Denna artikel har publicerat på Venezuela: Nordic Solidarity Network.
Jag har förstått att man tidigare sänt artikeln till etablerade media, som ej velat publicera den.
Denna artikel har publicerat på Venezuela: Nordic Solidarity Network.
Jag har förstått att man tidigare sänt artikeln till etablerade media, som ej velat publicera den.
Bra artikel men Margot Wallströms senaste uttalande var ju att konflikten ska lösas med fredliga medel så där verkar artikeln slå in en öppen dörr. Jag kulle uppskatta en mer djupgående analys av vad Wallström sagt den senaste tiden i Venezuela-frågan!
Den som tror på Wallströms propaganda är naiv,
Wallström tar ”inte ställning” till planerad statskupp
http://www.friatider.se/wallstr-m-tar-inte-st-llning-till-planerad-statskupp
Det vore intressant att få veta vilka ”fria medier” som haft mage att avvisa ett rop på hjälp som detta ?
Det var faktiskt en hel del bättre förr, det framkommer i en färsk dramadokumentär om det svensk-finska samarbetet för att rädda chilenare från juntans dödspatruller 1973. Den svenske ambassadören spelas i denna finska produktion av en Mikael Persbrandt i högform. Initiativet kom från denne och en del övertalning behövs men han får därefter betydande hjälp av finske charge d’affairs Tapani Brotherus och dennes fru, till vars muromgärdade villa de efterspanade flydde för att senare förses med utresevisum och kunde ta sig ur landet. Medan den svenske ambassadören förmodligen hade stöd hemifrån för sitt agerande var det annorlunda i Finland. Brotherus agerade i tysthet och på eget initiativ och motarbetades av alla sina närmaste inom den konservativa diplomatkåren. ”Vi har aldrig tagit emot flyktingar” säger Brotherus. ”Jag skall tala med Palme att han ringer Kekkonen” säger ambassadören. Huruvida samtalet ägde rum känner jag inte till. Mycket möjligt. I vilket fall ledde det till att Finland tog emot en flyktingkontingent från Chile och dessutom agerade ombud för DDR som tog emot det dubbla antalet. Kekkonen fick hemma ett starkt stöd från en vänster som ännu hade kompassen i behåll.
På den tiden leddes våra länder av statsmän. Annat är det idag. Det finns ingen Brotherus inom diplomatkåren och om han dök upp skulle han sparkas omgående. Sympatierna och politiken ligger på de militära interventionisternas och kuppmakarnas sida. Sanktionspolitiken som blivit det nya massförstörelsevapnet i västmakternas arsenal omfattas utan minsta ifrågasättande. Eftersom priset för en intervention i Venezuela dock förväntas bli högt försöker man få andra att göra jobbet. Men inte ens Brasiliens Bolsonaro som hyllar juntan i Chile och sitt eget lands tidigare juntor har visat större entusiasm. Det senaste är att USA:s vicepresident Pence försöker muta militären i Venezuela till en kupp i Pinochet-stil. Med löfte om miljarder i stöd.
Jan Nybonda, jag läste artikeln om detta.
https://svenska.yle.fi/artikel/2019/04/07/de-osynliga-finlandska-hjaltarna-som-raddade-over-tvatusen-personer-fran-diktator
Du skriver: ’Kekkonen fick hemma ett starkt stöd från en vänster som ännu hade kompassen behåll’. Nja, i alla fall vissa delar ur den svenska vänstern hade kompasser som hela tiden, oavsett i vilken riktning de stod, visade Mao och Kina och Pol Pot. Den här vänstern ville inte ens diskutera Kinas stöd till Pinochet. Så den kompassnålen var inte att lita på.
Allt medan jag (eller vi inom APK) alltid har stöttat flyktingar (som var oftast tillhörde vänstern) i Chile, och på andra platser, t ex Sydafrika.
Skulle du stödja dagens finländska president (som vad jag tror är sannfinländare) om han stöttade Guaido? Wallström stöttar ju Guaido (och därmed ’flyktingarna’ från Venezuela), så därför vill jag inte ge henne ett starkt stöd. Kompassen skall alltid riktas till vänster, mot det borgerliga (och ibland fascistiska) förtrycket. Vi ska inte stödja vänsterns motståndare, oavsett nation. DDR stöttade inte fascister, eller fascistiska flyktingar. Däremot stöttade de vänstern i alla länder.
Vi saknar seriösa politiker, finns ingen att stödja. Det finns säkerligen flera bidragande faktorer men en är ”EU:s gemensamma utrikespolitik”. Denna har visat sig utvecklas till de stora EU-ländernas återfall i gamla härskarfasoner. Genom att delegera utrikespolitiken åt de stora inom EU har man successivt tappat incitamentet att tänka självständigt. Den sista presidenten som ännu tänkte egna tankar var Koivisto som avgick 1994. Samtidigt har alla partier kantrat högerut så långt att numera socialdemokraterna fullt ut omfattar interventionspolitiken. Presidenten är inte sannfinländare men däremot har sannfinländarna i opinonsmätningar gått upp som största parti i landet. Hade valet varit nu skulle de leda regeringsförhandlingarna. Gör det någon skillnad ? Skillnaden är mycket liten faktiskt. Gäller muslimsk invandring, men i det mesta är man överens. Sannfinländarna skulle faktiskt kunna bli ännu större om de inte bedrev en så högerinriktad ekonomisk politik. Inom utrikespolitiken stöder de en russofob linje som även är regeringens.
Såg nyss en intervju med die Linkes Hunko som i april besökt Venezuela och där samtalat med alla parter och han ger en nyanserad beskrivning av läget i landet. I Tyskland möttes han av en veritabel ”shitstorm” från etablerade medier och regeringspartier. Det är betecknande att utrikesminister Heiko Maas också besökt regionen men noga undvikit Venezuela. Det är det som är konceptet. Att hindra utomstående observatörer att ta sig in och informera sig – det försvårar en militär intervention om en nyanserad bild skapas av läget. Tyskland är som Hunko säger det EU-land som starkast engagerat sig för en kupp mot Maduro. Hunko säger även att någon direkt nöd inte kan iakttagas – det är förmodligen mer nöd i en rad länder i Latinamerika för att inte tala om Jemen som Hunko jämförde med. Eller som Max Blumenthal sade: det är fler som ligger ute på gatorna i Washington än i Caracas.
Någon måste snart bestäma sig. Man kan inte hylla Jeffrey Sach som påstår att folk dör som flugor av blockaden och samtidigt säg att det inte finns någon nöd i Venezuela! Antingen eller! Jag själv utgår från att de venezolanska barnfamiljer som bor på gator och parker där jag bor har lämnat Venezuela av en orsak. Och inte var det pga hög välfärd.
Märklig artikel. Harald Edelstam omtalas som om han fortfarande lever medan han dog för 30 år sedan och Finland framstår som chilenarnas räddare i nöden. Finland tog emot c:a 200 chilenare medan Sverige tog emot 40 000. Harald Edelstam hade ingen uppbackning av den svenska diplomatiska kåren utan blev utstött för resten av sitt liv. Möjligtvis fick han Palmes personliga stöd. Diplomaterna ogillade starkt hans okonventionella metoder t.ex när han åkte iväg till Kubas ambassad och förklarade den som svenskt territorium, satte upp en svensk flagga och räddade de chilenska flyktingar som gömde sig där från ett troligt angrepp från den chilenska militären. De länder som tog emot flest flyktingar var Kanada, Sverige och i viss utsträckning Rumänien (en del chilenare valda Rumänien eftersom de pratar ett språk inom den latinska språkfamiljen). När Ceaucescu-regimen föll fortsatte många av chilenarna där till Sverige.
Det är Illuminati som drar i trådarna.
(Denna kommentar har postats av en person i Lund som använder flera olika alias och ibland tar en annans persons namn. Det är inte tillåtet i detta forum. / redaktören)
Jag har ingen kännedom om Edelstams uppbackning, det var som framgår ett antagande. Att Sverige tog emot fler har väl ingen förnekat. Poängen i dramadokumentären är ju att Edelstam fick Brotherus att agera, annars hade Finland förblivit helt passivt.
Vad gäller nöden i Venezuela har den många ansikten. Sanktionerna är en silent killer, offren syns ingenstans, inte ens på gatan då det gäller brist på läkemedel.
Flera vittnesmål från amerikanska journalister som Blumenthal och hans kollegor hävdar att gatubilden inte visar på stor misär, de förmögnas supermarkets är överfyllda med varor som folk inte ens på Norrmalm hittar i sina affärer. Den vanliga befolkningen får livsmedel via subventionerad distribution. Förbundsdagsledamot Hunko säger samma sak. Jag återger bara vad de säger, det är märkligt hur någon kan bli så upprörd. Är Heiko Maas politik att föredra ? Förmodligen, eftersom jag förstod att Andersson såg att Libyens fall från högst BNP per capita till lägst i Afrika var en ypperlig lösning.
https://youtu.be/8-PQQy4b050
I videon ovan kan du Jan se vad CLAP ,(den subventionerade maten)innehåller.
Maduro höjde nyligen minimönen per månad till 7,60 USD
En CLAP-låda kostar c:a 3 USD i vissa delar av Venezuela. CLAP säljs mot uppvisande av ett Patriotiska Id, samma Id som registreras vid röstlokalerna.
Varje venezolan exporterade under 2018 olja till USA till ett värde av 72 USD per månad. Den totala oljeexporten per venezolan per månad var c:a 200 USD under 2018.
I min hemstad har de kommit 36 000 venezolaner, innan Trumps sanktioner var de 16 000. Många bor på gatan.
Det är möjligt att få venezolaner bor på gatan, de flesta fick gratis hus av Chavez. Så även om de inte bor på gatan i Venezuela så är hungern utbredd, mediciner är inte det enda de fattas.
Vill gärna att du visar mig var jag påstått ”att Libyens fall från högst BNP per capita till lägst i Afrika var en ypperlig lösning”.
Du gav en beskrivning av Gaddafi som Nelson Mandela inte skrev under på. Mandela sade att när apartheid äntligen avskaffades i Sydafrika ville västmakterna att han skulle ta avstånd från Gaddafi. Mandela vägrade. ”Gaddafi stod vid vår sida utan att vika när ingen annan gjorde det”. Gaddafi var säkerligen i europeérs ögon en egenartad figur, men det finns videon på nätet med intervjuer som visar att han var mycket mer än sina poser. Han hade en realistisk bild av maktkampen i Mellanöstern, Afrika och om nykolonialismen överhuvudtaget som vida överträffade vad någon västledare kunde prestera under denna tid.
Vad beträffar nöden i Venezuela vill jag endast påpeka att det finns meriterade journalister som ger en något annorlunda bild än du. Jag vet inte vem som har rätt men det jag däremot vet att före varje militär intervention behöver en masshysteri piskas upp som vädjar till folkets nöd och utsatthet som interventionen skall avskaffa: Irak, Libyen, Afghanistan, Syrien och nu Venezuela. Jemen passar inte riktigt in i mönstret fast jag förmodar att saudimedier beskriver läget just så. Venezuela kan säkerligen krossas till ett högt pris, Iran däremot kan bli strået som knäcker imperiet.
https://www.checkpointasia.net/us-state-department-publishes-then-deletes-sadistic-venezuela-hit-list-boasting-of-economic-ruin/
Här kommer ett nytt avslöjande från Grayzone. Läs artikeln men gå sedan vidare till det länkade dokumentet från US State Department. Dokumentet som beskriver den amerikanska sanktionspolitiken och kuppförberedelserna har numera försvunnit från departementets hemsida. Sadismen i beskrivningen samt illegaliteten i hela upplägget var alltför tydliga, varför någon såg det som bäst att allmänheten inte fick läsa det. Fast nu blev det uppsnappat i alla fall.
Under år 2017 så exporterade Venezuela för 27,8 miljarder och importerade varor för 9,1 miljarder. Så även om det är sant att Trumps sanktioner 2017 innebar en förlust av oljeinkomsterna på 6 miljarder som din länk påstår så kan man fråga sig varför man hade ett handelsöverskott på 18,7 miljarder som man valde att inte använda till import av livsmedel och medicin. Var blev dessa pengar av?
Offren för Gadaffis terrorattentat i Lockerbie eller befolkning i Uganda, Tanzania och Chad håller kanske inte med om Gadaffis alla fördelar efter hans militära intervensioner till stöd för en annan hjälte Idi Amin. Självklart fanns det positiva drag hos Gadaffi-regimen men de hot jag blev utsatt för i Tripoli 2005 gör att jag förstår att det fanns libyer som drömde om demokrati och frihet. Vad jag inte accepterar är den utländska interventionen som var ett brott mot FNs egen resolution. Det går att ha två tankar i huvudet samtidigt.
Det är möjligt att jag har fel om Venezuela men jag tror inte det, jag lever mitt i Venezuelas kris fast på andra sidan gränsen. Mina siffror ovan är hämtade bl.a från Jeffrey Sachs rapport. Med den som grund har jag räknat ut att varje venezolan i arbetsför ålder tjänade in 200 USD per månad bara från oljeexporten men fick i lön 3 USD per månad under 2018. Vart tog resten av pengarna vägen? Huvuddelen av produktionskostnaden är löner och huvuddelen av statens kostnader för t.ex skola och sjukvård är också löner så var blir pengarna av? Ok, om vi nu erkänner att Maduro-regimen och kretsen kring regimen har förskingrat de övriga pengarna som de nu har i säkert förvar i banker i Panama och Schweiz men att trots allt Maduro är en patriot som försvarar landet mot USA-imperialismen. Hur skulle Sverige se på någon som utgav sig för att försvara Sverige men undergrävt totalförsvaret så totalt att nästan ingenting fungerar? Vilket försvar kan Venezuela erbjuda med en befolkning som är undernärd, med sjukdomar som tidigare var okända, med officerare som tagit sig andra jobb eller emigrerat för att klara sin försörjning, med en elförsörjning som bara fungerar periodvis? Kampen mot imperialism för det nationella oberoendet är mer än stora ord i flammande tal. De stora orden hjälper inte långt när totalförsvaret är ruinerat. Hoppas att ingen är så jävla korkad att de invaderar Venezuela, ingen här i regionen vill det förutom en del venezolaner. Tyvärr finns det en del gamla chavister jag pratat med som drömmer om en militär insats typ den Bush genomförde i Panama 1989. Men i övrigt vill de flesta ha en fredlig lösning bl.a av själviska skäl. Om min lilla stad tagit emot 36 000 venezolaner på kort tid under fredstid, hur skulle vi klara ett krig några mil från Venezuelas gräns?
Sven, Independent hade en artikel om Lockerbie attentatet i December förra året. Gadaffi medgav endast att en man som pekades ut för attentat – al Megiahi – var anställd av den Libyska regeringen.
USA med Bush, Storbritannien med Tony Blair och FN hotade med sanktioner om Gadaffi inte medgav detta, och att han skulle betala ut skadestånd för attentatet. Det var samma president och premiärminister som förde världen bakom ljuset med Saddam Hussins massförstörelsevapen. Så hur tillförlitliga är USAs och Storbritanniens uppgifter?
Följ oljan, och du upptäcker vem det är som vill få bort Gadaffi.
Jag glömde länken.
https://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/lockerbie-bombing-30-years-pan-am-flight-103-megrahi-libya-gaddafi-swire-senussi-masud-truth-a8693421.html
FN-resolutionen mot Libyen kom till för att brytas, det var själva poängen. Mer än lovligt naivt av Kina och Ryssland att inte inlägga veto. Resolutionen var en kuliss bakom vilken angreppet planerades för de libyer ”som drömde om demokrati och frihet”. Och det fick de ju eller hur, demokrati och frihet.
Detta är bra att hålla i minnet när 20 år förflutit sedan den kinesiska stora ambassaden i Belgrad bombades av NATO. ”Av misstag, gamla kartor”. Det var en CIA-planerad noga överlagd bombning som godkändes av Bill Clinton personligen. Så avlägsen framstod ännu den kinesiska utmaningen att man trodde att man kunde bomba dem efter godtycke och ljuga omvärlden rakt upp i synen. Kinesernas brott var att de från ambassaden hjälpte serberna att försvara sig mot det illegala angreppet.
Jag kan inte gå i god för Gaddafis äventyrligheter. Legender lär fortsättningsvis cirkulera. De är en del av showen. Det förvånar mig att en berest person som du inte har noterat att en rad sinsemellan oberoende analytiker kommit fram till att Lockerbieprocessen var en skenprocess. Robert Fisk är en bland dessa men det finns många till som noterat att utredningen var manipulerad. Libyen utpekades av samma politiska skäl som gjorde att NATO försökte skjuta ned Gaddafis plan över Italien men klantade till det och träffade ett italienskt inrikesflyg i stället.
Jo jag har noterat teorierna kring Lockerbie men också att Gadaffi till slut tog på sig skulden och ersatte familjerna till de drabbade. Så vem skall man tro på?
Det märks tydligt hur ni drömmer om ”imperialisternas våld och militära intervention”. Men jag tror ni kan glömma det. Imperialisterna har redan lärt sig läxan och hot är ingen intervention. Det våld ni kommer få se är snarare det inbördes våldet mellan oppositionen och de socialistiska paramilitära grupperna medan omvärldens ekonomiska sanktioner sakta men säkert kommer tvinga fram ett regimskifte i Venezuela på grund av socialismens produktiva inkompetens. Eller som jag fått lära mig, det är väldigt svårt att tro på någon Jesus när magen är tom och hungrar efter mat.
Arbetarklass, jag tror och hoppas du har rätt när det gäller militär intervention. Jag håller däremot inte med om att ”socialister” rent generellt är inkompetenta när det gäller produktion. Flera av Maduros allierade i Latinamerika har lysande produktionsresultat. Förklaringen måste därför sökas i de specifika förhållandena i Venezuela. Jag håller däremot med dig om att ”det är väldigt svårt att tro på någon Jesus när magen är tom och hungrar efter mat”. I min mening motsäger det all logik att ett land som fått utstå en kris som är dubbelt så djup och dubbelt så långvarig som den Stora Depressionen 1929 skulle premiera den ledare som fört landet till bankrutt med stöd i val och gigantiska massdemonstrationer. Det är något som inte stämmer!
Ingen tidigare kris i landets historia kan mätas med den nuvarande krisen. Chavez opposition mot den valda presidenten Carlos Andres Perez liknar mycket Guaidós med en blandning av kuppförsök och val. Perez hade den fördelen att han till slut respekterade valresultat och avgick.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Carlos_Andrés_Pérez
Trots en mycket djupare kris i dagens Venezuela når protesterna ännu så länge inte den nivån som de hade under Perez (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Caracazo). Låt oss hoppas att Maduro till slut tar sitt förnuft till fånga och medverkar till nya val under t.ex FN-kontroll. Det verkar som att han verkligen var beredd att ge upp den 30 april. Han var totalt frånvarande i 15 timmar efter kuppförsöket vilket aldrig hänt tidigare.
”Flera av Maduros allierade i Latinamerika har lysande produktionsresultat.”
Vem och vad? Förklara gärna så jag förstår bättre. Venezuela är ett land som genomgått en socialistisk omdaning under förre presidenten Chavez. Jag tror det är ganska unikt för Latinamerika under senare år. Landet Bolivia gjorde något liknande men jag är tveksam om det blev någon större framgång och om den socialiseringen ens finns kvar idag. Men om det var någon socialisering i egentlig mening är väl tveksamt. Som jag förstått gick omdaningen ut på att ge makten till urbefolkningen som finns i huvudsak på landsbygden. Venezuela har väl endast en allierad vad jag förstått och det är Kuba.
Igår läste jag på någon högersajt att Venezuela var en blomstrande ekonomi på 1960-talet. Man kan undra vad som gjort detta ”race to the bottom”?
Venezuela delade ideerna om 20 århundradets socialism med bl.a Bolivias, Ecuadors och Nicaraguas regeringar. Bolivias tillväxt är en av Latinamerikas starkaste och har varit så under en följd av år. Fattigdomen i detta fortfarande fattiga land har också ständigt reducerats:
https://www.worldbank.org/en/country/bolivia/overview
Man såg också till att man hade reserver vid ett eventuellt oljeprisfall medan Venezuela hade en valutareserv som räckte för 3 månader när oljepriset föll. Andra oljeproducerande länder Saudiarabien hade reserver som täckte 5 år. Jag har nyligen gjort en resa till Chile, Peru, Bolivia och Kuba och Bolivia sticker ut med sin kombination av ökad jämlikhet och hög tillväxt. Speciellt Kuba utmärker sig på andra änden av skalan med låg tillväxt och en explotionsartad ökad ojämlikhet.
Håller med om att Gadaffis kompis Tony Blair är totalt opålitlig och att pengar troligtvis är orsaken både till hans vänskap och svek mot Gadaffi.
https://www.telegraph.co.uk/news/politics/tony-blair/8787074/Tony-Blairs-six-secret-visits-to-Col-Gaddafi.html
Men allt är inte storpolitik, ingen kan få mig att tvivla på att det fanns en legitim demokratisk opposition mot både Gadaffi och t.ex Saadam Hussein. Jag ifrågasätter starkt den ”vänstertradition” som innebär att om Stalin har en vänskaps och icke-angreppspakt med Hitler så skall man inte kritisera Hitler utan framhålla hans anti- brittiska anti-imperialism och goda relation med arbetarna i det ockuperade Norge, att inte kritisera Husseins övergrepp mot kurder och shia, att inte kritisera Gadaffi, Maduro m.fl p.ga att de för tillfället har ett horn i sidan på USA. Det blir inte mycket vänster kvar och all anti-imperialism blir lätt stämplad som diktatur- kramar. Det är sant att men kan separera de två frågorna och inte t.ex göra kritiken till en fråga på ett möte i en antikrigs eller solidaritetsorganisation, eller att diplomater inom t.ex FN kan försvara en stats rätt till suveränitet utan att framföra sin kritik mot landets ledning, men nu är väl ingen här FN – diplomat och Global Politics är väl inte solidaritetsrörelse utan en blogg.
Hittade en intressant artikel av en som försöker ”hålla två tankar i huvudet samtidigt”, att å ena sidan ta avstånd från sanktioner och övrig intervention och å andra sidan ta avstånd från Maduros ekonomiska haveri och strypgrepp på Venezuelas demokrati;
https://www.jacobinmag.com/2019/02/venezuela-noninterventionism-self-determination-solidarity
Visst kan man det. Men i dagsläget är kamp mot och information om sanktioner och interventionsplaner det primära.