Denna artikel av Lars Drake har tidigare publicerats på Synapze Synapze. Återger det tal han höll 2 februari vid protestmöte i Uppsala.
Återigen har USA hotat ett annat land med militärt angrepp.
För 15 år sedan stod jag här på Stora Torget och talade mot USA:s invasion av Irak. Då skyllde USA:s politiska ledning på Iraks obefintliga massförstörelsevapen. Nu skyller de på att Venezuela inte är demokratiskt. Då som nu handlar det egentligen om OLJA!
Det här mötet handlar, som jag ser det, inte främst om Venezuelas president Nikolás Maduro som omvaldes förra året. Det är hans regering som representerar landet i FN. Om han ska bytas ut eller inte överlåter jag med förtroende åt dem som är medborgare i Venezuela. Den viktiga frågan handlar om andra länders inblandning som är ett brott mot internationell lag.
Det finns en slags konstitution eller grundlag på global nivå som världens länder ställt sig bakom, FN-stadgan. Den slår fast att länder inte får angripa andra länder militärt eller ens hota att göra det. Det finns bara två undantag: självförsvar och efter beslut i Säkerhetsrådet.
USA angriper och hotar andra länder vanemässigt. Några miljoner människor har dött som en följd av USA:s krigande de senaste 20 åren. Krig har förts mot Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, och Syrien. Militära insatser har skett i flera andra länder. Militära hot har framförts upprepade gången mot Iran och några till länder. Och nu även mot Venezuela. Allt detta bryter mot internationell rätt. USA:s inblandning som skett under många år i Latinamerika kan andra beskriva bättre så det tar jag inte upp nu.
Frankrike och Storbritannien som idag deltar i att pressa Venezuela, har under de senaste åren bombat andra länder utan stöd i Säkerhetsrådet. Venezuela har däremot inte angripit något annat land och utgör heller inget hot mot något annat land.
EU, och därmed Sverige, har en relativt mild form av sanktioner mot Venezuela.
USA har däremot infört så hårda sanktioner att det är fråga om ekonomisk krigföring. Det är tillsammans med annan inblandning en huvudorsak till dagens ekonomiska kris i Venezuela. Och därmed till det spända politiska läget i landet. Det är utan tvekan en mycket aggressiv politik.
USA:s sanktioner mot Kuba, som är inne på sitt sjuttionde år, är också ekonomisk krigföring. USA:s Kubasanktioner har fördömts i FN av en nära nog enig Generalförsamling, endast USA och Israel röstade mot förra året.
EU har sanktioner mot 27 olika länder eller grupper. Det finns dock inga sanktioner mot Saudiarabien som bombat sitt grannland Jemen sönder och samman och till och med orsakat svält. Det finns heller inga EU-sanktioner mot apartheidstaten Israel som ägnat sig åt etnisk rensning längre tid än jag levt.
Det sjukaste av allt är att EU inte har någon sanktionspolitik mot USA som är det land som flygbombat flest länder i världshistorien. EU:s sanktionspolitik är hyckleri i kubik!
En precisering bara. Lars Drake säger att EU:s sanktioner mot Venezuela är milda. I praktiken är det dock USA:s sanktioner som gäller även för EU. USA kräver nämligen av alla företag som är aktiva på den amerikanska marknaden att de rättar sig efter USA:s sanktionspolitik. För stora och medelstora företag finns det inget val. Vill de sälja till den stora amerikanska marknaden måste de avstå från export till länder som USA påfört sanktioner. Det har bl.a. franska banker smärtsamt fått erfara. De har tvingats erlägga böter till belopp av flera miljarder dollar för att de kanske av ren ouppmärksamhet råkat verkställa kontoöverföringar till Kuba. En rad storföretag har redan backat från planer de haft att återuppta verksamheten i Iran efter hot om att de kommer att utestängas från USA.
Sanktionerna har speciellt sedan 90-talets början i Irak blivit det dödligaste vapnet i västmakternas arsenal, ett vapen som dödar effektivt och utan att lämna blodspår. Irak, Jemen, Syrien, Libyen osv, alla länder som inte rättar sig efter västmakternas order drabbas. Samtidigt som västmedia gråter krokodiltårar över de svältande venezuelanerna döljer man att just sanktionerna och spärrandet av statliga tillgångar i USA och England, som tillhör Venezuela, förorsakar nöden.
Syrien är fortsatt sanktionsdrabbat. Se Eva Bartletts starka vittnesmål från Syrien på video från Oslo förra veckoslutet på steigan.no
Jan Nybonda, det har varit fler sanktioner som ’blivit det dödligaste vapnet i västmakternas arsenal, ett vapen som dödar effektivt och utan att lämna blodspår’. Sanktionerna mot Sovjetunionen lämnade inga spår men som kom att avgöra landets ekonomi. Men ändå talar du och andra som om det var Sovjetunionens själva som stagnerade landet.
https://www.americanforeignrelations.com/E-N/Embargoes-and-Sanctions-Cold-war-sanctions.html
Efter att nyss ha lyssnat på delar av utrikesdebatten i riksdagen kan man konstatera att inga partiföreträdare verkar ha läst på särskilt mycket om vad som händer i världen. Eller så ha de gjort det och bestämt sig för att det nu gäller, att försvara Imperiet så gott det bara går, för ”gör vi inte det, så kommer vår roll som lydrike att allvarligt försämras”. Men visst var debatten kul! Alla Liberalerna i f.d. Alliansen anklagade varandra för att inte vara liberala. ”Det råder stor oreda under himlen, läget är utmärkt” är ett citat som nog kommer att passa många gånger framöver. Fast det är klart, Imperiet laddar för storkrig. Men var? Ett tag verkade det vara mot Nordkorea, sedan Syrien, ….. och nu Venezuela. Och då demaskeringen, som många påpekat, har blivit allt genomskinligare, tyder det på att Imperiets desperation ökat, och vad gör ett desperat Imperium?
Lyssnar på detta, där finns det inga tvivel!! Imperiet slår till?
https://www.strategic-culture.org/news/2019/02/13/blood-for-oil-in-venezuela.html
[…] i sina krigsförbrytelser, eller som med svälten som Peterson tar upp i fallet Venezuela, en svält som har orsakats av monopolkapitalets sanktioner, eller den framtida svält som i väst förmodligen kommer orsakas av effektivitetens ”Just […]