Skripal-historien 4 år. Stor framgång för god journalistik och saklig analys – eller för desinformation och fake?

Wikipedia rapporterar ”Den 4 mars 2018 förgiftades Skripal och hans dotter Julia med nervgiftet”. Är sista ordet därmed sagt? Är detta dagen sanning? Jag tror inte riktigt det. Har publicerat några tiotal artiklar om Skripalhistorien. Nyligen kom en artikel som anger 40 fel och brister i rapportertering om Skripal

Författaren Rob Slane skriver inledningsvis ”Det är exakt tre år sedan ett av de mest absurda garnen i modern tid spanns bara några stenkast från det jag bor. Den officiella berättelsen om den påstådda förgiftningen av Sergei Skripal var så uppenbart löjlig och full av hål att jag förblir förvånad över hur någon kunde ha tagit den på allvar – även om det måste sägas att denna förvåning sedan dess har överträffats av en order av storleken av några av de saker som miljontals människor har varit villiga att tro under det senaste året, inklusive myten att friska människor kan överföra en sjukdom, myten om att man bär en mask förhindrar spridning av virus och myten att Lockdowns räddar liv snarare än att förstöra både liv och samhälle.

Jag har egentligen inte något nytt att säga om ämnet, men skulle helt enkelt peka alla som är intresserade av det fördjupade stycket jag skrev för ett år sedan, som innehåller de 40 mest absurda, osannolika och omöjliga elementen i fall (jag har också publicerat dessa punkter nedan). De förblir lika absurda, otroliga och omöjliga som någonsin, vilket de brittiska säkerhetstjänsterna och Metropolitan Police vet väl.

Jag skulle dock bara lägga till en ytterligare observation. Jag har titeln The Disappearing Spy på artikeln, och det av goda skäl. Av alla de uppenbara frågorna i bedrägeriet som de brittiska myndigheterna framförde är det enskilt största faktum att Sergei Skripal, påstådda offer för nervmedelförgiftning, inte har sett eller hörts om sedan dess. Inget uttalande har heller aldrig utfärdats för hans räkning. Detta är utomordentligt konstigt med tanke på historiens enorma tidpunkt och de enorma möjligheter till klarlägganden eller ökad uppmärksamhet bara en kort intervju kunde ha inneburit.”

---

Jag är mera blygsam och rapporterar ej dessa 40 brister här, vilka finns i Slanes artikel, utan nöjer mig  blygsamt med bara 10 brister i en av de senare i en något modifierad form i en av de bättre av de artiklar jag tidigare publicerat. Läsaren kan hitta ytterligare information i artiklar längst ned under ”Relaterat.”

Denna artikel har skrivits för två år sedan av förre brittiske ambassadören Craig Murray Craig Murray: Pure ten points I just cant believe about the official Skripal-historien Inte mycket nytt har framkommit sedan dess.

Dock kunde jag i augusti 2020 rapportera Skripal-affären: Sista spiken i en “kista full med lögner”?. Där står ”Österrike har officiellt bekräftat att den brittiska regeringens anklagelser om att Novichok, användes i England av GRU, den ryska militära underrättelsetjänsten, i mars 2018, var ett brittiskt påhitt. Undersökningar i Wien av fyra österrikiska regeringsministerier, Underrättelsetjänsten BVT och av österrikiska åklagare har avslöjat att hemliga OPCW-rapporter om blodtestning av Sergei och Yulia Skripal, vars kopior överfördes till den österrikiska regeringen, inte avslöjade ett rysk-tillverkat nervgift.”

 

Artikeln nedan av Craig Murray har vänligen översatts till svenska av Björn Nilsson, som driver den intressanta bloggen Björnbrum. Jag har kortat den långa texten en aning, men inte så att innehåll och slutsatser påverkas.

Skripal: Tio osanna eller osannolika punkter

Jag vet fortfarande inte vad som hände i Skripalfallet. Jag kan inte tro på de ryska uppgifterna om Borishovs och Petrovs identitet, för om detta var deras verkliga identiteter skulle dessa identiteter ha blivit säkert fastställda. Men det betyder inte att de försökte döda Skripals, och det finns många viktiga inslag i den officiella brittiska redogörelsen som också helt enkelt är otroliga.

Regeringar spelar mörka spel och ett mörkt spel utspelades i Salisbury, vilket involverade åtminstone den brittiska staten, ryska agenter (möjligen på statens vägnar), Orbis Intelligence och BBC.

Inför en massiv mediekampanj för att validera den brittiska regeringens historia om Skripals finns tio uppgifter jag inte tror på i den officiella redogörelsen:

1) Renhet (”Pure”)

Nyligen fick jag fick mer information från min ursprungliga källa på utrikesdepartementet, som korrekt hade sagt att Porton Down inte kunde intyga att ”Novichok”-medlet kom från Ryssland, och som förklarade att formuleringen ”av en typ som utvecklats av Ryssland ”var en överenskommen Whitehall-linje för att täcka upp detta.

OPCW-rapporten hade dragit slutsatsen att det prov som de brittiska myndigheterna gav dem var ”av hög renhet” med ”nästan fullständig frånvaro av föroreningar”. Detta hade spunnits av den brittiska regeringen som bevis för att Novichok var ”militär klass” och bara kunde produceras av en stat.

Men faktiskt är det inte vad OPCWs tekniska experter försökte indikera. Provet som levererades till OPCW hade påstås blivit hämtat från Skripals dörrhandtag. Det hade varit på dörrhandtaget i flera dagar innan det påstås ha upptäckts där. Under den tiden hade handtaget berörts av Skripals och polismannen Baileys händer, och av många utredares handskar.

Det hade naturligtvis blivit utsatt för smuts, damm och luftföroreningar Under dessa omständigheter är det otroligt att provet ”hade en nästan fullständig frånvaro av föroreningar”.

Provet kom tvärtom direkt från ett laboratorium.

Regeringens påstående att ”nästan fullständig frånvaro av föroreningar” betydde ”militär hög kvalitet” var alltså fullständig nonsens. Novichok-programmet utformades för att producera ett organofosfatgift som snabbt kan sättas ihop av lättillgängliga kommersiella ingredienser. Det var inte en del av ett verkligt tillverkningsprogram i försvarsindustrin.

Det finns ett slutligt problem med ”med hög renhet”-vinkeln. Först hade vi Theresa May-historien att ”Novichok” var extremt dödlig, många gånger mer dödlig än VX, i minuter räknat. Då, när Skripals inte dog, förklarades det för oss att detta berodde på att det hade försämrats i regnet. Det här framlades av Dan Kaszeta, tidigare i USA:s underrättelsetjänst och Vita huset och självutnämnd expert på kemiska vapen – vars expertis strängt har förnekats av verkliga experter. Postol kritiserar Kaszeta.

Vad vi inte visste då, men vi vet nu, är att Kaszeta i hemlighet betalades för att producera denna propaganda av den brittiska regeringen via Integrity Initiative.

2) Lyfta taket

För några dagar sedan hade Sky News en sändning från framsidan av Skripals hus i Salisbury, där de förklarade att taket hade tagits bort och ersatt på grund av kontaminering med ”Novichok”.

Jag kan inte tro att en gel, som påstås ha smetats eller målats på dörrknoppen, vandrade uppåt för att komma in på taket i ett tvåvånings hus på ett sådant sätt att taket måste förstöras, men inte huset däremellan. Kom ihåg att spår av ”Novichok” påstås ha hittats i ett hotellrum i Poplar som fortfarande används som hotellrum och inte behövde förstöras. En hel flaska av det ansågs vara i Charlie Rowleys hus, vilket inte har behövt förstöras, och vidare i Zizzis restaurang, som inte behövdes förstöras.

Jag tror inte att Skripals tak blev förorenat med gel på deras dörrknopp så att taket måste förstöras, medan inga andra drabbade egendomar eller resten av Skripals hus måste förstöras.

3) Sjukvård

Den allra första personen att upptäcka Skripals sjuka på en parkbänk i Salisbury råkade vara chefssjuksköterskan i den brittiska armén, som råkade gå förbi dem på väg tillbaka från en födelsedagsfest. Hur pass sannolikt är att detta var en slump? Det är väldigt få personer i Storbritannien som verkligen har tränats för att ge omvårdnad till offer för kemvapenangrepp, och av alla de människor som kunde ha gått förbi, så bara råkade det vara den högste av dem!

Vi fick inte veta om medverkan av överste Alison McCourt förrän i januari i år då det kom ut av en händelse. Full av moderlig stolthet, gav överste McCourt sin dotter en utmärkelse från den lokala radiostationen för hennes roll i att ge första hjälpen till Skripals, och unga Abigail avslöjade sin mammas identitet på lokalradio – och det faktum att hennes mamma var där ” med henne” och gav första hjälpen.

Även då spelade de medgörliga MSM med. Guardian och Sky News var båda med bland de som publicerade berättelser som helt och hållet betonade Enid Blyton-berättelsen om ”flitig tonåring räddar Skripals”, och knappast nämner arméns chefssjuksköterska som letade efter Skripals ”med lilla Abigail ”.

Jag vill åter påpeka att överste Alison McCourt inte är chefssjuksköterska för en viss enhet eller ett sjukhus, hon är chefssjuksköterska för hela den brittiska armén. Hennes närvaro hölls helt tyst av media i tio månader, då alla slags berättelser kördes fram i MSM om vilka de första räddarna var – olika läkare och poliser nämndes.

4) Anmärkningsvärd metabolism

Den officiella historien är att Skripals förgiftades genom deras dörrhandtag, men sedan var de tillräckligt bra för att gå ut på en pub, mata några ankor och ha en stor lunch hos Zizzi’s, innan de omedelbart drabbades och inaktiverades, båda på exakt samma tidpunkt.

Skripals var av mycket olika åldrar, kön och vikt. Att ett ämne som tog timmar att verka men sedan slår till med omedelbar invalidiserande verkan så att de inte kunde ringa till hjälp, skulle påverka två så helt olika metabolismer vid exakt samma tid, har aldrig förklarats på ett tillfredsställande sätt. Doseringen skulle ha en effekt och naturligtvis skulle dörrknoppsmetoden ge en okontrollerad dosering.

Men att de två olika slumpmässiga doserna var sådana att de påverkade var och en av dessa två väldigt olika människor vid samma ögonblick, så att det inte heller kunde kalla på hjälp, är en extrem osannolik tillfällighet.

5) 11 viktiga
Efter förgiftningen av Charlie Rowley och Dawn Sturgess lät polisen avskärmade Charlie Rowleys hem och började söka efter ”Novichok” med en attityd av yttersta brådska, för att man påstod att man trodde att detta gift var ute bland allmänheten. De letade specifikt efter en liten vätskeflaska. Ändå tog det 11 dagar efter sökningen innan de påstod att de upptäckte ”Novichok” i en parfymflaska som stod helt synlig på köksbänken – och först efter att de hade upptäckt ledtråden med parfymflaskans förpackning i papperskorgen dagen innan, efter tio dagars letande.

Flaskan var ur förpackningen och ”novichok”, varav den minsta mängden är dödlig, hade sprutats ut ur munstycket minst två gånger, av både Rowley och Sturgess, och möjligen oftare. Utsidan av flaskan/munstycket var därför förorenat. Ändå har huset, till skillnad från Skripals takutrymme, inte behövt förstöras.

Jag tror inte att det tog polisen elva dagar att hitta den sak de letade efter, helt synlig, som den sökta lilla vätskeflaskan på en köksbänk. Vad hände ytterligare?

6) Mark Urban/Pablo Miller

BBC:s ”diplomatiska redaktör” är en reguljär kanal för säkerhetstjänsterna. Där presenterades mycket av BBC:s ursprungliga täckning av Skripal-berättelsen. Ändå dolde Mark Urban för tittarna att han hade varit i regelbunden kontakt med Sergej Skripal i månader innan den påstådda förgiftningen och hade haft flera möten med Skripal.

Detta är extraordinärt beteende. Världens största nyhetsberättelse, och nyhetsorganisationer, inklusive BBC, kämpade för att fylla i bakgrundsberättelsen om Skripals. Ändå behöll journalisten som hade insidesinformation om världens största nyhetsberättelse, och faktiskt rapporterade om den, den kunskapen för sig själv.

Varför? Urban inte bara släppte en karriärdefinierande möjlighet, det var oetiskt att han ständigt rapporterade om historien utan att avslöja sina omfattande kontakter med Skripal för tittarna.

Den brittiska regeringen hade två omedelbara reaktioner på Skripal-incidenten. Inom de första 48 timmarna skyllde man på Ryssland och utfärdade ett D(SMA)-meddelande som förbjöd allt mediaomnämnande av Skripals MI6-hanterare, Pablo Miller. Genom ännu en av dessa extraordinära händelser känner Miller och Urban varandra väl, båda har varit officerare tillsammans i Royal Tank Regiment, är av samma grad och anslöt sig till regementet samma år.

Jag har upprepade gånger skickat följande frågor till Mark Urban. Det har inte kommit något svar:

Till:

”Käre Mark,
Som du kanske vet är jag journalist som arbetar i alternativmedia, medlem av NUJ, liksom tidigare brittisk ambassadör. Jag forskar i Skripal fallet.

Jag vill ställa dig följande frågor.

1) När Skripals först förgiftades var det den största nyhetsberättelsen i hela världen och du var unikt placerad efter att ha haft flera möten med Sergej Skripal föregående år. Men inför det som borde ha varit ett massiv karriärgenombrott behöll du denna unika information i en stor historia från allmänheten i fyra månader. Varför?
2) Du var officer i Royal Tank Regiment tillsammans med Skripals MI6-handler, Pablo Miller, som också bodde i Salisbury. Har du behållit vänskapen med Miller genom åren och hur ofta kommunicerar ni?
3) När du träffade Skripal i Salisbury, var Miller närvarande hela tiden eller en del av tiden, eller träffade du Miller separat?
4) Var BBC medveten om dina möten med Miller och/eller Skripal då?
5) När du, fyra månader senare, berättade för världen om dina möten med Skripal efter Rowley/Sturgess-incidenten sa du att du hade träffat honom för forskningar om en bok. Ändå är den enda annonserade kommande boken av dig om Skripal-attacken. Vad var ämnet för dina diskussioner med Skripal?
6) Pablo Miller arbetade för Orbis Intelligence. Vet du om Miller bidragit till Christopher Steele-dossiern om Trump/Ryssland?
7) Diskuterade du Trump-dokumentationen med Skripal och/eller Miller?
8) Vet du om Skripal bidragit till Trump-dokumentationen?
9) I ditt Newsnight-stycke efter Rowley/Sturgess-incidenten uppgav du att säkerhetstjänstkällor hade sagt att Julia Skripals telefon kan ha blivit avlyssnad. Hur många informationsmöten eller diskussioner har du haft om något av ovanstående frågor med säkerhetstjänsten sedan januari 2017?

Jag ser fram emot att höra från dig.

Craig Murray”

Urbans brist på öppenhet genom att vägra att svara på dessa frågor, och den roll som BBC och MSM spelar i allmänhet genom att marschera i obestridligt takt med den brittiska regeringens berättelse, plus ”sammanträffandet” av Urbans förhållande till Pablo Miller, ger ytterligare anledning till skepticism till den officiella berättelsen.

7) Fyra månader
Den officiella berättelsen insisterar på att Borishov och Petrov tog ”Novichok” in i landet; att små kvantiteter kan döda; att de bortskaffade Novichoken som dödade Dawn Sturgess. Det måste därför ha varit högsta prioritet att informera allmänheten om de misstänktas rörelser och de möjliga platser där dödliga spår av ”Novichok” måste lura.

Men det var åtminstone fyra månaders mellanrum mellan det den tidpunkt då polisen letade igenom hotell Poplar där Borishov och Petrov bodde och påstås upptäcka spår av Novichok i hotellrummet, och den tidpunkt då polisen informerade hotellförvaltningen, och allmänheten, om upptäckten. Det är fyra månader där en städare kan ha drabbats dödligt av Novichok på hotellet. Fyra månader där en annan gäst på samma hotell kunde ha haft något som lurar i sin väska som de hade plockat upp. Fyra månader där det kan ha suttit en behållare med Novichok i en häck nära hotellet. Men i fyra månader tyckte polisen inte att något av detta var brådskande nog för att berätta för någon.

Det häpnadsväckande är att det dröjde tre månader efter Dawn Sturgess död innan hotellet informerades, allmänheten informerades eller bilderna av ”Borishov” och ”Petrov” i Salisbury släpptes.
Det kan inte finnas någon tydligare indikation på att myndigheterna faktiskt inte trodde att något hot från kvarvarande Novichok var kopplat till Borishovs och Petrovs rörelser.

På samma sätt visade metadata på de berömda övervakningsbilderna på Borishov och Petrov i Salisbury som publicerades i september av polisen, att alla stillbilder var behandlade av polisen på morgonen den 9 maj – hela fyra månader innan de släpptes till offentligheten. Men det är inte vettigt alls. Varför vänta hela fyra månader för att människors minnen ska blekna innan de utfärdar ett upprop till allmänheten om information? Detta är inte vettigt ur undersökningssynpunkt. Det är ännu mindre vettigt ur folkhälsoperspektivet.

Den enda möjliga slutsatsen från de fantastiska fyra månaders försening både när det gäller att informera hotellet och att avslöja Borishovs och Petrovs övervakningsbilder för allmänheten är att polisen faktiskt inte trodde att det fanns någon fara för folkhälsan om de två hade lämnat ett spår av Novichok. Om den officiella historien var sann kan det här extraordinära misslyckandet att vidta åtgärder i en akut farlig hälsosituation ha bidragit till Dawn Sturgesss död.

Metadata visar att polisen gick igenom alla övervakningsbilder i Salisbury av Boshirov och Petrov en månad innan Charlie Rowley plockade upp parfymen. Om polisen verkligen trodde att de hade bilder av männens rörelser med Novichoken, varför gjorde de inte efteråt grundliga undersökningar överallt där bilderna visar att de två männen kunde ha varit, inklusive vid välgörenhetslådan?

Den mycket mer sannolika slutsatsen verkar vara att bristen på brådska förklaras av det faktum att länken mellan Borishov och Petrov och ”Novichok” är en berättelse som de som är involverade i utredningen inte tar på allvar.

8) De fumliga spionerna

Det finns element i den accepterade berättelsen om Borishov och Petrovs rörelser som inte går ihop. Som den utmärkta lokala Salisbury-bloggen Blogmire påpekar visar bilderna av Borishov och Petrov, efter att de påståtts att ha täckt dörrhandtaget med Novichok, att de återvände mot järnvägsstationen men gick rätt förbi den till Salisburys centrum (och missade sitt första flykttåg i den vevan). De vandrar sedan runt Salisbury uppenbarligen utan mål, fångat på övervakningsbilder. Enligt den officiella berättelsen la de oförklarligt cellofanförseglad parfym/novichok i en välgörenhetslåda efter att ha gått förbi många potentiella bortskaffningsställen på vägen inklusive järnvägsbanken och lådorna vid Shell-garaget.

Men det riktigt intressanta, vilket bloggaren framhäver, är att det närmaste Skripals hus en övervakningskamera någonsin fångat dem är 500 meter, vid Shell-garaget, om man går längs motsatt sida av vägen från avfarten till Skripals. Det finns en andra övervakningskamera i garaget som kunde ha fångat dem när de gick över vägen och vände ner mot Skripals hus, men ingen sådan video eller stillbild – möjligen den viktigaste av alla övervakningsbilderna – har någonsin släppts.

Men de 500 metrarna är inte det närmaste kamerorna placerar agenterna i förhållande till Skripals. Från 13.45 till 13.48, på deras strövtåg i staden, blev Borishov och Petrov fångade på kamera på Dawaulders coinshop maximalt 200 meter från Skripals som samtidigt var på Avon Playground. Lådan på Avon Playground blev under två dagar i omedelbara efterdyningen av Skripal-”attacken” scen för en extremt intensiv undersökning.

Men Borishovs och Petrovs utflykt – under deras flykt från försök till mord – till Salisburys centrum har behandlats som helt meningslöst och oväsentligt av den officiella historien.

Slutligen har Borishovs och Petrovs beteende under de tidiga timmarna före attacken ingen mening alls. Å ena sidan får vi veta att dessa är högutbildade, erfarna och seniora GRU-agenter; å andra sidan får vi veta att de festade på sitt rum hela natten och drog uppmärksamhet till sig själva med oväsen.

Tanken att före en extremt ömtålig mordoperation, som innebär att hantera ett gift där en liten olycka som skulle kunna döda dem, skulle yrkesmän stanna uppe hela natten och råsupa och ta droger är nonsens.
Bortsett från den uppenbara effekten för deras egna metabolismer riskerade de att myndigheterna skulle bli tillkallade på grund av bullret och en genomsökning skulle påbörjas på grund av drogerna.

Att de gjorde detta medan de var i besittning av Novichok och timmar innan de utförde angreppet är något jag helt enkelt inte tror på.

9) Skripals rörelser

Fram till berättelsen ändrats till Borishov och Petrov som anlände till Salisbury strax före lunchtid och smetade ned dörrknoppen, hade den officiella historien varit att Skripals lämnade hemmet klockan 9 och inte återvänt. De hade stängt av sina mobiltelefoner, en intressant och fortfarande oförklarad punkt. Som man förväntar sig i en stad som är täckt av övervakningskameror som Salisbury, var deras tidiga morgonresa lätt spårad och bilens position vid olika tillfällen gavs av polisen.

Ändå har inga bevis på att de skulle ha återvänt någonsin erbjudits. Det finns nu ett litet tidsintervall mellan att Borishov och Petrov anländer till dörrknoppen, tydligen med Skripals nu oförklarligt tillbaka i sitt hem, och att Skripals lämnar igen med bil. Så snabbt efter att dörrknoppen smetats ned att de kommer ikapp Borishov och Petrov – eller säkert är inte mer än 200 meter från dem i Salisburys centrum.

Det finns utan tvekan en stor mängd filmer av Skripals rörelser som aldrig har släppts. Föräldrarna till en av pojkarna som Sergej pratade med medan de matade änderna, visades ”tydliga” bilder av polisen med Skripals vid dammen, men dessa har aldrig släppts. Detta är dock det ögonblick då bevisen placerar Borishov och Petrov allra närmast dem. Vad visar den dolda filmen av Skripals med ankorna?

Varför har så få detaljer av Skripals rörelser den dagen släppts? Vad visar alla de undanhållna övervakningsbilderna på Skripals i Salisbury?

10) Den förseglade flaskan

Först under de senaste dagarna har polisen slutligen erkänt att det finns ett verkligt problem med att Charlie Rowley insisterar på att parfymflaskan var helt förseglad och cellofanen var svår att ta bort när han upptäckte den. Varför välgörenhetsuppsamlingslådan inte tömdes på tre månader har aldrig förklarats. Rowleys minne stöds av det faktum att hela förpackningen upptäcktes av polisen i hans sopor – varför skulle Borovov och Petrov ha burit cellofanet med sig om de hade öppnat paketet? Varför – och hur – skulle de ha återförseglat det utomhus i Salisbury innan det kastades?

Vidare fanns det ett tidsmellanrum på tre månader mellan att polisen hittade parfymflaskan och att polisen släppte detaljer om varumärket och bilderna av den, trots att polisen trodde att det kunde finnas mer där ute.

Återigen motsäger nyhetshanterings agenda helt och hållet den officiella berättelsen om behovet av att skydda allmänheten i en nödsituation för folkhälsan.

Denna del av berättelsen är helt klart nonsens.

Bonustillägg – The Integrity Initiative

Integrity Initiative betalade specifikt Dan Kaszeta för att publicera artiklar om Skripal-fallet. I de veckovisa samlingarna av postningar på sociala medier som Integrity Initiative skickade till utrikesdepartementet för att visa sin verksamhet, handlade över 80% om Skripals.

Integrity Initiative, har hemliga subventioner från utrikes- och försvarsdepartementen till MSM-personer för att föra ut regeringens berättelse, en desinformationsverksamhet.

Mest skumt är allt att Skripalgruppen som sammankallats av Integrity Initiative. Denna grupp omfattar Pablo Miller, Skripals MI6-handläggare och seniorrepresentanter för Porton Down, BBC, CIA, försvars- och utrikesdepartementen.

Även om alla andra löjligt svaga punkter i regeringens berättelse inte existerade skulle Integrity Initiative i sig få mig att förstå att den brittiska regeringen döljer något viktigt.

Slutsats

Jag vet inte vad som hände i Salisbury. Uppenbarligen spelades spionspel mellan Ryssland och Förenade kungariket, ganska sannolikt kopplade till Skripals och/eller den NATO:s kemvapenmanöver som då ägde rum på Salisburyslätten, ännu ett av de fantastiska sammanträffandena.

Vad jag vet är att viktiga punkter i den brittiska regeringens berättelse helt enkelt inte tål granskning.

Uppenbarligen har de ryska myndigheterna ljugit om Borishovs och Petrovs identitet. Det som är förvånande är den beredvillighet med vilken MSM och den politiska eliten har samlats kring det barnsliga logiska felslutet att eftersom den ryska regeringen har ljugit måste därför den brittiska regeringen tala sanning.

---

Relaterat.

Skripal – ett år senare är några saker klarare.
Bellingcat – Bluffmakare eller skickliga detektiver?
Skripalfallet en brittisk provokation
Nobelpristagaren OPCW:s manipulering i Syrien kräver en ny granskning av Skripal-fallet!
Skripals: Offer eller pjäser i ett bredare geopolitiskt spel? En juristprofessors bedömning.
Vad ligger bakom Skripal-hysterin?
Vad händer i Skripal-fallet
Schweiziska OPCW- experter: Har Skripals INTE (främst) förgiftats av Novichock men av Nato-medlet BZ?
Skripal-historien visar på skadskjuten anglo-amerikansk plan
Tjänstefel av Margot Wallström & Co i Skripalaffären? Att dömas utan bevis.
Sverige bidrar till en mycket farlig situation i konflikten mot Ryssland
Chefen för Storbritanniens lab bekräftar INTE att giftet är från Ryssland.
Västs diplomatiska krigföring mot Ryssland – förberedelse för krig i Europa?
Storbritannien pressar sina forskare att hitta (på?) stöd för att Ryssland är skyldigt till Skripal-storyn.
Spionhistorien i London utan bevis mot Ryssland – för att bereda grunden för anfall i Syrien? 14/3
Storbritannien anklagar för fullt utan att ha presenterat bevis. Mothugg Corbyn. Frankrike? 15/3
Hotfulla stormakts-anklagelser mot Ryssland som har förstört sina kemiska vapen enligt OPCW. Kan Novichock tillverkas i garage? 16/3
Labourledaren Corbyn vågar ifrågasätta anklagelser utan bevis. Vilken fräckhet!