Sverige öppnar sig utan förebhåll för Natos strategi, ledarstruktur, militära planering och rollfördelning

Vi har på alliansfriheten.se redovisat det Letter of Intent (LOI) som Finland tillställde Nato den 5 juli i samband med förhandlingarna om medlemskap. Sverige tillställde Nato motsvarande LOI samma dag i anslutning till sina medlemskapsförhandlingar. Finland har offentliggjort sitt LOI på utrikesministeriets hemsida. Sveriges LOI har inte offentliggjorts av regeringen. Men vi begärde att få ut handlingen från Utrikesdepartementet.

Vi har nu fått del av dokumentet och handlingen kan läsas från länken nedan.

De finska och svenska handlingarna är i stort sett likalydande. Men man kan notera att Sverige missat att till skillnad mot Finland  rubricera handlingen som ett Letter of Intent, något som bara understryker Sveriges reservationslösa bundenhet av åtagandena och utfästelserna i avtalsdokumentet. En annan skillnad avser hur mycket pengar länderna ska betala till Nato, där Sverige ska betala mer än Finland, vilket följer av de fördelningsprinciper som Nato tillämpar och som Sverige uppenbarligen accepterat.

En annan svårvärderad skillnad är att Finland har gjort en reservation i sitt LOI, genom att få med skrivningen: ”The Republic of Finland’s position on the responsibilities and obligations of NATO membership was set out in detail in the statements made for the record during the accession talks.” Sverige har inte något sådant förbehåll. Vad de finska egna positionerna handlar om ska här lämnas öppet. Men det skulle möjligen kunna handla om Ålands neutraliserade ställning, hanteringen av äldre trakter med Sovjetunionen/Ryssland och bevarandet av värnplikten som helt avgörande för egen finsk försvarsstrategi.

Ett spörsmål som berörts under den stympade och förkvävda  svenska diskussionen om Nato är frågan om utländska baser och placering av kärnvapen här i landet, där det från statsledningens sida förklarats att ingetdera är aktuellt. Man vill gärna tro att det är allvarligt menat. Något stöd för en sådan linje finns emellertid inte att hämta i Sveriges LOI, som ograverat ställer sig bakom Natos kärnvapenstrategi och inte gör förbehåll för utländska baser. Därmed är saken öppen men inte avgjord. Det kommer att bli en central uppgift för de nationella krafterna i vårt land att se till att dessa förklaringar infrias.

Ansökan har föregåtts av flera möten och diskussioner med Nato och USA om vars innehåll mycket lite offentliggjorts. Men krav på Sverige har förts fram vid statsministerns och utrikesministerns möten i Washington om att Sveriges försvarsmakt  skall ha ett utökat operationsområde omfattande Östersjöområdet och  Arktis.

För Sverige gäller det under alla omständigheter att bygga och utveckla det folkförsvar med många fler värnpliktiga som statsminister Magdalena Andersson i flera omgångar återkommit till. Sveriges LOI med Nato är därvidlag inte till någon hjälp, snarare tvärtom. I det är det Natos övergripande strategi som är riktgivande. För de nationella försvarsvännerna i vårt land blir det av avgörande betydelse framöver att hålla fast vid ett folkförsvar helt koncentrerat på det egna landets säkerhet och fred.

Genom Sveriges LOI lägger vi oss platt för Natos nya strategiska koncept. Ryssland förklaras vara en huvudfiende och en antagonistisk plattform för relationen till Kina börjar utvecklas. Inget av detta utgör svenska intressen. Det är stormaktspolitik av gängse slag som vi bör distansera oss från så långt det bara går.

Turkiet får i Sveriges LOI en särskild klapp på axeln genom allmänt tal om terrorism utan konkretion.

Sverige inordnar sig osjälvständigt i ledet. Vårt självbestämmande försvagas ordentligt. Men mycket är öppet och återstår att avgöra. Någon hjälp av Sveriges LOI är inte att hämta. Det gäller alltså för de nationella krafterna att samla sig och enas om ett svenskt försvar och svensk suveränitet.

Sveriges LOI går att läsa här  Sveriges Letter of Intent för Natomedlemskap.