Bristen på samarbete när det gäller att föra säkrare vacciner till EU och USA chockar professor i epidemiologi

Denna aktuella artikel ”Som epidemiolog är jag chockad över bristen på samarbete när det gäller att föra säkrare vacciner till EU och USA” är skriven av Marcello Ferrada de Noli, svensk professor emeritus of Public Health Sciences särskilt epidemiologi vid Karolinska Institutet, tidigare forskare även vid Harvard Medical School. Publicerad 22/4 på RT och översatt av Rolf Nilsson. Han gör en noggrann genomgång av studier av frekvensen av allvarliga blodförändringar hos olika COVID-19-vacciner tillverkade i Väst, samt hos patienter med COVID-19 samt hos vacciner från Kina och Ryssland. De senare har inte dessa misstänkta allvarliga biverkningar, men tillstånd för deras användning i Europa och USA drar ut på tiden – eller kommer inte alls. Människor blir lidande av det.

Som epidemiolog är jag chockad över bristen på samarbete när det gäller att föra säkrare vacciner till EU och USA

Ur epidemiologisk synpunkt är snabb global vaccination nödvändig för att begränsa spridningen av Covid-19. Världen misslyckas tyvärr med detta eftersom man låter sin respons på pandemin styras av intressen från företag, politiker och mainstream-medierna.

Tyvärr har denna globala utmaning inte mötts utifrån perspektivet vad som är bäst för  folkhälsan. Istället är de ledande principerna vinster i västerländska läkemedelsindustrier, blandat med den politiska agendan för regeringar som stöder dem, och stöds av deras respektive medier.

I denna vaccinkapplöpning har två funktioner varit framträdande. Det ena är döljande, eller bristande transparens, beträffande den kompletta listan av vacciners biverkningar, både i rapporteringen från kliniska prövningar och vid lanseringen av vaccinationsprogram. Det andra elementet har varit en tydlig kampanj med desinformation om mer säkra och effektiva icke-västerländska vacciner, som Sputnik V eller Sinovac, som jag har skrivit tidigare.

Det är viktigt att betona detta geopolitisk-inspirerade beteende, för

1. internationellt forskningssamarbete har alltid varit möjligt för en del av det vetenskapliga samfundet – vilket visats tidigare med andra sjukdomar och hälsoproblem Till och med en samordning av den globala produktionen och distributionen av Covid-19-vaccinerna kunde ha varit helt möjlig genom internationella organisationer – en möjlighet som också har försummats;
2. om ovanstående hade genomförts, skulle ansträngningarna för att begränsa pandemin i världen ha varit mycket effektivare, dvs. att minska spridningen av viruset, minskning av möjligheterna för nya virusvarianter eller stammar att uppstå, färre dödsfall skulle ha inträffat, mer sjukhusresurser skulle ha varit tillgängliga för andra, nu uppskjutna, patologier.

Två biverkningar av Covid-19-vaccinerna som främst har uppmärksammats av det vetenskapliga samfundet under de senaste månaderna, har varit blodkoagulationshändelser (först rapporterade efter vaccinationer med AstraZenecas vaccin) och anafylaktiska reaktioner (rapporterades först efter vaccination med Pfizer’s). Som ett resultat har flera länder pausat administreringen av vacciner av vissa märken eller ändrat de åldersgrupper som kan få dessa vaccin.

En av dessa problematiska biverkningar kallas cerebral venös sinustrombos (CVST, eller cerebral venös trombos – CVT), och särskilt framträdande har varit dess associering med trombocytopeni (minskad närvaro av trombocyter, även kallad blodplättar, som hjälper blodpropp). Detta är en klinisk konstellation som inte ofta observeras bland CVST-fall, som inte har fått vaccination.

Från början var detta problem främst associerat med AstraZeneca-vaccinet. I sin avslutningsrapport efter AstraZeneca-undersökningen (7 april 2021) rapporterade EMA totalt 169 fall av CVST och 53 fall av splanchnic venetrombos (SVT) fram till 4 april 2021.

EMA förklarar i en fotnot till rapporten, att dessa 169 fall inträffade bland  irka 34 miljoner människor som har vaccinerats i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Storbritannien.

Men en nyligen genomförd studie i USA, publicerad av National Center for Immunization & Respiratory Diseases, har visat att samma specifika CVT-problem också är associerat med Johnson & Johnson-vaccinet Janssen. Ur studien: ”Kliniska särdrag hos Janssen-fall liknar dem som observerades efter AstraZeneca COVID-19-vaccinet i Europa.” AstraZenecas Vaxzevria- och J & J-Janssen-vacciner innefattar båda replikationsinkompetenta adenovirala vektorer, dvs. människa och schimpans.

Samma dag som den vitt publicerade EMA-rapporten (7 april) publicerade en grupp forskare vid Oxford University ett forskningsdokument som syftade till att bevisa att Covid-19 orsakar mycket fler trombotiska händelser än något vaccin. Studien avslöjade att förekomsten av CVT i samband med schimpans-adenovirus-vektoriserad Vaxzevria, enligt EMA, var 5,0 per miljon människor. Oxford-forskarna fann också att förekomsten av CVT inte var signifikant annorlunda för vaccinet producerat av Pfizer, eller det som tillverkats av Moderna. (Båda siffrorna visade sig vara mycket lägre än farorna med Covid-19, vilket orsakar 39 fall per miljon människor). Nivån för portalventrombos (PVT) var ännu högre för Pfizer: 45 per miljon människor, jämfört med 436 per miljon i Covid-19-infektion.

Pfizer förnekade naturligtvis att det finns någon koppling mellan trombos och dess vaccin, med hänvisning till sin egen forskning. Men AstraZeneca hade gjort detsamma i början, med stöd av de semantiska övningarna i EMA: s tidiga uttalanden. Men medan man erkände att blodproppshändelserna hade inträffat efter vaccinationen, såg man inte att något samband med egenskaperna hos vaccinet självt var klarlagt eller bevisat.

Forskarna håller företrädesvis med EMA om att förekomsten av CVT associerad med Covid-19 är högre jämfört med den som är associerad med vaccinerna. Men samtidigt erkänner de att detta bör replikeras med ytterligare studier. Jag skulle vilja tillägga, med oberoende studier, utförda av personer som inte har någon koppling till producenterna av de vacciner som studerats.

När det gäller den citerade studien – även det som det hänvisas till i British Medical Journal (BMJ), avslöjar författarnas tillhörighet att fyra av de fem forskarna är associerade med eller anställda vid Oxford University – forskningsinstitutionen som skapade vaccinet och senare sålde rättigheterna till det svensk / brittiska företaget AstraZeneca.

Ändå förnekar deras undersökning inte sambandet mellan AstraZeneca-vaccinet och de trombotiska fenomenen, samtidigt som de drar slutsatsen att vaccinerna Pfizer och Moderna har samma allvarliga biverkning. Dessutom indikerade den ovan nämnda studien från USA att en liknande klinisk konstellation angående CVT-symtom observerades i Janssen-vaccinet.

Vad sägs om dessa biverkningar i andra tillgängliga Covid-19-vacciner?

För att illustrera kommer jag här att hänvisa till fallen av Sinovac (även kallad CoronaVac), som används i Chile, och Sputnik V, i Mexiko.

I Chile (nästan 19 miljoner invånare) har över 11 miljoner människor vaccinerats med Sinovac. Hittills har ”inga allvarliga biverkningar” observerats. I Mexiko anger en rapport från hälsoministeriet, att Sputnik V-vaccinet är det enda bland de vaccin som används i landet (som även inkluderar Sinovac, AstraZeneca och Pfizer-BioNTech), som inte har registrerat några allvarliga biverkningar.

Ovanstående stöder ett av de viktigaste försäljningsargumenten från Sputnik V-utvecklarna, som säger att det ryska vaccinet inte orsakar blodproppar.

Som epidemiolog är det mest slående faktumet för mig att hälsovårdsmyndigheterna i EU och andra länder, samtidigt som de betonar behovet av massvaccinering av sin befolkning, fortfarande försummar användningen – även temporärt – av vacciner som bland miljontals vaccinerade över hela världen har visat sig inte ha de allvarliga eller till och med livshotande biverkningar, vilka har lett till nödbedömningar av EMA, eller av USA:s hälsovårdsmyndigheter, ett efter ett.

Lika absurd är den hållning som intas av de svenska myndigheterna och deras vanliga medier, som genom att betrakta det privatägda AstraZenecas intressen som en fråga om ”nationellt intresse”, skapar det surrealistiska geopolitiska knepet att felaktigt anklaga forskare – som analyserar kliniska funktioner i Covid-19-vacciner, när det gäller säkerheten och folkhälsan hos världsbefolkningen – för att vara en del av en ”utländsk makt” -kampanj.