år 2019, och åter nyligen publicerade jag artikeln Varför angriper Hamas Israel i hopplöst underläge? Jag presenterade där belägg och indicier för att Israel var med om att skapa Hamas, bland annat för att främja splittring bland palestinier, med uppgifter bl.a. från en artikel av Pål Steigan. Avslutade – tämligen försiktigt – med en Kommentar:”Enligt min bedömning är detta indicier, men inget avgörande bevis. Ledningen i Hamas kan tro att man bedriver bästa tänkbara politik utifrån läget”.
I maj 2021 presenterar DN:s Israel-expert Nathan Shachar, boende i Jerusalem, samma tes i artikeln Hamas – Netanyahus käraste fiende Tror att Nathan Shachar har rätt. Liknande innehåll har en aktuell artikel på steigan.no https://steigan.no/2023/10/hvorfor-har-netanyahu-i-arevis-stottet-hamas/?utm_source=substack&utm_medium=email
Jag publicerar här utdrag ur artikeln.
Hamas – Netanyahus käraste fiende
* ”Förra måndagens raketangrepp från Gaza mot mål nära Jerusalem var en present från Hamasregimen i Gaza till premiärminister Benjamin Netanyahu. Och ingen liten present, utan en halsbrytande vändning, som i en melodram på bio.”
* Tidigare samma dag insåg Netanyahu att spelet var förlorat. Hans motståndare, en brokig skara partier, hade knåpat ihop en koalition vars enda gemensamma drivkraft var drömmen att bli av med honom.
* Raketnedslagen och det blodiga gatuvåldet mellan judar och araber sköt den ömtåliga anti-Netanyahu-koalitionen i tusen bitar. Ju längre striderna pågår desto bättre för Netanayhu. De brända synagogorna driver opinionen åt hans håll, och flygvapnets ”segrar” i Gaza blir hans reklamaffisch inför det femte val som nu rycker närmare.
* Symbiosen mellan den israeliska stornationalismen och islamismen i Gaza är av gammalt datum. Jag minns som i går uppståndelsen 1978, då försvarsminister Ezer Weizman lät shejk Ahmed Yassin från Muslimska brödraskapet öppna ett islamiskt universitet i Gaza. ”Israelerna är inte kloka”, sade en kontakt från Fatahpartiet, ”det här blir en fabrik som producerar fanatiker”. Så blev det, men israelerna tog lätt på saken.
Viktigare för dem var att sporra internt motstånd till Yassir Arafats Fatah, som i två decennier dominerat all palestinsk politik. Fatah krävde en palestinsk stat, en idé som vunnit gehör i FN och världen över. Brödraskapets diffusa vision om ett enda islamiskt välde utan nationella gränser, var långt mindre hotfull i israeliska ögon.
* 1993, då det blev känt att Arafat och Israel förhandlade om fred, blev den israeliska extremnationalismen och Hamas på nytt inofficiella partner. Med gemensamma krafter och många blodsdåd lyckades islamistiska och judiska våldsmän stoppa den så kallade Osloprocessen. 2006, då president George W. Bush tvingade fram fria palestinska val, segrade Hamas. Men president Mahmoud Abbas från Fatah vägrade låta Hamas regera.
* Självstyret splittrades på två territorier, Fatahs på Västbanken, Hamas i Gaza.
* För Netanyahu, som kom till makten 2009, var detta en gåva. Trycket mot Israel att förhandla om fred och om en palestinsk stat kunde nu lätt pareras: ”Hur skall vi kunna göra upp med dem och de inte kan enas själva?” När Fatah och Hamas satte upp mer eller mindre äkta ”samlingsregeringar” så var Netanyahus replik: ”Vi kan aldrig förhandla med dem (Hamas) som förnekar vår rätt att existera”.
Medan extremistledare – och rätt många andra israeler – ropar ”Krossa Hamas!” så vet Netanayhu att Hamas aldrig får misshandlas så svårt att det förlorar makten. När ultranationalister förbannar Netanayhu för att han låter Qatar föra in miljoner dollar till Hamas varje månad, så svarar han att ”detta är det bästa sättet att blockera en palestinsk stat”. En av hans rådgivare, general Gershon Hacohen, sade 2019:
– ”Netanyahus mål är att förhindra en tvåstatslösning – så han har gjort Hamas till sin närmaste partner. Utåt är Hamas fienden – men det är också en allierad.” (Slut utdraget ur artikeln i DN).
I en intervju med den italienska tidningen Corriere della Sera, sa Yassir Arafat på sin tid ”Hamas skapades av Israel. Premiärminister Shamirs gav dem pengar och 700 institutioner, inklusive skolor, universitet och moskéer. Även premiärminister Rabin erkände detta när jag anklagade honom för det inför Eyptens förre president) Mubarak. ”
För tidningen L’Espresso sa Arafat:
”Hamas skapades med stöd av Israel. Målet var att skapa en organisation fientlig mot PLO. De fick pengar och utbildning från Israel. ”
Titta på den här videon från The Intercept:
Kommentar: Jag tror att Nathan Shachars analys är riktig i stort sett.
Hamas kom med ett nytt program, en ny ”charter” 2017 ”In May 2017, Hamas unveiled its new charter, in an attempt to moderate its image. The charter no longer calls for Israel’s destruction, but still calls for liberation of Palestine and to ’confront the Zionist project’. It also confirms acceptance of the 1967 borders as the basis for establishing a Palestinian state as well as not being an offshoot of the Muslim Brotherhood.” Wikipedia.
Vad bör Hamas då göra? Jag, har aldrig varit i Israel, Gaza eller Västbanken. Ska jag, sittandes i lugnet i min lägenhet i Stockholm, försöka ge några ”råd”? Känns förmätet. Varför inte organisera stora manifestationer i Gaza med hundratusentals deltagare? I samarbete med Västbanken? Om man ska ha raketattacker – varför inte kortvariga attacker följt av ensidigt eldupphör? Försiktiga funderingar.
Anders!
Det är mycket bra att du tar upp detta som jag funderat på länge. Att Israel har nytta av Hamas visar du klart. Dina tankar om att ge råd verkar kloka. Själv håller jag hårt på att i alla samtal och allt jag skriver utgå från att det är Israel som angriper, som ockuperar, som bedriver etnisk rensning och apartheid, som förstör olivlundar och hus på ockuperad mark. Som när jag initierade en liten manifestation i Växjö 15/5, Nakbadagen!
Edward Said, den bortgångne palestinske historikern och filosofen beklagade ofta hur svagt det palestinska ledarskapet var – och med det menade han samtliga ledare. Men ett folks rätt till sitt land kan inte åsidosättas bara för att det har dåliga ledare – då skulle hela Europa vara redo att bli utauktionerat med de ömkliga ledare vi har.
Och som historikern Ilan Pappe helt nyligen sade; ingen i Israel talar längre om en tvåstatslösning, detta är bara en ploj som man spelar för internationell publik. De palestinska området är söndertrasat och förkrympt och någon väg bakåt finns inte. Återstår bara att gå framåt. Israel har genom att gapa över mycket gjort att de berett vägen för en enhetsstat där alla medborgare har lika rättigheter till skillnad från dagens apartheidstat omgiven av bantustans.
Hamas är inte Palestina lika lite som dess israeliska motpoler. Det har hävdats att den yngre generationen palestinier saknar tilltro till sina ledare just på det sätt som Said framhållit och att Hamas för att behålla initiativet tagit till krigiska aktioner som de visste att skulle bemötas av oproportionerligt gensvar. Och på den punkten fick de rätt. Att rasera kontors- och lägenhetsskrapor i direktsändning är en metod som med dagens sociala medier kommer att ge en bumerangeffekt.
Jan, tyvärr är det så att EU redan är utaktionerat av ömkliga ”ledare” som sålt ut den västra delen av kontinenten till globalistmaffian! Och vi ser ju symptomen i att det gnisslar betänkligt mellan Ungern, Polen och andra nytillkomna stater i EU som inte dansar efter Bryssels destruktiva pipa..En trolig utveckling är att när ekonomierna i östeuropa hämtat sig från kommunismen så kommer de att lämna den i praktiken sjunkande skutan EU…De är med så länge bidragen kommer sedan finns inga incitament för de länderna att hänga kvar i tokstollarnas union! Och vi skattebetalare som fått betala kalaset sitter återigen med Svarte Petter i famnen medan skojarna i Bryssel berikat sig själva!
Jan Nybondas
Hamas har stort stöd bland Gaza, varför skulle de inte – det är ju enda gruppen som kämpar mot israeliska ockupationen. Sluta skyll på Hamas, det är det Israel vill. Gå inte i fällan.
Ovan ser jag direkt är intressant läsning.
Ska fördjupa mig närmaste bästa tillfälle.
Kanske redan ikväll?
Sedan Hamas historia.
Där måste jag skaffa mig en övergripande bild.
Man måste komma till insikt där finns fler än en maktkamp i Israel/Palestinakonflikten.
Det här följer den urgamla taktiken om att söndra och härska, så jag måste bara beundra farbror Bibi. Att skapa en extremiströrelse som försvagar palestinierna, samt sedan beskjuter Israel vid precis rätt tillfällen, och sedan gör att man själv kan framstå som en slags allsmäktig Gud inför ett hjärntvättat folk. Intelligent. Uncle Joe approves! …men varför går palestinierna med på det Hamas som har skapats av Israel?
Är palestinierna lika grundlurade av Hamas som Vänsterpartiet är lurade av bombliberalernas tokliberalism och tokfeminism genom infiltrerande genusprofessorer som söndrar vänstern? Hmm… Nåväl. Det är bara att gratulera agenterna, i båda fallen, för väl utförd operation.
”Vänsterpartiet är lurade av bombliberalernas tokliberalism och tokfeminism genom infiltrerande genusprofessorer som söndrar vänstern?”
Vilka skulle vara ”agenter” i det här fallet?
Jag tror inte det går att blunda för tidens sociala (vänster)rörelser.
Det är heller inte någon enstaka.
De är flera och de verkar avlösa varandra.
Jag är också helt övertygad om den utvecklade informationstekniken har gjort de här sociala rörelserna så effektiva och kraftfulla.
Ett upprop #xxxx kan rulla en liten snöboll till ett jätteklot som manglar och greppar varenda journalist.
Jag läste om Benjamin Netanyahu på Wikipedia.
BN har lång erfarenhet inom israelisk politik och har varit premiärminister i omgångar.
Långvariga sådana. Men han har också varit misstänkt för oegentligheter.
Pengar, mutor och sådant.
BN kommer från Israels militär.
Förmodligen mer styvnackad än syltrygg.
En högerledare som levererar?
Visst levererar han. Ökande apartheid, olagliga bosättningar, stor brutalitet, återkommande krig, samt stöd åt terrorister i Syrien samt återkommande flygangrepp mot Syrien. Kommer att tänka på talesättet ”Odjur i människohamn”.
October 11, 2023
Av Craig Murray
CraigMurray.org.uk
Det har tagits årtionden av bilder på döda palestinska kvinnor och barn, och barn som misshandlas, förödmjukas och fängslas av israeliska soldater. Den historiska dödsfrekvensen i denna ”konflikt” har varit ganska konsekvent på ungefär 40:1.
Inget av detta orsakade någonsin mer än ett höjt ögonbryn och en mild tut-tut från det västerländska ”liberala” etablissemanget. Jag kan inte minnas att kamerateam någonsin förföljde några sionistiska politiker på gatan och krävde att de skulle använda ordet ”fördöma” det senaste israeliska illdådet.
Den paroxysm av hat i den politiska och mediala klassen, som släpps lös av en enda dag av stöveln på andra foten är lärorik. Det är särskilt lärorikt i deras nästan fullständiga enhällighet — hur stor andel av diskussionen på TV eller radio har du hört de senaste 48 timmarna överlåtits till palestinska eller pro-palestinska röster?
Ändå är det väldigt tydligt från sociala medier att allmänheten inte på något sätt är lika enig i sitt stöd till Israel som den politiska och mediala klassen.
Men då köps och betalas inte allmänheten.
Asymmetrisk krigföring tenderar att vara vidrig. Förtryckta och koloniserade folk har inte lyxen att ställa upp soldater i prydligt pressade uniformer och putsade stövlar, för att möta den motsatta armén i jämlika vapen.
Ett koloniserat och förtryckt folk tenderar, givet chansen, att spegla de grymheter som deras förtryckare begick dem.
Detta matar naturligtvis alltid in på imperialistens propaganda. Ett paroxysm av motstånd från de förtryckta hamnar alltid framställt av imperialisten som bevis på det koloniserade folkets bestialitet och i sig rättfärdigar kolonisatörens ”civiliserande uppdrag”.
På så sätt blev ”Indian Mutiny” en viktoriansk berättelse om våldtäkt och mord på brittiska kvinnor och om det svarta hålet i Calcutta. Således var Mau Mau onda slaktare och IRA var terrorister, vilket är den moderna termen för konst för dem som motsätter sig ondska och främmande styre.
Den israeliska FN-ambassadören beskrev på måndagen Hamas-krigarna som ”djurlika”. Detta är naturligtvis inte sant. De är människor, men människor som har blivit galna av outhärdliga nivåer av orättvisa och förtryck.
Jag är oerhört ledsen för alla som dör, som i alla krig. Jag är ledsen även för enskilda israeliska soldaters död, och ännu mer för alla de oskyldiga som dog och nu dör.
Men jag kommer inte att fördöma Hamas. [Red: Hamas attackerade militärbaser och soldater, både legitima mål, men också riktade mot civila, vilket strider mot internationell humanitär rätt.]
För detta behöver jag inte ens fördjupa mig i bakgrunden till Hamas initiala sponsring av Israel för att splittra Fatah. De har vuxit långt förbi det. Jag fördömer inte Hamas eftersom motståndet från det palestinska folket är ett reflexsvar på deras långsamma folkmord.
Ja, det är en obehaglig och våldsam reaktion. Naturligtvis önskar jag att det inte skadade oskyldiga offer.
De människor jag fördömer är den politiska klassen internationellt som med en röst lägger fram uttalanden som stöder ”Israels rätt till självförsvar”, en rättighet som de ger förtryckaren men förnekar de förtryckta.
Det är de människor som behöver fördömas.
Craig Murray är författare, programföretag och människorättsaktivist. Han var brittisk ambassadör i Uzbekistan från augusti 2002 till oktober 2004 och rektor för University of Dundee från 2007 till 2010.
Den här artikeln är från CraigMurray.org.uk.
De åsikter som uttrycks är enbart författarens och återspeglar kanske inte Consortium News.
REDAKTÖRENS NOTERING: Hamas kan inte fördömas isolerat. Israels pågående, långtgående mål på civila måste samtidigt fördömas. Hamas attacker, även om de är olagliga genom att de riktade sig mot civila, måste ses i sammanhanget av mer än 50 år av internationellt erkänd ockupation och rutinmord på civila palestinier. Väpnat motstånd är lagligt under ockupation. Att avsiktligt döda civila är det inte.
Human Rights Watch och FN:s rapporter, som har varit hårda mot Israels attacker mot Gaza tidigare, har också korrekt fördömt Hamas som avfyrar raketer mot befolkade områden, men gjort det klart att dessa överträdelser var färre i antal och omfattning än Israels. Även om Hamas attacker mot civila denna gång var betydligt större än tidigare, så verkar det också vara Israels svar.
https://consortiumnews.com/2023/10/11/craig-murray-condemnation/
Ord från en av Israela Hardliners
https://t.me/nyhetsdiskussion/6701
[…] Jag återger här en artikel bakom betalmur i DN av Nathan Schachar, reporter bosatt i Jerusalem. Nathan Schachar har rapporterat om Israels stöd till Hamas tidigare. ”Så blev Hamas räddningen för Netanyahu!?” […]
[…] reporter bosatt i Jerusalem. Nathan Schachar har rapporterat om Israels stöd till Hamas tidigare. ”Så blev Hamas räddningen för Netanyahu!?” Men lite intressant att EU Joseph Borell instämmer, en del av försiktig kritik mot Netanyahos […]