.
I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad.
Denna artikel har skrivits av Rysslandsexperten Björn Nistad.
Putin gör upp med historieförfalskning.
Putin gör upp med historieförfalskning.
– Europeiska politiker kräver att Ryssland ska sluta upp med att försöka snedvrida historien genom att sprida påståendet att de som verkligen bär ansvaret för kriget [Andra världskriget] var Polen, Baltikum och väst. Som jag ser det har vi aldrig hävdat detta, att något av dessa länder skulle vara ansvariga för kriget. Men vilken är sanningen då?
Uttalandet härrör från ett föredrag som hölls av Vladimir Putin den 20 december 2019 för ledarna för Commonwealth of Independent States (SUS, 12 stater är medlemmar, Georgien, Armenien, Azerbaijan Kazaksthan m fl) på deras möte i St Petersburg, den ryska presidenten gjorde upp med vad han betecknade som historieförfalskningen om Andra världskrigets orsaker. och försök att göra Sovjetunionen lika ansvarigt för kriget som Nazi-Tyskland är.
Det faktum att Putin använde delar av mötet med SUS-ledarna för denna uppgörelse visar hur allvarligt den ryska sidan ser på den revidering av Andra världskrigets historia som för närvarande äger rum i Polen, Baltikum och i andra länder.
Bilden, som Putin tecknade och som underströks med olika historiska dokument från ryska arkiv, var att det polska ledarskapet fram till krigsutbrottet hösten 1939 samarbetade intimt med Nazi-Tyskland, och att Polen, liksom Ungern, under likvideringen av Tjeckoslovakien 1938–39 faktiskt verkade som en allierad med Tyskland.
Således citerade Putin dokument som visade hur de polska ledarma, som gjorde anspråk på Teschen-området i Tjeckoslovakien, förvägrade sovjetiska styrkor passage 1938 och gjorde det därmed omöjligt för västmakterna och Sovjetunionen att komma Tjeckoslovakien till undsättning när Hitler ville annektera Sudet- område. Och han citerade också dokument som visade hur tyskarna lyckades dupera polackerna att tro att de i Berlin betraktades som allierade, bland annat genom att lova Polen fria händer i Ukraina, han talade också om hur det polska ledarna förblindades av ett rabiat hat mot Sovjetunionen och hur det polska folket gratulerade nazisterna för deras aktioner mot judarna.
En annan poäng som Putin framhöll var att nästan alla Tysklands grannländer hade ingått allianser och avtal med Tyskland efter det nazistiska maktövertagandet 1933, och att Sovjetunionen var det sista land som träffade ett avtal med Hitler-Tyskland, den berömda Molotov – Ribbentrop-pakten – som slöts efter att alla försök att uppnå en militär allians med Storbritannien och Frankrike hade misslyckats, och i ett läge där kriget på inget sätt skulle kunna förhindrats.
Sovjetunionen, som agerade i enlighet med sina internationella skyldigheter, ingick här alliansavtalen med Frankrike och Tjeckoslovakien, försökte konsekvent förhindra den tragiska uppdelningen av Tjeckoslovakien. Men Storbritannien och Frankrike föredrog att lämna ut ett demokratiskt land i Östeuropa till nazisternas våld, för att blidka och lugna dem. Inte bara lämnade de ut Tjeckoslovakien utan de försökte rikta nazisternas ambitioner österut. Tyvärr bidrog också då de polska ledarna till detta. Ledarna för mellankrigstidens Polen ansträngde sig till bristningsgräns för att förhindra att ett system för kollektiv säkerhet bildades i Europa med Sovjetunionen som deltagare.
Se en rysk rapport, med kompletterande historisk dokumentation, textad på engelska om Putins föreläsningarhär.
Den ryska presidentens tal innehöll få nyheter för historieintresserade.
Att det sovjetiska ledarna efter det nazistiska övertagandet av Tyskland 1933 gjorde nästan desperata försök att upprätta ett kollektivt säkerhetssystem i Europa, att västmakterna förde en svag och undfallande politik gentemot Hitler, och att Polen, som själv annekterade Teschen-området, under den tjeckoslovakiska krisen 1938, vägrade att upplåta en korridor för sovjetiska trupper och på så sätt lämnade ut Tjeckoslovakien till Hitler har länge varit känt.
Även om Putins föreläsningar – och de dokument han citerade – knappt innehöll några sensationella avslöjanden, var de ändå användbara och nödvändiga.
I en tid då historien förfalskas, då kommunismen jämställs med fascism, då Sovjetunionen görs ansvarigt för Andra världskriget i linje med Nazi-Tyskland, och då Röda arméns befrielse av Europa kopplas ihop med Nazi-Tysklands underkuvande av kontinenten, är det nödvändigt att berätta den sanna historien för människor, inte minst om orsakerna till Andra världskriget.
Befolkningen i Polen och andra Central- och Östeuropeiska länder torde ha nytta av Putins tolkning av historien.
Det är ett faktum att det halvfascistiska polska ledarskapet bedrev en girig, cynisk och misslyckad utrikespolitik under mellankrigstiden som slutade med den polska statens kollaps hösten 1939 är. Under 1920- och 1930-talet strävade de polska ledarna efter att skapa ett Stor-Polen från Östersjön till Svarta havet, genom att erövra Ukraina och andra territorier. Och efter den nazistiska övertagandet i Tyskland trodde uppenbarligen de polska ledarna , som 1934 ingick en icke-angreppspakt med Hitler, att dessa planer kunde genomföras i samarbete med Nazi-Tyskland.
Resultatet blev att Polen, som på pappret var allierat med Frankrike, genomförde ett dubbelspel mellan västmakterna och Tyskland och i realiteten uppträdde som en hyena i internationell politik, vilket visades när de likviderade Tjeckoslovakien 1938-39 med Tyskland och Ungern. Att Storbritannien och Frankrike kom till Polens undsättning efter den tyska attacken i september 1939, kan man undra över med tanke på den polska ledningens uppträdande.
Ledarna och stora delar av befolkningen i dagens Polen och andra Central- och Östeuropeiska stater vill inte bli påminda.
Men orsaken till att Polen, Tjeckien, de baltiska staterna och andra Central- och Östeuropeiska stater i dag överhuvudtaget existerar är att Central- och Östeuropa befriades 1944–45 av Röda armén. Och under ”kalla kriget” var det Sovjetunionen som garanterade de Central- och Östeuropeiska ländernas oberoende. Krigstidens Polen kollapsade hösten 1939. Och mycket bättre gick det inte med flera av de andra staterna 1939-41 i Central- och Östeuropa – som hamnade under Nazi-Tysklands kontroll då stora delar av befolkningen som en konsekvens förvandlades till ”undermänniskor” och slavar. Och med stöd från USA och andra av dess NATO-allierade länder krävde Västtyskland stora polska territorier efter 1945.
Relaterat.
Andra Världskriget, eftergiftspolitiken och Molotov-Ribbentrop-pakten.
Folkmord och andra övegrepp under andra världskriget kastar mörka skuggor över relationen mellan Polen och Ukraina
DN, Putin och historia om Andra Världskriget och Polen.
80 år sedan Andra Världskrigets utbrott. Undfallenhet av Storbritannien och Frankrike viktig krigsorsak.
Avgjorde slaget om Moskva Andra Världskriget? Var Stalin var en klok general?
I Polen har man inget lärt av historien! Se bara hur man idag lyfter bidrag från EU får vapen från USA och givetvis är målet att återupprätta det forna Stor-Polen. Och det är den polska eliten som driver detta projekt befolkningen är knappast tillfrågad. Dubbelspel från Polen, som vanligt alltså..Hotet mot de baltiska staterna kommer inte från Ryssland utan det är Polen de ska se upp för!
Tror inte att balter och polacker håller med dig:
”Poland, Lithuania lock arms to resist Russia’s WWII revisionism”
https://www.timesofisrael.com/poland-lithuania-lock-arms-to-resist-russias-wwii-revisionism/?utm_source=The+Daily+Edition&utm_campaign=daily-edition-2020-01-17&utm_medium=email
Skämtare där…och vilken källa till påståendet. Ryssland är totalt ointresserade av baltstaterna medan Polen skulle gör rent hus om de fick chansen. Du skulle nog läsa polsk historia!
Klart skulle polacker inte hålla med. Det är en hel del smutsbyk som nu fått se dagens ljus i och med att de Ryska arkiven öppnas för alla. Exempelvis hade polackerna planer på att sätta upp ett monument till Hitler – det avslöjas i de Ryska a
rkiven. Det är sån ogillas av polacker. Läs mer om detta som the usual suspects kallar ”revisionism”
https://www.rt.com/news/476748-poland-hitler-deportation-jews/
Om den ”ursprungliga” historien är falsk, vem blir revisionist då? De som ropar revisionism är de som har mycket att förlora. Tyvärr är det så att sanningen har en märkligt vana att dyka upp – den dränks inte under anklagelser av ”revisionism”, oavsett hur höga dessa är
Problemet är att segrarna skrev historien, som alltid, och den är till denna dag ordentligt förljugen och väldigt mycket är mörkat. När det gäller personen Adolf Hitler finns det mycket material tillgängligt på museer och börjar man läsa det förstår man hur nästan gudalikt populär mannan var vid vissa tider i breda kretsar hos allmänheten, inklusive i länder som Sverige. Frågan är, när skall vi börja betrakta denna sorgliga period i mänsklighetens historia som just historia, och lägga det till historisk ro tillsammans med Napoleon, Alexander den Store, Stormaktstiden, Mongolriket, eller romartiden. Vi kanske närmar oss den tiden just nu.
När Nazi-Tyskland lämnade Nationernas förbund blev det Polen som representerade dem där. Polen försökte att genom vänskapen med Nazi-Tyskland få några kolonier av dem. De bildade t o m ett Ministerium för kolonierna och många unga anmälde sig för att jobba där.
Att Churchill kallade Polen för hyena är det ingen tillfällighet – mellan 1920 och 1939 med sina aggressioner och arrogant högdragenhet mot alla sina grannar blev Polen föraktat av alla…
Här är det läge att påpeka att USA aldrig har varit medlem av NF, vilket https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationernas_f%C3%B6rbund inte nämner medan https://eo.wikipedia.org/wiki/Ligo_de_Nacioj understryker det med ett självständigt stycke, och https://fr.wikipedia.org/wiki/Soci%C3%A9t%C3%A9_des_Nations nämner i inledningen.
Att USA har aldrig varit medlem tycks hänga på inrikes krigsmotstånd och motstånd till presidentielt maktmissbruk, om jag tolkar W rätt. Obama skett som bekant fullkomligt i Kongressens exklusiv rätt till att föra krig, varför Henry Cabot Lodge tycks ha haft helt rätt i sin misstänksamhet. Jfr.
https://en.wikipedia.org/wiki/League_of_Nations#Establishment ”Despite Wilson’s efforts to establish and promote the League, for which he was awarded the Nobel Peace Prize in October 1919,[57] the United States never joined. Senate Republicans led by Henry Cabot Lodge wanted a League with the reservation that only Congress could take the U.S. into war. Lodge gained a majority of Senators. Wilson refused to allow a compromise and the needed 2/3 majority was lacking.[58]”
På svenska anges datum för Sovjetunionens uteslutning, men inte för inträdde. Det gör däremot den franska versionen: ” L’Union soviétique fut exclue de la Société le 14 décembre 1939, cinq ans après son adhésion le 18 septembre 1934. ” CCCP blev alltså den näst siste staten att bli medlem.
Helt horribelt för en struktur som syftade – åtminstone officiellt – till fred var att varken Sovjetunionen, Tyskland eller Österrike inbjöds till att delta i det preliminära arbetet. Det indikerar en skrämmande brist på statsmanskap bland segrarmakterna. Sketna revanschister bäddade för nästa krig. Medlemskap tvangs på Österrike som fredsvillkor!!!
Inte konstigt då att Tyskland blev medlem först 1926 Jfr.
https://fr.wikipedia.org/wiki/Liste_des_%C3%89tats_membres_de_la_Soci%C3%A9t%C3%A9_des_Nations
– Allemagne (Drapeau de la république de Weimar République de Weimar, adhère le 8 septembre 1926 ; se retire le 21 octobre 1933)
W på franska uppger också att esperanto hade blivit NFs officiellt språk utan fransk veto. Ännu ett exempel på fransk kortsynthet. Numera är amerikansk engelska världsspråket och franska blott något perifer bondska.
Bert Sundström är väl snart Sveriges bästa komiker med sina kvasireportage från Ryssland. Det enda han har i huvudet är kritik av Putin. Att Bert inte lyckats pricka in något av det han svamlat om genom åren verkar inte bekymra denna propagandamakare. (Man kunde tro att han högläser CIA:s manuskript direkt i sina framträdanden). Han verkar lika dåligt påläst som Carina Bergfeldt på andra sidan Atlanten. Det bästa SVT kan göra är att skicka hem detta arma vrak som av allt att döma tittar alldeles för djupt i vodkaflaskorna. Kanske skulle Saudiarabien passa bättre (spritförbud) men skulle han göra liknande nidreportage om saudierna som han gör om Ryssland skulle han snart hänga från en stolpe.
Bert Sundström?
Är det inte han som SVT kallar rysslandsexpert?
Jo, dessvärre! Att Bert aldrig får till det i sina ”reportage” bekymrar inte SVT han får veva på med sina påhitt. SVT..Suck!
SVT är experter i allt dom själva väljer att vara experter på och samtidigt en kanal för det svenska propagandaministeriet. Besserwisser brukade det kallas.
När det gäller statligt styrda media som SVT och statligt finansierade media har jag utvecklat min syn här https://mychinaway.wordpress.com/2020/01/19/skarpning-svt/ utvecklingen i Sverige börjar bli otäckt lik den i Tyskland förra seklet. Den skära elefanten i Kungsträdgården.
Bert Struntström kan omöjlig vara en rysslandexpert
Detta med att vissa personer framhålls som ”experter” är ett farligt och växande problem. Jag följer det när det gäller Kina, och har ett tiotal personer på ”svarta listen”, personer som utger sig för att vara experter, men i verkligheten bara är radikala agitatorer av hat och fejknyheter. Dels utger dom sig för att vara ”journalister”, en titel som vem som helst kan använda, men en del har även nästlat sig in på universitet och myndigheter. Tyvärr är det inte tillåtet att avslöja dom för det kallas förtal. Man är ju numera även förbjuden att dela sådan information enligt domstolsbeslut.
Det stämmer. Förtal gäller enligt lagen oavsett om förtalet är sant eller osant.
Att ex. påpeka näthatgranskarens namn och vad denne person har dömts för och att det är klandervärt anses vara förtal, såvida man inte framställer handlingen som jordgubbstårta, samt förnekar att det är satir, om jag har tolkat lagtexten rätt,
Så kan näthatgranskaren och jurister domare och politiker få upprörda svenska gamla tanter fällda för helt normala känslor och reaktioner på det som händer i samhället, medan krigsförbrytare i riksdagen, som är med på de olagliga invasionerna och massmorden som sliter barn i bitar, går fria, helt utan Nürnbergrättegång.
Men frågan är väl egentligen var gränsen går, när individerna ”journalisterna” eller ”experterna” själva exponerar sig och andra, eller själva ljuger dygnet runt och därigenom faktiskt hetsar mot, förstör vår demokrati med lögn, samt förtalar andra människor?
Jimmie Åkesson kallas ju ex. både för nazist och rasist och fascist, vilket är både osanning och förtal … hittills. I min mening sitter de individerna i alla de andra partierna och röstar för fortsatt imperialism i USA:s ledband, inköp av övervärderade patriot-missiler, dödandet av andra raser i massmord, samt stödet för öppen terrorism mot suveräna stater i strid med krigets lagar åt finanskapitalet.
Där är idag varken vår s.k. ”demokrati” eller vårt s.k. ”rättssystem” helt i balans, men befinner sig snarare i en slags media-inducerad masshysteri och underkuvad lydnad, istället för att utgöra en balanserande del av våra olika statsmakter.
I Kina är kraven för vad man får säga hög. I Sverige växer kraven internt, men på ett orättvist och makabert vis, men inte utåt mot Kinas eller Rysslands ledare som helt öppet är fritt villebråd, med motiveringen att press och media ska vara fri.
Kortfattat. Det påstås att alla i Sverige har ”lika värde”, men vissa är mer värda än andra, både vad gäller rätten att uttrycka sig och vad gäller ekonomiskt värde.
Hahaha, riktigt roligt porträtt av svt,s ’reportrar’ och mkt fyndigt formulerat.
Sudetenland är historiskt ett tysk-etniskt område som kopplades ihopa med det nya landet Tjeckoslovakien i samband med Versaillesfreden 1919.Området bestod till 90 % av tyskar och ansåg sig dåligt behandlade av det nya Tjeckoslovakien och önskade inget hellre än en återförening.Putins berättelse om att Stalin hindrades av Polen att ”hjälpa” Tjeckoslovakien är nog en efterkonstruktion.Det finns lika många tolkningar av WWII som det finns historiker och största delen är nog efterkonstruktioner av rent politiska själ.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sudetenland
Nja, kanske inte helt eftersom varken Frankrike eller Storbritannien lyfte ett finger för att hjälpa tjeckerna trots löften om hjälp! Stalin hade nog agerat om GB och fransmännen hade levt upp till sina löften till tjeckerna. Sedan att Sudetenland var befolkat av tyskar till största delen är ju sant och här är ännu ett exempel segrarmakternas misstag efter första världskriget som gjorde att många tyskar hamnade i ”fel” länder! Upplagt för problem alltså. Tror knappast att Putin är speciellt intresserad av att återupprätta Stalin och Stalins mål var säkert att öka sitt inflytande över östra Europa vilket ju knappast motsägs av Putins inlägg. Att Stalin var intresserad av att få bort Hitler är väl heller ingen nyhet.
Största delen är nog inte efterkonstruktioner men många är och framförallt när politiker ska undervisa allmänheten.Då måste man vara kritisk och förstå att det finns ett klart syfte med dennes ”undervisning” för allmänheten.Gud nåde den som försöker rätta honom och be om förtydligande.
Att Sovjet var den enda stat som var villig att hjälpa Tjeckoslovakien är ingen ”efterhandskonstruktion”. Att Polen låg i vägen för den hjälpen är det inte heller. Den dåvarande polska regeringens skuld för de kommande katastroferna är helt klar. Hävdar dagens polska regering någon sorts historisk skuldfrihet är det helt enkelt oärligt och att man är ute i skumma ärenden.
Jag tror inte att Tyskland eller sudententyskarna hade blivit så glada för den hjälpen.
Noterar att professorn Michael Jabara Carley som skrvit den utmärkta boken ”1939”, om upptakten till Andra världskriget fortsatt skiver läsvärda artiklar bl.a. på Strategic Culture Foundation.
Den troligen intressantaste profilen i den sovjetiska utrikespolitiken var utrikesministern Litvinov som genom det ständiga fokuset på Stalin hamnar i skymundan. Litvinov, visserligen med Stalins godkännande, lade grunden till den sovjetiska politiken som eftersträvade en kollektiv säkerhetspolitik där faran från Hitler noterades från 1934.
Den allmänt Stalinkritiske Putin har inte vad jag vet riktat några större invändningar mot denna politik som för övrigt är en hållning som återkommer i ryskt säkerhetspolitiskt tänkande. Stalin var en utrikespolitisk pragmatiker som inte eftersträvade erövringar och hade nöjt sig med betydligt mindre än vad som blev resultatet om västmakterna hade visat kompromissvilja. Stalins välvilja gentemot kommunistpartier förväxlas avsiktligt i propagandasyfte. Stalin hade mycket realistiska bedömningar om respektive partiers stöd och avrådde från äventyrligheter. Under pågående krig sade han t.ex om Frankrike att han betraktade landet som en borglig republik som skulle bestå efter kriget.
Litvinov är helt klart en intressant person. Det finns en viss mytbildning kring honom – att han fick lämna sin post i maj 1939 för att han var jude och kunde försvåra förhandlingarna med tyskarna. Det är en beskrivning som har ingenting med sanningen att göra.
I onsdagens tal om statens nation presenterade Putin ett antal initiativ som ändrade ramstrukturen för maktstrukturer på alla nivåer, från kommunala myndigheter till presidenten. Initiativen föreskriver särskilt att de lagstiftande och rättsliga grenarnas befogenheter, inklusive konstitutionella domstolen, kommer att utvidgas. Presidenten föreslog också att utöka rollen som det ryska statsrådet. Putin föreslog att ge statsdumaen (parlamentets nedre hus) rätten att godkänna utnämningen av landets premiärminister, vice premiärministrar och ministrar.
Putins plan är att ge en del av presidentens överväldigande makt åt lagstiftaren och statsrådet, samtidigt som konstitutionsdomstolens förmåga att tillhandahålla kontroller av lagstiftning.
Från TASS: Den större chocken var att som svar på denna premiärminister Dmitri Medvedev upplöst den nuvarande regeringen villigt och avgick som premiärminister.
Inom några timmar rekommenderade Putin chefen för Federal Tax Service, Mikhail Mishustin som premiärminister. Statsdumaen godkände Putins rekommendation och Mishustin svarades in av Putin allt inom en dag.
Medan detta borde det inte borde vara en plötslig överraskning. Dessa förändringar har diskuterats i månader fram till Putins tal. Och det har varit tydligt under de senaste åren att Putin har varit engagerad i den andra fasen av sin långsiktiga plan för att först bygga om och sedan göra om Ryssland under sin tid.
Den första fasen räddade Ryssland från ekonomisk, samhällelig och demografisk kollaps. Det var i allvarlig fara av detta när Putin tog över från Boris Jeltsin.
Det innebar att återfå kontrollen över strategiska statliga resurser, återuppbygga Rysslands ekonomi och försvar, stabilisera dess befolkning, få lite utseende av politisk kontroll i Kreml och återföra hopp till ett land med desperat behov av det.
Fientliga analytiker, både inhemska och utländska, kritiserade Putin ständigt för sin taktik. Rysslands förtroende för sina basråvaror för att återuppliva sin ekonomi sågs som en strukturell svaghet. Men en ärlig bedömning av situationen ger upphov till frågan: ”Hur skulle Putin annars kunna backa Ryssland bort från kanten av denna avgrund?”
I väst har dessa händelser spunnits för att föreslå att Putin befäst sin makt. De inledande rapporterna var att han skulle ta bort begränsningen av presidenttjänsten under två på varandra följande mandatperioder. Och att detta skulle bana vägen för att han stannar kvar i tjänsten efter att hans nuvarande mandatperiod löper ut 2024.
Som alltid när det gäller Ryssland är det motsatsen till sanningen. Putins rekommendation är att ta bort ordet ”i följd” från konstitutionen, vilket gör det klart att en president bara någonsin kan tjäna två mandatperioder. Dessutom kommer den presidenten att ha varit tvungen att ha bott i Ryssland under de senaste 25 åren.
Det finns ett antal frågor som de flesta kommentatorer och analytiker i väst inte förstår om Putin. Deras insisterande på att presentera Putin endast i värsta möjliga termer är trött och nonsensiskt för alla som till och med lägger mycket tid på att studera honom.
Dessa händelser de senaste dagarna i Ryssland är slutresultatet av många års arbete från Putins sida för att rena den ryska regeringen och Kreml från det som The Saker kallar The Atlanticist Fifth Column.
Och de har grävts in som fästingar i en korrupt byråkrati som har tagit Putin den bättre delen av tjugo år att tämja.
Det har varit en lång och svår väg som även jag bara förstår ytdetaljerna på. Men det är uppenbart att från och med 2012 började Putin göra övergången mot nästa fas av Rysslands strategiska comeback.
Och den andra fasen handlar om att ta ett stabilt Ryssland och höja sina institutioner till en mer hållbar modell.
När födelsetalen förbättrades och den demografiska kollapsen avvärjades, var nästa sak att göra att reformera en ekonomi med rätt kritik för att vara för starkt beroende av olje- och gasintäkter.
Och det är en mycket tuffare uppgift. Det innebar att få kontroll över den ryska centralbanken och finanssektorn. Putin fick den möjligheten under nedgången i oljepriset 2014.
Med krisen som en möjlighet började Putin frikoppla den ryska ekonomin från väst. Under de tidiga boomåren av sitt ordförandeskap stärkte oljeinkomsterna både de ryska statskisterna och de så kallade oligarkerna som Putin aktivt kämpade för kontroll.
Han varnade verkställande direktörerna för Gazprom, Rosneft och Sberbank att de var för hårt utsatta för den amerikanska dollarn på detta sätt under åren fram till oljepriskraschen 2014–16.
Och när USA sanktionerade Ryssland 2014 över återföreningen med Krim, måste alla företag komma till Putin för en räddning. Deras skulder i dollar denominerades för euro- och rubelskuld genom Bank of Ryssland och han instruerade centralbanken att låta rubeln falla, att sluta försvara den.
Att ta inflationstrycket var farligt men nödvändigt om Ryssland skulle bli en verkligt oberoende ekonomisk styrka.
Sedan dess har det varit ett dragkamp med den IMF-utbildade byråkratin i Rysslands Bank att fastställa penningpolitik i enlighet med Rysslands behov, inte vad det internationella samfundet krävde.
Putin förstår att ett Ryssland med mycket oljepengar är ett Ryssland som styrs av dessa pengar och blir lat på grund av dessa pengar. Till skillnad från den allmänna åsikten vill Putin inte se oljepriserna på nära 100 dollar per fat. Eftersom Rysslands jämförande fördel på olja och gas är så hög i förhållande till alla andra på världsscenen och andra inhemska industrier att pengar fördröjer innovation och investeringar i ny teknik och en breddning av den ryska inhemska ekonomin.
Och detta har varit Putins fokus ett tag nu. Olja och gas är geostrategiska tillgångar som används för att öka Rysslands position som regional makt och bygga upp förbindelser med sina nya partners samtidigt som det öppnar upp nya marknader för ryska företag.
Men det är inte slutet på den ryska berättelsen om framtiden, snarare början.
Och den långsamma privatiseringen av dessa branscher händer, med företag som Gazprom och Rosneft som säljer överskott av egna aktier för att skaffa kapital och sätta en större andel av dem i offentliga händer.
Återigen är detta allt en del av nästa steg i Rysslands utveckling och demokratisering av en del av presidentens makt måste hända om Ryssland kommer att överleva honom lämnar scenen.
För det är en sak att ha en man med ovanlig förmåga och patriotism som utövar den makten ansvarsfullt. Det är en annan att tro att Ryssland kan få en annan man som Putin att ta sin plats.
Så, Putin visar igen sin framsyn och försiktighet när han pressar på förändringarna nu. Det visar att han känner sig bekväm att denna nya struktur kommer att isolera Ryssland från externa hot samtidigt som den inhemska politiska scenen stärks.
Gilbert Doctorow har en utmärkt tidig reaktion på denna dramatiska vändning av Putin som jag uppmuntrar alla att läsa i sin helhet. Den subtila punkten han gör är:
För att förstå vad som kommer nästa måste du ta hänsyn till ett mycket viktigt uttalande som Putin gjorde några ögonblick innan han lade fram sina föreslagna konstitutionella reformer. Han berättade för sin publik att hans erfarenhetsmöte med ledarna för de olika Duma-partierna med jämna mellanrum varannan vecka visade att alla var djupt patriotiska och arbetade för landets bästa. Därför sade han att alla Duma-partier borde delta i bildandet av kabinettet.
Och så kommer vi sannolikt att se under de kommande dagarna att kandidater till ett antal federala ministerier i det nya kabinettet efter Medvedev kommer att dras exakt från andra partier än Förenade Ryssland. I själva verket, utan att införa ordet ”koalition” i hans ordförråd, har Vladimir Putin satt banan för inrättandet av en storslagen koalition för att lyckas med regeringen för ett parti, Förenade Ryssland, där Dimitri Medvedev var den nominella ordföranden.
Slutresultatet av detta steg för att avsätta kabinutnämningarna till hela Dumaen är att säkerställa att en stark president som Putin anser är bäst för Ryssland besväras av ett kabinett som dras från hela väljarna inklusive premiärministern.
Att varken öppnar dörren till dysfunktionella europeiska parlamentariska system eller stänger det från en stark president som leder Ryssland under krisperioder.
När ändringarna av konstitutionen är färdigställd kommer Putin att sätta hela paketet till en allmän omröstning.
Detta är det tidiga stadiet av denna välbehövliga översyn av Rysslands konstitutionella ordning och neokonerna i Västern bedöms troligen till tystnad medveten om att de inte längre bara kan vänta Putin ut och sjunka sina krokar i hans mest troliga efterträdare.
Uppenbarligen är Putin orolig för att hans efterträdare ska ha lika stor makt som han själv och som fallet med Jeltzin missbruka den. Och detta är Putins recept mot att det inte ska hända..Han vill helt enkelt se till att en möjlig opatriotisk och av globalisterna styrd efterträdare ska kunna stävjas av parlamentet. Och man försöker i Ryssland undvika det kaos som ”demokratin” skapar i länder som Sverige och Italien..I Sverige är det särskilt illa med att att litet extremistiskt parti som MP, skaffat sig stor makt som fört landet på gränsen till kollaps på de flesta områden som kriminalitet, rättsväsende, sjukvård, snedvriden demografi, ekonomi i närmast fritt fall etc. Sveriges utförsbacke är säkert något man ser på med förundran i Ryssland!
@Benny
Folk är förundrade över hur stort inflytande lilla fejkgröna och fejkgodhets-MP har. Det visar hur en välorganiserad minoritet kan påverka väldigt mycket, helt oavsett vilken fråga som de driver, helt oavsett om man anser att de frågor de driver är fejkat goda, vetenskapligt evidenta, traditionella eller sekteristiska.
Men hur förklarar man att olika riktiga socialistiska partier och riktiga gröna partier inte valsamverkar sig över 4%, men envisas me att harva under 1%?
1. Infiltratörer som skapar konflikt inom dem och mellan dem?
2. Argumentationsfel?
3. Vanlig dumhet?
Vad jag vet, och kan se, efter ett livslång intresse i frågan, så stämmer det. Historien skrevs av segrarna i WW2 och är otroligt förfalskad, inte bara detta. Efterkrigspropagandan är historien till denna dag. Vad som är mer skrämmande är att detta rävspel pågår till denna dag, med USA i samma roll som dåvarande Tyskland. Metoderna är något annorlunda, men avsikten är densamma. Idag kräver USA underkastelse på samma sätt med samma avsikt. Här spelar även den svenska statliga propagandan en central roll, och vi har sällan sett det tydligare än dreven mot Kina och Kinas ambassadör. Läs om den senaste intervjun på svenska statligt kontrollerade media, och jämför med originalet här. http://www.chinaembassy.se/eng/sgxw/t1733543.htm Det ger två helt olika intryck. Det är det som kallas propaganda, som avser att styra åsikter och handlingar. Utvecklingen i Sverige är i historiskt ljus rent otäck.
När sanningen inte passar ropa revisionism. Vad handlar egentligen anklagelserna om revisionism? Här avslöjas det
https://www.unz.com/ishamir/the-battle-for-auschwitz/
https://images.app.goo.gl/fy3DJRYBrQKs4xdv8
Ryska imperiet förslavade Polen fram till 1918, den kortlivade polska mellankrigsstaten med Danzigkorridoren var ett agrarland med drömmar om Storpolen och gränsade till Sovjetunionen, den tidens pariastat.
Sovjetunionen anföll och ockuperade Baltikum och östra Polen efter Molotov-Ribbentrop-pakten i augusti 1939, men först efter att Nazityskland besegrat den polska armén. De länder som inledde krigshandlingarna var Japan i Kina, Italien i Afrika, Nazityskland i Polen och Sovjetunionen i Baltikum och Polen. De länder som inte inledde krigshandlingarna var USA, Storbritannien och Frankrike. USA var isolationistiskt, Storbritannien och Frankrike krigsovilliga. Bägge började rusta strax efter Hitlers rustningsprogram, men de fostrade inte sina folk till krig som nazityskland och sovjetunionen, de var inte redo vare sig mentalt eller materiellt.
Dagens ryska federation sprider inte kommunism och klasskrig i alla riktningar, utan konstituerar vad som återstår sen Ryssland undsluppit kommunismen och lämnat ockuperade grannländer för trettio år sen. Svårt sargat och med ett tungt arv måste ryssarna förhålla sig till sin historia. Enklaste sättet att gå vidare är att erkänna vad tidigare generationer varit med om. Sämsta sättet är revanschism och dolkstötslegender.
Glömde du bland annat inte nazi-Tysklands krigshandlingar mot Frankrike, Storbrutannien, Nederländerna, Norge, Danmark och Sovjetunionen?
Om nu Sverige ens skulle försöka hälften så mycket som Ryssland gjort att göra upp med Sovjetunionens historia skulle många obehagliga sanningar komma upp till ytan! Problemet för Sverige att göra upp med sin historia ligger naturligtvis i det faktum att samma parti d v s Socialdemokraterna fortfarande styr Sverige, som under andra världskriget, och som identifierar sig som det officiella Sverige! Inget annat parti vågar ens utmana, förutom SD, som brännmärkts av sossestaten till den grad att SD numera anpassat sig som en sorts låtsasopposition för att lätta på trycket över missnöjet hur sosse-staten styr Sverige. (Löfvens mål inför valet 2022 är att med alla medel stoppa SD från allt inflytande, enligt ett uttalande!) Så medan Ryssland undan för undan gör upp med Sovjet-historien som man orättfärdigt fick ”ärva” förutom Sovjets skulder (Inga andra s k ”Sovjetrepubliker” ville vara med och betala skulderna för övrigt) så fortsätter sosse-staten i Sverige med att dölja sanningen om hur stort samarbetet med Nazi-Tyskland var politiskt och ekonomiskt! Försöket att stoppa Aron Flams bok är talande för hur S även nuförtiden agerar när någon försöker avslöja deras samröre med nazismen!
1. Sovjet invaderade inte Polen. Den polska regimen var i praktiken ett lik den 17 september 1939. Det var först sedan man insåg att man skulle få tyskarna in på husknutarna om man inte agerade.
2. Sovjet invaderade inte Baltikum. Efter avtalen i september-oktober 1939 var sovjetsidan ytterst noga med att inte blanda sig i baltstaternas inre angelägenheter. Att saken sedan tog en annan vändning 1940 är en annan sak.
I allt väsentligt var pakten riktad mot Tyskland.
När har man kunnat lita på Polen ärligt talat. Säg bara när? Kort och gott,så har Putin rätt! Putin har rätt,för att ta den enkla förklaringen och sanningen
Enligt den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten, som ingicks den 23 augusti 1939, fick Sovjetunionen fria händer i Baltikum. I mitten av juni 1940 ockuperades Estland, Lettland och Litauen av sovjetiska trupper. Kort därefter införlivades de tre staterna med Sovjetunionen.
Det polsk-sovjetiska kriget var ett krig inom andra världskriget som utkämpades mellan Polen och Sovjetunionen och varade mellan den 17 september och den 6 oktober 1939.
Den 17 september 1939 gick Nazitysklands allierade sovjetiska styrkor utan krigsförklaring över Polens östra gräns och bidrog på så sätt till andra världskrigets utbrott.
Sovjetunionen massavrättade 20.000 polska officerare i Katyn. Sovjetunionen och Nazityskland var inte normala stater, utan två varianter av socialism med läror byggda på kollektivt hat.