”Putin har missuppfattat västvärlden. Om han inte vaknar upp snart är Armageddon nära förestående”
Intervju och samtal med Paul Craig Roberts av Mike Whitney 17 december. PC Roberts var en gång biträdande finansminister i USA då Ronald Reagan var president.
Fråga 1
– Du anser att Putin borde ha agerat mer kraftfullt från början, för att snabbt få slut på kriget. Är det en korrekt bedömning av din syn på kriget? Och – om så är fallet – vad anser du att det finns för nackdelar med att låta konflikten dra ut på tiden utan att något slut är i sikte?
Paul Craig Roberts
– Ja, ni har korrekt redogjort för min ståndpunkt. Men eftersom min ståndpunkt kan verka ”oamerikansk” för den indoktrinerade och hjärntvättade mängden, de som okritiskt tittar på CNN, lyssnar på NPR och läser New York Times, kommer jag att ge en del av min bakgrund innan jag fortsätter med mitt svar.
Jag var involverad i 1900-talets kalla krig på många sätt: Som redaktör för Wall Street Journal, som utnämnd till en donerad stol i Center for Strategic and International Studies, som vid tiden för min utnämning var en del av Georgetown University, där mina kollegor var Henry Kissinger, nationell säkerhetsrådgivare och utrikesminister, Zbigniew Brzezinski, nationell säkerhetsrådgivare, och James Schlesinger, försvarsminister och CIA-chef, som var en av mina professorer i forskarskolan vid University of Virginia; som medlem av Cold War Committee on the Present Danger och som medlem av en hemlig presidentkommitté med befogenhet att utreda CIA:s motstånd mot president Reagans plan för att avsluta det kalla kriget.
Med en historia som min blev jag förvånad när jag intog en objektiv ståndpunkt om den ryske presidenten Putins avståndstagande från USA:s hegemoni och fann mig själv stämplad som en ”rysk bedragare/agent” på webbplatsen PropOrNot, som kan ha finansierats av USA:s utrikesdepartement, National Endowment for Democracy eller av CIA självt, som fortfarande hyser gamla agg mot mig för att jag hjälpte president Reagan att avsluta det kalla kriget, vilket hade potential att minska CIA:s budget och makt. Jag undrar fortfarande vad CIA skulle kunna göra med mig, trots att byrån bjöd in mig att tala, vilket jag gjorde, och förklara varför de gjorde fel i sitt resonemang.
Jag vill också säga att jag i mina artiklar försvarar sanningen, inte Putin, även om Putin enligt min uppfattning är den mest ärliga spelaren, och kanske den mest naiva, i det nuvarande spelet, vilket kan sluta i ett nukleärt armageddon. Mitt syfte är att förhindra en kärnvapenkatastrof, inte att välja sida. Jag minns väl president Reagans hat mot ”de där förskräckliga kärnvapnen” och hans direktiv att syftet inte var att vinna det kalla kriget utan att avsluta det.
Nu till Mikes fråga, som är relevant. För att förstå Putin kanske vi måste minnas livet då, eller hur västvärlden presenterade det för Sovjetunionen och de amerikanska sändningarna till Sovjetunionen om det fria livet i västvärlden, där gatorna var belagda med guld och livsmedelsmarknaderna hade alla tänkbara delikatesser. Möjligen skapade detta i många sovjetmedborgares medvetande, inte alla, att livet i västvärlden var himmelskt jämfört med det helvete som ryssarna levde i. Jag minns fortfarande att jag satt på en buss i Uzbekistan 1961 när en köttleveransbil dök upp på gatan. All trafik följde lastbilen till leveransbutiken där en flera kvarter lång kö redan väntade. När man jämför detta liv med ett besök i en amerikansk stormarknad framträder den västerländska överlägsenheten. Ryssarnas längtan efter väst har utan tvekan begränsat Putin, men Putin själv har påverkats av skillnaderna i livet mellan USA på den tiden och Sovjetunionen.
Putin är en bra ledare, en mänsklig person, kanske för mänsklig för den ondska han står inför. Ett sätt att se på min ståndpunkt att Putin gör för lite i stället för för mycket är att minnas andra världskriget, när den brittiske premiärministern Chamberlin anklagades för att ha uppmuntrat Hitler genom att acceptera provokation efter provokation. Min egen uppfattning om denna historia är att den är falsk, men den är fortfarande allmänt trodd. Putin accepterar provokationer trots att han har deklarerat röda linjer som han inte upprätthåller. Följaktligen tror man inte på hans röda linjer. Här är en rapport:
RT rapporterade den 10 december att ”USA har i tysthet gett Ukraina klartecken att inleda långdistansattacker mot mål på ryskt territorium, rapporterade Times i fredags, med hänvisning till källor. Pentagon har tydligen ändrat sin inställning i frågan, eftersom man blivit mindre orolig för att sådana attacker skulle kunna trappa upp konflikten”.
Med andra ord har Putin genom sin passivitet övertygat Washington och dess europeiska marionettstater om att han inte menar vad han säger och att han i all oändlighet kommer att acceptera allt värre provokationer, vilka har gått från sanktioner till västvärldens ekonomiska hjälp till Ukraina, vapenleveranser, utbildning och information om målinriktning, tillhandahållande av missiler som kan angripa det inre av Ryssland, angrepp på bron över Krim, förstörelse av Nord Stream-ledningarna, tortyr av ryska krigsfångar, angrepp på de ryska delarna av Ukraina som återförts till Ryska federationen, och angrepp på det inre av Ryssland.
Vid någon tidpunkt kommer det att finnas en provokation som är för mycket. Det är då som SHTF (förkortning för Shit Hits The Fan, när skiten träffar fläkten, ö.a.) inträffar.
Putins mål har varit att undvika krig. Hans begränsade militära mål i Ukraina, att kasta ut de ukrainska styrkorna ur Donbass, innebar således en begränsad operation som lämnade den ukrainska krigsinfrastrukturen intakt, som kunde ta emot och sätta in avancerade vapen från väst, och som tvingade fram ryska tillbakadraganden till linjer som var mer försvarbara med de mycket begränsade styrkor som Putin engagerade i konflikten. De ukrainska offensiverna övertygade västvärlden om att Ryssland kunde besegras, vilket gjorde kriget till ett primärt sätt att underminera Ryssland som ett hinder för Washingtons hegemoni. Den brittiska pressen proklamerade att den ukrainska armén skulle vara på Krim till jul.
Vad Putin behövde var en snabb seger som gjorde det helt klart att Ryssland hade verkställbara röda linjer som Ukraina hade brutit mot. En uppvisning av rysk militär styrka skulle ha stoppat alla provokationer. Den dekadenta västvärlden skulle ha lärt sig att den måste lämna björnen ifred.
I stället slösade Kreml, som missförstod västvärlden, åtta år på Minsk-avtalet, som den tidigare tyska förbundskanslern Merket sade var ett bedrägeri för att hindra Ryssland från att agera när Ryssland lätt kunde ha lyckats. Putin håller nu med mig om att det var hans misstag att inte ingripa i Donbass innan USA skapade en ukrainsk armé.
Mitt avslutande ord på Mikes fråga är att Putin har missuppfattat västvärlden. Han tror fortfarande att västvärlden i sitt ”ledarskap” har förnuftiga människor, som utan tvekan spelar rollen till Putins fördel, som han kan förhandla med. Putin borde gå och läsa Wolfowitzdoktrinen (se här, ö.a.). Om Putin inte snart vaknar upp är Armageddon över oss, om inte Ryssland ger upp.
Fråga 2
– Jag håller med om mycket av det ni säger här, särskilt detta: ”Putins passivitet har övertygat Washington… att han inte menar vad han säger och att han oavbrutet kommer att acceptera allt värre provokationer.”
Du har rätt, detta är ett problem. Men jag är inte säker på vad Putin kan göra åt det. Ta till exempel drönarattackerna mot flygfält på ryskt territorium. Skulle Putin ha svarat tit-for-tat genom att bomba försörjningslinjer i Polen? Det verkar vara ett rättvist svar, men det riskerar också Natos vedergällning och ett utvidgat krig, vilket definitivt inte ligger i Rysslands intresse.
Nu kanske Putin inte skulle ha ställts inför dessa brännpunkter om han hade satt in 500 000 stridande trupper till att börja med och jämnat ett antal städer med marken på vägen till Kiev, men kom ihåg att den ryska allmänna opinionen om kriget var blandad i början, och att den bara blev mer stödjande i takt med att det blev uppenbart att Washington var fast besluten att besegra Ryssland, störta dess regering och försvaga landet till den grad att det inte kunde projicera sin makt utanför sina gränser. Den stora majoriteten av det ryska folket förstår nu vad USA håller på med, vilket förklarar varför Putins opinionssiffror för närvarande ligger på 79,4 procent medan stödet för kriget är nästan universellt. Enligt min åsikt behöver Putin denna stödnivå för att upprätthålla krigsinsatsen, så att skjuta upp mobiliseringen av ytterligare trupper har faktiskt varit till hans fördel.
Ännu viktigare är att Putin måste uppfattas som den rationella aktören i denna konflikt. Detta är absolut nödvändigt. Han måste uppfattas som en försiktig och förnuftig aktör som agerar med återhållsamhet och inom ramen för internationell rätt. Det är det enda sättet för honom att vinna fortsatt stöd från Kina, Indien osv. Vi får inte glömma att ansträngningarna att bygga en multipolär världsordning kräver koalitionsbyggande, vilket undergrävs av impulsivt, våldsamt beteende. Kort sagt tror jag att Putins ”go-slow”-strategi (dina ord) faktiskt är rätt tillvägagångssätt. Jag tror att om han hade dragit över Ukraina som Sherman på väg mot havet, skulle han ha förlorat viktiga allierade, som kommer att hjälpa honom att etablera de institutioner och den ekonomiska infrastruktur som han behöver för att skapa en ny ordning.
Red: Shermans marsch till havet
Så min fråga till er är följande: Hur ser en rysk seger ut? Är det bara en fråga om att driva ut den ukrainska armén ur Donbas eller bör de ryska styrkorna rensa hela regionen öster om floden Dnepr? Och hur är det med västra Ukraina? Vad händer om den västra regionen reduceras till spillror men USA och Nato fortsätter att använda den som en startramp för sitt krig mot Ryssland?
Jag kan föreställa mig många scenarier där striderna fortsätter i flera år framöver, men knappast några som slutar med en diplomatisk uppgörelse eller ett vapenstillestånd. Vad anser ni?
Paul Craig Roberts
– Jag tror att du har identifierat det resonemang som förklarar Putins inställning till konflikten i Ukraina. Men jag tror att Putin håller på att förlora förtroendet för sin strategi. Försiktighet när det gäller att närma sig ett krig är absolut nödvändigt. Men när kriget börjar måste det vinnas snabbt, särskilt om fienden har utsikter att vinna allierade och deras stöd. Putins försiktighet fördröjde Rysslands räddning av Donbass i åtta år, under vilka Washington skapade och utrustade en ukrainsk armé som förvandlade det som skulle ha varit en enkel räddning 2014, liksom Krim, till det nuvarande kriget, som närmar sig ett år. Putins försiktighet med att föra kriget har gett Washington och västliga medier gott om tid att skapa och kontrollera berättelsen, som är ogynnsam för Putin, och att utvidga kriget med USA:s och Natos direkta deltagande, vilket nu medges av utrikesminister Lavrov. Kriget har utvidgats till direkta attacker mot Ryssland självt.
Dessa attacker mot Ryssland kan få de västvänliga ryska liberalerna att ställa sig på Putins sida, men att en korrupt amerikansk marionettstat i tredje världen kan attackera Ryssland är en förbannelse för ryska patrioter. De ryssar som kommer att slåss ser i Ukrainas förmåga att angripa Moder Ryssland ett misslyckande för Putin-regeringen.
När det gäller Kina och Indien, de två länder som har de största befolkningarna, har de bevittnat Washingtons urskillningslösa användning av våld utan inhemska eller internationella konsekvenser för Washington. De vill inte alliera sig med ett knäsvagt Ryssland.
Jag vill också säga, att eftersom Washington och Nato inte begränsades av den allmänna opinionen i sina två decennier av krig i Mellanöstern och Nordafrika, vilket helt och hållet byggde på lögner och hemliga agendor, vilken anledning har Putin att frukta en brist på stöd från den ryska allmänheten för att rädda Donbass, som tidigare var en del av Ryssland, från nynazistisk förföljelse? Om Putin måste frukta detta visar det på hans misstag att tolerera USA-finansierade icke-statliga organisationer som arbetar i Ryssland med att hjärntvätta ryssar.
Nej, Putin bör inte delta i en ”tit-for-tat”-kampanj. Det finns ingen anledning för honom att skicka missiler mot Polen, Tyskland, Storbritannien eller USA. Allt Putin behöver göra är att stänga ned den ukrainska infrastrukturen så att Ukraina, trots västlig hjälp, inte kan fortsätta kriget. Putin börjar göra detta, men inte på total basis.
Faktum är att Putin aldrig behövde skicka några trupper för att rädda Donbass. Allt han behövde göra var att skicka ett ultimatum på en timme till den amerikanska marionetten Zelenskij och om kapitulationen uteblir stänger han med konventionella precisionsrobotar, och vid behov med flygattacker, hela Ukrainas infrastruktur för el, vatten och transporter. Och han skulle kunna skicka in specialstyrkor till Kiev för att offentligt hänga Zelenskij och den amerikanska marionettregeringen.
Effekten på det degenererade västerlandet, som på sina egna universitet och offentliga skolor lär ut hat mot sig självt, skulle ha varit elektrisk. Kostnaden för att jävlas med Ryssland skulle ha varit tydlig för alla idioter som talar om att Ukraina ska vara på Krim till jul. Nato skulle ha upplösts. Washington skulle ha tagit bort alla sanktioner och tystat de dumma, krigsgalna neokonservativa. Världen skulle vara i fred.
Den fråga ni har ställt är: Efter alla Putins misstag, hur ser en rysk seger ut? För det första vet vi inte om det kommer att bli en rysk seger. Det försiktiga sätt som Putin resonerar och agerar på, som du förklarade, kommer sannolikt att förneka Ryssland en seger. Istället kan det bli en förhandlad demilitariserad zon och konflikten kommer att slockna, precis som den olösta konflikten i Korea.
Om Putin å andra sidan väntar på full utplacering av Rysslands hypersoniska kärnvapenmissiler, som inget försvarssystem kan stoppa, och om han, i likhet med Washington, går över till första användning av kärnvapen, kommer Putin att ha makten att ge västvärlden en varning och kunna använda den ryska militärmakten för att omedelbart avsluta konflikten.
Fråga 3
– Du har några mycket bra synpunkter, men jag tror ändå att Putins långsammare strategi har bidragit till att bygga upp allmänhetens stöd både hemma och utomlands. Men jag kan naturligtvis ha fel. Jag håller dock inte alls med om ditt påstående att Kina och Indien ”inte vill alliera sig med det svaga Ryssland”. Enligt min åsikt ser båda ledarna Putin som en smart och pålitlig statsman, som kanske är den största försvararen av suveräna rättigheter under det senaste århundradet. Både Indien och Kina är alltför bekanta med Washingtons tvångsdiplomati och jag är säker på att de uppskattar insatserna från en ledare som har blivit världens största förespråkare för självbestämmande och oberoende. Jag är säker på att det sista de vill är att bli kuvade tjänare som ledarna i Europa, som uppenbarligen inte kan besluta om någonting utan en ”nick” från Washington. (Obs: Tidigare i dag sade Putin att EU:s ledare lät sig behandlas som en dörrmatta. Putin: ”I dag bedriver EU:s viktigaste partner, USA, en politik som direkt leder till en avindustrialisering av Europa. De försöker till och med klaga på detta till sin amerikanska överherre. Ibland frågar de till och med med förbittring: ’Varför gör ni detta mot oss? Jag vill fråga: ”Vad förväntade ni er?”. Vad händer annars med dem som tillåter att man torkar fötterna på dem?”).
Paul Craig Roberts
– Mike, jag håller med om att Ryssland, av de skäl du anger, är Kinas och Indiens favoritpartner. Vad jag menade är att Kina och Indien vill se ett mäktigt Ryssland som skyddar dem från Washingtons inblandning. Kina och Indien är inte lugnade av vad som ibland verkar vara Putins obeslutsamhet och tveksamhet. De regler som Putin spelar efter respekteras inte längre i väst.
Putin har rätt i att alla europeiska och de kanadensiska, australiska, japanska och nyzeeländska regeringarna är dörrmattor för Washington. Det som Putin inte förstår är att Washingtons marionetter känner sig bekväma i denna roll. Hur stor chans har han därför att skälla ut dem för deras underkastelse och lova dem oberoende? En läsare påminde mig nyligen om Asch-experimentet på 1950-talet, som visade att människor tenderar att anpassa sig till de rådande berättelserna, och om hur Edward Bernays (föregångare inom PR och propaganda, se här, ö.a.) analys av propaganda används. Och så har vi den information som en hög regeringstjänsteman gav mig på 1970-talet, om att de europeiska regeringarna gör som vi vill eftersom vi ”ger ledarna en massa pengar”. Vi äger dem. De rapporterar till oss”.
Med andra ord lever våra marionetter i en bekvämlighetszon. Putin kommer att ha svårt att bryta sig in i denna med enbart exemplariskt beteende.
Fråga 4
– För min sista fråga skulle jag vilja utnyttja era bredare kunskaper om den amerikanska ekonomin och hur ekonomisk svaghet kan vara en faktor i Washingtons beslut att provocera Ryssland. Under de senaste tio månaderna har vi hört många experter säga att Natos utvidgning till Ukraina skapar en ”existentiell kris” för Ryssland. Jag undrar bara om samma sak kan sägas om USA? Det verkar som om alla, från Jamie Diamond till Nouriel Roubini, har förutspått en större finansiell katastrof än den fullständiga systemkollapsen 2008. Är detta enligt din åsikt anledningen till att medierna och praktiskt taget hela det politiska etablissemanget driver så hårt på för en konfrontation med Ryssland? Ser de krig som det enda sättet för USA att bevara sin upphöjda ställning i den globala ordningen?
Paul Craig Roberts
– Tanken att regeringar tar till krig för att rikta uppmärksamheten bort från en sviktande ekonomi är populär, men mitt svar på din fråga är att det operativa motivet är USA:s hegemoni. I Wolfowitzdoktrinen framgår detta klart och tydligt. Doktrinen säger att huvudmålet för USA:s utrikespolitik är att förhindra uppkomsten av något land som skulle kunna fungera som ett hinder för USA:s unilateralism. Vid säkerhetskonferensen i München 2007 klargjorde Putin att Ryssland inte kommer att underordna sina intressen under USA:s intressen.
Det finns några galna neokonservativa i Washington, som tror att kärnvapenkrig kan vinnas och som har format USA:s kärnvapenpolitik till ett förebyggande angreppssätt med fokus på att minska förmågan hos mottagaren av ett första angrepp att slå tillbaka. USA söker inte ett krig med Ryssland, men kan råka hamna i ett. Den operativa neokonservativa politiken är att orsaka problem för Ryssland som kan orsaka interna problem, distrahera Kreml från Washingtons maktåtgärder, isolera Ryssland med hjälp av propaganda och till och med möjligen genomföra en färgrevolution inom Ryssland eller i en före detta rysk provins, till exempel Vitryssland, liksom vad som skedde i Georgien och Ukraina. Folk har glömt den georgiska arméns USA-instiftade invasion av Sydossetien, vilken Putin skickade in ryska styrkor för att stoppa, och de har glömt den senaste tidens oroligheter i Kazakstan som lugnades av de ryska truppernas ankomst.
Planen är att fortsätta att peta i Kreml. Även om Washington inte i varje fall möter den framgång som Maidan-revolutionen i Ukraina hade, lyckas incidenterna som distraktioner som tar Kremls tid och energi i anspråk, som resulterar i avvikande åsikter inom regeringen och som kräver militär beredskapsplanering. Eftersom Washington kontrollerar berättelserna tjänar incidenterna också till att svartmåla Ryssland som en angripare och porträttera Putin som ”den nye Hitler”. Propagandasuccéerna är betydande – uteslutning av ryska idrottare från tävlingar, vägran av orkestrar att spela musik av ryska kompositörer, uteslutning av rysk litteratur och en allmän vägran att samarbeta med Ryssland på något sätt. Detta har en förödmjukande effekt på ryssarna och kan vara frätande för allmänhetens stöd för regeringen. Det måste vara mycket frustrerande för ryska idrottsmän, skridskoåkare, underhållare och deras fans.
Icke desto mindre kan konflikten i Ukraina förvandlas till ett allmänt krig, avsett eller ej. Detta är min oro och är anledningen till att jag anser att Kremls begränsade go-slow-operation är ett misstag. Den ger alltför många möjligheter för Washingtons provokationer att gå för långt.
Det finns en ekonomisk aspekt. Washington är fast beslutet att förhindra att dess europeiska imperium dras in i närmare förbindelser med Ryssland på grund av energiberoende och affärsrelationer. Vissa förklarar faktiskt de ekonomiska sanktionerna som en avindustrialisering av Europa till förmån för Washingtons ekonomiska och finansiella hegemoni.
Se: Michael Hudson: https://www.unz.com/mhudson/german-interview/
Det är inte den Ryssland eller den Vladimir Putin världen fått lära känna särskilt efter december 17, 2021. Ryssland är numera i fullt beredskap mot alla eventualiteter, inklusive scenariot där de galna sionister/neokonservativa som styr väst sätter igång ett kärnvapen krig. Herr P C Roberts verkar ha fått allt om bakfoten.
Jag håller med dig när det gäller PCR. Man kan inte använda ”lärdomar” från 60-talet år 2022.
Putin bryr sig om ukrainska folket, det får man inte glömma.
PCR uttalar sig precis som alla krigiska/galna amerikaner utan undantag.
”Ukraine war tolls death knell for NATO/Kriget i Ukraina sägs dödsstöten för Nato”
M. K. BHADRAKUMAR
https://www.indianpunchline.com/ukraine-war-tolls-death-knell-for-nato/
Sergei Lavrov bekräftar att Ryssland uppfattar väst helt rätt
“We can no longer rely on these people. Neither our people nor history will forgive us if we do… we too openly and naively put our faith in the assurances that we heard in the early 1990s about a common European home and the need for an international division of labour that would rely on the best performance and competitive advantages of each country, so that, by pulling our efforts together and saving resources, we would be able achieve the best and cost-effective results. All of that was empty talk.”
Lavrov konstaterade dessutom följande:
”Speaking to a group of senior Russian editors on Monday in Moscow, Foreign Minister Lavrov said, “Rest assured that in the near future, we will see a serious drop in the West’s ability to ‘steer’ the global economy the way it pleases. Whether it wants it or not, it will have to sit down and talk.” This is the crux of the matter — force the western powers to negotiate.”
https://www.indianpunchline.com/russia-iran-open-a-trade-route-heralding-a-bloc/
Summan av kardemumman PC Roberts vet inte vad han pratar om
Man kan ställa sig den retoriska frågan: skulle vi ha fredsförhållanden i Europa och närmare ekonomiskt och politiskt samarbete, och dessutom ömsesidig tilltro, utan att Washingtons våldsetablissemang och vapenexportindustri lade sig i Europas affärer sedan 1990-talet?
Mycket tyder på det.
Brzezinski- och Wolfowitzdoktrinerna utgör en politisk och säkerhetsmässig ond tumör inne i Europa, en trojansk häst mot europeisk självständighet och frihet.
Ett land har alltid en armé på sitt territorium: och vi har den amerikanska som ockuperat Europa sedan 1945.
Europa: kontinenten som gav världen filosofi och vetenskap, rationalitet och politisk upplysning, är nu ockuperat av amerikanska geopolitiska kolonialister som vägrar åka hem.
Utan amerikanska ränksmiderier skulle vi inte haft det nu tragiska rysk-ukrainska kriget. Washingtons mål är de facto att ännu länge i framtiden hålla Europa nere, osjälvständigt och alltid beroende: som trogna vasaller.
Det är dags att befria Europa, det är dags att återeuropeisera Europa, det är dags att avamerikanisera Europa.
Det är dags att som sista världsdel i världen för Europa att få råda över sin egen diplomati, säkerhets- och utrikespolitik.
Det är dags för Europa att sluta springa i det amerikanska imperiala hundkopplet!
Johan de Naucler 29 december, 2022 At 11:33
”Det är dags att befria Europa, det är dags att återeuropeisera Europa, det är dags att avamerikanisera Europa.
Det är dags att som sista världsdel i världen för Europa att få råda över sin egen diplomati, säkerhets- och utrikespolitik.
Det är dags för Europa att sluta springa i det amerikanska imperiala hundkopplet!”
Du vet inte mycket om EU. EU är lika goda kålsupare som USA. Läs bifogade artikeln:
Europeiska unionens långa arm: associeringsavtalet med Ukraina och expansionspolitik
https://newcoldwar.org/the-long-arm-of-the-european-union-the-association-agreement-with-ukraine-and-expansionist-policies/
Nja – man kan utgå från två olika utgångspunkter.
I detta fall: skall Europa vara underkastat Washingtons militärdokriner (som alltid misslyckas när de själva deltager) eller bör Europa och med det Europeiska unionen själv helt och fullt ta över all personell, strukturell som befälsordning utan icke-européer i de europeiska strukturerna.
M avser, antar jag, dagens situation emedan jag avser avskaffa den.
Europa och europeiska Nato-länder är strikt förbjudna att ha militärbaser i Nordamerika. På det viset är naturligtvis Nato ingen jämlik ”försvarsorganisation”, utan enbart redskap för att dels projicera amerikansk geopolitisk makt och dels för att försörja den amerikanska militärindustrin.
M ser världen krass som den är, jag som hur Europa skall kunna bryta sig fritt från Washingtons våldsetablissemang.
Jag tror inte att det går att få stadigvarande jämlik säkerhet och fred för Europa utan att inkludera Ryska federationen i sin helhet. Detta har också länge varit president Macrons och kansler Merkels ståndpunkt, men knappast Washingtons.
M och jag talar helt enkelt om två helt olika europeiska politiska stadier; ett konstaterat och ett annat som framtida konstruerat.
Europa kan bli fritt och kasta ut de amerikanska ockupationstrupperna.
Europa måste bara våga! Att bli fri och oberoende kräver mod, inte följsamhet. I det senare har tyvärr inte heller president Putin gjort Europas frigörelse från den amerikanska ockupationen minsta lättare. Tyvärr. Putin har dessvärre visat sig vara den absolut främste medlemsvärvaren till det gamla obsoleta och hjärndöda Nato, som i sig inte kan just göra Europa minsta jämlikt säkert och harmoniskt fredligt, eftersom vi har det dödliga amerikanska alien-monstret inom oss.
Nato är ett redskap för att hålla ett enat Europa ofritt och otryggt. Vem som tjänar på det vet vi alla.
Tydligen har du aldrig läst artikeln i min länk!
Det du fortsätter och beskriver EU som, blir bara i dina drömmar. EU har helt andra mål.
Jag pratar inte om någonting, det är artikeln författaren.
Europeiska unionen är -liksom alla andra öppna och fria politiska system- levande och ytterst formbara organismer som inte kan förutsägas – då kunde vi skippa alla demokratiska politiska val.
Och det har vi inte några planer på, mig veterligen?
Artikeln är över sju år gammal och anger bara en (annan, bland många andra) oförutsägbar utvecklingsväg.
M glömmer såtillvida dessa viktiga politiska elementa;
– Världen är INTE på väg i något nytt ”kallt krig” (d.v.s. hårda kombinerade ideologisk-ekonomiskt- militära kapplöpningar inom alla jordens länders politiska system etc);
– Europeiska unionen och de amerikanska Förenta staterna är i grunden ekonomiska konkurrenter och tidvis geopolitiskt-ekonomiska fiender (t.ex. Airbus-Boeing-affären o.s.v.), dessa kan inte överbryggas rationellt med världens mest upprustade och skuldsatta land och världens rikaste och effektivaste kontinent (Europa); d.v.s. backa in i framtiden.
– Den europeiska unionens förtroende i världen och de europeiska ländernas omdöme och betyg om dem (från övriga världens länder) är avsevärt bättre, har större tillit och högre förtroende generellt än gentemot de amerikanska Förenta staterna;
– de amerikanska Förenta staterna är världens mest skuldsatta nation och dess befolkning saknar alltmer utrikespolitiskt och militärt förtroende för sin alltmer krympande närmast isolerade och världsmissionerande WHASP-klass (vit heterosexuell anglo-saxiskt protestantisk) politiska och militära mission ute i världen som hittills slutat enbart i katastrofer (inte minst ekonomiskt för den amerikanska ekonomin själv), och den demografi som gör att denna WHASP är mycket snart i avgjort klar minoritet i ”det egna landets” system; det nya amerikanska politiska syndromet med ett ”minoritets-majoritetssystem” som inte kan upprätthållas (president Trump var första försmaken på det då han de facto i mången politisk reform gick emot denna ”WHASP-klass”);
– att Europa vare sig vill eller kan kontraproduktivt bygga upp nya ekonomiska, militära och ideologiska vallgravar just mot öst, då den geografin är Europas enda förmåga till ekonomisk överlevnad (Nordamerika med c:a 470 miljoner invånare, Asien med det på sikt minst tiodubbla). Denna ”ekonomiska demografi” kan ingen europeisk politiker på sikt bortse från, då de amerikanska Förenta staterna gått från produktions- och exportland till konsumtionsland med permanenta handelsunderskott;
– om inte de kinesiska och indiska ekonomierna totalkollapsar inom låt säga 30 år, kan Europa med ekonomisk överlevnad gå med i något som helst motsatsförhållande på de amerikanska Förenta staternas sida mot de kinesiska och indiska ekonomierna och de länder som de bygger på.
– bara den Washington-baserade WHASP-klassen (nämnd ovan) vill ha något nytt slags ”kallt krig” mot Asien som de faktiskt inte ekonomiskt kan eller kommer att vinna.
– Ryssland kommer med tiden att frigöra sig -av rent ekonomiskt-rationella skäl- från sin auktoritära modell om landets ekonomi och befolkning skall kunna växa, och inte som nu, krympa konstant sedan år 1990.
– den europeiska, eurasiska, ryska, asiatiska liksom kinesiska transport- och handelskorridoren kommer att växa samman (tids nog); måhända rationellt inom 2-5 decennier med måhända slopade handelshinder etc. Det är denna sista punkt de amerikanska Förenta staterna vill förhindra till varje pris, men som kommer att misslyckas från Washingtons horisont sett. Washington vinner inte längre några fler och starkare allierade ute i världen, eftersom det är för dessa länder ekonomiskt och handelsmässigt helt framtida ohållbart.
Saken är att dessa.vad du kallar ockupationstrupper är i länderna med inbjudan så lite svårt att tala om ockupation då.
Ytterligare politiker i dessa länder, låt oss ta Tyskland och Frankrike vill ha dessa trupper där. Finns ett begrepp inom statsvetenskap nämligen balancing. Om inga Amerikanska trupper är i nåt av länderna och Tyskland köper in 50 nya flygplan, då kommer Frankrike att göra likadant. Dom kommer att försöka hålla en ungefärlig lika slagkraftig arme som det andra landet.
Du förstår dom är vänner i dag och kommer säkert vara det om 10 år också. Men leder man ett land måste man planera ifrån värsta scenariot. De amerikanska trupperna förhindrar en upprustning mellan flera länder.
USA står för c:a 38 % av världens militärutgifter med 4 % av världens befolkning, har rustat upp kraftigt och pressar i Nato andra stater att rusta upp mot Ryssland, vars militärutgifter torde vara 5-7 % av Natos.
Det finns inga amerikanska trupper och baser i Frankrike.
Med en gemensam europeisk generalstab och en europeisk armé med soldater från alla länder i en gemensam försvarsbudget kan inte (och vill inte) den tysk-franska tandem rusta ”mot varandra” -och har inte heller gjort så sedan 1945.
I sista hand PCR en uza/nato dräng. Dessa smyger alltid in lite negativt om ryssland i det ”positiva”.
Högst intressant artikel. Skrev häromdagen att jag tycker Ryssland hela tiden speciellt alla första månaderna uppåt halvåret, gick sakta framåt. Man sökte jämt förhandlingar månad efter månad med korrupta Usa och övriga clownerna. Man hade kunnat krossat Ukraina med andra beslut mycket tidigt. Även om det gäller på slagfältet samma sak. Istället för dom 100tusen man som man dagligen hörde om i lögnmedia hade Ryssland kunnat satt ihop 400-500tusen man och direkt kört över Ukraina på noll tid. Man utförde special operation istället med mycket mindre manskap och material,där man vecka efter vecka hela tiden samtidigt sökte förhandlingar och förhandlade.Man var ständigt försiktig med civila dödsoffer också minns jag tydligt. Det går diskutera detta till höger o vänster men vill undvika göra insändare för långt. Usa ledda Nato EU clownerna var dom som eldade på brasan från 1a dag. Hussen i Washington bara pumpade in vapen och Nato fjantarna följde direkt med,även Sverige som före dess EJ hade skickat vapen på detta sätt på över 80år sedan,då det var början på 2a världskriget. Usa, Nato tänkte ENDAST att nu ska vi förgöra Ryssland HELT på alla sätt, något man inte var hemlig med heller då dessa uttalanden finns från hälften av dessa Usa ledda västliga clownerna till ledare Högst intressant artikel ändå
M.
”PCR uttalar sig precis som alla krigiska/galna amerikaner utan undantag” Det gör han verkligen inte. Jag tror dessutom att han har rätt, även Putin själv har ju erkänt att han borde agerat tidigare i Ukraina. Däremot tror jag fortfarande inte att invasion hade varit det bästa sättet. ”War itself is a crime” https://www.youtube.com/watch?v=Lg9c0jv6wTA&t=128s
Både Jeltsin och Putin pratade tidigt om att Ryssland skulle få bli medlem i NATO. Det illustrerar den naivitet med vilken Rysslands ledare såg på lögnhalsarna i väst.
Nu äntligen verkar polletten ha ramlat ner, vilket Lavrovs uttalande, som Quotable Quotes återger, visar.
Det Putin erkänner som ”misstag” inte är detsamma som PCR hävdar:
”jämnat ett antal städer med marken på vägen till Kiev”
Man glömmer lät bort att Putin är mycket mån att inte skada (ukrainska) befolkningen.
Sönderskjutna bostadshus i typ hela Charkov?!?…
Jag tror inte att jag minns fel, men du trodde även att ryssarna hade skjutit sönder de flesta bostadshus i Mariupol, vilket inte var sant, då de som bor där och bodde där under den tid som ukrainarna flydde och ryssarna kom in i Mariupol vittnade om motsatsen. Så förmodligen gäller även detta Charkov.
Eva Bartlett är på flyktingbosättningar i Ryssland och intervjuar flyktingar från Ukraina. Hon frågar dem om de blivit tvingade att vara där och om ryssarna har kidnappat deras barn, för media i Väst skriver det.
En kvinna svarar henne att det är inte bara media i Väst som tror det, även min svärmor tror det. Hon bad att få tala med barnen och litade inte på mig då jag sa att barnen var här i Ryssland med mig.
De som Eva intervjuar kommer från Cherson.
Vi har blivit så fantastiskt fint mottagna, jag har tilldelats 2 rum till mig och barnen, och dessutom har barnen omedelbart fått börja i skolan, de vill inte flytta tillbaka.
En är lärare från Cherson, hon är livrädd och vågar inte vara med på bild, hon säger att ukrainarna anser att lärare är förrädare för att de fortsatte att undervisa när ryssarna var i Cherson.
Hon har kontakt med personer i Cherson, som säger att ukrainarna tillfångatar lärare och dödar de som anses som förrädare.
Det finns 4 milijoner ukrainska flyktingar i Ryssland av dem är ca 625000 barn.
UNHCR uppskattar att av dem är 2,4 miljoner ukrainska medborgare.
De lever frivilligt och fritt på rysk mark. Ingen förbjuder dem att lämna området, vilket OHCHR har bekräftat.
Men, problemet kära Vivianne, är verkligen att i Din nyhetsvärld har inte ens de ryska beväpnade styrkorna avlossat en endaste bomb i detta krig. Ukraina har hela tiden till 100% bombat sitt eget territorium och alla sina egna utbombade hus.
Frågan är vad de ryska militära styrkorna egentligen gör i Ukraina i Vivianne Månssons föreställningsvärld: plockar de blåbär eller svamp?
M 30 december 2022 At 13:40
”jämnat ett antal städer med marken på vägen till Kiev”. Det är inte PCR som säger detta utan intervjuaren, som för ett resonemang om hårdheten i en tänkt insats och alltså inte heller anser att något sådant skulle utförts.
Enligt PCR skulle följande ha räckt, om Ryssland i ett tidigt skede reagerat på USA/NATO/Ukrainas angrepp på Donbass:
”Faktum är att Putin aldrig behövde skicka några trupper för att rädda Donbass. Allt han behövde göra var att skicka ett ultimatum på en timme till den amerikanska marionetten Zelenskij och om kapitulationen uteblir stänger han med konventionella precisionsrobotar, och vid behov med flygattacker, hela Ukrainas infrastruktur för el, vatten och transporter. Och han skulle kunna skicka in specialstyrkor till Kiev för att offentligt hänga Zelenskij och den amerikanska marionettregeringen.”
Här är det ingen som fått något om bakfoten, tvärtom.
En enastående beskrivand intervju om Putin, hans strategiska intelligenta tänk, stabila tålamod, kapaciteter, förnuft och moral. Vissa anser Putin vara allt för långsam, så tycker inte jag, han har säkerligen medvetet skapat en smart rysk planekonomi, sedan början av 2000-talet, i sitt geniala bakhuvud…
ingen rysk björn räds den hotande gråbruna vargflocken, långsamt ska den splittras.
Paul Craig Roberts, en gång redaktör för Wall Street Journal, har bidragit till antirysk propaganda, vidareutvecklat Russophobin och antikommunism.
Aktörer i den antiryska lobbyn i USA är
mångtaliga,varierande och mäktiga och kan rangordnas i tre kategorier, enligt Andrei Tsygankov.
Den första är, militära hökar som vill göra USA till en hegemonisk makt eller centrum för ett världsimperium och förminska Ryssland till en klientstat. OBS! De samlas runt Wall Street Journal, Eurasia Daily Monitor, Center for Strategic and International Studies m.fl
De har aldrig upphört att fördöma ryssarna och sprida russophobi.
(jag rekommenderar er att läsa, Varför vi älskar att hata Ryssland, av den schweiziske journalisten Guy Mettan)
(Andrei P. Tsygankov is Professor at the Departments of Political Science and International Relations. He teaches Russian/post-Soviet, comparative politics, and international politics. He is a graduate of Moscow State University (Candidate of Sciences, 1991) and University of Southern California (Ph.D., 2000).)
Reportrar utamn gränser är en skam då de försöker tysta det fria ordet.
Guy Mettan is a Swiss journalist and politician. He is a member of the Christian Democratic People’s Party of Switzerland, executive director and a founding member of the Geneva Press Club.
När jag fick se Guy Mettans namn blev jag påmind om hans mod, och måste berätta att han lät Vanessa Beeley tala på Schweiziska pressklubben i Genève. Det var i november år 2017, som hon bjudits in för att tala om Vita Hjälmarnas agerande och agenda, bland annat utifrån vittnesmål hon samlat på plats i Syrien.
Då reagerade Reportrar utan gränser. Vanessa Beeley och andra talare sades sprida rysk propaganda och pressfrihetsivrarna bad arrangörerna att ställa in mötet. Schweiziska pressklubben vägrade.
Dess ordförande Guy Mettan påpekade att han under sina tjugo år i pressklubben blivit van vid att auktoritära och diktatoriska regimer försökt stoppa möten. Det här var första gången som en organisation som företräder journalister i ett demokratiskt land ropat på censur.
När Vanessa Beeley höll sitt korta men faktaspäckade föreläsning om Vita Hjälmarna hos Geneva pressklubb, började hon med att tacka dem och dess ordförande Mettan för att de modigt stått emot den enorma press de blivit utsatta för och ändå inte ställde in hennes föreläsning.
De beskylldes för att släppa fram rysk propaganda. De som anklagar mig för att sprida rysk propaganda säger Vanessa Beeley ignorerar det faktum att min information är hämtad från Vita Hjälmarna själva, dessutom de mediekanaler som moderata extremister har och som är finansierade av EU,USA och UK och intervjuer med syriska civila som blivit befriade men levt i områden i Östra Aleppo som kontrollerades av Al Nusra.
Den ursprungliga videon var borttagen, och jag hittade den på ICIT digital library, hade sparat den för att i dag se att den åter blivit borttagen. Det är mäktiga makter som skyddar Vita Hjälmarna.
Guy Mettans bok finns på svenska.
En nyare artikel av honom: Dr Volodymyr & Mr Zelensky: den ukrainska presidentens mörka sida
Den plan Putin följde i februari – mars 2022 var nog mycket bra.
De fredsförhandlingar som hölls under ledning av Turkiet kom mycket långt, och ett avtal kunde skrivits på i april 2022.
Men Boris Johnson reste till Kiev 2022-04-09, och övertalade Zelinski att avbryta alla förhandlingar och att inte prata med Moskva. Chefsförhandlaren i Kiev mördades vid den tiden.
Ledarna i USA/GB ville fortsätta kriga. Det är USA/NATO som krigar mot Ryssland i Ukraina.
Det är en stor tragedi, som länderna i Europa bör analysera mycket noga.
Även om Roberts till stor del har rätt så är jag lite misstänksam över folk som helt plötsligt ”ser ljuset”. Roberts är långt ifrån ensam om det.
Återigen Herr PC Roberts har fått det hela om bakfoten.
”The year 2022 will be recorded by future historians as the watershed moment when Russia took the red pill and awoke from its delusion that its could be a partner with the West. Since the break up of the former Soviet Union, Russian leaders — not just Putin — naively believed that they could be accepted as a partner in the World order controlled by the United States. Vladimir Putin, in his speech on December 21, 2022 to the collegium of the Ministry of Defense, blamed himself for believing Western promises and announced that Russia would now rely on itself and deal with the West as a hostile threat. I encourage you to watch the video. While the West tries desperately to portray Putin as a madman, the man speaking is calm, intelligent and coherent. What a contrast with the political dwarfs that populate the United States and Europe.”
https://sonar21.com/a-pox-on-pax-americana/
I sin sista artikeln om Ryssland, John Helmer lyfter fram Merkels uttalande om Minsk i den italienska tidningen Corriere della Sera den 27 dec.
Angela Merkel (huvudbild), förbundskanslern som förstörde det kristdemokratiska partiet i tysk politik hatade alltid Ryssland och president Vladimir Putin mest av allt.
Utöver erkännandet, tillägger hon:
”Vi visste alla att det var en frusen konflikt, att problemet löstes inte, men detta gav Ukraina dyrbar tid… det kalla kriget tog aldrig riktigt slut eftersom Ryssland aldrig blev pacifierat.”
För att Merkels ”problem ska lösas” och ”pacifiera Ryssland” läs USA:s och Natos krig för att förstöra Ryssland. ”I dag agerar vi så här under trycket från kriget”, tillade hon, ”vilket jag godkänner.”
Enligt Zakharova, med hänvisning till Merkels tidigare intervjuer på tyska med Die Zeit och Der Spiegel, ”leder Angela Merkels bekännelser att Minsk-avtalen endast tjänade till att köpa ”tid för Ukraina” till en intressant situation.
Västländerna hindrade deras media från att besöka Donbass. Samtidigt behövde de tid, som de säger, för att Kievregimen skulle växa sig starkare. Detta är ett verkligt bevis på vad det ryska ledarskapet har pratat om. Allt detta tyder på att den ukrainska armén och västvärlden använder oacceptabla metoder inte bara på slagfältet utan också i det informationskrig som de har utlöst mot Ryssland.
Kievregimen och dess västerländska handläggare försöker dölja sina egna brott och sanningen om vad som verkligen händer i Ukraina.”
Från den amerikansk-ukrainska vapenplattformen riktad mot Ryssland till den amerikansk-australiska vapenplattformen riktad mot Kina, detta är der krieg der welten — världarnas krig. Lyssna på diskussionen ledd av George Eliason från Donbass.
Historien om kriget med Ryssland-hatande slutade inte 1945 och kommer inte heller att sluta 2023.
”Om du tittar på Biden-administrationens politik nu,” sa utrikesminister Sergei Lavrov till den ryska pressen förra veckan, ”det blir tydligt att de vill att ”historiens slut” ska äga rum, inte bara i verk av politiska analytiker, vetenskapsmän eller förståsigpåare, men också i verkligheten.
Allt som vi nu bevittnar i Europa i dess vidaste bemärkelse och på andra kontinenter, där amerikanska ”budbärare” vill att varje land ska inta en anti-ryssland ståndpunkt, ansluta sig till sanktionerna och avstå från att prata med ryska representanter, återspeglar ett försök att etablera historiens slut och den ”gyllene miljardens” slutgiltiga och oåterkalleliga dominans…
Dessa fåfänga försök är antihistoriska och syftar till att stoppa och undertrycka den objektiva bildningen av en multipolär värld. Historiens gång går inte att stoppa. Det finns inget slut på historien och det kommer det aldrig att finnas.
Mänskligheten har mer än en gång gått igenom många försök att underkuva den som utfördes av olika krafter, som ville diktera allt till alla. Det kommer att spela på samma sätt den här gången också.”
”Många länder och politiker -”, fortsatte Lavrov, ”det finns inte många av dem i USA, men de existerar och försöker göra sin synpunkt känd offentligt på ett högljutt sätt – är medvetna om återvändsgränden arten av denna typ av politik och det faktum att det inte finns något alternativ till att bygga grannförbindelser på denna planet (som är en relativt liten plats) vilket innebär att man tar hänsyn till varandras intressen, lever sida vid sida utan att försöka underkuva sina grannar eller länder som är 10 000 miles bort.”
https://tntradiolive.podbean.com/category/george-eliason
http://johnhelmer.net/ar-of-the-worlds-begins-in-your-neighbourhood-because-german-chancellor-merkel-has-just-declared-russia-was-never-pacified/
Även fd franskpresident F Hollande, Merkels medbrottsling, har trätt fram för att bekräfta Merkels uppgifter, på ”voltairenet”.
François Hollande confirms Minsk Agreements were only a Western maneuver
Endast den fjärde undertecknaren, Rysslands president Vladimir Putin, trodde på sina partners goda tro. Men det faktum att han vände sig till FN:s säkerhetsråd för att söka antagande av resolution 2202 som stöder dessa avtal antyder att han inte längre trodde på västvärlden och började planera för den pågående interventionen.
Denna resolution ger honom rätt, som garant för Minsk-avtalen, att ingripa under sitt ”ansvar att skydda”.
Notera till dem som kommer att läsa originaltexten av intervjun med Mr. Hollande
François Hollande hänvisar till invånarna i Donbass som krävde erkännande av sina rättigheter som ”separatister”, vilket är anakronistiskt.
Under 2014 och 2015 tänkte republikerna Donetsk och Lugansk på sig själva som autonoma regioner som Krim, de blev separatister först när Kiev förberedde en avgörande militär operation mot dem 2022. Kyiv
Independent, som inte gillar termen ”separatist”, tillskriver det till rysk propaganda, men Kreml använde aldrig denna term före 2022.
Dessutom fanns det inga ryska soldater i Donbass vid den tiden, utan legosoldater som betalades av en nationalistisk miljardär. President Putin påpekade för honom att hans ekonomiska resultat inte gav honom något politiskt mandat och tvingade honom att dra tillbaka sina män.
Den ryska armén anlände till Donbass först under dess intervention den 24 februari 2022, för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 2022… som stöder Minsk-avtalen.
[1] «Hollande: ‘There will only be a way out of the conflict when Russia fails on the ground’», Theo Prouvost, Kyiv Independent, December 28, 2022.
[2] ”Hatten Sie gedacht, ich komme mit Pferdeschwanz?”, Tina Hildebrandt und Giovanni di Lorenzo, Die Zeit, 7. Dezember 2022.
https://www.voltairenet.org/article218584.html
Fast M liksom artikelförfattaren glömmer bort det mest väsentliga.
Det inblandade land som förändrats allra mest sedan ungefär år 2007 är den Ryska federationen själv.
Som Vladimir Putins tidigare nära rådgivare Gleb Pavlovskij uppgivit i flera intervjuer (som kan läsas varstans) så upphörde president Putin någon gång åren kring 2006-2007 att ha reformerande tankar och agenda, och Pavlovskij anser att president Putin skulle på något vis denna tid ryggat tillbaka och blivit rädd för reformer.
Jag har en stark känsla att det mycket väl kan stämma. Det ligger i linje med hur Jukos-affären utvecklades denna tid och hur staten blev dels mer repressiv och dels hur det förutvarande frisläppta företagsklimatet och näringslivet började inordnas i alltfler statliga samlingsloncerner och hur den andra generationens nya och avsevärt mer aggressiva oligarker (den s.k. Putingenerationens oligarker), som är kända för att samla närmast narkotiskt på pengar och föra ut dessa ur landet (”Londongradsyndromet”).
Rysslands förlorade reformagenda kan bara förklaras av ekonomiska inrikesskäl och att landet från denna tid byggt upp en närmast falsk och långsiktigt kontraproduktiv, för att inte säga falsk, högkorruptiv marknadsekonomi, som i princip slutat fungera i vår tid. Därför har i stort sett all politisk kraft gått åt att rikta utomlands i en ny mer imperialistisk utrikespolitik bestående av intressesfärer som de ryska grannländerna inte har minsta intresse att vilja ingå i; Ukraina är en självständig stat som får välja vilka allierade och handelspartner de vill, precis som alla andra länder. Och här framställer sig då det alltmer ekonomiskt enkelspåriga Ryssland, samtidigt med aspirationer på att vara en supermakt, som ett permanent offer för ondskefulla ränker av alla grannländer, där Kreml aldrig och inte kan inse de egna tankefelen och strategiska politiska misstagen: som typiska resultat av ett icke-fungerande och haltande pseudo-demokratiskt politiskt system och samhälle som aldrig lyckats reformera sig självt till egenframgångar.
Däri ligger Rysslands nuvarande politiska tragedi.
Ukraina har förvandlats mer mellan 2014 och 2014. Rysslands förvandling innebär väl främst att man tvingats överge tilltron till att Väst agerar ärligt och demomratiskt
Konflikten är så mångdimensionell och komplex att det går i princip idag inte att dra enkla, raka eller direkta slutsatser annat än att våldet tyvärr regerar ensamt.
Skillnaden är ändå trots allt att all politisk debatt och samtal i Ryssland har i princip helt upphört, alla fria och avvikande röster låsts in och att det ukrainska medialandskapet och det officiella och offentliga samtalet är lika vilt, anarkistiskt och okontrollerat som det ryska inte är, trots alla brister det ukrainska samhället må ha.
Mina egna personliga intryck är att ryssarna är tystade och skrämda, medan ukrainarna inte är det, sevärd mest av allt lika förbannade och än mera stridslystna emot såväl det gamla egna korrupta ukrainska samhället och systemet som mot den aggressiva högernationalistiska putinismen, som i ukrainska perspektiv idag flutit ihop till en och samma fiende. Det ukrainska folket kommer inte att ge upp.
Om de så inte har byxor att ta på sig, kommer de vinna en stor seger i och om sitt eget land och sitt lands framtid och fria öde.
@Johan de Naucler 31 december, 2022 At 16:15
”Fast M liksom artikelförfattaren glömmer bort det mest väsentliga.
Det inblandade land som förändrats allra mest sedan ungefär år 2007 är den Ryska federationen själv.”
Det är uppenbart att du inte läst mitt inlägg!!(det brukar du aldrig göra) Det handlar om författarna inte författaren.
Det handlar om 2015 MINSK avtalet, som du tydligen missat, inte om 2007 eller tidigare. Som du aldrig nämner om Kievs krig mot Donbass sedan 2014, precis som dom inte har något människovärde enligt dina ”principer”.
Varför berättar du inte och inte heller länkar du till vad som hänt i Ryssland 2007?? Samma hatiska inlägg gång efter annan, inget nytt under solen.
Man blir riktigt trött på alla dina ”sagor” om ondskefulla Putin/Ryssland utan en enda länk för att styrka alla dina vansiniga påstående. Du fattar inte att ner två trättar är det aldrig endast den enes FEL.
””Mina egna personliga intryck är att ryssarna är tystade och skrämda, medan ukrainarna inte är det, sevärd mest av allt lika förbannade och än mera stridslystna emot såväl det gamla egna korrupta ukrainska samhället och systemet som mot den aggressiva högernationalistiska putinismen…”
Du bevisar allt mer dina rätta ansikte, suporter av Ze och Kievs fascistiska regim. Du har INGENTING emot att oliktänkande mördats på löpande band, att alla politiska partier blev förbjudna, att det har införts ny medialag,mm
Om, enligt dig, berömde Gleb Pavlovsky
(obs ukrainare!! född i Odessa 1951), en gång en sovjetisk student-dissident anklagas för att ha publicerat en underjordisk tidskrift, är ofta krediterad för att ha hjälpt till att iscensätta valet som förde Boris Jeltsin till makten i upplösningen av Sovjetunionen. En listig spindoktor, Pavlovskij växte till att bli en främsta manipulator av den ryska opinionen för både Jeltsin- och Putinregimen innan han kastades ut ur Kreml i april 2011.
Pavlovsky har sedan dess arbetat som en oberoende politisk rådgivare och har blivit en högljudd kritiker av Putinregimens hantering av Ukrainakrisen och hanteringen av statlig television och propaganda.
https://www.opensocietyfoundations.org/voices/a-discussion-with-russian-political-scientist-gleb-pavlovsky
Gleb Pavlovsky
Former adviser to Vladimir Putin
https://www.pbs.org/wgbh/frontline/interview/gleb-pavlovsky/
Några länkar som du borde ha läst
Polsk författare chockad över att få reda på att ryssarna INTE kommer att resa sig för att störta Putin
https://english.pravda.ru/world/155051-polish_writer/
Kiev Yet To Provide Information On Victims Of Alleged Bucha Massacre
https://southfront.org/kiev-yet-to-provide-information-on-victims-of-alleged-bucha-massacre/
Rättsstatsprincipen à la Ukraina: Selenskys varning till ukrainska domare
Ukrainas president Zelenskij har summariskt upplöst en olydig domstol och utfärdat en tydlig varning till alla ukrainska domare.
https://www.anti-spiegel.ru/2022/rechtsstaat-a-la-ukraine-selenskys-warnung-an-ukrainische-richter/?doing_wp_cron=1671449637.0442769527435302734375
EU-nation spränger Ukraina på grund av minoritetslagstiftningen
Kiev ignorerade det rumänsktalande samhället och oberoende experter, säger Bukarest
https://swentr.site/news/568874-romania-ukraine-minority-law/
What I’ve Seen Of Ukraine’s War Crimes Against Civilians In The Donbass Over The Past Few Months – Eva Barlett
https://southfront.org/what-ive-seen-of-ukraines-war-crimes-against-civilians-in-the-donbass-over-the-past-few-months-eva-barlett/
Vägrar en rysk moderator att kommentera Cherson av rädsla för fängelse?
I slutet av den här artikeln kommer jag att förklara varför människor i Ryssland inte hamnar i fängelse för detta. Först vill jag visa de fräcka medel som ”Blick” felinformerade med.
https://www.anti-spiegel.ru/2022/verweigert-ein-russischer-moderator-aus-angst-vor-gefaengnis-kommentare-zu-cherson/?doing_wp_cron=1672575036.6967179775238037109375
In Video: Ukrainian Nazis From Azov Regiment Confessed To Their Crimes Against Civilians
https://southfront.org/in-video-ukrainian-nazis-from-azov-regiment-confessed-to-their-crimes-against-civilians/
Is Western Propaganda Failing?
https://sonar21.com/is-western-propaganda-failing/
Jaroslav Bashta, en medlem av det tjeckiska parlamentet, sa att Europeiska unionen i sin essens har blivit en misslyckad kopia av Sovjetunionen, från datumet för dess grundande firas 100 år den 30 december. Enligt politikern är Europaparlamentet, som är berövat lagstiftningsinitiativ, en kopia av Sovjetunionens högsta sovjet, och Europeiska kommissionen kopierar i sin tur SUKP:s centralkommittés politbyrå.
Den enda skillnaden är att Sovjetunionen besegrade fascismen, och EU återuppliver den.
https://eadaily.com/ru/news/2022/12/31/paradoksy-nato-elf-iz-kieva-i-evrosoyuz-kak-kopiya-sssr-utrenniy-kofe-s-eadaily
Zelenskij gick förbi alla diktatorer vad gäller blodsutgjutelse – tysk journalist
Ukrainas president Volodymyr Zelensky är ytterligare en ”blodig bonde” i västvärldens händer, med vars hjälp Washington säkerställer osämja och terror i Östeuropa, skriver Arnold Schelzel, journalist för den tyska upplagan av Junge Welt.
”Gestalten av Volodymyr Zelensky dök upp i ukrainsk politik 2019, när det gäller omfattningen av blodsutgjutelse, kan han ha kommit ikapp (Rwandas president sedan 2000, chefen för USA:s intressen Paul) Kagame. Zelenskiy fortsätter vad de nationalistiska och fascistiska putschisterna som har tagit makten i Kiev har gjort sedan 2014, genom att skjuta artilleri mot bostadsområden i östra Ukraina. Han hänvisar nedsättande till den rysktalande befolkningen i Ukraina som ”dessa arter”, konstaterar Schelzel.
Som journalisten betonar, medan tyska TV-kanaler ”en gång i timmen, nästan snyftande” pratar om ukrainarnas lidande, med vilket de av någon anledning aldrig menar östukrainare, fortsätter Zelensky att förstöra Donbass befolkning och infrastruktur.
”Den här mannen torpederade genomförandet av Minsk-avtalen, hotade i februari med en ukrainsk kärnvapenbomb och fick i gengäld 40 miljarder dollar i militärt bistånd från väst, för att inte tala om andra former av stöd”, säger observatören för den tyska publikationen.
När han reflekterar över Zelenskys nära kontakter med väst, påminner författaren om genomförandet av de biologiska programmen i USA och dess NATO-allierade på Ukrainas territorium.
https://eadaily.com/ru/news/2022/12/29/zelenskiy-oboshyol-po-masshtabam-krovoprolitiya-lyubyh-diktatorov-nemeckiy-zhurnalist
Estland sa till Ukraina att släppa Copium och sluta försöka ta bort Ryssland från FN
Denna verklighetskontroll var välbehövlig men ändå extremt pinsam för Kiev.
https://korybko.substack.com/p/estonia-told-ukraine-to-drop-the
Ukrainas högsta domstol: Symboler för SS-divisionen Galicien är inte nazistiska symboler
Efter en årslång juridisk strid har Ukrainas högsta domstol slagit fast att symbolerna för SS Galicia-divisionen inte är nazistiska symboler och därför är tillåtna i Ukraina.
https://www.anti-spiegel.ru/2022/oberstes-gericht-der-ukraine-symbole-der-ss-division-galizien-sind-keine-nazi-symbole/?doing_wp_cron=1670403894.1738169193267822265625
Photo: Alleged Russian Collaborators Tied to Lampposts in Ukraine
https://www.thedailybeast.com/photo-shows-alleged-russian-collaborators-tied-to-lampposts-in-kherson-ukraine
The US-Nazi Connection Since World War II: From Inspiring the Third Reich to Supporting the Neo-Nazis of Ukraine
https://www.globalresearch.ca/us-nazi-connection-since-world-war-ii-from-inspiring-third-reich-to-supporting-neo-nazis-ukraine/5796800
”Det hände bara – ukrainska barn ber i sina brev till St. Nicholas om luftförsvar, vapen och seger. De förstår allt. Låt oss agera!”
https://anna-news.info/zelenskij-vnov-trebuet-ot-stran-zapada-predostavit-ukraine-bolshe-vooruzhenij/
Andrey Kior, Mariupol Resident and Journalist, Tells it HOW IT IS!
En grekisk journalist berättar att hans förfäder bott i Ukraina i flera led, och han själv är född i Mariupol och uppvuxen och verkat som journalist där. Han är uppvuxen med rysk kultur, ryskt språk och rysk litteratur (bra litteratur)
Deras liv förändrades efter år 2014, då USA gjorde en kupp i Ukraina, och alla skulle börja hata allt som var ryskt. Hela samhället förändrades och på gatorna dök det upp affischer där det stod att det ryska språket är fiende till Ukraina. Hundratusentals, miljoner människor som levde här blev plötsligt fiender till staten.
De kunde inte tala om det, för de fruktade för sitt liv.
Azov nazister tog över gatorna, och en god vän hade en tidning som var positiv till Sovjet, och en dag var han försvunnen. Ett halvår senare hittade man hans huvud i en närliggande skog, de hade huggit av huvudet. Sedan försvann fler och fler i hans område och man visste inte vart de tog vägen. En förföljelse av allt ryskt hade påbörjats.
De fick lära sig att hata Ryssland, Varför, Ryssland har alltid varit deras vän.
Människor var livrädda för att berätta vad som hände, de var skrämda till tystnad.
Han som journalist kom i kontakt med många människor, och vet vad den allmänna åsikten är.
När Ryssland kom in militärt i Mariupol, satt han tillsammans med 80 andra personer i ett bombskydd, och inte en enda person där fördömde Ryssland för att de gick in med vapenmakt..
För att förklara hur de kände sig när Ryssland kom in måste man tala om hur de hade det innan. De förstod varför Ryssland kom in, och att det var oundvikligt. Hur otäck situationen med kriget var, så visste de att det måste ske.
Vem har rätten att uttala sig om när det rätta ögonblicket är för att gå in.
Han ansåg det var rätt av Ryssland att gå in.
De såg att Rysslands ide var att försöka spara liv, det var inte alltid det lyckades men det var deras mål. Ukrainska armen var tvärtemot, de försökte förstöra så mycket som möjligt.
”Vi är inte dumma, vi såg vad som hände.”
https://www.youtube.com/watch?v=6Drc1WGLbUE
Masha som tolkade vid intervjun av den grekiska journalisten i Marieupol, är en rysk liberal antikrigsaktivist, som tittade på antiryska program, och skämdes för att hon var rysk, ända tills hon fick följa med till Donbass och se vad människor där var utsatta för av ukrainska regimen.
Nedan en video om hennes uppvaknande, att inte längre behöva skämmas för att vara rysk.
https://www.youtube.com/watch?v=0OysQ7yQl_o
Nedan en video om en intervju hon gjorde med två kvinnor som var med under belägringen av Mariupols teater.
De blev transporterade dit och samlades i ett stort rum, barn och kvinnor och fotograferade.
De antog att de skulle använda fotografierna på något sätt.
De användes som mänskliga sköldar och sa att detta är inte något som vanliga människor gör, det måste vara fascister som gör på detta sätt.
I slutet på intervjun frågar de kvinnorna om de har ett budskap till Väst och en kvinna säger :
Tro inte på Zelensky, NASA, USA, UK och EU. Det är nazism inflytande i hela landet. De använder Ukraina för att förstöra Ryssland.
https://www.youtube.com/watch?v=JoQ8qSHrLF0
Tusen tack M, du har helt rätt i allt du skriver till von Naucler ex det här: ”Du bevisar allt mer dina rätta ansikte, suporter av Ze och Kievs fascistiska regim. Du har INGENTING emot att oliktänkande mördats på löpande band, att alla politiska partier blev förbjudna, att det har införts ny medialag,mm”.
Jag märker naturligtvis bland skribenter som M, Östlund och Månsson och andra, vilka som behärskar ryska och ukrainska språken, har ryska och ukrainska vänner och kontakter, vilka som rest och bott i landet – och vilka skribenter som är klart och genomgående internetradikaliserade och helt informationsresistenta.
Vid den här tiden för 70 år sedan pågick i Kreml den så kallade ”läkarkomplotten”, där framför allt judiska läkare arresterades och anklagades för att förgifta och döda medlemmar i sovjetiska regeringen. De fick avgjord hjälp av läkaren och hjärtspecialisten Lidija Timasjuk, som angav kollegor och fick senare en Leninorden för sina insatser och ”avslöjanden”. Även en av världens ledande och innovativa läkare på bl.a. slaganfall, professor Vinogradov, sattes som icke-jude i fängelse och torterades liksom alla sina kollegor.
Världens stalinistiska religiösa jublade.
Dagarna mellan den 1-5 mars 1953 låg en viss Stalin närmast livlös i just hjärnblödning på datjan (jag tror det var ute i Kuntsevo). Dennes livläkare, liksom hjärnblödningsspecialisten professor Vinogradov satt torterad i fängsligt förvar och kunde förmodligen kunnat rädda livet på den man han nu i stället slängt i tortyrkammaren.
Stalin hann knappt kallna och begravas förrän dessa läkare frigavs och förklarades oskyldiga.
Men skadan var skedd: världens stalinister och medlöparna till en blodig tortyrregim stod utan såväl svar och förklaringar. De hade haft såväl fel som matats med den religiösa ledarpropaganda som aldrig kunde ha fel.
Doktor Timasjuks Leninorden återkallades, en ganska unik åtgärd för en person ännu odömd och vid liv. En medlöpare och angivare hade fel, avslöjades och fick leva ett liv i skam, därför att sanningen segrade.
Jag skall spara och printa ut alla kommentarer på denna sajt som påstår att jag ljuger, är vansinnig, saknar kunskap (som till skillnad från mina kritiker så behärskar jag slaviska språk och har bott i SSSR) och bara kommer med snikna personangrepp utan att äga minsta sakkunskap och bara låter sig påverkas av internets alla förvildade utländska renegater som sprider precis samma lögner som medlöparen doktor Timasjuk en gång gjorde, som skickade sina kollegor till tortyrkammaren.
Och hon blev mycket snart avslöjad. Quislingar har nämligen kort halveringstid i rampljuset. Deras sanningar och påståenden är mycket litet värda.
Ni som försvarar putinismens våld, tortyr och angrepp mot civila mål: sluta upp med det!
Jag är lika mycket för att de allvarliga krigsförbrytelserna både avslöjas och bestraffas, som jag tycker ukrainska högerextremisters brott också kan tas upp som krigsbrott i just Donbass.
Skillnaden mellan min ståndpunkt och M:s, Månssons och Östlunds är att jag är konsekvent för att allt politiskt och militärt våld i denna konflikt utan undantag skall bestraffas, och jag hoppas att så också sker.
Tack!
Ännu en i raden av Nauclers anti-stalinistiska. Stalin var den som tog initiativet till att stoppa kampanjen mot läkarna och trodde aldrig på deras skuld. Fattar inte heller varför du blandar in Lidia Timashuk i det här. Hon hade ingenting att göra med ”läkarkomplotten” överhuvudtaget.
Till kamrat Holmström:
Lidija Timasjuk skrev ett angivarbrev om ”suspekta läkare” som hamnade på Stalins bord. Stalins order var tre gentemot läkarna som arresterades: ”Tortera, tortera och tortera”.
Läkarna frigavs senare, till stor hjälp efter Stalins död av ingen mindre än Lavrentij Berija, som då ännu var vid liv och på post.
Söker källa till påstådd order.
Dags att ställa historien om ”läkarkomplotten” till rätta.
Lidia Timasjuk var som sagt aldrig någonsin inblandad i denna påstådda komplott. Det hon gjorde var att hon 1948 påtalade felbehandlingen som hon bevittnade av politbyråmedlemmen Andrej Zhdanov som avled det året. Timasjuk nämner inte några judiska läkare alls, och inte vid något tillfälle var hon på något vis inblandad i den här ”läkarkomplotten”, som inte ägde rum förrän 3-4 år senare.
Den som satte stopp för sammansvärjningen med ”läkarkomplotten” var Lavrentij Beria, och med all sannolikhet på direktiv från Stalin. Beria frigav läkarna och arresterade de ansvariga, inklusive MGB-chefen Ignatiev, för sammansvärjningen mot de här läkarna. Ignatiev frigavs efter att Beria i juni 1953 hade störtats (med all sannolikhet mördad då). Beria skrev bl.a. detta i en rapport till presidiet den 1 april 1953:
”Förre ministern för statlig säkerhet (MGB), kamrat Ignatiev, uppfyllde inte sina förpliktelser, säkrade inte den nödvändiga kontrollen av utredningen, hjälpte Riumin och några andra MGB-funktionärer som, dragandes fördel av detta, torterade de arresterade personerna brutalt och falsifierade utredningsmaterialet utan att bli bestraffade för det.”
Presidiets beslut om ”läkarkomplotten” två dagar senare stadgade bl.a. följande:
”Att kräva att förre ministern för statlig säkerhet, kamrat S.D. Ignatiev, presenterar för SUKP:s Centralkommittés presidium en förklaring av de mest flagranta brott mot sovjetisk lag och falsifieringen av utredningsmaterial som begåtts i Ministeriet för Statlig Säkerhet.”
Kampanjen i medierna mot de här läkarna stoppades i februari 1953, alltså medan Stalin fortfarande levde. Sovjetdissidenten Zhores Medvedev (definitivt ingen Stalin-anhängare) hävdar bestämt att det var Stalin själv som stoppade kampanjen. Endast han hade auktoritet nog att göra det, vilket skedde genom att Stalin ringde ”Pravda” på kvällen den 27 februari 1953 eller på morgonen dagen efter.
Stalins dotter Svetlana Allilueva skrev i sin ”Tjugo brev till en vän”:
”Läkarkomplotten ägde rum under den sista vintern i hans liv. Valentina Vasilevna (Istomina – Stalins husföreståndarinna) berättade senare att far hade blivit mycket nedstämd av händelsernas utveckling, och att han inte trodde på anklagelserna om läkarnas ohederlighet.”
Slutligen några ord om Brent-Naumov. Bara förordet gör att man drar öronen åt sig. Författarna hyllar såna som Robert Conquest (för länge sen avslöjad som den skojare han var) och Gorbatjovs chefsideolog Jakovlev, som Lazar Kaganovich regelbundet medan han levde kallade för ”skitstövel”. De arkivdokument de hänvisar till innehåller ingen arkividentifierare och går inte att kontrollera. Det tillsammans med en del annat gör att man kan lämna deras redogörelse därhän.
Stalin gav order om att läkare skulle gripas. Hade Du läst historikernas Brent och Naumovs bok till fullo hade Du fått historien akademiskt utredd med hjälp av den arkivforskningen.
Så ”stalinister” (hur många finns kvar i världen idag: 50?) skulle vara mera pålitliga och trovärdiga än sovjetiska utredare som Jakovlev eller andra, som är högt respekterade i hela världen, vilket väl inte Ukrainas slaktare Lazar Kaganovitj varit sedan 1957, utfryst av hela sovjetiska folket som dessa år efter Stalin fick de friaste åren i SSSR hittills i landets historia: ”man slutade skjuta nackskott i folk”, helt enkelt!
Det spelar ingen roll att man kallar mig anti-stalinist, för några friska pro-stalinister finns inte i världen idag, och ingen röstar på dem heller eller vill leva under en införd neostalinism någonstans i världen, eftersom de gärna dör en naturlig död, slipper torteras eller dö oskyldiga i Gulagen.
Inga synpunkter på Sven-Eric Holmströms kommentar?
Men Sven-Eric, varför fick då hjärtläkaren Lidija Timasjuk Leninordern i januari 1953, som hon efter stalinismens kollaps kring sena 1953/1954 faktiskt fråntogs i samma skede som de inspärrade i Stalins press tidigare benämnda ”mördarläkarna” släpptes ut?
Påståendet att Brent och Naumov skulle ha ”utrett frågan med arkivforskning” är direkt löjlig. Jag har kollat den här boken och de arkivmaterial de hänvisar till är ett antal förhörsprotokoll med diverse individer från tidigt 50-tal. Arkividentifierare till dessa påstådda dokument saknas helt. Nämnas också att arkivmaterial från Sovjet-tiden har en hemligstämpel på 75 år, vilket gör att de här påstådda dokumenten inte går att kontrollera, i all synnerhet då, som sagt, arkividentifierare saknas.
Jakovlev var ingen ”utredare” utan Gorbatjovs chefsideolog. Han ska bland mycket annat svamlat om att han personligen bevittnat 60 miljoner dödsdomar från den här tiden. Synd bara att ingen annan än han gjort det. Att Jakovlev skulle vara ”högt respekterad i hela världen” stämmer nog då det gäller den rabiat antikommunistiska världen. Jag kan lova att han inte är särskilt respekterad i Ryssland.
Påståendet att Stalin skulle ha gett order om tortyr är något du hittat på själv. Det finns inte ens i Brent-Naumovs bok någon uppgift på det.
Timasjuk fick utmärkelsen för sina avslöjanden gällande felbehandlingen av Zhdanov. Den återkallades efter Berias fall och Ignatievs frigivande. Samma Ignatiev som låg bakom kampanjen mot läkarna. Hon var (börjar bli tröttsamt att upprepa det hela tiden) aldrig inblandad i ”läkarkomplotten”.
Sen har du fortfarande att förklara hur det kan komma sig att kampanjen mot läkarna upphörde redan i februari 1953, innan Stalins död.
Till S-E Holmström.
Doktor Brent är också ansvarig för det stora arkivet med arbetet till The Annals of Communism.
Stalins order att ”slå, slå och åter slå” är så välkänt i sammanhanget bland oss gamla sovjetforskare att det finns i så många källor och böcker runtom i världen.
Att påståendet att den anti-semitiska planerade pogromen mot judar i SSSR i början på 1950-talet och arresteringsordrarna för de höga läkarna inte skulle komma direkt från Stalin till underhuggare som Ignatiev och andra och att ”det skulle skett bakom ryggen på Stalin” är ju närmast en till de intellektuella gränsernas närmast paradoxalt usel okunnighet. Inga arresteringar efter kriget av höga personer i SSSR skedde utan Stalins vetskap, kunskap och godkännande. Att skylla på underhuggare som Ignatiev eller Berija vet jag av hävd att det är stalinisternas absolut främsta medel att blanda bort korten till förvirring, för att dölja Stalins ordrar och direktinblandning i dennes terror- och politiska mordens planering. Alla spår i Läkarkomplotten gick rakt upp till Stalin. Det finns det inte en enda auktoriserad sovjetforskare eller akademiskt skolade historiker på ämnet som betvivlar det minsta, och det är dessutom mycket väl genomgånget.
Du kan ringa upp vilken som helst akademiskt skolad historieprofessor på ämnet var som helst och få min version verifierad, t.ex. prof. emeritus i Lund, Kristian Gerner, som vet mycket om denna Stalins sista planerade utrensningsterror mot eliten i SSSR.
Jag började min arkivforskning i SSSR -med specialtillstånd- året 1990 på en institution med då strikt säkerhetsklass (för ett gemensamt samarbete vi hade med ett institut i Moskva) och som inte släppte normalt några utlänningar in i dossiererna, och dessutom på relativt färska dokument. Det fanns ingalunda några som helst 75-årskarenser för att få utskrifter från dossierna. Originaldokumenten i arkiven däremot, får dock inte t.ex. kopieras i kopiator eller fotograferas ens i dagens Ryssland. Man får en avskrift av en sekreterare.
Professor och likaså armégeneral Dmitrij Volkogonov forskade likaså i Stalindokumenten hos GARF:s specialarkiv, det s.k. Presidentarkivet, i dokumenten som var just avgjort yngre än 75 år, för sina Stalinbiografier. Även i dennes rika bokproduktion bekräftas min bild av saken och Stalins ordrar om att slå och tortera de arresterade. Närapå alla som arresterades för ”politiska brott” i SSSR på Stalins tid torterades som regel ganska svårt.
Tack för informationen. Var var du anställd som forskare? Vad har du publicerat från din forskning?
Zelensky har uppnått unika resultat i förstörelsen av Ukraina
6 januari 2023, 13:20
Foto: president.gov.ua
Text: Alena Zadorozhnaya
I slutet av 2022 uppnådde Volodymyr Zelensky unika och på många sätt tragiska resultat. Han lyckades minska befolkningen i Ukraina till samma nivå som för hundra år sedan, sätta landet i träldom till väst och beröva medborgare civilisationens elementära fördelar. Vilka andra ”framgångar” kan vara på Zelenskys meritlista?
År 2023 förväntas en katastrofal nedgång i födelsetalen i Ukraina. Detta konstaterades av chefen för Ptukha Institute of Demography and Social Research, akademiker vid National Academy of Sciences of Ukraine Ella Libanova. Enligt henne kommer befolkningen till 2030 att minska till 35 miljoner människor, och minskningsprocessen har pågått sedan 1994. Samtidigt, försäkrar Libanova, bor det också 34–35 miljoner människor i Ukraina.
Dessa siffror är dock tveksamma. Antalet flyktingar som anlände till Ryssland från Donbass och Ukrainas territorium har redan överstigit fem miljoner människor. På sommaren var det enligt FN i alla europeiska länder cirka 6,3 miljoner medborgare i Ukraina som lämnade landet. Experter är säkra på att Libanova ger uppblåsta siffror – och idag bor det mycket färre människor i Ukraina än vad hon säger.
”Även innan NWO startade var det svårt att förstå hur många människor som faktiskt bor i Ukraina. Officiellt gavs siffror i området 40 miljoner människor, men i själva verket bodde det 33 miljoner människor i regionen, om inte mindre, säger ekonomen Ivan Lizan till tidningen VZGLYAD. ”Från 2016 till 2019 var ukrainare de första som fick ett primärt uppehållstillstånd i Polen. Upp till 500 tusen människor ”läckte” på detta sätt varje år. Glöm inte heller att ett stort antal flyktingar nyligen har flyttat till Europa”, understryker experten.
”I Ukraina finns det nu som bäst 25-27 miljoner människor kvar, vilket är jämförbart med befolkningen på 1920-talet av förra seklet. Mestadels stannade män kvar i landet, eftersom de helt enkelt var förbjudna att resa utomlands”, konstaterar källan.
”Jag är säker på att 2023 kommer dessa trender att fortsätta. Vi kommer också att observera intern migration. I de delar av fronten där situationen eskalerar kommer människor att fly. Så, till exempel, från den del av Donbass som kontrolleras av Kiev, flydde lokala invånare till Dnepropetrovsk, säger ekonomen.
”En fruktansvärd situation utvecklas också på arbetsmarknaden. Statsanställda sitter för det mesta på bara löner. Lärare som tvingas flytta till andra regioner i Ukraina på grund av närheten till fientligheter har bara tillräckligt med pengar för att betala för hyresbostäder”, säger Lizan.
Om detta tema
Invånare som stannade kvar i Cherson blev desillusionerade av Ukraina
I USA fick Zelensky ”Kiss of Judas”
Ukrainska desertörer reses mot Zelenskij
”Den mest lönsamma verksamheten är att gå ut i krig. Ukrainas väpnade styrkor betalar 100 000 hryvnia (189 000 rubel) till dem som deltar i strider och 30 000 hryvnia (57 000 rubel) till dem som inte är inblandade i aktiva fientligheter. De som återvänder hem från fronten börjar aktivt bli en inbiten fyllare och spendera för mycket. Det kommer till den punkten att de går till hushållsbutiker och, utan att titta på priset, ber om att få packa den dyraste TV:n, säger experten.
”En del tjänar också aktivt på att plundra. I Ukraina finns det ett icke-statligt postkontor som har integrerats i logistiksystemet för Ukrainas väpnade styrkor – det här är Nova Poshta. Och nu levererar dess lastbilar ammunition, proviant och så vidare till frontlinjen, och därifrån tar de ut och säljer allt byte. Så var också fallet under den så kallade ATO”, betonade samtalspartnern. ”Det är inte lätt för invånarna i byarna. På våren fick tidigare kollektivbönder andelar i spannmål, inte i kontanter, även om tidigare år människor kunde göra sina egna val, säger Lizan.
”2022 lämnade minst åtta miljoner människor Ukraina. Om beräkningarna tar hänsyn till de förlorade territorierna finns det inte mer än 18–20 miljoner invånare kvar i landet. Och på grund av de stränga restriktionerna för mäns utträde lämnas staten mestadels av kvinnor och barn”, tillägger människorättsaktivisten Larisa Shesler.
”Skolorna fungerar inte i de flesta städer, formellt arbetar de på distans. Bosättningar, även stora, ser ut som spöken. I Nikolaev, Odessa, Zaporozhye är mindre än hälften av lägenheterna upptagna i hus, mestadels gamla människor eller mycket fattiga människor som inte har några pengar och ingen chans att bosätta sig i ett annat land kvarstår, ”beskriver samtalspartnern.
”Och 2023 ger inte hopp om en förbättring av situationen. Majoriteten av flyktingarna i Europa förstår att de inte kommer att behöva återvända till Ukraina. Födelsetalen faller katastrofalt och nästa år kommer att bli ännu svårare på grund av den ackumulerade effekten”, understryker statsvetaren.
”Av de som blev kvar förlorade många sin inkomst. Västerländska specialister och ukrainska myndigheter uppskattar arbetslösheten till 30 % av den aktiva befolkningen. Men för ett par månader sedan talade Nikolaevs guvernör om 80 % av stadsborna som förlorade sina jobb. Och det här är mer som sanningen, fortsätter experten. ”De som jobbar har också svårt. Den stora majoriteten av den sysselsatta befolkningen får cirka 14 000 hryvnia, vilket motsvarar 26 000 rubel. Produkter har dock stigit i pris med 40–80 %, så människor finns på gränsen till överlevnad”, betonade Shesler.
Mot bakgrund av utflödet av befolkningen och arbetslösheten lider hela Ukrainas ekonomi. Trots kolossala infusioner av pengar från väst, stannar fabriker i landet, gruvdriften minskar och skördarna faller. Statsvetare förutspådde omvandlingen av Ukraina till ett tredje världsland redan i augusti. Sedan noterades att staten kunde förlora sin agrara potential. Och nu bekräftas prognoserna i praktiken.
Även ukrainska oligarker, som bara blir rikare i svåra tider, förlorar nu sina förmögenheter . Således minskade det totala kapitalet för de rikaste medborgarna i Ukraina med mer än 20 miljarder dollar jämfört med början av februari 2022, uppgav ukrainska Forbes.
Statens statsskuld växer också (mer än 100 miljarder dollar). ”Det finns helt enkelt inga adekvata uppskattningar av nivån på nedgången i den ukrainska ekonomin, det finns bara ett uppskattat antal data. Inför höstens ryska attacker mot elkraftsindustrin talade de ukrainska myndigheterna om en minskning av BNP med 30-40 %. BNP-indikatorn för 2021 var 198 miljarder dollar, säger ekonomen Ivan Lizan till tidningen VZGLYAD.
”När vi började leverera storskaliga strejker på energianläggningar för att förstöra fiendens logistiska kapacitet, justerades uppskattningarna. Kiev sa då att om slagen fortsätter kommer BNP att sjunka med 50 %. Strejkerna fortsatte”, tillägger samtalspartnern. ”Men redan i december sa premiärminister Shmygal att även om det finns en nedgång varierar den runt 35%.
Jag skulle inte tro på detta uttalande och jag är av åsikten att BNP kommer att krympa med 50 % i slutet av året. Det handlar om 100 miljarder dollar.”
– säger experten. ”Dessutom sa Zelenskys ekonomiska rådgivare Rostislav Shurma att under fjärde kvartalet sjönk industriproduktionen i intervallet 50 till 90%, beroende på region. Samtidigt observeras ett mönster, enligt vilket försökspersonerna som ligger närmare frontlinjen sjönk mest allvarligt”, fortsätter ekonomen.
”För Ukraina är förlusten av hälften av BNP ännu mer skada än 2014-2015. Ett land utan en normal kraftindustri kan inte ha en normal ekonomi. Allt har med el att göra på ett eller annat sätt. Till exempel kan majs skördas från fälten före frost och första snön. Men då måste det torkas, och utan el är det nästan omöjligt. Därför minskade majsskörden med 30 %, och i allmänhet minskade skörden med 40 %”, förklarar experten.
Följaktligen, om det inte vore för stödet från väst, skulle Ukraina redan ha börjat kollapsa. Men Nato lyckades hålla det flytande. Den här historien handlar inte om statens utveckling, utan om stabiliseringen av det finansiella systemet – de ger pengar så att det räcker för kriget, ”noterar källan. ”Att låna är en annan historia – det händer inne i landet, för ingen behöver obligationer på den utländska marknaden. Faktum är att Ukraina i år har passerat den andra standarden under de senaste åtta åren. Och nu skyr externa fordringsägare helt enkelt den ukrainska skulden”, uppmärksammar ekonomen.
”Prognosen för fallet för ukrainsk BNP blir sämre för varje dag. Under den senaste månaden har det kritiska läget inom kraftindustrin lett till att produktionen sjunkit med upp till 80 % i många branscher. Metallurgin har praktiskt taget upphört, gruv- och malmbearbetningsföretag har kraftigt minskat produktionen”, förtydligar Larisa Shesler.
”Nu är det bara små företag och butiker på generatorer som verkar i landet, banker och kommunala institutioner verkar i ett begränsat läge. Situationen kompliceras av att det inte finns några alternativ för att lösa energikrisen ännu”, konstaterar samtalspartnern.
”Preliminärt nådde nedgången i den årliga BNP-nivån i november 40%. I december förvärrades situationen. Men inga siffror kan återspegla den verkliga processen med den snabba avindustrialiseringen av Ukraina. Nästan alla stora fabriker har stoppats, byggnation och gruvdrift har stoppats, säger experten.
”Nu förlorar Ukraina allt som har skapats på dess territorium i decennier. Det är skrämmande att föreställa sig hur mycket återupplivning av elnät och värmekraftverk kommer att kosta. Uppenbarligen kommer varken Europa eller USA att behålla Ukraina som ett industriland, inte ens som en leverantör av metallurgiska halvfabrikat eller en exportör av el från kärnkraftverk”, hävdar Shesler.
”De vill lämna Ukraina som ett territorium översvämmat av paramilitärer som kämpar mot Ryssland och jordbruksmark för att odla billig solros.”
understryker hon. ”I år fick Ukraina i form av lån och trancher enorma summor pengar, utan motstycke tidigare. Och absolut ingen förväntar sig en full avkastning på detta belopp. Därmed hamnar staten i fullständigt ekonomiskt beroende av västländer”, konstaterar statsvetaren.
”Samtidigt stadgar det nyligen antagna memorandum, som undertecknades av Ukrainas ekonomiministerium och IMF, vägran att indexera sociala förmåner, vägran av det förenklade skattesystemet, åtstramningen av finanspolitiken och minskningen av antalet anställda och deras löner”, säger samtalspartnern.
Ivan Lizan, som talade om Ukrainas framtid, uttryckte förtroende för att ”2023 kommer det bara att krympa, inklusive territoriellt.” ”På många sätt liknar det som händer nu i Ukraina situationen 2014, men i en spegelbild. Sedan försökte Petro Porosjenko återställa ekonomin i Donbass. Och nu, på grund av sina politiska misstag, nollställer Volodymyr Zelensky hela Ukraina inom de återstående territorierna”, avslutade Lizan.
https://vz.ru/economy/2023/1/6/1192907.html
Det råder tveklöst orostider där västvärlden bygger katastrofbilder om att enbart Ryssland hotar den bestående världsordningen och därför måste alla tänkbara militära krafter uppbådas för att stoppa detta fasansfulla som kan hända. Om inte kommer den ”onde Putin” att utlösa krig som drabbar-över hela vår värld. Det är denna enkla information, vi allmänheten tar del av via vårt stora medieutbud. Vem kan ifrågasätta den bilden i ett till synes begränsat informationsutbud. Dessutom en bild våra samtliga Riksdagspartier ställer sig bakom. Och så illa är det att vår grundlag från och med 2023 begränsar vår yttrande och åsiktsfrihet. Alltså-ett inte bra förhållande som kan leda i en obehaglig riktning med tanke på vilka åsikter som stort etablerat sig i våra beslutande församlingar.
Samtidigt får inte ihop sceneriet som vår militärmakts intresse säger om att Ukraina har möjligheter att vinna över Ryssland på grund av deras omoderna utrustning och dåliga stridsmoral. ( ordvalet-vinna? som om det vore ett spel) Och i nästa andetag sägs det från samma håll att Ryssland kommer att utvidga sina gränser Västerut om man inte stoppar dem nu.
Antingen vinner eller förlorar ett land ett krig.
Ukraina har sedan länge vunnit kriget moraliskt, och kommer att vinna det illegala anfallskriget militärt på eget territorium.
Så, ja, det är ett spel. På liv och död.
Antingen försvinner putinismen eller Ukraina som självständig stat. Det är det som är detta spelet.
Hej Johan,
Jag tror inte det finns några självständiga stater i Västvärlden.
Alla stater här är mer eller mindre reglerade från USA.
Utom möjligen England som har något ”nära vän” förhållande med USA.
Ukraina skulle absolut inte bli något självständigt land i Västvärldens händer.
USA har redan gjort Ukraina till sitt egna privata luder.
Där USA kan ta för sig och göra fina affärer.
Ryssland har både givit och tagit för sig av Ukraina men aldrig på det själviska och brutala sätt som USA gör.
USA lurar (väst)ukrainarna med hjälp av deras hat till Ryssland.
Det går inte tänka klart och rationellt om hat blir för stort.
USA ser Ukraina som en investering.
Som något att komma över det går att göra en fina affärer på.
Något sådant nesligt förhållande till Ukraina har inte Ryssland.
Ryssland ser istället Ukraina som ett broderfolk ungefär som Ryssland gör med Belarus.
Men Ryssland som största land ser sig mer som centralmakt och moderland för det östslaviska folket.
Men där har västukrainarna sedan längre tid tillbaka visat sig vara förrädare medans de östslaver i de östra delarna av Ukraina tillhör de trogna.
Därför kommer en delning av Ukraina vara oundviklig.
Västvärldens lagar gäller i Västvärlden men inte i Östvärlden, Orienten och ej heller i Mellanöstern.
Därför blir det konflikt och krig när Västvärlden tränger sig på med sina ”demokratier”.
Det är Västvärlden som ska piskas ut ur Ukraina och inte Ryssland.
Ukraina och Ryssland tillhör varandra och USA och EU har inte där att göra.
USA och EU kommer istället dit som erövrare.
Den liberala demokratin är en erövrar-ideologi.
En väldigt brutal sådan dessutom.
Kanske en förlängning av Västeuropas korsriddare från äldre tider?
Det stämmer rätt bra att det är ett korståg, dirigerat precis som all de historiska korstågen av stammen.
Korståget mot Ryssland kommer dock att vara det sista eftersom det kommer inte att finnas ett stammens imperium efter det att ukrozionazi enheten är fullständigt pulveriserad.
”the First Crusade essentially took place inside Europe, or else close by in the Near East. These Viking-type raiding and trading military expeditions, led on horseback and operating from castles, were expanded into Western Europe (the Celtic lands invaded from the Frankish base in England) and into Eastern Europe (the Baltics and Russia). However, the revolution came with the export of this aggressive Eurocentric mentality to distant lands through the ‘Conquistadors’ (same word) in what we now call Latin America 500 years ago. They were the fruit of Columbus’ imperialist and capitalist venture of 1492 and were followed by da Gama’s money-seeking ventures to southern Africa and India in 1497. They triggered a global revolution because they led to the worldwide genocide and plunder of other peoples and the destruction of their civilisations.”
Om korstågen då och nu ka man läsa mer här:
http://thesaker.is/2023-the-future-has-arrived-the-end-of-500-years-of-conquistador-civilisation/
Varje folk och land får själv bestämma vilket system och styrelseform landet skall ha. Alla moderna länder är idag i någon form av samarbete med varandra, och det är inte upp till oss i kommentarerna att överpröva det. Jag tror definitivt att ukrainska folkets mycket stora majoritet gjort sitt mycket klara val för framtiden dessa dagar, och det är avgjort att inte leva under putinismen och den korrupta KGB-kapitalismens orättfärdiga förtryck och förnedring.
Invasionskrig och anfallskrig är helt illegala i internationell lag och anfall av en annan stat mot bostäder och civila mål är och förblir krigsbrott, och kan bestraffas i internationell krigsförbrytelserättegång.
Nåja, här går meningarna isär bland folkrättsexperter, då olika lagrum kolliderar. Folk har rätt till självbestämmande enligt FN-stadgan, utlandstödda statskupper är knappast förenligt med folkrätten, rätten att erkänna nya stater finns, rätten för sådana att be om hjälp om de blir angripna finns, rätten att beskjuta fientliga artilleriställningar i bostadskvarter finns om inte skadan är oproportionerlig, medan artilleribeskjutning av rena civila mål är olagligt. Jugoslavienkriget och Kosovo gav prejudikat som kanske borde vara ogiltiga?
Hur ser du på de här frågeställningarna i relation till Ukrainakriget Johan?
Hej Johan,
Jag kan hålla med dig om länders självbestämmande men saken faller om landet ifråga är delat eller splittrat.
Jämför till exempel det kommuniststyrda Jugoslavien som drabbades av splittring och oenighet efter Sovjetunionens fall och president Titos död.
Landets delning gick inte att undvika med konflikt och krig som följd.
Samma gäller Ukraina.
Ukraina är en liknande konstruktion där ett litet land gjorts större genom sammanslagningar och utökat territorium.
Sådant kan fungera i en diktatur men i demokratiskt tillstånd kommer en sådan konstruktion drabbas av slitningar som gör att enheten inte går att hålla ihop.
Sådana spänningar finns även i Västvärlden i både Spanien och på Irland. Med lokala konflikter som följd.
Ryssland fungerar bra tack vare centralmakten i Kreml.
I demokratiskt tillstånd går Ryssland förlorat vilken är Västvärlden och troligen även din önskan.
Jag, och andra här på bloggen vill tvärtom att Ryssland ska leva.
Det finns bara ett Ryssland här på jorden.
Ett land av många skäl värt att bevara.
Samma gäller Kina.
De båda är fredliga länder om de får vara ostörda.
USA med Västvärlden som allierad är istället ett ondskans imperium som genom demokratins huvudidé få välde över världen genom att störa, lura och våldta de andra.
Jag är glad att Ryssland har gett upp försöken med Västvärlden.
Det är ett ansvar som Västvärlden ändå aldrig kan ta.
Ungefär som att försöka tämja ett rovdjur.
Men nu känner jag mig trygg i att Ryssland söker sig till bättre vänner som Kina, Nordkorea, Iran och Syrien för att ta några exempel.
Bekantskapen med Kina är dock inte gratis för Ryssland men kan var en god investering på längre sikt.
Två mäktiga länder som tillsammans blir mäktigare än USA.
Både ekonomiskt och militärt.
Ryssland behöver Kina.
Betala priset säger jag.
Johan; Jag skrev en fråga till dig om hur du ser på folkrätten, men du har inte behagat att svara. Du hänvisar ofta till dina vänner i Ukraina och Ryssland,och eftersom du verkar vara en akademiskt skolad person antar jag att man får söka dina vänner i dessa kretsarna. Läste en artikel idag (https://steigan.no/2023/01/krig-skaper-nasjoner/) ur vilken jag citerar:
”Konsolideringen av det ryska samhället är ett mycket diskuterat ämne idag på ryska talkshows. En dimension av detta har varit den politiska rensningen, den frivilliga avgången eller avlägsnandet av 1990-talets gamla västälskande liberaler, som i stor utsträckning föraktade sina medborgare och, när det var möjligt, tillbringade sin fritid i Europa eller USA.”
Kan det vara så att det är dina bekanta som Doctorow beskriver på detta sätt?
Svar till Rolf Nilsson.
Den internationella juridiken och folkrätten (ärligt talat tycker jag inte om det missvisande svenska ordet folkrätt) är tyvärr inte universellt direktverkande och tillämpas inte heller teleologiskt.
Om det vore så enkelt att varje krigsbrott där två länder är inblandade automatiskt hamnade i en extern och fristående internationell brottsmålsdomstol skulle världen besparas mycket lidande. Kanske är vi där i framtiden.
När västmakterna ingrep i södra Jugoslavien åren kring 1998-2000 mot vad som tidvis inbegrep och kallades ett folkmord på kosovoalbaner i den då serbiska regionen Kosovo-Metohija, så var även ryska styrkor på plats i regionen.
Jag kan inte gå igenom Jugoslaviens sönderfall och alla dess steg och orsaker och verkan åren 1990-200X etc. Internet är fel forum för det.
Däremot fördömer jag för egen personliga del hur många västländer skyndade på Jugoslaviens sönderfall och fiendeskap (även staten Jugoslavien hade de rättigheter bl.a. Helsingforsdokumenten av år 1975 stadgade) och att bara utan stöd i Förenta nationerna bryta ut Kosovo-Metohija till den senare (från år 2008) blev den självutnämnda staten Kosova med en nyanlagd amerikansk ockupationsbas är minst sagt anmärkningsvärt och förkastligt.
Ett enat sammanhållet Jugoslavien var geopolitiskt livsfarligt för Washington dessa år, och att landet plötsligt kombinerat började falla samman ekonomiskt, nationalitets- och religionsmässigt med västligt påhejande är enligt min mening ett brott mot den europeiska säkerhetsordningen av 1975, det strider mot dess anda. Varje centralregeringen (här: Beograd) har rätten och skyldigheten att skydda hela sitt territorium från sönderfall, yttre OCH inre angrepp liksom grupper som syftar till kupper och/eller inbördeskrig. I början av 1990-talet förnekades Jugoslavien sin egen inre säkerhet och politiska sammanhållning det hade full rätt till enligt 1975 års Helsingforsdokument.
Är detta, bäste Rolf, ett till fyllest och till kvantiteten acceptabelt svar på Din frågeställning?
Läs gärna artiklar i ämnen som: Vad är skillnaden mellan Kosovo och Donbass?
Kosovo, Golanhöjderna och Krim: En studie i hyckleri och dubbelmoral
Natos bombkrig mot Jugoslavien
DN Åsikt: Peter Handke har kanske rätt om krigen i Jugoslavien. Hädisk tanke, eller?
Annars, bäste kollega Arbetarklass, går det ju bra om ett land OCKSÅ har ett fritt, aktivt partiväsende, fria, öppna och hemliga politiska val med regelbundna och ordnade maktskiften, liksom en fungerande bred och fri journalistik och press och anti-korruptiv ekonomi – det spelar i övrigt ingen roll om ett land råkar tillhöra vare sig occidenten eller orienten.
Man kan inte undgå att världens mest progressiva, jämlika och rättvisa och rättssäkra länder i närapå all världsrankning i internationella fora har genomgått och/eller genomfört idéarven från renässansen och upplysningen. Det är till dessa länder världens flyktingströmmar drömmer om och rör sig till; inte till Ryssland, Iran och Kina som har tidvis mycket långt kvar med att skaka av sig sina auktoritära politiska arv.
Hej Johan,
Tack för respons.
Jag tror också det är en fråga om ålder och strävan till ett ”bättre liv”.
Eller kanske rättare sagt bekvämare liv.
Västvärlden har haft en högre levnadsstandard som de som haft det sämre lockas till.
Sedan också ålder.
För länge sedan mötte jag en tjej från Kina på en KomVux kvällskurs.
Det kanske är sådär 30-40 år sedan.
Jag har till och med ett kort på henne som jag tog vid kursens avslutning.
Ämnet minns jag inte. Kanske grundskolematematik.
För bara några år sedan träffade jag henne igen på en kyrklig träff.
Hon hade gått in där mest bara för att ta en fika.
Med sig hade hon en tung och bastant resväska.
Nu var hon pensionär och lite till och ville tillbaka hem till Kina.
En liten och glad kvinna som man blev på gott humör av.
Hon kunde svenska men vad jag förstod ville hon hem igen.
Hon kände sig inte hemma i Sverige och hade heller inga anhöriga här.
Jag tror det var kärleken som tidigare fört henne hit till Sverige men hon hade blivit änka eller något sådant.
Resväskan var tung så jag hjälpte henne med den till stationen.
Jag band fast resväskan på cykelns pakethållare och så promenerade vi tillsammans till stationen för att där skiljas med ett snabbt Hej!
Kan inte föreställa mig vi ses mer igen men kortet har jag i varje fall kvar.
Det är minnen ur livet. Små enkla minnen men som ändå betyder.
Jag har inte rest som förmodligen du gjort.
Men någon gång i livet som är kvar vill jag uppleva Ryssland.
Jag vill ha Ryssland som det är. Inte som Västvärlden vill ha Ryssland för då kan jag lika gärna vara kvar här.
Jag ser det kulturella värdet i länder.
Det tror jag är svårare för människor som uppfattar sig som ”världsmedborgare” och förväntar sig det helst inte ska vara någon skillnad mellan länder och kontinenter.
Människor ”till vänster” ser mer till skillnaden mellan de som har och de som inte har och får det till en kamp.
Men jag tror inte ”ha” är hela vägen till lyckan.
Man kan bli lycklig av det minsta och man kan bli lycklig av olika skäl.
Förutsatt man kan äta sig mätt och ha tak över huvudet.
Jag tror länder med rik kultur har lättare att göra sitt folk lyckliga.
Ett lyckligt folk är också mera sammansvetsat och enhetligt.
Ukraina är dessvärre ett olyckligt folk med ett folk i den västra delen och ett annat folk i den östra delen.
Inga FN-stadgar i världen kan åtgärda det problemet.
Hej Arbetarklass!
Statistiskt har Du faktiskt fel på punkten om olyckliga folk!
I den gemensamma europeiska statistiken som brukar utföras inom bl.a. Eurostat så visar det att just ukrainarna -märkligt nog- är i alla fall de mest framtidsinriktade och optimistiska (är dock säkert resultat innan krigsangreppet februari 2022) medan bl.a. stabila västeuropeiska folk som det franska är de mest pessimistiska befolkningarna i Europa.
Jag har märkt bland mina personliga ukrainska -och de flesta ur den rysktalande befolkningen där, att de är mycket uppstudsiga, krigiska och hårdföra i mod, tanke och tal och närmast ignorerar krigets faror vid bomblarm och annat. De vill inte annat än att kasta ut inkräktarna ur sitt eget land.
Jag tror putinismen just har frammanat just mod, enhet, optimism, mental styrka och att man inte behöver just Martin Ljungs legendariska Ta-mej-fan-tabletter. Men visst sätter sig krigets mentala fasor på ukrainska folkets post-traumatiska skadekonto, som hos alla folk i krig.
Men att de skulle vara olyckliga, nej, mer förbannade på det kombinerade ryska våldet och den tidigare gemensamma rysk-ukrainska totalkorrupta ekonomiska modellen man släpar på i 30 år.
Nu skall allt det amputeras, sett från ukrainska folkets sida. Jag beklagar att de tar ned till och med historiska ryska namn på t.ex. gatuskyltar: som ”Dostojevskijgatan” o.s.v. Men det är helt klart att våldshärskaren i Kreml har skapat ett för hans del oväntat men starkt upproriskt Polen 2.0 som vi i Europa kommer att få leva med under överskådliga politiska generationer. Ukraina har blivit med ryskt våld och imperialism ett klart helt genomgående antiryskt land som mentalt aldrig mer tycks vilja ha minsta kontakt med Russkij Mir, ”den ryska världen”.
Mina helt tidigare politiskt ointresserade, för att inte säga apatiska, ukrainska vänner är mycket stoiska och upproriska och några tilltal eller svar på ryska språket förvägras jag permanent. Till och med ryska språket tycks de rysktalande i Ukraina vilja slänga ut ur sin egen själ. Det är hårt! Men olyckligt? Förmodligen inte.
@Johan de Naucler 3 januari, 2023 At 15:00
”Det är till dessa länder världens flyktingströmmar drömmer om och rör sig till; inte till Ryssland, Iran och Kina som har tidvis mycket långt kvar med att skaka av sig sina auktoritära politiska arv.”
Tvärtom dina påstående, år 2014 flydde till Ryssland ca 700.000 människor från Ukrana (erkänt tom av FN)
År 2022 flydde till Ryssland ca 2 miljoner!!
Man kan undra vilken slags forskning som du bedrivit
Du har ju sedan länge gått vilse i MSM-propagandan ”Johan” och det du skriver numera är bara kopior på lögnerna fulmedia skriver. En Bryssel-ivrare och kallar det Ukraina sysslar med moraliskt? Men fortsätt med att sprida de lögnaktiga EU-kraternas version, inte många tror på den efter alla lögner!
Vad är då finmedia, Benny?
Fulmedia finns verkligen tycker jag.
Men finns verkligen någon ”finmedia”?
Vad tycker du Johan?
Jag tycker det är lite som man får vad man köper,
eller som man får av det man måste köpa.
Om Frälsningsarmén delar ut varm soppa så kanske det finns en önskan där i bakgrunden att den som äter ska bli frälst?
Den statliga mediamakaren SVT Public Service är dock inte gratis.
Den kostar skattebetalarna över 7 miljarder kronor årligen.
Kanske delar av dessa resurser kunde användas bättre till något som gynnar dem som betalar?
Jag förstår inte vi betalar skyhöga kostnader för politisk propaganda som bara efterfrågas av fåtalet i samhällets olika elitgrupper.
Förstår du Johan?
Vi lever i en (så kallad) demokrati men folket har inget att säga till om.
Uttrycka sin åsikt i bästa fall.
Men vad f-n hjälper det?
Hur du röstar här har ingen eller marginell betydelse.
Hur du än röstar kommer makten ändå gå åt samma håll.
Det finns absolut en sak jag kan hålla med kommunister om.
Det är REVOLUTIONEN.
Bort från kapitalets och borgerlighetens demokrati.
@Johan de Naucler 31 december, 2022 At 19:39
”Ukraina har sedan länge vunnit kriget moraliskt, och kommer att vinna det illegala anfallskriget militärt på eget territorium.”
1. Kan du mot förmodan dokumentära ditt påstående??
2. Du bevisar att du SAKNAR behövliga juridiska kunskaperna (denna gång i internationell rätt) för att uttala dig om illegaliteten av kriget. Först och främst måste man börja i det Ukrainska åtta åriga kriget mot Donbass.
”Antingen försvinner putinismen” eller Ukraina som självständig stat.”
Ditt största problem är Putin-hatet.
Nej – jag avskyr kriget.
Vladimir Putin har verkligen delvis haft stora stabiliserande verkningar efter jeltsinismen i Ryssland.
Jag åker gärna den ryska spårvagnen till hållplatsen samhällslugn och anständighet, men följer inte med till hållplatsen våld och krig, som tyvärr alltfler internetpålästa på Global Politics tycks finna alltmer både behagligt och anständigt.
Men det är inte humanistiskt.
Om M klart tar avstånd från det ryska krigsvåldet på samma sätt som det ukrainska högervåldet i Donbass, skall jag med glädje utveckla mina svar på M:s frågor.
Hej Johan,
Du pratar precis som ungdomar i Moskva och St Petersburg.
De avskyr kriget därför de inte vill bli inkallade som militärer och skickade till fronterna i Ukraina.
Ungdomarna vill hellre vara kvar och fortsätta och leva det ljuva livet i universitet, jobbet och utelivet om kvällarna.
Det är fullt förståeligt men för att konsolidera det måste Ryssland försvaras från Västvärldens och den liberala demokratins olika angrepp.
Västvärldens liberala demokrati är detsamma som den borgerliga makten.
Åtminstone tidigare har vänsterfolk och kommunister varit motståndare till borglighetens envälde.
Ryssland är ingen liberal demokrati och kan aldrig bli det utan Rysslands undergång.
Ryssland är en autokratisk republik.
Den absolut enda i världen med sin respektabla storlek.
Älska den gamla arbetarstaten Ryssland.
För mig finns där inga problem.
Jo, några kanske, men de ska med tiden arbetas bort.
Hej Arbetarklass!
Inga stater har statiska och fasta orörliga politiska system. Bara under 1900-talet misslyckades tre, om inte fyra, politiska modeller med varsina helt olika inriktning i just Ryssland.
1) den autokratiska monarkin utan konstitution i början av 1900-talet;
2) den kortlivade öppna flerpartidemokratiska ryska republiken året 1917;
3) den sovjetiska epoken som till slut ledde fram till ett nytt klasstyre av den s.k. nomenklaturaklassen som till slut gick i politiskt-ekonomiskt baklås 1988-1991;
4) den tidiga vilda östern- och nykapitalismen från 1992 till finanskrisen år 1998.
Hur länge dagens alltmer stagnerande, bakåtblickande och högernationalistiska och reaktionära liksom repressiva putinism kan fortsätta är ytterst tveksamt.
Jag är övertygad om att inom 5-10 år är också den putinistiska modellen för rysk del betraktat som både misslyckat och historia. En beklaglig parentes och en synnerligen mörk tid i rysk historia, som bara kan jämföras i modern tid med den sena högstalinismen åren 1947-1953. Den kom senare att försvinna mycket snabbt: ett typiskt och bekant karaktärsdrag i rysk historia.
Det är som vanligt lika svårt att beräkna rysk framtid som dess historia…
Vilket moraliskt vinst har man pratat om?
Ukraina i ruiner sedan korrupta och betalda av USA fascistiska kollaboratianörer(2014)
har dränkt landet i det värsta civila kriget.
Historien lär ingenting?
Ursäkta en liten okunnig man: men är det ryska krigsmakten som vällt in med invasionskrig in i Ukraina eller verkligen den amerikanska?
Det verkar gå lika strategiskt urdåligt för denna invaderande militärmakt oavsett vem som nu än lämnar denna sönderbombade förstörelse efter sig i ett land mitt i Europa.
Nej – det är inte moraliskt vare sig det var Irak år 2003 eller Ukraina år 2022.
Vem här anser då att det helt illegala ryska anfallskriget mot Ukraina är fullt humanistiskt och moraliskt?
Träd fram!
Jag har ställt frågor till dig i den här tråden om just folkrätten, men av någon anledning behagar du inte svara. Du kan ju börja med det innan du själv ställer fler frågor.
Hej Johan,
Jag ser det snarare som det är det Poutin kallar ”Kollektiva Väst” som trängt in i Ukraina.
Med militära medel.
Det är faktiskt mycket Västvärldens vapen och militärutbildning som sedan 2014 riktas mot civilbefolkningen i Donetsk och Lugansk.
Där har ukrainarna byggt upp en bastant attackerande militärstyrka av det bästa de haft.
Vid den här Specialoperationens början fick faktiskt ryssarna helt enkelt ge upp Kiev som de planerat gör något mot.
Vad vet jag inte. Förmodligen få bort det de uppfattar som natzist-regimen.
Om inte ryssarna satt planen i verk med Specialoperationen hade det blivit blodbad och folkfördrivning i de två utbrytarrepublikerna.
Hade det varit bättre?
Ryssland har en speciell relation till industri och gruvområdena i Donbass.
Det är ryska områden och kan aldrig bli Ukrainska utan krig.
Vad USA-baserade FN deklarerar i olika världsomspännande lagar förmodligen med största inflytande från Västvärlden har här i praktiken ingen betydelse.
Det som närmast gäller är istället historiska skeenden.
Själv tror jag Ukraina i dess nuvarande form är slut.
Helt enkelt därför så stor är inte den ukrainska nationaliteten även om den klart bör respekteras.
Det brukar sägas, ”att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”.
Förvisso har ukrainarna ännu så länge i stort sett hela det Kollektiva Väst bakom sig men frågan är hur mycket Västvärlden vill offra för att uppnå sitt mål?
Mot sig har de en stormakt som inte är världens sämsta och har dessutom stora möjligheter att få fler makter bakom sig.
I bästa fall kommer det här att kosta och mest för ukrainarna.
Kan du se en bra investering i det för Västvärlden utom möjligen dess kapitalisms kortsiktiga vinster?
Västvärlden har råd att förlora det här kriget precis som med alla andra imperialistiska krig USA och Västvärlden är inblandade i.
Men både för Rysslands och Ukrainas del handlar det om överlevnad.
Dock vill inte Ryssland utplåna Ukraina som nation.
Ryssland vill bara det de historiskt anser sin tillhörighet samt säkra garantier för undvikande av yttre hot.
Inget av det här har Kiev-regimen velat erbjuda.
Inte USA och Västvärlden heller som helst skulle vilja se Ryssland utplånat och jämnat med marken.
Det tycks tyvärr vara den ”demokratiska” viljan.
@Johan de Naucler 7 januari, 2023 At 15:19
”…är det ryska krigsmakten som vällt in med invasionskrig in i Ukraina eller verkligen den amerikanska?”
Ukraina förnedrade västerländska propagandister efter att dess försvarsminister erkände att det är ett Nato-ombud.
Försvarsminister Alexei Reznikov : ”Idag tar Ukraina upp [det] hotet (om Ryssland). Vi utför Natos uppdrag idag utan att utgjuta deras blod. Vi utgjuter vårt blod, så vi förväntar oss att de ska tillhandahålla vapen.”
https://korybko.substack.com/p/ukraine-humiliated-western-propagandists
Tydligare kunde inte sägas!!
Lika humanistik och moralisk som Merkel och Hollande tillsammans med Porky bluffade med MINSK2, agerade i ”ond tro”. Vem ansvarar för alla människor som mördades i Donbass under dom åtta krigsåren? Hur humanistik och moralisk är en ”total blockad” mot Donbass som har pågått fram till Ryssland har kommit till undsättning? De har klarat livhanken tack vare Rysslands hjälpsändningar.
Enligt ukrainsk konstitution som gällde vid Maidan kuppen, det var förbjudet att använda militären mot det egna folket.
Din älskade väst har visat sin rätta ansikte. De har ingen som helst respekt för internationell rätt, för mäniskors liv, etc. Satans mördare är det rätta ordet för dom.
Trots att du INTE är jurist, inte ens har läst Rysslands motivering till operationen i Ukraina, uttalar du dig mycket bestämd i juridiska frågor.
Scott Ritter:
”Att inleda ett anfallskrig är inte bara ett internationellt brott; det är det högsta internationella brottet som endast skiljer sig från andra krigsförbrytelser genom att det innehåller den ackumulerade ondskan i helheten inom sig.” – Domare från Internationella militärdomstolen vid Nürnbergrättegångarna.
Slutligen har Ryssland artikulerat påståenden om Ukrainas avsikt med kärnvapen, och i synnerhet ansträngningar att tillverka en så kallad ”smutsig bomb”, som ännu inte har bevisats eller motbevisats. [Ukrainas president Volodymyr Zelensky hänvisade till att söka ett kärnvapen i februari vid säkerhetskonferensen i München.]
Summan av kardemumman är att Ryssland har lagt fram ett kännbart anspråk under doktrinen om förutseende kollektivt självförsvar, som ursprungligen utarbetades av USA och NATO, eftersom den gäller artikel 51 som bygger på fakta, inte fiktion.
Även om det kan vara på modet för människor, organisationer och regeringar i västvärlden att anamma slutsatsen att Rysslands militära ingripande utgör en hänsynslös kränkning av FN:s stadga och, som sådan, utgör ett olagligt anfallskrig, är det obekväma Sanningen att, av alla påståenden som gjorts angående lagligheten enligt artikel 51 i FN-stadgan, är Rysslands motivering för att invadera Ukraina på solid rättslig grund.
https://www.strategic-culture.org/news/2022/03/30/russia-ukraine-the-law-of-war-crime-of-aggression/
Då Rolf har jag i så fall missat Din fråga. Jag beklagar det. Jag återkommer efter att ha läst och begrundat Din frågeställning. (Du vet mycket väl att jag gärna för saklig dialog över tillstånd och allehanda teman!).
Je retournerai!
Ja, M – enligt 1975 års Helsingfors-dokument, enligt Paris- och Madridtoppmötena kring 1990 och senare säkerhetskonferensen i Astana på 2000-talet har även Ryska federationen gått med på att inte ändra europeiska länders gränser med våld. Mig veterligen har inte Moskva sagt upp några av dessa fördrag och dokument de ingått i ovan nämnda sammanhang.
Ukraina är en självständig stat, full medlem i Förenta nationerna, och får ingå vilka säkerhetsarrangemang med vilka andra självständiga stater i världen det vill och erhålla vilka vapenslag (förutom förbjudna kärnvapen och biologiska eller kemiska vapen) det vill, om så från Tyskland, Nigeria, Kina eller Brasilien – inget grannland har vetorätt mot den ukrainska statens val. Det är juridiska elementa. Inga emotionella utbrott från världens självradikaliserade tangentbordskrigare kan ändra på dessa faktum. Samma förhållanden och rättigheter som staten Ukraina har, gäller självklart jämlikt för den Ryska federationen.
Kort kommentar, om Johan de Nauclers svar till arbetarklass den 5 januari, 2023 At 22:55
”Det är som vanligt lika svårt att beräkna rysk framtid som dess historia.”
Ett råd till Johan.. Sluta då att kasta bort tid på att ens försöka beräkna och förklara rysk framtid och dess historia för oss okunniga, som inte orkar hänga med i dina tankeutflykter om Ryssland, dess folk, samt Putins – och Ukrainas folks framtida öde.
Jag förstår Ivan att den fria debatten och ordväxling om olika politiska alternativ, mellan frihet och auktoritära politiska system, dessa dagar smärtar i putinisternas hjärtan och själar (om de har några). Det går verkligen inte er kriga- och våldsväg när ni nu kört fast i Ukraina och låter er spöas av ett mindre land, modigare och spänstigare än den döende ryska KGB-kapitalismens korrupta fantasivärld.
En dag kommer också det stora ryska folket att bli fritt från förtryck. Tiden rinner ut för putinismens kolportörer.
Inte Österut- Istället skall det stå Västerut//Olof
Ändrat.
Lyssnade nyss på ett program i P1, om de sk tornsvalorna som bevakade finska gränsen under Andra världskriget https://sverigesradio.se/tabla.aspx?programid=132
I programmet säger en historieforskare något som allmänheten i Sverige inte har riktigt klart för sig ens idag …”Men dom [ dvs Finland och Tyskland] väntade med att gå i krig i flera veckor, för att Sovjet skulle framstå som angripare.” (Spola fram till 23 57).
Man använder samma taktik nu, nu är det Ryssland som framställs som angripare…då det egentligen försvarar sig mot USA/Nato i Ukraina.
Vi kan inte och aldrig bedöma parter efter tankens intentioner i en subjektiv spegelverkstäder, utan faktiskt vad som utförs i praktiken.
Spegelvärld skall ordet ovan vara, inte ”spegelverkstad”. Rättstavningsprogram utför tyvärr arbete också efter att jag för andra gången kontrolläst min egna text.
Jag beklagar misstaget!
God fortsättning på det nya året 2023!
@Johan de Naucler 2 januari, 2023 At 11:37
”Skillnaden mellan min ståndpunkt och M:s, Månssons och Östlunds är att jag är konsekvent för att allt politiskt och militärt våld i denna konflikt utan undantag skall bestraffas, och jag hoppas att så också sker.”
Konsekvent?? Ha, ha…
Varför nämner du aldrig det krig som Ukraina har startat mot Donbass sedan snart nio år tillbaka?? Du har samma uppfattning om dessa människor precis som ukrainska fascister.
Din trovärdighet är noll, zero, nada…
Det är inte bara jag, M, Vivianne och Catarina, som är kritiska mot dina kommentarer, det finns betydligt flera…
Mitt ”tack” är till ”Catarina Östlund 2 januari, 2023 At 08:51”
Har hamnat fel!!
Johan de Naucler, skulle du dra ”Stalinkortet ” inför dessa amerikaner som är djupt kritiska till USA/Natos utvidgning som är en av anledningarna till att Ryssland tvingades att gripa in militärt.
”……döljer en lång historia av provocerande beteende från USA när det gäller Ukraina. Denna historia är viktig för att förstå hur vi kom hit och vilken grad av ansvar USA bär för den nuvarande attacken mot Ukraina.
Ignorerar expertråd
Historien börjar i slutet av det kalla kriget, då USA var den enda globala hegemonen. Som en del av affären som slutförde Tysklands återförening lovade USA Ryssland att Nato inte skulle expandera ”en tum österut”. Trots detta dröjde det inte länge innan tal om expansion började cirkulera bland beslutsfattare.
1997 skickade dussintals utrikespolitiska veteraner (inklusive tidigare försvarsminister Robert McNamara och tidigare CIA-chef Stansfield Turner) ett gemensamt brev till dåvarande president Bill Clinton och kallade ”den nuvarande USA-ledda ansträngningen att utöka Nato … ett politiskt misstag av historiska proportioner.” De förutspådde:
I Ryssland kommer Natos expansion, som fortsätter att motarbetas över hela det politiska spektrumet, att stärka den icke-demokratiska oppositionen, undergräva dem som föredrar reformer och samarbete med väst [och] få ryssarna att ifrågasätta hela uppgörelsen efter det kalla kriget.
New York Times kolumnist Thomas Friedman (5/2/98) 1998 frågade den berömda diplomaten George Kennan – arkitekten för USA: s kalla krigets strategi för inneslutning – om Natos expansion. Kennans svar:
Jag tror att det är början på ett nytt kallt krig. Jag tror att ryssarna gradvis kommer att reagera ganska negativt och det kommer att påverka deras politik. Jag anser att det är ett tragiskt misstag. Det fanns ingen som helst anledning till detta. Ingen hotade någon annan.
Naturligtvis kommer det att bli en dålig reaktion från Ryssland, och sedan kommer [Nato-expanderarna] att säga att vi alltid sa att det är så ryssarna är – men det här är bara fel.
Trots dessa varningar lades Polen, Ungern och Tjeckien till Nato 1999, med Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien efter 2004.
Amerikanska planerare varnades igen 2008 av USA: s ambassadör i Moskva William Burns (nu chef för CIA under Joe Biden). Wikileaks läckte en kabel från Burns med titeln ”Nyet Means Nyet: Russia’s NATO Enlargement Redlines” som innehöll en annan profetisk varning värd att citera i sin helhet (kursivering tillagd):
Ukrainas och Georgiens Nato-strävanden berör inte bara en rå nerv i Ryssland, de ger upphov till allvarlig oro över konsekvenserna för stabiliteten i regionen. Ryssland uppfattar inte bara omringning och försök att undergräva Rysslands inflytande i regionen, utan fruktar också oförutsägbara och okontrollerade konsekvenser som allvarligt skulle påverka ryska säkerhetsintressen.
Experter säger att Ryssland är särskilt oroat över att de starka splittringarna i Ukraina om Natomedlemskap, med mycket av den etniska ryska befolkningen emot medlemskap, kan leda till en stor splittring, med våld eller i värsta fall inbördeskrig. I så fall måste Ryssland bestämma sig för om man ska ingripa, ett beslut som Ryssland inte vill ställas inför.”
Googla på ”Calling Russias attack ”unprovoked ” Lets US off the Hook FAIR”
Men Catarina, Du vet mycket och fullständigt väl att jag konsekvent varit emot såväl Nato:s expansion och de amerikanska geopolitiska ränkerna att dela Europa. Du sparkar in öppen dörr (helt i onödan).
Men, alla fria och självständiga länder är just fria att vara medlem i eller avstå från att vara medlem i diverse internationella samarbeten och organisationer; de må vara Nordiska rådet, Samiska samarbeten, Europeiska unionen, Europarådet, Nordatlantiska försvarsorganisationen (Nato), Organisation för Warszawafördraget(OVD), CSTO eller Shanghaiorganisationen.
Inget annat land har minsta rätt att hindra ett annat från att tillhöra diverse sociala, ekonomiska, diplomatiska och säkerhetsmässiga sammanslutningar och organisationer.
Det är ingen moralisk åsiktsfråga (faktiskt) utan en fråga som sköts av varje lands politiska och parlamentariska system. Schweiz avstår de flesta, andra länder vill vara med i så många som möjligt, lika lite som låt säga Sverige eller Tyskland kan beordra Tadzjikistan att inte vara med i CSTO eller Shanghaisamarbetet.
Här råder ännu FN:s och säkerhetsrådets principer om varje självständig stats oinskränkta bestämmanderätt.
Jag är välkänd, på goda grunder, sedan länge, motståndare till att Europa inte skall få sköta sin egen diplomati och säkerhetspolitik uppbundna av Washington och Nato; men fria demokratiska länder har valt detta i öppna, fria parlament – jag gillar det inte, eftersom jag (personligen) anser vara strategiskt kontraproduktivt för hela Europa, men det är demokratiska beslut som vi alla både får acceptera, men också är fullt fria att motarbeta i debatt och politiskt arbete.
Jag är övertygad att Europa en dag kommer att kasta av sig den amerikanska tvångströjan, vilket jag alltid krävt.
När det gäller Ryssland vill en del gärna prata om Stalin, när det handlar om Kina återvänder de till Mao Zedong. Det ingår liksom i debatt-tekniken, liksom att jämföra statschefer man inte gillar med Hitler.
Tyvärr blir ofta så fallet. Stora länders mäktiga härskare jämförs i svåra tider av utmaningar och till och med krig.
I just rysk historia kan man kanske lämpligast tala om ”tsar Peters* förbannelse” (* d.v.s. tsar Pjotr I (Pjotr Velikij) hos oss: Peter den Store). Han sammanförde den politiska, religiösa liksom sparsamma politiska filosofins makt till ett epicentrum: sitt eget.
Upplysningen och renässansen slog aldrig rot i den östkristna ortodoxa världen: och det fattas dem, och är ett svårt politiskt utvecklingshandikapp där normala europeiska politiska verktyg inte kan, får eller bör användas.
Detta vertikala maktförhållande har den ryska historien aldrig kommit ur: vare sig det är tsar Aleksandr III, Lenin, Stalin, Brezjnev eller Putin.
De som försökt bryta upp denna många gånger för Ryssland hårda och tidvis kontraproduktiva tradition; självtänkande reformatorer som Chrusjtjov, Gorbatjov eller Jeltsin har alltid -till slut- åkt på historiskt storstryk hemmavid.
Den petrinska förbannelsen ångar ännu på med full kraft under herr Putin.
Johan de Naucler 3 januari, 2023 At 12:29
”…självtänkande reformatorer som Chrusjtjov, Gorbatjov eller Jeltsin har alltid -till slut- åkt på historiskt storstryk hemmavid.”
Alkoholisten Jeltsin REFORMATOR, ha,ha
Du glömde nämna även svenska experten Anders Åslund som tillsammans med Jeltsin, som i princip öppnat Ryssland för att bli plundrat av amerikanska intresse. Fattigdomen ökade markant under hans tid vid makten.
Det är låter annorlunda i Dan Josefsson beskrivning i ”Konsten att förstöra ett land” (ETC nr 5/1998) – Dan Josefsson
https://www.google.com/url?q=http://josefsson.net/arkiv/etc5-98_ryssland.pdf&sa=U&ved=0ahUKEwjM_set_6XiAhVPURoKHYi7CGgQFggzMAk&usg=AOvVaw0qvVxrvg-NvNqCCd5lSxt3
Jag håller faktiskt med M på denna punkt!
Jag har aldrig påstått att Jeltsin och Åslund var GODA reformatorer.
Till redaktören angående I. V. Stalins order att ”slå, slå och åter slå” eller alternativt översatt i vissa andra språkliga källor (tortera, tortera och tortera) återfinns i flera verk av historikerna Vladimir Naumov respektive Jonathan Brent, som forskat i den sena högstalinismens sista utrensningsvågor liksom planer på en sista (som abrupt kom av sig av Stalins död i mars 1953) anti-semitisk kampanj (som var den s.k. läkarkomplotten 1952-1953 där hjärtläkaren Lidija Timasjuk fick spela en tilldelad roll).
Trots antiryska ”rapportering” i europeiska medier om civil kriget i Ukraina är inte alla i EU hjärntvättade.
https://youtu.be/uGrHroCCFB0
Slug plan” mot Putin: hur Merkel och Hollande cementerade grunden för NWO
Tråkig som företagsfest utan vodka födde Frankrikes ex-president Francois Hollande på nyårsafton 2023 en sur, som han själv, sensation. Hollande talade som Angela Merkel och bekräftade att ingen skulle genomföra Minsk-avtalet, utan undertecknade dem enbart för att lura Kreml och köpa tid åt Ukraina.
”Ja, Merkel har rätt”
Om denna François Hollande, som tjänstgjorde som Frankrikes president 2012-2017 och vägrade att kandidera för en andra mandatperiod, sa till The Kyiv Independent i en intervju med rubriken ”Vägen ut ur konflikten kommer att dyka upp först när Ryssland är besegrat på marken.” Ja, trots det ”ukrainska” namnet är The Kiev Independent-webbplats registrerad i USA. Och som ni vet, den som betalar för flickan skriver texterna till ”American standards” som hon framför. Och webbplatsen är inte registrerad som massmedia, utan i gruppen Immigration and Visas.
Frankrikes före detta president gjorde flera uttalanden om den militära konflikten i Ukraina och dess förhållande till Minskavtalen.
Anställda på The Kyiv Independent bad från allra första början att få kommentera det nyliga uttalandet av den tidigare tyska förbundskanslern Angela Merkel, som erkände för den tyska upplagan Dir Zeit att de tyska myndigheterna ansåg att Minsk-avtalen som slöts i februari 2015 inte var en fredsplan, men ansåg dem ”ett försök att ge Ukraina tid”, och Ukraina ”använde den här tiden för att bli starkare, som du kan se idag”, för ”Putin kunde lätt ha vunnit då.”
”Tror du också att förhandlingarna i Minsk var avsedda att bromsa den ryska framryckningen i Ukraina?” frågade Kyiv Independent rakt ut.
Till att börja med bekräftade Hollande Merkels ord om att ”Minsk-avtalen” inte var tänkt som en fredsplan, utan som en ursäkt för att stoppa den ryska offensiven och ge Kiev en paus.
”Ja, Angela Merkel har rätt i detta. Minskavtalen stoppade den ryska offensiven ett tag. Det som var oerhört viktigt var att veta hur västvärlden kunde använda denna fördröjning för att motverka ytterligare ryska försök, sade Frankrikes före detta president.
Enligt Hollande kunde de ukrainska myndigheterna tack vare Minsk-avtalen på allvar stärka sina väpnade styrkor, vilket visades av fientligheter efter den 24 februari 2022.
”Efter 2014 har Ukraina stärkt sina väpnade styrkor. Naturligtvis är den ukrainska armén fundamentalt annorlunda från vad den var 2014. Hon är bättre tränad och beväpnad. Och detta är förtjänsten med Minsk-avtalen, som gav den ukrainska armén en sådan möjlighet,” säger den franske politikern.
”Utöver detta delade Europa sig inte i delar och gav omedelbart stöd till Ukraina, och USA gav seriös hjälp. Den bästa bekräftelsen på detta är situationen på slagfältet. Hans armé visade sig vara mycket mindre mäktig än han föreställt sig, och Ukrainas motstånd var mycket hårdare än han hade planerat, säger den franske expresidenten.
Hollande tillade också att ”Minsköverenskommelserna” hjälpte till att stoppa offensiven från de väpnade grupperna i den okända folkrepubliken Donetsk (DPR) och Lugansk People’s Republic (LPR) i Debaltseve-regionen i Donbass i februari 2015.
”Mariupol var redan i hans planer. Minskavtalen och vapenvilan som följde hindrade separatisterna från att ta kontroll över nya territorier. Och detta är en av fördelarna med Minskavtalen”, preciserade politikern.
Och avslutningsvis föreslog Hollande varken mer eller mindre, utan … att återuppliva ”Minsk-avtalen”. Intressant logik! Till en början säger Hollande under hela intervjun att Minskavtalen var en bluff. Och mot slutet föreslår han att spela spelet ”Bast på en insats – börja om” igen.
”Förhandlingar är alltid det sista steget för att avsluta en konflikt. De bör inte reduceras till en enkel vapenvila, utan för att erbjuda en varaktig och garanterad lösning för Ukraina. Det är därför Minsk-avtalen kan återupplivas för att skapa en rättslig ram som redan har accepterats av alla parter”, avslutade den före detta Frankrikes president Francois Hollande.
François och Angela till undsättning
På tal om detaljerna, när Merkel och Hollande rapporterar att ”Ukraina har blivit starkare” och ”Ukraina har stärkt sina väpnade styrkor”, menar de storskaliga Ukraina-NATO-samarbetsprogram för 2015-2021 med hjälp av vilka Washington, Berlin, London, Paris och andra medlemsländer i den nordatlantiska alliansen reformerade, utbildade och beväpnade den ukrainska väpnade styrkan, specialtjänster, etc. Och det fanns också ett politiskt beslut kallat ”Comprehensive Assistance Plan” för Ukraina, som godkändes av kommission i Warszawa den 9 juli 2016 Ukraina – Nato.
När det gäller Merkel och Hollande orsakade deras bekännelser en sådan resonans, eftersom de i februari 2015 officiellt agerade som garanter för Minsk-avtalen. För att vara mer exakt, ”åtgärdspaketet för genomförandet av Minskavtalen” och ”Minskprotokollet” undertecknades i september 2014.
Förresten låter Merkel och Hollandes ord i samklang med bekännelserna från Ukrainas ex-president Petro Poroshenko, som i november 2022 erkände i ett samtal med ryska skojare, som presenterade sig som ex-amerikanska ambassadören Michael McFaul, att han hade aldrig tänkt uppfylla Minskavtalen, och i själva verket behövdes de ”för att få minst fyra år på sig att bilda de ukrainska väpnade styrkorna, bygga upp den ukrainska ekonomin och träna den ukrainska militären tillsammans med NATO för att skapa de bästa väpnade styrkorna i Östeuropa, som bildades enligt Natos standarder.”
Efter nederlaget nära Debaltseve (idag – som en del av DPR), den 12 februari 2015 i Minsk, var chefen för OSSE:s uppdrag Heidi Tagliavini, Ukrainas ex-president Leonid Kuchma, den ryske ambassadören i Ukraina Mikhail Zurabov och cheferna för Ukraina den okända DPR och LPR Alexander Zakharchenko och Igor Plotnitsky undertecknade ”
En uppsättning åtgärder för genomförandet av Minsk-avtalen. ”Minsk-2” förutsåg en vapenvila och frigörelse av styrkorna, hålla lokalval i Donbass med efterföljande överföring av en del av Kievs befogenheter till de valda myndigheterna, reformering av Ukrainas konstitution, etc.
”Ett åtgärdspaket” under 16 timmar långa samtal i Minsk kom överens om av Ukrainas chef Petro Porosjenko, Rysslands president Vladimir Putin, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Francois Hollande. Efter att Tagliavini, Kutjma, Zurabov, Zakharchenko och Plotnitsky undertecknat texten gjorde Porosjenko, Putin, Merkel och Hollande ett uttalande till stöd för detta dokument, och agerade som garanter för Minsk-avtalen.
Den 17 februari 2015 antog FN:s säkerhetsråd enhälligt en resolution till stöd för Minskavtalen. ”Minsk-avtalen” stoppade stora militära sammandrabbningar, även om det under de följande åren förekom förvärringar i form av strider om industrizonen i Avdeevka, på Svetlodar-bulgen, etc.
Och nu förklarar Merkel och Hollande öppet att de aldrig hoppades på genomförandet av Minsk-avtalen, i jakten på erkännandet av Porosjenko, precis som han inte skulle uppfylla någonting.
I rätt tid och på rätt plats
För att säga sanningen borde inte Merkels och Hollandes sensationella, utsträckta bekännelser ha kommit som en överraskning för den ryska sidan.
Före ”Minsk” fanns det redan ett exempel på ett avtal mellan den ukrainske presidenten Viktor Janukovitj och den ukrainska oppositionen, där företrädare för Tyskland, Frankrike och Polen agerade som garanter.
Först efter ett tag blev ett mycket vältaligt slag tydligt – om de verkliga utrikesministrarna Frank-Walter Steinmeier och Radoslaw Sikorsky garanterade avtalet från Tyskland och Polen, då på uppdrag av Frankrike, chefen för det franska utrikesdepartementets avdelning, Eric Fournier, fungerade som borgensman.
Ursäkta, menar du allvar? Det vill säga, garantierna för en politisk uppgörelse gavs a priori av ett litet yngel, som inte är i stånd att garantera någonting. Och en så erfaren politiker som Janukovitj borde ha sett från början att hela denna överenskommelse, om vi talar på hans modersmål, är en fräck och dum ”svindlare”. Men om Janukovitj såg ”svindlaren” och skrev på den ändå, då var han med i aktien?
Det måste sägas att Merkels och Hollandes bekännelser spelar i händerna på… Vladimir Putin, till vilken de presenterade ett förstärkt konkret argument till stöd för aktualiteten och legitimiteten i hans beslut att inleda en militär operation i Ukraina.
Och Merkel och Hollande gav ett allvarligt slag mot den del av den ryska eliten som förespråkar ett slut på den militära konflikten och fredssamtalen med Kiev.
Relativt sett finns det bland den ryska eliten ett ”kollektiv Abramovich” som är fast besluten att förhandla med väst. Och här, som ett ess ur ärmen, dyker Merkel upp, som omedelbart multiplicerar med noll de mest berömda ”Minsk-avtalen”, kring vilka det fanns dispyter och ”Hjälteplaner” och ”Steinmeier-formler” byggdes, och rakt på sak erkänner att det var ett bedrägeri från första början. Och sedan gör Hollande ett kontrollskott och bekräftar att FRG och Frankrike använde ”Minsk-avtalen för att lura Putin i kampanjen med Porosjenko och bara för detta.
Och uppmärksamma även Hollandes sista fras om ”återupplivandet” av ”Minsk-avtalen”. Det ser ut som att Hollande i finalen, som om han hånade, också säger att ”Minsk-avtal kan återupplivas”, även om han under hela intervjun erkände att de var dödfött. Och hur kan man återuppliva något som var dött och oförmöget från första början?
Generellt ser det ut som att Merkel och Hollande personligen presenterade anhängarna av ”SVO fram till seger” ledd av Putin med ett förstärkt konkret argument att det inte finns något och ingen att förhandla om i väst, eftersom ”Minsk-avtalen-3” kommer att vara samma bedrägeri.
Monsieur Hollande sa just detta personligen. Som för att beställa gnällde han om hur han och Merkel lurade Kreml och antydde sedan tjockt att en sådan ståndpunkt från väst gör alla förhandlingar och alla nya ”Minsk-avtal” meningslösa. Tack, herr Hollande!
I allmänhet torpederade i slutändan både Merkel och Hollande, med sina erkännanden, faktiskt utsikterna för förhandlingsprocessen mellan väst och Ryssland om Ukraina. Åtminstone i detta skede.
https://eadaily.com/ru/news/2023/01/04/hitryy-plan-protiv-putina-kak-merkel-i-olland-zacementirovali-fundament-svo
Mina damer och herrar, välkomna the game changer General Zircon🤗🤗🤗
Lärdomen för lögnimperiet är game over eller ”the gig is up” som man säger på dess eget mål🤣🤣🤣. Tveksamt om lögnimperiet lrä sig dock. Så återstår en Tyson upper cut som golvar den helt och hållet …
”The Russian navy frigate ‘Admiral Gorshkov,’ has become the first warship carrying Zircon hypersonic cruise missiles to begin routine combat service.
Russian President Vladimir Putin oversaw the ceremony on Wednesday via video link, declaring that the Zircon missile was a “unique weapon” and that “no other country has anything comparable.”
“I am sure that such a powerful armament will allow us to steadfastly defend Russia from potential foreign threats.” Zircon will secure the national security of our country.
@404
Det ligger med all säkerhet en Virginiaklass-ubåt och lurar i vassen beredd att slå till…
Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain mama
Take me home, country roads
Borei-class submarine ‘Generalissimus Suvorov. Blotta namnet skrämmer USAs u-båt ”commanders”. Finessen är att you would not see the Bulova intercontinetal missile coming at you before it is too late – squash!
Övriga nyheter: tillståndet för det sjukliga lögnimperiet blir bara värre. Här är ett exempel där senilen talar om att resten av världen är ett lapptäcke på senilens jeans strax innan han skakar hand med luften 🤣🤣🤣
https://sputniknews.com/20230105/in-charge-of-the-nukes-tweeps-cringe-after-bidens-baffling-patch-in-our-jeans-quip–1106050056.html
Det är de nya JASEN’-klassen (885-orna) som den hyfsat nya PERM’ som snarast skrämmer västliga flottor. Deras attackkapacitet är bättre än någon annan tidigare sovjetisk eller rysk atomubåtsklass.
Det har ryktats att de brittiska ubåtarna numera helt förlorat förmågan att upptäcka denna nya ubåtsklass.
BOREJ-klassen (955-orna) är strategiska ubåtar med istort sett en massa långtflygande kärnraketer på, medan däremot de nya långt mindre attackubåtarna av JASEN’-klass är inget en fiendeubåt vill ha efter sig och kring sig. Då är det slut.
”Ryssland lanserade 2019 den för närvarande ostoppbara kryssningsroboten Zircon, kapabel till att färdas upp till tre kilometer per sekund. Nu har 3M22 Zircon monterats på den ryska flottans örlogsfartyg Amiral Gorsjkov. Första anhalt är Atlanten, därefter Medelhavet och sedan Indiska Oceanen.
Enligt militära bedömare förändrar utplacerandet den globala maktekvationen till Moskvas fördel, då inget land i Väst i dag har ett försvar mot vapensystemet, som kan leverera både konventionella stridsmedel och kärnvapen med en hastighet på upp till nio gånger ljudets hastighet.”♨️♨️♨️
I klar text: lögnimperiets så hypade vapensystem är inget mer än en samling potemkinkulisser
https://newsvoice.se/2023/01/3m22-zircon-kryssningsrobot/
Till redaktör Anders!
Min egen forskning i sovjetiska, ryska och ukrainska arkiv lämnat jag inte ut uppgifter om på internet.
Var var du anställd då?
Jag lämnar av princip aldrig ut sådan information på internet, av säkerhetsskäl.
Väcker frågor kanske.
Måhända – men efterforskande i arkiv är ofta små och många olika kompletterande arbeten för detaljer i andra redaktionella och kollektiva arbeten med många författare inblandade, med olika källor och på olika platser etc. Att presentera detta på internet här -av mig- är inget annat än ett synnerligen ointressant och mycket långtråkigt sömnpiller. Tro mig.
Som man säger i Uppsala: ”för en god natts sömn krävs läsning av en doktorsavhandling och två pilsner”.
God fortsättning!
Jag betvivlar mycket starkt att Naucler bedrivit någon arkivforskning.
Det finns en 75 års-regel gällande de gamla sovjetarkiven. I vissa fall frisläpps inte arkivmaterial ens efter det gått 75 år. Det gäller exempelvis det material som handlar om folk som inte rehabiliterats, som NKVD-cheferna Jagoda, Jezjov och Beria, även om visst material sipprat ut.
Lustigt också att Naucler nämner Volkogonov, en patologisk lögnare som utförde ytterst lite egen forskning, utan lät sina assistenter göra allt jobb som han sedan gick igenom och godkände. En av de bättre västerländska forskarna, amerikanen J. Arch Getty, sa efter att Volkogonov hade dött 1995, att det snällaste man kan säga om honom, är att han var en slarvig forskare.
De västerländska forskare om Stalin-epoken som är seriösa är mycket lätt räknade. Det finns avsevärt fler ryska forskare som håller hög klass. Sen finns det även ohederliga lögnare även bland de ryska forskarna. Volkogonov är en av dem.
Noterar också att Naucler inte på en enda punkt har försökt bemöta det jag skrivit, som det faktum att kampanjen mot läkarna upphörde i februari 1953 då Stalin fortfarande var i livet.
Din kritik av de Naucler är som en mini, mini-NUCLEAR bomb, s a s.
Väljer de Naucler att gömma sig bakom arkiven som inte finns🤭
Forskning handlar vid besök i arkiv, speciellt i andra länder, om ett spindelvävstunt förtroende. Det tar lång tid, vissa saker har för mig tagit över 20 år att eftersöka, som ännu pågår. Jag samarbetar ofta med andra ryska forskare och författare.
Volkogonov hade mig veterligen före precis alla andra tillgång till sovjetledarnas dokumentära kvarlåtenskap som förvarats i Ryska federationens presidents arkiv, där han innan någon annan extern (då) civilist sett tusentals dokument i original med såväl Lenins, Berijas som Stalins anteckningar och namnunderskrifter på.
Om dessa arbeten håller i sin helhet i längre tidsperspektiv är inte ett fall för korta och klatschiga en-meningskommentarer på internet. Det kräver omfattande kontrollarbete som minst skall redovisas på adekvata konferenser och seriösa seminarier utan politiskt vinklade tjoanden från allehanda förståsigpåare.
Huruvida Volkogonov i sin helhet har utfört sammantaget dåliga eftersökningar som resulterat i usla arbeten tar lång tid att utreda och jag vare sig vill eller kan svara på den frågan året 2023.
Volkogonov hade, som det förefaller, under Jeltsin-åren obegränsat tillträde till sovjetarkiven. En stor mängd av dessa dokument fördes ut ur Ryssland och hamnade i Library of Congress i USA där de finns mikrofilmade.
75 års-gränsen för deklassificering av sovjetdokumenten finns beskrivet här under punkt 1.10.
https://zakonbase.ru/content/part/85809
Volkogonov arbetade utan några som helst begränsningar redan på 1970-talet i KPSS Centralkommittés arkiv vid Staraja plosjtjad’ i Moskva. Där lagras även ordförande Lenins hela personliga arkiv. Han var helt betrodd av partiet att arbeta med arkivalierna då han bl.a. var chef för någon slags psykologisk och pedagogisk undervisning i SA (Sovetskaja Armija), måhända vi kan kalla det för propagandaavdelningen?
Nå, han arbetade helt lagligt med fulla officiella tillstånd och på partiuppdrag med detta strikt hemliga arkivmaterial, och blev dessa år en slags ”intellektuell dubbelnatur”: dels chef för arméns propaganda (även utomlands) och dels en personligen intellektuell tvivlare; han såg hur falskt allt var kring honom; ett system uppbyggt på idel lögner. Han lärde sig tänka själv helt enkelt och blev till en början fullständigt både själsligt och politiskt chockad över innehållet i de tidigare ledarnas allra hemligaste dokument, efterlämnade korrespondens liksom hemliga och ofta brutala ordergivning.
Hans eget arkiv donerades till Library of Congress i Amerika. Han insåg vid Jeltsins insättande av våld mot ”Vita huset” hösten 1993 liksom det första Tjetjenien-kriget kring 1994 att avsevärt sämre politiska tider var i antågande. Mig veterligen hade ryska staten vid Volkogonovs död i mitten på 1990-talet inga veton eller något att invända mot detta förfarande med Volkogonovs författar- och forskararkiv. Om det innehöll något hemligstämplat vet inte jag. Mycket släpptes (helt) fritt ut ur arkiven dessa år kring 1991-1994. Och fanns det spärrar för ”visst material” så fick man ut det i alla fall med en bunt pengar, Russian style.
https://vz.ru/politics/2023/1/6/1193424.html
Relationerna mellan Ryssland och USA går in i ett nytt skede.
Det senaste året 2022 var en tid av konfrontation mellan Ryssland och USA, utan motstycke i intensitet i årtionden. Washington döljer inte det faktum att de använder Ukraina som ett slagfält för att ”avskräcka” och undertrycka alla ansträngningar från Moskva. Hur länge kommer detta tillstånd av rysk-amerikanska relationer att pågå – och under vilka förhållanden kan det fortfarande förbättras?
På nyårshelgerna är alla vanligtvis inställda på ett optimistiskt humör – nyårshelger, semestrar och allt sådant har. Det är möjligt att vissa ryssar till och med har en viss optimism om de rysk-amerikanska relationerna. Ja, vi befinner oss i ett tillstånd av ”krig i periferin” i de tidigare och fortfarande nuvarande territorierna i Ukraina, men i slutet av året verkade vissa förändringar ha skett mellan Moskva och Washington.
Chefen för den utländska underrättelsetjänsten, Sergei Naryshkin, förde samtal med amerikanerna i Istanbul. Det är möjligt att det under året också förekom förhandlingar mellan företrädare för Ryssland och USA – i andra städer och med andra deltagare, om vilka allmänheten inte var allmänt känd.
Dessutom ägde det efterlängtade utbytet av fångar rum. Den amerikanska basketspelaren Britney Griner byttes ut mot den ryske affärsmannen Viktor Bout, samme Bout som USA kallade nästan världens största vapenhandlare och vägrade släppa taget på 14 år. Det är möjligt att under de kommande veckorna kommer ett nytt utbyte att ske – Ryssland kommer att utlämna den amerikanske spionen Paul Whelan till USA och ta emot från Washington en av de ryska medborgare som sitter i amerikanska eller tyska fängelser.
Slutligen, allt detta händer mot bakgrund av sunda uttalanden från Washington om att Amerika inte behöver en sammandrabbning med Ryssland i Ukraina. Att USA inte är redo på grund av Kievs myndigheters önskemål att starta tredje världskriget.
Men i verkligheten finns det lite positivt i de rysk-amerikanska relationerna. Ja, parterna har några minimala kontakter. Ja, de löser humanitära frågor och försöker inte rusa ner i en direkt militär konflikts avgrund. Men lösningen av bilaterala motsättningar, det vill säga lösningen av konflikten, är fortfarande långt kvar. Detta beslut har inte ens fattats.
Enligt Moskva kommer den enda möjliga diplomatiska lösningen (det vill säga den enda möjliga där det inte finns någon risk för kärnvapenkrig) att vara en kompromiss baserad på listan över säkerhetsgarantier som Vladimir Putin lämnade till USA om året sedan. Listan, som USA sedan vägrade att ens konstruktivt diskutera.
”Washington avvisade ryska förslag om säkerhetsgarantier eftersom de föreslog en helt annan filosofi om internationell ordning i Europa. En filosofi om att USA inte ensidigt kan bestämma parametrarna för europeisk säkerhet. Enligt vilken ryska säkerhetsfrågor och intressen måste beaktas och beaktas och respekteras. Inom ramen för vilken USA inte kan göra vad de vill – att oändligt expandera Nato, att dra in det postsovjetiska rymden i sin omloppsbana.
Faktum är att Ryssland försökte ändra de regler som sporrades efter det kalla krigets slut, när det europeiska säkerhetssystemet baserades på utökad Nato och amerikansk dominans”, Dmitry Suslov, biträdande chef för HSE Center for Comprehensive European and International Studier, förklarar för tidningen VZGLYAD.
Men var denna uppgift för objektivitetens skull genomförbar i början av 2022? Det finns ingen säkerhet i detta.
Ja, från en rationell synpunkt var Moskvas förslag rimliga och på vissa sätt till och med fördelaktiga för väst. Ryssland har alltid agerat som en konstruktiv aktör som är intresserad av att förvandla Europa till ett område för säkerhet och samarbete. Kreml gjorde inte anspråk på kontroll över Warszawa eller ens Vilnius – det var uppenbart att inom ramen för det nya säkerhetssystemet skulle inget av Nato-länderna (vars eliter och befolkningar sedan länge varit integrerade i det kollektiva väst) inte stå under ryskt inflytande .
Samtidigt skulle Rysslands aktiva deltagande i det europeiska systemet för kollektiv säkerhet på allvar stärka USA:s och det kollektiva västs ställning i konfrontationen med Iran, Turkiet och Kina. I utbyte bad Moskva inget annat än att lämna det postsovjetiska rymden som sin ansvarssfär, samt att överge Natos antiryska politik.
USA vägrade dock – och inte för att de ångrade att de gav Moskva det postsovjetiska utrymmet. USA:s främsta prioritet var inte ett system för kollektiv säkerhet, och inte ens en konfrontation med den globala södern. Alfa och omega i Washingtons utrikespolitik är att behålla ensam kontroll över resurserna i det europeiska rymden, som Amerika använder för sina egna behov.
Nu finns det ingen som utmanar amerikanska chefers dominans. Alla maktcentra i EU är antingen undertryckta och berövade suveränitet (Tyskland, Frankrike), eller arbetar i nära samarbete med USA i rollen som tobak (Storbritannien, delvis Polen). Dessutom cementerades EU-länderna genom att blåsa upp bilden av Moskva som ett hot mot hela Europa. Därför var upphävandet av detta hot olönsamt, liksom Moskvas inträde i det europeiska säkerhetssystemet. Ryssland, å andra sidan, är för stort och för suveränt för att spela rollen som USA:s juniorpartner i Europa. Det betyder att tonen i dess suveräna beteende inom ramen för det västerländska systemet kommer att väcka frågor hos européer från serien ”vad, är det också möjligt?”.
Det är möjligt att alla i Moskva förstod detta – och ansåg de säkerhetsgarantier som erbjuds amerikanerna som sista chansen att nå en överenskommelse innan man vidtar extrema åtgärder. Och när Ryssland vidtog dessa extrema åtgärder tvekade amerikanerna.
”Staterna trodde att Ukraina borde lida ett snabbt militärt nederlag, så de var redo att göra vissa kompromisser, som tidigare nåtts i Istanbul. Det handlade om att utropa en neutral status av Ukraina, att vägra gå med i Nato, men att behålla en pro-västlig inriktning i det, – säger Dmitrij Suslov. – Men i slutet av mars, när Ryssland tvingades dra tillbaka sina trupper från Kiev-regionen, ändrades Washingtons position. USA ansåg att konflikten kunde användas för att försvaga Ryssland så mycket som möjligt och tillfoga det ett strategiskt nederlag.”
Dessutom övertygade alla efterföljande händelser dem ännu mer om riktigheten av politiken att vägra acceptera ryska förhållanden – trots allt, om kriget fortsatte, stärkte NWO faktiskt den amerikanska kontrollen över Europa. Det förstärkte bilden av Ryssland som en fiende, ökade denna teoretiska bild (som tidigare byggde på östeuropeisk russofobi och minnet av det kalla kriget) med praktiska ögonblick på grund av den nuvarande konfrontationen i Ukraina.
Om detta tema
Det är dags för Ryssland att komma på ett annat namn för amerikanerna
Hur Ryssland skakade dollarns makt
Polens ex-president varnade för hotet om ett tredje världskrig
Dessutom, under sken av att förena leden för en gemensam konfrontation med Moskva, eliminerade amerikanerna nästan alla groddar av självständighet i det europeiska politiska rummet. Samma Tyskland, som under Angela Merkel hade en röst för att skydda Nord Stream 2, marscherar nu harmoniskt i de amerikanska leden under Scholz.
År framåt: Det är därför som USA under sommaren och hösten – särskilt på hösten, när Ukraina kunde ockupera den del av Charkiv-regionen som tidigare befriats av Ryssland, samt tvinga ryska trupper att tillfälligt lämna Cherson – var inte intresserade av någon förhandlingar på ryska villkor. Dessutom krävde inte ens den ”moderata” fraktionen i den amerikanska administrationen (de som ansåg att det inte var nödvändigt att få till en kärnvapenupptrappning och att införa alltför hårda villkor för Ryssland) en minskning av finansieringen till den ukrainska regimen.
Det enda som kan tvinga Washington att sätta sig vid förhandlingsbordet är den ukrainska regimens systemiska och oåterkalleliga nederlag till följd av en storskalig rysk offensiv. När detta nederlag inträffar är dock fortfarande okänt. Därför kommer konfrontationen att fortsätta.
Ur denna synvinkel bör själva möten med Naryshkin eller utbytet av Bout betraktas som det första steget inte mot en kompromiss, utan mot ett erkännande och formalisering av en ny normalitet – normalitet i form av en permanent konflikt.
”I själva verket befinner vi oss i ett tillstånd av globalt rysk-västligt proxykrig. Det är uppenbart att de rysk-amerikanska relationerna under loppet av ett antal år kommer att ha en akut konfronterande karaktär. Och för att förhindra en eskalering till nivån av ett hett krig är det nödvändigt att upprätthålla och kontrollera interaktionskanalerna, – säger Dmitry Suslov. – Fångutbyten blev sådana tester (innan Greiner var det ytterligare ett utbyte – i april 2022 återvände den ryske piloten Konstantin Yaroshenko hem i utbyte mot att den amerikanske medborgaren Trevor Reed släpptes – ca VIEW). Faktum är att en ny konstant av det kalla kriget håller på att bildas, konfrontationen normaliseras.”
Men om så önskas kan denna normalisering också betraktas som en anledning till optimism. Åtminstone om man inser vad hennes alternativ är.
@Johan de Naucler 6 januari, 2023 At 16:58
”Och fanns det spärrar för ”visst material” så fick man ut det i alla fall med en bunt pengar, Russian style.”
Även Sverige style!!
”…när Konkurrensverket vidtog den ovanliga åtgärden att kontrollera saken visade det sig att mutor ligger bakom uppåt 10 procent av alla större inköp som görs med skattepengar, skriver DI.
Den svenska korruptionen får därmed för första gången en tillsynsmyndighet som för offentlig statistik över hur mycket korruption som förekommer i Sverige.
Svenska makthavare kan därmed inte längre enbart luta sig mot amerikanska vänsterorganisationer, såsom Transparency International, som alltid listar Sverige och andra progressiva länder som helt korruptionsfria.
Enligt Konkurrensverket, som gjort en översyn av de ärenden som dess enhet för upphandlingstillsyn har öppnat de senaste fem åren, förekommer det korruption i mellan 5 och 10 procent av alla offentliga upphandlingar.
https://www.friatider.se/korruption-bakom-var-tionde-inkop-skattepengar
Säkert så. Skillnaden är dock att i Sverige går det i princip aldrig att muta myndighetsärenden, polisen eller rättsväsendet. Mig veterligen går det ännu utmärkt i såväl det ryska och ukrainska samhället. Däremot har Georgien på senare år snillrikt tydligen blivit av med upp till 99% av sin vardagskorruption, då man bara accepterar digitala betalningar med kvitto mellan myndigheter och medborgare.
”Mig veterligen”?
@Johan de Naucler 7 januari, 2023 At 19:28
”…i Sverige går det i princip aldrig att muta myndighetsärenden, polisen eller rättsväsendet.”
Vad är ”upphandling”?? ALLA myndigheter i Sverige UPPHANDLAR!
Mutbrott kan vara att någon person i tjänsten, för egen eller för någon annans vinning, får ekonomisk ersättning eller någon annan förmån av en person som vill få en fördel av något slag.
Jag som varit myndighetsutövande anställd, med mycket kontakt med polis och domstolar i rättssaker, har inte varit med om muta i form av ekonomisk ersättning, men däremot med någon annan förmån av en person som vill få en fördel av något slag. Det kan handla om befattningar bl.a. och det har jag sett i rätt stor omfattning.
Högre upp i systemet tror jag säkert det även varit ekonomisk ersättning.
En arbetskamrat f.d. flykting från Irak sa till mig ”Ni klagar på korruption i våra länder, men det förekommer även här men i mer förfinad form” svårare att upptäcka menade hen.
Precis så, det är svårare att upptäcka, lika svårt att upptäcka som Englands och USA:s alla brott i form av lögner, mot mänskligheten som skickligt dolts för den stora allmänheten.
Korruption kan ske på olika sätt. Läs gärna Ericssons mutor – eller ”Inget är nytt under solen”. Korruptionen inom läkemedelsindustrin, bland politiker i EU och USA etc…
Utdrag ”Kan man inte tala om mutor och korruption här – när kan man då göra det?
”Korruptionens omfattning i EU är hisnande” enligt en artikel i Göteborgsposten 4/2 2014 av Cecilia Malmström, EU-kommissionär med ansvar för inrikesfrågor.Göteborgsposten C Malmström 3/2”; Sverige är dock ett av länderna med minst problem, men alla uppgifter tyder inte på det.
”Men 18 procent av svenskarna känna någon som har tagit emot en muta, att jämföra med EU-snittet på 12 procent.”
Artikeln publiceras inför en 300-sidig rapport om korruptionen i EU, den första i sitt slag trots tidigare rapporter om en omfattande korruption. Minst motsvarande 1000 000 000 000 (tusen miljarder) kronor används i korruptionen.
Vidare t.ex. denna: Kapitalets och USA:s kvinnor tar över i EU? En av dem dömd för omfattande korruption.
Jag avsåg strikt den vardagliga mutkultur den enskilde medborgaren möter i sin dagliga vardag: pengar under bordet för adekvat sjukvård, slippa en polisbot och erhålla en universitetsplats o.s.v.
Vad gäller företag, upphandlingar och annat i vare sig SNG/OSS-området eller västvärlden har jag inga som helst idealistiska (van-)föreställningar om någon som helst lakansvit ekonomisk tillvaro. Ungerns högernationalistiske ledare Orbans vänkrets, en är till yrket murare, har blivit euromiljonärer (jag tror till och med miljardärer) på diverse statliga upphandlingar och kontrakt. Bra jobbat för en murare! (Reportaget kan ses i SVT:s ”Dokument utifrån” på SVT play).
Däremot går det knappast att komma ifrån att strikta institutioner inom de betydligt mer transparenta rättsstaterna i de flesta EU-länderna har dock en klar fördel att kunna reda ut mutkulturen än i dagens mutepidemiska Ukraina eller Ryska federation.
Alla ryssar jag känner har en inspelande kamera i bilens framruta ovanpå instrumentbrädan för att undgå polisens diverse påståenden, som ”motbevisning”, då det då finns ”inspelat” vad som hänt bilen eller vad en polisbil gjort och/eller sagt. Tyvärr föredrar närmast alla ryssar i princip (det är ett trist välkänt faktum) att betala en polisman en muta istället för att driva den ofta minimala (och billigare) boten i domstol, och kanske till och med vinna där. Med sådana traditioner fastrotade i samhället är det seriös uppförsbacke i anti-korruptionsarbetet.
de Naucler du skrev: Jag avsåg strikt den vardagliga mutkultur den enskilde medborgaren möter i sin dagliga vardag: pengar under bordet för adekvat sjukvård, slippa en polisbot och erhålla en universitetsplats o.s.v.
Av dessa exempel har jag varit med om att slippa en polisbot några gånger, en flirtig charmig person har flera ggr lyckats slippa polisbot, som förmodlgen en äldre herre inte hade sluppit, dessutom när min dotter var Humboldt stipendiat i Potsdam, så cyklade hon genom en park där det var förbjudet att cykla (ungefär som parken vid Drottningholms slott där jag cyklade flera gånger fast det är förbjudet, men ingen polis har stoppat mig). Det var en tidig morgon och inga människor ute ännu, en genväg för att komma till Max Plack institutet. Polisen stoppar henne och frågar efter pengar. De vill se vad hon har i plånboken. De tar plånboken och tar alla kontanter och säger att nu skall de inte rapportera henne.
Skulle jag börja intervjua mina grannar, så skulle jag säkert kunna berätta om många flera händelser. Även om jag börjar fundera lite mera.
Med all respekt för ämnet kring mutor och annat, men kan dessa inlägg brytas ut till egen ämnesfråga och att det ursprungliga ämnet kring om ”Putin missförstått(s) och i så fall är Armageddon nära” etc. bibehålls i sin ursprungliga form och att detta viktiga originalämne inte fransar ut till komplett oigenkännlighet, som nu verkar vara fallet.
Tack / JN.
Det är inte ovanligt att diskussionen når ut en bra bit från ”ämnet” som kan uppfattas olika av olika personer. Mycket svårt att formulera någon bra, acceptabl princip för avgränsning.
OK bäste redaktörn! Du vet säkert erfarenhetsmässigt bäst!
För nya läsare, dock, som måste masa sig igenom en massa inlägg som avviker från ursprungliga ämnet torde det dock bli en trist uppförsbacke. Men visst går allt in komplext i varandra i den politiska och samtida historieskrivningen.
Men jag tycker ändå man skall försöka ansa i tankens trädgårds mest vildvuxna inlägg då och då, och disciplinärt påpeka att hålla sig till ämnets huvudkaraktär.
Trevlig söndag!
PS. Normalt gör man en personlig ansökan hos antingen den centrala Arkivenheten i Moskva eller den lokala Arkivkommitten i respektive oblast eller krav som godkänner efterforskningen. Ibland tar de betalt i förskott (alltid i Petersburg t.ex.) och närapå aldrig lokalt annorstädes ”ute i landet”.
Rör dokumenten från Försvarsministeriet skickas svaret ofta till den ansökandes hemambassad som vidarebefordrar svaret till den utländska forskaren. Detta är för att uppvisa ärendet öppet och att det sker utan risk för att de inblandade skall riskera onödig uppmärksamhet, spionageriskmisstankar etc.
Jag har då konstant befattat mig med sovjetiskt material från dåtidens ”stängda” ministerier och aldrig negativt snubblat över någon 75-årsspärr.
Däremot får man aldrig ut arkivmaterial i originalutförande; som t.ex. xerokopia, skannad kopia eller fotografi (om det nu inte är just ett fotografi eller en karta). Tabeller och statistik skrivs om i en s.k. Spravka av arkivsekreteraren och man får då en ofta utprintad text ur ett Word-program, på andra arkiv med striktare sekretess är det gammal skrivmaskin som gäller. Det är i varje fall min egna erfarenhet, andra kanske har helt andra erfarenheter. Kan man språket och uppträda vänligt med personalen är det inte sällan flera plus, om man säger så.
06.01.2023 (14:30)
Det ryska försvarsministeriets rapport om framstegen i den särskilda militära operationen i Ukraina.
I enlighet med instruktionerna från Ryska federationens president och Ryska federationens försvarsminister har en vapenvilaregim utlysts i den kombinerade grupperingen av ryska trupper (styrkor) i området för den särskilda militära operationen från kl. 12.00 den 6 januari 2023 till kl. 12.00 den 7 januari 2023 längs hela kontaktlinjen i Ukraina.
I Kupyansk riktning förstördes under de senaste 24 timmarna mer än 40 ukrainska militärer, en stridsvagn, två bepansrade stridsfordon och två motorfordon som ett resultat av en komplex beskjutning av AFU-enheter nära Sinkovka, Ivanovka och Berestovoje (Kharkov). region), och Novoselovskoye (Folkrepubliken Lugansk).
I Krasny Liman-riktningen besegrades två fientliga anfallsgrupper av luftanfall och artillerield nära Yampolovka (Folkrepubliken Donetsk).
Dessutom förstördes tre sabotagespaningsgrupper från Ukrainas väpnade styrkor nära Chervonaya Dibrova (Folkrepubliken Lugansk) och Serebryanka och Grigorovka (Folkrepubliken Donetsk).
Mer än 60 ukrainska soldater, tre bepansrade stridsfordon och fyra pickuper förlorades av fienden i denna riktning totalt sett under dagen.
I Donetsk-riktning har upp till 80 ukrainska trupper dödats eller skadats tillsammans med två stridsvagnar, tre infanteristridsfordon och fem fordon som förintats under offensiva operationer av ryska trupper under de senaste 24 timmarna.
I riktning mot södra Donetsk neutraliserades över 50 ukrainska militärer, en stridsvagn, tre bepansrade stridsfordon och tre pickupbilar av flyganfall, artilleri och kraftiga skjutsystem mot koncentrationer av arbetskraft och utrustning nära Konstantinovka, Novomikhailovka, Prechistovka och Novomayorskoye (Folkrepubliken Donetsk) och Dorozhnyanka (Zaporozhye-regionen).
Operationell-taktisk luftfart, missiltrupper och artilleri från de ryska väpnade styrkornas gruppering av trupper (styrkor) engagerade 65 artilleriförband vid skjutplatser, såväl som arbetskraft och militär hårdvara i 102 områden.
Kommandoposten för den 95:e luftburna överfallsbrigaden av den ukrainska väpnade styrkan träffades nära Krasny Liman (Folkrepubliken Donetsk).
Tre artilleriammunitionsdepåer förstördes nära Novomikhailovka och Chasov Yar (Folkrepubliken Donetsk) och Otradokamenka (Kherson-regionen).
I områdena Avdeevka och Rai-Aleksandrovka (Folkrepubliken Donetsk) avslöjades och förstördes en bärraket och en radar av det ukrainska S-300 yt-till-luft missilsystemet (SAM).
En AFU:s D-20 haubits förstördes vid en skjutplats i närheten av Pobeda (Folkrepubliken Donetsk) under en motbatterstrid.
Nära staden Orekhov (Zaporozhye-regionen) neutraliserades ett USA-tillverkat M-777-haubitssystem.
Dessutom träffades USA-tillverkade AN/TPQ-36 och AN/TPQ-50 motbatteriradarstationer i områdena Vasyltsovka (Kharkovregionen) och Ivano-Daryevka (Folkrepubliken Donetsk).
Stridsflyg från ryska flygstyrkor har skjutit ner ett Su-25-flygplan från det ukrainska flygvapnet nära Maryevka (Folkrepubliken Donetsk).
Under de senaste 24 timmarna har luftförsvarssystem förstört fem ukrainska obemannade flygfarkoster nära Novokrasnyanka och Kremennaya (Folkrepubliken Lugansk) och Zavodovka (Kherson-regionen).
Dessutom fångades åtta amerikanska HIMARS-raketer med flera uppskjutningar nära Kopani, Sladkaya Balka och Ternovatoye (Zaporozhye-regionen).
Totalt 360 flygplan och 199 helikoptrar, 2 839 obemannade luftfarkoster, 400 luftvärnsmissilsystem, 7 437 stridsvagnar och andra bepansrade stridsfordon, 971 stridsfordon utrustade med MLRS, 3 783 fältartillerikanoner och 5,9 militära kanoner samt 7,9 militära enheter. utrustning har förstörts under den särskilda militära operationen.
Trots iakttagandet av vapenvilan av den ryska truppgruppen från kl. 12.00 (Moskvatid) i dag, den 6 januari, fortsatte Kievregimen sin artilleribeskjutning av befolkade områden och ryska ställningar.
I Krasny Liman-riktningen förekom fyra fall av granatbeskjutning av den ukrainska försvarsmakten mot de ryska positionerna.
Tre artilleriattacker genomfördes nära Belogorovka (Folkrepubliken Lugansk).
Det fanns åtta fall av artilleribeskjutning från området Novopavlovka (Zaporozhye-regionen).
AFU:s positioner som utförde beskjutning undertrycktes av ryska styrkors bakslag.
Ukraina förnedrade västerländska propagandister efter att dess försvarsminister erkände att det är ett Nato-ombud
Försvarsminister Alexei Reznikovs beskrivning av relationen mellan Ukraina och NATO överensstämmer perfekt med Merriam-Websters definition av en proxy. Deras officiella webbplats informerar läsarna om att ”En fullmakt kan hänvisa till en person som är behörig att agera för en annan eller så kan den utse funktionen eller myndigheten att tjänstgöra i en annans ställe.” Den objektivt existerande militärstrategiska dynamiken i den ukrainska konflikten i kombination med Reznikovs uppriktiga erkännande lämnar därför inga tvivel om det faktum att Ukraina är ett Nato-ombud per definition.
Den USA-ledda västvärldens Mainstream Media (MSM) har under de senaste 10,5 månaderna insisterat på att president Putin ska vara galen för att ha betraktat Ukraina som ett Nato-ombud vars nära militära band med det uttryckligen antiryska blocket utgör ett allvarligt hot mot hans lands medborgare röda säkerhetslinjer. Deras uppfattningshanterare utökade sedan sin gasbelysningsoperation för att misskreditera Rysslands speciella operation på den falska grunden att den drivs av så kallad ”imperialism” och inte självförsvar.
Varenda en av de otaliga informationskrigföringsprodukterna som de sedan dess har skapat avslöjades bara som bedrägliga av ingen mindre än Ukrainas försvarsminister Alexei Reznikov, som under ett framträdande på nationell TV på torsdagen erkände att deras land verkligen är ett Nato-ombud. Med hans egna ord, ”Idag tar Ukraina upp [det] hotet (om Ryssland). Vi utför Natos uppdrag idag utan att utgjuta deras blod. Vi utgjuter vårt blod, så vi förväntar oss att de ska tillhandahålla vapen.”
Reznikovs beskrivning av relationen mellan Ukraina och NATO överensstämmer perfekt med Merriam-Websters definition av en proxy. Deras officiella webbplats informerar läsarna om att ”En fullmakt kan hänvisa till en person som är behörig att agera för en annan eller så kan den utse funktionen eller myndigheten att tjänstgöra i en annans ställe.” Den objektivt existerande militärstrategiska dynamiken i den ukrainska konflikten i kombination med Reznikovs uppriktiga erkännande lämnar därför inga tvivel om det faktum att Ukraina är ett Nato-ombud per definition.
Denna höga tjänsteman hade sannolikt inte för avsikt att misskreditera sina beskyddares ”officiella berättelse” för att omfördela cirka 100 miljarder dollar av deras skattebetalarnas förmögenhet till Ukraina och därmed rättfärdiga allt som president Putin sa om varför han inledde Rysslands speciella operation. Det som verkar ha hänt är att Reznikov tappade lugnet efter att ha blivit frustrerad över att Nato inte ger Kiev alla de vapen som det kräver, där av varför han hällde ut bönor i ett försök att sätta press på dem.
Denna känslomässiga reaktion på trycket som sätts på hans sida av Natos militärindustriella begränsningar, som New York Times (NYT) rapporterade om i slutet av november och därför inte längre kan förnekas av MSM, fick honom att äntligen knäcka. Hade han förblivit lugn som högre tjänstemän ska göra, särskilt de som leder deras lands militär som han gör, då skulle han aldrig ha erkänt att Ukraina är ett Nato-ombud av desperation att skuldbelägga det till att ge Kiev allt som det kräver.
Den genomsnittliga personen i den USA-ledda västvärldens gyllene miljard kommer förmodligen aldrig att bli informerad om vad han sa eftersom det ligger i MSM:s uppenbara intresse att undertrycka all rapportering om denna pinsamma incident, men de som förlitar sig på alternativ media kommer nästan säkert att stöta på det förr eller senare. Vad de sedan borde göra är att förmedla dessa ”politiskt obekväma” nyheter till så många människor som möjligt för att bevisa för dem att de har ljugits för av sin regering och media hela tiden.
Ungefär 100 miljarder dollar av deras surt förvärvade skattedollar avleddes inte från inhemska socioekonomiska projekt för att ”skydda Ukraina från rysk aggression”, utan för Nato att aggressivt utnyttja Ukraina som en bokstavlig proxy för att föra hybridkrig mot Ryssland. Dess försvarsminister, som inte realistiskt kan beskrivas som en så kallad ”rysk agent/propagandist” eller ens ”ryssvänlig”, skulle inte ha erkänt att Ukraina är ett Nato-ombud om detta verkligen inte var fallet.
Med det i åtanke är allt som alla har fått höra om denna konflikt av MSM byggt på den ”stora lögnen” att Ukraina är en ”häftigt oberoende stat” som ”slumpmässigt utsatts för” av ”rysk aggression”. Verkligheten är att det är Ryssland som är den häftigt oberoende stat som utsattes för Natos proxykrigsaggression via Ukraina, även om detta inte gjordes slumpmässigt, utan som ett straff för dess ledande roll i att påskynda den globala systemiska övergången till multiplexitet bort från USA-ledda unipolaritet.
Det nya kalla kriget är inte mellan ”demokratier och diktaturer” som västerländska propagandister felaktigt hävdar, utan mellan den USA-ledda västvärldens gyllene miljard och den gemensamt BRICS- och SCO-ledda globala södern som Ryssland är en del av i riktningen för det nämnda systemövergång. Det främsta proxykriget mellan dessa de facto block är den ukrainska konflikten, vars resultat kommer att avgöra om USA kan vända sin avtagande unipolära hegemoni eller om den multipolära världsordningen är oundviklig.
Dessa oöverträffade insatser förklarar varför en sådan astronomisk summa av skattebetalarnas medel redan har använts för att vidmakthålla detta proxykrig som annars skulle ha slutat någon gång i våras om Nato inte rusat till sin proxys räddning. De cirka 100 miljarder dollar som spenderats hittills har uppenbarligen inte räckt till för att förskjuta Ryssland från det territorium som Ukraina hävdar som sitt eget, vilket tyder på att västvärlden kan acceptera det fullbordade faktumet av Moskvas seger och därmed förklarar varför Reznikov får panik.
Han och hans gelikar från den USA-installerade fascistiska regimen vet att de förmodligen inte politiskt kommer att överleva scenariot med att Kiev de facto erkänner Rysslands kontroll över sina tidigare regioner, varför han desperat försökte sätta maximal press på Nato för att äntligen ge dem alla som de har krävt. För det ändamålet erkände han offentligt att Ukraina är ett Nato-ombud i hopp om att skylla sina beskyddare till att följa efter, men han förödmjukade också omedvetet dess propagandister och misskrediterade deras ”officiella berättelse”.
https://korybko.substack.com/p/ukraine-humiliated-western-propagandists
Medvedev: Ukrainare fick möjlighet att gå till kyrkan, men grisar behöver det inte
Dmitrij Medvedev kommenterade Kievs vägran att gå med i vapenvilan.
”Den kristna barmhärtighetens hand sträcktes ut till ukrainarna på den stora helgen. Deras ledare förkastade det. Jag tror att de flesta av vår militära personal som deltar i NWO andades lugnt ut när de hörde de viktigaste ukrainska clownernas vägran att upphöra med elden på jul. Mindre problem och list”, skrev Medvedev på sin Telegram-kanal.
Rysslands före detta president betonade att det är synd om människor som har förlorat möjligheten att gå i kyrkan:
”Men grisar har ingen tro och en medfödd känsla av tacksamhet. De förstår bara brute force och kräver skarpt larv från ägarna. Det är detta utbildningen bygger på. Och det kommer att fortsättas av västerländska svinherdar.”
Medvedev gick också över huvudet på det tyska utrikesministeriet, Annalena Burbock, och kallade henne ”en analfabet tysk mormor”.
”Burbock och ett antal andra som tittade sig omkring i den europeiska grisstallen lyckades uttala sig om otillåtligheten av en vapenvila. Jo, nazisternas arvtagare skonade aldrig varken människor eller djur. De är inga främlingar för…” – sammanfattade Dmitrij Medvedev.
https://eadaily.com/ru/news/2023/01/06/medvedev-ukraincam-dali-vozmozhnost-shodit-v-cerkov-no-svinyam-eto-ne-nuzhno
Svar till Johan de Naucler;
Du skriver 2/1:” Varje folk och land får själv bestämma vilket system och styrelseform landet skall ha.”
Då säger jag att detta är vad FN-stadgan säger i artikel 2 §4. När USA är delaktigt i en statskupp (Maidan 2014) är det ett brott ot FN-stadgan.
Vidare skriver du: ”Jag tror definitivt att ukrainska folkets mycket stora majoritet gjort sitt mycket klara val för framtiden dessa dagar, och det är avgjort att inte leva under putinismen och den korrupta KGB-kapitalismens orättfärdiga förtryck och förnedring.”
Då säger jag att det ukrainska folket inte var tillfrågat inför Maidankuppen. När man sedan valde Zelensky var det sannolikt på hans vallöfte om att skapa fred i landet, vilket han omedelbart bröt. Sedan 2014 bröt man också mot FN-stadgans artikel 1§3, som säger att
…”promoting and encouraging respect for human rights and for fundamental freedoms for all without distinction as to race, sex, language, or religion;” när man efter Maidan förbjöd ryska som officiellt språk och nu också har angripit den ortodoxa kyrkan.
Jag förstår inte varför du blandar in ”Putinismen”, konflikten handlade om att Donbass inte accepterade en olaglig statskupp med en påföljande diskriminering av den ryska minoritetsbefolkningen.
” Invasionskrig och anfallskrig är helt illegala i internationell lag och anfall av en annan stat mot bostäder och civila mål är och förblir krigsbrott, och kan bestraffas i internationell krigsförbrytelserättegång.”
Då säger jag att detta är korrekt, med det undantaget att anfall mot bostäder och civila mål inte är ett krigsbrott o det innebär att man bekämpar en fiende som grupperat sig i ett sådant område utan att ge de civila fri lejd därifrån, något som, enligt många uppgifter, de ukrainska styrkorna gjort sig skyldiga till.
Du skriver den 29 december:
” Utan amerikanska ränksmiderier skulle vi inte haft det nu tragiska rysk-ukrainska kriget. Washingtons mål är de facto att ännu länge i framtiden hålla Europa nere, osjälvständigt och alltid beroende: som trogna vasaller.”
Detta instämmer jag helt i och här har vi också orsakerna till kriget. Vi är helt överens om detta!
Du skriver den 8 januari om Jugoslavien och där känns det som att vi också är överens. Du skriver: ” Den internationella juridiken och folkrätten (ärligt talat tycker jag inte om det missvisande svenska ordet folkrätt) är tyvärr inte universellt direktverkande och tillämpas inte heller teleologiskt.”
Med folkrätten är det så, om jag fattat rätt, att alla länder förbinder sig att lösa konflikter med fredliga medel, dvs. med diplomati och avtal, (FN-stadgan artikel 1 ”…. promoting and encouraging respect for human rights and for fundamental freedoms for all without distinction as to race, sex, language, or religion;”)
När man då fördömer Ryssland för deras SMO bör man komma ihåg att Ryssland faktiskt försökt att iaktta just detta. Under de 8 åren 2014-2022 försökte man och kom fram till Minsk-avtalet, som alla parter, inklusive säkerhetsrådet stod bakom. Detta bröts emellertid av både Ukraina, Frankrike och Tyskland, dvs. av Nato/USA. Trots att säkerhetsrådet stått enigt bak detsamma. Nato/USA saboterade också ett möjligt fredsavtal våren 2022.
Ryssland stod alltså inför valet att bryta mot FN-stadgans våldsförbud eller att åse ett kommande ukrainskt anfall mot Donbass, med död och flyktingströmmar som sannolikt resultat.
När en rättstat inte existerar tvingas medborgarna att ta lagen i egna händer och samma resultat blir det förstås internationellt. USA/Nato har upprepade gånger visat att man inte respekterar FN-stadgan att man inte respekterar internationella domstolen (t.ex mineringen av Nicaraguas hamnar) och att man inte heller respekterar ingångna avtal. Det jag då finner märkligt är att så många, inklusive dig Johan, väljer att fördöma Ryssland, som ju är den part som in i det sista faktiskt har försökt att respektera FN-stadgan.
Majdan inträffade för snart nio år sedan. Ukraina har haft flera politiska flerparti- och flerkandidatval sedan dess och det nya styret har verkligen konsoliderats och legitimerats av de ukrainska väljarna.
En sak vet vi helt säkert: under Moskva vill man inte på många långa generationer lyda. Det måste alla inse.
Att sitta och tro att någon oförättad stackars Janukovitj skall göra någon slags comeback som ”neutral kandidat” i vår tid, är ju att spänna kärran framför hästen. Han övergav ju Kiev och Verchovna Rada till och med innan han avsattes, och gav upp i förtid. Det var hans eget val: ÄVEN!! om jag är av den fulla uppfattningen att han borde fått tjänstgöra mandatperioden ut. Men varje parlament har rätt, som oftast, att avsätta sin statschef vid diverse brister.
Övriga folkrättsliga spörsmål går helt enkelt inte att koka ned till mindre format och att föra diskussioner om på internets korta svarsfunktioner: det kräver antingen artikelformat eller muntligt seminarium.
Janukovitj störtades i en kupp då han var på tjänsteresa i Charkov.
2017, en av kuppmakarna erkände den olagliga kuppen
Turchynov Recognised the Events in Ukraine as a Coup – Yanukovych Didn’t Forfeit His Powers
Sekreteraren för Ukrainas nationella säkerhets- och försvarsråd, Aleksandr Turchynov, erkände i en intervju till den ukrainska ”Censor.net”-webbplatsen faktiskt olagligheten i det maktövertagandet, efter att ha förklarat att han 2014 försökte fånga presidenten för landet Viktor Janukovitj för att tvinga honom att avgå.
”Live on air Janukovitj klagade över att jag ville förstöra honom efter att ha tagit hans helikopter. Sanningen var att jag verkligen försökte fånga och föra honom till Kiev”, sa han i intervjun till den ukrainska webbsidan “Censor.net” och tillade att han lyckades tvinga helikoptern med Janukovitj inuti att landa i Donetsk, men kunde t inte kvarhålla statschefen, rapporterar ”dnr-news”.
Enligt Turchynov var det viktigt att ”tvinga” Janukovitj att tillkännage sin avgång, annars skulle han förbli presidenten och kunde ”bosätta sig i vilken östlig region som helst i landet och proklamera överföringen av hans administration där”.
Turchynov gav också ett utdrag ur konstitutionen, där det sägs att presidenten kommer att förlora sina befogenheter i händelse av dödsfall, och också kan ”bli sjuk, bli galen, han kan erkännas som oförmögen och kan avgå själv”.
”Men det finns inget koncept med ”flyktande president” i konstitutionen, sa Turchynov. Och det är genom detta som han förklarade sina handlingar för att fånga och överföra Janukovitj till Kiev för att ”övertyga honom om att skriva ett uttalande om hans frivilliga avgång och sedan skicka honom till förundersökningscentret Lukyanovka”.
På detta sätt erkände Turchynov händelserna i Ukraina som en statskupp – Janukovitj förlorade verkligen inte sina befogenheter. Den 22 februari slog Rada fast att Janukovitj ”konstitutionellt drog sig tillbaka” från makten. Den 23 februari var det Turchynov personligen genom sitt eget dekret som utsåg sig själv till tillförordnad president i Ukraina – vid den tiden hade Janukovitjs befogenheter inte stoppats i förväg på ett lagligt sätt.
Som en påminnelse erkände Dorogomilovsky-domstolen i Moskva i slutet av december händelserna 2014 i Ukraina som en statskupp.
28/02/2017
Översättning från https://vz.ru/news/2017/2/27/859718.html
https://www.stalkerzone.org/turchynov-recognised-events-ukraine-coup-yanukovych-didnt-forfeit-powers/
Statskuppen beskrivs bl.a. här.
Folkomröstningarna talar ju ett annat språk än den syn du framför. Och vem talar om en återkomst för Janukovitj? Nu har, som jag förstått det, statschefen avsatts av något man kanske kan kalla för en nazistisk eller banderistisk mobb, möjligen förstärkt med diverse krypskyttar. Du har kanske lyssnat på Scott Ritter, som tar upp just Bandera och vad han stod för. De politiker i Ukraina som öppet stod för en fredlig linje har ju försvunnit eller dödats. Sådant kan ju förskräcka vem som helst i en befolkning. Och Moskva har ju haft en klart bättre ekonomisk utveckling efter 1991 än Ukraina vilket kommit befolkningen till del. Det du säger är ju att ukrainarna föredrar att leva i fattigdom under oligarker och banderister än som ryska medborgare. Jag tvivlar på att du rätt därvidlag. Framtiden lär utvisa hur det blir.
Fram till 2014 hade Ukraina och Ryska federationen samma ekonomiska system; samma kleptokrati och samma oligarkiska tjuvekonomi.
Ukraina säger idag nej till såväl att leva under ryskt politiskt förtryck som under det förra gemensamma oligarkisystemet.
Det är ju det som är poängen med dagens ukrainska frihetskrig: man vill bli av med det putinistiska politiska OCH ekonomiska systemet.
Jag har all anledning till att tro att de kommer med tiden att lyckas och bli ett normalt och civiliserat europeiskt land.
Det land i denna krigets kris jag oroar mig betydligt mer för än Ukraina, är det mörker som den högernationalistiska putinismen fört Ryssland in i.
Det är ett land som Ryssland vi på lång sikt i Europa måste inge hopp om en framtid i frihet och anständighet.
Vad gäller Ukraina kommer det ukrainska folket att klara av det, med mycket god hjälp av putinismens avgjort totala politiska och militära inkompetens.
Ett ”frihetskrig” där oppositionella partier förbjuds, där oppositionella förföljs, med stark censur och en nazisttolerant regering – allt med starkt stöd och beroende av världens mäktigaste och mest aggressiva imperialiststat…
Jag delar verkligen inte sympati för allt som sker i Ukraina.
Men en princip måste gälla alla folk och stater: de måste få leva utan grannars invasionskrig och militärt våld liksom bombningar och påstådda diverse ”veton” om detta lands inre förhållanden.
Vi kämpar hårt för dessa principer när det gällde Vietnam och dagens Palestina, vars inrikesförhållanden ibland inte varit lika tilltalande heller.
Vill ukrainska folket leva efter eget huvud utan putinism har det mitt fulla förtroende. Vill de folkomrösta fritt och öppet i fredstid och bli en republik i Ryska federationen, medlemskap i Europeiska unionen, CSTO, Nato, EAU eller något annat, är det likaså deras fulla rättighet och har likaså mitt förtroende. Vi kanske inte åsiktsmässigt delar det, men vi måste respektera ett självständigt lands egna val (och fel) och deras rätt att måhända sedan ändra sig. Vi måste också motsätta oss större länders övergrepp mot mindre och, låt säga, svagare länder; må de vara Vietnam, Palestina, Kuba, Nicaragua, Chile eller Ukraina.
Det är det som är principen. Många tycks däremot ha väldigt mycket åsikter idag som dock spretar betänkligt beroende på hundens färg och päls, men verkar i sanning sakna de fasta och konsekventa politiska, filosofiska och civilisatoriska principerna.
Det är faktiskt ganska underligt.
Det finns likheter och skillnader mellan ”Vietnam” och ”Ukraina”. En likhet är att Sydvietnam var en vasallstat som krigade i USA:s intresse som motsatt sig Geneveöverenskommelsen, medan Ukraina nu är en annan slags vasallstat som krigar i USA:s intresse.
Ukraina är en självständig stat som själv i demokratiska val väljer sitt lands vägval. Vill ukrainska folket ha militärunion med Kina eller något annat land, är det landets fulla rättighet.
Gör länder och folk alltid rätt val i första rummet? Nej – verkligen inte.
Men vi kan inte acceptera en världsordning där stormakter som grannar anser sig ha någon slags underlig vetorätt att mitt i Europa hindra ett grannlands politiska inriktning.
Sverige anfaller inte Finland militärt bara för att det är svårt att få tala svenska i dagens Finland och att de finskspråkiga inte överlämnar det ”gamla svenska Åland” till Sverige.
Dagens ryska högerdiktatur har ett attitydproblem till snart alla sina grannar. Betänk bara den tadzjikiske presidentens raseriutbrott på Vladimir Putin för några månader sedan, som väl ingående torde ha presenterats här på GP, för hur han tyckte Ryska federationen behandlade sina grannar, partner och allierade.
Det gnisslar i och om fler vasaller än de amerikanska, även från de ryska.
Vi måste alla inse: ukrainska folket vill inte leva på Putins och Moskvas nåder och villkor.
Det är faktiskt inte konstigare än så, precis som vietnamesiska folket inte ville odla ris i sitt eget hemland med amerikansk överhöghet.
Ukrainas folk kommer att få precis lika rätt och samma nationella frihet i vår tid, som Vietnam fick 1975.
De ryska imperialistiska fantomsmärtorna är säkert lika svåra och tunga som de engelska, franska och amerikanska. Det är en svår politisk process att ta sig igenom. Och för Rysslands del är naturligtvis putinismen ett sådant fantomsmärteSYMPTOM, men inte och aldrig en framtidslösning.
Det ryska militära haveriet i östra Ukraina visar klart att Ryssland av idag inte det minsta klarar av att verka som en fungerande militär stormakt.
Tror du verkligen att USA och Nato skulle godta en militärunion mellan Ukraina och Kina (eller Ryssland)?
Statskuppen februari 2014 mot folkvald president – ett demokratiskt val?
Redaktören, jag tillhör verkligen dem som kritiserat den amerikanska politiskt-militära utbredningen över Europa. Den må vara politiskt förkastlig, men den ingås militärt med de länder som kommer överens om den.
Jag tillhör också dem som ännu anser att dåvarande presidenten Janukovitj borde ha suttit sin mandatperiod ut. Men han avsattes av det egna parlamentet, det kan närapå vilken statschef i världen utsättas för och råka ut för (möjligtvis Putin undantagen?). Det var samma parlament som en gång godkänt Janukovitj som vald president.
Var det som skedde i Ukraina året 2014 politiskt snyggt på högsta nivå. Nej.
Men händelserna kallas överallt av den ukrainska allmänheten för ”anständighetens revolution”, då man påbörjat nedmonteringen av det kombinerade rysk-ukrainska ekonomiska maffiaoligarksystemet, där till slut Putin blev den automatiska symbolen för oligarkimaffian, eller det som ryssarna inofficiellt kallar ”KGB-kapitalismen”.
Men det har skett flera parlamentariska val och presidentval i Ukraina, som skett under internationell valövervakning, och mig veterligen har inte Janukovitj vare sig ställt upp på nytt, återvalts eller efterfrågats att återinsättas. Jag ser att ett parallellt och gott stabilt civilsamhälle börjar växa fram bland ukrainarna. Man samarbetar i smått och stort utan statens inblandning eller förbud under dessa krigstider. Varenda ukrainare jag haft kontakt med inne i krigets Ukraina är optimistisk, segerviss och tacksam för att alla håller ihop. Folk har en fantastisk anda helt enkelt, det har mina gamla vänner i Kiev, Cherson, Odessa och Nikolajev övertygat mig om: alla ur den rysktalande delen av ukrainska befolkningen. De tycks dessutom vara de som hårdast tar avstånd från just Putin. Allt detta har verkligen förvånat även mig. Det man i Ukraina ser som fascismen och dess våld är just det ryska. Jag hör till och med att de kallar det ryska för ”nazistiskt”.
Janukovitj var inte heller en särdeles lyckad politiker, med ett besvärande bagage, med samma struliga bakgrund som till exempel Julija Tymosjenko.
Men jag känner då personligen ingen ukrainare som idag anser sig leva i någon slags ”illegal makt” som införts genom en kupp över huvudet på dem. Jag skulle nog faktiskt påstå tvärtom.
Men vill ukrainska folket ha tillbaka Janukovitj så får han väl kandidera på nytt. Han ställde i alla fall inte in sig vid Radans omröstning om honom. Enligt ganska många mediauppgifter hade han redan innan det packat bagage och via Krim var på väg mot ryska Don-regionen.
Jag har en stark känsla av att framtida dokumentära författare och historiker får minutvis utreda vad som hände dessa dagar.
Till skillnad från Ryssland, så tycks det ju att byta president i allmänna val; de ryska presidentkandidaterna riskerar sig inte i de debatter som president Putin i 23 år vägrat ha med någon annan politiker, utan sina liv tydligen genom förgiftningar med gift från hemliga FSB-laboratorier eller genom idel mystiska dödsfall, där fullt fysiskt friska oligarker det senaste året dött genom fönsterfall, kollektiva familjesjälvmord och diverse ouppklarade dykolyckor; och dessa tal uppgår idag till nästan 30 mystiskt döda (dödade?) personer under mindre än ett år.
I det sammantagna spektrat ser ju de ukrainska politiska valen aningen mer tilltalande ut för den ukrainska valmanskåren, än hur de ryska maktnära personerna försvinner i ”sudden death”.
Överlever det ukrainska folket i frihet i sitt eget land den misslyckade putinismen och dess krigsvåld vi förkastat på denna nyhetssajt sedan krigsutbrottet i februari 2022?
Jag är nog ganska övertygad om det. Putin kommer att till slut försvinna som Pinochet, Franco och Somoza, som en trist epok ingen normalt funtad och civiliserad person vill ha tillbaka. Med tiden kommer också ryssarna att amputera putinismen och få sin frihet. Men det kommer inte att bli lätt. Fast ibland i rysk historia går det däremot fort!
Nu är de Naucler i full gång igen med vad jag vill kalla skrönor. Jag litar mer på Eva Bartlett som John Pilger berömt som en enastående journalist, dessutom några andra journalister som Eva Bartlett har kontakt med och de säger att människor i de fyra republikerna vill inte lyda under fascisterna i Ukraina. De är livrädda för att berätta innan de blir befriade av Ryssland. De är väl medvetna om ukrainska tortyrcenter, där flera som kommit ut därifrån berättat det fasansfulla de varit utsatta för.
Eva Bartlett säger att ingen av alla de som hon känner och inte känner men intervjuat kan inte tänka sig att leva under regimen i Ukraina.
Halyna Mokrushyna , Ph.D., är en oberoende forskare och journalist. Hennes forskningsintressen inkluderar utmaningarna med den postsovjetiska övergången i Ukraina; social och ekonomisk ojämlikhet i det postsovjetiska sammanhanget; historiska och kulturella klyftor inom Ukraina; socialt minne och minnespolitik;
En statskupp från Euromaidan hyllades av väst som ett folkligt uppror mot en korrupt president. Men det tog bara andra korrupta politiker och oligarker till makten, förstörde ekonomin och tände lågan av högernatonalismen och ett brodermordskrig i Donbas.
Tusentals pro ryska ukrainare har kastats i fängelse för sina åsikter.
Regimen i Kiev har hotat och tystat opinionsbildare som vågar kritisera ruttna ukrainska politiker och deras president/oligarkledare, samtidigt som de lyfter upp ukrainska nationalister från andra världskrigets era av allvarliga brott till status som nationella hjältar.
Myroslava Berdnyk fängslades av SBU för att hon delar sin fars åsikter, vilket gjorde henne, ironiskt nog, till en ny dissident till efternamnet, denna gång i Ukraina efter Euromaidan. Liksom sin far tror hon att ryssar, ukrainare och vitryssar är grenar av samma folk och att ukrainsk nationalism, Bandera-stil, är kriminell och skadlig för Ukraina. I åratal, långt före ”värdighetens revolution”, forskade hon om ursprunget till denna nationalism och avslöjade dess brott, inklusive dess samarbete med de tyska nazisternas inkräktare under det stora fosterländska kriget. Hon fortsatte att göra det i post-Euromaidan Ukraina, vilket har gjort Bandera-nationalismen till en statsideologi. Berdnyks blogg är en av de mest populära bloggarna i det ryskspråkiga segmentet av Live Journal, en social nätverkstjänst där internetanvändare kan föra en blogg, dagbok eller dagbok.
2015 publicerade Berdnyk i Moskva en bok med titeln ”Bondar i andras spel: Ukrainas nationalisms hemliga historia”. Boken har, tillsammans med dussintals andra böcker, förbjudits av den ukrainska statliga kommittén för TV- och radiosändningar som en del av vad Maidan Ukraine kallar dess kamp mot Rysslands ”informationskrig” och desinformation mot Ukraina och ukrainare. Ryssland och de som stöder den anklagas för att sprida en ideologi om hat, ”nazism”, främlingsfientlighet och ”separatism”. Kommitténs byråkrater ser i de förbjudna böckerna tecken på attacker mot Ukrainas statssuveränitet, konstitutionella ordning och territoriella integritet. Distribution av sådana böcker i Ukraina åtalas nu kriminellt enligt artikel 110 i Ukrainas strafflag ”Intrång i Ukrainas territoriella integritet och okränkbarhet”.
Berdnyks bok spårar den ukrainska nationalismens historia från upptakten till första världskriget fram till idag. Den bygger på arkivdokument. Hon är förbryllad över hur en publicering av historiska dokument kan hota Ukrainas territoriella integritet. ”Det är djupt symboliskt”, skrev hon i en artikel i juli 2016, ”att mina böcker är förbjudna av samma människor som under sovjettiden förbjöd böcker skrivna av min far.”
De ideologiska efterföljarna till Bandera i dagens Ukraina går nu efter Myroslava Berdnyk. På morgonen den 16 augusti lämnade hon sin lägenhet i Zaporozzhia, i södra Ukraina, dit hon hade flyttat från Kiev för att undvika förföljelse av SBU. Hon gick till ett läkarbesök, eftersom hon efter flera operationer kräver konstant övervakning av läkare. Inte långt hemifrån stoppades hon av två SBU-representanter. De tog henne tillbaka till hennes lägenhet och gick in i den med henne. SBU-tjänstemännen uppträdde enligt protokoll. Efter att ha läst en husrannsakan sökte de igenom lägenheten i flera timmar och beslagtog en dator, flashenheter, telefoner och häften om det stora fosterländska kriget. De tog flera fotografier i lägenheten, bland annat av en bok med ortodoxa böner som de själva, placerad på hennes bärbara dators tangentbord och ett Saint-George-band (som symboliserar den sovjetiska segern i andra världskriget) som fästes på en gardin. Dessa bilder publicerades sedan på SBU:s Facebooksida med en kommentar som säger att det är så Ukrainas polismyndigheter avslöjar ”ryssister” och ”vata” (nedsättande namn för ryssar och pro-ryska ukrainare som stöder rebellmotståndet i Donbass och är positiva till den ryske presidenten Vladimir Putin).
Berdnyk kallar sig själv pacifist, precis som sin far. ”Jag skriver om min dröm – att kriget i Donbas tar slut”, sa Myroslava i sin intervju till Ukraina.ru. ”Jag publicerar material som är lagligt publicerat i lagliga massmedia. Kan vi inte göra det här, i vårt Ukraina? Har vi inte yttrandefrihet och åsiktsfrihet?’ frågar hon retoriskt.
”Friheter” i post-Euromaidan Ukraina kommer med ett högt pris för öppet pro-ryska ukrainare. Journalisten Oles Buzyna betalade det högsta priset – den 16 april 2015 sköts han mitt på ljusa dagen i Kiev nära sitt hyreshus av två extremistiska nationalister. När de arresterades samlades deras ”bröder” från de så kallade volontärbataljonerna för deras omedelbara frigivning och skanderade ”härlighet” till mördarna.
Ukrainas tjänstemän försöker dölja mord i hopp om att folk ska glömma dem. Tjänstemän är inte intresserade av sanningen – de är rädda för rättegångar eftersom extrema nationalister rutinmässigt trängs in i domstolar och skrämmer domare till den grad att domare kommer att släppa misstänkta mördare, som i Oles Buzynas fall, eller vägra att släppa en misstänkt mot borgen, som i fallet med utredningen av massakern i Odessa den 2 maj 2014.
Domstolar är också livrädda för fascisterna som har den egentliga makten i Ukraina.
En video som BBC har gjort som visar hur rättsväsendet är livrädda för fascisterna som tillåts utföra handlingar utöver lagen, det är denna militia som också binder människor vid stolpar och drar ned deras byxor och piskar dem, människor går förbi men ingen vågar hjälpa dem. Denna video är kritisk trots att det är BBC som gjort den, engelska statens propagandakanal. Det är fyra år efter ”Maidan”.
https://www.youtube.com/watch?v=hE6b4ao8gAQ&t=70s
Wilkerson en f.d. amerikansk överste talar om hur fel det är att USA använder sig av nazister
https://www.youtube.com/watch?v=DRTttyZ-MDk
Johan d N, 9 jan. 10:47
”Sverige anfaller inte Finland militärt bara för att det är svårt att få tala svenska i dagens Finland och att de finskspråkiga inte överlämnar det ”gamla svenska Åland” till Sverige.”
Om finnarna sköt dem, som ville tala svenska?
Sverige har ingen flottbas på det autonoma Åland.
Så jämförelsen haltar betänkligt. Dessutom vill båda länderna på ett odemokratiskt sätt gå med i NATO.
Borde man inte istället liera sig med Ryssland och driva ut NATO ur Europa?
Det Scott Ritter säger (https://www.youtube.com/watch?v=FkLU0vFAUQs) är ungefär detsamma som Stefan Lindgren publicerar här (https://www.nyhetsbanken.se/2023/01/nynazismen-i-ukraina-en-skrona.html#more) och det är något helt annat än den syn du står för. Jag betvivlar starkt att vanliga ukrainare vill leva under en sådan regim. Uppenbarligen tycker du att den är att föredra framför den ryska.
Jag kan garantera Dig Rolf att det finns i huvuden räknat långt fler nazister, fascister och våldsamma högerextremister i dagens Ryssland än i Ukraina. Mycket av den ukrainska högerextremismen har sina organisatoriska och personella rötter just från den ryska sidan från 1990- och 00-talen, ett slags underlig ”politisk import”. Det kan Du läsa i många auktoritetskällor och forskarrapporter var som helst, t.ex. svenska Expo.
Lite cyniskt brukar man ibland kalla dagens putinisms förkärlek för att umgås med Europas alla högerreaktionära partier, som de gärna sedan många år stödjer politiskt och ekonomiskt som Salvini, Vox i Spanien, UKIP, tyska AfD, familjen Le Pen och andra för den upplysta och progressiva vänstern knappast behagliga och anständiga rörelser, personer och åsiktsinriktningar, för ”den (femte) internationalen”.
Stödjer Du själv Rolf spanska Vox, Salvini, Le Pen, AfD och UKIP som anständiga allierade till den progressiva vänstern i Europa?
(Jag undviker ärligt talat som oftast att ställa personliga frågor till skribenter på internet, eftersom det är fel forum för det; men eftersom jag själv får konstant denna typ av frågor svarar jag just nu med samma för mig ovana -och underliga- frågeprincip).
Hur kan du ”garantera” det?
Läs i kunskapskällorna; till exempel hos Expo och andra auktoritativa källor. Jag tror även självaste Noam Chomsky tog upp detta i en tv-intervju förra året.
Den som bekant mycket stora och våldsamma ryska nazirörelsen kan väl knappast vara något främmande element på denna nyhetssida?
Johan de Naucler, i en kommentar någonstans skriver ”Den som bekant mycket stora och våldsamma ryska nazirörelsen kan väl knappast vara något främmande element på denna nyhetssida?
Du undviker att tala om att i Ryssland är nazismen förbjuden.
Läs vilket initiativ Ryssland tog i FN i höstas.
”…. Ryssland presenterar återkommande en resolution inför FN som uppmanar andra medlemsländer att ta avstånd från nazism, förhärligandet av nazism, rasism, radikal diskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans. USA och Ukraina röstar emot det. Sverige brukar avstå från ett ja eller nej.”
52 länder sa nej till FN-resolution mot nazism – Ryssland får inte presentera en sådan resolution – NewsVoice
Du skriver att Expo sagt att det finns nazister i Ryssland. Källa!
Enligt ditt sätt att se så är över 80% av Rysslands befolkning nazister. För dom stöder Putin.
Du siar så här om framtiden “Jag är nog ganska övertygad om det. Putin kommer att till slut försvinna som Pinochet, Franco och Somoza, som en trist epok ingen normalt funtad och civiliserad person vill ha tillbaka.”
Jag tror så här, att om Putin försvinner så kommer du att få medalj av Wall Steeet i The empire of Lies US.
Att en ideologi eller ett tankesätt är förbjudet i ett land innebär inte att dessa politiska grupper inte förekommer och begår allvarliga brott.
Global Politics har ju väl kartlagt den tidige Naval’nyjs deltagande i så kallade Ryska marscher med….ryska nazister och nyfascister.
Det står ju att läsa på exakt denna sajt.
Svenska Säkerhetspolisen har i många årsrapporter (vänligen se) hur svenska och nordiska nazister åker på nazistiska träningsläger i just Ryssland under fullt inresetillstånd och överblick av FSB.
Jag bifogade igår den ryska artikeln till redaktören just om nazistiska rörelser (bl.a. BORT-rörelsen) i Ryssland. Länk finnes där eller exakt här:
http://www.zona.media/agenda/gaskarov_info/
Hur pass intressant, tillförlitlig och faktabelagd är åsikterna hos den man, fängslad i Bolotnaya-fallet?
Redaktören: i det politiska spektret är alla någonstans på skalan mellan opålitlig till fullkomligt trovärdig.
Men den som inte känner till den stora underjordiska sovjetiska liksom nutida ryska naziströrelsen, liksom deras omfattande tatueringskonster och symboler, vet inte mycket om sovjetisk och rysk samtidshistoria, är jag rädd.
De fanns redan i strömningarna hos 1980-talets ökända Pamjat’.
Man kan konstatera att Ryssland går i bräschen i kamp mot nazism internationellt (FN-resolutionerna, där Ukraina och USA röstade emot 2022 och tidigare) och genom denazifiering i EU-stödda och USA-stödda mycket nazitoleranta Ukraina. Du har inte visat några belägg för den stora underjordiska sovjetiska liksom nutida ryska naziströrelsen. När det gäller tatueringskonst tänker jag osökt på alla bilder av pronazitatuerade i Ukraina.
Redaktören – det tillhör den historiska allmänbildningen om man skriver om sovjetisk och rysk social-, samtids- och nutidshistoria att ha vetskap om den underjordiska nyfascismen och typiska ryska nazismen.
Journalisterna Solovjov och Klepikova har redan sedan 1970-talet utforskat detta utförligt på plats i SSSR, och deras arbete kan delvis för en svensk publik läsas i deras gemensamma biografi över Jurij Andropov (utgiven i Sverige år 1984, strax efter Andropovs bortgång). Här beskrivs ingående typfall hur KGB lät skapa och understödja rysk-nationalistiska underjordiska rörelser som (kanske felaktigt?) kategoriserades som ”Det ryska partiet”, det som senare gav upphovet till det högerextrema och inte sällan mycket anti-judiska ”Pamjat’ ”. Om inte annat blev ju den ryska högerextremismens nestor Aleksandr Dugin en gång utkastad från universitetet (och fick jobb som gatsopare) för att denne hade rent nazistisk litteratur jämte bilder och annat väl framme i bostaden; vilket klart framgick av den sovjetiska polisens brottsutredning. Det här var mycket väl känt redan på 1980-talet och den ryske fascisten Dugin var verkligen inget solitärt fenomen. Det intressanta var att dessa officiellt sett förfärliga politiska brott i SSSR med lutning åt just nazism och nyfascism blev aldrig straffade och skickade till mentalsjukhus (ofta med diagnosen ”tilltagande paranoid schizofreni”) som många andra politiska fångars ärenden.
I det då helt avpolitiserade och värderingslösa Brezjnevstyret uppkom många sådana här vilsna, ignoranta och arga grupper, förmodligen mest för att uppträda som förbannad opposition mot det stagnerade och socialt sönderfallande Brezjnevsystemet.
Som västerländsk student fick jag en gång frågan av ett gäng ryska killar (som jag verkligen trodde skulle ge mig spö!) en kväll i Leningrad om jag dels hade cigarretter (tyvärr inte) och dels om jag kunde ”fixa in” nazistiska böcker genom tullen till dem. Jag kände närmast akut djup politisk depression över sovjetiska samhällets apolitiserade tillstånd, och detta var ändå innan järnridåns fall senare 1989. Någon smocka fick jag dock inte, då jag var decimetern högre än mina motståndare. De ville nog mest snacka med en utlänning!!
Klassiska sovjetiska tatueringar ur den kriminella världen med alltifrån helporträtt av Stalin på ryggar till mer eller mindre fascistiska motiv och signaltecken är ett alltför känt samtidsfenomen i sovjetisk som rysk undergroundkultur.
Här kan böcker och föreläsningar av en så pass kunnig och bred historiker som professor Kristian Gerner erbjuda öppnande läsning. Även författaren Staffan Skott har skrivit mycket om just sovjetiska politiska fängelsetatueringar.
Ukraina är Europas och världens mest nazitoleranta stat. Ryssland går i bräschen i kamp mot nazism internationellt (FN-resolutionerna mot nazism, där Ukraina och USA ensamma röstade emot 2022) och genom denazifiering i EU-stödda och USA-stödda Ukraina där man under senare är rest statyer över nazister och nazistkollaboratörer. I stället för att diskutera Ukrainas, och indirekt USA:s och EU:s nazitolerans, försöker du vända fokus mot påstådd nazism i Ryssland…
Johan de Naucler 11 januari, 2023 At 17:40
””Att en ideologi eller ett tankesätt är förbjudet i ett land innebär inte att dessa politiska grupper inte förekommer och begår allvarliga brott.”
Du skrev detta, och jag antar att du är medveten om att flera nazistiska grupper förekommer även i många europeiska länder, inte bara i Ryssland. De åker till Ukraina och får stridsträning, USA har sagt att de flesta terrorbrott i USA har kopplingar till Azov i Ukraina, de som begått brotten har varit där.
Post-Maidan Ukraina är världens enda nation som har en nynazistisk formation i sina väpnade styrkor.
Du försöker förminska naziströrelserna i Ukraina, genom att säga att de finns i andra länder.
Men de finns inte i den omfattning och har inte samma påverkan mot andra nazistorganisationer i världen, som azov m.fl.i Ukraina, de har en betydande inverkan på övriga nazistorganisationer i världen.
Väst media före februari 2022 och Väst media efter februari 2022.
En person har lagt ut på sin twitter intressant att se alla rubrikerna om nazister i Ukraina och sedan slutade man och skrev Slava Ukraina.
Ukraina är i särställning vad gäller uppmuntrande av nazistgrupper mot andra länder, även om det finns grupper i olika EU länder som är rätt starka, och Azov har nära kontakt med dessa.
https://twitter.com/TheAtlantean9/status/1611412807320506368/photo/1
Max Blumenthal har blivit något av en expert på nazister i Ukraina och han och hans journalistteam har följt dem under flera års tid. Så mycket så Zelenskys fru vill att GrayZone skall krossas läggas ned, finns också en artikel om detta i Grayzone.
I Moss Robesons artikel i Grayzone tar han upp kopplingarna till USA, sedan flera år tillbaka.
Moss Robeson är en oberoende forskare som rapporterar om det internationella nätverket OUN-B Banderite och dess lobby i USA.
Den inflytelserika Washington-baserade US-Ukraine Foundation (USUF) stod värd för ett webbseminarium den 15 juli år 2020. USUF är en ledande tankesmedja för den ukrainska diasporan med kopplingar till det amerikanska utrikesdepartementet och antiryska utrikespolitiska rådgivare.
Webinariet innehöll ett framträdande av Diana Vynohradova (Kamlyuk), en nynazist , dekorerad med vita supremacistiska tatueringar. Vynohradova dömdes för att ha deltagit i ett ökänt rasistiskt mord och har hetsat till hat mot judar och förtalat dem som ”kikes”.
Vynohradova gav med sin närvaro ett chockerande exempel på mainstreaming av nynazismen i ukrainsk politik och toleransen för pro-NATO-fascister i Washington.
Canary UK rapporterade förra året att Friends Of Ukraine Network (FOUN) och USUF ”driver en skrämmande upptrappning av den väpnade konflikten i Ukraina” genom sina årliga politiska rekommendationer till den amerikanska regeringen, och att FOUN har beskrivit sig själv som ”den största, högsta nivån och mest en politiskt mångfaldig grupp amerikaner som uppmanar till att beväpna Ukraina med amerikanska vapen.”
FOUNs medlemslista listar flera stipendiater från det NATO-stödda Atlantiska rådet, inklusive Anders Aslund, tidigare USA:s ambassadör i Ukraina John Herbst, och Michael Carpenter, verkställande direktören för Penn-Biden Center och en topprådgivare till den demokratiske presidentkandidaten Joseph Biden. Som The Grayzones Max Blumenthal rapporterade hjälpte Carpenter värd Andriy Parubiy, den högerextrema ukrainska lagstiftaren och grundaren av det nyfascistiska Social-National Party, när han besökte Washington 2018.
USUF:s inflytande inom utrikesdepartementet var uppenbart under en händelse i december 2013 där dåvarande biträdande utrikesminister Victoria Nuland skröt om att USA:s regering investerade fem miljarder dollar i det postsovjetiska Ukraina för att ”främja medborgardeltagande och gott styre.”
Även om den beskriver sig själv som en ”do-tank”, svarade USUF inte på en begäran om kommentar om sitt värdskap för en ukrainsk nynazist involverad i rasistiskt våld.
Strax före USUF-panelen tvingades en ukrainsk journalist fly från Kiev efter att ha skrivit en rapport som beskriver en ukrainsk medias otaliga band till nynazister, inklusive Vynohradova.
”Kommandos” är ett kryptonazistiskt ”militärpatriotiskt” ungdomsläger med deltagare så unga som tio år gamla. Vynohradova är dess huvudinstruktör.
Förutom att tjänstgöra som arrangör av ”Right Youth” sommarläger, har Vynohradova varit involverad i alla tre flyglarna av den fascistiska höger sektorns ”nationella befrielserörelse”, som talesman för Right Sector’s Volunteer Ukrainian Corps (DUK), och som medlem av partiets ledning.
https://thegrayzone.com/2020/07/20/ukrainian-think-tank-neo-nazi-racist-violence/
Nja – redaktören. Det är nog så att den underjordiska som den post-sovjetiska nazism och fascism har närapå samma utvecklingsbana i såväl Ryssland som Ukraina. Under andra världskriget bildades ju av exilryssar och avhoppade militärer pro-nazistiska rörelser, bl.a. ROA (Ryska befrielsearmén) av en Röda armégeneral känd från slaget vid Moskva, som direkt gick över till hitlersidan.
Det vi däremot INTE kan påstå är att det INTE finns eller har funnits nazistiska och nyfascistiska rörelser i RSFSR och dagens RF.
Vi jämför alltså närapå samma politiska fenomen på varsin sida dagens rysk-ukrainska gräns.
Jag skrev igår morse något som du kunde ha kommenterat i stället för att påstå att ”den underjordiska som den post-sovjetiska nazism och fascism har närapå samma utvecklingsbana i såväl Ryssland som Ukraina”.
”Som svar på Johan de Naucler. kl 07.52 12/1:
Ukraina är Europas och världens mest nazitoleranta stat. Ryssland går i bräschen i kamp mot nazism internationellt (FN-resolutionerna mot nazism, där Ukraina och USA ensamma röstade emot 2022) och genom denazifiering i EU-stödda och USA-stödda Ukraina där man under senare är rest statyer över nazister och nazistkollaboratörer. I stället för att diskutera Ukrainas, och indirekt USA:s och EU:s nazitolerans, försöker du vända fokus mot påstådd nazism i Ryssland…”
Till redaktören: i länder i politisk, social och/eller ekonomisk kris finns alltid underliga politiska och extremistiska rörelser.
Tyvärr finns många på denna sajt tror att Ukrainas hela kris och krig idag beror enbart på inhemsk ukrainsk högerextremism, som enbart snabbt tycks ha exporterats dit direkt från onda gamla utvandrare i Kanada och som brickor i Pentagons svarta schackspelande o.s.v.
Jag gjorde bara en jämförelse: dessa krafter finns (faktiskt!) inte bara i det ena landet i krig, utan även i det anfallande.
Finns det något styre i konflikten, nämligen ryska staten, som idag umgås internationellt med just de europeiska nyfascistiska högernationalistiska rörelserna så är det Kreml självt som har nära kontakter med familjen LePen, Berlusconi, Salvini, Lega och Frattelli d’Italia i Italien, Vox i Spanien, UKIP och Ferrage i England, AfD liksom många fler i Tyskland så är det faktiskt den ryska sidan, inte mig veterligen den ukrainska.
Det är ju också fakta på bordet.
Det fanns en gång också en underlig sovjetisk underjordisk nazism och fascism, t.ex. hos den dömde Aleksandr Dugin. Allt detta blev inte arkivmaterial i december 1991, utan har fortlevt på var sin sida den rysk-ukrainska gränsen på många vis, med viss import i den ibland mycket smutsiga flod från västvärlden som rann in i dessa länder från 1992 till vår tid.
Sådana krafter finns nog i nästan alla länder. Men i inget land har olika varianter av nazism så stort inflytande som i Ukraina efter vad jag vet.
Låt mig påminna för tredje gången sedan igår om:
”Som svar på Johan de Naucler. Idag kl 14.21.
Jag skrev igår morse något som du kunde ha kommenterat i stället för att påstå att ”den underjordiska som den post-sovjetiska nazism och fascism har närapå samma utvecklingsbana i såväl Ryssland som Ukraina”.
”Som svar på Johan de Naucler. kl 07.52 12/1:
Ukraina är Europas och världens mest nazitoleranta stat. Ryssland går i bräschen i kamp mot nazism internationellt (FN-resolutionerna mot nazism, där Ukraina och USA ensamma röstade emot 2022) och genom denazifiering i EU-stödda och USA-stödda Ukraina där man under senare är rest statyer över nazister och nazistkollaboratörer. I stället för att diskutera Ukrainas, och indirekt USA:s och EU:s nazitolerans, försöker du vända fokus mot påstådd nazism i Ryssland…”
Sverige är ett litet land med ca 11 millioner invånare, trots god ekonomi och en liten befolkning har vi inte lyckats komma till rätta med högerextremism och nordiska motståndsrörelsen som finns i vårt land.
Tycker inte att det är konstigt att det finns nazister i Ryssland och högerextrema, Max Blumenthal hade lagt ut en bild på Navalny när han var med i ett sådant demonstrationståg.
Han gick i täten bakom banderollerna. Navalny hyllad av väst med sina rasistiska videor som han lagt ut, men som snabbt twitterpolisen raderade och stängde personers twitterkonton so lagt ut bilderna.
det finns 144 millioner människor i Ryssland, så det borde finnas ett enormt antal nazister där.
Det viktiga är att staten inte stödjer deras ideologi, och bygger statyer av Bandera som de gör i Ukraina.
Valentina Lisitsa uppvuxen i Kiev hennes upplevelse om vad som hände i Ukraina efter USA:s kupp år 2014.och hur det var innan kuppen. Nedan sa hon i en intervju något år efter USA:s kupp.
Att tänka på är att innan USA:s kupp satt ett stort antal fascister fängslade i Ukraina, men som kuppmakarna beviljade nåd och släppte ut från fängelset.
Efter kuppen släpptes fascister från hela världen in i Ukraina och fick uppehållstillstånd.
Valentina Lisitsa:
Jag läste all ukrainsk litteratur i vilken det inte fanns något hat mot bröder. Vi var aldrig separerade, vi hade kärlek till vårt land.
Vi delade inte in människor i ryska, ukrainska och blandade.
Vad som händer är exakt Bandera nationalism, det rena blodet, fascistiska ideer det händer nu.
Jag vill säga till Donbass: Ge inte upp, stå fast. Ni kämpar för oss alla. Allmänna opinionen förändras i världen. Jag önskar Donbass fred, att bombningarna stoppas, så barnen kan gå ut, kan få leka och inte gömma sig i bombskydd, slippa höra missilerna för de är förfärliga.
Jag hoppas det blir fred.
För människor i Ukraina, för de är också min oseparerade del av mig att denna mardröm slutar och när de vaknar upp för att finna ,
När de vaknar upp och ser vad de gjort mot oss, hur de tagit oss till broderskapskriget.
Hur ukrainarna blivit gjorda för att döda människor i östra delen av landet.
Hur vi blivit delade.
Vi måste upptäcka och komma till klarhet att vi har en gemensam fiende.
Det är fascismen som blivit tagen hit, ålagts på oss
Vår gemensamma historia, vår historia kastas ut och vi får en ny historia, påhittad av förrädare, som skiljer oss åt rasistiskt, som kom med fascistiska idéer.
Måtte denna mardröm ta slut.
Det är tid att vakna upp.
Dina inlägg är alltid mycket informativa, tack Vivianne. En sak vill jag tillägga. Fokuset på högerextremismen kan bli ett villospår åtminstone i Västeuropa. Det man därvid missar är att liberalismen och nazismen står varann närmare än man anar. Inte i ord men i gärningar. Dagens liberalism i väst som spänner över nästan hela det politiska spektret har blivit en enda extremrörelse som lutar mot totalitära lösningar och krav på hegemoni. Hemmablindheten gör att man inte lägger märke till den.
The great reset och agenda 2030 är rena extremismen och en försmak gavs av covidhysterin. Det ligger på YouTube en diskussion mellan den kände brittiske kardiologen Aseem Malhotra och den amerikanske evolutionsbiologen Bret Weinstein. Mycket upplysande av flera anledningar, men särskilt skakande därför att man inser hur vilseledda även de mest framstående experter kan vara om inte den egna erfarenheten får dem att vakna till. Malhotras far avled av vad som uppenbart var vaccinbiverkningar. Först denna personliga tragedi fick den högt kvalificerade experten att vakna till och vända 180 grader.
Liberalismen har sin för många okända historia:
Jan Nybodas tack för uppskattning. Jag oroar mig mycket för nyliberalismen som har fört England i en ny fattigdom, att liberalism och nazism står varandra nära visst jag inte.
Men jag blev uppmärksam, då en ung kvinna som varit i Donbass vid folkomröstningarna, gick till kraftfullt angrepp mot liberaler i Moskva som demonstrerade. Hon skrek åt dem ”Ni liberaler, ni bryr er inte om att ryska människor blir dödade i Donbas. Det var ni som gick till Kreml och övertygade dem att de inte skulle bry sig. Jag tror inte att ryska folket tycker om att ryssar blir dödade i Donbas” Sedan hörde jag också att liberaler i Moskva hade demonstrerat mot människor i Donbas, gjort narr av dem, som om deras upplevelser var en spelad teater.
The great reset min dotter har talat lite om det, det låter så märkligt så jag har svårt att ta det till mig. Skulle man nollställa allt?? Bilderbergsgruppen vad har de med saken att göra, är det där man uppfann det hela?
Ang. vaccinet så påstås det att en ny kinesisk studie visar att för varje spruta man tar, så påverkas vårt eget immunförsvar som urholkas, så man bli mer mottaglig för andra sjukdomar. Informationen kom upp i ett flöde, så jag har inte sett den, men är själv mycket misstänksam mot vaccinet.
@Johan de Naucler 9 januari, 2023 At 09:46
”Jag kan garantera Dig Rolf att det finns i huvuden räknat långt fler nazister, fascister och våldsamma högerextremister i dagens Ryssland än i Ukraina. Mycket av den ukrainska högerextremismen har sina organisatoriska och personella rötter just från den ryska sidan från 1990- och 00-talen, ett slags underlig ”politisk import”. ”
Ukrainska fscisterna härstammar från ukrainska Diaspora i USA och Kanada som CIA hjälpte till.
Läs gärna Alliansen mellan MI6, CIA och Bandéraanhängare i Ukraina
Även Tyskland, övriga Natoländer och Sverige röstar nu mot fördömandet av nazismen i FN.
USA, Sverige och nazitoleranta Ukraina vill inte fördöma nazismen i FN-resolution.
Media döljer den fascistiska ideologin hos neonazistisk ukrainsk milis som besöker USA:s kongress
Hur Västpressen har börjat normalisera Azovbataljonens nazism
Zelenskij utnämner nazist till Ukrainas hjälte
Det är delvis rätt. Men alla ukrainska utvandrade till Kanada var däremot vare sig fascister eller nazister. Många flydde ryska inbördeskriget, svälten och stalinismens inrikes förintelse inne i Sovjetunionen.
På 1990-talet och framåt växte framför allt den ryska nazismen starkt. Många anser att säkerhetstjänsten FSB länge använt ryska nazister och finansierat dem. De ryska och ukrainska nazisterna samarbetade i många år, men krisen från 2014 har nog skapat ett visst gnissel.
Många nordiska nazister har i många decennier varit på träningsläger i Ryssland, alla med ryska FSB:s benägna hjälp och skydd.
Om detta kan Du läsa på bl.a. Expo och många andra auktoritativa akademiska artiklar i vilken universitetsartikelbas som helst.
Du har inga som helst fakta eller källor som stödjer ditt påstående att ”På 1990-talet och framåt växte framför allt den ryska nazismen starkt.” Det är Ukraina och USA som motsatt sig resolutioner i FN mot nazism från bl.a. Ryssland. Läs mina artiklar i kommentar nyligen!
@Johan de Naucler 9 januari, 2023 At 16:26
”Men alla ukrainska utvandrade till Kanada var däremot vare sig fascister eller nazister. Många flydde ryska inbördeskriget, svälten och stalinismens inrikes förintelse inne i Sovjetunionen.”
Det är ungefär vad Christia Freeland (Kanadas dåvarande FM) påstådd:”her maternal family were the Ukrainian victims of Russian persecution, who fled their home in 1939, after Adolf Hitler and Josef Stalin agreed on a non-aggression pact and the division of Poland between Germany and the Soviet Union. She claims her mother was born in a camp for refugees before finding safe haven in Alberta, Canada.”
Sanningen kom från den polska regeringen (det var inte rysk propaganda):
”The records now being opened by the Polish government in Warsaw reveal that Freeland’s maternal grandfather Michael (Mikhailo) Chomiak was a Nazi collaborator from the beginning to the end of the war. He was given a powerful post, money, home and car by the German Army in Cracow, then the capital of the German administration of the Galician region. His principal job was editor in chief and publisher of a newspaper the Nazis created. His printing plant and other assets had been stolen from a Jewish newspaper publisher, who was then sent to die in the Belzec concentration camp. During the German Army’s winning phase of the war, Chomiak celebrated in print the Wehrmacht’s “success” at killing thousands of US Army troops. As the German Army was forced into retreat by the Soviet counter-offensive, Chomiak was taken by the Germans to Vienna, where he continued to publish his Nazi propaganda, at the same time informing for the Germans on other Ukrainians. They included fellow Galician Stepan Bandera, whose racism against Russians Freeland has celebrated in print, and whom the current regime in Kiev has turned into a national hero.
Just before Vienna fell to the Soviet forces in March 1945, Chomiak evacuated with the German Army into Germany, ending up near Munich at Bad Worishofen. On September 2, 1946, when Freeland says her mother was born in a refugee camp, she was actually in a well-known spa resort for wealthy Bavarians. The US Army then controlled that part of Germany; they operated an Army hospital at Bad Worishofen and accommodated Chomiak at a spa hotel. US Army records have yet to reveal what the Americans learned about Chomiak’s war record, and how he was employed by US Army Intelligence, after he had switched from the Wehrmacht. It took Chomiak another two years before the government in Ottawa allowed the family to enter Canada.”
http://johnhelmer.net/victim-or-aggressor-chrystia-freelands-family-record-for-nazi-war-profiteering-and-murder-of-the-cracow-jews/
Canada Represents a Reservoir of Support for Ukrainian Neo-Nazis
”I början av 1990-talet upptäcktes att den högsta ledningen för sådana nynazistiska organisationer som Heritage Front of Canada inkluderade hemliga agenter från CSIS. Dessutom rapporterade Canadian Broadcasting Corporation (CBC) och Toronto Star om nynazistiska element inom de kanadensiska väpnade styrkorna, inklusive eliten Canadian Airborne Regiment. Precis som fallet var i USA, gynnades kanadensiska nynazistiska grupper av de högerorienterade och antiryska passionerna i den östeuropeiska diasporagemenskapen som tilläts obegränsat inträde i Kanada efter andra världskriget. Amerikas hemliga Operation Paperclip såg att ett antal nazister fick säker passage in i USA från Tyskland och länder i Östeuropa. Många nazister gick också in i Kanada där de blev aktiva i emigrégrupper, inklusive ukrainare, vita ryssar, polacker, ungrare, rumäner, bulgarer, tjeckoslovaker och andra. Många av dessa grupper stödde Reform Party of Preston Manning, som tjänade som inspiration för de konservativa av nuvarande kanadensiska premiärministern Stephen Harper.
… I november 2014 var Harper-regeringen en av endast tre nationer som röstade emot en FN:s generalförsamling mot ”förhärligandet av nazismen”. De andra två ”nej”-rösterna var Ukrainas och USA:s.
… Den ukrainska nationella federationen i Kanada, en utväxt av den Bandera-stödjande organisationen för ukrainska nationalister (OUN), införlivades faktiskt genom en lag från det kanadensiska parlamentet 1950.”
https://strategic-culture.org/news/2015/04/10/canada-represents-reservoir-support-ukrainian-neo-nazis/
Ukraine Independence Day celebration in Toronto features appeals favouring war and fundraising for fascism
Av Roger Annis, a writer and an antiwar activist in Vancouver, Canada.
https://rabble.ca/politics/world-politics/ukraine-independence-day-celebration-toronto-features-appeals-fav/
@Johan de Naucler 9 januari, 2023 At 16:26
”Men alla ukrainska utvandrade till Kanada var däremot vare sig fascister eller nazister. Många flydde ryska inbördeskriget, svälten och stalinismens inrikes förintelse inne i Sovjetunionen.”
(En riktig FÖRSKARE) John-Paul Himka är gift med Chrystia Chomiak, [1] dotter till Michael Chomiaks (1905 – 1984),[22][23] som var redaktör för den ukrainska antisemitiska tidningen Krakivs’ki Visti. Himka fick reda på detta först efter att Chomiak dog 1984.[24][25]
Himka har blandad etnisk bakgrund, ukrainsk (på pappas sida) och italiensk (på mammas). Till en början ville han bli grekisk-katolsk präst och studerade vid St. Basil Seminary i Stamford, Connecticut. Men på grund av radikaliseringen av hans politiska åsikter till vänster i slutet av 1960-talet utövade han inte det kallet.[3
… Sedan 1977 undervisade han vid University of Alberta, Institutionen för historia och klassiker.[4] Han blev professor 1992 och gick i pension från universitetet 2014
Dessutom, i Wikipedia finns all förskning som han gjort i UKRAINA
https://en.wikipedia.org/wiki/John-Paul_Himka
Krigsförbrytelse:
En tom plats i den ukrainska diasporans kollektiva minne
Den som konsulterar media, särskilt elektroniska medier, i den ukrainska diasporan i Nordamerika kan inte annat än slås av hur mycket uppmärksamhet den ägnar frågan om misstänkta krigsförbrytare.[4] Detta har pågått ett tag. Pressen, och också stipendier från ukrainska diaspora,[5] följde med oro hur Deschênes-kommissionen arbetade, som slogs till 1985 för att utreda krigsförbrytare i Kanada. Pressen följde också noga de amerikanska och israeliska rättsprocesserna mot ukrainsk-amerikanen John Demjanjuk, som misstänktes vara den sadistiska lägervakten känd som ”Ivan den förskräcklige”. Diasporapressberättelser skildrade rättegången som en travesti av rättvisa. Den har också framställt sökandet efter krigsförbrytare mer generellt som en häxjakt[6] som nästan uteslutande skadar oskyldiga människor och försämrar ukrainarnas rykte som helhet. Det har nästan inte gjorts några försök från den ukrainska diasporan att konfrontera frågan om krigsbrottslighet på ett mindre defensivt och mer själsgrannande sätt. (De få undantagen kommer att nämnas nedan.)
Istället kvarstår en öronbedövande tystnad om, såväl som motvilja att konfrontera, till och med väldokumenterade krigsförbrytelser, såsom massmordet på polacker i Volhynien av den ukrainska upprorsarmén (UPA)[7] och samarbetet med den ukrainska hjälporganisationen polis vid avrättningen av judarna.[8] I sin inlaga till Deschênes-kommissionen 1986 sade John Sopinka, advokat för den ukrainska kanadensiska kongressen, att ukrainska nationalistiska organisationer ”inte på något sätt var allierade med nazisterna.”[9] Det har också förnekas att den ukrainska rörelsen i världen Andra världskriget hade någon ideologisk anlag som kunde ha underlättat deltagande i folkmordshandlingar. UPA-veteranen och militärhistorikern Lev Shankovsky, till exempel, hävdade vid en rundabordsdiskussion att organiserad antisemitism ”aldrig funnits i Ukraina. Men det finns en myt om ukrainsk antisemitism” som främjas av Moskva.[10]
I diasporan möter man ofta en dubbelmoral när det gäller att diskutera krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begås av ukrainare i motsats till de som begås mot ukrainare. Memoarer och ögonvittnesskildringar anses till exempel vara opålitliga bevis för de förra, men trovärdiga för de senare; det vill säga, judiska eller polska förstahandsskildringar av ukrainska krigsförbrytelser avfärdas som partiska, medan en viktig ukrainsk offerberättelse, svälten 1932-33, i första hand har förlitat sig på just sådana ögonvittnesskildringar.[11] Argumentet framförs att ingen order någonsin har upptäckts som instruerar UPA att döda polska civila i Volhynien.[12] Å andra sidan, att hungersnöden 1932-33 var resultatet av medveten politik ifrågasätts aldrig, även om även denna förblir utan sin ”rykande pistol” (som naturligtvis den judiska förintelsen). Den polska polisens brott i nazistisk tjänst tas för att ge en viss förklaring eller motivering till attacken mot polska byar i Volhynia,[13] men aldrig föreslår ukrainska diasporaförfattare att ukrainare ska hållas kollektivt ansvariga för ukrainarens brott polis i tysk tjänst.
Kopplad till förnekandet av krigsbrottslighet, även om det också motiveras av andra faktorer, är konstruktionen av ukrainska berättelser om offer.[14] Den viktigaste av dessa gäller hungersnöden i Sovjet-Ukraina 1932-33, som ukrainare i diasporan ofta kontrasterar och kopplar samman med Förintelsen.[15] Yaroslav Bilinksy redogjorde för sin ståndpunkt vid den ukrainsk-judiska konferensen som hölls 1983, som råkade vara 50-årsdagen av svälten. Professor Bilinsky förnekade ”ett orsakssamband mellan påstått samarbete mellan judiskfödda kommunister i kollektiviseringen av jordbruket och den stora hungersnöden och varje bevisat samarbete mellan ukrainskfödda extremister i Förintelsen.” Ändå hävdade han att ”varje gemenskap är skyldig att ställa skarpa frågor om skuldens andel och att varje nationell gemenskap kan dra för tidiga slutsatser och skapa stereotyper. För att undvika uppkomsten och odlingen av farliga stereotyper på den ukrainska sidan, låt oss studera ansvaret för den stora svälten lika noggrant som många judar studerar ansvaret för Förintelsen. Både logiskt och moraliskt är de två tragedierna likvärdiga. Folkmord är folkmord.”[16] Senare på konferensen, i rundabordsdiskussionen, förtydligade han sin åsikt att ukrainskt deltagande i Förintelsen skulle förstås i ungefär samma termer som judiskt deltagande i svälten.[17 ]
Victor Borisow, som talade vid ett minnesmöte om hungersnöd och folkmord i Bloomington 2003, klagade: ”Många av oss är plågade av insikten att alla på planeten vet om Förintelsen, men få har ens hört talas om Holodomor.” Han identifierade två skäl till detta: 1) ”Hitler förlorade kriget, Ryssland vann kriget.” 2) ”Ryssland… har spenderat massor av pengar och årtionden av ansträngningar för att förtala och misskreditera allt och allt ukrainskt. Ukrainare, även de som fortfarande bär nazistiska koncentrationslägertatueringar på sina armar, stämplas rutinmässigt som nazistiska sympatisörer eller kollaboratörer, helt enkelt för att misskreditera deras budskap.” Borisow kopplade också samman den ukrainska svälten och förintelsen kausalt: ”Även om Hitler och Stalin hatade varandra, studerade de också varandras metoder. När det stod klart att Ryssland hade kommit undan med ett sådant massivt folkmord i Ukraina, kände sig Hitler fri att fortsätta med Förintelsen.”[18]
I en internetdebatt våren 2002 förnekade historikern Mark Tauger att den ukrainska svälten var på konstgjord väg. Forskare från ukrainska diaspora motsatte sig att detta återspeglade ”utbredd dubbelmoral”, ”en stark vägran bland akademiker och journalister att placera sovjetiska och nazistiska brott mot mänskligheten på samma nivå.” Jämförelsen gjordes med förnekelse av förintelsen.[19] Mer nyligen uppgav en bidragsgivare till E-Poshta att för att förneka att den ukrainska svälten var ett folkmord, borde Tauger såväl som Lynne Viola och Moshe Lewin ”förvisas till helvetets dyngshög av historia som är reserverad för de mest moraliskt bankrutta lögnare och propagandister.” För honom var deras åsikter av samma slag som de som hävdade att ”ingen egentligen dog i gaskamrarna i Auschwitz.”[20] Taugers sakliga argument, att hungersnöden delvis genererades av en förändring i hur sovjetiska myndigheter uppskattade skördens storlek,[21] har inte konfronterats av diasporaforskare eller publicister.
Diasporaförfattare uppmanar ofta ukrainare att följa judarnas exempel och producera en mer detaljerad, mer övertygande berättelse om sin egen förintelse. Påståendet görs ofta att ukrainarna led lika mycket som judarna, vilket tyder på en konkurrens i intensiteten av offer. Låt mig citera några från många exempel. Vid samma rundabordsdiskussion 1960 där han förnekade existensen av ukrainsk antisemitism, sa Lev Shankovsky: ”Judarna borde vara ett exempel för oss på hur vi kan belysa vår senaste tragiska historia.”[22] År 1980, i ett brev till Svoboda frågade Joseph Iwaniv: ”Kan vi ta fram namnen på de skyldiga och datum och platser så lätt som judarna kan när de frågas om Förintelsen?”[23] En annan författare i Svoboda förklarade senare samma år: ”Ukrainaren ”Förintelsen” var inte mindre fruktansvärd än judarnas förintelse.”[24] Vid den ukrainsk-judiska konferensen 1983 talade Yaroslav Bilinsky om samma ämne: ”Vi måste äntligen skriva en grundläggande historia om ukrainsk martyrologi, som skulle vid Hilbergs arbete om förstörelsen av judarna i minsta möjliga kvalitet!”[25] När Ukrainas premiärminister Viktor Yuschenko i januari 2000 föreslog att Ukraina skulle kunna bygga ett förintelsemuseum,[26] skrev Lubomyr Luciuk att ukrainare istället behövde ”ett nationalmuseum helga minnet av många miljoner ukrainare som mördades under 1900-talet … ukrainare i dag måste påminnas om det stora pris som deras förfäder betalade för självständighet, precis som alla judar och officiella besökare kommer ihåg när de besöker Israels Yad Vashem.”[27]
Andra viktimiseringsberättelser som är framträdande i diasporan inkluderar interneringen av ukrainare i Kanada under första världskriget[28] och utvisningen av ukrainare från deras hemområden i sydöstra Polen 1947 (Akcja Wisła).[29]
Ukrainian Canadian Civil Liberties Association har motsatt sig statligt stöd för uppförandet i Kanada av ett museum enbart ägnat åt Förintelsen. UCCLA:s forskningsdirektör, Lubomyr Luciuk, formulerade invändningarna så här:
Ingen ytterligare federal, provinsiell eller kommunal finansiering… bör tillhandahållas för detta projekt om inte försäkringar görs offentligt att det föreslagna kanadensiska museet för mänskliga rättigheter kommer att vara inkluderande i dess koncept och innehåll. Kommer detta museum, till exempel, att vara värd för en permanent utställning som handlar om Kanadas första nationella interneringsoperationer och deras traumatiska konsekvenser för ukrainare och andra européer som orättvist fängslades som ”fiendeutomjordingar” 1914-1920? Och kommer det föreslagna Holocaust-galleriet att helga minnet av alla offer för nazisternas tyranni? Vad sägs om de många miljoner fler som led av kommunistiskt förtryck, vare sig de omkom i den folkmordshärjade stora hungersnöden 1932-1933 i det sovjetiska Ukraina… eller i Pol Pots ”dödfält”? Oavsett den obestridliga generositeten hos dem som främjar detta projekt, måste vi ha bekräftelse, innan den första spaden av jord vänds, att något sådant museum inte medvetet eller på annat sätt kommer att höja lidandet för någon gemenskap över andra.[30]
Innan jag lämnar denna aspekt av vårt ämne, låt mig bara uttryckligen klargöra min ståndpunkt i hopp om att jag kan undvika åtminstone några missförstånd om det. Jag säger inte att hungersnöden eller de andra komponenterna i offerberättelserna inte förtjänar historisk forskning och eftertanke, inte heller att ondska ska ignoreras, eller att minnet av de döda inte ska hållas heligt. Men jag motsätter mig att instrumentalisera detta minne i syfte att generera politiskt och moraliskt kapital, särskilt när det är kopplat till ett uteslutande från historisk forskning och reflektion av händelser där ukrainare figurerade som förövare och inte offer, och när ”vår egen” ondska hålls kvar. osynlig och minnet av de andras döda hålls inte heligt. Det finns en analogi som, trots alla dess fel, kan vara användbar för mig att åberopa. Jag skriver här på ungefär samma sätt som en nordamerikansk jude som känner all förintelsens fasa, men som är upprörd över att se denna tragedi utnyttjas för att främja agendan för olika identitets- och politiska projekt (t.ex. försvaret av Israel) , särskilt när det är kopplat till en exculperande berättelse (t.ex. vis-à-vis palestinierna).[31]
De ståndpunkter som intagits av den ukrainska diasporan måste förstås i sitt sammanhang. Det mest välartikulerade segmentet av diasporan är de västukrainare som lämnade Ukraina efter andra världskriget, som är målgruppen för insinuationer och anklagelser om krigsförbrytelser, och särskilt deras ättlingar. Den äldre kohorten hade bevittnat resultatet av NKVD:s massmord sommaren 1939 och de var mycket medvetna om uppgrävningen i Vinnytsia 1943 av massgravar av mördade sovjetiska fångar. De kände också till de brutala metoder som användes av sovjeterna i deras förtryck av UPA direkt efter kriget. Några av dem hade erfarenhet av mordiskt nazistiskt styre i Reichskommissariat Ukraina, och nästan alla kände någon som tyskarna hade skickat till ett koncentrationsläger för att de tillhörde den ukrainska underjorden. Ur deras synvinkel var det som gjordes mot ukrainarna den primära berättelsen om kriget.
Vidare har den ukrainska diasporan invänt mot vad den anser vara ojämn behandling av nazistiska och sovjetiska brott mot mänskligheten. De tycker att det är orättvist att endast nazistiska och nazistiska brottslingar har åtalats för vad de gjort i Ukraina och att ingen medlem av den tidigare sovjetiska apparaten har ställts inför rätta för mord. Ett exempel på vad diasporan tycker är förfärande är en artikel som dök upp i brittiska Guardian och sedan cirkulerades av E-Poshta. Artikeln beskrev en viss Basya Chaika som, med Guardian-korrespondentens ord, ”var en nitisk kommunist som satt i en militärdomstol som utfärdade avrättningsorder för ”moderlandets förrädare”” i Konotop, Ukraina på 1940-talet. Med Basya Chaikas egna ord: ”Jag var väldigt radikal och kompromisslös… Jag var tvungen att skriva på dödsdomar mer än en gång…” Basya Chaika-berättelsen presenterades i samband med ett internetprojekt för att återskapa ”livet i shtetls, de östeuropeiska judiska byarna raserades under Förintelsen.” Som E-Poshta-kommentatorn påpekade verkar journalisten ”inte vara medveten om det faktum att ämnet för hans artikel var en bödel av oskyldiga människor i Ukraina.”[32] Ukrainian Canadian Civil Liberties Association har krävt en undersökning av Sovjetunionen. krigsförbrytare i Kanada och för utvisning av ”de som ljög om sin kriminella verksamhet när de kom in i Kanada.”[33]
Slutligen har den ukrainska diasporan satts i defensiven av vad den uppfattar som smutskastning mot ukrainare som helhet i tidningar och tv. Sensationella artiklar om påstådda ”nazistiska krigsförbrytare” som förekommer i de vanliga medierna fördöms, ibland i snåla ordalag (särskilt i diaspora-ukrainska elektroniska medier).[34] Diasporan reagerade negativt på 1980 års tv-film ”Förintelsen” eftersom den ”avbildade ukrainare som nazistiska kollaboratörer snarare än offer för det tredje riket.”[35] Det kanske mest ökända fallet av felaktig framställning av ukrainare var segmentet ”The Ugly Face of Freedom” sändes 1994 på CBS nätverksprogram ”60 Minutes.”[36]
Även om förnekandet av incidenter med krigsbrottslighet och ett ensidigt fokus på ukrainskt offer är utbredd i det ukrainska samhället i Nordamerika, är inget samhälle monolitiskt, och det har funnits och finns några undantag från regeln.
En var den avlidne Ivan L. Rudnytsky, en forskare med stort civilkurage. Han ifrågasatte den uppfattning som allmänt accepteras inom diasporahistoriografin att Bandera-rörelsen genomgick en demokratisk omvandling under andra halvan av 1943 och 1944. Han kritiserade specifikt OUN:s främlingsfientlighet, särskilt dess inställning till judarna under andra världskriget och dess ”medvetna kampanj för att ”rensa landet” från den polska befolkningen.”[37] Vid den ukrainsk-judiska konferensen 1983, som svar på Yaroslav Bilinskys uppmaning till judiska forskare att undersöka judiskt deltagande i stalinistiska brott, sa Ivan Rudnytsky: ”Alla borde bygga ett hus städa först inom sin egen grupp och det skulle vara olämpligt för ukrainare att berätta för judiska forskare vad de har med judisk historia att göra. Detta är deras problem, men vi borde börja städa vårt eget hus nu, och vi har inte varit tillräckligt bra på det.”[38]
Marco Carynnyk tog upp frågan om ukrainsk antisemitism under kriget i vad som då var den mest intellektuellt respektabla tidskriften i diasporan, Suchasnist.[39] Han har fortsatt att arbeta med denna fråga, både som forskare[40] och som kreativ författare (de ofärdiga ”Furious Angels”). Denna ström i hans oeuvre har gjort honom impopulär i vissa kretsar.
Syster Sophia Senyk har kritiserat den grekisk-katolska kyrkan i Ukraina för dess okritiska inställning till UPA. I en artikel publicerad i tidskriften för Keston Institute, Religion, State & Society, skrev hon: ”Medan några av dess medlemmar utan tvekan var idealistiska frihetskämpar, har UIA [= UPA] också många massakrer på civilbefolkningen på sitt register. och bränningar, precis som nazistiska och kommunistiska militära formationer gör.” Utdrag ur syster Sophia Senyks artikel cirkulerades av E-Poshta under rubriken ”ond attack mot den ukrainska katolska kyrkan.” Orden som tidigare citerades markerades i fetstil.[41]
Jag har själv också uppriktigt diskuterat ukrainskt samarbete i mordet på judar under andra världskriget.[42]
Ibland dyker det upp uttryck för frustration över den dominerande diskursen i brev till The Ukrainian Weekly. Nicholas Sawicki uttryckte sina reservationer mot en kolumn av Myron Kuropas med titeln ”Förintelsens exploatering”; titeln, sade han, var ”knappast lämplig för en tidning av denna ställning.”[43] George A. Nestor motsatte sig att några av de nyare termerna används för hungersnöden, inklusive ”Hungersnöd-Folkmord” och ”Hungersnöd-Förintelse”. ” ”Båda orden [Förintelse och folkmord] gäller på ett träffande sätt den katastrof som drabbade europeiska judar under andra världskriget. Vi bör inte slänga bort judarna: det förminskar oss båda.”[44]
Öppnandet av sovjetiska arkiv gör det intellektuellt svårare för diasporan att förneka krigsförbrytelser som begåtts av ukrainsk milis och polis i tysk tjänst och ukrainska nationalistiska enheter. En stor studie av förstörelsen av judarna i östra Galicien dokumenterar den ukrainska polisens deltagande i avrättningen av judar.[45] Det har också dykt upp en monografi specifikt ägnad åt den vitryska och ukrainska polisen som ger en mer detaljerad redogörelse för deras kriminella verksamhet.[46] UPA:s grymheter mot civila har dokumenterats i fängslande arkivbaserade studier av Jeffrey Burds,[47] och han arbetar för närvarande på en revisionistisk studie av UPA i boklängd. Volodymyr Serhiichuk publicerade en volym av dokument om Organisationen av ukrainska nationalister (OUN) och UPA som var tänkt att ställa nationalisterna i ett positivt ljus. Icke desto mindre inkluderade han ett dokument från en UPA-enhet i Volhynien som rapporterade om dess förintelse av polska byar våren 1943.[48] I takt med att mer arkivforskning bedrivs är det troligt att fler sådana uppgifter kommer fram. Naturligtvis är resultaten av vetenskaplig forskning i de flesta fall långsamma att integreras i det kollektiva minnet, men detta är särskilt fallet när de inte lätt ryms in i det befintliga narrativet.
Det har också blivit svårare att upprätthålla oskulden i den ukrainska nationella ideologin i ljuset av nyare forskning. Det är nu klart att den ukrainska nationalismen i Galicien var starkt rasifierad redan i slutet av 1800-talet[49] och hade utvecklat en utarbetad antijudisk diskurs.[50] Antisemitiska artiklar förekom regelbundet i mellankrigstidens västukrainska press.[51] Under kriget uttryckte OUN-ledaren Yaroslav Stetsko sitt stöd för antisemitism i tysk stil.[52] Som jag har beskrivit på andra ställen fick den bästa av de ukrainska tidningarna under tysk ockupation, Krakivs’ki visti, våren 1943 i uppdrag att trycka en serie antisemitiska originalartiklar. Tidningen kunde värva några framstående figurer, inklusive flera som var inflytelserika i nordamerikanska diasporapublikationer efter kriget: Anatol Kurdydyk, som redigerade Vil’ne slovo i Toronto och Novyi shliakh och Postup i Winnipeg; Luka Lutsiv, som under många år var redaktör för Svoboda; Oleksandr Mokh, som drev förlaget Dobra knyzhka från Toronto.[53] Sedan 1920-talet hade västukrainsk nationalism främjat hänsynslöshet mot nationella fiender: fiender skulle förstöras inte förlåtas, och de starka skulle krossa de svaga.[54] Den ukrainska nationalismen mellan kriget och kriget skilde sig ganska mycket från nazismen, men den växte ur några av samma impulser och den ledde till en del mordiska handlingar.
En smärtsam men ärlig bedömning av ukrainskt deltagande i grymheter i krigstid är sedan länge väntad för diasporan. Ett antal efterkrigssamhällen har kommit överens med den mörka sidan av sitt krigstida förflutna, framför allt tyskarna och även, på senare tid, fransmännen. Publiceringen av Jan T. Gross’s Neighbours har berört viss självrannsakan i Polen om polska attityder och handlingar med avseende på judarna under och strax efter kriget. Janine P. Holc har diskuterat Gross bok och skrivit: ”Om en icke-judisk polack hävdar Chopin som en del av hennes kollektiva arv, måste hon också erkänna betydande våldshandlingar eller brutalitet. För Gross är att välja bara lovvärda handlingar som en del av sin nationella identitet en lättillgänglig handling och inte ett genuint engagemang i sin faktiska kollektiva identitet.”[55] Jag skulle inte gå så långt, utan bara för att jag misstror uppfattning om en ”faktisk kollektiv identitet”. Vad jag skulle säga är att vi behöver bygga ett mer komplext, mer reflekterande, svårare kollektivt minne. Kanske är detta inte för alla, men det måste skapas ett utrymme för dem som vill upprätthålla en relation till den ukrainska identiteten men som också vill gå bortom en retorik av förnekelse och kränkning, en retorik som låter allt mer gäll och ihålig. Vi behöver ett hälsosammare kollektivt minne som är fast förankrat i sanningsenlighet.
Dessutom måste den ukrainska diasporan nå ut till och kommunicera med den andra. Endast själsrannsakan kan öppna dörren till försoning och till utarbetandet av en förståelse av det förflutna som kan delas av ukrainare, judar och polacker. Annars förblir situationen som den är idag, med flera konkurrerande hermetiska berättelser om vad som hände under kriget. Den ukrainska diasporanberättelsen, som aldrig hade varit särskilt övertygande för utomstående, blir ännu mindre. Det är dags att revidera det vi minns.
https://www.yorku.ca/soi/_Vol_5_1/_HTML/Himka.html
Ukrainian Canadian Civil Liberties Association grundades ”1984 för att möta de ärekränkande anklagelserna om att ”ukrainska krigsförbrytare” hystes i Kanada.” Senare: ”UCCLA, som fått mandat av det ukrainska kanadensiska samfundet att förhandla fram ett snabbt och hedervärt ukrainskt kanadensiskt uppgörelseavtal för den orättfärdiga interneringen av ukrainska kanadensare som ”fientliga utlänningar”, har organiserat symposier, skickat in många artiklar till den kanadensiska och ukrainska pressen och distribuerat utbildning material brett…”
http://www.uccla.ca/about/
Ukrainian Collaboration in the Extermination of the Jews
https://shron1.chtyvo.org.ua/Khymka_Ivan-Pavlo/Ukrainian_Collaboration_in_the_Extermination_of_Jews_During_the_Second_World_War_Sorting_Out__en.pdf?PHPSESSID=dqs2rm1b5o080kheb9h7cdge83
M – jag betvivlar inte Dina fakta om ukrainska fascister i Kanada. De fanns och kanske finns. Extremister finns i alla länder.
Men någon kompakt kollektiv skuld kan jag aldrig gå med på: alla av ukrainsk nationalitet som emigrerade till Kanada var väl knappast automatiskt alla nazikollaboratörer?
Men visst fanns det sådana klara krigsförbrytarsmitare som John Demjanjuk och andra. Jag minns inte om de hann döma och straffa honom i alla hans upp- och nedgångar i allehanda olika domstolar. Trist följetong.
Jan Nybodas tack för uppskattning. Jag oroar mig mycket för nyliberalismen som har fört England i en ny fattigdom, att liberalism och nazism står varandra nära visst jag inte.
Men jag blev uppmärksam, då en ung kvinna som varit i Donbass vid folkomröstningarna, gick till kraftfullt angrepp mot liberaler i Moskva som demonstrerade. Hon skrek åt dem ”Ni liberaler, ni bryr er inte om att ryska människor blir dödade i Donbas. Det var ni som gick till Kreml och övertygade dem att de inte skulle bry sig. Jag tror inte att ryska folket tycker om att ryssar blir dödade i Donbas” Sedan hörde jag också att liberaler i Moskva hade demonstrerat mot människor i Donbas, gjort narr av dem, som om deras upplevelser var en spelad teater.
The great reset min dotter har talat lite om det, det låter så märkligt så jag har svårt att ta det till mig. Skulle man nollställa allt?? Bilderbergsgruppen vad har de med saken att göra, är det där man uppfann det hela?
Ang. vaccinet så påstås det att en ny kinesisk studie visar att för varje spruta man tar, så påverkas vårt eget immunförsvar som urholkas, så man bli mer mottaglig för andra sjukdomar. Informationen kom upp i ett flöde, så jag har inte sett den, men är själv mycket misstänksam mot vaccinet.
Vilka liberaler demonstrerade i Moskva?
Källa på det?
Johan de Naucler, ser man på, nu börjar du förstå det vi flera stycken försökt kräva av dig, visa källor! Vivianne Månsson är däremot den som nästan alltid undantagslöst stöder sina påståenden med källor!
Den ryska militären som självutnämnda experter hävdade hade kört fast befriar nya områden. Försvarslinjer som ukrozionazi körs över av Rysslands mäktiga armé.
Måst vi leta efter Paasikivi (”expert på rysk krigföring”) med blåljus för att få ett ”expert” (🤭) uttalande om läget i Soledar, va? Medan fake experten Passikivi syns inte till i den offentliga debatten så träder fram som Scott Ritter och konstaterar utsikten för ukrozionzi enheten är väldigt mörkt.
Läs Ritters krönika nedan
”Med tanke på Minskavtalets dubbelsidiga historia är det osannolikt att Ryssland diplomatiskt kan avrådas från sin militära offensiv. Som sådant verkar 2023 formas som ett år av fortsatt våldsam konfrontation.
Efter nästan ett år av dramatisk aktion, där inledande ryska framsteg möttes av imponerande ukrainska motoffensiver, har frontlinjerna i den pågående rysk-ukrainska konflikten stabiliserats, med båda sidor engagerade i blodig positionskrigföring, som malde ner varandra i en brutal utmattningstävling i väntan på nästa stora initiativ från båda sidor.
När ettårsdagen av Rysslands invasion av Ukraina närmar sig representerar det faktum att Ukraina har tagit sig så här långt in i konflikten både en moralisk och, i mindre utsträckning, en militär seger.
Från ordföranden för USA:s gemensamma stabschefer till chefen för CIA , de flesta högre militär- och underrättelsetjänstemän i väst bedömde i början av 2022 att en stor rysk militäroffensiv mot Ukraina skulle resultera i en snabb, avgörande rysk seger.
Den ukrainska militärens motståndskraft och styrka överraskade alla, inklusive ryssarna, vars initiala handlingsplan, inklusive styrkor som tilldelats uppgiften, visade sig vara otillräckliga för de tilldelade uppgifterna. Denna uppfattning om en ukrainsk seger är dock missvisande .
Diplomatis död
När dammet lägger sig på slagfältet har ett mönster uppstått angående den strategiska visionen bakom Rysslands beslut att invadera Ukraina. Medan den traditionella västerländska berättelsen fortsätter att måla upp den ryska handlingen som en bråttom handling av oprovocerad aggression, har ett mönster av fakta uppstått som tyder på att det ryska fallet för förebyggande kollektivt självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan kan vara meriterande.
Nya medgivanden från de tjänstemän som ansvarade för antagandet av Minsköverenskommelserna från både 2014 och 2015 ( Ukrainas före detta president Petro Poroshenko , Frankrikes före detta president Francois Hollande och Tysklands före detta förbundskansler Angela Merkel ) visar att målet med Minskavtalen för främjandet av en fredlig lösning på konflikten efter 2014 i Donbass mellan den ukrainska regeringen och pro-ryska separatister var en lögn.
Istället var Minsköverenskommelserna, enligt denna trojka, inte mycket mer än ett sätt att köpa Ukraina tid för att bygga upp en militär, med hjälp av Nato, kapabel att få Donbass att kränga och driva Ryssland ut ur Krim.
Sett i detta ljus tar inrättandet av en permanent träningsanläggning av USA och Nato i västra Ukraina – som mellan 2015 och 2022 utbildade cirka 30 000 ukrainska trupper enligt Natos standarder i det enda syftet att konfrontera Ryssland i östra Ukraina – en helt ny perspektiv.
Ukrainas, Frankrikes och Tysklands erkända dubbelsidighet står i kontrast till Rysslands upprepade insisterande innan dess beslut den 24 februari 2022 att invadera Ukraina att Minskavtalet skulle genomföras fullt ut.
2008 varnade USA:s förre ambassadör i Ryssland William Burns, den nuvarande CIA-chefen, för att alla försök från Nato att föra in Ukraina i dess fålla skulle av Ryssland ses som ett hot mot dess nationella säkerhet och, om de förföljs, skulle provocera en rysk militär. intervention. Det PM från Burns ger ett välbehövligt sammanhang till Rysslands initiativ den 17 december 2021 för att skapa en ny europeisk säkerhetsram som skulle hålla Ukraina utanför Nato.
Enkelt uttryckt var den ryska diplomatins bana att undvika konflikter. Detsamma kan inte sägas om varken Ukraina eller dess västerländska partner, som förde en politik för NATO-expansion kopplad till lösningen av kriserna i Donbass/Krim med militära medel.
Game Changer, inte spelvinnare
Den ryska regeringens reaktion på den ryska militärens misslyckande med att besegra Ukraina i de inledande faserna av konflikten ger viktig inblick i det ryska ledarskapets tänkesätt angående dess mål och mål.
Förnekade en avgörande seger, ryssarna verkade beredda att acceptera ett resultat som begränsade ryska territoriella vinster till Donbass och Krim och en överenskommelse från Ukraina om att inte gå med i NATO. I själva verket var Ryssland och Ukraina på väg att formalisera en överenskommelse enligt dessa linjer i förhandlingar som var planerade att äga rum i Istanbul i början av april 2022.
Denna förhandling avbröts emellertid efter ingripandet av den dåvarande brittiske premiärministern Boris Johnson , som kopplade det fortsatta tillhandahållandet av militärt bistånd till Ukraina till Ukrainas vilja att tvinga fram ett slut på konflikten på slagfältet, i motsats till förhandlingar. Johnsons ingripande motiverades av en bedömning från Natos sida att de första ryska militära misslyckandena var tecken på rysk svaghet.
Stämningen i Nato, som återspeglas i Natos generalsekreterare Jens Stoltenbergs offentliga uttalanden (”Om [Rysslands president Vladimir] Putin vinner är det inte bara ett stort nederlag för ukrainarna, utan det kommer att bli ett nederlag och farligt för alla av oss”) och USA:s försvarsminister Lloyd Austin (”Vi vill se Ryssland försvagas till den grad att det inte kan göra de saker som det har gjort när de invaderar Ukraina”) var att använda den rysk-ukrainska konflikten som ett fullmaktskrig utformat för att försvaga Ryssland till den grad att det aldrig mer skulle försöka genomföra ett Ukraina-liknande militärt äventyr. [Tillsammans med ett olyckligt ekonomiskt krig, var det också utformat för att fälla den ryska regeringen, som president Joe Biden medgav i våras.]
Denna politik fungerade som drivkraften för att tillföra vad som skulle uppgå till ett värde av långt över 100 miljarder dollar i hjälp, inklusive tiotals miljarder dollar av avancerad militär utrustning, till Ukraina.
Denna massiva infusion av bistånd var en spelomvandlande händelse , som gjorde det möjligt för Ukraina att övergå från en i första hand defensiv ställning till en som såg en ombildad ukrainsk militär, utbildad, utrustad och organiserad enligt Natos standarder, och startade storskaliga motattacker som lyckades driva fram ryska styrkor från stora delar av Ukraina. Det var dock inte en spelvinnande strategi – långt därifrån.
Militär matematik
De imponerande ukrainska militära framgångarna som underlättades genom tillhandahållandet av militärt bistånd från NATO kom till en enorm kostnad i liv och material. Även om den exakta beräkningen av förluster som drabbats av båda sidor är svår att få fram, finns det ett brett erkännande, även bland den ukrainska regeringen, att ukrainska förluster har varit stora .
Med de stridslinjer som för närvarande är stabiliserade kommer frågan om var kriget går härifrån till grundläggande militär matematik – kort sagt, ett orsakssamband mellan två grundläggande ekvationer som kretsar kring brännhastigheter (hur snabbt förluster uppstår) kontra påfyllningshastigheter (hur snabbt kan sådana förluster ersättas.) Kalkylen bådar illa för Ukraina.
Varken Nato eller USA verkar kunna upprätthålla den mängd vapen som har levererats till Ukraina, vilket möjliggjorde de framgångsrika höstmotoffensiverna mot ryssarna.
Denna utrustning har till stor del förstörts, och trots Ukrainas insisterande på dess behov av fler stridsvagnar, pansarstridsfordon, artilleri och luftförsvar, och även om nytt militärt bistånd ser ut att vara på ingång , kommer det att vara sent till striden och i otillräckliga mängder för att en spelvinnande inverkan på slagfältet.
På samma sätt överstiger Ukrainas olycksfall, som ibland når mer än 1 000 man per dag, vida dess förmåga att mobilisera och utbilda ersättare.
Ryssland, å andra sidan, håller på att slutföra en mobilisering av mer än 300 000 man som verkar vara utrustade med de mest avancerade vapensystemen i den ryska arsenalen. När dessa styrkor anländer fullt ut på slagfältet, någon gång i slutet av januari, kommer Ukraina inte att ha något svar. Denna hårda verklighet, i kombination med Rysslands annektering av mer än 20 procent av Ukrainas territorium och infrastrukturskador som närmar sig 1 biljon dollar, bådar dåligt för Ukrainas framtid.
Det finns ett gammalt ryskt talesätt, ”En ryss selar långsamt men rider fort.” Detta verkar vara vad som händer när det gäller konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
Både Ukraina och dess västerländska partner kämpar för att upprätthålla den konflikt de inledde när de förkastade en möjlig fredsuppgörelse i april 2022. Ryssland har, efter att ha börjat på sina fötter, i stort sett omgrupperat och verkar redo att återuppta storskaliga offensiva operationer som varken Ukraina eller dess västerländska partner har ett adekvat svar på.
Med tanke på Minskavtalets dubbelsidiga historia är det dessutom osannolikt att Ryssland kan avskräckas från att genomföra sin militära offensiv genom diplomati. Som sådan verkar 2023 formas som ett år av fortsatt våldsam konfrontation som leder till en avgörande rysk militär seger.
Hur Ryssland utnyttjar en sådan militär seger till en hållbar politisk uppgörelse som manifesterar sig i regional fred och säkerhet återstår att se.
https://www.rt.com/russia/569761-soledar-and-wagner-music/
Tack skribenten som svarade istället för Vivianne Månsson och den ”liberala kontrademonstration” (”mot Donbass”) i Moskva, som man med tanke på detta långa svar ovan, aldrig tycks ha ägt rum – med andra ord.
Jag såg demonstrationen på video på Telegramkanal, det var inte många människor, men de var där. Dessutom den unga kvinnan som skrek mot liberaler i Moskva också på video på Telegramkanal. Vi vet att de ryska liberalerna inte är många, Navalnys parti hade bara 4% av ryska folket bakom sig, men hela EU var bakom honom. Även om liberalerna inte är många så kan de ställa till med oro i landet genom sprida falska nyheter.
Så har vi det liberala Yabloko, vet inte hur många procent som röstade på dem, men vet att ryska federationens kommunistiska parti är större och den näst största i Ryssland efter Enade Ryssland. Så vill man stödja majoriteten av det ryska folket och inte vill stödja nuvarande Enade Ryssland, så är det väl det partiet som man bör välja, men det skulle väl varken EU eller USA välja.
Jag har också sett ukrainare som demonstrerade i Italien med Azov flaggor och Nato flaggor och det var motdemonstranter italienare som pekade på Azov flaggorna och skrek fascister åt dem, det var däremot väldigt många motdemonstranter. Det är synd att man inte kan göra länkar av dessa videor som man bara kan skicka som mail till någon eller direkt till någon som har Telegram. Motdemonstranterna var väldigt upprörda och fascism var något som man förstod berörde dem väldigt illa, de var arga och skrämda.
Du borde lyssna på denna unga kvinna liberal antikrigsdemonstrant från Moskva, som jag lagt ut tidigare, men jag tror inte du lyssnat på henne.
Hon har lyssnat precis som jag förstår att du gör, på anti-ryska kanaler i Ryssland, och hennes åsikter om kriget i Ukraina, innan hon själv kom till Donbass, är som att höra dig tala om kriget och Rysslands inblandning.
Efter att hon varit i Donbass och själv intervjuat många människor, fick hon frågan om hur mycket av det hon sett på dessa anti ryska kanaler i Ryssland har varit lögn.
ALLT! svarade hon.
https://www.youtube.com/watch?v=0OysQ7yQl_o
ukrozionazi krigare offras i Natos eller rättare sag Bidens krig. Vad har dilettante Ryssland experter att säga om detta? Det är tyst alltjämt – de låtsas som om det regnar och det är förståeligt det – det regnar ryska missiler på ukrozionazi skyttegravar😂😂😂
“The situation is critical. Difficult. We are holding on to the last,” said the soldier said.
The soldier is from the 46th air mobile brigade, which is leading Ukraine’s fight to hold onto Soledar in the face of a massive assault from Russian troops and Wagner mercenaries…. The soldier said that he believed Ukraine’s military leaders would eventually abandon the fight for Soledar and questioned why they hadn’t done this yet.
“Everyone understands that the city will be abandoned. Everyone understands this,” he said. “I just want to understand what the point [in fighting house to house] is. Why die, if we are going to leave it anyway today or tomorrow?”…“No one will tell you how many dead and wounded there are. Because no one knows for sure. Not a single person,” he said. “Not at the headquarters. Not anywhere. Positions are being taken and re-taken constantly. What was our house today, becomes Wagner’s the next day.”
“In Soledar, no one counts the dead,” he added.” “The situation is critical. Difficult. We are holding on to the last,” said the soldier said.” (“Situation in eastern Ukrainian Town is Critical”, CNN)
Soledar är befriat och snart ska hela Donbas också befrias. Tråkigt för allehanda ryssofob som leker militärexpert och förkunnar bland annat att Rysslands armé kört fast. Vi kan konstatera att det är inte bara ukrozionazisterna som begravs i Soledars tunnlar utan även ryssofobernas illusioner. Två flugor i ett – den ryska militären är känt för det. Vi glädjs åt Rysslands vinningar och snart kommer vi att få se hela det ukrozionazi problemet begravd för gott! Viva Ryssland🤗🤗🤗
”Russian forces have established control over Soledar, a town lying around 18 km from Bakhmut (Artyomovsk), which has recently become the linchpin of the Russo-Ukrainian standoff.
Donbass is the main direction [of offensive] now; as you can see, it goes on the Artemovsk-Soledar-Seversk line,” Vladislav Berdichevsky, a lawmaker of the parliament of Russia’s Donetsk People’s Republic (DPR), told Sputnik.
This is now the first line of defense from this side. On the other hand, there is Maryinka, Krasnogorovka, and Avdeevka. There is also a very tense situation there now. But so far, there have been more positional battles there than in Soledar-Artemovsk. Soledar is almost under control now. A mini-cauldron was created there, closer to the west of Soledar.”
Acting head of the DPR, Denis Pushilin, announced on Tuesday that the Wagner Group private military company (PMC) had gained the center of the town of Soledar. Pushilin noted that Ukrainian troops had been suffering serious losses but continued to resist.
The liberation of Soledar will not only pave the way to the taking of Artyomovsk (Bakhmut), but will also ensure the liberation of other parts of the former Donetsk region, including Slavyansk, Konstantinovka, Druzhkovka, Kramatorsk and further north, according to Berdichevsky.”
https://sputniknews.com/20230111/victory-in-soledar-opens-door-to-liberation-of-all-donbass-dpr-lawmaker-says-1106229686.html
@Johan de Naucler 11 januari, 2023 At 17:40
”Jag bifogade igår den ryska artikeln till redaktören just om nazistiska rörelser (bl.a. BORT-rörelsen) i Ryssland. Länk finnes där eller exakt här:
http://www.zona.media/agenda/gaskarov_info/”
Ingenting hittade som ”zona.media” däremot ”mediazona”. Datumet för starten av bloggen överensstämde, 4 sept 2014.
Enligt Wikipedia, bloggen startades 4 sept 2014. Gissa av vem? Pussy Riot
”Mediazona (Russian: Медиазона) is a Russian independent media outlet founded by Maria Alyokhina and Nadezhda Tolokonnikova, who are also co-founders of the protest group and band Pussy Riot. The outlet’s editor-in-chief is Russian political journalist Sergey Smirnov”
https://en.wikipedia.org/wiki/Mediazona
Din trovärdighet, som jag även påpekat tidigare är noll, zero, nada.
Ja, nu har inte Zona Media redaktionen något minsta med artistgruppen Pussy Riot att göra utan är ett ryskt media med redaktion i Moskva.
@Johan de Naucler 10 januari, 2023 At 15:31
”M – jag betvivlar inte Dina fakta om ukrainska fascister i Kanada. De fanns och kanske finns. Extremister finns i alla länder.”
Mina fakta?? Jag har översatt artikeln som den pensionerade professorn John Paul Himka har skrivit. FAKTA tillhör honom inte mig. Himka har forskat i ukrainsk arkiv i tio år (enligt Wikipedia), då tycker jag att han vet vad han talar om. Dessutom, som boende i Kanada har han tagit del av det som hände i samhälet.
Några ”påminnelser” från artikeln:
”Pressen, och också stipendier från ukrainska diaspora,[5] följde med oro hur Deschênes-kommissionen arbetade, som slogs till 1985 för att utreda krigsförbrytare i Kanada.”
”Pressen följde också noga de amerikanska och israeliska rättsprocesserna mot ukrainsk-amerikanen John Demjanjuk, som misstänktes vara den sadistiska lägervakten känd som ”Ivan den förskräcklige”. Diasporapressberättelser skildrade rättegången som en travesti av rättvisa.”
”Det har nästan inte gjorts några försök från den ukrainska diasporan att konfrontera frågan om krigsbrottslighet på ett mindre defensivt och mer självsgranskande sätt.”
”Öppnandet av sovjetiska arkiv gör det intellektuellt svårare för diasporan att förneka krigsförbrytelser som begåtts av ukrainsk milis och polis i tysk tjänst och ukrainska nationalistiska enheter. En stor studie av förstörelsen av judarna i östra Galicien dokumenterar den ukrainska polisens deltagande i avrättningen av judar.”
”Men någon kompakt kollektiv skuld kan jag aldrig gå med på: alla av ukrainsk nationalitet som emigrerade till Kanada var väl knappast automatiskt alla nazikollaboratörer?”
Vem bryr sig om vad du går med på eller inte? Det är ditt problem.
Jag tycker att det är hög tid att avsluta den här tråden. Det vi vet, utan att vara experter på rysk arkivforskning, är att
1 Bandera har helgonförklarats i Ukraina
2 Det finns en rörelse som använder gamla nazisymboler, vi kan kalla den extremhöger eller ultranationalistisk eller nazistisk
3 Denna rörelse är mäktig, inte genom att den har majoritet i parlamentet, men att den injagar skräck på gator och torg och skrämmer människor till tystnad och lydnad genom sitt sätt att bruka våld. Som när nazismen tog över gatorna på 30-talet i Tyskland,
4 Denna rörelse fick säte i regeringen efter statskuppen 2014 och en företrädare blev militär rådgivare till ÖB.
5 Denna rörelse ligger bakom den dödslista (Myrotvorets), som listar fiender till Ukraina varav ett antal har eliminerats.
6 Denna rörelse ligger bakom ett antal politiska mord, som vi har kunnat läsa om på annan plats här.
Det finns ingen anledning att käbbla vidare om nazismens, eller andra högerextrema rörelsers storlek på alla andra platser i världen. Tillräckligt är sagt om detta!
Bra förslag. Verkligen genomdiskuterat. Vi avslutar efter en rekordnotering på 176 kommentarer. Och jag raderar för en gångs skull några liggande kommentarer inom detta diskussionsområde.