I ett exklusivt reportaget i Economic Times om Sheikh Hasinas första kommentarer efter att hon togs bort från makten kommer att komma som ett slag i ansiktet på de neutrala i vårt land som talar vältaligt om utvecklingen i det landet som ett fristående ögonblick av demokrati i regional politik, skriver den tidigare indiske diplomaten MK Bhadrakumar i en kommentar på Indianpunchline.com .
”Jag drog mig tillbaka så att jag inte skulle behöva se alla lik som skulle komma om jag var kvar. De ville komma till makten över studenters döda kroppar, men jag tillät det inte, jag avgick som premiärminister. Jag kunde ha varit kvar vid makten om jag hade avstått från Saint Martin Islands suveränitet och tillåtit Amerika att ha herravälde över Bengaliska viken. Jag ber folket i mitt land: ’Vänligen låt er inte manipuleras av radikaler'”.
ET-rapporten som citerar källor från Awami League antydde att färgrevolutionens huvudman i Bangladesh är ingen mindre än Donald Lu, USA:s biträdande utrikesminister för syd- och centralasiatiska frågor som besökte Dhaka i maj.
Detta är trovärdigt. En bakgrundskontroll på Lus rad av inlägg är avslöjande. Denna kinesisk-amerikanska ”diplomat” tjänstgjorde som politisk officer i Peshawar (1992 till 1994), specialassistent till ambassadör Frank Wisner (vars familjehärstamning som Deep State-agenter är för välkänd för att förklara) i Delhi (1996-1997). Senare var han vice beskickningschef i Delhi 1997-2000 (där hans portfölj inkluderade Kashmir och Indien-Pakistan-relationerna),sedan han ärvt jobbet från Robin Raphel, vars rykte som Indiens bête noire (svarta får, etc.). ) lever kvar – CIA-analytiker, lobbyist och ”expert” på Pakistans angelägenheter.
Donald Lu besökte faktiskt Bangladesh i mitten av maj och träffade höga regeringstjänstemän och ledare i civilsamhället. Och kort efter hans besök tillkännagav USA sanktioner mot dåvarande Bangladeshs arméchef general Aziz Ahmed för vad Washington kallade hans inblandning i ”betydande korruption”.
Efter sitt besök i Dhaka sa Lu öppet till Voice of America:
”Att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Bangladesh är fortfarande en prioritet för oss. Vi kommer att fortsätta att stödja civilsamhällets och journalisters viktiga arbete och att förespråka demokratiska processer och institutioner i Bangladesh, som vi gör i länder runt om i världen…”
”Vi [USA] var uttalade i vårt fördömande av våldet som fördärvade valkampanjen [i januari] och vi har uppmanat Bangladeshs regering att på ett trovärdigt sätt utreda våldsincidenter och ställa förövarna till svars. Vi kommer att fortsätta att engagera oss i dessa frågor…”
M.K Bhadrakumar kommenterar:
Regimbytet i Bangladesh vittnar om denna nya verklighet. Summan av kardemumman är att även om indierna å ena sidan accepterade USA:s berättelse om att de är en ”motvikt till Kina”, har USA i verkligheten börjat utnyttja spänningarna mellan Indien och Kina för att hålla dem åtskilda i syfte att främja sin egen geopolitiska agenda för regional hegemoni.
Delhi bör inta en strategisk syn på var dess intressen bör ligga i detta paradigmskifte, eftersom det vanliga sättet att tänka eller göra saker i vårt grannskap bryskt ersätts av en ny och annorlunda upplevelse som ensidigt påtvingats av Washington. Vad vi kanske misslyckades med att förstå är att fröna till det nya paradigmet redan fanns i det befintliga.
Relaterat
Sheikh Hasina i Bangladesh var en beprövad vän
USA-vänlig politiker tar över i Bangladesh
Dramat fortsätter.
Igår kom det fler nyheter att just stora mängdes våldsamma och radikala islamister friges från fängelser och det i allmänhet är illa ställt med säkerheten för minoriteter som t. ex. hinduer i Bangladesh.
Man slår också nu sönder landets statyer på Nationens fader (som isig blev störtad i en militärkupp 1975 – de pakistanska ränderna tycks inte gå ur), som upprättade den första fria demokratiska republiken Bangladesh år 1971.
Vad tycker nu egentligen grannlandet Indien om denna utveckling där nu islamister närmar sig starkt de politiska händelsernas centrum?