På Socialistiskt Forum på ABF, Sveavägen 41 i Stockholm ordnas många intressanta möten, samtidigt som alltför radikala föreningar inte får ställa upp. Socialistiskt Forum. Programmet.
Gemensam Välfärd har tre seminarier på Socialistiskt Forum.
I. Tvångsprivatiseringen av sjukvården kl 11.00. Brantingrummet.
Sjukvården har alltmer utvecklats till en marknad. Hälso- sjukvårdslagens portalparagraf om att vården skall ges efter behov sätts ur spel när lönsamheten avgör var en vårdcentral eller specialistmottagning etableras.
Marknadsstyrningen har försämrat personalens arbetsmiljö, den medicinska kvalitén och möjligheterna att jobba förebyggande. En utgångspunkt för seminariet är Göran Dahlgrens uppmärksammade bok ”När sjukvården blev en marknad – effekter och alternativ” som
presenterar ett tiopunktsprogram för övergång från en vinststyrd till en
behovsstyrd vård.
Medverkande: GUNNAR ÅGREN // läkare och tidigare generaldirektör för Statens folkhälsoinstitut
Moderator: LISA PELLING // utredningschef Arena Idé
II. Hur lärarnas professionalism hotas av New Public Management. Kl 12 i Malmö-salen
Systemet med fritt skolval och skolpeng bidrar till att segregationen ökar. Hur kan vi genom politiska aktioner och beslut vrida utvecklingen åt ett annat håll? Per Kornhall och German Bender har nyligen publicerat en rapport som visar hur segregationen i svensk skola ökar år från år, vilket hotar den sociala sammanhållningen. Den gör det också allt svårare för många
skolor att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag.
Medverkande: PER KORNHALL // författare och skolexpert och PETER EMSHEIMER // Gemensam Välfärd
III. Vårdstölden. Kl 13 i Palmesalen.
Vad händer med välfärden när 650 000 personer tecknar privat sjukvårdsförsäkring? I boken ”Vårdstölden” visar John Lapidus hur den gemensamma välfärden har fått sällskap av ett dolt alternativ, ett system där halvprivata lösningar växer på kollektivets bekostnad. För dem med sjukvårdsförsäkringar erbjuds gräddfiler till offentligt finansierade privata vårdcentraler, specialistenheter eller sjukhus.
Två alternativa vägar framåt finns. Antingen reparerar vi det gemensamma
sjukvårdssystemet genom skattefinansiering. Eller också fortsätter vi
mot en tudelad välfärd, där höginkomsttagare söker sig privata lösningar
medan låginkomsttagare hänvisas till allt sämre offentlig vård.
Medverkande: JOHN LAPIDUS // doktor i ekonomisk historia, författare till boken Vårdstölden
Moderator: LISA PELLING // utredningschef Arena Idé
Vilket framtid vill vi ha?
Ja, det är verkligen en relevant fråga tycker jag. Jag tror det är viktigt att tänka i nya banor och pröva alternativ istället för att bara försvara det bestående. Jag läste en artikel nu på SVT om hemlösheten som skenar iväg på grund av det inte byggs lägenheter folk har råd och bo i. Ett färskt exempel har jag själv där vänstermajoriteten vill ödelägga ett centralt strandnära naturområde där jag själv är varje dag och ger sim- och strandfåglar lite att äta så dom ska klara vintern. Men det lär väl bli slut på det när området exploateras till bostäder som åtminstone jag inte har råd att bo i. Socialdemokraterna och Vänstern går i bräschen för det här och (s) behöver inte motivera det ideologiskt därför allt sådant är just vad det partiet står för. Tillväxt och utveckling kan vi kalla det för med deras begrepp. Däremot Vänstern måste motivera sitt stöd när naturen skövlas och oersättliga rekreationsområden förstörs förmodligen för all framtid. Vänstern motiverar sina beslut i ärendet från Marx löften om mat på bordet och tak över huvudet till alla. Men jag tror inte ’alla’ räknas med när det gäller centrala och strandnära nyproducerade boenden som det här handlar om.
Men åter till början. Folk idag kastas ut om de inte kan betala hyran. Vi lever i ett full likvidssystem som backas upp med sociala bidrag för dem som inte kan betala. Så är i alla fall tanken även om den inte alltid stämmer överens med verkligheten numera.
Det här kontantburna socialhjälpsystemet finns mig veterligen inte i Ryssland. Åtminstone inte i samma utsträckning som här i Sverige. Där ger man istället hjälpen med att låta människor bo kvar tills de kan betala igen. Vad har förstått bor somliga billigare på så sätt men där finns social kontroll i samhället så de har tryck på sig att betala om de kan. Grannen ser och hör och det pratas. Jag föreställer mig det här har en historia genom att bostäderna tidigare var ägda av staten men att ändra ett sådant system utan kaos är nog synnerligen svårt. Kanske det fordras flera generationer. Fastighetsägarna i Ryssland har idag därför ett tryck på sig att ta socialt ansvar något fastighetsägarna inte alls gör här i Sverige. Jag ser därför det här som en framtida möjlighet för Sverige. Fastighetsägare med socialt ansvar om de ska bli accepterade på bostadsmarknaden. På den vägen skulle hemlösheten kunna undvikas.
https://www.svt.se/nyheter/stadsmissionen-kravs-mindre-for-att-bli-hemlos-i-dag
Jag tror att det här är ett vattendrag i medicinen nu! Det är en rädsla, för nu har marknadsledningen förvärrat arbetsmiljön för medicinsk personal, medicinsk kvalitet och möjligheter till sjukdomsförebyggande, förebyggande av arbete. Å andra sidan finns det snabbväxande privata kliniker. Problemet är priserna för medicinska tjänster. Men! Priset motsvarar kvaliteten. Här är en länk till listan https://kop-viagra.net/urology-kontor-sweden Enligt min mening är det bäst att ändra statens inställning till sina medborgare. Unas är inte ett fattigt land, men det finns fortfarande många fattiga människor som behöver hjälp.