygsamma summor 2014, men ökade till över 200 000 USD 2018, vilket utan tvekan har byggt upp avsevärd kapacitet.

”Utan NED skulle det inte finnas något”

NED skapades av Reagan-administrationen på 1980-talet, uttryckligen som en front för CIA, vars offentliga image hade blivit allvarligt skadad av en rad skandaler. Tekniskt sett en privat organisation, och därför inte föremål för samma offentliga granskning eller lagliga regler, utförde NED CIA:s smutsigaste operationer utomlands, särskilt de med regimskifte och utländsk inblandning. I detta är de relativt öppna, även om de är noga med att lägga sina aktiviteter på språkbruket ”främjande av demokrati”.

”Det skulle vara fruktansvärt för demokratiska grupper runt om i världen att ses som subventionerade av CIA,” sade NED:s ordförande Carl Gershman när han förklarade dess tillkomst. NED:s medgrundare, Allen Weinstein, höll med: ”Mycket av det vi gör idag gjordes i hemlighet för 25 år sedan av CIA,” sa han till The Washington Post.

NED har spelat en nyckelroll i USA:s senaste försök att byta ut regimer. I Hongkong skickade man pengar till ledarna för den inhemska proteströrelsen, för att upprätthålla den. I Venezuela har man organiserat musikkonserter för att undergräva Maduro-administrationen. Förra sommaren utlöste man en rikstäckande demonstrationskampanj på Kuba. Och man har för närvarande 40 aktiva projekt i Vitryssland, alla med målet att avsätta president Alexander Lukasjenko från ämbetet. Ukraina är dock NED:s ”högsta prioritet” enligt dess årsrapport för 2019.

The Kyiv Post sökte och fick också andra, mycket tvivelaktiga, finansieringskällor, inklusive, enligt egen erkännande, den danska regeringen och Nato själv.

https://www.mintpressnews.com/documents-reveal-us-ned-spent-22m-promoting-anti-russia-narrative-ukraine/279734/

Under det Nato-stödda, Euromaidan-upproret 2014, där den demokratiskt valda presidenten, Viktor Janukovitj, störtades och ersattes av en efterträdare, handplockad av USA:s regering, skyndade European Endowment for Democracy också att få igenom vad den beskrev som ”nödhjälp” till The Kyiv Post. Exakt vad detta stöd innebar avslöjas inte i detalj, vilket gör att cyniker undrar om Europeiska unionen kanaliserade pengar till vänligt inställda lokala medier för att driva igenom en kupp.

The Post’s personal efter splittringen kan också få en del skeptiker att höja på ögonbrynen. Bland dem är den nya chefredaktören, Bohdan Nahaylo, som arbetade i två decennier för Radio Free Europe/Radio Liberty, och blev dess chef för ukrainska tjänster mellan 1989 och 1991. Nahaylos chef, Richard Carlson (Tucker Carlsons far) sa att Radio Free Europe/Radio Liberty spelade en ”mycket avgörande roll” i upplösningen av Sovjetunionen och övergången till en hyperkapitalistisk modell, och tillade:

Internationella programföretag var lika viktiga för att lägga grunden för de demokratiska revolutioner som vi har sett. Är det inte otroligt hur västerländskt alla dessa östeuropéer låter, när de pratar om frihet, demokrati, fritt företagande, miljöhänsyn. Och de fick inte dessa idéer från sina egna medier eller från läroböcker i sina egna länder; de fick dem främst från internationella programföretag som Voice of America, BBC, Radio Liberty och Radio Free Europe.”

Dessa inkomstkällor betyder att nästan alla på The Kyiv Post eller The Kyiv Independent, under ganska lång tid var avlönade av Natos och/eller USA:s nationella säkerhetsstat. Ja, 2015 erkände Daryna Shevchenko, nuvarande VD för The Kyiv Independent och sedan personalskribent för The Kyiv Post, öppet hur mycket CIA-finansieringsorganisation hade gjort för henne och hennes kollegor. ”Till våra partners, National Endowment for Democracy, utan dem skulle det inte finnas något”, skrev hon. Shevchenko gjorde kommentarerna efter ett utbildningsevenemang för Media Development Foundation, där en mängd Kiev Post/Kyiv Independent-journalister deltog. Medverkande var också Aric Toler från Bellingcat, ett annan NED-sponsrat medium, som maskerar sig som oberoende journalistik. Toler fortsatte att arbeta för The Atlantic Council.

Även om dessa journalister ofta använder objektivitetens och neutralitetens språk, är de samtidigt kristallklara i att syftet med The Kyiv Independent är att ”motverka det ryska narrativet”, enligt chefredaktör Rudenkos ord. Därmed ser de sig själva som kämpar i ett informationskrig. Och när kampen om den allmänna opinionen rasar är de bland västvärldens mest potenta vapen.

En nödvändig skepsis

Medan experter inte är överens om hur bra eller dåligt den militära invasionen går, verkar det tydligt att Ryssland förlorar informationskriget. President Putin har blivit allmänt fördömd, har blåst nytt liv i Nato och har förenat europeiska länder i motstånd. Ryska medier och pro-ryska källor har raderats från Internet. Och medan Putin förklarade att poängen med hans ”särskilda militära operation” var att ”denazifiera” sin granne, har få accepterat den premissen, trots det väldokumenterade högerextrema upproret i Ukraina. Något som ytterligare undergräver detta påstående var en video, som släpptes denna vecka, där chefen för den Rysslandsstödda Folkrepubliken Donetsk delar ut en medalj till en soldat som har två olika fascistiska symboler på sin jacka.

https://www.mintpressnews.com/nato-arm-neo-nazi-units-ukraine-afghan-style-insurgency/279997/

Trots att Ryssland är den främsta krigförande i detta krig och vissa ryska källor sprider falsk information, måste vi fortfarande vara skeptiska till påståenden från den andra sidan. I krig, konstaterade den antika grekiska dramatikern Aischylos, är sanningen alltid det första offret.

Hur våldsamma striderna än har varit, har propagandakriget, om något, varit mer intensivt. Och förment ”oberoende” ukrainska medier har varit en viktig del av det. Det finns redan ett allvarligt problem i modern diskurs med termen ”oberoende media”, en fras som vanligtvis används för att hänvisa till alla medier, oavsett hur stort ett imperium är, som inte ägs eller finansieras av staten (som om det vore den enda formen av beroende eller kontroll som media är föremål för).

Men även vid detta extremt låga hinder faller The Kyiv Post och The Kyiv Independent. Medan nyckelmedarbetare talar om hur ”oberoende journalistik är hörnstenen i demokratin”, finansieras de i tysthet av västerländska regeringar – ett faktum som borde få varningsklockor att ringa hos kritiska mediekonsumenter.

Återigen, detta betyder inte att det de publicerar är falskt eller att det inte görs någon värdefull rapportering. Men det undergräver deras anspråk på oberoende eller opartiskhet. Att The Kyiv Independent inte ens erkänner sin utländska finansiering och i stället presenterar sig som läsarstödd är särskilt oroande.

Alan MacLeod är Senior Staff Writer för MintPress News. Efter att ha avslutat sin doktorsexamen 2017 har han publicerat två böcker: Bad News From Venezuela: Twenty Years of Fake News and Misreporting and Propaganda in the Information Age: Still Manufacturing Consent, samt ett antal akademiska artiklar. Han har också bidragit till FAIR.org, The Guardian, Salon, The Grayzone, Jacobin Magazine och Common Dreams.

Återpublicera våra artiklar igen! MintPress News är licensierad under en Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 International License.