Den här artikeln har skrivits av John Helmer i Moskva som kan ge inträngande analyser och här berättar ganska detaljerat om senare tids händelser i Navalny-affären. Jag publicerar en översättning av Rolf Nilsson. Det nya åtalet mot Navaly – Varför åtalet enligt artikel 239 är sämre för den anglo-amerikanska regimförändringsplanen än artikel 275 (förräderi). Det först avsnittet om mötet i Berlin förefaller möjligt, ja sannolikt. John Helmer har inga verifikationer till att det gick till så – av förklarliga skäl. Jag var litet fundersam över just detta, men anser att artikeln som sådan är ett värdefullt komplement till vad som tidigare skrivits.
Det nya åtalet mot Navaly – Varför åtalet enligt artikel 239 är sämre för den anglo-amerikanska regimförändringsplanen än artikel 275 (förräderi)
Redaktör Romelsjö: Detta är John Helmers bedömning av vad som hände.
När Alexei Navalny och hans assistenter träffades i Tyskland i januari, tillsammans med USA:s, brittiska och tyska underrättelsetjänster, kom de överens om att Navalny skulle upphöra att vara vad han föreställer sig vara, nämligen den främsta kandidaten till att bli president i Ryssland, om han följde Boris Berezovsky och Mikhail Khodorkovsky i permanent exil utomlands. Agenterna påminde också Navalny om att hans två föregångare kunde räkna med mer av sina egna personliga tillgångar för att betala för den levnadsstandard och uppmärksamhet som de var vana vid, än Navalny kunde. På grund av hans fåfänga och deras kontanter hade de fått Navalny dit de ville.
Så återvända till Ryssland måste han, bestämde de. De kom också överens om att om det hände skulle Navalny hamna i fängelse.
Navalny försäkrades att, om han kunde acceptera det, skulle de väst-allierade göra sitt bästa, så offentligt som möjligt, för att göra hans vistelse i fängelse så politiskt kraftfull som möjligt – och kortare än Khodorkovskys tio år.
Navalny smickrades med att president Joseph Biden, kansler Angela Merkel och premiärminister Boris Johnson personligen lovade att säga hans namn högt, för att inte tala om ledarna för Estland, Litauen, Lettland och Australien, vars namn och inflytande Navalny uppskattade mindre. Att förvandla rättssalen och sedan hans fängelsecell till Navalnys nya politiska plattform, övertygades han om, var den nödvändiga nya scenen eftersom Operation NOVICHOK och Operation PUTIN PALACE runnit ut i sanden.
Inte första gången Navalny har räknat fel.
Den 17 januari återvände Navalny till Moskva och arresterades. Han satt häktad i Moskva fram till sin dom den 2 februari, för åtalet om att ha brutit mot den tidigare villkorliga domen.
Det fanns redan ökande bevis för att ryska åklagare förberedde ett allvarligare åtal. Mellan den 18 januari och den 2 februari rapporterade jag om att bevisen pekade på anklagelsen om förräderi enligt artikel 275 i den ryska strafflagen.
Detta är den version av lagen som antogs den 13 juni 1996 med ändringar fram till 7 december 2007.
Den 2 februari läckte åklagarna en video av ett möte mellan Navalnys insamlare (fund-raiser, ö.a.) i London, Vladimir Ashurkov, och en MI6-agent. Det inspelade mötet hade ägt rum 2010; det var bevis för att Navalnys organisation syftade till att finansiera sin verksamhet genom en fientlig utländsk källa och i gengäld, i artikel 275-definitionen av högförräderi, ”hjälp till en utländsk stat”. Det var inte direkt bevis mot Navalny själv.
Den 2 februari dömdes han på åtalet om brott mot villkorlig frigivning och dömdes till fängelse för återstoden av sin treårsstraff. En vecka senare, den 10 februari, flög hans fru Yulia Navalnaya till Tyskland; hon återvände till Moskva den 22 februari. Hon flög igen till Tyskland den 24 mars; hon var tillbaka för att besöka Navalny i fängelset den 13 april, enligt amerikansk regeringsradio.
Under tiden inledde Navalny Operation HUNGERSTREJK. Denna avslutades den 23 april. Hustrun Navalnaya förväntas flyga till Tyskland senare denna månad.
Ett tyskt huvudkontor har inrättats för Navalny-verksamheten. Leonid Volkov, som lär sig tyska, är baserad där. Andra medlemmar av Navalnys personal som identifierats i Tyskland, samt flyttat till och från andra platser utanför Ryssland, inkluderar Maria Pevchikh, Ivan Zhdanov, Georgiy Alburov, Vladimir Milov och Ruslan Shaveddinov.
I Tyskland: vänster, Leonid Volkov med Navalny nära Ibach, i Schwarzwald. Höger: Georgiy Alburov, Navalny och Maria Pevchikh. I mitten av februari var Milov i Vilnius, Litauen.
Opinionsundersökningar från Levada-centret i Moskva visar att, även om Navalnys namn och kampanjer har fått offentligt erkännande, har stödet för honom minskat till att bara omfatta tonåringar i Moskva och andra stora städer. Hans politiska betyg har hållit sig fast inom den statistiska marginalen för mätfel; han har inte ökat mot Putin.
Klicka för att förstora tabellen från Levada väljarundersökning: här
Källa: https://www.levada.ru/cp/wp-content/uploads/2021/04/Hc9HI-br-2.png
Den 16 april lämnade åklagare in en ansökan till domstol i Moskva för ett beslut om förbud mot de centrala och regionala grenarna av Navalnys organisationer – Anti-Corruption Foundation (FBK), Citizens ’Rights Protection Foundation och Navalnys huvudkontor – enligt artikel 282.2 av den ryska strafflagen.
Källa: https://www.wto.org/english/thewto_e/acc_e/rus_e/wtaccrus58_leg_362.pdf
Meduza, en pro-Navalny-publikation baserad i Lettland, rapporterade om de juridiska konsekvenserna för individer och organisationer enligt denna bestämmelse. Den 23 april rapporterade Meduza att organisationen har blivit förklarat som utländsk agent av det ryska justitieministeriet.
Den 1 maj avslöjade åklagarna i ett ovanligt meddelande till Tsargrad TV att de från och med den 4 februari började förbereda sin anklagelse mot Navalny och två andra ledare för hans organisation – Leonid Volkov och Ivan Zhdanov – under artikel 239. Den 27 april, beslutade en domstol i Moskva att tillämpa artikel 239 och stänga deras offentliga verksamhet, bankkonton, sociala medier och offentliga möten. På grund av sin politiska ställning har Tsargrad stängts av sedan juli 2020 av Google och YouTube, mot bakgrund av att dess finansiär, Konstantin Malofeev, finns på den amerikanska sanktionslistan.
Källa: https://www.wto.org/english/thewto_e/acc_e/rus_e/wtaccrus58_leg_362.pdf/– utdrag av lagen som antogs den 13 juni 1996 med ändringar till och med den 7 december 2007.
En kanadensisk regeringspublikation har accepterat syftet med artikel 239 som en åtgärd för att bekämpa ras-hatbrott och noterade att det inte gjordes tillräckligt mycket för att genomföra lagen. Ryska advokater säger att artikeln mycket sällan har använts i domstol. en handfull fall avser religiösa sekter.
Tsargrad rapporterar ”från källor i centrala SK [Sledkom, Undersökningsutskottet] blev det känt att [Navalny] -dossiern i början av året uppgick till mer än åtta volymer, och några av dem klassificerades som statshemligheter. Faktum är att inuti finns dekryptering av hemligstämplade ljudupptagningar, videoövervakningsmaterial för Navalny, Volkov, Zhdanov och deras assistenter. Det finns också protokoll för att ta bort information från digitala datakanaler …
Innehållet i dessa dekrypteringar är fortfarande statshemligheter. Men ju närmare ärendet kommer till domstolen, desto mer sannolikt är det att de kommer att avklassificeras och att man läcker till media. Troligtvis kommer Zhdanov, Navalny och Volkov, när fallet kommer till domstol, att betecknas som medagerande och organisatörer. ”
Ryska advokater säger att bevisen mot Navalny och de andra för en anklagelse enligt artikel 275 för förräderi, är lika starka som för artikel 239 och fängelsestraffet är längre. Enligt advokaterna är dock förräderi ett brott begånget av en individ, inte av en grupp; och lagföring av bevisen i ett Artikel 275-fall skulle kräva mer avslöjande av statshemligheter, eller fler utfrågningar bakom stängda dörrar. I resultat räknat skulle det inte vara effektivt mot Navalny-organisationerna.
Också i sin rapport den 1 maj, sa Tsargrad att dess källor i undersökningskommittéer bekräftar att man också sammanställer ett ärende mot Navalny, hans familj och medarbetare, för att ha spenderat de offentliga donationerna av medel till FBK på sig själva, utöver sina officiella löner. Storleken av donationerna sedan 2011 är enligt uppgift mer än Rb1,2 miljarder.
Källa: https://www.wto.org/english/thewto_e/acc_e/rus_e/wtaccrus58_leg_362.pdf (1996-2007).
Förskingring av detta slag är ett brott enligt artikel 160. Påföljderna löper upp till tio år i fängelse och vid frisläppandet förlorar man rätten att inneha offentligt ämbete.
Hoppas att denne ekonomiske brottsling fängslas för överskådlig tid och hans kompisar kan väl expatrieras till Tyskland.
Det bästa vore död and begravd alltså ”six feet under” som jänkarna uttrycker det så träffande.
Amnesty har åter inrättat Navalny som samvetsfånge, och anser att han borde snarast släppas fri. De menar att han varit rasistisk och nationalistisk i sitt förflutna bör man inte döma honom efter i dag, då människor kan ändra sig. Han har dock haft möjlighet att ändra sig men har till denna dag inte tagit tillbaka och ångrat sina rasistiska videor.
Amnesty har varit utsatta för enorma påtryckningar. Jag har inte längre förtroende för många av dessa s.k. ideella organisationer, de klarar inte av att stå upp för sina beslut och klarar inte av att stå emot påtryckningar från mäktiga personer och länder.
Det är välkänt att Amnesty har blivit en av USAs och UKs främsta kanaler för propaganda. Formellt är Amnesty International enligt dom själva en brittisk icke-statlig organisation fokuserade på mänskliga rättigheter. Det är välkänt att Amnesty International tar emot ”donationer” från flera västregeringar, inklusive USA, UK, och Europeiska kommissionen, och Rockefeller Foundation. Dom har även associerat sig med tvivelaktiga organisationer när det gäller mänskliga rättigheter, dom engagerar endast personer med vissa starka ideologiska övertygelser, dom har tydlig ideologisk och utrikespolitisk partiskhet mot antingen icke-västerländska länder eller för väststödda länder, eller partiskhet mot terroristgrupper. I ett ord, opålitliga.
Den förre detta Hegemonen USA vägrar inse att dess unika världsdominans är förbi, både ekonomiskt, geopolitiskt och inom kort även militärt. Uppenbarligen förmår inte f.d. H. inse att den egna staten också alltmer faller sönder inifrån. Det som finns kvar av mycket viktigt maktutövande på det globala planet är den fortsatt kraftiga dominansen över framställningen av vad som sker (narrativet). I detta arbete har f.d. H. och dess vasaller främst en enorm medieapparat, men också alltmer ett stort antal NGO:er, som t.ex. Amnesty International. Beskrivningen av vad som t.ex. sker i Myanmar domineras av sådana NGO:er. Dessbättre finns det också de som outtröttligt arbetar med att avslöja dessas verksamhet, både enstaka journalister och t.ex. nättidningar.
Självklart är det tråkigt när man upptäcker att den organisation som man en gång stödde förändrats och blivit mer fientlig till jordens folk. Aaron Maté på the Grayzone (Pushback) har t.ex. på TJDS (The Jimmy Dore Show) berättat hur han en gång arbetat för Democracy Now (USA), men att det inte längre går, då man där allt oftare intar en försonlig hållning till USA-imperialismens beskrivning av det som sker i världen. Så du är i gott sällskap Vivianne! Mig närstående personer har dragit samma slutsats som du.
Intressant om Navalnyj och media.
https://theduran.com/video-of-bcc-news-azerbaijan-president-discussing-assange-goes-viral/
Det är komiskt att ”friatider” för andra gången, uppmärkasammar denna intervjun
https://www.friatider.se/har-far-azerbajdzjan-tyst-pa-bbc-lat-oss-prata-om-assange
”Ljurendreieri med Navalny”
En insändare/opinion i en spansk tidning:
Sedan den ryska ”laboratorie” -motståndaren Alexéi Navalni arresterades, anklagad för allvarliga brott mot sitt land, har det inte gått en enda dag där praktiskt taget alla större västerländska medier har anklagat Kreml för att tortera och försöka mörda honom. CIA-agent förklädd till en välgörenhetssyster.
Den amerikanska regeringen och dess handlangare, som presenterar sig som mästare för rättvisa, yttrandefrihet, demokrati …, har mycket erfarenhet, pengar och inga skrupler för att göra dessa typer av spioner och brottslingar till ”patrioter”. Det finns kuppplottare och korrupta venezuelaner Juan Guaidó och Leopoldo López.
Liksom Navalni förvandlas de också till modiga martyrer, upprättstående medborgare, fredliga patrioter och orättvist förföljda politiker. Mer cynism och hyckleri, omöjligt. Eftersom bilderna av dessa ”frihetsmästare” och ”människorättsförsvarare” har byggts på skamliga manipulationer, motbjudande lögner och halvsanningar. Inget att göra med Yankee-imperiets ”mänskliga jakt” mot Ignacio Lula, Rafael Correa, Cristina Fernández, Manuel Celaya eller Fernando Lugo, bland många andra.
https://www.ultimahora.es/opinion/tribuna/2021/05/04/1261095/tomadura-pelo-navalni.html
Varför påminns man om talesättet ”ett huvud som letar efter sin skarprättare” då äcklets bild dyker upp?