Rysk-ukrainska kriget: Dam(m)!

Rysk-ukrainska kriget: Dam!. (ordvits, dam och damn = förbannat, låter lika, översättaren Rolf Nilssons anmärkning.)

Big Serge 7 juni

Det är förmodligen säkert att säga att den nuvarande veckan (5-11 juni
2023) håller på att bli en av de mest betydelsefulla under hela det rysk-ukrainska kriget. På måndagen riktades alla blickar mot de ukrainska väpnade styrkorna och deras efterlängtade sommarmotoffensiv, som inleddes med en serie attacker på bataljonsnivå över hela front-området. Efter att dessa inledande anfall i Ugledar-, Bakhmut- och Soledarsektorerna började kollapsa med stora förluster såg det ut som om diskussionsämnet för den överskådliga framtiden skulle vara Ukrainas möjligheter att bryta igenom det starka ryska försvaret.

Istället överskuggades hela den ukrainska offensiven av det plötsliga
och helt oväntade dammbrottet vid Nova Kakhovka på nedre Dnepr.
Låt oss vara tydliga med en sak: förstörelsen av denna damm innebär en kvalitativ förändring av krigets förlopp; en damm utgör ett mål av en
helt annan dignitet. Det finns en utbredd uppfattning om att dammar inte
är legitima militära mål, eftersom de faller inom kategorin ”objekt som
innehåller farliga krafter”, tillsammans med saker som flodvågor,
skyddsvallar och kärnkraftverk. Attacker mot dammar har dock
förekommit tidigare och lagligheten i sådana attacker är ett komplicerat
och knivigt ämne – det är inte så enkelt som att säga att ”attacker mot
dammar är ett krigsbrott” under alla omständigheter.

I vilket fall som helst är juridiken inte huvudpoängen här. Förstörelsen av
dammar har potential att påverka civila på en skala som är en
storleksordning högre än något som hittills har inträffat.

På grund av att de flesta striderna äger rum i avfolkade områden (tillsammans med Rysslands användning av precisionsavståndsvapen) har de civila förlusterna varit låga. Fram till maj i år hade färre än 9 000 civila dödsoffer registrerats i
Ukraina (inklusive både ukrainska och rysskontrollerade områden).

Detta är en tacksamt låg siffra jämfört med (till exempel) kriget i Syrien,
där över 30 000 civila dödas varje år, eller Irak, där nästan 18 000 civila
dog varje år under åren efter den amerikanska invasionen 2003.
En damm som brister innebär dock att hotet mot civilbefolkningen
eskalerar kraftigt. Tiotusentals civila befinner sig i flodvågens väg och
måste evakueras – men kanske ännu viktigare är att förstörelsen av
dammen skapar ett stort hot mot jordbruket. Det finns också ökande
eskaleringsrisker, och det sista någon vill är att dammar ska bli ett
permanent menyalternativ.

Bild: Det värsta krigsbrottet av alla: att förvandla Ukraina till New Orleans.

I den här artikeln vill jag göra en preliminär bedömning av förstörelsen
av dammen, dess konsekvenser och potentiella orsaker. I synnerhet vill
jag sortera bevisen och få en uppfattning om huruvida Ukraina eller
Ryssland är en mer sannolik skyldig. Som det ser ut just nu är
situationen föränderlig och det är inte så att vi kommer att hitta vare sig
Zelenskijs eller Putins fingeravtryck på detonatorn, men vi kan
åtminstone lägga några pusselbitar på plats och få en känsla av hur
bilden ser ut.
En sak som jag vill nämna till att börja med är att vi inte nödvändigtvis
behöver anta att dammen förstördes avsiktligt. I en numera ökänd artikel
i Washington Post får vi till exempel veta att Ukraina experimenterade
med att träffa dammen med GMLRS-raketer i ett försök att spränga ett
hål och skapa en kontrollerad översvämning. Den känsla man får här är
att Ukraina inte nödvändigtvis hade för avsikt att förstöra dammen helt
och hållet, utan snarare att de ville skapa ett begränsat brott och i
förlängningen en begränsad översvämning.

Vi kommer att ha sådana möjligheter i åtanke.   Det är fullt möjligt att den ena eller andra parten försökte skapa ett begränsat brott och av misstag orsakade ett mycket
större dammhaveri, men ur vårt perspektiv är detta inte särskilt annorlunda än att avsiktligt rasera hela dammen. Med denna lilla distinktion i åtanke ska vi nu börja reda ut vad vi vet om hela den här dammhistorien.

Vattnets värld
Vad i hela friden är (eller var) Kakhovka-dammen och vilken var dess
relation till den omgivande stäppens större geografi?
Till att börja med, låt oss göra en kort notering om Dnepr. I sitt naturliga
tillstånd är Dnepr en mycket svår och turbulent flod, som kännetecknas
av en rad i princip oöverstigliga forsar. Faktum är att det är just Dneprs
uppslitande natur som är anledningen till att staden Kiev ligger där den
ligger. För 1200 år sedan, när driftiga handelsmän rodde nerför Dnepr
(för att försöka ta sig till Svarta havet och därifrån till Konstantinopel),
upptäckte de att vissa delar av floden var oframkomliga och att det var
nödvändigt att ”porta” sina båtar – vilket innebär att dra dem ur floden
och över land för att ta sig förbi forsarna.

Att transportera en båt på Dneprs mitt på 800-talet e.Kr. var farligt.
Medan de gick i land och mödosamt släpade båten nedströms skulle en
handelsgrupp vara mycket sårbar för attacker från de olika krigiska
stammar som bebodde regionen vid den tiden. Därför blev det
nödvändigt att bygga någon form av utpostfäste som kunde fungera
som en vägvisare för att göra färden nedför floden åtminstone
acceptabelt säker. Därför byggdes Kiev – ursprungligen som en
handelsplats med träbefästning för att underlätta passagen längs
Dneprs mittfåra.
Detta är kanske intressant, men som en parentes illustrerar det den
grundläggande poängen att Dnepr under större delen av
mänsklighetens historia inte var en vänlig eller lättnavigerad flod i likhet
med Mississippi eller Rhen, och under sovjettiden gjordes till slut ett
stort försök att tämja den, i form av en rad vattenkraftsdammar. Dessa
dammar stoppade forsarna, genererade elektricitet, jämnade ut flodens
lopp och skapade enorma reservoarer, av vilka Kakhovka-reservoaren
är den volymmässigt största.

Dneipers resevoirer och dammar

Skapandet av Kakhovka reservoaren var också starkt kopplat till en rad
kanaler som matas från reservoaren. Den viktigaste av dessa är
Krimkanalen, som transporterar Dneprvatten till Krim, men det finns
också en rad bevattningsanläggningar som är viktiga för jordbruket i
Kherson och Zaporizhia oblasts.

Bilder ovan: Kanaler som försörjs av Kakhovkas reservoarsystem.

Detta är alltså den grundläggande strukturen för regionens hydrologi. Vi
kan därför räkna upp både uppströms- och nedströmseffekter från
dammbrottet. Uppströms effekter handlar om dräneringen av Kakhovka
reservoaren, vilket på sikt kommer att leda till otillräckligt flöde genom
kanalerna, vilket berövar både Krim och regionens jordbruksmark
vatten. Effekterna nedströms är de enorma översvämningar som för
närvarande äger rum.

Ett hot mot Kakhovka-dammen kom först på tal förra hösten, när general
Surovikin fattade det häpnadsväckande beslutet att dra tillbaka ryska
styrkor från Cherson på västra stranden – ett beslut som han sade hade
fattats av rädsla för att Ukraina skulle förstöra dammen och skapa en
översvämning som skulle fånga de ryska trupperna på den bortre
stranden. Det beslutet ser verkligen förutseende ut nu, men tack vare
denna tidigare diskussion fanns det redan en mängd analyser som
förutspådde hur översvämningen skulle kunna se ut.

Före

Och efter

Enligt den senaste informationen i skrivande stund har flodvågen ännu
inte nått sitt maximum och vattennivåerna fortsätter att stiga, men detta
har redan förvandlats till en enorm och extremt störande översvämning.
Detta är en allvarlig humanitär och ekologisk katastrof med
konsekvenser för den militära situationen i Ukraina.

Frågan är – vem gjorde det?

Graverande bevis

Låt oss börja med att titta på de mest direkta bevisen som potentiellt
pekar ut Ryssland eller Ukraina. Jag skulle vilja börja med att titta på en
video som har cirkulerat snabbt och som
påstås bekräfta att Ryssland sprängde dammen.
Videon i fråga påstås visa en rysk soldat som ger en intervju i december
där han skryter med att den ryska armén minerade Kakhovka-dammen
och planerar att förstöra den för att skapa en kaskadöversvämning och
spola bort de ukrainska trupperna nedströms.

Jag vill inte vara oförskämd, men detta är ett oerhört dåligt trick och det
är svårt att tro att folk går på det. Till att börja med är detta en intervju
med en ukrainsk bloggare och youtuber som går under skärmnamnet
”Edgar Myrotvorets” – intressant nog döper han sig efter den ökända
ukrainska dödslistan (se här, ö.a.). Den ”ryska soldaten” som han
intervjuar påstås vara en gentleman vid namn Yegor Guzenko. Yegor
verkar vara en intressant kille – han dyker upp på sociala medier med
jämna mellanrum för att erkänna stereotypa ryska krigsförbrytelser, som
att kidnappa civila och avrätta ukrainska fångar, och naturligtvis spränga
dammar.

I grund och botten uppmanas vi att tro att det finns en rysk soldat där
ute som ger intervjuer till ukrainska medier där han erkänner alla
Rysslands skändliga aktiviteter, och sedan fortsätter med sina uppgifter
utan att stoppas eller straffas. Det borde vara ganska uppenbart att
Yegor egentligen heter Yehor, och inte alls är en rysk soldat utan en
ukrainsk imitatör – lustigt nog har Yegor också skägg trots att det ryska
försvarsdepartementet har slagit ned på ansiktsbehåring.

I vilket fall som helst är Yegors explosiva intervju det viktigaste direkta
beviset som används för att bevisa att Ryssland sprängde dammen.

Däremot är bevisen mot Ukraina ganska enkla: de har öppet talat om att
de experimenterar med olika sätt att skada dammen och har tidigare
aktivt skjutit raketer och artillerigranater mot den. Vi hänvisar till den
ökända WaPo-artikeln Washington Post, och i synnerhet den viktigaste passagen:
Kovalchuk [befälhavare för Ukrainas Operativa Kommando
Syd] övervägde att översvämma floden. Ukrainarna, sade han,
genomförde till och med en testattack med en HIMARS-raket
på en av dammluckorna vid Nova Kakhovka-dammen och
gjorde tre hål i metallen för att se om Dneprs vatten kunde
höjas tillräckligt för att hindra ryska övergångar men inte
översvämma närliggande byar.
Testet var en framgång, sade Kovalchuk, men åtgärden var
fortfarande en sista utväg. Han avvaktade.

Vi har till och med bilder från förra året där Ukraina slår till mot dammen
(särskilt vägbanan ovanpå den) – bilder som felaktigt delades denna
vecka som en video av den attack som förstörde dammen på
måndagen.

Det finns också en mängd olika indicier som är värda att gå igenom.
En populär punkt som tas upp av den ukrainska infosfären är det faktum
att Kakhovka-dammen var under rysk kontroll – därför hävdar de att
endast Ryssland därför kunde ha planterat sprängämnen för att skapa
ett brott (just nu vet vi inte vilken teknisk metod som användes för att
skapa brottet).

Jag tror snarare att Rysslands kontroll över dammen gör det mycket
mindre troligt att de är ansvariga, av följande grundläggande skäl. För
det första innebär kontrollen över dammluckorna att Ryssland hade
makten att manipulera vattennivåerna nedströms efter behag. Om de
ville skapa översvämningar kunde de helt enkelt ha öppnat alla portar.
När dammen nu har brutits har de förlorat denna kontroll.
Situationen påminner mycket om förstörelsen av Nordstreams pipeline
(som nu verkar skyllas på Ukraina, ganska förutsägbart). Både
Nordstream och Kakhovka-dammen var verktyg som Ryssland hade
makten att använda i den ena eller andra riktningen. Det var hävstänger
som Ryssland kunde vrida från på till av och tillbaka igen. Förstörelsen
av dessa verktyg berövar faktiskt Ryssland kontrollen, och i båda fallen
uppmanas vi att tro att Ryssland avsiktligt satte sina egna spakar ur
spel.

Cui Bono?
I slutändan skulle alla analyser vara ofullständiga om man inte ställde en
mycket grundläggande fråga: vem tjänar på att dammen förstörs? Det är
här det blir lite komplicerat, till stor del på grund av att det finns så
många intressen som går stick i stäv med varandra. Låt oss räkna upp
några.
För det första drabbar översvämningarna den ryska sidan av floden
oproportionerligt hårt. Detta har fastställts ganska grundligt. Den östra
flodstranden är lägre och drabbas därför mer av översvämningar. Vi
visste detta i akademisk mening, och nu bekräftar satellitbilder att det
verkligen är den östra stranden som har drabbats av de flesta
översvämningarna.

Detta har lett till att det förberedda ryska försvaret, inklusive minfälten,
har spolats bort och att man har tvingats dra sig tillbaka från
översvämningsområdet, och det har kommit in många bilder på ryska
soldater som står i vatten upp till midjan.
För det andra påverkar uppströmseffekterna även Ryssland på ett
oproportionerligt sätt. Kom ihåg att konsekvenserna av dammbrottet
inte bara är översvämningar nedströms, utan även dränering av
reservoaren, och detta är särskilt dåligt för Ryssland. För det första
äventyrar detta på lång sikt vattenflödet genom Krimkanalen, vilket
undergräver ett viktigt ryskt krigsmål. Ett av Rysslands främsta motiv för
att inleda detta krig var just att säkra Krimkanalen, som Ukraina hade
dämt upp för att strypa halvöns vattenförsörjning. Alla som analyserar
frågan måste vara medvetna om att om man tror att Ryssland sprängde
dammen så säger man i princip att de frivilligt sumpade ett av sina
främsta krigsmål.
Men det handlar inte bara om Krimkanalen – det finns också en mängd
olika nätverk av bevattningskanaler som upprätthåller jordbruket i
Cherson och Zaporizhia oblast på östra sidan – oblast som Ryssland har
annekterat och som är fast under rysk kontroll.
Det enda sättet att få allt detta (och det finns vissa personer, som Peter
Zeihan, som försöker få det att framstå på detta sätt) att ligga i
Rysslands intresse är att hävda att Ryssland förväntar sig att förlora
kontrollen över hela detta territorium (inklusive Krim) och att man nu går
in för den brända jordens taktik i väntan på nederlaget. Men för att tro
detta måste du tro att Ryssland förlorar kriget stort och är på väg mot ett
totalt nederlag, och om du tror detta har jag inget att säga.

För det tredje måste vi notera de effekter som detta kommer att få
på en potentiell amfibieoperation. På kort sikt förvandlar detta
uppenbarligen nedre Dnepr till ett farligt moras, och när vattnet sjunker
kommer det att lämna efter sig massor av röra och lera som kommer att
göra en flodövergång mycket svår under flera veckor. På lång sikt kan
det dock faktiskt bli lättare att korsa floden – och det är här jag vill lyfta
fram vad jag anser vara en kritisk punkt.
Så länge Ryssland hade kontroll över Kakhovka-dammen hade de
möjlighet att skapa översvämningar nedströms. Den optimala
tidpunkten att göra detta skulle vara när Ukraina försökte göra en
amfibieattack från Kherson. Om man skapade översvämningar under
en sådan attack skulle man försvåra övergången och skölja bort
Ukrainas brohuvuden. Uppenbarligen har Ryssland nu förlorat förmågan
att göra detta.
Vi vet redan att Ryssland förstår hur och varför man kan manipulera
vattennivåerna till sin fördel. Tidigare i år höll de faktiskt nivåerna i
Kakhovka reservoaren extremt låga, sannolikt för att minimera hotet om
att Ukraina skulle spränga dammen (vilket Surovikin tydligen var ganska
orolig för). Under de senaste veckorna har de dock stängt portarna och
fyllt reservoaren upp till toppen.

Bild: Nivåerna i Kakhova reservoaren

Varför skulle de göra detta? Det verkar troligt att Ryssland skulle vilja
hålla kvar vattnet så att de kan skapa en flodvåg (inte genom att förstöra
dammen, utan genom att öppna portarna) för att störa ukrainska försök
att korsa floden. Återigen är det tilltalande med dammen för Ryssland att
den är en hävstång som kan skjutas upp och ned när situationen kräver
det. Brottet mot fördämningen berövar dem emellertid detta verktyg.

Detta leder oss till en slutsats som är att dammbrottet har två stora
fördelar för Ukraina. Det spolar inte bara bort det ryska försvaret och
orsakar oproportionerliga störningar på den ryska sidan av floden, utan
Ryssland har nu också förlorat möjligheten att skapa en översvämning
vid ett lämpligt tillfälle senare.

Om jag var tvungen att gissa vad som hände med dammen skulle det
vara följande:
Jag tror att Ryssland höll kvar vatten för att kunna skapa
översvämningar i händelse av ett ukrainskt amfibieangrepp över nedre
Dnepr. Ukraina försökte omintetgöra detta verktyg med ett begränsat
brott mot dammen (av den typ som de övade på i december förra året)
men dammbrottet blev större än vad de hade tänkt sig på grund av A)
att reservoaren var på extremt höga nivåer, vilket satte alltför stor press
på strukturen, och B) tidigare skador på strukturen från tidigare ukrainsk
beskjutning och raketattacker. Bilder av dammen tyder faktiskt på att
den kollapsade i flera steg, med ett enda spann som läckte innan
kollapsen fortplantade sig.

Jag har mycket svårt att tro att Ryssland skulle ha förstört dammen, av
följande skäl (i sammanfattning):
1. Översvämningarna drabbade den ryska sidan av floden
oproportionerligt hårt och förstörde ryska ställningar.
2. Förlusten av dammen innebär allvarlig skada för ryska
kärnintressen, inklusive vattentillgången på Krim och jordbruket på
stäppen.
3. Dammen, även om den var intakt, var ett verktyg som Ryssland
använde för att fritt manipulera vattennivån.
4. Av de två krigförande parterna är det bara Ukraina som öppet har
skjutit mot dammen och talat om att bryta igenom den.
Vi kan naturligtvis få veta att det rörde sig om ett oavsiktligt fel av något
slag, eventuellt på grund av den dragkamp om vattnet som pågår mellan
Ryssland och Ukraina när de försöker balansera flödet i floden. Men i en
krigssituation, när ett viktigt infrastrukturobjekt förstörs, är det mest
rationellt att anta att förstörelsen var avsiktlig, och i den här situationen
gör kostnaderna för kritisk rysk infrastruktur och förlusten av ett
värdefullt verktyg för att kontrollera floden det extremt svårt att tro att
Ryssland skulle spränga sin egen damm.
I slutändan kanske ditt omdöme i frågan helt enkelt återspeglar din
större övertygelse om vem som vinner kriget. Att spränga en damm är
trots allt ett ganska desperat drag – så frågan man kanske bör ställa sig
är: vem tror du är mest desperat? Vem har ryggen mot väggen här –
Ryssland eller Ukraina?
Eller kommer bävrarna att ta över jorden?

Relaterat
Vem sprängde dammen i rysskontrollerade Kherson?
Dammbrott i Nova Kakhova
Tucker Carlson om dammkatastrofen.