Bild: Ett trilateralt utrikesministermöte enades om att utvidga den ekonomiska korridoren Kina-Pakistan till Afghanistan, Islamabad, 5 maj
Ny artikel 4 juni av M.K. Bhadrakumar
https://www.indianpunchline.com/russia-china-take-holistic-view-of-the-pamirs-and-hindu-kush/
Xi’an-deklarationen, som utfärdades efter det första toppmötet mellan Kina och Centralasien i Xi’an den 18-19 maj, är en direkt attack mot västs inblandning i regionen, vilken sprider uppfattningen i Washington och Bryssel att Ryssland och Kinas dominans på den centralasiatiska stäppen inte är hållbar eftersom Ryssland är ”överbelastat” i Ukrainakonflikten.
Som händelserna visade sig har Ryssland inte bara inte ”besegrats” i Ukraina utan vänt på steken i proxykriget. USA vädjar nu till européerna att Moskva inte ska tillåtas vinna på slagfälten. Vilken reservposition!
Kinas beslut i samband med Ukrainakrisen, att inta en ledande roll i Centralasien som garant för säkerhet, är förvisso ett paradigmskifte som på ett djupgående sätt undergräver själva kärnan i USA:s Indo-Pacific-strategi för att isolera och begränsa Kina. Titta på kartan för att förstå varför västs tal om att omringa Ryssland och Kina kommer att förbli en önskedröm så länge som det inre Asien förblir utanför spelplanen.
USA arbetar som en spindel för att skapa ett nät av stater i Sydostasien för att splittra och atomisera ASEAN och upprepa ”regimförändringen” i Thailand över hela Mekong-regionen. I en sådan instabil miljö, där man försöker omge Kina med en ring av instabila stater, får Centralasien en avgörande betydelse för både ryska och kinesiska strategier som en region som ligger utom räckhåll för USA:s inflytande.
Det relevanta stycket i Xi’an-deklarationen lyder: ”Parterna är eniga om att det är av avgörande betydelse att garantera statens säkerhet, politisk stabilitet och konstitutionell ordning, och motsätter sig bestämt försök att misskreditera den legitima statsmakten och framkalla ’färgrevolutioner’, liksom inblandning i andra länders inre angelägenheter i alla dess former och under alla förevändningar. Parterna betonar att demokrati är mänsklighetens gemensamma strävan och värde. Det oberoende valet av utvecklingsväg och förvaltningsmodell rör varje lands suveränitet och är inte föremål för ingripande.”
Det måste noga noteras att Ryssland inom en vecka efter toppmötet i Xi’an tog emot en hög säkerhetstjänsteman från Peking, vilken kom på ett aldrig tidigare skådat veckolångt besök i Moskva för konsultationer – Chen Wenqing, medlem av politbyrån och sekreterare i kommissionen för politiska och juridiska frågor i CPC:s centralkommitté, som är motsvarigheten till Nikolay Patrushev, chef för Rysslands säkerhetsråd, den högst rankade säkerhetstjänstemannen i Kreml.
När Patrusjev tog emot Chen och hans delegation i Moskva sade han: ”Att utvidga och fördjupa förbindelserna med det vänligt sinnade Kina är Rysslands strategiska väg. Vårt land prioriterar utvecklingen av ömsesidigt fördelaktigt samarbete med Folkrepubliken Kina inom alla områden, tillhandahållande av ömsesidigt bistånd och ökad samordning på den utländska arenan för att säkerställa säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling på global och regional nivå både i Eurasien och andra delar av världen.”
I sina avslutande kommentarer vid slutet av Chens besök i Moskva noterade Patrusjev: ”Inte bara Ryssland är ett av centrumen i den multipolära världen. Det är även Kina. De (västländerna) tror att de kan hantera Ryssland och så snart de har gjort det, hoppas de, kommer deras nästa mål att vara Kina. De finner det svårt att hantera båda parallellt. Vad de har gjort nu på gränsen till Kina, med Taiwan, vet vi också tillräckligt väl. I allmänhet är det svårt att inte hålla med om deras (den kinesiska sidans) ståndpunkt.”
Det är uppenbart att säkerhetssamtalen mellan Ryssland och Kina på högsta nivå i Moskva förväntas ge det nödvändiga underlaget för de gemensamma ansträngningarna att skapa regional säkerhet och stabilitet i deras gemensamma område, mot bakgrund av de växande säkerhetsrisker som de gemensamt står inför i Eurasien och terrorismens återkomst i Centralasien. Denna strategiska kongruens framgår redan av den stora likheten mellan Rysslands och Kinas syn på stabiliseringen av Afghanistan, som redan har en positiv inverkan trots alla begynnande västliga försök sedan talibanernas maktövertagande att hålla Hindu Kush i ett tillstånd av oro och inbördeskrig.
Kinas statsråd och utrikesminister Qin Gang, som deltog i det trilaterala mötet mellan Pakistan, Afghanistan och Kina i Islamabad den 5 maj, lämnade tre budskap till sina pakistanska värdar: Kina är redo att hjälpa Pakistan att återuppliva sin ekonomi, Peking är också redo att arbeta med Pakistan för att främja ett högkvalitativt samarbete kring bältet och vägen (BRI), påskynda utvecklingen av CPEC (China–Pakistan Economic Corridor, se här, ö.a.) och fördjupa samarbetet, och framför allt är Kina redo att arbeta med Pakistan för att ”stärka kommunikation och samordning i Afghanistanfrågan, främja fred och återuppbyggnad i Afghanistan samt bidra till att upprätthålla regional stabilitet och utveckling”.
Qin Gang efterlyste framför allt en utvidgning av den ekonomiska korridoren Kina-Pakistan till Afghanistan för att ”öka den goda grannsämjan och det ömsesidiga förtroendet mellan de tre länderna i en anda av ömsesidig respekt, uppriktighet och vänskap, ömsesidig nytta och win-win-resultat”. Qin Gang meddelade sina pakistanska och afghanska motsvarigheter att Kina är redo att stärka samarbetet mot terrorism och för säkerhet och ”förena sina ansträngningar för att beslutsamt bekämpa terroriststyrkor inklusive Östturkestans islamiska rörelse och Tehrik-i-Taliban Pakistan, för att försvara regional säkerhet och stabilitet”.
Intressant nog försäkrade Qin Gang vid ett bilateralt möte den afghanska interimsregeringens tillförordnade utrikesminister Amir Khan Muttaqi att Peking avser att ”fördjupa samarbetet mellan Kina och Afghanistan inom olika områden och hjälpa Afghanistan att uppnå självständighet, fred, stabilitet, utveckling och välstånd vid ett tidigt datum”.
En ledande kinesisk regional expert, Zhu Yongbiao, chef för Centre for Afghanistan Studies vid Lanzhou University, sade till Global Times att ”under de senaste åren har Pakistan och Afghanistan haft allvarliga konflikter och tvister om gränserna, och det trilaterala mötet i sig var ett sällsynt tillfälle att främja fred och samtal.”
Zhu sade att Kabul och Islamabad har olika syn på erkännande av terrorism, ”särskilt under extern inblandning när länder som USA och Indien har dubbla standarder i frågan”, därför har Kina gett en signal som kan ses som ”ett steg framåt i samordningen av Pakistans och Afghanistans ståndpunkter.”
Dessutom noterade den kinesiska experten att både Afghanistan och Pakistan är grannar till Kina och delar goda politiska relationer med Kina, och är också medvetna om Kinas roll inte bara i medlingen mellan Saudiarabien och Iran utan också i Ukrainakrisen, så båda skulle ha förväntningar på Kina, och det trilaterala mötet i Islamabad ”signalerade deras ökade förtroende för Kinas diplomatiska roll”.
Tydligen har Moskva och Peking, strax före det formella erkännandet av talibanregeringen, intensifierat sina kontakter med Kabul. Detta ökar tryggheten i de centralasiatiska huvudstäderna. Ryssland, de centralasiatiska staterna och Kina delar uppfattningen att terrorism och religiös extremism utgör ett existentiellt hot, vilket är ett välbeprövat inslag i USA:s verktygslåda. Därför finns det en överenskommelse mellan dem om att förvägra USA några baser i regionen eller att tillåta Panjshiris ”afghanska motstånd” att använda Centralasien som en fristad för att underblåsa ett nytt inbördeskrig.
Kina och Ryssland har i hög grad bidragit till att stabilisera talibanernas styre i Afghanistan. I grund och botten uppskattar de att de talibanska ledarna, under extremt svåra förhållanden, ändå har klarat sig relativt bra. Detta är också uppfattningen i de centralasiatiska huvudstäderna.
Ur ett regionalt perspektiv bör därför utvidgningen av CPEC till Afghanistan och dess oundvikliga integrering med Centralasiens intensifierade BRI-projekt ses som den mest påtagliga spin-offen från formatet Kina-Centralasien. Dessa processer kommer att stärka SCO – och förhoppningsvis även få med Indien på tåget vid någon tidpunkt.
Läs mer:
1 Kina tar ledartröjan i Centralasien. China takes leadership role in Central Asia, Indian Punchline, May 31, 2023
2 An “Axis of Seven” to supplement SCO, Indian Punchline, June 2, 2023
Det gäller inte bara Pakistan och Afghanistan, utan större delen av jordens befolkning som nu alltmer sluter sig samman mot USA hegemonin. De känns och gör ont i Europa och Sverige. Andra tecken är SCO, BRI, BRICS, RCEP, osv. för att inte nämna AU, African Union med 55 medlemsstater. Alla dessa börjar ta en alltmer aktivt deltagande i världens affärer till USAs fasa. Det mesta av denna utveckling undanhålls ni Sverige, USA styrda media mörkar.
USA bleknar och lever farligt. Vi får nu nyheter att att man iakttar ovanliga truppförflyttningar i USA och det spekuleras att USA förbereder att möta ett kommande väpnat uppror. I flera stater i USA ser vi allt starkare rörelser att bryta sig loss från Washington diktaturen och bilda egna oberoende länder.
USA lever på konstgjorda bidrag för att hålla landet igång, men trycket internt jäser. Exempel och senaste är ett ”lån” på 9,2 miljarder dollar till Ford för att företaget skall fungera. Det är inget lån, det är subvention och bidrag.
Andra agerande för att a konstgjort hålla USA igång är, sanktioner, Huawei förbudet, kampen mot TikTok och Weixin-WeChat, tariffer, helikopterpengar, IRA lagstiftningen som är bidrag. Nu betalar USA med inflation och ökande räntor för att motverka inflationen. USAs välkända och omfattande industrispionage över hela världen för att stjäla teknologiska hemligheter och affärshemligheter blir allt svårare att genomföra. Framför allt Kina har lärts sig att hålla locket tätt på.