Ingress: I serien ”Aktuella artiklar för omkring ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad…
För en månad sedan (oktober 2021) kom artikeln: UK Officials Charged with Crimes in Chagos Archipelago i Sri Lanka Guardian.
”FN: s generalförsamling, Afrikanska unionen och Internationella domstolen har funnit att Storbritanniens deportering av befolkningen på Chagosöarna för en generation sedan och fortsatt militär ockupation av Chagos-öarna (British Indian Ocean Territory) är olagligt och ett allvarligt brott mot internationell lag. Öborna, kända som chagossier som är av afrikansk härkomst, säger att det var ett brott mot mänskligheten och ett brott mot Genèvekonventionen. En anklagelse har nu lämnats in till Internationella brottmålsdomstolen om att den Londonbaserade administrationen av British Indian Ocean Territory och dess militära representant vid Diego Garcia Kay Burbridge RN bedriver brott mot apartheid och bör arresteras och föras till Haag för rättegång”
BBC rapporterar i januari 2021 ”The panel of judges at the United Nation’s International Tribunal for the Law of the Sea (ITLS) explicitly criticised the UK’s failure to hand the territory over to its former colony, Mauritius, by December 2019, as earlier demanded by a near-unanimous vote at the UN’s General Assembly.” UN court rules UK has no sovereignty over Chagos islands
Storbritanniens koloniala arv är mycket mörkt – och verkar inte vara utplånat, eller hur?
DN skriver 25/11 2019 i en ganska stor artikel ”En passerad tidsfrist har väckt antikolonial upprördhet i Indiska oceanen. FN har sagt att Storbritannien måste lämna tillbaka en ögrupp till Mauritius, men britterna vägrar och kallas nu illegal ockupant.”
Mitt i Indiska oceanen ligger en liten skärva av det forna brittiska imperiet; Chagosöarna.
Den lilla arkipelagen hängde från början administrativt ihop med Mauritius längre söderut, men 1965 köpte britterna loss Chagos för tre miljoner pund och delade upp områdena. Chagos kom att ingå i en ny enhet, det brittiska Indiska oceanen-territoriet. Tre år senare blev Mauritius självständigt. Landet, som har en miljon invånare och hör till de rikaste länderna i Afrika, har länge drivit kravet att det borde få tillbaka Chagosöarna.
Enligt Mauritius tvingades de ge upp ögruppen i utbyte mot oberoende. London hävdar att mauritierna gav upp territoriet frivilligt.
För två år sedan hänsköt FN:s generalförsamling tvisten till Internationella domstolen i Haag, som i februari i år kom fram till att Mauritius borde återfå kontrollen över öarna ”så snart som möjligt”.
Den 22 maj i år klubbade FN:s generalförsamling med överväldigande majoritet igenom en resolution som gav britterna sex månader på sig att återlämna Chagos. Fristen gick ut i fredags”.
Britterna vägrar släppa ögrupp – trots FN:s beslut.
Jag publicerar åter en artikeln om ögruppen Chagosöarna som jag i april fick av Jan Nybondas. Han skrev:
Övergreppet mot Chagos-öarna 1967-73 enligt ICJ, den internationella domstolen
Jag, Jan Nybondas, skall i det följande sammanfatta vad den tidigare brittiske ambassadören, författaren och historikern Craig Murray skriver i sin senaste artikel, den 26 mars, om Chagos-öarna i den Indiska oceanen. Murray fokuserar på de juridiska och politiska aspekterna i det brittiska agerandet. Bl.a. John Pilger och andra har tidigare skrivit om öbornas brutala öden under och efter fördrivningen från deras hemland. Chagos and the Dark Soul of the British Labour Party och UK tillbakavisar Internationella domstolens utslag om Chagos-öarna.
Chagos-öarnas historia är kolonialismens historia. Först var portugiserna där, sedan fransmännen och slutligen britterna som övertog dem efter Napoleons nederlag i krigen 1814. De har pga. fransmännens och britternas administrativa arrangemang kopplats ihop med administrationen av Mauritius nära Madagaskar fastän de geografiskt ligger närmare Maldiverna på andra sidan oceanen. Mauritius har därför varit inblandat i hanteringen av öarnas öde trots att det naturligaste hade varit en självständig förvaltning av öborna själva. Detta gäller även det aktuella ärendet inför ICJ.
Enligt Wikipedia ståtar en av Chagos-öarna, Diego Garcia, med världens största militärbas utanför USA:s fastland. Och det är här chagossiernas tragedi har sin upprinnelse. USA bombar Sydostasien 24/7 under det senare 60-talet och har fått ögonen på dessa öar som en idealisk bas för terrorn som riktas mot asiatiska befrielserörelser. USA kontaktar den brittiska regeringen för att utarbeta en plan som verkställs 1967-73. Hela arkipelagen töms på sin befolkning som tvångsfördrivs till Seychellerna och Mauritius och senare även till Storbritannien. Deras husdjur avlivas och bostäderna raseras. Upp växer en gigantisk militärbas som lagrar kärnvapen och i dagsläget även lär inhysa hemliga fängelser som inte ens har den insyn som Guantanamo.
Murray berättar hur mycket av det politiska spelet endast nyligen blivit bekant och det för honom varit en chock att erfara hur cyniskt labourregeringar agerat för att fortsätta driva imperialismen och underordna sig USA:s krav. När avskiljandet av Chagos från Mauritius skedde på 60-talet styrdes Storbritannien av Harold Wilsons labourregering. För att kunna överlåtas till den amerikanska militären måste först bandet mellan Mauritius och Chagos kapas. Det sker genom utpressning där Mauritius självständighet endast beviljas under förutsättning att Chagosöarna övergår till Storbritannien. Glöm den mångomtalade brittiska demokratin och rättsstatligheten, skriver Murray, när imperiets intressen så kräver faller dessa till föga.
Ett färskt ställningstagande i den Internationella domstolen ICJ har nyligen återfört denna fråga i blickpunkten eftersom detta går emot den brittiska hållningen och därtill avslöjar detaljer om hur våldtäkten på öarna genomdrivits. ICJ konstaterar i sitt yttrande att avtalet mellan Mauritius och Storbritannien inte kan betraktas som ett internationellt avtal mellan jämbördiga parter pga. den beroendeställning den förstnämnda befann sig i. Medan dagens brittiska regeringar, såväl labour som konservativa försöker hindra att öborna får sina rättigheter åter, fanns kring år 2000 en öppning åt motsatt håll. Ett klagomål från en chagossian riktat mot Storbritannien ledde till resultat i Londondomstolen High Court där öborna tillerkändes rätten att återvända. Dåvarande utrikesministern Robin Cook accepterade domen och valde att inte överklaga.
Men som ofta när någon råkar agera rättrådigt innebär det samtidigt en inlämnad avskedsansökan. USA ingriper, Cook sparkas som minister och efterträds av Jack Straw, vars valkampanjer finansieras av militärindustrins British Aerospace. Straw gör som han blir tillsagd, hans valkassa kommer ju inte att fyllas på av chagossierna. En ny runda i brittiska domstolar följer där överhusets lorder fäller det slutliga avgörandet. Detta kommer efter trixande där endast fem domare av normalt sju deltar. Domen faller med en rösts övervikt till chagossiernas nackdel. Hade alla sju närvarit skulle resultatet ha varit det omvända säger Murray.
Men det blir värre. När imperialismen hamnar i trångmål finns ett nytt hjälpmedel att tillgå: Gröna argument kan sälja t.o.m. fortsatt imperialism. Labourministern David Miliband kläcker den sluga idén att förklara arkipelagen vara ett naturskyddsområde där fiske förbjuds närmare än 200 sjömil från öarna. Detta drag var tänkt att avskräcka chagossierna som var ett släkte av fiskare från tankar på återvändande samt att locka ett antal kändisar med gröna värderingar att ställa upp bakom ministern. Över Diego Garcia skränade inte sjöfåglarna utan B-52:orna och på ön fylldes depåerna inte av fågelägg utan atombomber. Cynismen i sin prydno. Elitens rasism florerade i meddelanden som WikiLeaks avslöjat där involverade diplomater från USA och Storbritannien utbyter tankar och britterna påpekar att ett naturskyddsreservat hindrar ”Fredagar” (Robinson Kruse) från att återvända och bosätta sig.
Nuläget är detta att ICJ har tagit ställning för Mauritius rätt till öarna och att detta ställningstagande har avvisats av Storbritannien. Det bör dock påpekas att eftersom processen drivits av Mauritius och inte chagossierna själva som fallet var i Londonrätten kan Mauritius agera på ett sätt som inte beaktar chagossiernas egna önskemål utan andra hänsyn kan komma emellan.
Relaterat
Brutal kolonial folkförflyttning bakom den stora USA-basen Diego Garcia fördöms av FN.
När jag läser sådana här artiklar blir jag nästan fysiskt illamående. Dels av rena fakta naturligtvis, men inte bara det. Hur stor är min okunskap egentligen? Som pensionär ägnar jag ett par timmar varje dag åt att läsa. Både böcker, tidskrifter och på nätet. Tiden med ”Public service” har jag dragit ner, PS är ett vanligt MSM, och ljuger väldigt friskt på det fjärde sättet efter ”lögn, lögn och förbannad dikt och statistik” nämligen att inte berätta. Tystnadens lögner.
Vad finns då kvar för mig av ”Public service” för att förstå omvärlden? ”Vetandets värld” och ”Kluvet” land. Och på TV finns många bra naturvetenskapliga program. Men program som ”Övergrepp mot Chagos-öarna” skulle aldrig förekomma. Den sanningen är för otäck.
Ja hur okunnig är jag egentligen?
Och hur okunniga var alla vi andra då? Men nu vet vi mer!
John Pilger har skrivit en bok som heter”Friheten får vänta” där händelserna på Diego Garcia har beskrivits.
Han har också gjort en dokumentär som heter ”Stealing a Nation”.
https://www.youtube.com/watch?v=17OPvurq97I
För att återkomma till artikeln så har Craig Murrays farhågor bekräftats i dubbel måtto till chagossiernas nackdel. Domen i London High Court år 2000 som tillerkände öborna rätt att återvända hade bäst tjänat deras rättigheter. Som sades i artikeln var det ett konstlat administrativt arrangemang att Chagosöarna bands samman med Mauritius som ligger på andra sidan Indiska Oceanen.
Mauritius företräder inte öborna och deras intressen utan sina egna. De har tack vare ett tidigare kolonialt arrangemang fått öarna på köpet och har i sina uttalanden visat att deras planer är helt andra. Mauritius har bl.a. sagt att Diego Garcia -basen kan fortsätta att fungera – bara prislappen är den rätta. För att öborna skall kunna återvända och idka sina näringar är detta givetvis en omöjlig situation. Och om öborna har Mauritius inte sagt någonting alls.
2017 röstade FN:s generalförsamling om att England skulle avbryta ockupationen inom 6 mån och dra sig tillbaka.116 länder röstade för och 6 mot förslaget samt att 56 länder avstod.England anser sig för stora för att bry sig om FN och internationella avtal så inte mkt kommer att hända.
Du menar på samma sätt som Kina inte bryr sig om utslaget i Internationella Domstolen om Sydkinesiska Sjön? Det utslag som gick dem emot.
Betydande skillnader finns.
Jaså. Har jag svårt att inse. Det är väl fråga om ”stormaktsbeteende” i båda fallen?
Knappast. I Storbritanniens fall handlar det om tämligen brutal kolonialism. I Kinas fall olika uppfattningar om öar.
Sydkinesiska Havet har bevisligen varit en del av Kina i tusentals år. Det är inte fallet när det gäller USA ockupation och annektering av Guam, Hawaii, stater i Karibien, ockupation av Nordamerika, Japan, Sydkorea, Filippinerna, Irak, tidigare Iran, Marschall Öarna, och när det gäller UK med flera, Indien, Sydafrika, Rodesia, Hong Kong, delar av Kina (concessions), osv. Jag kan hålla på länge. Vi stoppade inte ondskan Tredje Riket, låt oss inte göra om misstaget.
Det övergår mitt förstånd hur effektiva de gamla tyska propaganda metoderna fortfarande är. För det första, detta ha aldrig varit upp i någon ”Internationell Domstol”. Detta är en skiljetribunal, inte en domstol, som utfärdar rekommendationer till FN. För att ett skiljebeslut skall kunna åstadkommas måste det ju finnas mer än en part. Här fanns det bara en, Filippinerna som agerade proxy för USA. USA missbrukade alltså tribunalen som ett plattform för propaganda. Tribunalens ledamöter betalades dessutom av USA, via Filippinerna. Kallas jäv. Beslutet stöttades i FN enbart av 7 av FNs 192 medlemmar, varav sex står i stark beroendeställning till USA. USA hade redan 1986 ogiltigförklarat tribunalen, och deklarerat att man bara tänker följa deras beslut om man så önskar, och alltså bara om beslutet gynnar amerikanska intressen. Intressant nog skulle detta medföra att USAs annektering av Guam skulle bli ogiltig, och flera av Japans krav på öar i Stilla havet. Dessutom finns mängder med ovedersägliga och odisputabla bevis att Sydkinesiska Havet har varit del av Kina i tusentals år.
https://kinarummet.wordpress.com/artiklar/efterspelet-av-haag-tribunalens-rad-rorande-sydkinesiska-havet/
https://www.globalpolitics.se/vad-vi-far-veta-och-inte-far-veta-om-konflikten-i-sydkinesiska-havet/
Vad detta gäller är att USA försöker ta kontroll av Sydkinesiska Havet för att kunna blockera handel i Asien, och att lägga under sig kontroll av naturtillgångarna. Just nu gäller ju samma sak i fallet Nordstream2.
Storbritannien och USA är givetvis de värsta skurkstaterna i världen men de är fräcka nog att utse andra länder som skurkstater för att flytta fokus från de egna brotten. Klassisk Machiavelli i sin prydno. Och fortfarande har ingen hört från Skripal vilket nog betyder att de knappast är vid liv längre. Skandalen hade blivit för stor om Skripals avslöjat sanningen om hur skurkaktiga britterna är.
En av teorierna kring det försvunna MH370 är att den landade på Diego Garcia.
Vittnen har sett ett snarlikt plan flyga lågt över Maldiverna den aktuella dagen i riktning söderut, som av en händelse ligger Diego Garcia i exakt den riktningen.
Om inte annat borde man på den ön ha sett planet på sina radarskärmar men det verkar i västvärldens MSM som att den ön inte existerar, vet faktiskt inte om någon svensk tidning någonsin ens snuddat vid tanken på att det försvunna planet kan ha landat där.
Hur som hellst så lär aldrig britterna lämna tillbaka ön, den är alldeles för viktig.
Hijack ?
Det är tom mer sannolikt än så. Flygkaptenen på MH370 hade i sitt hem en datorsimulator med just landningsövning för den aktuella flygbasen. Därtill fick ingen oberoende inspektion av ön göras, ej heller tillåter man fartyg i omkringliggande vatten, övriga vatten är scannade på alla möjliga vis. Så frågan är inte obefogad. Det har också framkommit att dessa passagerarplan kan övertas och fjärrstyras (av säkerhetsskäl), detta förnekades först, man påstod att den tekniken inte var utvecklad vid den tidpunkten, vilket också det vara felaktig info, flyg-tekniskt kunniga har påvisat att tekniken fanns på sedan flera år på dessa plan ( och andra). Vilka var ombord på detta plan, många var kineser det vet man ( politiker, underrättelse, diplomater, CEO ? osv ), planet måste ju finnas på någon plats. Märkligt att ingen satellit kunnat se minsta spår av nedslaget.
Minns ni den ryska militärorkester som per flyg var på väg till Syrien, planet kraschade till havs just i det område där ett franskt krigsfartyg befann sig,(specialiserat för elektronisk störning). – En tillfällighet ?
Hej, jag tror han skulle göra en 9/11 och krascha planet med så stor förödelse som möjligt. Flög lågt, men blev upptäckt och nedskjuten.
Det är inga svårigheter att trumma ihop en majoritet i FN-skrapan mot västvärlden eller Israel. Det betyder inte att man behöver bry sig om den. U-landsdiktatorer byter tjänster med varandra.
I likhet med I-landsterrorister som USA och Israel…
https://www.dailymaverick.co.za/article/2020-11-24-revealed-the-uk-militarys-overseas-base-network-involves-145-sites-in-42-countries/
by Phil Miller
”Britain’s armed forces have a far more extensive base network than ever presented by the Ministry of Defence. New research by Declassified reveals the extent of this global military presence for the first time – as the government announces an extra 10% spending on defence.
UK military has base sites in five countries around China: naval base in Singapore, garrisons in Brunei, drone testing sites in Australia, three facilities in Nepal and quick reaction force in Afghanistan
Cyprus hosts 17 UK military installations including firing ranges and spy stations, with some located outside UK’s “sovereign base areas”
Britain maintains military presence in seven Arab monarchies where citizens have little or no say in how they are governed
UK personnel are stationed across 15 sites in Saudi Arabia, supporting internal repression and the war in Yemen, and at 16 sites in Oman, some run directly by British military
In Africa, British troops are based in Kenya, Somalia, Djibouti, Malawi, Sierra Leone, Nigeria and Mali
Many UK overseas bases are located in tax havens such as Bermuda and Cayman Islands
…
The size of this global military presence is far larger than previously thought and is likely to mean that the UK has the second largest military network in the world, after the United States.”
It is the first time the true size of this network has been revealed.
……
https://www.dailymaverick.co.za/article/2020-05-18-revelations-about-uk-covert-operations-in-syria-challenge-media-narratives-on-the-war/
Declassified UK By Mark Curtis• 18 May 2020
UK Government Humiliated over Chagos Islands Again
The International Tribunal of the Law of the Sea, a UN body based in Hamburg, last week delivered a stern and unequivocal rebuke to the UK in ruling the UK has no legal interest in the maritime area of the Chagos Islands. You will recall that the UK in the 1970’s ethnically cleansed the entire population from Chagos at gunpoint to make way for the US nuclear base on the Chagos Island of Diego Garcia.
In its judgement, The Special Chamber of the Tribunal last week ruled (para 247) by 8 votes to 1 that the Maldives must agree a boundary with Mauritius, as
it is inconceivable that the United Kingdom, whose administration over the Chagos Archipelago constitutes a wrongful act of a continuing character and thus must be brought to an end as rapidly as possible, and yet who has failed to do so, can have any legal interests in permanently disposing of maritime zones around the Chagos Archipelago by delimitation.
The Tribunal was of course here following the UN General Assembly and the International Court of Justice; the illegality of British occupation of the Chagos Islands is now indisputable in international law. What this tribunal adds is the dismissal of the notion that the UK has any legal rights to impose administrative or regulatory measures on the grounds that sovereignty is disputed. The Tribunal has said the Chagos Islands are part of Mauritius and there can be no dispute.
https://www.craigmurray.org.uk/archives/2021/02/uk-government-humiliated-over-chagos-islands-again/
Vilka är länderna som röstat för?
”By a recorded vote of 116 in favour, to 6 against (Australia, Hungary, Israel, Maldives, United Kingdom, United States), with 56 abstentions, the Assembly affirmed that doing so — in accordance with the advisory opinion — would enable Mauritius to complete the decolonization of its territory as soon as possible.” här.
Maldiverna har röstat emot, antagligen för att de gör anspråk på öarna som ligger mycket närmare dem än Mauritius. Som redan nämndes i artikeln är det en öppen fråga vilken lösning som skulle ge öborna rätten till sitt eget land. High Court -domen i London skulle ha gjort det men den efterkoms aldrig.
Öbornas vilja är att komma tillbaks till sina öar men det är inte alls säkert huruvida varken Mauritius eller Maldiverna har sådana planer. Om USA betalar för sig kan de fortsätta med sina krigiska aktiviteter trots att ögruppen byter ägare. Ingen för chagossiernas talan i nuläget eftersom de saknar representation i FN.
Ungern och Israel är som ler och långhalm i många fall, hur kommer det sig ?
Den stora diplomatiska segern som Mauritius uppnådde tidigare denna månad över Storbritannien för att tvinga fram en diskussion om avkoloniseringen av Chagos skärgård kan vara ett exempel för Argentina att följa i deras ansträngningar att återta Malvinasöarna, internationellt erkända som Falklandsöarna.
Mauritius, ett ö-land beläget i Indiska oceanen med drygt 1,2 miljoner invånare, kan vara den viktigaste inspirationen för det argentinska anspråket på Falklandsöarna, ockuperat av Storbritannien sedan 1833. Den 3 november tillkännagav Storbritanniens utrikesminister James Cleverly viljan, London för att inleda förhandlingar med Mauritius för att återställa suveräniteten över Chagos skärgård, som ligger cirka 2 000 kilometer från Mauritius mitt i Indiska oceanen.
Även om tidslinjen på sex månader uppenbarligen ignorerades av britterna, är det faktum att de nu är villiga att förhandla om skärgården 2022 resultatet av mer än 50 år av konstant lobbying. Detta är en fenomenal prestation för Mauritius med tanke på att landet bara har 19 ambassader runt om i världen.
Mauritius utnyttjade den svåra situationen i Storbritannien. Skärgårdslandet visste hur man skulle dra fördel av Storbritanniens interna problem för att uppnå detta resultat, och inte för att deras anspråk nödvändigtvis är starkt. Storbritannien är i politiskt och ekonomiskt kaos, med Brexit som redan kräver fyra premiärministrar och bidrar till en massiv topp i inflation, arbetslöshet och skulder.
Efter tillkännagivandet av inledningen av förhandlingarna mellan Storbritannien och Mauritius, utfärdade den brittiska myndigheten i Malvinas ett uttalande som påpekade att beslutet om Chagos inte kan jämföras med Argentinas anspråk.
Den argentinska regeringen kommer sannolikt att försöka använda detta beslut som ett tillfälle att stödja sina koloniala strävanden mot vårt hem”, hävdade uttalandet, som avslutades med att säkerställa att ”det inte kan finnas någon dialog om suveränitet om inte Falklandsöborna så önskar.”
Det är dock betydelsefullt att detta uttalande inte kommer från London utan från den de facto brittiska myndigheten på Malvinas. Även om den brittiska regeringen inte vill inleda förhandlingar om Malvinas Island-frågan – redan beordrad 1965 av FN:s resolution 2065, kan dess ståndpunkt i ett liknande fall som Chagos tvinga frågan vidöppen.
https://southfront.org/britains-negotiations-on-chagos-could-strengthen-argentinas-claim-on-falkland-islands/
Andra exempel av samma fenomen är ön Guam, som USA erövrade med militärmakt och gjorde till en del av USA och en militärbas. Ett annat är Taiwan, som uppenbart USA även vill göra till en del av USA och en amerikansk militärbas. Samtidigt glöm inte att USA har sina ockupationstrupper från WW2 kvar på platser Japan, Sydkorea och Europa, som i praktiken fortfarande är militärt ockuperade av USA, för att inte nämna Ukraina.
[…] Britterna vägrar släppa Chagosöarna – trots FN:s beslut och dom i internationell domstol för s… Efter att Irak invaderade Kuwait 1990 agerade Storbritannien som USA:s juniorpartner i ett våldsamt bombardemang av Irak året därpå, vilket förstörde mycket av landets civila infrastruktur. Anglo-amerikanska bombningar av Irak fortsatte i ett decennium efter Gulfkriget fram till invasionen 2003. […]