Ryssland och Iran lägger fast en långsiktig strategi rörande Ukraina

Ali Shamkhani (till vänster), representant för Högsta ledaren och sekreterare i Högsta nationella säkerhetsrådet, träffade Nikolai Patrushev, sekreterare i Rysslands säkerhetsråd, Teheran, 9 november 2022.

Åter är M. K. Bhadrakumar i farten, nu 14 november. https://www.indianpunchline.com/russia-strategises-with-iran-for-the-long-haul-in-ukraine/. Även publicerat av
https://steigan.no/2022/11/russland-legger-langsiktige-strategier-sammen-med-iran/

Ryssland utarbetar, tillsammans med Iran, en långsiktig strategi i Ukraina

Utan att bry sig om hypen i amerikanska medier om Vita husets nationella säkerhetsrådgivare, Jake Sullivans, Kissinger-diplomati om Ukraina, reste sekreteraren för Rysslands säkerhetsråd, Nikolai Patrusjev, tidigare kontraspionageofficer i KGB och mångårig medarbetare till president Putin, till Teheran i onsdags, i något som liknar ett knockoutslag inom geopolitiken.

Patrusjev besökte president Ebrahim Raisi och förde ingående diskussioner med amiral Ali Shamkhani, företrädare för den högsta ledaren och sekreterare i Irans högsta nationella säkerhetsråd. Besöket markerar ett avgörande ögonblick i partnerskapet mellan Ryssland och Kina och anger en vägvisare för kriget i Ukraina.

Iranska statliga medier citerade Raisi, som sade: ”Utvecklingen av krigets omfattning och expansion [i Ukraina] orsakar oro för alla länder”. Med detta sagt påpekade Raisi också att Teheran och Moskva uppgraderar förbindelserna till en ”strategisk” nivå, vilket är ”det mest avgörande svaret på USA:s och dess allierades sanktions- och destabiliseringspolitik”.

USA:s utrikesdepartement reagerade snabbt redan dagen därpå och talesmannen Ned Price varnade för att ”detta är en fördjupad allians som hela världen bör betrakta som ett djupt hot … detta är en relation som skulle få konsekvenser, skulle kunna få konsekvenser bortom varje enskilt land”. Price sade att Washington kommer att samarbeta med allierade för att motverka rysk-iranska militära förbindelser.

Patrusjevs samtal i Teheran berörde mycket känsliga frågor, vilket fick president Vladimir Putin att följa upp med kontakt med Raisi på lördagen. Enligt Kremls lägesrapport ”diskuterade de två ledarna ett antal aktuella frågor på den bilaterala dagordningen, med tonvikt på den fortsatta uppbyggnaden av samverkan inom politik, handel och ekonomi, inklusive transport och logistik”. De kom överens om att intensifiera kontakterna mellan respektive ryska och iranska organ”.

I detta sammanhang måste Patrusjevs exceptionellt starka stöd till Iran över de nuvarande oroligheterna i landet förstås på rätt sätt. Patrusjev förklarade följande: ”Vi noterar den nyckelroll som västliga underrättelsetjänster spelar i organiserandet av massupplopp i Iran och den efterföljande spridningen av desinformation om situationen i landet via persiskspråkiga västerländska medier, vilka existerar under deras kontroll. Vi ser detta som en öppen inblandning i en suverän stats inre angelägenheter.”

Ryska säkerhetsorgan delar information med iranska motsvarigheter om fientliga aktiviteter från västerländska underrättelsetjänster. Noterbart är att Patrusjev undvek Irans misstankar om Saudiarabiens inblandning. Separat erbjöd utrikesminister Sergej Lavrov också offentligt att medla mellan Teheran och Riyad.

Allt detta driver Washington till vansinne. Å ena sidan kommer man ingenstans, inte ens på president Bidens nivå, att kunna återuppliva spöket om Irans hot och samla de arabiska regimerna i Persiska viken på nytt.

Senast tog Washington till teatraliska grepp, till följd av en ogrundad rapport från Wall Street Journal om en nära förestående iransk attack mot Saudiarabien under de kommande dagarna. De amerikanska styrkorna i den västasiatiska regionen höjde sin beredskapsnivå och Washington lovade att vara redo för alla eventualiteter. Men märkligt nog visade sig Riyad vara oberörd och uppvisade inget intresse för USA:s erbjudande om skydd för att avvärja hotet från Iran.

Det är uppenbart att den saudisk-iranska normaliseringsprocessen, som har varit fylld av känsliga diskussioner om deras ömsesidiga säkerhetsproblem, har fått ett ökat inflytande och att ingen av sidorna provoceras till knäböjande reaktioner.

Detta paradigmskifte är till Rysslands fördel. Vid sidan av sin mycket strategiska oljeallians med Saudiarabien fördjupar Ryssland nu sitt strategiska partnerskap med Iran.

Paniken i talesman Prices kommentarer tyder på att Washington har förstått att samarbetet mellan Rysslands och Irans säkerhets- och försvarsmyndigheter kommer att intensifieras.

Det som oroar Washington mest är att Teheran antar en gemensam strategi tillsammans med Moskva, för att gå på offensiven och besegra västvärldens användande av sanktionsvapnet. Trots årtionden av sanktioner har Iran på egen hand byggt upp en försvarsindustri i världsklass, vilken får länder som Indien och Israel att skämmas.

Shamkhani underströk skapandet av ”gemensamma och synergistiska institutioner för att hantera sanktioner och aktiveringen av de internationella institutionernas kapacitet mot sanktioner och sanktionsländer”. Patrusjev instämde genom att påminna om de tidigare avtalen mellan de två ländernas nationella säkerhetsorgan, för att utforma en färdplan för strategiskt samarbete, särskilt när det gäller att motverka västvärldens ekonomiska och tekniska sanktioner.

Shamkhani tillade att Teheran ser utvidgningen av det bilaterala och regionala samarbetet med Ryssland på det ekonomiska området som en av sina strategiska prioriteringar under de amerikanska sanktioner som båda länderna står inför. Patrusjev svarade: ”Det viktigaste målet för mig och min delegation, när vi reser till Teheran, är att utbyta åsikter för att påskynda genomförandet av gemensamma projekt tillsammans med att tillhandahålla dynamiska mekanismer för att starta ny verksamhet inom ekonomi, handel, energi och teknik”.

Patrushev noterade: ”Att skapa synergieffekter inom transitkapaciteten, särskilt det snabba färdigställandet av den nord-sydliga transportkorridoren, är ett effektivt steg för att förbättra kvaliteten på det bilaterala och internationella ekonomiska och kommersiella samarbetet”.

Kartbild hos Steigan.no

Patrusjev och Shamkhani diskuterade en gemensam plan från Ryssland och Iran ”att upprätta en vänskapsgrupp av försvarare av FN-stadgan” som består av länder som utsätts för de olagliga västliga sanktionerna.

När det gäller samarbetsorganisationen Shanghai Cooperation Organisation sade Shamkhani att de två länderna bör ”intelligent använda medlemsländernas utbytbara kapacitet”. Han sade att terrorismen och extremismen fortsätter att hota säkerheten i regionen och betonade behovet av att öka det regionala och internationella samarbetet.

Patrusjevs besök i Teheran var planerat som en förberedelse inför den konferens om Afghanistan som Moskva står värd för den 16 november. Iran och Ryssland har gemensamma farhågor när det gäller Afghanistan. De är oroade över västvärldens försök att (åter) underblåsa inbördeskriget i Afghanistan.

I en debattartikel i Nezavisimaya Gazeta nyligen hävdade Zamir Kabulov, Rysslands särskilda sändebud för Afghanistan, att Storbritannien finansierar en så kallad ”afghansk motståndsrörelse” mot talibanerna (som enligt uppgift opererar från Panjshir). Kabulov skrev att USA lockar två centralasiatiska stater genom att erbjuda dem helikoptrar och flygplan i stället för att samarbeta i hemliga aktiviteter mot talibanerna.

Kabulov gjorde ett sensationellt avslöjande om att USA utövar utpressning mot talibanledarna genom att hota dem med en drönarattack om de inte bryter kontakterna med Ryssland och Kina. Han sade särskilt att USA och Storbritannien kräver att Kabul ska avstå från att begränsa de afghanistanskt baserade uiguriska terroristernas verksamhet.

Intressant nog undersöker Moskva möjligheten att skapa en kompakt grupp av fem regionala stater som är intressenter i Afghanistans stabilisering och som skulle kunna samarbeta. Kabulov nämnde Iran, Pakistan, Indien och Kina som Rysslands partners.

Iran är en ”styrke-multiplikator” för Ryssland på ett sätt som inget annat land – utom kanske Kina – kan vara under de nuvarande svåra sanktionsförhållandena. Patrusjevs besök i Teheran i detta läge, dagen efter mellanårsvalen i USA, kan bara betyda att Kreml har genomskådat Biden-administrationens förespegling av fredsskapande i Ukraina för att faktiskt få den ryska mobiliseringen att spåra ur och skapa nya försvarslinjer i riktning Kherson-Zaporozhya-Donbass.

Det är faktiskt ingen hemlighet att amerikanerna bokstavligen skrapar på botten av tunnan för att leverera vapen till Ukraina, eftersom deras lager håller på att ta slut och det krävs flera månader eller några år för att fylla på de uttömda lagren. (här, här ,här och här)

Det räcker med att säga att ur geopolitisk synvinkel har Patrusjevs samtal i Teheran – och Putins samtal kort därefter med Raisi – i tydliga ordalag meddelat att Ryssland har en långsiktig strategi för Ukraina.