Spöket från ”Shadow NATO” hänger tungt över ”Greater Scandinavia” heter en artikel som skrivits av den USA-Amerikanske politiske analytikern Andrew Korybko och publicerats 28/12. Rolf Nilsson har översatt artikeln. Den har legat i träda en tid men är lika eller än mer aktuell idag!
_____________________________________________________________
Spöket från ”Shadow NATO” hänger tungt över ”Greater Scandinavia”
Skandinavien är utan tvekan ett av målen för ”Shadow NATO”, ett koncept som hänvisar till de facto inkluderingen av länder i den USA-ledda militäralliansen.
Det ryska utrikesdepartementets taleskvinna, Maria Zakharova, uttryckte under helgen oro över Natos ansträngningar att expandera till Sverige och Finland. Hon varnade för att ”Det är ganska uppenbart att om Finland och Sverige går med i Nato … skulle få allvarliga militära och politiska konsekvenser som skulle kräva ett adekvat svar från rysk sida.” Även om Finland inte officiellt betraktas som en del av Skandinavien, kan dess historia av svenskt styre före införlivandet i det ryska imperiet och geografiska närhet till den grannstaten, leda till att observatörer anser det vara en del av ”Det Större Skandinavien”, om man så vill.
Denna region är utan tvekan ett av målen för ”Shadow NATO”, ett koncept som hänvisar till de facto inkluderingen av länder i den USA-ledda militäralliansen. Shadow NATO har redan smugit sig in i Ukraina, vilket var en av utlösarna till den inofficiella USA-provocerade missilkrisen i Europa efter att Ryssland började oroa sig för att Amerika planerar att i hemlighet placera ut attackrobotar där, under täckmantel av så kallade ”anti-missilsystem”. ”Stor-Skandinavien”, i synnerhet Sverige och Finland, är också måltavlor för den här intrigen och har varit det sedan 2015, då de båda började ägna sig åt att jaga ryska fantom-ubåtar.
Med tanke på hur Rysslands förslag om ”ömsesidig säkerhet” syftar till att på ett ansvarsfullt sätt reglera landets militära rivalitet med USA i Europa, är det absolut nödvändigt att ”Shadow NATO:s” smygande inflytande in i Storskandinavien hålls i schack, som en del av de kommande förhandlingarna. Varken Ukraina eller Sverige eller Finland bör tillåtas att de facto bli medlemmar i den alliansen, eftersom sådana ansträngningar är ansvariga för den aldrig tidigare skådade säkerhetskrisen efter det gamla kalla kriget på kontinenten. Även om Rysslands oro över Ukrainas informella medlemskap tas upp, kommer krisen oundvikligen att upprepa sig med tiden i norra Europa, om Sverige och Finland fortsätter att informellt absorberas av alliansen.
När allt kommer omkring anses Arktis av många observatörer vara en framväxande front i det nya kalla kriget. USA strävar efter att militarisera denna regionen efterhand som den blir allt viktigare för internationell sjöfart genom det gradvisa öppnandet av ”Northern Sea Route” (NSR) via vattenvägarna under Rysslands suveräna kontroll. Kina kommer att oftare börja använda denna väg genom sin ”Polar Silk Road”-vision om att utöka handelsförbindelserna med EU genom Arktis. En USA-ledd NATO-militans i norra Europa kommer direkt att skada Rysslands säkerhetsintressen, även om den genomförs under förevändning av att ”begränsa” Kina. Sverige och Finland får under inga omständigheter tillåtas att i praktiken närma sig Nato.
Inte mycket uppmärksamhet har ägnats åt det ”Viking Bloc” som USA planerar att bygga upp mellan de tre traditionella skandinaviska staterna Danmark, Norge och Sverige (av vilka den sistnämnda inte formellt ingår i NATO) och de andra två länder som utgör konceptet ”Det Större Skandinavien”: Natomedlemmen Island och den aspirerande ”Shadow NATO”-medlemmen Finland. Denna fråga kommer att behöva lösas som en del av de kommande förhandlingarna om Rysslands ”ömsesidiga säkerhet” som uttryckligen föreslår att alliansens expansion ska stoppas. Djävulen bor i detaljerna, som man säger, men det var lämpligt för Zakharova att ta upp detta inför nästa års samtal för att signalera att denna fråga definitivt kommer att finnas på dagordningen.
Relaterat
Vad gör Sverige i kampen om Arktis?
Skall vi föra USA:s krig i Arktis?
USA planerar expansion till Arktis för att utmana Ryssland, men klarar de biffen?
Alliansfritt: Sveriges och Finlands påstådda icke-blockstatus
Länder i ”cordon sanitaire”
Schackspelet fortsätter – motståndarna (Ryssland och Nato) utbyter drag som får långtgående konsekvenser. Den 19 januari skickade USA ett skriftligt svar på Moskvas krav till Ryssland. Detta är naturligtvis en signal om att det inte finns någon kompromiss från Washingtons sida. När det gäller Ukraina betyder det att Natos portar alltid kommer att vara öppna för denna stat. Men då organiserar européerna genast ett möte där finländarna och svenskarna förklarar att de inte vill bli en del av den nordatlantiska alliansen. Det är sant att de, precis som vilken suverän stat som helst, förbehåller sig rätten att ansöka när som helst. Det är absolut inte värt att betrakta detta som ett pro-ryskt steg – de alliansfria Sverige och Finland har redan integrerats i Nato i en sådan utsträckning att beslutet att gå med faktiskt blir en formalitet.
De senaste åren har vi kommit mycket nära Nato, och vår främsta säkerhetsstruktur är EU.
Inom ramen för EU är svenskarna och finländarna redo att ge Ryssland ett ”övertygande svar” om det behövs. Vilken skillnad gör det om dessa två stater är med i Nato eller inte? Samtidigt är det omöjligt att tala om de två ländernas icke-blockstatus – sedan 2009 har skandinaverna (Danmark, Norge, Sverige, Island och Finland) varit enade i Nordefco-organisationen – Northern Defense Cooperation.
Saker och ting i den här föreningen varken skakar eller rullar, till stor del på grund av snålheten hos länderna själva, som inte är redo att lägga extra pengar på försvaret. Nordefco dök bara upp av en önskan att spara där det är möjligt att fördela finansiella kostnader mellan allierade. Ändå är detta en trög, men fortfarande en militär allians, riktad i första hand mot Ryssland. Per definition kan den inte sättas in mot Nato – två Nordefco-länder är medlemmar i alliansen på en gång.
Samtidigt ligger Sverige mycket närmare Nato än Finland. Faktum är att Stockholm nu anpassar sina väpnade styrkor till alliansens krav. Påverkat av det så kallade ”ryska hotet” skrev Sverige på ett avtal med Norge och Danmark i september förra året om att utöka det militära samarbetet.
Traditionellt är de militärpolitiska allianserna i Skandinavien mycket svåra att förstå. Så, 2020, för att samordna insatserna med Nato, organiserade svenskarna, finnarna och norrmännen PESCO (Permanent Structured Cooperation), som Stoltenberg själv entusiastiskt kallade en organisation som ” stärker den europeiska pelaren inom Nato”.
I händelse av en förvärring av situationen kommer dessa strukturer att avsevärt påskynda både inkluderingen av Sverige och Finland i konflikten på alliansens sida, och tillhandahållandet av territorium som språngbräda för offensiven. Detta är en fortsättning på den senaste historien om bildandet av en ”cordon sanitaire” runt Ryssland från Barents hav till Kaukasus.
I stort sett har NATO-medlemmarna redan praktiskt taget skapat det – på ett eller annat sätt är fientliga länder koncentrerade i västra Ryssland – Norge, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Rumänien, Bulgarien, Ukraina och Georgien.
2020 var det meningen att Vitryssland skulle gå med i denna lista. Sverige och Finland med hög grad av villkorlighet kan redan nu kallas för en del av denna avspärrning. Därför, om vi talar om ett neutralt land i Europa, så kan vi faktiskt bara tala om Schweiz.
Neutralitet? – Svenskarna och finnarna har sedan länge bildat en viss immunitet mot krig i allmänhet och mot Ryssland i synnerhet. Sverige sa att hon ”allt – fick nog!” tillbaka i början av 1800-talet, när hon förlorade mot Ryssland och gav bort Finland. Sedan 1814 har svenskarna inte formellt slagits med någon. Allt är klart med finnarna – de lämnade det ryska imperiet relativt nyligen. Men båda dessa stater visade sin ”neutralitet” på ett mycket märkligt sätt. Till exempel gjorde Sverige på 1900-talet god vinst på tillgången på resurser till Nazityskland och skickade även SS-män till fronten.
Alla vet vilken roll Finland spelade i det stora fosterländska kriget i allmänhet och i blockaden av Leningrad i synnerhet. Icke desto mindre, efter resultaten av Jaltakonferensen 1945, kom dessa länder förvånansvärt lätt iväg – inget av dem föll i de allierade makternas inflytandesfärer.
Så, när Sveriges och Finlands ledning talar om neutralitet är det värt att komma ihåg att det är märkligt, närmare bestämt, momentant. Alldeles i går går Helsingfors och Stockholm trotsigt inte med i Nato och imorgon kan de tillsammans med alliansen förklara krig mot Ryssland. Eftersom beslutet att inte gå med i fientligheterna, tar dessa länder direkt i början av kriget. Nu är till exempel informationen och de kalla krigen i full gång, där de ”neutrala” svenskarna och finnarna har tagit en mycket bestämd sida.
Trots detta passar det nuvarande status quo inte Nato. Alliansen har för avsikt att äntligen bilda samma ”cordon sanitaire”, som kommer att möjliggöra utplacering av militärbaser på Sveriges och Finlands territorium. Deras icke-blockstatus har blivit en formalitet. Ur praktisk synvinkel kommer detta att öka inflytandet i den arktiska regionen, samt minska tiden för den första attacklinjen mot den ryska norra delen till flera timmar.
Nato har pumpat upp Sverige i flera decennier och försökt övertala för att gå med i ett militärt block. Olika icke-statliga organisationer (eftersom den liknar den ryska verkligheten) samarbetar med partiska journalister, och ubåtar mardrömmar regelbundet den svenska kustbevakningen och låtsas vara ryska ubåtar. Och trenden mot att gå med i Nato från år till år blir mer och mer betydande – redan 35 % av invånarna är för alliansen.
Så småningom dör de svenskar som åtminstone från berättelserna kände till andra världskriget. Den nuvarande generationen svenskar är utestängd från denna historia, och så fort deras representanter kommer till makten kommer samtalet om att gå med i ett militärblock att bli substantiellt. Detta kommer trots allt att föra folket lite närmare de liberala paneuropeiska värderingarna, som de tror.
Ekonomer kan också rösta emot inkludering i militärblocket. Faktum är att Sverige nu spenderar relativt lite på försvaret – inte mer än 1,2 % av BNP. Om man går med i NATO kommer denna parameter att öka till 2 %. Det andra hindret är ett kraftfullt militärindustriellt komplex, som oundvikligen kommer att få ett känsligt slag från utländska förnödenheter. Inom ramen för ett militärt block är det mycket lättare att påtvinga sina vapensom USA använder. Helt enkelt för att gränssnitten här är mycket mer anpassade till Natos standarder än svenskarna.
Till exempel kommer JAS Gripenov-jaktplan från SAAB med stor sannolikhet inte att köpas ens av deras eget flygvapen, eftersom F-35 är mycket mer avancerad. Även om det är på papper. Som ett resultat kommer försvaret SAAB att dö lika plötsligt som dess namne för bilindustrin.
Ett liknande öde är inte uteslutet för det relativt världsberömda företaget Bofors. Och detta är bara de första suveräna förlusterna för svenskarna från att gå med i Nato. Men vem bryr sig om ekonomiska intressen när ett politiskt beslut fattas. Förlusten av några bönder kommer att rättfärdiga uppkomsten av kungen, om än en imaginär sådan.
https://topwar.ru/191646-neprisoedinivshiesja-mnimyj-vneblokovyj-status-shvecii-i-finljandii.html
Grundproblemet med att ha amerikanska militära och politiska strukturer inuti världens rikaste och produktivaste världsdel är att även om den ukrainska krisen löses, så kommer ytterligare framtida amerikanska ”kriser” och ”problem” uppstå till Europas nackdel; och det innebär också ekonomiska bekymmer. De står på rad och väntar. Detta är Europas trista och tragiska framtudsagenda.
Bör Europa sannerligen dras med i detta amerikanska kontraproduktiva politiska projekt för framtiden, bara för att behaga en amerikansk misslyckad politisk klass som panikartat kämpar med näbbar och klor för sin geopolitiska överlevnad?
Bör inte Europa fundera på om det inte ligger i Europas att den trasiga och skadliga amerikanska stormaktens världshärskaranspråk faktiskt kollapsar, vilket skulle rejält gynna den ekonomiska och politiska stabiliteten, liksom förtroendet mellan länderna i hela Euroasien?
Det post-amerikanska Europa bör inte ännu ledas in på ytterligare amerikanska dumheters äventyr: det är skadligt för Europa.
Europa bör så fort som möjligt överta den utrikespolitiska, diplomatiska och militära kontrollen över vår egen kontinent.
Europa kan bli fritt, Europa kan bli herre i eget hus, och bör inte ha en amerikansk lillebror-desperado på flykt inhyst i det europeiska huset jagad och eftersökt som världens samtida störste krigsförbrytare.
Europa! Kasta av dina amerikanska bojor och bli fritt!
Kanske börjar USA oket lossas från Europas axlar nu. Orban i Ungern, Bulgarien, Kroatien, stämningar inom tysk militär och möjligen något i Italien och Spanien. Hoppas stenen är i rullning.
Vladimir Putin, Sergei Lavrov och, aaah, Maria Zakharova, vilka politiker. Blixtrande intelligenta och med skön rysk humor. Jämför det med våra, dreglande byfånar som Hultan och BoJo
Instämmer. Fast ryska MID:s taleskvinna Marija Zacharova är inte politiker, utan ren diplomat. Hon äger dock en skicklig politikers kunniga och synnerligen vassa tunga.
Det är inte för inte man tidvis kallat och ännu kallar den sovjetiska och ryska diplomatiska kåren för landets fjärde vapenslag. Denna kår hör otvivelaktigen en av om inte den allra skickligaste i världen. Det var ofta man nästan kände malplacerad sympati för den klumpige och fåordige amerikanske utrikesministern Mike Pompeo som kusinen från mellanvästern i sin alltid illasittande kostym när han stod intill den alltid så glittrande, vältalige, erfarne och ut i fingerspetsarna skicklige Sergej Lavrov, som yrkesmässigt måste vara en komplett mardröm att ha som förhandlingsmotpart.
Att Finland inköpt F-35 jaktplan till sitt försvar nyligen tycks vara en indikation på att neutraliteten är ett minne blott, trots att den varit till gagn för landet och betytt goda förbindelser både med Ryssland och västländerna. Om vi bara hade hållit oss utanför EU hade läget kanske sett annorlunda ut, nu behandlas alla utrikespolitiska frågor helt osjälvständigt med förevändningen att EU måste vara enigt, oberoende av vad som är bäst för Finland. Ett exempel är brevet som utrikesminister Lavrov sänt till alla OSSE-länder om säkerhetssituationen i Europa, där både utrikesminister Haavisto och Linde genast förklarade att EU måste ge ett gemensamt svar. Här borde ju Finland definitivt handla självständigt med tanke på vår historia och långa gräns mot Ryssland.
En annan aspekt som tyder på Natos försök att integrera Finland i alliansen är utnämningen av generalsekreterare. Först valdes danske Anders Fogh Rasmussen, och sedan norske Jens Stoltenberg, synbarligen för att påverka Sverige och Finland till en positivare syn på Natomedlemskap då alla nordiska länder alltid haft nära kontakter med varandra.
Då det inte är aktuellt för Finland att söka medlemskap inom den närmaste framtiden, kommer kanske nästa generalsekreterare från Estland?
Europeiska unionen har faktiskt en enhetlig, men inte permanent, utrikespolitik, dock säkerhets- och försvarspolitiken undantagen.
Det tror jag på sikt är kontraproduktivt felaktigt.
En enig Kontinentaleuropeisk utrikespolitik och säkerhetspolitik behövs, och jag är helt övertygad om att om EU klarar av att få ut den anglo-amerikanska onda anden i europeisk grannpolitik kan vi alldeles utmärkt komma överens med länder som Ryssland och Kina.
Vi kan idag noga iaktta de Kontinentaleuropeiska ländernas totala frånvaro i uttalanden, hot och vapenleveranser till Ukraina, fetblad bara de icke-europeiska länderna som driver på: Storbritannien och Förenta staterna; och dessa är den ukrainska krisens stora olycka.
”EU måste ge ett gemensamt svar”
Tror inte att Lavrov kommer att godkänna EU rappakalja. Breven som Lavrov skickat, refererar till ett juridiskt bindande dokument som varje land (som ingår i OSSE) undertecknat, helt oberoende av EU.
Mariya Zackharova är en skicklig diplomat gillar henne skarpt. När gäller Lavrov behöver han nog ingen presentation,och måste räknas som en av dom absolut bästa och skickligaste diplomater i världen. Putin också allvarligt talat har varit en mycket skicklig och stabil men även jävligt intelligent och skarp talare genom åren. Men Mariya Zackharova är en frisk fläkt och soft som fan för att vara en kvinna också. Jo gillar henne och håller med henne här. Jag förstår inte varför denna VIDRIGA destruktiva och idiotiska vägen EU kör,bara för cheferna i Washington och pentagon bestämmer och säger så. Usa ledda och ägda Nato borde inte ens existera, och bara senaste månaderna nu har man bevisat det. Fan att Trump inte fullföljde det där allra sista steget att upplösa detta KORKADE och farliga, det vore bästa för Europa ju. (För det var mycket nära flera gånger faktiskt,ena gången var det bara minuter ifrån,detta direkt från, enligt hans egna och närmaste medarbetare,där krigshöken John Bolton också är en av dom,som sade att ena gången var det minuter ifrån att upplösa,dra sej ur detta idiotiska och korkade. Det blev Europas största förlust att detta inte skedde. Trump förnedrande dom och skällde ut dom jämt,under sina år framför hela världen. Men Mariya är en frisk fläkt och vass.
Hitler hade en tydlig målsättning med sina Blitzkrieg. USAs oligarki har samma målsättning, men metoden är att odla en långsamt spridande cancer.
Nja, de amerikanska Förenta staterna försöker idag bryta och odla ny geopolitisk mark inne i Euroasien; man satsar alltid på instabila och dysfunktionella länder som åtminstone i första andetaget verkar vara lätt att forma, men visar sig vara det rakt emotsatta: Irak, Syrien, Somalia, Libyen, Afghanistan, Georgien och Ukraina.
Alla de här utsedda nya geopolitiska pseudo-delstaterna är idag i långt sämre skick än när våldsetablissemangen i Washington antog dem som nya projekt.
De är i sanning idag amerikanska haverier och misslyckanden där ländernas sociala, ekonomiska och civila delar förfaller, medan de får satsa det sista de har på oöverskådliga militära konflikter och inbördesstrider. Sedan lämnar Washington de här regionerna, en efter en, utan att ta minsta lärdom och beger sig till nya offer, med samma dystra perspektiv mot långsam amerikansk undergång.
Det är detta som är amerikanarnas tragiska arv till vår samtid.
När man tror man läst alla idiotiska propagandainslag i DN så utmärker sig ”ekonomiexperten” Carl Johan von Seth med ett riktigt bottennapp i den kategorin! Han kallar Rysslands reala ekonomi för pappersbjörn? Han räknar visserligen upp att Ryssland närmast är självhushållande, sanerat ekonomin, sparat i ladorna som skydd mot sanktioner men får det att framstå som ett ekonomiskt misslyckande? Dårfinken hävdar att, hör och häpna, att Ukraina skulle haft bättre ekonomisk utveckling än Ryssland och han jämför rysk ekonomi med Brasiliens. Men lever man i en fantasivärld där man tror att aktiespekulation, bobubblor och låneekonomi, som är standard i västvärlden, är sunt och vettigt kan man ju förledas tro på sina egna sagor! Seth kanske skulle kolla på Lyxfällan där kan han lära sig om hur verklig ekonomi ser ut i den lilla skalan om man lever på lån och samma ekonomiska villkor gäller även länder även om man inom makroekonomin kan trixa och skjuta fram skuldfällan med nya skatter och pålagor på invånarna så att konkursen kan undvikas ännu en tid!