Carl-Göran Ekerwald
Författare till ett femtiotal böcker talar om den heliga revoltkänslan
Söndag 12 februari kl. 15 Timmermansgården, Timmermansgatan 46
Arr. FIB/Kulturfront i samarbete med Timmermansgården
Välkommen! Fri entré
Jan Myrdals stora pris – Leninpriset 2022 tilldelas Carl-Göran Ekerwald med följande motivering:
”Likt en helt originellt otypisk vänsterintellektuell och nutida Diderot eller Gramsci, har med livet som insats och hat mot de likgiltiga, denne jämtländske skogvaktarens pojke och enmansencyklopedi, under snart 100 år gestaltat och förmedlat en sig ständigt vidgande bildningsresa genom historien, konsten, litteraturen och musiken. I en sällsam blandning av lärdom och upptäckarlust har han med barnets nyfikenhet i en märkligt vittfamnande och kärleksfull folkbildarinsats i ett 60-tal verk i alla genrer, hjälpt oss alla att se, lyssna och förstå i vår egen strävan att försöka greppa världens skilda kulturer och vår egen existens. Med säregen förening av tanke och känsla i ett slags tidlös existentialism och genom egensinnig polemik mot officiell historieskrivning har han gett nya bilder av våra största konstnärer och genom ett intuitivt impressionistiskt skrivsätt skapat en essäkonst av alldeles eget slag där han med fräckhet, humor och kurage dissekerat allt från Bibeln och Koranen över den sufiskt mystiska persiska lyriken till franska revolutionens psykologi. Ingen annan vänsterman i svensk offentlighet har med sådan kosmiskt riktad envishet i nutiden och historien sökt efter det revolterande folkligt demokratiska och visat att en annan värld är och måste vara möjlig!”
Och jag som precis lagt fram att läsa: Frihet, Jämlikhet, Broderskap : ett försök att förstå franska revolutionen, (1988) Rabén & Sjögren, .- 216 s. Finns det förlaget idag ? Men att Ekerwald är uppe och går, är uppmuntrande, alltid seriösa betraktelser i litteratur, och dagspress. Om inte franska revolutionen är ”för tidigt att uttala betydelsen av, sa Chou-en-Lai”, om det inte var ett missförstånd…
Men sen står på dagordningen: Den onödiga samtiden/ Lars Gustafsson/ Jan Myrdal.
1974, en brevväxling, utifrån olika ståndpunkter, PAN-Original, finns det förlaget ? Intressant om IB-affären, Gustafsson har nog överlevt i någon mån bättre än Myran, som håller oändliga föredrag, man får vaska guldkornen, men Gustafsson tycks effektivare, men 50 år sedan, var samtiden onödig ?… Kan man väl inte säja, Gustafsson menar att arbetarrörelsen accepterat kapitalismens värderingar, allt för mycket. Som om utvecklingen på arbetsmarknaden stannat upp…Kan vara nyttigt att läsa om, dessa nu vordna klassiker.
Gustafsson: – (s.173) ” Det gäller att bli vuxen. 1969 i december. när gruvarbetarna vid gruvfältet i Kiruna tröttnade på avgaser och buller, och silikos och bisarra ordningsföreskrifter och kom upp ur gruvan för den största strejken på senare år, intervjuade man dem i tv.
Jag glömmer det aldrig.För i deras tonfall fanns det en jättelik förändring.De talade inte längre kantigt, de satt inte längre fast i den lite infantila, ofullständiga syntax som man väntat sig av en jobbare. De hade lagt av hela den rollen.
De stod där och talade. Och de talade som vuxna män. ”
—————————————————————–
På den tiden var det en riktig sossepamp, Arne S. Lundberg, ”envoyén” från UD först,
som var chef för LKAB. Ja, det var tider….Palme gick upp i högvarv, och IB aktiverade sig säkert med infiltratörer….
Filosofiska samtal är intressanta så jag skulle absolut gått dit och lyssnat om jag bott i Stockholm.
Men (revolt)känslan helig?
Nja, jag vet inte… Helig har med Gud att göra.
Men absolut att människan liv uppbärs av olika känslor till skillnad mot djuren vars tillvaro bärs av instinkter och omedelbara reaktioner.
Dock har djur minne.
De kommer ihåg olika saker precis som vi gör.
Djur har mindre hjärna så man får därför inte förvänta sig för mycket.
Tänk en fågel, vad liten hjärna den har, men ändå presterar så mycket.
Det är imponerande om man tänker efter.
Intressant. Vore kul att se några tal därifrån.