Stödet för Palestina mot Israels etniska rensning växer

En artikel av Jan-Erik Gustafsson som besökt Palestina flera gånger.

Jag var i lördags 28 oktober på en av de största demonstrationerna i Stockholm sedan jag flyttade hit 1967 – Palestinademonstrationen mot terrorstatens Israels etniska rensning och skoningslösa bombningar av Gaza. Demonstrationståget gick från Riksdagshuset utanför slottet förbi Riksdagshuset på Gamla stan sidan, runt Högsta domstolen, upp på Centralbron, runt Sheratonhotell, Vasagatan upp till Sveavägen och sedan till vänster vid Adolf Fredriks kyrka för att till slut hamna i den fullsmockade Hjalmar Brantingparken framför LO-huset (som inte var den bästa platsen för att hålla tal till en så stor mängd folk) Demonstrationen, säkert 10 000, var mycket välordnad och disciplinerad med mycket liten polisbevakning. Paroller som framfördes var Free, Free, Palestine, From the river to the Sea, Bojkotta Israel, Avgå Tobias Billström, Bojkotta Israel. Länge leve Palestina.

Till skillnad från demonstrationen förra veckan var det fler ”vitsvenskar” denna gång. Kravet som framfördes i paroller och i tal var att Tobias Billström måste avgå, vilket föranleddes av att Sverige avstod i FN s generalförsamling igår att rösta för en resolution om en ”omedelbar, varaktig och hållbar humanitär vapenvila som leder till ett upphörande av fientligheterna”. Skälet som Sverige framförde var att resolutionen inte pekade ut Hamas som en terroristorganisation och inga krav ställdes på att gisslan skulle släppas. Nu gick resolutionen igenom med 120 röster för, 45 avstod (bl.a. Sverige), och 18 nationer kraftigt beroende av USA som Israel och ett antal ö-nationer i Stilla Havet röstade emot. EU uppvisade splittring; Belgien, Frankrike, Norge, Spanien, Irland och Slovenien röstade för resolutionen.

Medan det massmediala etablissemanget och svenska och EU-politiker i varje inlägg och samtal hela tiden framhåller att Israel (som förklarat krig) krigar mot terroristorganisationen Hamas, så nämndes Hamas inte en enda gång av talarna under demonstrationen , vilket jag tycker är bra. Som en av talarna sa ”det är inte 7 oktober nu, idag bombar och lemlästar den palestinska befolkningen i Gaza till döds och större delen av Västvärlden tittar på”.

Kriget är inte mellan Israel och Hamas utan handlar om palestiniernas protester mot den avhumanisering (palestinier är människodjur enligt Israels försvarsminister Yoav Gallant) de utsatts för av sioniststaten Israel med stöd av Västländerna (och EU), från det brittiska mandatet till den sionistiska (idag finns en film med sionisten Golda Meir på bioduken )utdrivningen av palestinierna under Al Naqba 1948.

Jag har själv besökt Aida Camp i Bethlehem, som är ett tättbefolkat bostadsområde från fördrivningen under Al Naqba. För att inta tala om alla de fördrivna från dagens Israel och deras ättlingar som nu bombas till stenåldern på Gaza.

En positivt utgång av kriget kan förhoppningsvis vara att sionisterna förlorar (tillsammans med den västerländska eliten) och demokratiska judar och palestinier lever tillsammans i en gemensam statsbildning. Bl.a. svenska politiker försöker nu återuppliva en två-statslösning som ett fikonlöv för att få slut på kriget.

Men enligt min uppfattning är en tvåstatslösning körd i botten. Hur kan någon vara så naiv att tro att en två-statslösning enligt 1967 års gränser skall vara möjligt när Israel mot all internationell rätt har stulit mark och ockuperat Västbanken med över 700 000 bosättare? När jag var i Palestina första gången 2005 hade palestinska akademiska kollegor fortfarande tron på en två-statslösing, men när jag var där senast 2017 trodde knappast någon längre på detta.

Den hökaktige Gunnar Hökmark skrev i SvD i veckan i en illasinnad artikel att alla som demonstrerar för Palestinas sak och inte fördömer Hamas är ”nyttiga idioter”. Hela Västvärldens och medias argumentation till stöd för terrorstaten och apartheidstaten Israel blir alltmer till ett åtlöje utanför västvärlden. Förvisso är Hamas en komplicerad organisation, som bildades 1987 och som det sägs med israeliskt stöd, som har ett socialt program för att hjälpa palestinier i förtryck, som efter 11/9 terrorklassificerades av EU (!) 2003, som vann det senaste palestinska valet 2006 (som Carl Bildt vitsordade som att ha gått rätt till), som därefter försökte få till en regering med Fatah, men då ingrep USA och förkastade valet (och Sverige följde med). Tidvis har den israeliska regeringen givit Hamas ekonomiskt stöd för att neutralisera Fatah. Så ibland är man vän eller fiende beroende på om man tjänar på det. Idag fram till kriget är i praktiken den Palestinska myndigheten Israels förlängda säkerhetsarm på Västbanken, så då behöver Israel inte hålla sig väl med Hamas längre.

Hamas har en sunnimuslimsk religiös grund som jag förstått det, och driver precis som kristdemokraterna politik, partier som jag själv inte skulle rösta på. Men p.g.a. av Fatah och Palestinska myndighetens uppknytning och koppling till den Israeliska staten har Hamas fått ett allt större inflytande även på Västbanken. När jag undervisade tre veckor på Al Qudsuniversitet i Jerusalem 2014 pratade jag med många palestinska studenter. Det var kårval på Al Quds, och Hamas blev största parti. Minns jag det rätt var det samma sak på det mer ”tekniska universitet” Bir Zeit. Anledning, Fatharöreslen hade tappat förtroende för sin flathet mot ockupationsmakten.

Media upprepar också ständigt Hamas ensamt skulle vara ansvarigt för massakern 7 oktober på 1 400 civila israeler och att ett 40-tal barn halshuggits, och massakern på Al-Ahli sjukhuset med upp till 500 döda 17 oktober. Men nu framgår i sociala medier av bl.a. kända personer som Craig Murray, Scott Ritter och Larry Johnson att detta till stor del är Israel desinformation.

Läs gärna Är (vissa av) Israels rapporter om Hamas övergrepp ”fake”?

I striderna 7 oktober sägs nu upp till hälften vara döda Israeliska och Hamassoldater, vilket inte försvarar att omkring hälften var civila som fick sätta livet till. Samtidigt dödar Israeliska soldater dagligen palestinier på Västbanken, som media högst skriver en undanskymd notis om. De påstått halshuggna barnen har t.o.m. New York Times och CNN dementerat.

De 200 som togs som gisslan kan sättas i perspektiv till de 5 000 palestinier som Israel fängslat utan rättegång. Hyckleriet och dubbelmoralen är enastående. Bl.a. alla konstigheter från Al-Ahli massakern hävdar bl.a. den kände palestiniern Marwan Barghouti och andra att Hamas/Islam Jihad inte har militärutrustning för att kunna orsaka denna attack och massaker. Hittills vägrar Israel och Usa en oberoende undersökning, vilket gör det ännu mera suspekt.

Media har under veckan som gått försökt påstå att vi ”nyttiga idioter” som demonstrerade förra veckan är antisemiter med hänvisning till att vi ropade talkörer From the River to the Sea. Det har ingenting med antisemitism att göra. Man måste få vara antisionist utan att smädas som antisemit. Självklart måste man få kritisera den sionistiska Israeliska staten utan få stämpeln antisemit. Flera talare framförde detta mycket tydligt, och en judinna (trots risken att bli stämplad som antisemit bara för att hon talade på mötet) som åkt hela vägen från Göteborg till Stockholm framförde samma sak.

Talkören From the River to the Sea ser jag i positiv bemärkelse som ett uttryck för att palestinier och judar kan leva i en framtida sekulär stat utan etnisk och religiös diskriminering. Vad är annars alternativet?

Bara nu inte hela kriget mot palestinierna leder till ett regionalt storkrig och kanske något ännu värre.

Till sist, kanske någon av er läsare vän av ordning säger vad har det Israeliska terrorkriget med EU att göra. I så fall tänk om.

EUs associationsavtal av med Israel säger att förbindelserna skall ske med respekt för mänskliga rättigheter. En ockupationsmakts urskillningslösa bombningar och kollektiva bestraffning av 2,3 miljoner palestinierna på Gazaremsan är ofantligt folkrättsbrott, som stöds av krigskommissionären Ursula von det Leyen och EU-ledarna i gemen inklusive den ryggradslöse Tobias Billström och alla regeringskollegor och riksdagsledamöter (kanske med något undantag?). I detta perspektiv är Hamassoldaterna aktion den 7 oktober som en nål en höstack. Om denna aktion mot förtrycket och ockupationen inte hade skett 7 oktober, så hade den ändå kommit förr eller senare. I det globala perspektivet har nu det Västliga etablissemanget med hegemonen USA hamnat i existentiell förtroendekris.