* Inbetalningar till stöd för hamnarbetarna görs via Bankgiro 177-9750.
Detta är en bra ledarartikel av chefredaktör Jenny Tedjeza i Proletären 27/2 som manar till stöd för hamnarbetarna. Strejken kan bli ett avgörande steg för en ny arbetarrörelse.
Separat skriver tidningen:
”Tidningen Proletären stödjer de kämpande hamnarbetarna. 2017 samlade vi in över 140.000 kronor till Hamnarbetarförbundet. Nu vill vi återigen visa att våra läsare håller arbetarsolidariteten högt och organiserar därför en ny insamling. Insamlingen inleds idag, den 27 februari 2019.
Alla pengar går oavkortat till Hamnarbetarförbundets strejkkassa.
Läs vår samlade bevakning av hamnkonflikten på:
proletaren.se/tags/hamnkonflikten
För mer information, kontakta ”
STREJKEN KAN BLI ETT AVGÖRANDE STEG FÖR EN NY ARBETARRÖRELSE
Hamnarbetarna väljer att möta Sveriges Hamnars lockout med full strejk i hamnarna. Det är rätt och riktigt!
Frågan är enkel. Det gäller alla arbetares rätt att välja sin egen fackliga organisering. Att tvinga arbetsköparna att acceptera den fackförening som arbetarna på en arbetsplats sluter sig samman i. Detta vägrar Sveriges Hamnar och därför är det konflikt.
Hamnarbetsköparnas lockout är ett försök att knäcka Hamnarbetarförbundet genom att tömma arbetarnas strejkkassa. Därmed stod valet mellan undergång och motstånd. Hamnarbetarna väljer motstånd och är värda all respekt för det.
Hamnarbetarförbundet har inte bara Sveriges Hamnar mot sig, utan hela den svenska korporativa apparaten – näringsliv, kommun, stat och topparna i den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen. Samma apparat som vill inskränka strejkrätten och som i desperation över att deras gamla ordning håller på att falla samman vill rädda sin maktställning genom ytterligare toppstyrning, repression och inskränkningar av de demokratiska friheterna.
Det lågintensiva ställningskriget har pågått i flera år. Nu har det gått över i storkonflikt. Det kommer att bli hårt och troligen långvarigt. Hur det slutar avgörs av arbetarsolidariteten.
Vägen fram är att göra som Svenskt Näringsliv gjort hela tiden och se den pågående striden för vad den är, en fråga om klasskamp och inte som en begränsad facklig konflikt. Motståndarna inser detta, vilket märks i den välorganiserade och rasande kampanj mot hamnarbetarna som den ekonomiska, politiska och mediala eliten i Sverige drivit.
Sett ur klasskampens perspektiv blir frågorna inte yrkesmässiga, utan klassmässiga. De är inte lokala, utan nationella och internationella. De är inte enbart fackliga, utan politiska.
Hamnarbetarförbundet har därför vänt sig till alla arbetargrupper och fackföreningar i Sverige med begäran om solidaritet. De kommer att begära sympatiåtgärder av andra fack och har tydligt deklarerat att allt arbete som skulle gjorts av Hamnarbetarförbundets medlemmar är strejkbryteri.
Detta kommer att motarbetas uppifrån av den socialdemokratiska apparaten. Men det är ute på jobben som kraften i solidariteten finns. De fackföreningsföreträdare eller politiker som hugger de kämpande hamnarbetarna i ryggen eller uppmanar till strejkbryteri gör sig skyldiga till det värsta man kan göra som arbetare. Sådana förrädare bör föraktas och bekämpas med samma ilska som mot IS-terrorister.
Hamnarbetarnas strid är och måste tydligare bli en del av den växande rörelsen ute på arbetsplatserna mot otrygga anställningar, bemanningsföretag, arbetskraftsimport och chefernas växande tyranni. Det är varje klassmedveten arbetares plikt att ge sitt aktiva och praktiska stöd till de arbetare som för tillfället står i stridslinjen. Idag är det hamnarbetarna som står främst, de kämpar för sin överlevnad som kollektiv.
Hamnarbetarstrejken 2019 kan bli ett avgörande steg för att bygga en ny stridbar och okorrumperad arbetarrörelse. Det hänger på om vi tillsammans lyckas väcka arbetarsolidariteten ute på jobben och i samhället. Nu får det vara slut på att backa, buga och bocka. Snällhetens tid är förbi – kampens och stolthetens tid
är inne!
Upplever denna artikel som en av de viktigaste artiklar somjag tagit del av. En artikel vid sidan av arbetarrörelsens egna utgåvor utan partiadress. Här finns ropet på att solidariteten måste breddas i hela Svenska löntagarrörelsen. Här skymtar man , om man så vill, även möjligheten till internationell solidaritet då hamnarbetarrörelser finns klotet runt. Inte bara det är en tillgång, jag är ganska säker på att yrket är obelastat av egna tyngande akademiker . Det får bli en bit av pensionen till Bg 177-9750
Håller med dig Torsten och det handlar också om att bygga en barrikad i vägen för marknadsextremisternas strävan efter total makt.
Allt stöd till hamnarbetarna och åt helvete med sossarnas femtekolonn!
Det känns som det är en politisk och inte facklig strejk. Som politisk strejk tror jag den är dömd att misslyckas. Hamnarbetarförbundet utmanar den fredliga arbetsmarknaden med Saltsjöbadsavtalet i grunden. Vi har av tradition en mycket lugn och stillsam arbetsmarknad här i Sverige nästan helt fri från konflikter. Jag tror de flesta vill ha det så. Arbetsgivare och arbetstagare som en förenad kraft. Till bådas och allas nytta. Utan företagande ingen välfärd. Om det nu inte går att pumpa resurserna ur Moder Jord.
Svammel som vanligt. Det är arbetsgivaren som står för nästan hela konflikten här.
”Till bådas och allas nytta” hur sjutton tror du att det har gått till när klyftorna i Sverige har ökat mest i hela EU?
Jag tror Hamnarbetarförbundet har utmanat ’systemet’. De satsar allt på valet mellan vinna eller försvinna. Det är ett högt spel och jag tror tyvärr inte tidsandan riktigt är på deras sida. Det är en gammal konflikt sedan 70-talet och kanske den en gång måste få ett slut?
arbetarklass
På något sätt är Du närmare de styrande här än jag. Visst har vi det bra, bättre än de flesta i världen. Vid sidan av arbetstiden har vi alla nya roliga tekniska leksaker att sysselsätta oss med. Precis som man sysselsätter barn i lekis. Tyvärr glömmer Du, och de som bestämmer, att nästan full sysselsättning har medfört utförd produktion, som i sin tur medfört ekonomisk avkastning och tillväxt. Jag kan inte ge dig exakta siffror, men fram till början på 70-talet, växte priset på arbetstimma och avkastningen på insatt kapital linjärt. År 1972 slopades guldmyntfoten i USA, oljekrisen fanns med och dollarn kunde tryckas fritt som reservvaluta. Därefter har arbetarrörelsen internationellt och i Sverige inte haft någon referenspunkt till värderingen av sitt arbete.
Guldpriset per gr 1973 var c:a 25 SEK = 64 % av lönen för 1 gr guld. i dag 2019 närmare 400 SEK för 1 gr guld. Arbetslönen per timme 1973 var c:a 16 SEK och i dag 160 SEK. = 84 % av lönen för 1 gr guld. Löntagarna behöver en referenspunkt inför den part som betalar. Den parten, ingår i den promille av mänskligheten, som hanterar större och större volymer upptryckta sedlar. Trots att det är färre människor i produktionsleden i dag 2019, har kapitalägarna roffat åt sig en avkastning på 100 % mer än lönearbetarens avstannade realersättning under de snart 50 ären. Din och socialdemokraternas förnöjsamhet har, inte bara stoppat, utan även fått ett land som vårt att interlektuellt, ambitiöst och socialt att retardera.. Osäkert, men jag gissar att en tredjedel av Sveriges valutareserv är i dollar. Ren pappersmakulatur i dag och där har vi snart våra egna sedlar som kvitton på vårt förlorade välstånd..