Christine Vaple har hittat och översatt denna artikel 21/11 av sin ”kubanske vän Alejandro Sánchez” som är kubansk jurist och bloggare.
Idag har Ryssland slagit näven i bordet ännu en gång. Inför hotet om att Nato och USA skulle använda långdistansvapen mot sitt territorium gjorde landet ytterligare en maktdemonstration.
Världens största land har varit nyhetsstoff i mer än två år. Av sorgliga skäl, men så är det. Mycket har sagts, på gott och ont, men mest ont.
Sedan Trumans tal 1945 och Churchills tal under en rundresa i USA 1946, har det kommunistiska hotet varit det dagliga fokuset för den antisovjetiska och i förlängningen antiryska propagandan.
Det är värt att notera att detta är en mycket tidig fråga, som inte ens är beroende av den ideologiska frågan.
Världens största land, med nästan outtömliga råvarutillgångar, var självfallet en lockelse för alla historiens makter. Svenskar, mongoler och tartarer, finnar, polacker, fransmän och tyskar har försökt erövra Ryssland. Så snart Ryssland gick in i inbördeskriget efter bolsjevikrevolutionen var samtliga imperialistiska makter där, inklusive den nya framväxande makten USA, som tillsammans med Japan försökte ta över den ryska Fjärran Östern. I flera månader kontrollerade jänkarna Vladivostok.
Från den tiden härrör planen på att dela upp Ryssland i lättstyrda och plundringsbara delar. Detta projekt leddes av sådana genier inom USA:s diplomati som Zbigniew Brzezinski och Henry Kissinger.
”Sedan Putin blev president år 2000 har han gjort allt för att Ryssland återigen ska bli en aktör på den internationella arenan som ingen kan ignorera, särskilt inte USA”, sade Angela Merkel.
Vad som hände efter januari 2000, då Vladimir Putin kom till makten, är en annan historia. Det finns många spekulationer, som främst främjas av USAs mediemaskineneri. Vissa nostalgiska vänstermänniskor är inte undantagna från dessa spekulationer och föreställer sig den ryska återuppståndelsen som en manöver av kommunistpartiets ledare, KGB-officerare och Röda arméns militära befälhavare för att i hemlighet återuppliva Sovjetunionen, eller åtminstone den sovjetiska maktens glans. Det är intressant att denna legend inte utnyttjas av anglosaxarna, men de upprepar anklagelserna om ”imperialism”, ”auktoritärt styre”, ”diktatur”.
I vilket fall som helst står det klart att de sedan 24 år tillbaka styrande krafterna i Ryssland, till och med vissa oppositionella och de som utgör den andra politiska kraften, såsom kommunisterna, är mycket tydliga med att deras land inte längre kan trampas på, ignoreras och än mindre styckas upp.
I slutet av 1990-talet definierade den ryske politikern och militären Aleksandr Lebed den ryska själen i en intervju med en spansk tidskrift. Enligt honom är ryssen som en åsna, han står ut och står ut, men när han bestämmer sig för att göra uppror finns det inget som kan stoppa honom.
Händelsen med ubåten Kursk och säkerhetskonferensen i München 2007 kan ses som milstolpar i denna ryska återuppståndelse, i ett lands värdighet. Jag tror att 2014 blev en katalysator. Inte så mycket på grund av sanktionerna och den ohämmade russofobin, som för att Rysslands kompass definitivt riktades österut, särskilt mot Kina.
Red: Se Putins tal i München.
Sanktionerna mot Ryssland inleddes det året och 10 år senare tycks de inte ha påverkat Rysslands ekonomi nämnvärt.
2024 förväntas Rysslands BNP växa med 3,6 procent, vilket är mer än i 95 procent av de rika länderna, och alla andra indikatorer visar positiva siffror. Arbetslösheten föll t.ex. till rekordlåga 3 procent (vilket endast kan jämföras med Sovjetunionen), och reallönerna steg med 11 procent jämfört med året innan, medan inflationen ligger på 5,2 procent. Detta förklarar hur Ryssland i år rankats som den fjärde största ekonomin räknat i BNP-PPP.
De senaste prognoserna som publicerats av JP Morgan, knappast en ryssvänlig bank, visar att Rysslands ekonomi kommer att växa med mer än 3 procent i år och med 1,8 procent 2025, jämfört med de 0,6 respektive 1,3 procent som förväntas för EU:s ekonomi. Enligt analytikerna kommer förändringen i BNP mellan 2021 och 2026 att vara 4,9 procent. Rysslands ekonomi kommer att vara större på både kort och medellång sikt.
Samtidigt beräknas USA ha en tillväxt på bara 2,6 procent och 2025 kommer den att vara liknande, eller till och med lägre. EU, å andra sidan, kommer inte att uppnå en procentenhet i år och förväntas ligga på 1,3 % 2025 och 1,6 % 2026. Tyskland, som en gång var Europas lokomotiv, kommer att ha en BNP på 0,1 % och 2025 väntas den ligga på 0,7 %.
Ryssland är den 11:e största ekonomin mätt i BNP och den fjärde största mätt i köpkraftsparitet (PPP). Statsskulden uppgick 2023 till 393 miljarder dollar, vilket motsvarar knappt 20% av BNP, men enbart oljeintäkterna stod för cirka 10% av denna siffra. USA har en statsskuld på 130% av sin BNP.
Många på gräsrotsnivå kanske inte förstår vidden av den bedrift som det ryska folket än en gång åstadkommer. Enligt nyhetsrapporteringen i väst förväntas den ju kollapsa när som helst. Låt oss sätta in det i sitt sammanhang.
Ryssland för ett ombudskrig mot Nato och besegrar det. Landet har en växande ekonomi och positionerar sig som en av de mest lovande producenterna av stridstestade och certifierade vapen. Med så mycket personal med krigserfarenhet är Ryssland nu en mer pålitlig leverantör av säkerhetstjänster än USA och Europa. Framstegen i Afrika är ett bevis på detta.
Genom att samla alla sina offentliga och privata företag för produktion och marknadsföring av kolväten under Rosneft kommer Ryssland att bli den största leverantören av denna resurs och gå om Saudiarabien.
Ryssland utnyttjar sin fulla industriella, finansiella och kommersiella potential i Fjärran Östern och inser att världens framtid ligger i tillväxtekonomierna. Städer som Omsk, Novosibirsk, Irkutsk och Vladivostok blir allt viktigare i takt med att Ryssland överger Europa som sin främsta handelspartner och öppnar sig mot Asien. Den östliga gasledningen, moderniseringen och utbyggnaden av Bajkal-Amur-järnvägen och dess flotta av atomisbrytare, byggandet av infrastruktur i de ovannämnda städerna och andra, presidentdekretet om att företag som är belägna i Sibirien ska ha sina kontor där i stället för i S:t Petersburg eller Moskva.
Samtidigt återuppbygger man alla regioner i Ukraina som anslutit sig till federationen och ger medborgarskap, lån, löner och andra förmåner till sina nya landsmän.
Det är en gigantisk insats, som bara kan jämföras med vad man gjorde 1941-1942 för att skydda civilbefolkningen och industrin från den nazistiska invasionen.
Hur lyckas Ryssland med detta?
För det första genom sina enorma råvarureserver. För det andra: statlig kontroll och planering av varje ekonomisk och social linje, endast jämförbar med vad ett land med en socialistisk ekonomi är kapabelt till. För det tredje en propaganda och utbildning av befolkningen som syftar till kärlek till hemlandet, till det som gjorde dem stora, och även om detta inkluderar det tsaristiska förflutna, gör det det också i större utsträckning med Sovjetryssland.
För det fjärde, att överge allt som försvagar den nationella enigheten och stöd för allt som stärker den, överge den nyliberala globalismens sociala pseudopolitik, inklusive kriminaliseringen av den, liksom utländska icke-statliga organisationers verksamhet, och i stället främja befolkningstillväxt, familjens värde, bidragande utvandring, utveckling av högkvalificerat humankapital, investeringar i innovation, åtal för korruption och så vidare.
Och för det femte, en fördelaktig geopolitik där alliansen med Kina och BRICS spelar en ledande roll.
Ryssland är på väg att bli en av världens ledande ekonomier, om det inte redan är det. Landet kommer att dominera inte bara energi, vapen och rymdforskning, utan även viss industri- och livsmedelsproduktion; hela dess södra utkant, som snart sträcker sig från Dnepr till Sibirien, är den största åkermarken på planeten. Och Sibirien är världens största reservoar av skogar och dricksvatten.
Just nu är det viktiga inte om Ryssland är kapitalistiskt eller om det i sitt ledarskap döljer en rättfärdigande cell för den kommunistiska världsrevolutionen, utan att det bär den största bördan av ett epokskifte. Och det är helt enkelt beundransvärt.
https://telegra.ph/Rusia-y-la-geopol%C3%ADtica-mundial-11-21
En mycket intressant genomläsning av Rysslands enorma möjligheter. Något västvärlden bör förhålla sig till genom att söka samarbete och utveckla istället för ökad konflikt med vapenmakt, vilket är ett dödfött projekt med tanke på framtidens svåra globala utmaningar och då inte minst klimatproblem. Frågor som måste få ett svar genom att verka tillsammans över såväl ideologier som landgränser.
Förmår människan att inse detta innan hon passerar gränsen där allt tippar över mot katastrofens avgrund.