I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel – en viktig idédebatt.
Ulf Karlströms artikel ”Är högern vimsig eller vad sysslar de med?” kommenterar och diskuterar Johan Hakelius bloggartikel ”Ett våldsamt klassamhälle där krigsherrar sätter reglerna.”
Är högern vimsig eller vad sysslar de med?
Johan Hakelius (JH) är skribent och författare, arbetat bl a som ledarskribent och biträdande politisk redaktör på SvD, chefredaktör m m på Finanstidningen och dito på tidskriften Fokus. Fokus: Hakelius: Ett våldsamt klassamhälle där krigsherrar sätter reglerna.
I tidskriften Fokus (28/8) skrev JH en krönika om ”det stenhårda svenska klassamhället”. Ojdå, tänkte jag, de orden brukar inte höras ur borgerlighetens mun. Klasser och klassamhälle finns ju inte, utan det är bara övervintrade socialister och kommunister som håller på och tjatar om det.
Låt oss därför läsa JH:s artikel mer noggrant än den måhända förtjänar.
Han börjar med att säga att ”på kort tid har Sverige blivit ett klassamhälle så stenhårt…”. Sverige har varit ett klassamhälle så länge kapitalismen härskat här, men ”kapitalismens gyllene år” 1945-75 genererade arbete och skatteintäkter, så att en relativt bred välfärd kunde skapas. Med krisen i börjar på 1990-talet monterades denna välfärd succesivt ned, och i synnerhet med borgerliga regeringars alla skattesänkningar. Om vi modererar JH:s uttryck kan vi säga att klassamhället idag är hårt; den nyliberala politiken fick ett totalt genomslag i Sverige, och konsekvensen ser vi idag.
JH fortsätter med ”runtom i Sverige har små orter tömts på sina invånare” och konstaterar att det beror på urbanisering och globalisering. I det har JH rätt, om vi konkretiserar globaliseringen till företagsutflyttning och fri rörlighet för valutor och kapital. Emellertid blandar JH in en mer perifer fråga om fattiga landsortskommuner som villigt tog emot invandrare/flyktingar för att få statliga bidrag, men blev ännu fattigare när statsbidragen upphörde. Därmed flyttar invånare bort ”från en bygd de inte längre känner igen”. Utflyttningen beror till största del på andra faktorer, framför allt brist på arbeten och framtidsutsikter för unga.
Nu börjar JH ”svinga sig i lianerna”. Invandringen i småorter leder till ”en nedåtgående social spiral” och ”integrationen [blir] omöjlig”. Vidare: ”produktionen av en underklass, som sitter fast i en värld där det krävs exceptionella egenskaper för att lyckas omforma det egna livet till något bättre”… ”I Sverige har på kort tid slumområden runtom i landet”. ”Produktionen av slumområden” har skett i invandrartäta storstadsområden, och inte i landsorten.
”Slumområden, utomeuropeiska invandrare och gängskjutningar” blir sedan temat för JH:s krönika. Förvisso har skjutningar och sprängningar blivet vanligare, men i JH:s huvud finns inte det tidigare trasproletariatet i Hells Angels och Bandidos. Det var många, alldeles för många, små pizzaägare och andra invandrarföretagare vilka kan vittna om utpressning från det slöddret.
Sedan häpnar man över den nya förvirrade (?) högern: ”det stenhårda klassamhället som Sverige är på väg att etablera: rika och fattiga lever i allt större utsträckning under olika regimer. Bättre ställda är i allt väsentligt fortfarande under rättsstatens vingar… fattiga människor lever i allt högre utsträckning i auktoritära klansamhällen, där våldsamma krigsherrar sätter reglerna”.
Alla fattiga i Sverige lever inte i klansamhällen, men i JH:s perspektiv gäller det ”i allt högre utsträckning”. JH kan konsten att – som Strindberg sa – trolla med truten.
”Eländet till klansamhällena och kriminaliteten påverkas inte hur mycket ministrarna än twittrar”. Det är en rimlig slutsats, och sedan får vi höra att ”det som krävs är en omfattande strategi för att bryta upp det klassamhälle som redan finns här”.
Klassamhället skall inte alls brytas, det är i stället invandrartäta områden som skall ”brytas” med hjälp av massiva polisinsatser. Man tvingas nog till åtgärder, ”man helst skulle vilja slippa”. Och, konkret JH, vad betyder det? ”Det ger obehagliga ekon av en polisstat…men… alternativet är värre”. Det sägs kunna ske inom ”rättsstatens ramar”. Tja, skall vi tro det?
Slutligen kommer JH med det mest allvarliga ”förslaget” och kardinalfelet. Först måste vi ”erövra vårt eget territorium och befria dem som lever under kriminellt förtryck”. Sedan ”måste [en rad problem] angripas på bred front, om förslumningen ska stoppas och klassamhället brytas upp”. Observera detta ”sedan”! Först skall gängen (och annan kriminalitet?) elimineras, sedan skall gangstervärldens rekryter ges jobb (eller vad?). Först straff, sedan jobb. Det är helt absurt. Tanken att de träskmarker där rekryterna bor – utan jobb och framtidsutsikter –skall kunna dräneras med hjälp av polisen är rent ut sag galen.
Nyliberalismen från 1980-talet och framåt – ”den råa kapitalismen” – har med skapandet av enskilda, stora förmögenheter, och extrem ojämlikhet, blivit obsolet (”omodern” och skandaliserad m m). Från Borgarklassen, om än djupt splittrad, krävs nya tag, för att ”mota Olle i grind”. Är det en ny retorik man vill skapa? Ungefär som när Reinfelt tala om (M) som det ”nya arbetarpartiet”? Är det SD:s LO-medlemmar borgarskapet fikar efter?
Låt oss reflektera över Borgarklassens ideologiska dilemma. Den gamla värdekonservativa högern har varit undanträngd av nyliberalismen, men med ”ismen” i vanrykte vädrar man kanske morgonluft? Och vi får höra kritik mot ”globaliseringen”, i viss mån i Trumps fotspår. Det kan gå hand i hand med andra frågor. Jag har tidigare kommenterat t ex Lars Berns Swebb-TV-inslag. Kritik av globalisering paras med konspirationsteorier och klimatförnekande
Kanske finns det hopp om att borgerligheten delvis krackelerar? Borgerlig och (S)-vurm för NATO har möts mycket begåvat av föreningen/hemsidan Alliansfriheten. Finns det andra frågor där man skulle kunna sticka in ett spett och bända isär delar av Borgerligheten? Att den idag är schizofren är uppenbart.
Relaterat.
Ulf Karlström: Kampen mot USA-imperialismen – vilka kan vi liera oss med?
Vad vilja reformisterna?
Bra skrivet av Ulf Karlström. Det ser ut som om förvillandet som arbetsmetod börjar sprida sig till hela högeretablissemanget. Det har väl alltid funnits en tendens att blanda bort korten bland högerns debattörer, men nu verkar det ta sig till högre nivåer. SD har helt enkelt satt ribban. -Skyll alla problem på invandrarna och tveka inte inför rent kunskapsförakt i klimatdebatten. Bara folk förhindras att begripa att demokratin monteras ner och högern tar över fullständigt så är det bra. Så tycks devisen låta.
Förvillarna är synnerligen aktiva på nätet, inte bara på sidor som ”anthropocene” och ”Newsvoice” utan även så på bloggar som den här. Det är lite svårt att tro att all denna aktivitet enbart är spontan. Förvillarnas argument är ofta alldeles för väl synkroniserade för att inte detta skall vara organiserat.
Alla dessa löjligt tvärsäkra påståenden om klimatfrågan som en ren bluff och alla försök att stigmatisera invandrarna går hand i hand med att man vägrar att ens diskutera fossilindustrins enorma propagandaövertag eller nyliberalismens krossande av välfärden. Allt tjänar samma syfte och samma herrar. Den internationella överhet som idag dominerar hela västvärlden vill naturligtvis inte ha dom diskussionerna. Utifrån det är det befogat att dra slutsatsen att det är dessa krafter som nu i stor stil lanserar förvillandet som sitt modus operandi och då också sannolikt ligger bakom och både sponsrar och organiserar högerpopulismens framfart.
För demokratiskt sinnade människor framstår därför kampen mot förvillarna som högst angelägen.
Steigan (och även denna blogg) har flera bra artiklar om det ny angreppskriget, både mentalt och fysiskt. En av underrubrikerna i ett av hans inlägg är ”Holde kontrollen gjennom kaos”. https://steigan.no/2018/09/krigen-mot-syria-ble-forberedt-for-lenge-siden-og-den-bygger-pa-en-ny-militaerdoktrine/
Det är inte bara förvillelse som gäller Anders Å, det är kaos.
Nja, riktat kaos kan hålla med om. Kaos i Arabvärlden är utan tvekan ett mål i sig för USA. Fred och samarbete där skulle kunna göra oljeländerna till dödliga fiender till dollarns ställning.
Här i väst tror jag inte att kaos är målet för överheten, mer än då i hjärnorna hos folk som försöker orientera sig i politiken.
Hur som helst så tycks vi se ny inriktning från överheten. Dels den nätverkspropaganda som beskrivs i Steigans artikel och så det att logik och rimlighet nästan helt verkar ha förlorat sin status. Rasister och klimatsvamlare kan kasta ur sig vilka stupiditeter som helst utan att skämmas och även ledande politiker i väst verkar ha övergett sans och vett. Lögnerna om t.ex. Ryssland och Assad framkallar akut skrattkramp hos alla som tänker efter, men det bekommer inte överheten det minsta, dom bara ångar på, väl vetande att media aldrig kommer att granska dom.
Högerpopulisterna och klimatförvillarna är dom nya skiftnycklarna i överhetens verktygslåda och det är alla demokraters uppgift att göra dom obrukbara.
OK. Jag kanske tar i. Men förhållandet inom EU och Nato, och mellan USimp och EU präglas av kaos. Och i USA verkar nu den politiska situationen vara nog så kaotisk. Vi ser också hur både Macron och Merkel reser/för tankarna österut. Är inte det ett tecken på att de vill dra sig ur det av USA (i huvudsak) skapade kaoset?
Jo du har nog rätt i det, men kaoset i USA är kanske inte planerat, utan mer ett resultat av att många nu börjar ana dollarns förestående sammanbrott som världsvaluta. Kriget var dollarns enda verkliga vän i många år, men Ryssland satte stopp för det i Syrien. Dörren har nu öppnats för t.ex. Iran och Ryssland att helt sluta sälja sin olja i dollar. Ingen kan heller vara helt säker på hur Saudiarabien agerar om dom ser dollarn försvagas.
Antagligen önskar sig inte varken Ryssland, Kina, eller Iran att dollarn faller. Dom hade säkert allihop hellre sett fredliga och rimliga handelsavtal med USA och fortsatt handla sin olja i dollar, men kanske har dollarn nått vägs ände. Dess värde relaterat till USA:s produktion är sannolikt inte ens hälften av dagens och det är troligen ohållbart i längden. Hela luftslottet hänger på vilken valuta oljan säljs i och nu tänker tydligen Rosneft överge dollarn och Ryssland verkar ha bytt större delen av sitt dollarinnehav mot Guld. Dom ser kollapsen rycka närmare och gör vad dom kan för att förbereda sig. Eliten i USA ser det också, men verktygslådan börjar bli tom. Hot, sanktioner och taskigt skådespeleri, typ ”Hakadans” är vad som återstår.
Det kaos vi ser nu lär vara en picknick i det gröna jämfört med som redan står i manus. Dessvärre lär det nog inte begränsa sig till USA.
Vi väntar med spänning på nästan sänning!
Bertil Carlman Problemet är att USA försöker med hot och påtryckningar som en diktator styra världen till sin egen förmån. Framtiden ligger i öst, helt uppenbart. USA har förvandlats till en diktatur, betydligt otrevligare och farligare än forna tiders i Tyskland och Sovjet, men diktatorerna leder inte öppet och är inte synliga. Dom sitter osynliga som klaner i bakgrunden och styr med sin kontroll av media, krigsmaskinen, propagandan, och hot och skrämsel. Det är som den som skriker och gormar mest till slut blir allt mindre lyssnad till.
Hakselius vimsar lite ostrukturerat om ett klassamhälle som han har dimmiga uppfattningar om vilket leder till uppenbara felaktigheter. Bl a tycks han blanda ihop eller jämställa områden i städer (Sthlm) med små orter i landsbygden. Dessa små orter, som skulle lida så hårt av inflyttningar av utomeuropeiska flyktingar, visar sig tvärtom väldigt vuxna den nya uppgiften som hela samhället deltar i och lyckas åstadkomma en utmärkt integration. Dessutom lyfter de nya invånarna upp bygden och inställningen är positiv – där har Sthlm något att lära! Tyvärr kan inte flyktingarna bo kvar. De får inga jobb eller ska utvisas.
Urbanisering är ett finare ord på avfolkning. Den beror nästan alltid på brist på arbeten då kapitalet dragit till storstäderna. Man kan inte heller alltid klaga på företaget, eftersom
förhållandena i glesbygden ofta försvårar att driva företag.
Beror väl på hur man definierar ”klassamhälle” Johan Hakelius och kolleger journalister betraktar ju sig själva helt öppet som en överklass, för att inte säga suprematistisk klass, en egen sluten klan med makt att sätta agendan och opinionen, att styra åsikterna. Intressant nog lever journalistkåren alltmer på bidrag likt invandrarna som är analfabeter eller lågutbildade, och allt betalas med skattemedel, och deras egen förmenta plats enligt dom själva är nära toppen av den nya NWO pyramiden. Pyramiden ser annorlunda ut numera, där finns även valboskapen, den inhemska och importerade, som ständigt måste betalas med bidrag och förmåner för att förmås att rösta på rätt sätt.
”Finns det andra frågor där man skulle kunna sticka in ett spett och bända isär delar av Borgerligheten?” Vem är man Ulf? Borgerligheten kan bara effektivt bekämpas genom att vanligt folk förstår vad som måste göras och engagerar sig i politiken. Det verkar ännu i Sverige gå långsamt, men är enda vägen. Eller menar du att ”man” är borgare som inser hur illa det verkligen står till? Kommunisternas ”Höj Rösten” och tidningen Proletären, denna blogg och andra är nog de verktyg som jag ser i detta upplysningsarbete. Samt att jag förutsätter att det allt mer diskuteras politik på arbetsplatser med flera träffpunkter för vanligt folk.
”Borgerligheten kan bara effektivt bekämpas genom att vanligt folk förstår vad som måste göras och engagerar sig i politiken.”
”Vanligt folk” engagerar sig i samhällsfrågor men inte i partipolitiken. Jag tror det beror på att politikerna distanserat sig från folket. Höga ideal blir lika höga som Babels Torn och dom längst ner förstår inte alls mer än att det är dem som till sist måste betala. Betalar gör folket snällt så länge de kan men när ekonomin viker nedåt blir det tydligare att amöban vuxit sig för stor och folket ställer frågan om de verkligen vill ha den?
https://www.dn.se/nyheter/politik/m-kraver-neddragning-av-svenskt-bistand/
Till Bertil:
KP:s roll är viktig, och får inte förringas. Dock finns det flera strängar att spela på. Mitt ”man” syftar framför allt på borgerliga aktörer, eller i samarbete med socialister/kommunister inom t ex en enhetsfront. Jag brukar peka på att vi vann Euro-omröstningen 2004, inte pga vänsterns styrka, utan på den borgerliga splittringen. Fredsarbetet kan ses som en sådan arena, och förhoppningsvis kan vi skapa fler.
”Fredsarbetet kan ses som en sådan arena, och förhoppningsvis kan vi skapa fler.” Du är optimist Ulf, och det tror jag även att jag är; ja det måste vi vara. Jag ser dock inte ens några embryon till sådana enhetsfronter i Sverige. Världens ekonomiska händelsecentrum ligger i Eurasien, fast det är det få svenskar som ser. Och det politiska händelsecentrum ligger också där, fast med brännpunkten i kampen mellan USA, Israel (plus Eu och Nato) å ena sidan och Kina, Ryssland, Iran plus några stater till å den andra sidan. Sverige ligger nu så långt i periferin, att det som händer här nästan bara kommer att vara en reflex på vad som sker i de två nämnda händelsecentrumen. Jag lägger till exempel märke till att det höga talet om den transatlantiska länken har blivit påtagligt lägre, och som du säger, det skall understödas så gott det går. Denna ”sänk volymenarenan” har inte ”vi” skapat. Det har händelserna i brännpunkterna skapat.
Detta är inte på något sätt en vetenskaplig analys, utan tyvärr än så länge mest en tro.
”Högerprofil: “Sverige är ett våldsamt klassamhälle” – Är högern vimsig eller vad sysslar de med?”
Nej, högern är inte vimsig. Högern är överlag klarsynt och pragmatisk därför vinner den terräng i opinionen.
Om någon blivit vimsig så är det vänstern. Särskilt den radikala som inte förmår hänga med i utvecklingen. Som privat amatörmässig åsiktsbildare har det knappast någon betydelse men för den som vill verka som sakkunnig i en öppen demokrati kan knappast leva upp till kraven och riskerar sin karriär med en neslig sorti. Jag tänker närmast på den vältaliga krönikören Åsa Linderborg som till slut fick problem att ens kalla sig ”vänster”.
Jag vill mena att dogmatiska läror, vilka de nu än är, i längden inte kan hävda sig i en demokrati som ständigt är under förnyelse. Det förhållandet får till följd att åsiktsbildningar som en gång betraktades progressiva men som inte kan förändras med tiden kommer betraktas som föråldrade och konservativa. Lite tråkigt för Linderborg som till slut måste ge upp. Men riktigt alla radikala vänstermänniskor är inte sådana så hoppet existerar faktiskt om en ”uppdaterad” radikal vänster. Vid lite slösurfande i går kväll besökte jag tidningen Proletären och fann där en krönikör som framförde en bild liknande min egen. Det kändes som en form av bekräftelse och till råga på allt var krönikören läkare till yrket, precis som redaktören på den här bloggen som jag numera närmast som kommunistfrämjande. Begreppet ”vänster” räcker inte då det för mig lika mycket förknippar till borgerligheten.
http://proletaren.se/artikel/vanstern-har-opererat-bort-verkligheten
Det är inte ofta vi har liknande/samma uppfattning. Ska vi gå med i KP?
”Ska vi gå med i KP?”
För sisådär tio år sedan hade jag säkert blivit smickrad över erbjudandet men inte nu längre. Insikt i politiken har medfört jag vill ”stå på egna ben” i olika ställningstaganden och allmänhetens minskade intresse för att deltaga i partipolitiken visar att jag inte är ensam om den åsikten. Jag har fått för mig att de flesta enskilda åsiktsbildare som figurerar på bloggar och Youtube också är fritänkare. Jag förstår ni här inne på den här bloggen drömmer om ’massrörelser’ liknande dem redaktören kan visa på bilder från gatorna i Caracas men jag kan inte se den utvecklingen hos oss här i Sverige eller västvärlden överhuvudtaget. Tvärs om tror jag politiken individualiseras och politiker blir mer ett geschäft än folkets representanter. Utvecklingen här i Sverige går snarare åt ett håll vi kan se i USA, välbetalda samhällets administratörer i ett alldeles eget skrå för proffessionellt politiskt hantverk. Det pågår säkert ingående förhandlingar just nu om vem som kan platsa bäst som Sveriges utrikesminister för en socialdemokratisk röd/grön regering. Kravlistan förstår du säkert själv?
Som jag berättat tidigare har jag varit medlem i Vänsterpartiet och det får räcka med det. För mig finns det inget som lockar, vad skulle det vara? Men hade jag varit ungdom och tänkt mig en framtid inom politiken så hade ett engagemang i ett parti varit det självklara valet. Som ung är det också lättare att anpassa sig. Låt mig bara påminna om journalisten Lars Adaktusson som tänkte sig bli politiker på lite äldre dagar. Det slutade inte så lyckligt kanske? Förmodligen bättre om han hade stannat kvar på SVT som de flesta andra som gjort sin karriär där.
Det var en modig man på tidningen Proletären som vågade yttra sig på det sättet. Samtidigt var det modigt av tidningen Proletären att publicera krönikan. För mig blir det en anledning att besöka tidningen Proletären då och då.
Jag tittar i din blogg dagligen även om jag beslutat minska kommenterandet. Jag tror det blir bäst så.
Tack för synpunkter. Förslaget är kanske inte så gravallvarligt. Proletären har ganska högt i tak. Littorin är en läkarkollega i Malmö och jag hoppas hinna återpublicera hans text. Nästa vecka kommer en artikel om tennis och politik som han uppmärksammat mig på. För mig är det en ständig kamp med tiden med allt jag vill publicera.
Politiska partier tror jag inte har lika högt till tak. Det måste vara därför politiker så sällan är aktiva på Internet. Men Twitter har istället blivit deras hemstad där de ofta kommenterar i korta och snabba stycken. Men även det är riskabelt. Du såg nyligen hur det gick för moderaten Hanif Bali. Partiet tog ifrån honom alla uppdrag. Omedelbar bestraffning likt gamla tiders magistrar gav skolpojken en örfil om denne varit olydig. Jag tror inte du är medlem i något parti. Det skulle drastiskt minska din rörelsefrihet på den här bloggen. En anpassning, som jag själv måste förhålla mig till här.
På socialkonservativa sidor finns som regel en rubrik för kriminalitet/brottslighet men som av fullt förståeliga skäl saknas på den här, som jag ser det, radikala vänsterbloggen. Brottslighet är en känslig fråga för vänstern då förövarna oftast är de människor de säger sig försvara. Resultatet blir därför oftast som strutsen med huvudet i sanden. Vill inte veta, vill inte höra, vill inte se. Gäller det regeringsparti blir det dessvärre i längden en ohållbar situation och än värre när brottslighet blir till en daglig politisk fråga.
Vänstern och liberala partier gör allt för att bannlysa det socialkonservativa partiet Sverigedemokraterna och vägrar erkänna det bakom faktiskt existerar en folkrörelse fullt duglig att göra skillnad. Situationen kan lätt uppfattas som demokrati förvanskats till demokratur.
Om det nu skulle vara på det viset så börjar demokraturen vackla. Innebörden i demokratur är delvis hämtad från diktatur och gemensamt för båda är de kan ge vika för folkligt tryck.
Den s.k. ”straffrabatten” har länge, mer eller mindre i det dolda, varit en av vänsterns sociala ingenjörskonst som gjort tydligt avtryck i det svenska rättsväsendet. En reform som varit fullt försvarbar i det som jag uppfattar är den förlängda och utvidgade ”svenska modellen”. Åtminstone till nutid då brottsligheten eskalerat i samhället så pass att politikerna håller på att förlora greppet.
Slopad straffrabatt har länge varit ett krav från det socialkonservativa partiet Sverigedemokraterna och nu läser jag på SVT att Socialdemokraterna vill slopa rabatten och se över bestämmelserna. Om de nu får Miljöpartiet med sig vill säga. Miljöpartiet som jag uppfattar som ett utpräglat kulturvänsterparti som står i rakt motsatt riktning från det socialkonservativa partiet som jag skulle vilja beskriva till ”kulturhöger”.
Vad det i Sveriges Riksdag ingående Vänsterpartiet står i frågan bör inte på något sätt vara oklart men lägg märke till att inte Vänsterpartiet nämns i SVT artikeln överhuvudtaget. Men det finns ingen anledning till oro för Vänsterpartiet. Åtminstone så länge det finns kvinnor och storstäder är den gruppen av väljare säkrad.
För mig börjar det förut så egenmäktiga maktpartiet Socialdemokraterna likna en kameleont som byter färg efter omgivningen. Kan det i längden fungera så utan att riskera slitas i stycken?
Kanske de redan börjat fundera över vad som ska komma efter Socialdemokraterna?
Varför inte ”Demokratiska Alliansen” eller något i den stilen, dugligt att bilda opinion till att säkerställa maktinnehavet för ett framtida regeringsparti.
Jag tror det är alltför få människor som riktigt förstår vad slopandet av nationalstaten, fri invandring och det generösa ”flyktingmottagandet” inneburit för det svenska samhället. Kanske det i framtida historieböcker kom att kallas ”migrationsrevolutionen som förändrade Sverige i grunden”.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/spricka-i-regeringen-om-slopad-straffrabatt-for-unga-miljopartiet-sager-nej
Sveriges makthavare är inte höger utan vänster. Hakelius är en udda figur som skriver mer informerat än de flesta och utan skygglappar. Medielandskapet domineras fullständigt av figurer som Anders Lindberg, Oisin och Lars Lindström; miljöpartistiska smilfinkar som backar in i kaklet.
Den otjänst som det samlade politiska etablissemanget gjort Sveriges befolkning genom att släppa in hundratusentals från mellanöstern och nordafrika är av en magnitud vi aldrig skådat under parlamentarismen. Alla, från moderater till kommunister, har uppträtt som alla goda gåvors givare, de är alla socialdemokrater med hundratusen i månadslön och reträttplats på någon skattefinansierad stiftelse.. Om man kallar det höger eller vänster kan kvitta.
Frälse är rätta ordet.
Högerfolk som Hakelius kommer väl alltid ropa på fler poliser och framstå som komplett galna, för oss som tror på ökad jämlikhet och att dela någorlunda solidariskt och rättvist på arbetsuppgifterna och inkomsterna i samhället, men man ska inte kasta sten i glashus.
Hur många i den s.k. ”Vänstern” har inte övergett ordet ”klass” (ökad jämlikhet) för att juffsa aktivt med saker som repellerar en majoritet av folket, eller villigt satt sig i knät på högern bara för att ”stoppa rasismen”, som högerpolitikens krigsförbrytelser, kolonialism och juffsande med sekterism har skapat?
”Vänstern” kan ha rätt i att det är omoraliskt eller kontraproduktivt att höja straffen eller att utvisa de utlänningar som blir kriminella i detta samhälle, men hur gångbart är denna åsikt hos alla de svenska medborgare som blivit drabbade av kriminaliteten och följaktligen känner ett fullt rimligt hat mot den kriminalitet som de har konfronterats med?
Det är inte mindre galet av ”Vänstern” än Hakelius, men ännu mera galet, anser jag.
Och hur skall vänstern kunna bli enad och kunna samverka och ta makten om fokuset inte ligger på just klass (ökad jämlikhet), valsamverkan och andra rationella sakfrågor som kommer få ett mycket stort folkligt stöd?
[…] Ulf Karlström skriver i mail till mig ör ett år sedan “Här får du en ny artikel om krönikan. Jag blev nog inspirerad av den om Hakelius.” Högerprofil: “Sverige är ett våldsamt klassamhälle” – Är högern vimsig eller vad sysslar… […]