Sydamerika drabbat av USA-kontrollerade Internationella Valutafondens politik. Stora protester. Exemplet Ecuador.

Denna artikeln har vänligen översatts av en generationskamrat som vuxit upp till och med norr om Boden, där jag mest växte upp. Tack kamrat! Jag har förkortat artikeln något utan att dess innehåll påverkas och har även lagt till några tidigare publicerade relevanta artiklar (tycker i alla fall jag) under ”Relaterat”.

Författaren Peter Koenig är en ekonom och geopolitisk analytiker som arbetat i över 30 år hos Världsbanken och Världshälsoorganisationen runt om i världen. Den har publicerats på Globalresearch. Globalresearch: Ecuador – and the IMF’s Killing Spree.

Sedan en tid kommer rapporter om stort missnöje och stora protester mot den ekonomiska politiken i stora USA-influerade högerregeringar i Sydamerika som Argentina, Brasilien, Chile och Ecuador. Gemensamt är att de influerats av samröre med och lån från USA-dominerade IMF (Internationella Valutafonden) och Världsbanken.

Även Ecuador drabbas av Internationella Valutafondens politik.

I nästan 40 år har IMF hanterat sin ekonomiska policy genom det dollarbaserade monetära systemet och brutalt förstört nation efter nation och därmed indirekt dödat hundratusentals människor. Indirekt, naturligtvis, eftersom IMF inte skulle använda traditionella vapen och bomber, utan de har använt dödande finansiella instrument – de dödar genom att skapa hungersnöd, genom att göra människor utblottade, de förhindrar att oumbärlig medicinsk utrustning och medicin kan komma in i ett land, och de till och med förhindrar att mat importeras, eller importen sker till fruktansvärda priser som bara de rika kan betala.

Det senaste offret för detta är Ecuador. Till att börja med, bör man veta att sedan är Ecuadors ekonomi till 100% ”dollariserad” sedan januari 2000 och att IMF som är kontrollerad av USA genom absolut vetorätt. I Latinamerika är också El Salvador och Panama 100 % dollarberoende.

Wall Street Journal skrev nyligen ”Den amerikanska dollarns förstärkning gentemot andra valutor, har minskat nettoexporten av andra råvaror än olja från Ecuador, vilket, i kombination med kurssvängningarna i oljepriserna, begränsar landets möjligheter till ekonomisk utveckling.”

I mitten på 1990-talet tog en allvarlig ekonomisk kris sin början i Ecuador, den kulminerade omkring 1998.
Krisen var en följd av klimatförändringar och amerikanska företags och bankers manipulationer med oljepriset (bensin är Ecuadors viktigaste exportprodukt), och den resulterade i stora bankkonkurser och hyperinflation. Ecuadors ekonomi var vid den tiden delvis dollariserad, som i de flesta latinamerikanska länder, dvs. Peru, Colombia, Chile, Brasilien – och så vidare.
Tidningen tillade,

Krisen innebar en stor möjlighet för USA att via IMF ta full kontroll över Ecuadors ekonomi genom att till 100% dollarisera den. IMF använde samma metod i Argentina, nämligen full dollarisering av ekonomin med det angivna syftet att bekämpa inflationen och för att åstadkomma ekonomisk stabilitet och tillväxt.

I januari 2000 förklarade dåvarande president Jorge Jamil Mahuad Witt i Ecuador att den amerikanska dollarn nu var Ecuadors officiella valuta och den ersatte landets egen valuta, sucren.

Att byta till ett annat lands valuta är absurt och kan bara leda till misslyckande. Och att det gjordes tio år efter att Argentina tvingats att omvärdera peson i paritet med US-dollarn, inga fluktuationer tilläts. Samma påstådda anledning (”ekonomisk kris”, hyperinflation), samma verkliga syfte: att kontrollera rikedomarna i landet – absolut misslyckande förprogrammerades. Lärde sig inte Ecuador något av Argentinas erfarenhet?

Kommentar: Argentina har nu stora ekonomiska problem och kraftfulla folkliga protester som möts med stort våld.

Ecuadorianska varor och tjänster började noteras i dollar och blev för dyra för lokalbefolkningen och icke konkurrenskraftiga för export. Detta ledde till sociala störningar, vilket resulterade i en statskupp och presidenten var tvungen att fly från landet och ersattes av Gustavo Noboa, från samma CDU-parti (2000 – 2003). Ända sedan dess har dollarn förblivit kontroversiell i den ecuadorianska befolkningen.

President Rafael Correas tysta försök att ta tillbaks sucren besvarades av ett CIA-inspirerat kuppförsök av poliser den 30 september 2010. (Bild:Raphael Correa)

Under 2017 har CIA / NED (National Endowment for Democracy) och det amerikanska utrikesdepartementet orkestrerat en så kallad ”mjuk” regimförändring. De uppmanade (mycket troligt ”framtvingade” ) Rafael Correa att avstå från att kandidera till president, eftersom det stora flertalet ecuadorianer ville se honom göra det. Om han hade kandiderat så hade det krävts en ändring i konstitutionen som antagligen lätt skulle ha accepterats av parlamentet. Istället fick de Correa att hans tidigare vice president (2007-2013) Lenin Moreno, som kandiderade på Correas plattform, den socialistiska PAIS-alliansen. Därför förväntades den socioekonomiska politiken fortsätta i Correas anda.

Mindre än ett år senare kovände Moreno, han blev en direkt förrädare mot de människor som röstade på honom. Han omvandlade Ecuadors ekonomi enligt den nyliberala doktrinen – privatisera allt, lägg beslag på de sociala sektorernas pengarna, minska drastiskt de sociala tjänsterna. Han förvandlade en överskottsekonomi med stora sociala förmåner till en som präglades av fattigdom och elände.
(Bild: Lenin Moreno)

President Correa efterlämnade en blygsam skuldkvot på cirka 40%. Jämför detta med USA: s skuldkvot 105% och på cirka 700% om man tar hänsyn till utestående obligationer.

IMF-lånet på 4,2 miljarder US-dollar ökade skuldkvoten med 4% och medförde social misär, något som av nyliberala ekonomer kallas ”externa faktorer”. Morenos förräderi var praktiskt taget en ”gåva” till USA då han ombesörjde att Assange utvisades från Ecuadors ambassad i London, till mycket hård fängelsevistelse i Storbritannien och med mycket stor risk för utvisning till USA där han riskerar 185 års fängelse.

Samtidigt som Moreno avskrev 4,5 miljarder US-dollar i olika avgifter för stora företag tömdes landets statskassa.

Enligt en rapport från Center for Economic and Policy Research (CEPR) från 2017, en ekonomisk tankesmedja i Washington, lyckades Ecuadors ekonomi ganska bra under Rafael Correas 10-åriga ledarskap (2007 – 2017). Landet förbättrade sina viktiga indikatorer avsevärt: Den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten var 1,5% (0,6% i genomsnitt de föregående 26 åren ); fattigdomsgraden sjönk med 38%, extrem fattigdom med 47%, en multipel av fattigdomsminskningen under de nya tio åren, tack vare en horisontellt fördelad tillväxt, ojämlikheten (Gini-koefficient) sjönk väsentligt, från 0,55 till 0,47; regeringen fördubblade de sociala utgifterna från 4,3% 2006 till 8,6% 2016; tredubblade utgifterna för utbildning från 0,7% till 2,1% med en motsvarande ökning av inskrivningar i skolor ; ökade offentliga investeringar från 4% av BNP 2006 till 10% 2016.

Nu är Moreno på väg att upphäva dessa framgångar. Bara sex månader efter att ha tecknat IMF-lånen har han redan i stort sett lyckats. Allmänhetens ramaskrin kan höras internationellt. Quito är belägrat av tiotusentals demonstranter, som ständigt ökar när ett stort antal, tiotusentals människor från urbefolkningar kommer från Ecuadors Amazonasregion och Anderna till Quito för att uttrycka sin missnöje med sin president. Moreno förklarade ett nödläge på 60-dagar bland annat utegångsförbud. Som en del i detta flyttade Moreno regeringsadministrationen till Guayaquil. I den hårda brutaliteten av militär och polis har flera människor dödats, flera hundra har skadats över 1 000 personer har arresterats.

Protesterna riktas mot det ökända regeringsdekret 883, som höjning av bränslepriserna med mer än 100%, vilket direkt återspeglar sig på kollektivtrafiken och livsmedelspriserna. Här ingår privatisering av offentliga tjänster, vilket lett till många uppsägningar, inberäknat cirka 23 000 statliga anställda; en ökning av aggregerade omsättningsskatter – allt en del av den så kallade ”paquetazo”, som IMF införde.

Demonstranter har uppmanat Moreno, ”Fuera asesino, fuera” – Gå ut, mördare, gå ut! – Kommer de att lyckas?

IMF: s medel är skulder som införts i onödan, påtvingad privatisering av sociala tjänster och offentliga tillgångar som järnvägar, vägar, och värst av allt, hälso- och sjukvård, utbildning, vattenförsörjning och avlopp. Arbetslösheten ökar och den extrema fattigdomen skjuter i höjden. Offentliga tariffer – vatten, el, transport – ökar, ofta exponentiellt, och berövar människor möjligheten att fara till sitt arbete eller leta efter nyanställning någon annanstans. Sjukdomar som annars kunde ha botats försämras pga. sämre tillgång tillgång till medicinering. Patienter dör för tidigt. Den brittiska medicinska tidskriften Lancet har rapporterar att kraftig försämring av ekonomisk trygghet ökar nivån av depressioner och självmord hos befolkningen i Grekland.

Världsbanken brukar komma in med lån också med liknande villkor.

Vi har sett hur krav från IMF och Världsbanken medfört försämrade förhållanden i bl.a. Grekland och Ukraina. Detta beskrivs i artikel och i andra artiklar under ”Relaterat”.
(Bild: Peter Koenig)
Författaren Peter Koenig är en ekonom och geopolitisk analytiker samt specialist på vattenresurser och miljö. Han arbetade i över 30 år med Världsbanken och Världshälsoorganisationen runt om i världen inom områdena miljö och vatten. Han föreläser vid universitet i USA, Europa och Sydamerika. Han skriver regelbundet för Global Research; ICH; RT; sputnik; PressTV; 2000-talet; Greanville Post; Telesur; Saker-bloggen, New Eastern Outlook (NEO); och andra webbplatser. Han är författaren till Implosion – An Economic Thriller about War, Environmental Destruction and Corporate Greed (Implosion – En ekonomisk thriller om krig, miljödestruktion och företags girighet) -en fiktionsroman baserad på fakta och hans erfarenheter från Världsbanken. Han är också medförfattare till World Order and Revolution! – Essays from the Resistance.

Relaterat.
Mer om IMF – USA:s ombud för ekonomisk imperialism.

”Brain drain” och IMF försvagar utvecklingsländer;
Har IMF ändrat policy?;
IMF stoppar kredit till Ukraina – Är blockaden av Donbass orsak?;