Säkerhetstjänstemän i USA (VIPS) ber Trump att undvika krig mot Venezuela

Detta är ett uttalande från ledningsgruppen för pensionerade medlemmar inom USA:s säkerhetstjänst ”For the Steering Group, Veteran Intelligence Professionals for Sanity”. Consortiumnews.
Artikeln har vänligen översatts till svenska av Björn Nilsson, som driver den intressanta bloggen Björnbrum
Den har också publicerats på hemsidan för Svensk-Kubanska efter översättning av Christine Vaple. Svensk-kubanska.

Från oväntat håll kommer nu varningar till Trumpadministrationen inför dess krigiska attityd mot Venezuela. VIPS varnar för att Trumps Venezuela-politik är ute på hal is och kan leda till krig i Venezuela och militär konfrontation med Ryssland. Det förvånansvärt klarsynta brevet till Trump är undertecknat av ett drygt 20-tal personer i VIPS, som utgör organisationens ledningsgrupp. Men man ska nog inte ha några större förhoppningar om att Trump och hans högerextrema anhang ska ta intryck.

Veteran Intelligence Professionals for Sanity (VIPS) består av tidigare underrättelsetjänstemän, diplomater, militära officerare och kongresspersonal. Organisationen, grundad 2002, var bland de första kritikerna av Washingtons motiveringar för att inleda ett krig mot Irak. VIPS förespråkar en amerikansk utrikes- och nationell säkerhetspolitik baserad på äkta nationella intressen i stället för inbyggda hot som förs fram av främst politiska skäl. Ett arkiv av VIPS-memoranda finns på Consortiumnews.com.

Säkerhetstjänstemän i USA (VIPS) ber Trump att undvika krig mot Venezuela.

MEMORANDUM TILL: Presidenten
FRÅN: Veteran Intelligence Professionals for Sanity (VIPS)
ÄMNE: Undvika krig mot Ryssland om Venezuela

Herr president:

Er administrations politik angående Venezuela verkar vara på ett sluttande plan som kan leda oss till krig i Venezuela och militär konfrontation med Ryssland. Som tidigare underrättelsetjänstemän och andra nationella säkerhetsutövare med många decenniers erfarenhet, uppmanar vi Er att inte låta Er eggas till att vidta potentiellt katastrofala militära åtgärder som svar på civil oro i Venezuela eller ryska aktiviteter på västra halvklotet. Med den senaste ankomsten av två transportflygplan och varaktigt politiskt stöd till Venezuelas regering, är ryssarna långt från att korsa någon ”röd linje” som härrör från 1823 års Monroe-doktrin.

Ouppfyllda mål i Venezuela

I Venezuela har amerikanska åtgärder misslyckats med att göra mer än att kasta landet i en djupare kris, orsaka större mänskligt lidande och öka utsikterna för våld på nationell nivå. President Maduros misskötsel av ekonomin och auktoritära reaktioner på provokationer är omöjliga att försvara, men de beror delvis på det faktum att han har varit under belägring sedan han valdes för första gången 2013 och har blivit utsatt för sanktioner som syftar till att slutligen avlägsna honom från ämbetet. Vi anser att de råd Ni har fått från Era ledande rådgivare – Floridasenator Marco Rubio, säkerhetsrådgivare John Bolton, särskilde representanten Elliott Abrams och utrikesminister Michael Pompeo – var och uppenbarligen fortsätter att vara fel.

• Erkännandet av den venezuelanska nationalförsamlingens ordförande Juan Guaidó som ”interimspresident” fick inte militären att resa sig mot president Maduro. Inte heller attacker mot officerskåren som påstods vara korrupta opportunister och narkotikasmugglare berikade genom lojalitet mot före detta presidenten Chávez och Maduro, eller hot om hårdare sanktioner mot dem upprepade gånger.

Dessa handlingar återspeglar ett grundläggande missförstånd om den venezuelanska militären, som aldrig har varit fri från korruption och politisk belastning, men som aldrig har varit så helt isolerad från det venezuelanska folket att den inte har känt dess lidande. USA:s politik antog felaktigt att officerarna – trots att de troligen hade tröttnat på Maduros brister – skulle stödja Guaidó trots hans fraktions engagemang för att demontera Chavismo, vilket de flesta officerare anser innebar historiskt nödvändiga förändringar i landet, inklusive frigörelse av de fattiga.

På samma sätt har Er administrations upprepade antydningar om militärt ingripande varit kontraproduktiva för Era mål om regimförändring. Era policy- och underrättelsetjänstemän hade rätt i att tolka de olikartade opinionsundersökningarna som visar folkligt stöd för Guaidó ett faktiskt stöd för USA för att befria landet från dess kris – nationalförsamlingens ordförande var politisk okänd fram till att USA och andra erkände hans krav på presidentskapet – men Ert team visade brist på förståelse för venezuelansk nationalism. Venezuelaner välkomnar inte den förstörelse som skulle orsakas av en militär attack från USA.

De kommer ihåg dödstalet för Operation Just Cause, när USA dödade mer än 3000 panamaner (enligt egna beräkningar) för att ta bort en korrupt auktoritär president, Manuel Noriega. Hot om invasion har drivit människor att samla sig runt Maduro, om än kanske motvilligt, inte att avvisa honom.

• Er administrations strategi att bestraffa det venezuelanska folket, inklusive att tydligen slå ut deras el, verkar baseras på det falska antagandet att en humanitär kris kommer att leda till en kupp för att avlägsna Maduro.

Faktum är att de amerikanska sanktionerna har gjort det möjligt för Maduro att flytta skulden för sina egna misslyckanden till amerikansk illvilja – och det har fått Guaidó, som Era rådgivare porträtterar som den moraliska motsvarigheten till våra grundare [avser USA:s ’Founding Fathers’], att se ut som en förrädare åt yankee-imperialisterna på bekostnad av det venezuelanska folkets hälsa och välfärd och ökad civil oordning.

Förlorad möjlighet till diplomati

Senator Rubio, Mr. Bolton, Mr. Abrams och Mr. Pompeo har också slösat bort ett formidabelt tillfälle för att bygga på gemensamma värderingar med allierade i Latinamerika och Europa. Trots att de flesta latinamerikaner finner Er assistents offentliga påstående om att Monroe-doktrinen lever och mår bra vara förolämpande, samlades de högerinriktade presidenterna i större delen av Syd- och Centralamerika med Er för att stödja Guaidós självutnämning.

Men Guaidos brist på ledarskap – han verkar helt skapad av amerikanska myndigheter – hans bristande flexibilitet i förhandlingar, hans öppna uppmaning till amerikanska militära ingripanden, och Er egen administrations häpnadsväckande hot om krig stöter snabbt bort alla utom de mest undergivna till amerikanska politiska diktat. Förhandlingsförslag, som de som utvecklas av den internationella kontaktgruppen, samlar kraft.

Internationalisering av konflikten

Nationelle säkerhetsrådgivaren Bolton och andra har försökt internationalisera Venezuela-frågan redan innan Guaidós proklamation. Boltons referens till en ”trojka av tyranni” i november – som han kallade ”en triangel av terror som sträcker sig från Havana till Caracas till Managua” och ”smutsig vagga av kommunism på västra halvklotet” – var en förtäckt kallakrigs-snyting mot Ryssland och Kina.

Mr Bolton, Senator Rubio och andra rådgivare har vid flera tillfällen gjort klart att störtandet av president Maduro skulle bara vara det första försöket att eliminera de nuvarande regeringarna i ”trojkan” och ”kommunistiskt inflytande” på västra halvklotet.

• De har upprepade gånger hävdat att kubanska rådgivare har varit avgörande för Maduro-regeringens överlevnad utan att lämna bevis. Faktum är att de uppgivna ”hundratals” venezuelanska militära avhopparna, däribland många som hanterats av amerikanska organ, inte har lämnat ens trovärdiga hörsägen-bevis för att kubaner gör mer än att tillhandahålla rutinmässig hjälp.

Dessutom har hoten från Washington undanröjt all vilja som Kuba kunnat ha för att bidra till en regional lösning på den venezolanska krisen som de gjort i liknande situationer, till exempel Colombias fredsprocess nyligen, fredsprocessen i Angola 1989-90, och de centralamerikanska förhandlingarna i början av 1990-talet.

Provokativ retorik om Ryssland

Mest farliga är dock aggressiva uttalanden om Rysslands engagemang i Venezuela. Ryska oljebolag, i synnerhet Rosneft, har länge varit i Venezuela, med stöd till det venezuelanska oljebolaget (PDVSA), eftersom dess misskötsel och fallande oljepriser har orsakat sjunkande produktion och intäkter. De flesta långsiktiga observatörer tror att Rosnefts verksamhet har motiverats av affärsberäkningar, utan något särskilt ideologiskt mål.

• Era rådgivares retorik som innebär en öst-västspin på frågan gav president Putin och hans rådgivare en möjlighet att försöka ge USA på truten – speciellt som administrationens försök att få bort Maduro gått i kvav och det diplomatiska stödet för Guaidó sprack. Maduro och Putin har inte haft särskilt nära personliga relationer tidigare, och deras gemensamma strategiska intressen är få, men amerikanska retorik och hot har givit dem en gemensam orsak att ge oss ett nyp.

Ett möte i Rom mellan Ert särskilda sändebud, Elliot Abrams och Rysslands biträdande utrikesminister Sergej Ryabkov uppnådde ingenting i samband med ytterligare amerikanska sanktioner mot Venezuela och fortsatte hot om att ”alla alternativ” ärr på bordet.

Offentlig tillgänglig information är otillräcklig för att vi ska veta exakt vad som fanns med på de två ryska flygplanen som landade i Maiquetía förra veckan – två månader efter att Er administration offentligt utropade sin avsikt att avlägsna Maduro – men tidigare erfarenheter antyder att Moskva hade två huvudmål.

• Ett, och förmodligen det primära, är att genera din administration genom att trotsa din retorik, bara för att påminna om Moskvas suveräna rätt att ha förbindelser med dem de har lust, inklusive militära. I den meningen liknar det ryska beteendet deras ingripande i Syrien – på Bashar al-Assads begäran. Och det är inte långt ifrån Moskvas reaktion på den väststödda kuppen i Kiev.

• Ett annat mål, om spekulationer om de ryska rådgivarna och utrustningen ombord på flygplanen är korrekta, skulle vara att stötta Venezuelas förmåga att varna för och reagera på ett amerikanskt militärt angrepp. Er administration har offentligt hävdat att ryssarna hjälper till att reparera S-300 luftvärnsmissilsystem, som har ett rent defensivt syfte. Det finns inga bevis, inte ens indicier, att Ryssland har några offensiva mål.

Den amerikanska reaktionen har antytt en mycket större risk för militär konfrontation. Mr. Bolton ”varnade starkt aktörer utanför västra halvklotet för att utplacera militära tillgångar i Venezuela, eller någon annanstans på halvklotet, med avsikt att etablera eller utöka militära operationer.” Utan att definiera vilka aktiviteter han skulle invända mot, sa Mr. Bolton: ”Vi kommer att överväga sådana provocerande åtgärder som ett direkt hot mot internationell fred och säkerhet i regionen.” Er särskilda representant sa att den ryska närvaron är ”extremt skadlig”. Er utrikesminister sa att ”Ryssland måste lämna Venezuela. Ni sa, ”Ryssland måste ge sig av” och upprepar att ”alla alternativ är öppna” – förmodligen inklusive att tvinga ut ryssarna militärt. Och vi noterar att Ryssland inte har stängt sin ambassad i Caracas som Er administration har gjort.

Undvika det sluttande planet

Som underrättelsetjänstemän och säkerhetsexperter har vi använt många år för att skydda vår nation från ett flertal hot, däribland från Sovjetunionen. Vi tror emellertid att söka strid, inklusive att störta regeringar, blockera förhandlade uppgörelser och hota andra länders suveräna beslut att bedriva aktiviteter som inte hotar vår nationella säkerhet – sällan är en klok väg att gå.

Vi upprepar att vi inte försvarar Maduro och hans handlingar, samtidigt som vi påpekar att många av hans problem har förvärrats av USA:s politik och ansträngningar för att avsätta honom. Vi tror att rätt process och praktiska, realistiska åtgärder bättre skyddar våra nationella intressen än hot och konfrontationsretorik.

Det anstränger trovärdigheten att inse att Era rådgivare kanske startade denna strid mot president Maduro utan att inse att Venezuela skulle söka hjälp för att förbättra sin försvarsförmåga.

Vidare kan retorik som utmanar Ryssland alltför lätt leda till en mycket mer betydande konfrontation, vilket vore mycket allvarligt.

• Att åberopa 1823 års Monroe-doktrin hjälper inte. Att Ryssland skulle tillhandahålla bistånd för rent defensiva ändamål till ett land där vi försöker skapa regimskifte och hotar med militärattack kan inte allmänt ses som att bryta mot Monroe-doktrinen eller korsa en ”röd linje”.

• Vi inser att några i media försöker att egga Er till att vidta kraftfulla åtgärder, kanske till och med av militär natur, för att straffa Ryssland under alla omständigheter. Vi uppmanar Er att inte falla i denna fälla. Detta är inte 1800-talet Latinamerika, och det är långt ifrån Kuba-missilkrisen 1962.

• Det bästa sättet att förebygga farliga felberäkningar skulle vara att Ni talar direkt med president Putin. Washingtons energi skulle användas bättre för att klargöra ståndpunkter, rätta till en misslyckad politik och främja en fredlig lösning i Venezuela.