Stor förändring i Rysslands ekonomi!

I det här avsnittet av ekonomerna Radhika Desais och Michael Hudsons program Geopolitical Economy Hour diskuteras Rysslands ekonomiska övergång bort från det nyliberala väst och integration till det man kallar ”Världsmajoriteten” i det globala syd.

https://michael-hudson.com/2023/04/sitting-on-the-shoulders-of-global-fracture/

Upphittare och översättare av artikeln, som publicerades 16 april, är Catarina Östlund. Hon har och lagt in uppgifter om olika institutioner och organisationer som beskrivs i artikeln. Tack!

RADHIKA DESAI: Hej alla, välkomna till den sjunde geopolitiska ”ekonomitimmen”, ett program om den politiska och geopolitiska ekonomin i dagens snabbt föränderliga värld. Jag är Radhika Desai. 

MICHAEL HUDSON: Och jag är Michael Hudson.

Det varit en riktigt intressant tid där. Jag deltog i många konferenser, pratade med massor av människor: ekonomer, politiska observatörer, kommentatorer etc. 

Michael och jag tänkte att vi idag ska prata om mina intryck, och även väva in dem i en bredare diskussion om hur världsordningen förändras mot multipolaritet. Det har hänt så mycket. 

President Xi åkte till Ryssland, och president Macron åkte till Kina. Vi kommer att väva in allt detta i en mer utförlig diskussion om mina intryck från Ryssland. 

Michael och jag tänkte att vi ska fokusera på två särskilda punkter som vi tyckte var intressanta.  Sådant som jag fick veta på alla dessa konferenser som jag deltog i, när jag var i Ryssland. En sak som jag hörde som var riktigt intressant, det var ett definitivt konstaterande från några av de mest inflytelserika talarna, att Ryssland i hög grad rör sig bort från väst och aldrig kommer att återvända. 

Och den andra grundtanken, som också är mycket fascinerande, är att ryssarna i allt högre grad nu tänker på sig själva som en del av en ”Världsmajoritet”. 

Eller hur, Michael? För oss är detta de två mest intressanta sakerna. 

MICHAEL HUDSON: Och vart ska dom ta vägen när de bryter sig loss från väst? Det är den viktiga punkten nu.  

Och när du var i Ryssland och de pratade om en ny väg, var hela västvärlden kaotisk. Vi befinner oss verkligen på en avgörande punkt för en civilisation, förmodligen den största vändpunkten sedan första världskriget. 

Och här måste det finnas en helt ny uppsättning institutioner som inte följer i västs spår. En ny typ av IMF* (Internationella valutafonden), som innebär något slags sätt att finansiera handel och investeringar mellan de icke-västliga länderna. Någon form av ny världsbank. Hittills har vi Belt and Road Initiative* för en ny typ av investering. 

*[BRI, Belt and Road Initiative..på svenska “den nya sidenvägen”, ett infrastruktursamarbete som länkar ihop öst och väst] 

*[finanskapitalism, ett underordnande av produktionsprocesserna till förmån för alltmer profit via spekulation. Wikipedia] 

RADHIKA DESAI: Precis. Och det verkar som om att medvetenhet om det här har ökat i Ryssland. Så, den första punkten lyder: Ryssland vänder sig bort från väst. 

Jag var på en konferens vid Higher School of Economics i Moskva, och det är viktigt att säga, att detta är en mycket prestigefylld, postkommunistisk institution som utformades för att väsentligen utveckla och förankra nyliberalismen i Ryssland. I de högtidliga salarna i denna institution, som förresten är väldigt vacker, det var tidigare en militärakademi, har de en årlig konferens om ekonomisk politik mm. 

Och det var här, i en panel om ”Världsmajoriteten”, som den hette, som jag hörde Dmitri Trenin säga något riktigt intressant. 

Nu är Demitri Trenin också intressant och betydelsefull. Han har varit en del av den större pro-västliga, pro-nyliberala gruppen i Ryssland. Han ledde Carnegie Institution i Moskva och det intressanta är, att speciellt efter 2014, och efter 2022 då så många som var som han lämnade Ryssland, så har han bestämt sig för att stanna kvar och han agerar fortfarande mycket i spetsen för kommentatorerna i Ryssland. 

Han sa: ”När kriget är över kommer Ryssland inte att sträva efter att vara en del av väst. Det kapitlet är över.” 

Så det är verkligen fascinerande. Att någon som han skulle säga det. Och bara som ett avgjort faktum. 

Och det här är intressant, för om man tänker tillbaka till Lenin, och den ryska revolutionens tidigaste dagar, och till och med innan man förstod att Rysslands öde var sammanlänkat med öst…. men särskilt efter andra världskriget och Chrusjtjov, kunde man se en ökande vändning mot väst, och Ryssland har förblivit mycket orienterat mot väst. Men nu är det över. 

Ordföranden för konferensen var en äldre professor som heter Sergei Karaganov. Och han har varit en av grundarna av Valdai Club. Och Valdai Club, är en slags motsvarighet till Council on Foreign Relations i USA. 

Valdaiklubben inrättades som ett forum där ryska intellektuella kunde möta intellektuella från väst, och utgå ifrån att Ryssland var en del av väst. 

Sergej Karaganov avslutade också konferensen med att upprepa: ”Ryssland kommer aldrig att komma tillbaka till väst. Det är över,” sa han. Jag tyckte att det här var riktigt fascinerande att höra. 

MICHAEL HUDSON: Det intressanta är att medan du talar om vilken Rysslands framtid är med Kina, Iran och resten av Shanghai Cooperation Organization (SCO)*, så ägde ett slags febrilt samtal rum i Washington, särskilt vid veckans möten med IMF och Världsbanken om, “Om Eurasien går den vägen, vad kommer att hända med det vi kallar det globala syd. Vad kommer att hända med Latinamerika och Afrika?” 

*[Shanghai Cooperation Organisation (SCO) är en eurasisk politisk ekonomisk internationell säkerhets- och försvarsorganisation Det är världens största regionala organisation när det gäller geografisk omfattning och befolkning, som täcker cirka 60% av Eurasien, 40% av världens befolkning. Dess sammanlagda BNP är cirka 20% av världens BNP. Från internet  

Och ur  Wikipedia: SCO ska motsätta sig interventioner i andra länder som ursäktas som humanitära interventioner eller som försvarare av mänskliga rättigheter. Istället ska länderna värna om varandras självständighet, sociala stabilitet liksom territoriella integritet]

Så i huvudsak står länderna på södra halvklotet inför ett val. Det som är så intressant, är vad som gör detta val annorlunda än vad det var då, säg,1945. 

Efter andra världskriget kom USA med alla möjliga ekonomiska argument om varför kapitalismen skulle innebära välstånd i hela världen, inklusive på södra halvklotet. Och vid den tiden gjorde Sovjetryssland reklam för kommunism. 

Och ja, idag diskuterar man inte ideologi.  

Å ena sidan gör väst inget försök att motivera varför man ska gå med USA och Nato-blocket. Allt det säger är: – Om ni inte ansluter er till oss, kommer vi att göra mot er vad vi gjorde mot Libyen, och vi kommer att göra mot er vad vi gjorde mot Ukraina.  Använda vår råa styrka. 

Frågan är nu vad den globala majoriteten och vad Eurasien kommer att säga. — Nå, vi kommer inte att tvinga er. Vi kommer inte att attackera er. Vi kommer inte att starta en färgrevolution. Men här finns ekonomins framtid, och möjlighet att organisera en internationell handels- och investeringsmarknad som kommer att gynna er. 

Du kan bara föreställa dig, om Jesus hade kommit och försökt grunda kristendomen genom att säga – Vi kommer att döda alla som inte håller med oss. 

Ingen hade velat bli kristen. 

Jag tror att den nyliberala planen i dag har ungefär lika stor chans att få med sig någon. De kommer inte att få världen med sig bara genom att hota att bomba den, men det är allt som Amerika och Nato har att erbjuda: hota att bomba andra länder om de inte låter allt vara som det har varit.

RADHIKA DESAI: Precis. Allt väst har att erbjuda är piskor. Medan Kina kommer med alla morötter man kan tänka sig. 

Så detta världsmajoritetskoncept som har kommit upp, är i princip för hela den icke-västliga världen. Världsmajoriteten, kan se dessa morötter, de svarar på dessa morötter. 

Och det andra intressanta är, att dessa morötter är inte nyliberala morötter. Det är mycket tydligt. 

 Men låt mig först ta upp det som rör Världsmajoriteten, för vid samma konferens, visade det sig att mötet hade titeln ”Utveckling för världens majoritet”. 

Ordföranden för mötet, professor Karaganav berättade att denna idé faktiskt hade kommit upp på Higher School of Economics  vid någon form av brainstorming, på s k möten där det kläcktes idéer, där temat var – “Okej, Ryssland är inte tredje världen, Ryssland är inte utvecklingsländerna, Ryssland är en del av den postkommunistiska världen, hur ska vi föreställa oss en enda enhet som Ryssland nu är en mycket aktiv del av, och kommer att bli en av ledarna för?” 

Och så, efter mycken brainstorming, kom någon på idén om World Majority [Världsmajoriteten]. Så i allt högre grad tänker ryssarna på sig själva, inte som en del av väst, vars attraktionskraft krymper och vars gränser också är ganska snäva om man tänker efter. 

Huvuddelen av BNP och människor i världen finns utanför väst. Och detta blir också allt tydligare. Väst svarar nu för cirka 30% av världens BNP, så övriga världen står för 70%. Och det kommer bara att växa. 

 Samtidigt påskyndas nedgången i västvärlden tack vare dess nyliberala politik. 

Och Michael, vi ska prata om dessa institutioner om en sekund, men låt mig bara säga en sak till om inrikespolitiken som du berörde. Sedan går vi över till de institutioner som världens majoriteter arbetar för att skapa.

Och det anmärkningsvärda var, att på denna konferens, uttryckte den förkrossande majoriteten av talarna, bortsett från en eller två inbitna nyliberaler som också talade vid plenarsammanträdet, en anti-nyliberal konsensus. 

Nyliberalismen är avslutad i Ryssland. Det överväldigande samförståndet är att en hög grad av effektivt statligt ingripande kommer att finnas bakom varje utvecklingsstadium, för att säkerställa att Ryssland inte släpar efter tekniskt, att den ryska industrin återupplivas, att Ryssland, i handelstermer, befinner sig i en vinnande situation. 

Det väsentliga var att över hela linjen fanns ett samförstånd mot nyliberalismen, Jag tyckte att det var riktigt anmärkningsvärt. 

MICHAEL HUDSON: Nå, problemet i det du säger är ordet ”avslutad”. 

Det är en sak att säga, ”Vi kommer att ha en ny icke-nyliberal ordning, New Non-Neoliberal Order..” Och det är naturligtvis vad Ryssland, Kina och Iran, och de andra länderna, Indien, alla försöker införa. 

Men problemet är att det fortfarande finns en nyliberal världsordning som   sveper in en stor del av Världsmajoriteten. Och vad ska vi göra med dessa nyliberala institutioners? Vad ska vi göra åt all den massiva fordran som de vi kan kallar den globala södern har på väst, för det är verkligen de som är skyldiga, inte Världsmajoriteten.  

Det här har diskuterats i USA när du var i Ryssland. 

Hur kommer de att använda denna överföring, detta arv av skulder, som ett strypgrepp på länderna i tredje världen?  

Tja, det finns många artiklar som beskriver vad Kina har att säga om det här. 

USA och Nato är överens. Sydamerika och Afrika kan naturligtvis betala sina skulder om de inte betalar Kina. De skyller allt på Kina, som är den sista nykomlingen av alla och är den minst nyliberala. 

Kina säger, ”Vänta lite, vi kommer inte att skriva ner våra skulder till Afrika och Sydamerika bara för att de ska ha råd att betala er, obligationsinnehavare, för era lån som har gått dåligt. Ett lån som har blivit dåligt är ett dåligt lån och bör avskrivas. 

Men det finns inget system för statlig bankrutt eftersom hela syftet med att ha en finansialiserad världsordning och finanskapitalism är att man aldrig låter andra länder försättas i konkurs så att skulderna försvinner som man kan göra i Amerika och Kanada och andra länder. 

Man vill ha kvar denna skuld för alltid, de skuldsatta kommer att för alltid vara betalningsskyldiga, så att ett skuldsatt land aldrig kan bryta sig loss från USA och Nato. 

Så frågan är: Hur kommer dessa nya organisationer, dessa alternativ till nyliberalism för handel och investeringar, som det talas om, hur ska de kunna motverka detta arv?  

President Biden säger: ”Ni är antingen med oss eller emot oss.” 

Så hur ska resten av länderna kunna välja vilket block de vill gå med i? 

RADHIKA DESAI: Jag tror att hela skuldfrågan, i synnerhet världsskulden, World debt har blivit en väldigt viktig fråga just nu, och det har blivit en viktig fråga eftersom Kina just nu är en så stor del av scenen.  

Jag tänker på pandemins tidigaste dagar, då tredje världens skuld också diskuterades som en stor fråga. Redan vid den tidpunkten var den viktigaste anledningen till att skuldfrågorna inte kunde lösas, att väst inte kunde acceptera det faktum att det var tvunget att handskas med Kina, och att det var tvunget att behandla Kina rättvist. 

För vad väst vill göra, är att få Kina att omvandla skulden så att tredje världens skuldåterbetalningar går till privata långivare i väst. 

Och Kina ifrågasätter i grund och botten villkoren för allt det här, Kina sätter sig emot det och säger: ”Varför ska IMF och Världsbanken prioriteras? Varför ska skulderna till dem inte avskrivas? 

Och västvärlden säger: ”Men så har det alltid varit.”  

Och Kina säger: ”Tja, om du inte vill reformera IMF och Världsbanken, då kommer vi inte att acceptera deras prioritet. Om vi måste klippa oss måste de också klippa sig.” 

De accepterar helt enkelt inte att dessa institutioner, dessa Bretton Woods*-institutionerna, har någon som helst prioritet. 

*[Bretton Woods-systemet, växlingskurser för länders valutor gentemot den  amerikanska dollarn fastslogs, mellan 1945-71 reglerade det växelkurserna (dvs den valutakurs, det “pris” till vilken en valuta kan växlas mot en annan, USA garanterade ett fast inlösenspris för dollarn i guld.) för medlemsländer i IMF Wikpedia] [Dess syfte var att upprätta reglering av valutaväxling, en roll som så småningom togs av Internationella valutafonden (IMF).]

Så frågan är: Hur kommer dessa nya organisationer, dessa alternativ till nyliberalism för handel och investeringar, som det talas om, hur ska de hantera att motverka detta arv av skulder?  

Och detta är en del av undermineringen, som du sa Michael. Detta är en av de största förändringarna sedan första världskriget. Och en del av dessa förändringar är att den värld som skapades i slutet av andra världskriget av de imperialistiska makterna, som fortfarande är mycket mäktiga, nu alltmer försvinner. 

MICHAEL HUDSON: Du och jag har pratat om detta sedan Covid började 2020, och det är först nu som IMF och Världsbankens möten äntligen försöker ta itu med det, tre år för sent. 

De ville inte låtsas om att finanskapitalismen har ett problem. Skulderna kan i slutändan inte betalas. Skulderna hopar sig snabbare, särskilt i tredje världen. 

Och anledningen till att vi diskuterade det och de inte gjorde det var att de inte ville att Afrika och Sydamerika skulle ta itu med problemet. De ville att problemet bara skulle fortsätta och bli värre och värre. 

Så nu har IMF publicerat diagram som säger: ”Vänta lite, de flesta av länderna i tredje världen befinner sig nu i kris.” 

De hänför inte krisen till sanktionerna mot rysk olje- och livsmedelsexport. De tillskriver det inte ökningen av dollarns växelkurs av Federal Reserve*. De skyller bara på statligt ägande. 

*[Federal Reserve: Fed är USA:s centralbank, en självständig federal myndighet som inte är skyldiga att redovisa  något inför kongressen, eller presidenten, annat än sina fattade beslut högsta styrelsen är offentlig och politiskt tillsatt, de större bankerna är delägare i Fed] 

[Andreas Cervenka i Aftonbladet 22/9  –2022, skriver att Fed har höjt sin styrränta, och att det har fått dollarn att stärkas.] 

Så vi menar verkligen, för att röra oss bort från dollar-Nato-sfären, talar vi egentligen inte om bara en nationell eller en annan slags valuta. 

Det kommer inte att vara en fråga om att den kinesiska yuan [som ofta kallas renminbi, folkets valuta} och den ryska rubeln och andra valutor ersätter dollarn. Det är ett helt annat ekonomiskt system. 

Det är det enda som inte är tillåtet att diskutera i MSM. Det handlar fortfarande om Margaret Thatchers slogan ”Det finns inget alternativ”, istället för att prata om: “Vad kommer alternativet att vara?” 

För uppenbarligen kan saker och ting inte fortsätta som de gör nu.

RADHIKA DESAI: Absolut. Och jag tror att vi ska tala om exakt vilka dessa nya institutioner är, för det är så att vi ser två mycket olika saker som pågår. 

Å ena sidan finns det ett antal bilaterala och multilaterala arrangemang som görs på regional basis, oavsett om det är BRICS*  eller Shanghai Cooperation Organization , SCO*, och vad har du. Dessa organisationer håller på att bildas. 

*[BRICS “det organiserade samarbetet mellan fem av världens största länder o:ch växande statsekonomier Brasilien, Ryssland, Indien, Kina  och Sydafrika. Wikipedia 

Men å andra sidan talar man också om att försöka skapa något slags universellt system, någon form av bancor* eller International Clearing Union-arrangemang*

*[Bancor var en överstatlig valuta  som John Maynard Keynes och E. F. Schumacher  konceptualiserade under åren 1940–1942 och som Storbritannien föreslog att införa efter andra världskriget. Namnet inspirerades av den franska banqueen eller (”bankguld”). [2] Denna nyskapade överstatliga valuta skulle sedan användas i internationell handel som en beräkningsenhet inom ett multilateralt clearingsystem – International Clearing Union– som också skulle behöva grundas. Guld och nationell valuta skulle inte längre användas i internationell handel och inte längre röra sig mellan länder. Wikipedia 

International Clearing Union (ICU) skulle vara en global bank vars roll skulle vara godkännande av handel mellan nationer, liknande ett handelsutbyte med varje land som medlem. All internationell handel skulle uttryckas i en särskild beräkningsenhet, den föreslagna bancor. Bancor skulle ha haft en fast växelkurs med nationella valutor och skulle ha använts för att mäta handelsbalansen mellan nationer. Exporterade varor skulle lägga till bancors till ett lands konto, medan importerade varor skulle subtrahera dem. Varje nation skulle stimuleras att hålla sitt bancor-saldo nära noll genom en av två metoder: i händelse av en alltför positiv bancorbalans skulle en del av deras överskott tas och tillämpas på clearingunionens reservfond. I händelse av en alltför negativ bancorbalans skulle deras valutas växelkurs sänkas, vilket skulle göra importen dyrare och exporten billigare. På detta sätt skulle nationer uppmuntras att köpa andra nationers produkter. Wikipedia] 

Och i den meningen kommer vi med nödvändighet att se framväxten av regionala avtal, kanske ganska omfattande, men de kommer ändå att vara regionala. 

MICHAEL HUDSON: Ja, frågan är då: Vilken typ av revolution kommer det att bli? 

Pepe Escobar skrev just en artikel för några dagar sedan och sa att det som händer nu är att världen befinner sig i ett annat 1848, vilket kan tolkas som en annan slags revolution. 

Pepe Escobar: https://www.zerohedge.com/geopolitical/escobar-waiting-end-world

Men revolutionen 1848 var en borgerlig revolution. Det var industrikapitalismens progressiva kraft mot godsägarna, bankerna och rentierklassen som hade överlevt feodalismen. 

Vad som behövdes var ytterligare en revolution, uppenbarligen en nittonhundratalets revolution, för att inte bara befria kapitalet från godsägaren och bankklassen, utan för att generellt befria hela befolkningen från kapitalägarklassen. 

Det är vad ingen vågar prata om. 

Och uppenbarligen försöker sig inte Kina på att omvända någon. De säger inte: – Det här är vårt ekonomiska system till skillnad från ert. 

Och ändå kommer all denna filosofi att vara underförstådd i någon form i den omstrukturering som de kommer att ha. 

Och så är frågan: Vilka kommer riktlinjerna bakom det här att vara? 

Hur långt går det i de diskussioner ni har hört? 

RADHIKA DESAI: Det är en riktigt intressant punkt. Jag måste också säga att man inte heller fick intryck av att Ryssland var en nation i krig. 

Man såg ingen chauvinism. Knappt några ”Z” -tecken syntes. Kanske såg jag totalt två eller tre av dem, och det var allt under mina resor runt om i Ryssland. 

Och på många sätt finns stödet för kriget där, och det är en väldigt tyst typ av stöd. Vilken åsikt man än har, kan alla se att rysk seger är absolut nödvändig, att en Nato-seger skulle vara katastrofal för Ryssland och resten av världen. 

Allt detta är mycket tydligt. Och på många sätt kritiseras Putin-administrationen av anhängare till hans utvecklingsarbete. De anser att Putins regering inte har agerat mer beslutsamt, utnyttjat möjligheten som skapades av sanktionerna. 

Och också för att Putin administrationen inte har mobiliserat mer beslutsamt för att vinna kriget, både när det gäller trupperna och ekonomin,  

Och sedan som en del av den ekonomiska mobiliseringen, slutsatsen som folk drar, och även en del kritiska ekonomer, är att Putin-administrationen fortfarande lutar lite för mycket i nyliberal riktning. 

Till exempel är kapitalkontroller* inte så omfattande som de borde vara. Penningpolitiken är mycket stramare än den borde vara. Staten har inte försökt ingripa i andra sektorer än försvarsproduktionen för att försöka öka produktionen. 

*[kapitalkontroller,är lagar och åtgärder för att kontrollera in-och utflödet av kapital från ex ett land.Wiki] 

På alla dessa sätt kritiseras Putin-administrationen. Det beror på att han inte har varit tillräckligt beslutsam. 

Så jag skulle vilja säga att ett par saker som framkommit av detta. 

Å ena sidan har sanktionerna definitivt skapat de objektiva förhållanden som har inneburit att det har blivit nödvändigt med en anti-nyliberal inriktning i den politiska utvecklingen.  

Och jag tror att detta är mycket viktigt att komma ihåg: jag tror att de flesta länder kommer att förstå att om de vill skapa någon form av utveckling måste de anta ett anti-nyliberalt handlingsprogram i politiken. 

Så i den meningen finns det kvarvarande effekter av nyliberalismen, men omständigheterna kommer att säkerställa att nyliberalismen i huvudsak är avslutad, eftersom alla framgångsrika försök att utvecklas måste involvera den typ av statligt ingripande som är så här nära socialismen. 

Michael Hudson: Ja, medan du var där har både president Putin och utrikesminister Lavrov använt samma ord om och om igen, och det är ”multipolaritet”. 

Men multipolaritet, det är den typ av modernt ord som härstammar från Westfaliska freden 1648 som avslutade trettioåriga kriget. 

Det westfaliska systemet innebar att ingen nation skulle blanda sig i andra nationers politik. 

Och det var den lag som styrde i princip alla internationella relationer fram till 1945 då USA sa: – Well, vi får blanda oss i alla andra nationer, men ingen nation kan bestämma över oss. Och vi kommer aldrig att tillhöra någon organisation där vi inte har vetorätt, som USA har i FN, IMF och Världsbanken. 

Man kan se den första etappen av detta. Länder handlar med varandra. De senaste avtalen mellan Saudiarabien, Kina, Ryssland, för att denominera* sina egna valutor. Det betyder att länderna kommer att hålla varandras valutor i sina valutareserver*. 

*[denomierade,,, de största innehaven av räntebärande värdepapper utöver den svenska kronan är denominerade i de största handelsvalutorna US dollar, euro och  brittiska pund. 

Valutareserv: finansiell tillgång som i likhet med guldreserven syftar till att säkerhetsställa att Riksbanken kan utföra sina uppdrag.] 

 Och den första frågan är: Vad kommer denna blandning av utländska valutor att innebära? 

Jag tror att den naturliga lösningen borde vara att blandningen av valutor återspeglas i proportion till ett lands utrikeshandel. 

Eftersom Kina är den största handelsaktören i så många länder, kommer uppenbarligen den kinesiska valutan att spela en viktig roll. 

Men som vi har pratat om tidigare, betyder det inte att Kinas valuta kommer att ersätta dollarn. Ingen valuta kommer att ersätta dollarn eftersom det aldrig kommer att finnas en dollarstandard igen. 

Det kommer aldrig mer att finnas något som liknar det, att ett land kontrollerar andra länder, och som har förmågan att roffa åt sig deras pengar som dom vill, för att orsaka en kris genom att avskärma dem från bankclearingsystemet Swift, [internationell samarbetsorganisation inom finansväsendet], som dollarn gjorde. 

Men det är mycket mer än att bara hålla varandras valuta, där finns hela överbyggnaden av hur ekonomin bakom kommer att struktureras. 

Du och jag har tidigare talat om att de länder som går med på att ansluta sig till Ryssland och Kina och Eurasien och som nu har svårigheter, för att uttrycka det milt, att betala sina utlandsskulder, kommer att få tillgång till en ny typ av internationell bank. 

Och denna internationella bank kommer att skapa något som på ett sätt är som guld, i betydelsen att vara som en valuta, ett slags medel som länder kan använda för att betala skulder till varandra. Som regeringar kan använda med varandra. Men det ska inte spenderas inhemskt. 

 Då standarden med guldbyte* användes, betalade ingen inhemskt i guld på 1930- och 40-talen, eller 1950- och 60-talen, men guld användes bland centralbanker.

*{guldstandard, ett monetärt system där ett lands valuta, eller papperspengar har ett värde direkt kopplat till guld} 

Så vi kommer att se något som liknar Keynes bancorvaluta som du och jag har pratat om så mycket, eller som Internationella valutafondens SDR *,  förutom att den nya internationella bancor inte kommer att skapas bara för att ges till militära länder för att de ska kriga mot länder som USA inte gillar. 

* [ SDR Särskilda dragningsrätter, , internationella reservtillgånghar skapade av IMF, som också delar ut dem till medlemsländerna i proportion till deras ägarandel i IMF, de innebär en potentiell fodran på medlemsländernas valutareserver. Men de är ingen valuta i sig…Wikipedia].