Mattias Karlsson, en av grundarna av SD, riksdagsledamot och något av chefsideolog för SD, har en tid arbetat med att sjösätta en ”partipolitiskt obunden tankesmedja” med namnet Oikos. Den har nu börjat verka. Karlsson har tillsammans med tre personer i ”Oikos förtroenderåd” begått en debattartikel i SvD (16/5), ”Krisen visar behovet av mer konservatism.. Eftersom Oikos håller på att starta upp kan det var intressant att granska en av deras tidiga propåer.
”Sverige behöver mer av konservatism” påstår artikeln. Och vilken konservatism undrar läsaren? Den från 1800-talet, Bohmans, Kristenssons, eller Merkels? Arvid Hallén, medlem i förtroenderådet, förklarade att det finns mycket att ”återupptäcka [från] den gamla konservatismen” Oikos – den nya tankesmedjan.. Det låter oroväckande. Vi får väl se vilket ”antikverat skräp” de skall fiska upp.
Artikeln slår fast att ”Försiktighetsprincipen är en av konservatismens bärande tankegångar”. Om inte Oikos tänker hämta sin ideologi från 1880-talet så är det struntprat.
Nyliberalismen, med fullt stöd av de borgerliga partierna och en totalt defensiv (s) har inte varit försiktiga. Tvärtom har de kastat sig huvudstupa i att avveckla svensk välfärd genom avreglering, utförsäljning, privatisering, och möjligheten att suga ut profit från skattefinansierad välfärd. Inte ens en idiot skulle komma på tanken att beteckna detta som en försiktighetsprincip.
”Den linjära utvecklingen”, som ”socialister och liberaler” hävdar, är fel och kriser kommer, ”för eller senare”. Ja, något av kapitalismens s k ”dynamik” fångar artikeln onekligen upp. Begreppet ”socialister” klumpar i artikelns inskränkta perspektiv samman allt som kallas ”vänster”. Den typen av vulgärdebatt kommer troligen Oikos att excellera i. Vi marxister pekat ofta på hur kapitalismen ständigt är havande med kriser. Oikos påståendet är således ren demagogi, eller lögnaktigt om man så vill.
”Om Sveriges makthavare… anammat konservativa insikter… bätte rustat för den kris…”. Ja, tidigare beredskapslager hade verkligen behövs. Vi kan t ex se på Finland i detta avseende. Artikelförfattarna låtsas förljuget att de står vid sidan av gårdagens och dagens ”makthavare”. Skillnaden inom det borgerliga blocket handlar mest om färgen på gardinerna i Regeringskansliet, inte om avvecklingen av värnplikten, nedläggningen av huvuddelen av försvaret, avvecklingen av beredskapslagren, utförsäljningen av krigsmateriel, och satsningen på bitvis folkrättsvidrig krigföring utomlands.
Just de ”konservativa insikter” och annat borgerligt/(s)-bråte var orsak till denna katastrofala utveckling. Här skulle även ”makthavarnas” längtansfulla blickar mot NATO kunna tas upp, men jag släpper den tråden för att koncentrera mig på Oikos-artikeln.
Skyddsutrustning inom vården har saknats. Ja, tacka f-n för det när skattesänkningarna haglat under de borgerliga regeringsåren – ”det femte jobbskatteavdraget” m fl. Det är väl knappast förvånande att vården skulle ha missat propaganden – från nyliberala blint troende – att lagren skall vara på vägarna, ”just-in-time”. Kortsiktigheten står som spön i backen inom det borgerliga lägrets vurm för nyliberalism. De konservativa värdenas riddare – som Oikosartikeln pekar på och säger sig vara – gick såleds i spetsen för avveckling av lagerhus, utan hjul. Till det kan läggas privatiseringen av äldrevården och mängden timanställda, vilka inte hade råd att stanna hemma, vid diffus förkylning. Hade de timanställda fått sjuklön – och övrig personal skyddsutrustning & utbildning – hade situationen varit totalt annorlunda, dvs mindre antal döda, gamla människor.
Rena inslag av politisk galenskap demonstreras i artikeln. Staten sägs ha ”försökt avskaffa” familjen, civilsamhället och nationen, till förmån för ”individuell autonomi, klasskamp och internationalism”. Vad är detta för tokeri? Är det bara dumhet, eller finns det tankar bakom orden, t ex talet om ”klasskamp” som onekligen associerar till den italienska fascismen på 1920- och 30-talen?
”Den globalistiska, postnationella världsordningen är en koloss på lerfötter”. Det låter som t ex Lars Bern i intervjuer på SwebbTV. Globaliseringen, utlokaliseringen till låglöneländer och förmerandet av profiten via varors värdekedjor är en integrerad del av kapitalismens senare utveckling. Skall Oikos, och SD, börja angripa kapitalismen, och i så fall ersätta den med vad? Det är bara retorik och humbug för politiska dumskallar. Om nu Karlsson et consortes skall börja angripa fundamentet i den borgerligt konservativa världen – kapitalismen – varför snodde man då på en femöring och röstade för några år sedan för Sveriges värdlandsavtalet med NATO – imperialismens drägglande vakthund?
Arvid Hallén beklagar i SvD-podden ovan att i Sverige kan man bara tänka på två spår vad gäller EU: Lämna EU eller satsa på ett federalt EU. Det finns väl något mitt emellan, säger han. Det var ett oblygt sätt att täcka SD:s totala reträtt i EU-frågan. Nu skall man arbeta inom EU – och med stödmiljonerna, tillsammans med diverse populister ”ändra på EU”. Det senare är bara munväder. Det krävs enighet för att ändra fördragen, vilket är ouppnåligt för populisterna. Däremot kan det vara avsett som en signal till kapitalistklassen att trots talet om antiglobalism, betygar SD-ledningen sin trohet mot kapitalismen.
Oikos uppdykande på scenen för tankesmedjor har naturligtvis inte skett obemärkt. Följer man SvD-länken ovan så ondgör sig t ex Gunnar Hökmark, gammal ”bunkergeneral” inom (m), att massmedia inte kan skilja på ”nationalistisk populism” och ”liberalkonservatism”. Jag förstår Hökmark, här går pressen ut och avslöjar för alla att skillnaden inte är särskilt stor. Ja, det är ju verkligen en fadäs att alla skall få veta detta!
Det finns mer att granska och kommentera i Oikosartikeln, men något skall jag väl överlåta till läsarens kreativitet?” (Slut Ulf Karlström).
Nedan återger jag artikeln i Svenska Dagbladet som långt ifrån alla läsare torde ha tillgång till. (Jag har just nu en gratisprenumeration).
Vart är konservatismen på väg? (SvD-artikeln).
”Krisen visar behovet av mer konservatism”
Det är inte hos EU och FN som medborgarna kunnat finna stöd, hjälp, stabilitet och trygghet den senaste tiden. Att EU-flaggan plockats bort vid statsministerns framträdanden visar detta tydligt, skriver debattörerna.
Det är inte hos EU och FN som medborgarna kunnat finna stöd, hjälp, stabilitet och trygghet den senaste tiden. Att EU-flaggan plockats bort vid statsministerns framträdanden visar detta tydligt, skriver debattörerna.
Den pågående coronapandemin har blixtbelyst hur den globalistiska, postnationella världsordningen är en koloss på lerfötter, eftersom den inte bygger på en äkta känd gemenskap och solidaritet. Det skriver debattörer från tankesmedjan Oikos.
Den pågående coronapandemin har skakat om världen och Sverige i sina grundvalar.
Pandemin har brutalt visat hur delar av vår idévärld och institutioner i vårt samhälle är sköra skrytbyggen stående på lös sand, medan andra är solida och grundmurade konstruktioner som man kan förlita sig på även när världen skälver.
Ingen vet ännu vad resultatet blir av Sveriges relativt avslappnade attityd till smittspridningen. Men av den dåliga beredskapen kan man redan nu dra slutsatsen att Sverige behöver mer av konservatism.
Försiktighetsprincipen är en av konservatismens bärande tankegångar. Detta förhållningssätt grundar sig, förutom i insikten om människans ofullkomlighet, på den historiska erfarenheten att samhällsutvecklingen aldrig är långsiktigt linjär. Mer utopiskt orienterade ideologier, som socialismen och liberalismen, tenderar att se på historien och samhällsutvecklingen som en ständig rörelse mot något ljusare och bättre än det vi har haft. Konservativa inser i stället att förändring inte alltid är detsamma som förbättring och att tider av välstånd och harmoni nästan alltid, förr eller senare, ersätts av en sämre period i form av recession, kriser eller konflikter.
Om Sveriges makthavare de senaste decennierna hade anammat denna grundläggande konservativa insikt, så hade Sverige stått bättre rustat för den kris vi nu befinner oss i. Till exempel hade inte våra beredskapslager skrotats. Vårdpersonalen hade då redan i krisens inledning kunnat få tillgång till den skyddsutrustning de behöver och region Stockholm hade inte behövt tigga Swish-bidrag från allmänheten för att kunna säkra sin tillgång på mediciner. Inte heller hade vi behövt oroa oss för vår livsmedelsförsörjning.
Vid sidan av försiktighetsprincipen är värnandet av de naturliga och organiskt framvuxna gemenskaperna i form av familjen, civilsamhället och nationen en del av konservatismens grundläggande tankegods.
Den progressiva ideologi som i Sverige blivit statens officiella linje har länge intagit en skeptisk eller till och med direkt föraktfull attityd gentemot dessa storheter och aktivt försökt avskaffa dem. I stället har man eftersträvat individuell autonomi, klasskamp och internationalism.
Den pågående krisen har dock blixtbelyst hur den globalistiska, postnationella världsordningen är en koloss på lerfötter, eftersom den inte bygger på en äkta känd gemenskap och solidaritet. När saker verkligen ställs på sin spets så ser alla i första hand om dem man känner närhet till och samhörighet med. I ett samhälle där de kollektiva gemenskaperna helt monterats ned skulle många individer stått helt skyddslösa.
Det är inte hos transnationella megaorganisationer som EU och FN som medborgarna kunnat finna stöd, hjälp, stabilitet och trygghet den senaste tiden, utan inom sina respektive nationer, närsamhällen och familjer. Att EU-flaggan plockats bort och att statsministern prytt sig med en svensk flagga under sina framträdanden nyligen visar detta tydligt och står i bjärt kontrast till sådana statligt bekostade upptåg som nyligen var vanliga, som exempelvis konstverket med den slokande flaggstången på Sergels torg.
Insikten om att det är dessa gemenskaper som står starkast och som finns där när vi behöver dem som mest, är något vi bör bära med oss in i framtiden och som bör ligga till grund för vårt beslutsfattande och våra vägval.
Mattias Karlsson
riksdagsledamot, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Dan Korn
författare, folklivsskildrare, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Asle Toje
filosofie doktor i internationella relationer, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Arvid Hallén
skribent, före detta ordförande i studentföreningen Heimdal, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Oikos är en nystartad, partipolitiskt obunden tankesmedja som syftar till att befrämja en konservativ samhällsutveckling, bidra till ökad kunskap om konservativ ideologi, verka för konservativ fusionism och stimulera till en mer livfull idédebatt.
Det var mycket socialism i ovan artikel. Och allt elände av tingens ordning härrör naturligtvis från alla jobbskatteavdrag. Att Socialismen haft 6 år på sig bara i den senaste regeringsordningen att avhjälpa det mesta av den situation vi har nu, tycks inte bekymra skribenten.
Skribenten kommer naturligtvis att svara att regeringen inte kan göra som dom vill med tanke på det borgerliga stöd de måste ha.
Behovet handlar mest om beredskapsfrågor och tillgångar på sjukvårdsmaterial samt den verkligt stora utgiften. Migranterna. Allt detta hade kunnat få majoritet om inte inom regeringskoalitionen så i alla fall med oppositionen.
Socialdemokraterna har väl inte fört en socialistisk politik på decennier. Man har inte gjort något åt Allinasregeringens beslut som ökade de ekonomiska klyftorna.
”Man har inte gjort något åt Allinasregeringens beslut som ökade de ekonomiska klyftorna.”
Jag tror det beror på det inte är så många (tillräckligt) som bekymrar sig över det längre.
Du måste beakta att partiet Socialdemokraterna i huvudsak är ett massparti, eller vill framställa sig som ett sådant, och då måste föra motsvarande politik.
Men det betyder inte att särintressen undantas. Därför dagens socialdemokrati tar aktiv ställning för minoriteter.
Alla ska med. Annars inget massparti.
God morgon!
Ett tomrum i den svenska intellektuella debatten är nu utfyllt.
Kan man gissa marknaden reagerade när efterfrågan blev för stor?
Det är faktiskt möjligt i en demokrati men sällan i en diktatur där makten vill stå oemotsagd.
Jag ser inget märkvärdigt med Oikos det är bara en logisk följd. Den framförallt invandringskritiska socialkonservativa rörelsen tuffar på trots diverse interna problem inom partiet men den politiska viljan går inte att ta miste på så jag tror rörelsen överlever minst lika länge som problemen i Sverige.
Intresset ligger nu på kulturvänstern och de många liberala tankesmedjor, inte minst Timbro, som nu plötsligt får en ny motståndare i den politiska debatten.
Tankesmedjan Oikos lär utsättas för samma grupptryck som partiet Sverigedemokraterna men av det kan vi lära oss de inte viker ned sig utan tar sin plats ändå om så utanför den framhållna debatten i TV, borgerlig media m.m.
Varför inte välkomna den konservativa tankesmedjan in i debatten?
Därför jag tror ändå inte de kommer låta sig tystas.
Vi får också räkna med Oikos kommer söka sig internationellt och inte minst till USA men även England. Ej heller att förglömma forna Östeuropa där konservatismen gått segrande fram i de s.k. Visegradsländerna. Därifrån är heller inte steget långt till Ryssland men besväras av den allmänna motviljan till Ryssland som ändå finns i Sverige och flitigt hålls vid liv av Svenska statens olika maktinstitutioner.
Jag instämmer med Ulf K i det mesta. Fr.a. det grundläggande att konservatismen även i SD varianten alltid försvarar kapitalismen i avgörande frågor. Viktigt att påpeka hur SD har svikit, inte minst många av sina väljare, när de röstade för Värdlandsavtalet och accepterar EU. Givetvis är anklagelserna mot ”socialister” för att vara nyliberala felaktig när det gäller den socialism som Ulf K (och jag) står för. Men stora delar av (V)änstern har ju accepterat nyliberalismen.
Fortfarande är SD motståndare till Nato om jag är rätt underrättad. När det gäller värnplikten och annat så borde Ulf K ta fram fakta om hur SD ställt sig, jag har inte grepp om detta. UK har helt rätt att de borgerliga partierna svalt nyliberalismen men SD och Oikos försöker kanske återupprätta en konservatism som går emot delar av nyliberalismen. Jämför med Brexit som de konservativa drivit fram men som också är bra för arbetarklassen.
Det kan alltså finnas vissa frågor där en radikal arbetarrörelse/vänster kan samarbeta med en verklig konservatism. Det konservativa block som SD söker få ihop med M & KD har nog inget att erbjuda i den frågan f.n. Enstaka riksdagsledamöter kanske?
När det gäller Oikos så noterar jag namnet Dan Korn; han skrev en intressant och bra analys av debatten kring att Jimmy Åkesson citerade Vilhelm Moberg i Visby häromåret.
”en äkta känd gemenskap och solidaritet” Det var den som präglade arbetarrörelsen en gång och själva fundamentet för dom krafter som efter andra världskriget tvingade tillbaka dom krigsgalna och giriga konservativa åsnor som lett världen in i sin värsta katastrof hittills. Dom konservativa hade innan WWII ledningen i hela västvärlden. Ordet konservativ är bara en omskrivning för dom som stödjer rikemännens makt. En makt som då var mycket nationell till sin karaktär och som hade kriget inskrivit i pannbenet.
Nu har teknikens utveckling lett in kapitalismen på globala och finansiella äventyr och högerns hökar har blivit internationalister. Kriget som inkomstkälla har dom dock inte övergivit.
En del konservativa dummerjönsar begriper inte kapitalismens drivkrafter och tror att man kan gå tillbaka till en tid när företagen var mycket mindre och finanskapitalet bara var i sin linda. Hur dom skall få dom internationella företagen att bli mindre, mer nationella och sluta lägga alla pengar på börsen har dom inte förklarat.
Historiskt har vi väl bara sett ett exempel på hur en kapitalistisk stat har tagit delvis kontroll över storföretagen och det är Nazityskland. Dom konservativa som stödde Hitler hade nog inte väntat sig att han skulle tvinga in även dom i sin rasrenhet och sina galna krigsäventyr. Hitlers fyraårsplaner syftade dock till att styra företagen i samma riktning. Vad jag förstår så var det därför hans ekonomiminister Schacht avgick och Göring fick hand om planeringen. Lite reservation där för att jag kanske inte har full koll på historien.
Hur som helst så känns Oikos som ett centrum för ekonomisk och politisk förvirring, där dunkla avsikter frotterar sig med opportunism och i vissa fall ren dumhet.
MEN, låt oss blåsa liv i den äkta kända gemenskapen och solidariteten igen och bygga nya folkliga demokratiska rörelser som kan stoppa tillbaka dom konservativa rikemanskramarna i historiens sopsäck.
”Arbetarklass” föreställningen att s-regeringen skulle rätta till den borgerliga nyliberalismen är milt sagt naiv. Är du så dåligt orienterad om s-politiken bör du överväga att sluta att skriva om politik. Varför inte odla dina fritidsintressen? Där får du kanske större framgång?
Det verkligt intressanta frågan, som några av inläggen pekar på, är Oikos utmaning av M+KD. Blir det någon utmaning, eller är det bara retorik. I min artikel nämner jag några frågor där man backat från sina tidigare positioner, för att ”få vara med och leka” med de etablerade. Och visst finns det utrymme till höger om M+KD, men då riskerar man att tappa tidigare s-väljare som nu röstat på SD. Så balansgången tyck inte enkel. En i förstone given väg är att ansluta sig till Polens och Ungerns kulturkonservatism, med rent despotiska inslag, och förbli dagens kapitalism trogen. Som det heter – den som lever får se.
En viss framgång måste jag väl ändå ha eftersom du blir så upprörd. Jag vet heller inte varför du låter så upprörd. Kanske jag blev missförstådd?
”“Arbetarklass” föreställningen att s-regeringen skulle rätta till den borgerliga nyliberalismen är milt sagt naiv.”
Jag känner heller inte igen mig i den här föreställningen ovan. Vart har jag påstått något sådant?
Men jag kan hålla med om att nyliberalism är borgerlig.
Däremot håller jag inte med om att socialkonservatism är nyliberal. För det är den då rakt inte lika lite som socialismen skulle vara det även om det svenska Vänsterpartiet inte direkt rasar mot det nyliberala samhälle vi har idag. Avsaknaden av en ständigt återkommande kritik ser jag istället som ett tyst godkännande.
Konservatism bygger på det som uppstått genom naturen. Rätt till egendom har uppstått den naturliga vägen. De (få) som vill upphäva den rätten gör det genom sina personliga behov utifrån miljöpåverkan. För ingen är väl ändå född socialist? Det är någonting helt annat än det som evolutionen avlat fram. På Komvux fick vi lära om någon John Locke som utarbetat en teori om det för mycket länge sedan. Men nu ska jag sluta skriva och gå ut odla mina fritidsintressen. Mätt och belåten. Jag har varit och handlat idag. Därför jag gick upp så tidigt. Men de hade börjat och bygga om Coop så det var fullt av folk och jobbade där istället. Men jag passerade så fort jag bara kunde. Kom i rätt tid också för de hade precis fått in den färska fisken. Ett halvt kilo strömmingsfiléer blev det som jag precis ätit hälften av. Stekt strömming, potatismos och lingonsylt. Vad mer kan man önska i matväg?
Utanför står en jordfräs och väntar på motorservice. Amerikansk motor Briggs & Stratton. Världsberömda för sin enkelhet och tillförlitlighet. Easy Spin starting gör dem lätta att dra igång utan muskelpaket bakom startsnöret. Få vet hur det fungerar men jag vet. En väldigt enkel men mycket snillrik konstruktion som vare sig försvårar eller fördyrar. Uppfinnar-Jocke har åstadkommit mycket i den här världen. Men idag har så gott som all den här tillverkningen flyttat till Kina. Men ojämn kvalitet. Jag säger inte produktionen är dålig, bara ojämn. Kan vara mycket bra men även sämre. Prisbilden är dock utan konkurrens. Billigare produktion än Kina existerar inte just nu på den här jorden.
USA översvämmas av prisbilliga konsumtionsprodukter från Kina. Det är lätt att inse dilemmat och lika enkelt att förstå D Trumps vinnande koncept att försöka göra USA stort igen. Hur de lyckas vet inte jag men som det heter – den som lever får se, för att låna Ulf Karlströms ordalydelse.
Konservatism bygger sannolikt på att vi genom vår uppfinningsrikedom har brutit mot det som naturen förfinade oss till. Egendom, mer än kanske en stenyxa eller en pilbåge fanns inte innan jordbruket och vi är fortfarande i stort sett samma djur nu som då.
Evolutionen gjorde oss under kanske 300 000 år till den samarbetande primaten. Det är samarbetet som gett oss språket, gjort oss intelligenta och fått oss att prioritera gruppsammanhållningen högt, då den helt enkelt var nödvändig för vår arts överlevnad. Gruppsammanhållning utan egendomsskillnader verkar kräva hög social kompetens, stark känsla för rättvisa och tolerans mot olika individer. Många tror dessutom att den ofta genererade matriarkat, eller iallafall betydande jämlikhet mellan könen.
I all praktisk mening har således naturen gjort oss till socialister, eller än värre för er naiva borgartroll, till kommunister.
Jordbruket eller den neolitiska revolutionen införde egendomen, arbetet, patriarkatet, klassuppdelningen, makten och krigen. Innan jordbruket finner vi mycket få arkeologiska spår efter t.ex. krig.
Därifrån kan vi säkerligen härleda det mesta av dom märkligheter vi idag tror är normala. En av dom är att den organiserade överheten arbetar politiskt för att behålla sin makt och sina privilegier, dvs. det vi idag kallar konservatismen.
Konservativa människor, i betydelsen icke förändringsbenägna, har det antagligen alltid funnits. Bra saker tenderar ju att kallas traditioner bland oss tvåbeningar. Konservatism i den moderna politiska meningen däremot är en riktning bland kapitalismens och rikemännens försvarare som har bitit sig fast i den mer nationellt inriktade marknad som fanns före och ett tag efter WWII. Oklart när marknaden egentligen förändrades tydligt. det går nog inte att spika ett datum för det. Konservatismen står delvis emot nyliberalismen, som ju är politikens anpassning till mer avancerad teknik, större kapitalkoncentration, finanskapitalism globala företag och inte minst krossade fackföreningar. I praktiken är nog skillnaden liten, då bägge är anhängare av så stor frihet som möjligt för kapitalet att agera. Bägge riktningarna är uttalade fiender till social rättvisa, fred och folklig demokrati och borde skys som pesten av vanliga arbetande människor. Kommunismens misslyckande och överhetens kontroll av media har dock hittills lyckats förhindra det, men det lär inte fungera för evigt.
Tråkigt nog kan man väl säga så är den naturliga socialisten människan också väldigt anpassningsbar. All den krigiskhet, girighet och brist på empati vi ser idag och som en del nog betraktar som vårt naturliga sätt att vara, är sannolikt inget mer än en anpassning till det onaturliga stadium vi trädde in i med jordbrukets uppfinnande för ca 10 000 år sedan. Frågan är om vi kan ändra på det under nuvarande förhållanden, eller om vi måste vänta på att AI avskaffar arbetet och därmed gör klassuppdelningen onödig.
Utopiska samhällen verkar passa bäst för känslostyrda oduglingar med livlig fantasi samt gärna med tummen mitt i handen.
Jag har i sig inget emot social projekt men där måste finnas en måttfullhet som bär ansvar för genetiska förutsättningar och hittills gjorda erfarenheter.
Mitt land Sverige är ett sådant land där den sociala ingenjörskonsten tillåtits härja för mycket och därför mist förtroendet för betydande delar av befolkningen samt inte minst för omvärlden som numera beskådar det här landet med förundran istället för föregångare trots högststående löften om humanism och demokrati.
Utifrån dom sannolika genetiska förutsättningarna är snarare dagens samhälle utopiskt. Vi lever på ett sätt som förefaller bryta mot våra grundläggande evolutionära instinkter.
Hoppet om bättring tror jag faktiskt står att finna i den nya tekniken. Det är dessutom ett materialistiskt synsätt som erfarenhetsmässigt brukar fungera bäst.
Datorer och robotar utvecklas språngmässigt i en ibland svårförutsägbar takt, men riktningen är tydlig. Mänskligt arbete kommer i framtiden inte att behövas för att producera det vi behöver. Arbetet som företeelse är grunden för klassamhället och om arbete reduceras till hobbyartade sysselsättningar för entusiaster så finns ingen materiell grund för olika samhällsklasser.
Utan arbete ingen lön och utan arbetare ingen vinst i produktionen. Marknaden kollapsar. Vad som händer i den processen är skrivet i stjärnorna. Problemet är att ägandet kvarstår, men kan vi bara hantera det på något sätt så finns äntligen förutsättningarna för ett civiliserat högteknologiskt samhälle där allt är gratis och som inte heller bråkar med våra genetiska förutsättningar.
Anders Åberg Mycket intressanta kommentarer.
>>>”förefaller bryta mot våra grundläggande evolutionära instinkter” Håller helt med. En liten självutnämnd elit vill genom propaganda styra åsikter och handlingar.
>>>”Hoppet om bättring tror jag faktiskt står att finna i den nya tekniken” Håller helt med. Problemet är att den styrande klicken vill kontrollera den tekniken och exklusiv använda den som ett verktyg för egna syften.
>>>”Datorer och robotar utvecklas språngmässigt i en ibland svårförutsägbar takt”. Stämmer, men det är hur dom används och brukas som är viktigt. I Sverige, och USA, blir även som verktyg för att tjäna elitens syften. Mediesystemen ett exempel.
>>>”Mänskligt arbete kommer i framtiden inte att behövas för att producera det vi behöver.”. Sant, så är det redan, men vad vi behöver måste styras av de som behöver det. Det är inte fallet idag i ett land som Sverige. Det är toppstyrt, en liten klick avgör autokratiskt vad vi behöver, eller tillåts behöva.
>>>”högteknologiskt samhälle där allt är gratis”. Det är just problemet. Ingenting är gratis, och förbudssystemen garanterar den självutnämnda makt klickens autonomi, och förhindrar utveckling och förändring.
–- Ett exempel är media i Kina. Papperet är borta, man har utvecklat ”sociala media”, media är nu nätverken på WeChat, sedan knoppas diskussionsgrupper av när det gäller enskilda frågor. Allt drivs underifrån, och enligt regler en majoritet ansluter sig till. De ”styrande” måste följa folkviljan.
–- I Sverige är det toppstyrt med MSB motsvarande tyskarnas ”propagandaministerium”, alternativa media dödas alltmer effektivt. Nu skall det även bli ytterligare ett ”ministerium”, psykologiskt försvar, för att styra åsikter och handlingar efter ”klickens” åsiktsmall. Det finns en intensiv åsiktsövervakning, Näthatsgranskaren, med hårda straff för felaktiga åsikter som inte överensstämmer med de styrandes åsiktsmall. Statsklicken har köpt kontroll av hela medieapparaten, mediestödet och skatter. Gräsrötterna har inget att säga. Den som har kontroll över toppen kontrollerar och styr hela systemet. För närvarande har USA kontroll.
Karl W
Utan mänskligt arbete blir allt gratis, men precis som du säger så fortsätter den gamla maktklicken att bita sig fast.
Paul Mason har skrivit boken ”Postkapitalism” https://www.bokus.com/bok/9780141975290/postcapitalism/
Kanske skulle den vara något för dig Karl.
Han spekulerar där i vilka olika vägar framtidens samhälle och ekonomi kan tänkas ta sig i den nya teknikens värld. Nätverk, samarbete och kollektiva lösningar är det han gissar på. Han tror liksom jag själv att arbetarklassens era som samhällsomdanande kraft är över och att dom gamla kommunistiska lärorna därmed till stor del faller.
Marx faller dock inte pladask, utan mycket av det han skrev är fortfarande giltigt. Marx skall tydligen själv ha varit inne på teknikens inneboende kraft i ”Grundrisse” som han aldrig publicerade själv. https://www.adlibris.com/se/bok/grundrisse-ett-urval-9789186273019
Jag har dessvärre inte läst den ännu, men borde nog göra det.
Själv har jag kanske en lite mörkare syn på möjligheterna än Mason. Jag tror att någon form av folklig mobilisering ändå är nödvändig för att tvinga tillbaka den alltmer arroganta och fortfarande lika krigiska överheten.
Kina är väldigt intressant i det här sammanhanget. Om kommunistpartiet kan behålla greppet över staten, vilket jag dock har mina tvivel om, så har troligen Kina störst förutsättningar av alla att implementera den nya tekniken utan att den ekonomiska makten kan använda polis och militär för slå ner dom folkliga protester som lär bli följden av allmän arbetslöshet och fattigdom.
I väst riskerar vi enorma sociala problem om marknaden faller samman och det kan mycket väl bli en blodig historia.
Anders Åberg Det vi kallar ”kommunistpartiet” är just folkstyrt, och det har ingen ambition att vara en totalitär makt. Makt delegeras nu ner i samhället. Till och med klassiska media försvinner, även på webben, och ersätts av nätverk på WeChat vilka drivs från gräsrotsnivå och saknar central möjlighet till kontroll. Pappersmedia är borta. Dom ersätts med nätverk på WeChat, som drivs underifrån, inte från toppen och kan inte toppstyras. Om Trump skulle dyka upp på ett nätverk blev han bara en enda röst, som alla andra. De som vill diskutera en fråga interaktivt knoppar av ett undernätverk, en diskussions grupp. Det omöjliggör att media blir propaganda system som styrs av främmande stat som i Sverige. Det är därför WeChat inte får nämnas i svenska media och smutskastas så intensivt.
Vi använde WeChat, den toppstyrda kinesiska messengerkopian som kan sortera bort det fria Taiwan och andra oönskade verkligheter. Vi använde det i kontakt med kineser, därför att det demokratiska alternativet facebook/messenger är förbjudna inne i Kina. Där måste man använda WeChat. Ute i friheten kan man välja mellan fria västmedier och styrda kinesiska. Då är valet enkelt.
Förhållandet är det motsatta, WeChat är lättillgängligt i västvärlden, medan originalen från Silicon Valley är förbjudet i Kina. Att ingen använder WeChat beror på att originalet är bättre.