I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som torde vara aktuell i högsta grad… Tror Du att tyskarna blivit lyckligare i dessa frys- och inflationstider?
Igår var det 32 år efter Tysklands återförening. (Andra gången, om man räknar med Tysklands enande i spegelsalen i Versailles 1871).
DN meddelar att Festen för 30-årsjubileet är inställd pga Coronapandemin. I en annan artikel skriver Katrine Marcal att Storbritanniens dåvarande premiärminister såg den tyska återföreningen som ett totalt misslyckande eftersom hon befarade att detta skulle försvaga Nato, som bildats för att hindra Sovjetunionens tilltänkta/inbillade expansion. I själva verket blev det tvärtom för Nato som fått kraftigt utökade befogenheter, som bombat i Serbien 1991, det första stora brottet mot den europeiska säkerhetsordningen. Nato har förstört Libien, krigar i Afghanistan långt utöver FN-mandat, och får inkompetenta svenska politiker att helt äventyra Sveriges säkerhet genom nära samarbete med Nato.
Denna artikel fokuserar på forna Östtyskland, men jag vill nämna två förhållanden:
1. Navalnyaffären är en tyska skandal. Utan att framlägga några bevis påstår Tyskland att Ryssland förgiftat Navalny. EU, Sveriges ledande politiker och media sväljer utan en basal källkritik, .ett förfarande som skulle ge betyget Underkänt i den enklaste uppsats med krav på elementär källkritisk ansats. Ryssland saknar helt motiv för detta. Inte så få frågar sig om dessa politiker och journalister är intelligensbefriade och/eller köpta.
2. Spänningen mellanm Tyskland och USA bör noteras, även om den minskat genom Tysklands insatser i Navalny-affären och genom sina hot att överge Nord Stream 2 till förmån för sämre, dyrare och mer klimatskadlig gas från USA. (Tänk bara på de långa transporterna).
Visste Du att majoriteten i Tyskland var negativa till USA – med mera?
USA lägger sig i Tyskland politik och får stark kritik där.
“Vi tillåter inte Amerika att ingripa”: varför Tyskland motsätter sig USA:s sanktioner mot Nord Stream 2, just före Navalnys misstänkta förgiftning.
Men över till östra Tyskland.
Trettio år efter Tysklands återförening. Lyckliga tyskar?
Östtyskland startade från betydligt sämre utgångsläge än Västtyskland efter Andra Världskriget. Landet var i större utsträckning förrött och huvuddelen av den tyska industrin fanns ganska oförstörd i västra Tyskland. Landets yta var 1/3 av Tysklands, befolkningen var knappt 1/3 av befolkningen i Västtyskland. Vidare fick Östtyskland betala motsvarande 4,5 miljarder dollar av det bestämda skadeståndet till Sovjetunionen, medan rikare Västtyskland fick betala 0,9 miljarder.
På olika sätt försökte Väst, med ivrigt stöd från USA uppmana människor i Östtyskland att flyttan över till Väst. Enligt en källa ville ej majoritet i Östyskland ha kvar socialismen som de sett medfört olika fördelar. (Austin Murphy, The Triumph of Evil: The Reality of the USA’s Cold War Victory, European Press Academic Publishing, 2000.) Östtyskland erbjöd generösa pensioner, garanterad sysselsättning, jämställdhet mellan könen, begränsade löneskillnader, gratis hälso- och sjukvård och utbildning och ett växande utbud av andra gratis eller billiga varor och tjänster. Democracy, East Germany and the Berlin Wall.
Vi får inte heller höra att Sovjetunionen i början av 1950-talet gjorde ivriga förslag till återförening av Tyskland till en neutral stat. (David Horowits. Från Yalta to Vietnam. Penguin Books, 1965, sid 281. Enligt uppgift från den högt ansedde Harrison Salisbury hade Kreml informerat de ledande kommunistledarna i Östtyskland att deras styre då skulle upphöra. (New York Times. Uppgift från Pietro Nenni, ledare för italienske socialistpartiet och en tid vice premiärminister).
Förslaget avvisades från Väst. Ledarna i Sovjet kan ha bedömt att tryggheten var större med ett neutralt enat Tyskland än med ett Västtyskland som skulle kunna tänkas ha blivit medlem i Nato, som bildades 1949 – och där Västtyskland blev medlem 1955.
Detta hör jag inte nämnas på radio P1 eller på public service TV.
Jag var i Berlin i juni 1990 på en internationell konferens i alkoholforskningen, som faktiskt ägde rum i det pampiga Riksdagshuset. En dag tog jag en tripp över till centrala Öst-Berlin, som såg ungefär likadant ut som centrala Väst-Berlin. Några bitar från muren tog jag hem. De ligger nu sedan länge i en liten plastpåse på vinden. Skulle tror att vi är flera tusen med gamla ”mur-bitar” på vindar och i källare.
Vad tycker nu folk i östra Tyskland kan man undra. Dominerar frid och fröjd?
DN:s ledare skrev 3 oktober ”Inför firandet av enhetsdagen har tidningen Die Zeit låtit ett opinionsinstitut pejla östtyskarnas uppfattningar om utvecklingen efter återföreningen. ”Resultaten är på flera punkter oroande – för att uttrycka det försiktigt”, summerar tidningen.” ”Drygt 40 procent av de tillfrågade i enkäten, fyra av tio, uppgav att yttrandefriheten i dagens Tyskland inte är större än den var i DDR, flera av dem ansåg att den var större i Honeckers folkrepublik. Och över hälften hävdade att risken att utsättas för godtycklig statlig maktutövning inte är mindre i den liberala demokratin Tyskland än i kommunistdiktaturen DDR; 36 procent tyckte att förhållandena var mer eller mindre likvärdiga. Hela 22 procent hävdade att medborgarna i dagens enade Tyskland befinner sig i ett sämre läge visavi staten än vad DDR-medborgarna gjorde.” DN ledare 3/10: Nu bygger den östtyska nostalgin nya murar.
Blev litet nyfiken och tog en gratisprenumeration på den stora tyska tidningen Die Zeit (Tiden). Die Zeit.
Under september intervjuades 1029 personer i de fem östtyske staterna och i Berlin. Det framgår inte hur man behandlat det förhållandet att de yngre saknar erfarenhet från Östtyskland.
Nedan en del av resultatet.
Vad tycker då folk i östra Tyskland?
* 66 % av unga i åldern 18-29 år är nöjda eller ganska nöjda med hur demokratin fungerar i Tyskland, medan 41 % av de som var 60 år eller äldre är det.
* 59 procent av östtyskarna anser att man idag kan uttrycks sig mer fritt än i DDR, medan 41 procent inte har denna uppfattning. De menar att man kunde tala mer öppet i DDR eller att ingenting har ändrats väsentligt.
* Endast 42 procent av de intervjuade säger att skyddet mot kriminalitet är bättre garanterat i Förbundsrepubliken än i DDR. Å andra sidan, en överraskande 22 procent tror att medborgarna idag är mindre väl skyddade mot statlig godtycklighet, 36 procent ser ingen förändring mellan rättssystemet i grundlagen och regimen för DDR.
* 24 % anser att skolutbildningen förbättrats. 56 procent av östtyskarna tycker att kvaliteten på skolutbildningen är sämre idag än vad den var i DDR-tider, även om barn från östra Tyskland tenderar att prestera utmärkt i internationella tester?
* 15 % anser att de sociala rättigheterna förbättrats.
* 54 % ansåg att de hade fått det bättre och över 80 % att varuutbudet ökat
* 59 % av de i åldern 18-29 ansåg att östtyskars uppfattning inte beaktades tillräckligt, medan siffran för de som är 60 år och äldre är 78 %.
* 70 procent av östtyskarna anser att de hade mycket sämre skydd mot brottslighet än i DDR-tider. Die Zeits reportrar menar att detta kan förklaras av det faktum att ”en autoritär säkerhetsregim i DDR garanterade effektiv övervakning. Och att vid den tiden många former av vardagsbrott inte fanns: gränsöverskridande inbrott, till exempel, eller öppna narkotikahandel på gatorna. Reportrarna undrar här och där om folk glömt säkerhetspolisen Stasi. Kanhända att de flesta i Östtyskland ansåg att Stasi inte var något större problem, och en del kanske rentav kände viss trygghet genom Stasi. Vad vet jag? Vad vet du?
* 9 % anser att det är viktigare för Tyskland med ett bra förhållande till USA än till Ryssland, medan fler, 11 % (kanske inte statistiskt säkerställd skillnad) anser att det är viktigare med ett bra förhållande till Ryssland. 80 % anser att det är lika viktigt med ett bra förhållande till både USA och Ryssland.
Man undrar hur opinionen är i Sverige.
* 65 % anser att förhållandet till Ryssland beskrivs alltför negativt.
Bakgrund
Wikipedia skriver ”Trots den ekonomiska åderlåtningen under 1940-talet och 1950-talet blev Östtyskland snabbt en av de viktigaste ekonomiska kuggarna i Comecon. Östtyskland byggde upp sin ekonomi med inriktning på verkstadsindustri och kemiteknisk framställning.”. Men också ”Under 1970-talet stagnerade planekonomin alltmer och finansiella kriser följde under hela 1980-talet. ”
DN skrev 2017 ”Många av oss hade ett bättre liv i DDR”, vilket återgav en inte ovanlig uppfattning.
Tillväxten i BNP i Östtyskland och i Västtyskland per capita (%/year). ( Sleifer, Jaap (2006). ”Chapter 3.3: High Growth of an Underachiever?”. Planning Ahead and Falling Behind: The East German Economy in Comparison with West Germany 1936-2002. )
Östtyskland Västtyskland
1945–1960 6,2 10,9
1950–1960 6,7 8,0
1960–1970 2,7 4,4
1970–1980 2,6 2,8
1980–1989 0,3 1,9
Total 1950–1989 3,1 4,3
Den ekonomiska utvecklingen efter återföreningen har missgynnat Östtyskland.Expressen skrev 2015 ”Den tyska ekonomin går som bekant bra, och arbetslösheten är den lägsta sedan återföreningen i östra Tyskland, men arbetslösheten är ändå högre där än i väst. Och lönerna släpar fortfarande efter.
När Berlins Institut för befolkning och utveckling genomförde en stor undersökning i somras, fann de större skillnader än väntat.
– Nu precis som då, är de två delarna av Tyskland förvånansvärt olika. Förening är inte en politisk handling utan en lång process.
”Av landets 500 rikaste personer bor bara sex i östra Tyskland. 14 till återfinns i Berlin, de flesta i forna Västberlin.”
Studien visade bland annat att arbetare i östra Tyskland i genomsnitt bara tjänar tre fjärdedelar av vad kollegerna i väst gör. De har samtidigt sämre produktivitet och arbetar längre.
Fastigheterna i östra Tyskland är bara värda i snitt cirka hälften av vad de är i västra Tyskland.
Och de biltokiga tyskarna väljer olika bilar. Lyxmärket BMW är exempelvis dubbelt så vanligt bland bilister i västra Tyskland som i östra. I öst är däremot det tjeckiska märket Skoda mycket populärt. Expressen.
Kort kommentar:
Opinionen är kanske inte så konstig. Människorna i östra Tyskland tjänar 75 % av vad man gör i västra Tyskland. Hur vore opinionen i en landsdel i Sverige med motsvarande förhållanden? Knappast mer positiv tror jag.
En svaghet är att uppgifterna inte är fördelade på ålder. De yngre 18-29 år saknar helt erfarenhet av att leva i Östtyskland. Sådan erfarenhet av relevans har rimligen bara de som är låt säga 45 år och äldre idag.
Att Tyskland återförenades lär de flesta bejaka. Däremot är östtyskarnas besvikelse i flera hänseenden begriplig och motiverad. Man kan tycka vad man vill om Östtyskland och trots det kunna medge att västsidans översitteri var måttlöst både före och efter återföreningen. För att slippa bli bemötta som andra klassens medborgare har ett antal östtyskar som haft lämpliga yrkeskunskaper valt Schweiz och Österrike som nytt hemland.
Om man bortser från att ekonomin lades om från grunden skulle det trots detta ha funnits otaliga områden där det hade varit värt att beakta erfarenheterna från östsidan, men det var aldrig tal om något sådant. Förakt och ringaktning var allt som erbjöds.
Ser man till den katastrofala linje inom utrikespolitiken som kännetecknar Tyskland efter 1990 skulle något liknande aldrig ha kunnat hända om man hade ägnat minsta eftertanke åt hur östsidan förut hade sett på omvärlden. Östtysklands syn på den tredje världen var en helt annan och något de senare inte heller behöver skämmas för. Det krigande och de folkrättsstridiga interventioner som blivit det förenade Tysklands varumärke hade varit otänkbart. Sverige och Östtyskland stod när det begav sig några gånger riktigt nära varandra, t.ex. vad gäller Vietnam och Chile 1973. Det är fortsatt betydligt svårare att få östsidans tyskar att hata Ryssland trots att den tidigare FDJ -funktionären Angela som leder landet försöker få folket dithän.
Östtyskland höll även styvt på det klassiska tyska kulturarvet, något som när det pågick betraktades som gammaldags. I dagens kulturella ökenlandskap där Hollywood sätter måttstockarna kan säkerligen även ögonvrår i väst bli tårfyllda med dessa minnen.
Du missar väsentliga frågor som:
– saknar du Stasi?
– saknar du att leva i ett angiverisamhälle där din bäste vän kan vara angivare i Stasis tjänst
– saknar du spänningen i att kunna bli ihjälskjuten när du försöker lämna landet
– saknar du konsumtionsvaror av dålig kvalitet
– saknar du den massiva miljöförstöring som den östtyska kemi- och gruvindustrin skapade
– saknar du känslan av att vänta i 10 år på att kunna köpa en Trabant med kaross av harts, armerad med kortfibrig, sovjetisk bomull
– saknar du känslan av att ständigt behöva vakta din tunga så partiet inte kan ta anstöt
– älskar du denna sång https://www.youtube.com/watch?v=865Sn8JrMvY
Opinionsundersökningar bland tyskar är något intressantare än selektiva påståenden.
Du missade hela poängen. Jag sade att man kan tycka vad man vill om DDR och trots det måste man medge att det inte handlade om en återförening utan om ett övertagande där individerna inte visades den respekt de förtjänade och där västsidan dikterade samtliga villkor. Kommentaren gällde perioden efter 1990, inte före som du tycks tro.
Sedan kan man reflektera över att ett land som tillverkare bilar av kartong kunde prestera en utrikespolitik som FDJ-funktionären idag inte når upp till, ens närmelsevis, utan har allierat sig med Adolf Österrikarens alla vänner i Östeuropa.
Östtyskarna var ju befriade från Mossad till skillnad från Västtyskland. Vi vet hur det gick med ”återföreningen” – även östtyskarna betalar för ”brott” varje år, utan någon ände. Någon frihet är det alls med andra ord …
Signaturen ”Ingen saknar mossad” knappade fram ”Östtyskarna var ju befriade från Mossad…”
Jag tror att de är bra mycket mer nöjda för att vara befriade från Stasi, alla medlöpare, angivare och andra som gick den östtyska regimens ärenden.
Måste ställa dig en fråga som jag hoppas att du kan svara ärligt på: Skulle du vilja bo i ett land som DDR?
Ett land fritt från Mossad? Dessutom slippa beskattas för ”brott”. Ja, absolut, alla dagar i veckan!
Käre Namnlöse, eftersom postmodernismen bygger så mycket på känslor och just ”din” upplevelse av verkligheten så måste jag fråga: Hur upplevde du bilderna av när israeliska och tyska jaktplan gemensamt flög över Auschwitz?
Den namnlöse, med signatur ”Mossad fritt” skrev ”Ja, absolut, alla dagar i veckan!”
För att uttrycka den sortens glädje måste man räkna sig till, och agera som regimens medlöpare.
Vet ej. Var inte där. Man ska uppleva saker och ting på plats, @åkerblad.
”– saknar du konsumtionsvaror av dålig kvalitet” ?
Det där med kvalitet är ett intressant ämne.
1991 byte jag tåg i öst-Berlin och hade några timmar emellan. På ett torg stod en lastbil full med ägg som en kvinna försökte sälja. Det var bruna påsar (eller kartonger, jag minns inte vilket). Jag pratade med den snabbt upprörda tjejen, som förkunnade att hennes kooperativ inte längre kunde leverera till dess forna kunder (butiker) för att folk köpte ägg från Västtyskland i färgglada kartonger i stället för ägg i ofärgade förpackningar.
Det var bara det att det var samma ägg, som hade åkt fram och tillbaka till ett packeri många mil bort och som kostade dubbelt så mycket för slutkunden.
Kundernas idioti ledde till att kooperativet fick underpris för sina ägg medan slutkunderna skinnades rejält.
För 50 år sedan kunde man på Konsum köpa Krakus jordgubbssylt från Polen, som var som hemgjort. Den var alltså brun, bestod enkom av ej bevattnade hela små jordgubbar och var utsökt i smaken.
Numera är jordgubbssylten oftast röd (av färgämnen som var förbjudna i Sverige före inträdet i EU), utspädd med pektin eller annat, gjord på bär från fält som har vattnats (eller sorter som ger stora bär snabbt) och smakar mest ingenting förutom socker.
Sak samma med den franska sylten gjord på reine-Claude.
När jag var barn kunde man sticka en kniv i burken och den stod upp. Numera består sylten av samma märke mest av vatten.
Jag har fått slänga moderna, så gott som oanvända kängor av tre olika märken och årgång, gjorda i ”väst”, för att sulorna släppte. Mellansulan bestod av någon typ av skumplast som inte tål att åldras. De gick förstås inte att laga.
Man noterade i Östyskland hur varor i väst bl.a. hade onödigt begränsad livslängd för att främja konsumtion, vinster (och nu miljöförstöring).
Miljöförstöring? Där hade ju Östtyskland en ohotad förstaplats med sina Kemikombinat (Buna m fl) och sin brunkolsindustri. Det har kostat det återförenade Tyskland stora summor att ta hand om allt miljöfarligt avfall som hittades i gamla DDR efter murens fall. Dessutom tog ju DDR med glädje emot miljöfarligt avfall från Västtyskland för dyra pengar. Avfall som man sedan bara hällde ut på deponier – man behövde västvaluta. Detta märktes först när avfallet började förgifta floder som gick vidare in i Västtyskland. Tyskarna brukar surt konstatera att de fick betala för avfallet två gånger.
Alla som gjort sin värnplikt känner nog igen talesättet att man bara kommer ihåg det som var roligt under tjänstgöringen och kamratskapet. Att vada fram i lera, sitta på pass och vänta i oändlighet, riva tältet vid midnatt i hällande regn för att flytta den 1 meter och vapenvård till förbannelse är upplevelser som man glömt eller förträngt.
Vårt minne är mycket selektivt vilket Gerd Thomas Waldhauser visat genom undersökningar där man kan se att vårt selektiva minns hjälper oss att glömma bort obehagliga händelser eller händelser där vi agerat mot vårt samvete och moral.
Jag vet inte hur man tagit detta i beaktande vid analysen av de intervjuer som artikeln handlar om men att det finns en viss DDR-nostalgi som kan bero på före detta DDR-medborgares selektiva minne, kan vi inte bortse från.
Det skulle varit intressant om man gjort en liknande undersökning i de båda tyska staterna under 50-talet och frågat hur man upplevde tillvaron i Tyskland från 1933 – 1941.
I Västtyskland fick flera nazister fina tjänster efter Andra Världskriget. I Östtyskland hade man en mycket mer kritisk inställning till nazismen.
Först och främst kan nämnas Reinhard Gehlen (tidigare varit Wehrmacht-generalmajor och chef för den nazistiska tyska militära underrättelsetjänsten i östra fronten under andra världskriget) som från 1945 till 1968 drev tysk underrättelsetjänst (först Gehlen organisation eller ”Org” sedan BND)
”Enligt en rapport var Org under många år ”CIA: s enda ögon och öron på marken i de sovjetiska blocknationerna” under det kalla kriget. CIA följde noga med Gehlen-gruppen: Org levererade arbetskraften medan CIA levererade materialbehovet för hemliga operationer, inklusive finansiering, bilar och flygplan.” [2]
Gehlen anställde hundratals tidigare medlemmar i nazistpartiet.
När ”Org” kom fram i allmänhetens ögon drog Gehlen och hans grupp kritik från båda källorna i väst och öster. En artikel av Sefton Delmer, seniorkorrespondent för Londons Daily Express den 17 mars 1952, gjorde Gehlen offentlig. Två och ett halvt år senare, den 10 augusti 1954, skrev Delmer att ”Gehlen och hans nazister kommer” och antyder i sin berättelse att en fortsättning av inget mindre än Hitlers mål var till hands genom Orgs ”monströsa underjordiska makt i Tyskland”.
2006, efter att ha granskat utvalda avklassificerade CIA-dokument på Gehlen Org, erbjöd en Guardian-artikel ett nytt perspektiv på detta försök att bekämpa kommunismen med vissa ex-nazister ”… för alla moraliska kompromisser som var inblandade [i att anställa före detta nazister], det var ett fullständigt misslyckande i intelligensmässiga termer. Nazisterna var fruktansvärda spioner ”. [13] Det kommunistiska öst, som förväntat, kastrerade Gehlens grupp som fanatiska och virulenta hämndagenter och amerikansk imperialism, vilket passade partiets allmänna linje att väst planerade en återupplivning av nazistmakten. [14]
En artikel från ”theguardian”, 2006
”CIA-dokument som visats av BND: s historiska avdelning visar att Bundestag, Tysklands parlament, också informerades om ärendet. Enligt dessa handlingar berättade Reinhard Gehlen, chef för Org och senare BND-president, till Bundestags kommitté för europeiska Försvar den 11 december 1953, att cirka 40 av hans anställda kom från SS och SD … Om det fanns okunnighet i frågan, var det bara för att ingen ville veta – inte Gehlen, inte Adenauer, inte Globke och förmodligen många andra också.
Gehlen avgick 1968, när pensionerades.
https://en.wikipedia.org/wiki/Gehlen_Organization
Why Israel’s capture of Eichmann caused panic at the CIA
Newly declassified CIA documents show the Americans and the German BND knew Eichmann was hiding in Argentina at least two years before Israeli agents snatched him from the streets of Buenos Aires on his way back from work. They knew how long he had been in the country and had a rough idea of the alias the Nazi fugitive was using there, Klement.
In fact, the unexpected reappearance of the architect of the ”final solution” in a glass box in a Jerusalem court threatened to be an embarrassment, turning global attention to all the former Nazis the Americans and Germans had recruited in the name of anti-communism.
Historians say Britain and other western powers probably did the same, but they have not published the evidence. The CIA has. Under heavy congressional pressure, the agency has been persuaded to declassify 27,000 unedited pages about American dealings with former Nazis in postwar Europe.
”It just wasn’t US policy to go looking for war criminals. It wasn’t British policy either for that matter. It was left to the West Germans … and this is further evidence of the low priority the Germans gave to hunting down war criminals.”
Hans Globke A Nazi functionary working with Eichmann in the Jewish Affairs department who helped draft the laws stripping Jews of rights. After the war he rose to become one of the most powerful figures in the government. As national security advisor to Chancellor Konrad Adenauer, he was the main liaison with the CIA and Nato.
https://www.theguardian.com/world/2006/jun/08/secondworldwar.usa
Från ”spiegel” artikelThe Nazi Criminals Who Became German Spooks
Germany’s foreign intelligence agency, the BND, is having historians look into its shadowy early years, when the organization hired former Nazi criminals. The coming revelations could prove embarrassing for Chancellor Merkel’s Christian Democrats and may even tarnish the legacy of former Chancellor Konrad Adenauer.
It’s no secret that intelligence agencies don’t like to disclose too much information about their own histories. There is even less transparency when that history involves mass murderers among the ranks. For this reason, it is all the more remarkable that the current BND head, Ernst Uhrlau, has been pushing for years to have more light cast on the early years of his organization, as part of Germany’s ongoing efforts to come to terms with its Nazi past. Uhrlau, a member of the center-left Social Democratic Party (SPD), has been trying since 2006 to move the issue forward.
Still, the BND boss doesn’t have free reign. His organization answers to the Chancellery and, until last year, Angela Merkel’s staff blocked all his attempts. Since then, though, the government in Berlin has taken a somewhat more relaxed position toward the BND’s history — after all, it doesn’t look good if the German Foreign Ministry and Finance Ministry allow research into their Nazi past, but the BND refuses.
If there was ignorance on the matter, it was only because no one wanted to know — not Gehlen, not Adenauer, not Globke and presumably many others as well.
As Gehlen once told the CIA, his agency employed, in percentage terms, fewer former SS and SD members ”than most ministries.”
The ministries he meant were those of the German government in Bonn.
https://www.spiegel.de/international/germany/intelligence-agency-s-murky-past-the-nazi-criminals-who-became-german-spooks-a-745640.html
Study Highlights German Foreign Ministry’s Role in Holocaust
Intelligence Agency’s Murky Past
The historians’ findings about the ministry in the post-war West German era are also explosive. Chancellor Konrad Adenauer, who had the job of foreign minister from 1951 until 1955 during his tenure as West German leader, allowed former Nazis to remain on the ministry’s staff even though he was well aware of the roles they had played under Hitler. Diplomats with Nazi pasts were posted in Arab countries and Latin America where they were unlikely to encounter public criticism.
The situation didn’t improve much when the center-left Social Democratic Party came to power in 1966. Willy Brandt, who resisted the Nazis and emigrated during the 1930s, became foreign minister and then chancellor. But he continued to work with Ernst Achenbach, a foreign policy expert for the Free Democratic Party in the 1960s and 1970s, who — according to the commission — was involved in the deportation of Jews from occupied France during the war when he was a high-ranking member of the German embassy in Paris. Right up until 1974, Achenbach blocked an agreement between West Germany and France to permit the prosecution of Nazis who had committed crimes in France.
Former Foreign Minister Steinmeier says the study’s findings about the post-war years were among the most depressing passages. He said it was ”incredible” that it had taken 60 years to conduct systematic research into the history of the ministry. The study was only launched because Fischer got into an argument with his staff.
Fischer, who was foreign minister at the time, ordered that the ministry should refrain in future from honoring former Nazi party members.
This ban was applied for the first time a year later after the death of Franz Krapf, West Germany’s ambassador to NATO under Genscher. He had been a member of the Nazi party and the SS.
The study in itself represents a break with the past in one important respect: The foreign ministry has put itself at the forefront of historical research into its past. The other ministries largely ignore their Nazi history to this day.
https://www.spiegel.de/international/germany/historians-deliver-damning-verdict-study-highlights-german-foreign-ministry-s-role-in-holocaust-a-725248.html
Även USA hade en överseende med nazister och tog emot många som fick arbete i USA. Tusentals europeiska nazister var spioner för USA
Även CIA-dokument bekräftar att USA stött nazister i Ukraina i över 60 år, hjälp av svenska journalister.
The records were made available under the Nazi War Crimes Disclosure Act of 1998, one of the most ambitious and exhaustive federal government efforts to expose its own secrets.
The report was written by historians hired by the US National Archives and Records Administration.
Norman J.W. Goda of the University of Florida, who wrote the report with Richard Breitman of American University in Washington.
Den innehåller ett kapitel om Ukraina
HITLERs SHADOWS: Nazi War Criminals, U.S. Intelligence, and the Cold War
http://www.archives.gov/iwg/reports/hitlers-shadow.pdf
Russ Bellant: Old Nazis, the new right, and the Republican party: domestic fascist networks and U.S. cold war politics
http://www.russbellant.us/Bellant-Old_Nazis_the_New_Right_and_the_Republican_Party.pdf
USA valde ut och tog emot 1600 nazistiska vetenskapsmän, många grova krigsförbrytare.
https://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Paperclip
Intressant. Gehlens roll har varit känd, men Hans Globke bör således ha spelat en betydande roll i att de Gaulles samarbetsinviter då Adenauer var kansler aldrig kom längre än en lovande början. Globkes intresse bör ha varit att stärka banden till USA och hindra ett närmare samabete med Frankrike – då de Gaulles mål var frigörande från detta beroende.
Apropå Gehlen och CIA kan man fråga vem som kom först, hönan eller ägget. Nazisterna var inte dummare än att de förstod vilket lösenordet var då man viftade med trollspöet inför amerikanska kollegor. Säg ”kommunisterna kommer” och jänkarna stelnade i skräck. Sedan kunde man begära vad som helst, no questions asked.
Jag kan rekommendera den tyska filmen ”En labyrint av lögner” som gick på SVT tidigare i år. Finns även på t.ex. Apple iTunes.
Trailer –> https://youtu.be/6jGxe6auuTg
Jag kan rekommendera den här texten – 20 år efter mordet på ett barn. Det handlar om ett brutalt mord. Självklart utfört av barnamördarnas israel. Barnkonventionen? Någon? Nej – då få man drevet anti bleh blah drevet på sig
”The tragic and murderous photo series depicts the 20th Anniversary of just one indescribable crime. But it is also symbolic for Israeli-perpetrated atrocities that have been slaughtering Palestinians for the last 72 years – indiscriminately, children, women, men – and no end is in sight, because the west looks on and tolerates. It tolerates one outrageous brutality after another.”
http://thesaker.is/palestine-anniversary-of-the-death-of-a-child-30-september-2000/
Då Mohammed sköts under en skottväxling mellan IDF och palestinska styrkor har det inte blivit klarlagt från vilken sida som kulan kom. Ett flertal utredningar har försökt bringa klarhet men utan att kunna ge ett helt säker svar.
Jag förstår att detta inte är något som du fäster någon större vikt vid men för andra läsare kan det vara av intresse att veta.
Och nu gå lögnfabriken igång, för femtioelfte gången. Skillnaden är den att den maler på men ingen köper längre det falska mjölet. det blir ett surt deg av de hela som rentav inte är socialt uppskattat…
Värre för barnen var väl fosforbomberna som Israel fällde över Gazaremsan! Men ack så tyst det är om dessa illdåd…Det blir inte bättre av att aningslösa ger sitt stöd till apartheid och ockupationsstaten Israel! Varför kan man ju undra? Men Nazi-Tyskland var också beundrat på sin tid i vissa kretsar….
Bundestags president efterlyste ett närmare och mer ärligt samarbete med Ryssland.
”Under de 30 år som gått sedan Tysklands enande har världen blivit mer mångsidig och farlig”, sade Bundestagens president Wolfgang Schaeuble i en intervju med Deutsche Welle.
”USA är inte längre den enda supermakten, så Europa måste ompröva sina förbindelser med andra stater, inklusive Ryssland. Världen har blivit mer mångsidig. Vi kunde inte föreställa oss hur konflikten mellan väst och öst skulle sluta, men den slutade mirakulöst – utan krig och nästan utan död. Men världen har inte blivit en säkrare plats på grund av detta: krig är möjligt igen. I detta avseende måste Europa ta ett större ansvar för sin egen säkerhet”, uppmanade den tyska politikern.
Visa dig på det ekonomiska, politiska och militära området för att få större vikt på världsscenen i dialogen med Ryssland, Kina och USA. Och Tyskland borde spela en central roll i denna process, för om de tidigare i Europa fruktade en förstärkning av FRG, nu tvärtom, de fruktar dess försvagning.
Berlin måste också tänka om sitt förhållande till Moskva, råder Schäuble: ” När Putin kom till makten, förde han en politik som på ett sätt delvis gjorde det möjligt för – som han uppfattar det – den förödmjukelse som tillfördes Sovjetunionen, och han försökte göra det så gott han kan.
Vi måste skapa ett närmare och mer ärligt samarbete med Ryssland. Under de avgörande åren realiserades detta uppenbarligen inte i Amerika och ingenting gjordes. Vi måste försöka komma till ett närmare samarbete med Ryssland med full respekt för dess krav och historia – detsamma gäller Kina”.
https://russian.rt.com/inotv/2020-10-04/DW-predsedatel-bundestaga-prizval-k
@AndersI 5 oktober, 2020 At 08:28
”Jag tror att de är bra mycket mer nöjda för att vara befriade från Stasi, alla medlöpare, angivare och andra som gick den östtyska regimens ärenden.”
De är ”överlyckliga” att få ”smaka” på CIA, NSA , Google, mm, övervakning in på bara skinnet
DARPA Biochip to ”Save” Us from COVID Can Control Human DNA
The microchip has arrived.
While many are still attacking anyone warning of the “coming Microchip” as a conspiracy theorist, Luddite, or religious fanatic, that microchip has arrived.
But governments aren’t having to market the chip as a method to track, trace, and control their populations. Instead, they are marketing the chip as a way to track and detect COVID and other coronaviruses. Clearly, this is a much easier sell to a public literally terrorized by their governments and mainstream media outlets for the last six months.
https://www.blacklistednews.com/article/78160/darpa-biochip-to-save-us-from-covid-can-control-human.html
Det är synd om dom forna Östtyskarna, dom hade dåligt med mat, blev bara mätta var dag, dom hade inte Bilar som Mustang som vi i väst fick med banklån, alla lärde sej pytagoras sats, som vi i väst har svårt med ännu. Alla som har läst DN, aftonbladet och expressen, som lyssnat på svt vet hur jobbigt det var för Östtyskarna,,,stackarna hade inte ens Mc Donalds så dom fick nåt näringsrikt i sej.
Ukraina-Frank-Walter Steinmeier skriver om historien om Babi Yar-massakern och får gärningsmännen att se ut som offer
Under sitt besök i Ukraina för att inviga ett minnesmärke dedikerat till offren för Babi Yar-massakern skrev Tysklands president Frank-Walter Steinmeier bokstavligen historien om massakern på tiotusentals judar och fick ukrainska medarbetare av nazisterna att se ut som offer.
Den 6 oktober 2021 besökte Tysklands president Frank-Walter Steinmeier Ukraina för att inviga ett minnesmärke för offren för Babi Yar-massakern. Och det minsta man kan säga är att detta tal, som var upprörande ur historisk sanning, chockade dem som kan historien.
Men låt oss kort påminna om historien om de massakrer som ägde rum i Babi Yar -ravinen i Kiev under andra världskriget.
Några dagar efter att Wehrmacht anlände till Kiev den 19 september 1941, detonerade NKVD (sovjetisk hemlig polis), som hade förutspått att de tyska ockupanterna skulle flytta in i de sovjetiska administrativa byggnaderna, i förväg i dessa byggnader. Dessa explosioner och bränderna som följde dödade flera tusen tyska soldater.
Tyskarna bestämde sig för att använda dessa explosioner som en motivering för att massakrera judarna i Kiev, och en order utfärdades där man bad stadens judar att samlas den 29 september klockan 8 på hörnet av Melnikova och Dokterivskaya gator, inte långt från Babi Yar -ravinen .
Till hands för att döda judarna fanns inte bara SS, tyska Sonderkommando-poliser och medlemmar av Waffen SS, utan också 201. Schutzmannschaft-bataljonen, en bataljon av ukrainska nazistiska medarbetare från Stepan Banderas OUN-B, som i vissa källor kallas för ”Ukrainsk hjälppolis”. Roman Shukhevich, medlem i OUN-B, var kapten för det första kompaniet i denna bataljon.
Tillsammans sköt och dödade tyska nazister och ukrainska medarbetare mer än 33 771 judar (siffran är inte exakt eftersom barn under 3 inte räknades) på två dagar, den 29 och 30 september 1941. Några av medlemmarna i 201. Schutzmannschaft -bataljonen bildades senare UPA, den ukrainska insurgentarmén.
Massakern fortsatte i Babi Yar efter dessa två blodiga dagar i september 1941. På två år sköts eller begravdes nästan 140 000 människor levande i ravinen: judar, polacker, zigenare, krigsfångar, psykiskt sjuka människor och motståndare till nazisterna. År 1942 dödades 621 medlemmar i OUN (den ukrainska nationalistiska organisationen som samarbetade med nazisterna och deltog i Förintelsen) av nazisterna vid Babi Yar (ja de borde inte ha ingått en allians med djävulen).
Nu när historien om massakren som begicks vid Babi Yar under andra världskriget tydligt sammanfattas, låt oss återgå till Frank-Walter Steinmeier och hans tal.
”Här i Babi Yar, under de sista dagarna i september 1941, mördade tyska trupper nästan 34 000 judar. Det var tyskarna som begick dessa grymheter. Ord sviker oss inför deras absoluta grymhet och brutalitet. Denna handling – det var inte en hämndhandling. Massmordet på judarna i Kiev var ett noggrant planerat brott – planerat och avrättat av medlemmar i SS, säkerhetspolisen och Wehrmacht. De var alla inblandade, säger Frank-Walter Steinmeier.
Förutom att det, som vi har sett ovan, inte bara var tyskarna som planerade och genomförde massakern. Ukrainska medarbetare var aktivt involverade. Genom att utelämna att nämna det senare ‘rensar’ Steinmeier dem på något sätt för Babi Yar -massakern, eftersom det enligt honom bara var tyskarna som var ansvariga. Uttrycket ”ukrainska medarbetare” förekommer inte heller en gång i den tyska presidentens tal, även om de spelade en mer än aktiv roll i Förintelsen!
Men där hans tal var mest chockerande var när han senare likställde romer, sintier, krigsfångar och funktionshindrade som massakrerades i Babi Yar, med medlemmar av den ukrainska befrielsearmén.
”Även här i Babi Yar, efter massakern på judarna i Kiev, fortsatte dödandet: fram till 1943, fram till tyskarnas reträtt. Tiotusentals Sinti och romer, medlemmar i den ukrainska befrielsearmén, funktionshindrade och krigsfångar miste livet i denna ravin, säger han.
Den ukrainska befrielsearmén är en term som faktiskt täcker alla ukrainska enheter som kämpade på nazisternas sida, inklusive de som massakrerade judar, zigenare, funktionshindrade och krigsfångar! Att sätta dem i samma mening som sina offer, som om dessa ukrainska samarbetspartners skulle sörjas lika mycket som dem de hjälpte till att massakrera, är absolut avskyvärt.
Detta tal var så chockerande att Edward Dolinsky, direktör för den ukrainska judiska kommittén, som var närvarande vid invigningen av Babi Yar-minnesmärket, nästan föll av stolen när han hörde Frank-Walter Steinmeiers tal.
https://www.facebook.com/eduard.dolinsky/posts/4771770202855010
”Igår, vid den magnifika ceremonin i Babi Yar, föll jag nästan av stolen när Tysklands president Frank-Walter Steinmeier sa att på Babi Yar” tusentals krigare från den ukrainska upprorens armé [den ukrainska översättningen av talet säger upprorisk armé istället för befrielsearmén – översättarens amärkning] utrotades.
Vem menade den tyska presidenten?
Bagazia, medlem av OUN, borgmästaren i Kiev, en medhjälpare i stöld och utrotning av judarna i Kiev, som senare sköts av tyskarna?
Eller kanske OUN -ledamoten, redaktören för tidningen Ukrainskoe slovo, Ivan Rogach, som i sin tidning uppmanade folket i Kiev att utvisa och döda judarna? Även han avrättades senare av tyskarna.
Eller OUN -medlemmen, den ukrainska polischefen Yakov Shevchenko, den direkta gärningsmannen för mordet på judarna i Fastov -distriktet? Även han dödades senare av nazisterna!
Det finns ett minnesmärke för alla dessa människor i Babi Yar som ställts upp precis på benen på deras offer.
Dessutom är gatorna intill massgraven uppkallade efter andra mördare och medhjälpare till mord – Oleg Olzhich, medlem i OUN, arrangör av hjälppolisen i Kiev, chefen för OUN Bandera och deras marionett Olena Teliga.
Som jag förstår det hjälpte ambassadpersonalen i Kiev att skriva den tyska presidentens tal. Det var bara från dem som information kunde komma ut som presenterade mördare och plundrare som ”oskyldiga offer för nazismen”.
Efter att den tyska ambassaden ville sätta upp ett minnesmärke till ära för den nazistiska borgmästaren Bagazia och detta presidenttal, borde tyska diplomater tänka allvarligt på vem som förbereder sådana dokument och vilka källor de använder ”, skrev Dolinsky på sin Facebook -vägg.
Om Edouard Dolinsky blir förvånad över att omskrivningen av historien, som har blivit en nationalsport i Ukraina, också påverkar Tyskland, så är jag inte det. När du regelbundet ser tyska tjänstemän uppmana Moskva att tillämpa Minskavtalen, även om Tyskland var ett av de fyra länder som utarbetade denna text, som inte nämner Ryssland en gång som part i konflikten (se min fullständiga översättning av Minsk 2 avtal), förstår du snabbt att omskrivningen av historien är lika utbredd i väst som i Ukraina!
Genom att radera de ukrainska medarbetarnas roll i massakern på judar i Babi Yar och genom att placera bödelarnas död på samma nivå som deras offer har Frank-Walter Steinmeier verkligen engagerat sig i en elak omskrivning av historien. En omskrivning som tillåter ukrainska nynazister att tvätta sina ideologiska förfäder som Stepan Bandera eller Roman Shukhevich, och därmed framställa sig själva som enkla nationalister, och inte som nynazister.
Det är genom att skriva om historien som nynazismen får utvecklas, bland annat i Ukraina. Och Frank-Walter Steinmeiers tal är en del av denna omskrivning av historien, vilket gör honom till en medbrottsling i utvecklingen av nynazismen i Ukraina.
https://www.donbass-insider.com/2021/10/09/ukraine-frank-walter-steinmeier-rewrites-the-history-of-the-babi-yar-massacre-and-makes-the-perpetrators-look-like-victims/
Det är rätt fantastisk att det finns en man som var där och lever i Donetsk i dag. Han är nästan hundra år och har klara minnen från den tiden. Han tog på sig sin kavaj fullproppad med hjältemedaljer från andra världskriget. Han var bara 16 år då han gick med röda armen till Berlin för att bekämpa nazisterna. Han gick stolt för att rösta för återförening med Ryssland. Han är ett barn av Sovjet.
Ingenting kan stoppa honom från att rösta, han går även då kulor viner i luften där han går.
Han känner igen nynazisterna i Ukraina, som barnbarn till de nazister han slogs emot under andra världskriget.
Någon borde gå hem till honom och nedteckna hans historia, ta tillvara på hans minnen medan han fortfarande är klar och villig att berätta.
How T-Force abducted Germany’s best brains for Britain
Secret papers reveal post-war campaign to loot military and commercial assets
https://www.theguardian.com/science/2007/aug/29/sciencenews.secondworldwar
Östtyskland gjorde konkurs, precis som sovjetunionen. Östtyskarna räddades av västtyskarna och mår mycket bättre idag. Ryssarna mår däremot väldigt dåligt, igen räddning i sikte, men de kan bli kinesisk koloni framöver.
Denna och andra opinionsundersökningar visar inte det.
Ryssarna mår alldeles utmärkt, Ritva Steen. Detta till skillnad från oss som får betala för att västmakterna till varje pris vill hålla en fascistregim under armarna.
Kanske lika bra om mongolerna kom tillbaka till Ryssland….
Har du missad det? ukronazi är arvtagarna. Således är de tillbaka fast den här gången är horderna västerifrån.
Precis spm då då också nu – antiryska horden håller på att krossas av General Kinzal och Iskander och det färskaste tillägget självaste General Armageddon. Snart nog ansluter General Vinter också. Redan nu ser vi några resultat – ukronazi behöver inte oroa sig över elpriset. De har ingen el🤣🤣🤣
Stora delar av östra tyskland ligger i Polen, stora delar av Polen ligger i vitryssland, och ostpreussens huvudstad ockuperas av Ryssland.
Det där är rent trams. Gränsdragningen avgjordes av segrarmakterna helt legitimt.