Ryssland är öppet för att diskutera rustningskontroll med USA men söker förståelse för principerna för samexistens

Bild: Rysk soldat håller vakt för att förhindra ukrainska militärers försök att korsa floden Dnepr i Khersonområdet.

Denna artikel av M. K. BHADRAKUMAR publicerades 27/1 på hans site https://www.indianpunchline.com/russia-open-to-discuss-arms-control-with-us-but-seeks-understanding-about-the-parameters-and-principles-of-coexistence/ med titeln ”Ryssland är öppet för att diskutera rustningskontroll med USA men söker ”förståelse för parametrarna och principerna för samexistens”
_______________________________________________________________________________________________________

Mitt i bråket om USA:s och dess europeiska allierades beslut att leverera stridsvagnar av typen Abrams och Leopard till Ukraina, meddelade Rysslands biträdande utrikesminister, Sergej Ryabkov, på torsdagen till Washington att rustningskontroll ”inte kan existera isolerat från den militärpolitiska och geostrategiska verkligheten” och att det därför är en absolut förutsättning för situationen att det finns en förståelse för ”parametrar och principer för samexistens som skulle minimera konfliktpotentialen” mellan Ryssland och väst.

Ryabkov sade att Moskva inte avvisar att diskutera vapenkontroll med Washington, men att USA försvårar en konstruktiv dialog. I ett uttalande späckad med reservationer, föreslog han att ”USA:s exceptionella aggressivitet, som vill tillfoga Ryssland ett ’strategiskt nederlag’ i det totala hybridkriget som inletts mot oss, har gjort konstruktiva och fruktbara affärer ’som vanligt’ om vapenkontroll med Washington i princip nästan omöjliga. Det betyder naturligtvis inte att vi vägrar att acceptera själva vapenkontrollen. Men detta område kan inte existera separat från den militärpolitiska och geostrategiska verkligheten.”

Ryabkov sade att det är nödvändigt att nå en överenskommelse med väst [läs Washington] för att kunna fatta ”livskraftiga” beslut på dessa områden. Ryabkov är ryska utrikesdepartementets kontaktperson för förbindelserna med USA. Hans intervju med tidningen Kommersant [på ryska] sammanföll med att den nya amerikanska ambassadören, Lynne Tracy, anlände till Moskva på torsdagen.

Vanligtvis inom diplomatin bådar ett nytt sändebud en möjlig nystart. Och den ryska sidan hoppas att ett produktivt samtal ska vara möjligt med det nya sändebudet, den första kvinnliga ambassadören till Kreml från USA, om problematiska aspekter i förbindelserna mellan Ryssland och USA.

Å andra sidan börjar ambassadör Tracy sin resa strax efter tillkännagivandet att västmakterna med USA i spetsen kommer att skicka stridsvagnar för att utrusta den ukrainska militären, vilket är ett tecken på en allvarlig upptrappning av spänningarna mellan USA och Ryssland.

Enligt västmedia kommer de 31 Abrams-stridsvagnarna och Leopardstridsvagnarna (totalt ett hundratal eller så) att innebära en förändring i Ukrainakonflikten. Men Moskva har bedömt västvärldens drag som mer av en smart politisk manöver, nödvändig på grund av de militära bakslag som Kiev nyligen lidit och den växande rädslan för ett förkrossande nederlag om Ryssland inleder en större offensiv under de kommande månaderna.

Moskva har uppenbarligen noterat att det kommer att ta flera månader innan stridsvagnarna faktiskt når Ukraina och sätts in, och att det kommer att krävas flera månaders intensiv utbildning för att den ukrainska personalen ska vara redo att hantera stridsvagnarna. Nyhetsbyrån Tass producerade en handfull rapporter [här, här och här] där auktoritativa yttranden från ryska militärexperter citeras, enligt vilka Moskva har kapacitet att ”bränna upp” dessa västerländska stridsvagnar. Men Kreml har avstått från att utfärda hotelser om vedergällning.

I militära termer gör naturligtvis 100-130 stridsvagnar knappast någon skillnad för den militära balansen i Ukraina, som är till Rysslands fördel. Det är mycket troligt att den ukrainska militärens nederlag på senare tid kan utvecklas till ett totalt nederlag när Moskva inleder sin förväntade storoffensiv och ger den ukrainska militären ett knockout-slag.

Det besök som nyligen gjordes i Kiev av höga tjänstemän från Vita husets nationella säkerhetsråd och USA:s utrikesdepartement, följt av ett hemligt uppdrag av CIA-chefen William Burns, visade hur kritisk situationen är. Samtidigt har den långvariga maktkampen mellan de ukrainska säkerhetsorganen och underrättelsetjänsten brutit ut i ljuset under de senaste veckorna, vilket har lett till en utrensning av topptjänstemän som är nära knutna till Zelenskij.

Moskva litar inte längre på några löften från amerikanerna, med tanke på den långa historien av västliga svek och brutna löften – med början från den förre utrikesministern Jim Bakers löfte till Michail Gorbatjov 1989 om att inte utvidga Nato österut ”med en tum” – och med tanke på att västvärlden har svikit och brutit sina löften.

Den inflytelserika chefen för det ryska säkerhetsrådet, Nikolai Patrusjev, upprepade i går, att även om de aktiva striderna i Ukraina upphör tror Moskva inte att det kommer att bli någon avmattning i USA:s proxykrig mot Ryssland.

För att citera Patrusjev: ”Framstegen i den särskilda militära operationen i Ukraina tyder på att USA och Nato har för avsikt att gå vidare med ansträngningarna att förlänga denna militära konflikt och att de redan har blivit deltagare i den”. Patrusjev underströk att ”även när den heta fasen av konflikten i Ukraina har avslutats kommer den anglosaxiska världen inte att upphöra med sitt proxykrig mot Ryssland och dess allierade”.

Patrusjev sade: ”Dagens händelser i Ukraina är ett resultat av USA:s årslånga förberedelser för ett hybridkrig mot Ryssland och ett försök att förhindra uppkomsten av en multipolär värld”.

Patrusjev är en av Putins närmaste medhjälpare med kontakt som går tillbaka till deras karriär i den sovjetiska KGB. Det är uppenbart att just när dess strategi att ”mala sönder” de ukrainska styrkorna lyckas, varför skulle Moskva tveka att följa sin kurs?

Det är här som Ryabkovs intervju med Kommersant i går blir en nyttig vägvisare. Ryabkov signalerar nämligen att dörren fortfarande är öppen för förhandlingar med USA. Intressant nog påpekade han att ”de flesta framgångsrika besluten på området för vapenkontroll sammanföll eller var förknippade med perioder av avspänning eller specifika politiska projekt” och historiskt sett kännetecknades av ”parternas ganska balanserade inställning till varandras uppenbara ’röda linjer’ på säkerhetsområdet”.

Ryabkov uteslöt faktiskt alla ”ensidiga eftergifter” från Rysslands sida i frågor som rör nationell säkerhet och betonade att de grundläggande motsättningarna först måste åtgärdas.

Det positiva är att det finns en växande insikt bland delar av eliten i Washington också om att USA inte kan vinna proxykriget i Ukraina. Till detta kommer komplexiteten i USA:s inrikespolitik, där den senaste är frågan om hemliga dokument som skapar osäkerhet för Bidens kandidatur till omval.

Det spöke som förföljer Bidens regering är att det militära nederlaget i kombination med de politiska spänningarna inom den ukrainska regeringen mycket väl kan leda till att Zelensky-regimen kollapsar och att landets statsapparat bryter samman. Och allt detta samtidigt som de ryska styrkorna, som uppskattas vara i storleksordningen 600 000, samlas vid portarna.

Det är tänkbart att Biden-administrationens högsta prioritet i detta skede kommer att vara att hindra Moskva från att inleda den stora militära offensiven för att få lite respit för att förnya den illa tilltygade ukrainska militären, utrusta den med avancerade vapen och återställa en viss militär balans så att striderna kan återupptas efter en paus.

Men, just när dess strategi att ”mala sönder” de ukrainska styrkorna lyckas, varför skulle Moskva tveka att följa sin kurs? Kremls talesman Dmitrij Peskov sade faktiskt tidigare i dag att ”spänningarna verkligen eskalerar” efter Washingtons beslut om stridsvagnar och de rapporterade pågående diskussionerna i västliga huvudstäder om leverans av F-16 stridsflygplan till Ukraina.