”sydsvenskan” är inte längre ngn tidning, i egentlig granskande objektiv mening. Detta känner de flesta någorlunda insatta till. Även ’sydsvenskanredaktionen” är väl medveten om sin agenda”journalistik” men låtsas inte om det, genom att gå till karaktärsattacker mot solida faktapresentatörer Och så gör även de övr monopolistiska skattefinansierade bladen. ”Dn,s”, ”svenska dagbladet” och så vidares ständiga attacker mot de som kommer med välgrundad fakta, är världsberömd men inte annorlunda än det som sker i övr sk väst. En sorglig utveckling men är så tyvärr. Monopol korrumperar, absolut monopolism korrumperar absolut

Debattklimatet är tyvärr sådant att det är omöjligt att framföra åsikter, om än aldrig så faktaunderstödda, men som avviker från mainstreammedias. Man blir refuserad eller nerklubbad. Okunnigheten är legio och fakta räknas helt enkelt inte. Man avfärdas. Global Politics är ett lysande undantag i Sverige, med tyvärr alldeles för få följare. e liberala ledarskribenterna går i spetsen för spridande av ett falskt narrativ och politikerna käbblar som vanligt. Lars Bern framförde i Swebb-TV en undran om vad förs sorts utpressning (s) utsatts för i nato-frågan och att armen vridits om på Andersson och Hultqvist. Om 50 år får vi kanske veta?

Att du blir överraskad förvånar. Det är ju så att Kalle Kniivilä har helt rätt, du har ju hållit på att sprida rysk propaganda i lång tid. En kär lögn är påståendet om amerikanska biolab som du har spridit i flera omgångar, man kan ju fråga sig varför?

Nu har jag inte förhört mig om du finns med på listan från NewsGuard, men du har ju spridit flera av de mest populära lögnerna:https://www.newsguardtech.com/special-reports/russian-disinformation-tracking-center/

Du avslutar din artikel med:Fram för fri saklig debatt utan kränkande påståenden! Den får jag säga är ganska magstark med tanke på alla hatfulla kommentarer du tillåter.

Vik inte ner dig för dessa fega mobbare till journalister ! Du gör ett ovärderligt arbete med dina sakliga väl underbyggda blogginlägg !

”Något stöd till Ukrainas nationella självständighet går inte att finna på hans blogg.”

Jaha?
Och var finns den nationella självständigheten om landet ifråga är köpt, utnyttjat och politiskt underställt USA?

Det kanske reportern Kalle Kniivilä borde förklara?

Bra, Anders Romelsjö. Jag hör du har verkliga vänner men du är ett gift för den imperialistiska makten.
Det gillar jag och säkert många fler på den här bloggen.
Tillsammans blir vi starkare.

Viktigt att värna om denna öppna kanal till möjligheter att uttrycka åsikter som går på tvärs med den etablerade ”sanningen”.
Kom ihåg dem som med uppoffrande pionjärarbete bröt mark för rösträtten och vår omistliga yttrandefrihet.
Till detta vill jag uppmärksamma och lämna några tänkvärda ord från Radio Sr P1 OBS 20/6-2022
Det är Dan Jönsson som berättar om den Argentinske författaren Ernesto Sabato
och avslutar programmet med av honom följande tänkvärda citat;
”Också om man vägrar tro på framtiden måste det gå att hitta vägen framåt”

Som relativt ny och numera frekvent läsare av artiklar på Global Politics, vill jag säga att jag högeligen uppskattar såväl den upplysande informationen som de intressanta kommentarerna. Särskilt då gällande Ukraina tragedin. Någon objektiv journalistik finns ju inte längre i Sverige och det är endast marginellt bättre uti EU. Sveriges MSM tycker jag dock utmärker sig genom årtionden av fientlig inställning till allt som har med Ryssland att göra. Det sprids rena lögner, viktiga fakta förtigs, få eller inga kvalitativa/objektiva journalistiska analyser erbjuds och relevanta uttalanden av olika stora länders statsöverhuvuden förmedlas ej, eller i bästa fall endast i någon kort intetsägande och förminskande/förlöjligande sammanfattning. Svensk MSM håller oss medborgare i total okunskap om världspolitiska, världsekonomiska och geopolitiska strömningar annat än det som USA fill få framhållet. Tack Anders för ditt ovärderliga arbete för Sverige. Du är inte alls någon ”nyttig idiot” för någon alls, särskilt inte för Ryssarna. Du är en sann fosterlandsvän och patriot. Man kan tydligen utläsa mellan raderna att du verkar först och främst för Sverige, för vår välfärd vår säkerhet och vår framtid! Sverige behöver fler människor som dig inte färre! Sverige behöver lyfta fram och uppmuntra objektiva synsätt på omvärldens händelser, som ju påverkar oss i högsta grad. Inte alla inom svensk press som titulerar sig ”journalist” är en riktig sådan, – jämför med Advokater tex. som övervakade av Advokatsamfundet har att följa sin yrkesutövning efter alla konstens regler och där uppenbara brister i yrkesutövningen kan medföra att Advokat auktorisationen återkallas. En svensk ”journalist” kan komma undan med vilka lögner, påhopp och charlataneri som helst, det verkar inte finnas några som helst etiska eller professionella krav på sådana yrkesutövare. Lögnspridning, förtigande av fakta, häckleri, förtal och vinklade/partiska artiklar och uttalanden är tyvärr etablerad standard.
På tal om begreppet ”nyttig idiot” som dessa charlataner stup i kvart svänger sig med, passar det onekligen bra in på dem själva, då de i sina alster dels springer Hegemonen USAs ärenden, dels, vilket är ännu värre, även underlättar Putins och Jinpings agenda. Det på så sätt, att de piskar upp fientligt sentiment gentemot vår råvarurika granne, som alienerar sig från oss och allierar sig med andra råvaruproducenter och Kina. Kan någon vettig människa förklara för mig hur det skulle gynna oss?
Som det ser ut nu, växer sig samarbetet mellan icke västliga länder allt starkare och i allt snabbare takt. Deras beroende av våra marknader och produkter kommer med tiden att minska och frågan återstår, om västs behov av deras råvaror, fossil energi, billiga produkter och mångmiljardhövdade marknader kommer att minska i motsvarande grad för att vi skall kunna behålla vår välfärd?
Bäste Anders, bry dig inte om de som förtalar dig, då de kunskapsmässigt och intellektuellt inte når dig ens till anklarna. Fortsätt gärna ditt viktiga arbete för Sverige med högburet huvud!
Respekt!

Jag kan inte låta bli att tillfoga hur det var för Thomas Röper, anti-spiegel.ru när han blev bloggare. Han hade bosatt sig i Ryssland för att han gillade folket och landet och hade inte sysslat med politiska frågeställningar före 2014 och brukade läsa Der Spiegel utan att närmare reflektera över innehållet.

Från Ryssland hade han ett helt annat och bättre utgångsläge att observera Maidan-kuppen och dess följder. Det var då han fick sitt livs chock när han läste hur allting beskrevs i tyska och andra västmedia. Röper, då runt fyrtio år gammal och således på toppen av sin arbetsförmåga, fick ett skov av jävlar anamma och han satte sig ner och skrev 900 sidor för att ställa saker tillrätta. Förlaget kortade texten med några hundra sidor.

Och på den vägen är det. Röper fortsätter som den arbetshäst han är och stämplas på samma sätt i tyska media. Dessa saknar motargument, det enda de kan komma med är karaktärsmord, typ Putinkramare och desinformatör. Röper skriver om allt som angår situationen i Ukraina men ett särskilt utredningsprojekt för hans del är frågorna kring Covid och de amerikanska biolabben i Ukraina.

Håller med ovanstående. Är själv ny här senaste året bara. Alltid läst med glädje,även om alla kommentarer inte varit helt genomtänkta nångång då o då från min sida. Finner så många ämnen och artiklar så otroligt spännande och som som vidriga massmedierna EJ ens nämner eller rapporterar om, att känt mej tvungen att kommentera ibland under stress. Men i de stora är jag ändå nöjd. Global politics är ett så lysande undantag och mera av detta skulle behövas. All heder till dej Anders. Du gör ytterst grymt bra jobb

Det är inte bara från John Pilger som Eva Bartlett får beröm, nu har även en annan journalist som börjat misströsta om det kommer finnas några bra journalister i en nära framtid, skrivit om Eva som hoppet att det ändå finns journalister som arbetar som de bör göra.

Det är Patrick Lawrence, korrespondent utomlands i många år, främst för International Herald Tribune, är mediekritiker, essäist, författare och föreläsare. Hans senaste bok är Time No Longer: Americans After the American Century.
Nedan ett några utdrag ur ett skriftligt inlägg som han gjort till Scheer Post:

Amerikanska medier befann sig i kris långt innan ryska trupper och artilleri korsade Ukrainas östra gräns, men det krig som sedan dess har pågått har fått våra tidningar och programföretag att tillfoga sig själva skador som jag börjar tycka inte går att reparera.

Sedan kuppen år 2014 har Ukraina blivit världens största illegala vapen marknad. En ukrainskfödd lagstiftare, republikan i Indiana Victoria Spartz, har i månader krävt att USA skall bevaka distributionen av de vapen som de skickar över den polska gränsen till Ukraina.

CBS gjorde en dokumentär och uppdaterade oss. Nätverket hade några bra källor, och vi har kunnat läsa om den här smutsiga verksamheten i många månader.
Ukrainska tjänstemän protesterade oförskämt och högljutt som svar på Spartz förslag. Det fanns inget förnekande av problemet, bara upprördhet över att det blivit offentligt rapporterat, och därmed inte ansetts bra för Ukrainas sak.

Så den ynkliga biten: CBS raderade dokumentären, och förklarade att de kommer att granska den och publicera igen vid ett senare tillfälle.
Efter redigeringar har det publicerats igen. Detta kallas ”uppdatering” idag.

Jag kan helt enkelt inte känna igen det yrke jag hade gjort till mitt. tillbaka till tiden då det var värt ansträngningen, engagemanget, tillfällig hjärtesorg och allt det andra som krävdes av dem.

Min första utflykt som korrespondent utomlands var i Portugal 1975, strax efter nejlikornas revolution, då en grupp principfasta arméofficerare störtade Marcelo Caetanos 50-åriga diktatur. Jag var på ett kontor på ett loft utanför Union Square på Manhattan. Jag var ung, grön och gjorde ett misstag om dagen.
Men Lissabon var mitt klassrum. Och en av lärdomarna jag kom hem med var hur korrespondenter borde bete sig i politiska frågor när de täcker andra.

Jag gjorde en studie under många år av de anmärkningsvärda utrikeskorrespondenterna under andra hälften av förra seklet. Martha Gellhorn om spanska inbördeskriget. Ernie Pyle, för guds skull. Bernard Fall på fransmännens sista dagar i Indokina. Den bästa av Vietnamkorrespondenterna som rapporterar för de amerikanska dagstidningarna och trådarna. Den oefterhärmlige Wilfred Burchett, som utmärkte sig som den enda västerländska korrespondenten som rapporterade Vietnam från norr.

De gick fram och tillbaka bakom och längs frontlinjen, dessa människor. De fick smuts under naglarna. De visade oss kartor med massor av pilar på. De rapporterade krigets dagliga framsteg med namnen på okända städer i sina bitar.

Vi får inget av detta från de vanliga korrespondenterna i Ukraina. Varför?

Här är mitt mer framträdande svar: De får inte bevaka den här konflikten på nära håll. Deras utländska redaktörer vill inte att de ska göra det och ukrainarna kommer inte att låta dem. Ingen av dem vill ha dagliga rapporter om en långsam marsch för att besegra. Bättre att hålla den bred och suddig och fläckig. Massor av anekdoter med hjälplösa offer och ryska grymheter – ingen av dem som korrespondenterna som rapporterade dem faktiskt bevittnade.

Bättre, mest av allt, att enbart förlita sig på vad ukrainska tjänstemän och militära officerare berättar för dig och låter dig se och vad västerländska underrättelsetjänstemän låtsas bekräfta. Detta är för mig det skamliga upphävandet av plikten som får mig att undra om mainstreammedia någonsin kan ta ett steg tillbaka från sin out-and-out-omfamning av den roll de har tagit som propagandister. Låtsas inte chocka. Det här har pågått länge. Ukraina markerar helt enkelt en svängning för långt enligt min bedömning.

Ett ryskt fångläger i Donbass beskjuts och 50–tal ukrainska fångar dödas. Vi ombeds tro att ryska styrkor besköt sitt eget förvarsläger av oförklarliga skäl. När vi senare får veta att ryssarna släppte, strax innan beskjutningen började, videor av fångarna som berättade om order från befälhavare att tortera alla tillfångatagna ryssar, vilket väckte frågan om krigsförbrytelser på höga nivåer, får vi veta att detta har inte något att göra med det.

Medan vi talar ombeds vi att tro att ryssarna beskjuter ett kärnkraftverk som deras egna trupper har bevakat sedan mars. Här tappar jag handlingen helt.

En dag förra veckan läste vi att ryska styrkor cyniskt skyddar sig i anläggningen på tanken för att ukrainarna inte ska skicka raketer in i den – för farligt. Dagen efter läste vi att ryssarna själva beskjuter det kraftverk de en dag tidigare rapporterats ha tagit skydd i. Det finns bara en rimlig förklaring till detta: Korrespondenterna som rapporterar detta logiskt omöjliga skräp är inte där och förlitar sig på ukrainska källor; dessa källor skiljer sig åt en dag till en annan, en tjänsteman till en annan.

Så filerna som skickas till det utländska skrivbordet är en hunds middag, som engelsmännen säger. Och vi sitter kvar med ”Så långt jag kan förstå…”

Jag skulle säga att jag tycker synd om dessa korrespondenter, men det är bara delvis sant. Det är synd att de har blivit myndiga när yrkets huvudfåra kollapsar i propaganda och opinionsbildning och deras utlandsresor har kommit till en så ovärdig verksamhet. Jag skulle gråta tårar av ilska om detta hade hänt mig. Men alternativet är att vägra och, om det kommer till det, sluta vid ett företag som en seriös korrespondent inte borde ha någon del i.

Ett anmärkningsvärt arbete kom fram i förra veckan. Det föreslår ett tredje alternativ.

Eva Bartlett, en kanadensisk korrespondent, påminner mig om Wilfred Burchett på ett sätt: Hon rapporterar från ”den andra sidan” och har ingen användning för någons ortodoxier. Hon gjorde detta för att påverka i Syrien, och dessförinnan i de palestinska områdena. Tidigare i Ukrainakonflikten reste hon till en plats nio mil utanför Mariupol där det rapporterades allmänt att ryssarna hade grävt och fyllt en massgrav med – ställ in för detta – 9 000 ukrainare. Det här är många ukrainare att begrava på en gång. Men alla de stora dagstidningarna, som aldrig slutade tänka igenom saker, gick med historien ukrainska tjänstemän gav dem. Niotusen var det.

Ingen massgrav, hittade Bartlett. Hennes stycke innehöll intervjuer med lokala tjänstemän och vittnen, videosegment, fotografier. Hon hittade en ordnad, ostörd kyrkogård med ordnade, ostörda gravmarkörer. Hon visade oss bilder på samma. Hon talade med gravgrävarna, som mystifierades av rapporterna om en massgrav.

Förra veckan rapporterade Bartlett från Donetsk City om en dusch av bomber som släppte tusentals små, dödliga minor över hela staden. RT körde biten. Det är en annan närbesläktad, på marken-bit. Hennes rapport hade rubriken: ”Väst är tyst när Ukraina riktar in sig på civila i Donetsk med hjälp av förbjudna ’fjärilsminor’.”

Bartlett var noga med att säga att bevisen pekar på Ukraina samtidigt som hon inte höll sig till en slutsats. Ukrainarna insisterar återigen på att ryssarna är skyldiga: Den här gången ombeds vi att tro att de har minerat en stad under kontroll av sina allierade i Donetskrepubliken.

Jag nämner Eva Bartletts stycke eftersom det, förutom dess omedelbara ämne, är en påminnelse om vad utrikeskorrespondenter ska göra. De ska gå runt, prata med människor de möter – helt och hållet vara där och rapportera vad de ser, inte vad någon annan säger till dem att de såg.

Det var bitterljuvt att läsa den biten bredvid de andra betänkandena jag nämner här. Allt yrket kan vara, allt vad det inte är – så vitt jag kan förstå.

På länken finns redogörelse för hur angloamerikanska imperiet 1909 i en påkostad imperial press conference definierade journalisterna genom uttrycket Parliament of the Press och där maktens dignitärer (tex Herbert H. Asquith) i de då skapade brittiska underrättelsetjänsterna MI6 MI5 och GCHQ direkt rekryterade journalisterna där som agenter.
https://americans4innovation.blogspot.com/p/june-5-1909-day-british-american.html
Föreläsningarna vid konferensen var ägnade åt att bearbeta journalisterna i imperiets intresse inför det planerade WWI
Avhemligade dokument har visat att MI6 efter WW2 hade full insyn i FBI, CIA och NSA.

Finns det verkligen nån som fortfarande lyssnar på domkyrkan. Hur irrade sej Romelsjö dit. GP (global politics) är en suvären förmedlare av en balanserad sanning. Att sydsvenskan är inblandad luktar råtta.
Det är så enkelt för dom uza styrda politikerna/västmedia att demolisera ryssland, så gör en mobbare. Det är så man gömmer sitt eget helt styrda liv utan ett uns av självrespekt.
Tummen upp för GP som vågar.

Ansvaret faller på den oförskämda Svenska kyrkans svartrockar !

Om man bjuder in någon att tala och det sker helt korrekt, men att sedan falla undan för hetsjakt, det tyder inte på någon finare etik, man odlar
i kyrkan. Vem vill bli behandlad så ? Detta utgör ju en s.k. psykologisk
”dumpning”, någon som dumpar ett giftigt avfall, som ett överfall på öppen gata. .

Kyrkan som var den som uppfann exkommuniceringen, bannlysningen, kyrkstocken, har ett visst ansvar inför den nutida cancel-kulturen, som man bara glider in i – vi förstår, det är nära till, att bannlysa människor är ju kyrkans största brott genom tiderna som inkvisitionen, och med-hjälpare till imperialismen, överallt, men det är oförskämt och fegt handlat.

Ett återfall i prästväldet, som folk har lidit så under ända in i modern tid. Svenska kyrkan bör tänka igenom sitt kristna budskap, som väl är på samma nivå som kristdemokraterna, vad blev det av alla kristna, ett varumärke, och födkrok idag.

Ärkebiskopen, Erling Eidem, var i Nazityskland, München, Lützen den 6 november 1942, för att fira Gustav Adolfsdagen, med tyska nazisterna,
och UDs Sven Grafström, samt den senare s.k. bombprästen Erik Perwe, hela gänget, detta inför Stalingrad-dramat, de ville trösta nassarna, kanske det är dags för Ukraina-grad, är det vad vi ser ? Auschwitz bolmade för fullt, inget problem för svenska statskyrkan.

Men Anders, varför tillåta andra troll att skymfa inläggen här, det är kristligt men bortkastad humanitet.

Anmäl ärendet till domkapitlet för granskning, hur oförskämt får svenska kyrkan uppföra sig.

Stå på dig, Anders! Jag uppskattar din blogg. Den behövs verkligen i Sverige. Tyvärr har vi snart inte längre någon yttrandefrihet kvar i landet.

Hej Anders!
Du gör ett mycket bra arbete. Ibland undrar jag om du hinner sova. Kanske borde du kontakta Mikael Willgert på Swebtv, för att presentera din blogg för flera svenskar. Det hade varit roligt att ser dig live. Då får du flera läsare. Men då får du räkna med flera ”Kent Svensson”.

Väl skriven replik Romelsjö! Artikeln i Sydsvenskan och även dravlet som den där Anders Gustafsson skrev i Blekingeblaskan är så vinklat och fullt av insinuationer utan substans att man undrar vad dessa ”journalister” fått för utbildning.
Skrattade lite för mig själv efter att Gustafsson i Blekingeblaskan först gav ett axplock av rubriker han ansåg vara uppseendeväckande och sedan proklamerade att det var ”uppenbart” att Global Politics ”syfte” skulle vara att ”diskreditera” Ukraina och att ”ursäkta” Ryssland. Vilket stolpskott. Nästa skratt kom när jag läste hans svar på din replik, specifikt meningen:
”Romelsjö säger att han fördömer den ryska invasionen av Ukraina men upprepar samtidigt några av de talepunkter Ryssland anför för att legitimera sitt anfallskrig mot Ukraina.”
Vad menar den här Snurr-pellen egentligen..? Jo, vad han menar är att om man har den MINSTA samsyn med Ryssarna kring bakgrunden till Ukraina konflikten, NATOs expandering, internationell politik eller något annat, så är man PUTIN-KRAMARE. Han strävar efter total polarisering med Ryssland och förutsätter i sitt sinne att ”efter som Putin är ond, är man god om man hävdar motsatsen till vad han säger”.
Detta logiska snedsteg känner jag igen från diverse troll här på Global Politics. Även din värsta fiende kommer med jämna mellanrum säga sanningen och du fördummar dig själv om du då vägrar lyssna… Världen är inte svart/vit eller uppdelad i onda och goda.
Skulle avslutningsvis vara roligt om Romelsjö kunde kontakta Lena Sjöstrand från Domkyrkan och be om en intervju med henne. Vad tycker hon egentligen om vad som skedde och kyrkans roll för fredsrörelsen? Är fred bra enligt henne? Kan man lyssna på Putin? Anser hon att Romelsjö tycker att ”Ukraina är nazistiskt” eller att han är ”putinvän”?
Även intressant att hon säger att Kyrkan fick starka reaktioner på ”nationell” nivå…? Vad menar hon? Är det Myndigheten för Psykologiskt försvar som anordnat någon fördömningskampanj kanske? 🙂

Jag kommer nu att donera till Global Politics och hoppas att detta stör smutskastarna djupt i själen! 🙂

”In the Donbass frontline itself, the Russians continue to “grind down” the Ukrainian military. The operations are currently positional battles along the Bakhmut-Seversk-Soledar lines. Russian assault groups entered Bakhmut, which is a highly strategic communication hub for Kiev, four days ago and managed to establish a foothold on the city’s eastern outskirts. On Wednesday, Russians took control of Vershina on the south-eastern outskirts of Bakhmut. A multi-pronged attack on Bakhmut is beginning.

As for the city of Soledar, Ukrainian defences are crumbling after suffering heavy losses in counter-battery duels. The Russians claimed that over 50 percent of the personnel and military equipment of the 15th Battalion of the 58th Motorised Infantry Brigade of the Armed Forces of Ukraine were destroyed. Again, the Russian forces took control of Peski last week, which will now take the offensive toward Krasnogorovka as well.”

Dessutom har det börjat läcka om planer att kasta ukro-nazi landetunder bussen, som t ex detta:

”On Tuesday, a top official in Russia’s foreign intelligence service SVR, Vladimir Matveyev, who holds the rank of general, made a sensational disclosure at the Moscow Conference on International Security that Russia has information to the effect that the Western sponsors of Ukrainian President Zelensky have almost written him off and are plotting the dismemberment and occupation of part of Ukrainian lands.

To quote Matveyev, “As one can see from the information coming to the SVR, the Western handlers have almost written it off (the Kiev regime) and are working hard on plans for the dismemberment and occupation of at least part of the Ukrainian lands. In reality, there is much more than Ukraine at stake for Washington and its allies. It is the fate of the colonial system of world domination.”

https://www.indianpunchline.com/ukraine-war-of-attrition-at-inflection-point/

Tack för dina inlägg på din blogg och dina inlägg här på global politics.
Stå på dig Anders!!!

Antar att Anders ”Censuren” Romelsjö inte tillåter min kommentar. Tar som vanligt skärmbild som bevis. I din sista kommentar till mig så byter du ämne. Jag har oupphörligen frågat varför du bedriver censur, men du slingar dig undan med att introducera nya moment.

Du har tagit bort möjligheten att svara för mig. Har du blivit feg?

När jag i slutet av 60-talet sålde Bullen og Fibban (Jag förlorade 15-20000 när kommanditbolaget gick konkurs på mitten av 80-talet) så hade sådana som inte hade en principiell hållning hade du varit en av försvararna av USA’s krigsföring i Vietnam på grund av att du inte har en rak linje mot förövare. Jag är glad att jag inte har blivit en gammal gubbe!

Hej Kent Svensson

Det är USA och Västvärlden som är stormaktsgalen.
Inte Vladimir Putin.
Som president kan han bara representera Ryssland som land eller federation.

Men går man djupare så är det västeuropén som vill erövra världen.
Så har det varit genom genom hela den utvecklade historien.
Västeuropén betraktar sig som bättre.
Det är det stora problemet.
I grunden är den inställningen faktiskt ren rasism.

Det är tråkigt att stora delar av vänstern har anslutit sig till denna del av kapitalismens urartning.
Varför vet jag inte men säkert är även vänstern ett offer för den massiva västpropagandan som faktiskt ingen undkommer här.
Det är som att bli hemmablind.
Man vänjer sig vid skiten hemma och ser bara skiten hos andra.

Men så finns den de som tänker längre.
Exempelvis bloggen Global Politics.
Kanske det som irriterar dig.
Du vill inte söka sanningen?

Jag har inget emot privat ägande och Fri Marknad.
Förutsatt det kan ske på ett kontrollerat och respektabelt sätt.
Ett av grundkraven är då att där måste finnas en någorlunda auktoritär stat.
En liberaliserad stat, som exempelvis USA eller för den delen även Sverige, kommer oundvikligen falla till föga (vekna) inför fåtalets oligarkvälde.
Oligarker finns i Ryssland, och kanske i även i Kina, jag vet inte, men skillnaden är att staten, dvs. folket, ytterst har kontrollen.

Du behöver inte rösta vänster, det räcker gott om du tror på Ryssland och Kina med flera asiatiska- och latinamerikanska länder.

Sensommarhälsning från arbetarklass 🙂

@ Rolf Nilsson. Tyvärr finns inte den vanliga svara knappen under din kommentar så jag provar så här:

I mitt första inlägg som nu har ”försvunnit” så frågade jag Anders varför han anser det saklig att omtala någon med ”F**K…”?. Den kommentaren finns inte längre… Det har Anders slingrat sig om i en massa kommentarer. Jag försökte också svara hans kommentar: Censurpåståendenas tyngd? Min kommentar finns inte.

Föreslår att du tar en prat med Anders som är s.k. moderator.

Nu ger jag upp!

”Sydsvenskan” , DN, Aftonbladet och så vidare…
De ledande tidningarna var fruktansvärda – bedrägliga, blodtörstiga, arroganta. Hela världen utanför Tyskland framställdes som degenererad, dum, förrädisk. Det visade sig att världen inte hade något annat val än att bli erövrad av Tyskland. Båda tidningarna jag köpte var en gång respekterade publikationer med gott rykte. Nu har inte bara innehållet förändrats. Stilen har också förändrats. Det har blivit helt omöjligt.
Jag började titta på mannen som satt bredvid mig. Han åt, drack och njöt av innehållet i tidningarna. Många på krogen läste också tidningarna, och ingen visade minsta tecken på avsky. Det var deras dagliga andliga föda, lika bekant som öl…
”Natt i Lissabon” Erich Maria Remarque.