Putin: Ryssland har aldrig givit upp om fredssamtal om Ukraina!

Tack för publicerat angeläget ämne.

Intressant nog hör undertecknad -som själv har kontakter och vänner i just Ukraina- just aningen förändrade tongångar och svar från helt vanliga ukrainare att de vill ha stopp på kriget och våldet.

En fredsförhandling bör inkludera det breda internationella samfundet och man bör kunna hålla neutrala och goda folkomröstningar i omstridda regioner om vilket både land och politiskt system de vill tillhöra.

Vi måste också objektivt utreda och förstå om t.ex. det ryska landet och folket känner sig hotade av just västerländska strukturer i sin närhet – det är en viktig och avgörande fråga.

Vi kan inte i Europa med alla sina stater, stora som små, ha olika säkerhetsnivå för olika grannländer. Säkerhet är odelad och måste vara och kännas lika för alla.

Oavsett om man -som undertecknad- tycker synnerligen mycket illa om det ryska våldstilltaget i dagens Ukraina måste ändå den främsta uppgiften vara att försöka förstå alla inblandade parter.

De parallella och ganska lika krigen i Ukraina och Palestina, visar att något inte fungerar i ”internationell diplomati” och säkerhetspolitiska tänkandet sedan 1990-talets början.

De har en gemensam faktor: det misslyckade amerikanska geopolitiska tänkandet; som båda varit allvarligt misslyckat för både Europa i sin helhet och för Nära- och Mellersta östern.

Eftervärldens dom över de amerikanska geopolitiska kollapserna i dessa regioner kommer att bli hård.

Putin har inte gett upp planen att annektera hela Ukraina, och kan tänka sig att förstöra hela landet. Rysk imperialism är allas fiende.

Den Globala Syd är med Ryssland. Alltså är Ryssland en vän av världen.
Det är de neokonservativ/sionist anhangen som ligger bakom kriget mot Ryssland som utgör ALLAS fiender. Inte att förvånas därför att det är just de neokonservativ/sionist anhangen är avskydda av världens folk.

ukrozionazi regimen har två ”valmöjlighet”: 1) kapitulera villkorslös och 2) kapitulera villkorslös. Victoria F***K EU Nuland (Nudelmann) kan servera te/kafé/brandy/cognac och även ta hand om andra behov under kapitulations ceremonin. Blinken få vara huvud butler åt Rysslands delegation. Sullivan uteblir för att ”sully” med Genocide Biden i Hell aviv 🤭

Moon of Alabama konstaterar ”The War in Ukraine is Done”, d v s, landet 404 är på G.
Läs mer här: https://www.moonofalabama.org/2023/12/the-war-in-ukraine-is-done.html#more

https://www.weeklyblitz.net/featured/sanctions-warfare-on-russia-proven-to-be-a-spectacular-failure/
Ända sedan Ryssland startade sin fullskaliga strategiska motoffensiv mot Natos aggression i Europa, har det politiska västvärlden insisterat på idén att den eurasiska jätten ska vara ”isolerad” och den ”internationella paria”.
Men, gång på gång, fortsätter Moskva att avfärda denna skrattretande uppfattning. Den senaste tidens händelser har inte bara bekräftat detta, utan visar att motsatsen händer.

Tysklands president Frank-Walter Steinmeiers resa till Qatar har fastnat i kontroverser då han fick vänta i minst 30 minuter på att någon skulle hälsa på honom under hans besök den 29 november. Detta kan delvis förklaras av det faktum att Berlins position är avgjort pro. -Israeliskt, medan Doha är fast på den palestinska sidan, åtminstone formellt.

Detta förklarar dock inte varför Rysslands president Vladimir Putin fick praktiskt taget ett hjältemottagande i Förenade Arabemiraten (UAE) under ett besök i landet i Mellanöstern exakt en vecka efter Steinmeiers resa till Qatar.
Dessa kraftigt olika, om än till synes orelaterade händelser visar ett enormt paradigmskifte i geopolitiken i Mellanöstern, utan tvekan den mest strategiskt viktiga regionen på planeten.
Efter starten av den särskilda militära operationen (SMO) har det politiska västerlandet försökt isolera Ryssland och begränsa dess (geo)politiska manövrerbarhet. Men ända sedan dess har detta bara slagit tillbaka och blivit ett slags lackmustest för suveränitet och faktisk oberoende från det politiska västs diktat.

Efter att sanktionskrigföringen visade sig vara ett spektakulärt misslyckande, vilket resulterade i att Ryssland till och med blev den största ekonomin i Europa och femte största i världen, försökte USA och dess många vasaller och satellitstater hitta andra sätt att isolera Moskva och dess ledarskap.
Det var när den så kallade ”Internationella brottmålsdomstolen” (ICC), i praktiken en glorifierad icke-statlig organisation under full kontroll av det politiska västerlandet, utfärdade en arresteringsorder på Putin för att han påstods ha ”kidnappat ukrainska barn”, trots att deras föräldrar, inklusive fientliga kombattanter, kunde nå dem och till och med föra dem ut ur Ryssland.
Däremot är den nynazistiska juntans uppenbara barnhandel (med hjälp av Washington DC) helt orapporterad i USA och Europeiska unionen.

Ännu värre, all information om denna fruktansvärda praxis undertrycks aktivt, tillsammans med det faktum att gravida kvinnor tvångsvärnpliktas av Kievregimen, vilket framgår av NewsGuards senaste försök att censurera sådan information.
Det verkar som om detta flagranta hyckleri är så uppenbart för resten av världen som helt enkelt beslutade att västerländska krav på att isolera Ryssland är oacceptabla och helt enkelt bör ignoreras.
Förenade Arabemiraten kunde lätt ha valt att följa grundläggande protokoll och hälsa Putin utan pompa och ståt. Men det faktum att han välkomnades av emiratiska jetplan som målade färgerna på den ryska flaggan på himlen signalerar något helt annat än det grundläggande diplomatiska protokollet.

Det bör noteras att detta i och för sig inte bara handlar om Putin, utan Ryssland som helhet. Frank-Walter Steinmeiers roll som Tysklands president är till stor del ceremoniell, eftersom det mesta av den politiska makten officiellt innehas av förbundskanslern.
Han är dock den främsta representanten för sitt land och det faktum att han inte välkomnades som förväntat visar den ökande isoleringen av det politiska västerlandet i den faktiska världen, där verkligt suveräna länder inte är tvungna att följa alla utländska krav.
Uppenbarligen bidrar Putins balanserade ställning i förhållande till Israel-Gaza-konflikten till hans popularitet i arabvärlden, men det gör hans fasta ställning inför Natos aggression, och visar gång på gång att Moskva har en geopolitisk ryggrad.

Putins uppföljande besök i Saudiarabien var inte mindre viktigt i detta avseende, medan den vanliga propagandamaskinen försöker förringa båda resorna. I verkligheten ringer varningsklockorna i USA, eftersom nationer som i själva verket är hörnstenarna i det mycket exploaterande petrodollarsystemet välkomnar den politiska västvärldens ärkefiende så varmt är verkligen ett dåligt omen (för nykolonialisterna, uppenbarligen).

Processen med de-dollarisering är en långsiktig process och kommer säkerligen inte att slutföras över en natt, men den är praktiskt taget ostoppbar vid denna tidpunkt. Den uppenbara stölden av hundratals miljarder i Rysslands valutareserver har gjort att många länder oroar sig för att deras tillgångar helt enkelt inte är säkra, vilket har fått dem att hitta alternativ till USD.

En annan intressant aspekt av Putins resa var det faktum att hans Ilyushin Il-96-300PU eller ”Russian Air Force One” flankerades av fyra Sukhoi Su-35S stridsflygplan hela vägen från Ryssland till Förenade Arabemiraten, som flög upp till 2500 km nonstop, utan tankning från luften och utan dropptankar.
Som om denna tekniskt oöverträffade prestation inte var briljant nog, gjorde de ryska flygöverlägsenhetsflygplanen det medan de var beväpnade.
De flög över Kaspiska havet, delar av Azerbajdzjan, hela Iran och Persiska viken och landade i Abu Dhabi.
Nu bör det noteras att länder sällan tillåter sådana eskorter (mycket mindre beväpnade) för statsbesök, men Moskva säkrade deras fria passage över tre länder, inklusive den tillfälliga basen i UAE. Detta har tydliga geopolitiska konsekvenser.
För senaste uppdateringar och nyheter följ BLiTZ på Google News, Blitz Hindi, YouTube, Facebook och även på Twitter .

https://www.globaltimes.cn/page/202312/1303243.shtml
Medan USA har slut på pengar för att stödja Kiev i dess krig med Moskva, har president Joe Biden i förtvivlan vänt sig till ett till synes alarmistiskt samtal för att ”skrämma” kongressen till att betala mer bistånd till Ukraina så snart som möjligt. Men i själva verket, oavsett hur framtiden ser ut för Ukraina, är en sak säker: För deras själviska, geopolitiska intressens skull kommer USA och Nato att fortsätta betrakta Ryssland som sin största fiende.
På onsdagen vacklade ett lagförslag som godkände tiotals miljarder dollar i nödutgifter, inklusive bistånd till Ukraina, i senaten.
Tidigare uppmanade Biden kongressen att godkänna ytterligare finansiering för Kiev före semesteruppehållet. Han hävdade att om Moskva vinner kriget med Kiev, fortsätter att gå och sedan attackerar en NATO-allierad, ”då kommer vi att ha något som vi inte söker och som vi inte har idag – amerikanska trupper som slåss mot ryska trupper.”

Som vissa medier i USA påpekar är detta Bidens strängaste varning angående konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Biden agerar som en katt på ett hett plåttak i denna fråga eftersom hans öde i nästa års presidentval är hårt kopplat till Ukrainas öde.
Tänk om USA, den största enskilda givaren till Kiev och en av dess starkaste anhängare i världen, minskar sitt stöd till Ukraina. Mitt i den växande krigströttheten i väst kommer detta säkerligen att minska Europas vilja att stödja Ukraina. Hur kriget kommer att sluta i så fall är ganska självklart.

Rysslands seger i denna konflikt är vad västvärlden inte vill se, och det är samma sak för Biden-administrationen eftersom den inte kommer att kunna bevisa sin diplomatiska förmåga för väljarna under ett kritiskt presidentvalsår i USA. Därför kommer Biden fortfarande att fortsätta driva på för mer Ukraina-stöd så snart som möjligt, med hänsyn till hans önskan att öka sina röster under den kommande valcykeln och fortsätta att slita ner Ryssland på slagfältet.

Bidens sensationella ord visar också på en konsekvent ståndpunkt från den politiska eliten i Washington – det vill säga deras mål att söka en varaktig inneslutning av Ryssland förblir densamma.
Just nu är Ukraina ett extremt värdefullt strategiskt verktyg för dessa människor att använda. USA kommer säkerligen att stödja Kiev eftersom kostnaden för att inte göra det är för hög. Samtidigt kommer processen att ytterligare begränsa Moskva aldrig att sluta.

Konfrontationsmönstret mellan Nato och USA på ena sidan och Ryssland på den andra har länge formats. Frågan är nu hur djupt Nato och USA vill vara involverade i sin konfrontation med Ryssland. För närvarande utkämpar de ett proxykrig genom att stödja Kiev i bakkant. Men eftersom de verkar vara redo att ”kämpa till sista droppen av det ukrainska blodet”, vems blod kommer de att använda när det ukrainska blodet torkar?

Washington har upprepade gånger betonat att de gör allt för att undvika en frontal konflikt med Moskva. Det hemska scenariot med ”amerikanska trupper som kämpar mot ryska trupper” i Bidens kommentarer syftar till att påminna kongressmedlemmar om att att utkämpa ett proxykrig med Moskva är mer ekonomiskt och effektivt, såväl som i linje med USA:s intressen, än att bekämpa en amerikansk/ Nato-Ryssland kriget. Men när en annan valcykel närmar sig är faran att senatorerna och representanterna är alltför fastna i partikampen för att ta Bidens varning på största allvar.

Ändå är att ge mer hjälp till Ukraina inte lösningen för att undvika möjligheten till ett krig mellan de länder som har de två starkaste militärerna i världen.
USA och Nato borde förstå att med eller utan kriget i Ukraina är det omöjligt att eliminera Ryssland. När de börjar ge upp sin agenda att oförtröttligt bekämpa Moskva, kommer världen kanske att bli en plats där varken Ryssland, Ukraina, USA eller andra Nato-länder kommer att behöva oroa sig om de kommer att behöva kämpa till sista droppen av sitt folks blod.