Sabotaget av Nord Stream kommer inte att passera ostraffat

”Nästa måndag blir en problematisk årsdag. Det kommer att vara 20 år sedan USA:s invasion av Irak. Storbritannien var en pelare i den USA-ledda ”koalitionen av de villiga”. The Guardian-krönikören John Harris skrev på söndagen att det var ”den största politiska och humanitära katastrofen Storbritannien varit inblandad i sedan andra världskriget … när det förmodade politiska centret plötsligt befann sig på en hänsynslös och katastrofal plats”.

Irakkriget orsakade oändligt våld och enorma antal dödsfall. Ironiskt nog var det Seymour Hersh som avslöjade den fasansfulla berättelsen om tortyr i Abu Ghraib där amerikanska soldaters tortyr av krigsfångar chockade världen.

Harris gjorde den diskutabla poängen att Irakkriget hade ”djupgående effekter” på Storbritannien. Han listade, bland dem, ”en känsla av att politik och makt hade glidit bort från allmänheten och lämnat en stor och mycket oroande lucka.” Kanske har han rätt, men av fel anledningar. Allt eftersom tiden gick fick Irakkriget Storbritanniens partipolitik att se farsartad ut.

Storbritannien har idag ett UniParty – det styrande partiet, som verkar bestå av samma personer som oppositionspartiet. Storbritannien har nått dit USA har varit ganska länge, en konspiration av politiska eliter som kapar landet, driver sin egen agenda, oavsett vilket politiskt parti som formellt har makten – medan folket annars har tappat kontrollen över sin egen regering. Det är därför brott som Abu Ghraib och Nord Stream förblir ostraffade.

Den 3 mars hade Tysklands förbundskansler Olaf Scholz ett topphemligt en-mot-en-möte med Biden i det ovala kontoret i vad som verkar ha varit ett försök bland annat att nå enighet om hur man ska hantera Hershs explosiva rapport om sabotaget mot Nord Stream. (Läs min blogg Ukraine: A War to End All Wars in Europe .)

Titta på händelseförloppet: Fyra dagar efter att Scholz träffade Biden genomförde New York Times en sensationell medialäcka angående Nord Stream, där sabotaget tillskrevs en ”pro-ukrainsk grupp” bestående av fem män och en kvinna som använde en chartrad yacht i Poland.

Fartyget hittades senare av tyska utredare – också en medialäcka i Berlin – och visade sig vara Andromeda, en Bavaria C50-segelbåt. Gruppen började enligt uppgift sitt uppdrag från Rostock den 6 september 2022. Utrustningen för den hemliga operationen ska ha transporterats till hamnen i en lastbil.

Tyska Die Zeit stödde berättelsen om Times i realtid. Men själva berättelsen är full av inkonsekvenser. Frågorna är många: Hur kunde en 15 meter lång chartrad yacht påstås ha burit de uppskattningsvis 1 500-2 000 kilo sprängämnen som krävdes för sabotaget? Hur kunde Andromeda, som inte har en kran, lyfta så enorma mängder sprängämnen på ett säkert sätt i vattnet? 

En rysk analys pekar på att ”platsen för explosionen, Östersjön, är cirka 80 meter djup, vilket kräver speciell dykutrustning, inklusive lufttankar med en helium-syreblandning och rent syre. Sammantaget skulle man behöva 30 liter av en speciell gasblandning enbart för ett dyk, vilket betyder att det måste ha funnits dussintals flaskor ombord. Dessutom ska det ha funnits en dekompressionskammare för dykarna, något yachten inte lämpar sig för. Dessutom skulle det ha tagit flera dyk och några dagar att placera sprängämnena på rörledningarna. Det är svårt att föreställa sig att dessa aktiviteter skulle ha gått helt obemärkt förbi.”

The Times nyhetsdesk gjorde uppenbarligen ingen faktakontroll. Men den 10 mars sa chefen för förbundsdagens underrättelsekommitté, Konstantin von Notz från Miljöpartiet, till Die Zeit att det som hände sannolikt var en ”statssponsrad terrordåd” och troligen utfördes av en ”stat eller kvasi-stat”. skådespelare.”

Scholz åker skridskor på tunn is. Han leder en koalition av atlanticister . Men Tyskland är ännu inte ett UniParty-land. Dessutom, till skillnad från i USA eller Storbritannien, i det tyska politiska systemet, är den offentliga åklagaren som utreder Nord Stream-sabotaget en självständig enhet som inte kan beordras av politiker vid makten.

Tysklands försvarsminister Boris Pistorius reaktion på Times-rapporten visar det – att tyskarna ännu inte vet om detta var ett ukrainskt kommando som agerade med den ukrainska regeringens samtycke, en pro-ukrainsk grupp som agerade utan deras samtycke, eller om det kan ha varit en falsk flagg-operation. Berlin utesluter tydligen inte officiell ukrainsk inblandning.

Syndabockar är användbara för Washington i sådana situationer som en exitstrategi. En rapport i Politico  på söndagen distanserade Biden-administrationen från Zelenskys  ukrainska regim, och citerade Nord Stream-sabotaget som en av tre orsaker till de ”ökande skillnaderna bakom kulisserna” mellan Washington och Kiev.

För närvarande verkar det dock finnas en tyst överenskommelse mellan Biden och Scholz att de inte kommer att slita upp varandra över denna fråga. När det gäller Zelensky har han förmodligen inget annat val än att spela rollen som syndabock när det behövs.

Genom att citera Nord Stream som en stridspunkt mellan Washington och Kiev, verkar Politico-rapporten antyda för Zelensky att detta är ett spel med hög insats som påverkar den transatlantiska enheten och att en syndabock kan behövas.

Samtidigt, istället för att peka finger åt Washington sa Rysslands säkerhetsrådssekreterare Nikolay Patrushev rakt på sak på söndagen ”Jag betonar att alla anklagelser som inte stöds av resultaten av en opartisk utredning inte går att lita på. Därför insisterar Moskva på en objektiv utredning med deltagande av Ryssland och andra intresserade länder. Utan detta kommer det inte att förklara någonting att uttrycka ensidiga subjektiva versioner av terrorattacken.”  

Patrushev har de facto utmanat Biden-Scholz tandemet. Visserligen får en opartisk utredning politiska konsekvenser. För det första är den tyska opinionen relativt ombytlig i frågan om vapenleveranser. För det andra har Scholz inte råd med uppfattningen att han driver en ”hot pot” med Biden.

Om det fastställs att en ukrainsk kommandoenhet eller ett amerikanskt team var ansvarigt för sabotaget kommer de politiska konsekvenserna att bli enorma. Den tyska allmänheten kan kräva ett stopp för vapenleveranser till Ukraina. Å andra sidan, om USA är ansvarigt, kommer den nuvarande renässansen i tysk-amerikanska band helt enkelt att vissna bort.

Scholz har ännu inte förstått att transatlanticism inte är det avgörande kännetecknet för det demokratiska partiet. Hans öde kan visa sig vara detsamma som Tony Blairs. John Harris skrev att effekterna av Blairs bedrägeri sköljde vidare hela vägen till Brexit.

För att citera honom: ”Irak smutsade fruktansvärt Blair och [Gordon] Browns inhemska rykte och markerade slutet på New Labours vision om Storbritannien som ett ungt, självsäkert land. Det reducerade fantasierna om ’liberal interventionism’ till aska och intensifierade missnöjet och oron som skulle få oss att lämna Europa.”

Tidningen Handelsblatt påpekade i ett reportage i torsdags att utredningen om Nord Stream politiskt kan spela extremvänstern och extremhögern i tysk politik. Kan Scholz överleva bedrägeriet om Nord Stream-sabotaget? Om Ukraina är inblandat finns det ingen återvändo för Tyskland.