Röd linje, ”Ratline” del två i Ukraina – Kommer USA-generaler att sätta stopp för vansinnet?

Den här artikeln 23/10 av Larry Johnson har Rolf Nilsson funnit och översatt.

(Ratline innebär en flyktväg ut ur en besvärlig situation. Syftar på nazisternas flyktväger till bl.a. Latinamerika när WW2 hade förlorats. ö.a.)

____________________

Röd linje, ”Ratline” del två i Ukraina – Kommer USA-generaler att sätta stopp för vansinnet?

Red Line, Rat Line Part Deux In Ukraine–Will American Generals Put A Stop To Madness?

Det finns en uppgång i de panikartade spekulationerna om att Ukraina skulle använda en smutsig bomb (ett primitivt kärnvapen, ö.a.) för att fabricera en förevändning som skulle rättfärdiga Natos ingripande i Ukraina. Det påminner mig mycket om britternas och jänkarnas tidigare försök att fabricera en kris i Syrien i augusti 2013, som skulle tvinga USA och britterna att skicka sina trupper för att hjälpa islamiska rebeller som försöker störta den syriske ledaren Assad. Barack Obama hade i augusti 2012 lovat att varje användning av kemiska vapen av Assads regering skulle innebära att man passerade en röd linje som skulle följas av vedergällning från västvärlden. Varför tvekade Obama att reagera på detta påstådda brott mot mänskligheten från Syriens sida? Sy Hersh gav svaret:

Svaret ligger i en konflikt mellan de personer i administrationen som var fast beslutna att upprätthålla den röda linjen och militära ledare som ansåg att det var både omotiverat och potentiellt katastrofalt att gå i krig.

https://www.lrb.co.uk/the-paper/v36/n08/seymour-m.-hersh/the-red-line-and-the-rat-line

Vi kan stå på tröskeln till en ny påhittad provokation – denna gång med en smutsig atombomb. Den ryska generalstaben tar detta hot på allvar och står i telefonförbindelse med Turkiet, Frankrike och Kina för att varna för denna komplott för att detonera en smutsig bomb och skylla på Moskva. Ryssarna har uppenbarligen dragit lärdom av Syrien och sarin. Återstår att se om USA:s nuvarande militära ledning har den ryggrad som deras föregångare visade i augusti 2013.

Låt mig ta er tillbaka nio år till augusti 2013. Washingtons politiska klass hade Syrienfeber – dvs. de var heta och angelägna om att störta Syriens Bashir Assad och nyhetskanalerna var fulla av dystra förutsägelser om Assads nära förestående undergång. Sedan kom nyheten om en påstådd attack med ”sarin”-gas mot syriska civila, av Assads militär. Åtminstone var det den berättelse som medierna drev.

Jag arbetade inne i en SCIF (Sensitive Compartmented Information Facility, ett säkerhetsklassat utrymme/rum, ö.a.) på Fort Bragg vid den tiden och hade tillgång till underrättelserapporterna om attacken i Ghouta. General Michael Flynn var chef för DIA (Defense Intelligence Agency, försvarets underrättelsetjänst, ö.a.) vid den tidpunkten. I motsats till den propaganda som spreds av utrikesdepartementets INR (Bureau of Intelligence and Research, ö.a.), CIA och medierna – dvs. att de syriska rebellerna körde över den syriska regeringen och att den syriske presidenten Assad var i knipa – gjorde DIA ett utmärkt jobb med att ärligt rapportera om stridsaktiviteten och slagordningen. DIA-rapporterna berättade en helt annan historia – den syriska armén gjorde framsteg när det gällde att begränsa rebellupproret och rebellernas stridseffektivitet avtog.

Sedan kom den syriska regeringens påstådda sarinattack i Ghouta. Det visade sig att detta var en lögn. Sy Hersh fick tag på historien och gjorde som alltid en förstklassig rapportering:

Obamas ändrade uppfattning hade sitt ursprung i Porton Down, försvarslaboratoriet i Wiltshire. Den brittiska underrättelsetjänsten hade fått tag på ett prov av den sarin som användes i attacken den 21 augusti och analysen visade att den gas som användes inte stämde överens med de partier som man vet finns i den syriska arméns arsenal av kemiska vapen. Budskapet att fallet mot Syrien inte skulle hålla skulle snabbt vidarebefordras till USA:s Joint Chiefs of Staff (stabschefer, ö.a.). Den brittiska rapporten ökade tvivlen inom Pentagon; stabscheferna  förberedde sig redan på att varna Obama för att hans planer på en långtgående bomb- och missilattack mot Syriens infrastruktur skulle kunna leda till ett mer omfattande krig i Mellanöstern. De amerikanska officerarna gav därför presidenten en varning i sista minuten, vilket enligt dem ledde till att han till slut ställde in attacken. . . .

 Den militära säkerhetsstaben visste också att Obama-administrationens offentliga påståenden om att endast den syriska armén hade tillgång till sarin var felaktiga. De amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna hade sedan våren 2013 varit medvetna om att vissa rebellförband i Syrien utvecklade kemiska vapen.

 Den 20 juni utfärdade analytiker för USA:s försvarsunderrättelsetjänst en högt hemligstämplad femsidig ”talking points”-briefing för DIA:s biträdande direktör David Shedd, där det konstaterades att al-Nusra upprätthöll en cell för produktion av sarin: dess program var, enligt dokumentet, ”den mest avancerade sarinkomplotten sedan al-Qaidas insats före 11 september 2001”. (Enligt en konsult från försvarsdepartementet har den amerikanska underrättelsetjänsten länge vetat att al-Qaida experimenterade med kemiska vapen och har en video av ett av sina gasexperiment med hundar). DIA:s dokument fortsatte: ”Tidigare fokus från IC [underrättelsetjänsten] hade nästan helt och hållet legat på syriska CW [kemiska vapen] lager; nu ser vi ANF försöka tillverka egna CW … Al-Nusrah Fronts relativa frihet att verka inom Syrien leder oss till att bedöma att gruppens CW-ambitioner kommer att bli svåra att störa i framtiden”.

 Dokumentet bygger på hemligstämplade underrättelser från flera organ: ”Företag i Turkiet och Saudiarabien som tillhandahöll kemikalier”, stod det, ”försökte få tag på ingredienser som användes till sarin i stora mängder, tiotals kilo, troligen för den förväntade storskaliga produktionen i Syrien”. (På frågan om DIA:s dokument svarade en talesman för Director of National Intelligence: ”Inget sådant dokument har någonsin begärts eller producerats av analytiker inom underrättelsetjänsten.”).

Läs gärna en artikel jag skrev i augusti 2013 FN-observatörerna – kemiska vapen har använts i Syrien – av vem? och denna från 2018 ”Gasattacken”: Syrien och Ryssland vill ha oberoende utredning – som skurkar brukar?

När de första rapporterna om attacken i Ghouta dök upp började jag omedelbart titta på de underrättelseinformationer till stabscheferna som publicerades dagarna före attacken. Jag resonerade som så, att om den syriska militären var den skyldige så skulle USA:s underrättelsetjänst ha upptäckt att de syriska enheterna för kemiska vapen var på gång och förberedde sig för attacken. Varför? Därför att Förenta staterna var en del av varningssystemet för Israel. Det fanns en rädsla för att Syrien skulle kunna använda kemiska vapen mot Israel och Förenta staterna använde sina tekniska medel för att övervaka aktiviteten hos de syriska militära enheter som skulle genomföra en sådan attack. Syrierna använde ett binärt kemiskt vapensystem. Det innebär att två kemikalier måste blandas för att skapa en dödlig brygd. Den typen av aktivitet kan upptäckas med hjälp av underrättelsetekniska åtgärder. Märkligt nog fanns det inga tidigare underrättelser som visade på någon aktivitet av den syriska militären dagarna före Ghouta. Ingenting. Ingenting. Nada. Noll.

Skulle det förvåna er att få veta att brittiska och CIA-underrättelseofficerare kan ha varit inblandade i komplotten i Ghouta i syfte att skapa ett casus belli (krigsorsak, ö.a.) som skulle göra det möjligt för Förenta staterna och Storbritannien att ingripa militärt i Syrien?

Detta för oss tillbaka till Ukraina. Det finns en allvarlig oro för att västvärlden återigen försöker hitta på en falsk flagga som kan användas för att övertyga en motvillig allmänhet till att gå i krig med Ryssland. Istället för kemiska vapen innebär den nuvarande planen enligt uppgift att en smutsig atombomb detoneras på ett område som påstås vara under Rysslands kontroll. Den ukrainska militären lider av katastrofala förluster och kommer, trots västlig propaganda, att ha stora svårigheter att upprätthålla en eventuell offensiv. Förenta staterna och dess Nato-allierade inser detta och letar efter en förevändning för att skicka Nato-styrkor till undsättning. Det verkar som om västvärlden överväger att använda hotet om att avstyra en kärnvapenattack som en motivering för att skicka sina egna styrkor in i den ukrainska malströmmen.

Jag anser att situationen i Ukraina är mycket farligare än det som hände i Syrien. Rysslands nationella säkerhet står på spel och västvärlden är panikslagen inför utsikten att Ukraina ska bringas till underkastelse. Ryssland gör i alla fall rätt – det agerar preventivt för att varna berörda länder att det vet vad som planeras och att det kommer att vidta lämpliga åtgärder för att motverka en sådan attack om den inträffar. Vi sitter på en nukleär krutdurk. Be om att kyligare personer ska avgå med segern.