Tror Väst nu att USA & Nato förlorar kriget mot Ryssland i Ukraina?

https://archive.ph/mTiBH

Simplicius har 8 oktober publicerat artikeln ”Krigets avgörande återvändsgränd kristalliserar när Ryssland cementerar förhandlingsvillkoren”
https://simplicius76.substack.com/p/the-wars-pivotal-impasse-crystallizes

Red.: Detta publiceras ungefär samtidigt som Biden rapporterade att han lämnar återbud till ett av Zelensky planerat ”fredsmöte” i november, vilket Zelensky senare ställde in.  Från kriget rapporteras sedan länge mest om rysk framgångar. Ukrainas inmarsch och ockupation av område i Kurskregionen håller sakta på att vändas till ett blodigt nederlag.

I Italien, Ungern, Slovakien, Spanien och Österrike verkar man anse att kriget är förlorat och måste upphöra. Detta börjar sannolikt också ske i London, Paris, Berlin och inte minst Washington. USA har flera förlorade krig, stora interna motsättningar och en mycket stor, växande statsskuld alltmedan dollarns ställning som reservvaluta utmanas allt mer.

Men USA och Nato förser fortfarande Ukraina med stora mängde vapen. I Sverige är tongångarna fortfarande att Ukraina måste vinna. Simplicius diskuterar läget i artikeln nedan.

Om kriget slutar med en överenskommelse som främst kommer att kunna tolkas som ett tydligt nederlag för Ukraina kommer detta att få stor betydelse. USA:s och Nato:s ställning kommer att försvagas och steg har då tagits mot en multipolär värld. Den kände franske historikern Emanuel Todd menar att detta i så fall kommer att befria Europa från att vara underordnat USA. ”Ryssland kommer varken att ha medel eller önskan att expandera när väl gränserna till det förkommunistiska Ryssland återskapas. Den ryssofobiska hysterin i väst, som fantiserar om önskan om rysk expansion i Europa, är helt enkelt löjlig för en seriös historiker”, sa han.

Ett antal västerländska ledare har under de senaste månaderna uttryckt farhågor om att om Ryssland fick besegra Ukraina så skulle det så småningom sikta på andra europeiska länder.

Moskva har dock upprepade gånger betonat att man inte har för avsikt att attackera några andra länder när man väl har uppnått sina mål i Ukraina. Rysslands president Vladimir Putin har avfärdat tal om ett ”ryskt hot” som ”nonsens” som säljs av västerländska regeringar för att skrämma den europeiska befolkningen för att ”extrahera ytterligare utgifter” från dem. https://www.rt.com/news/605486-russian-victory-free-europe-historian/

_________________

Utvecklingen begränsas alltmer till territoriella eftergifter som Ukrainas slutspel. Bakom kulisserna förstår alla Ukrainas västliga allierade nu att det är omöjligt att konkurrera med Ryssland och det enda sättet de kan rädda en del av sin stora investering är genom att frysa konflikten under det falska löftet att Ukraina kan återta sina förlorade territorier vid något framtida datum , efter några års ombyggnad.

En ny artikel i Financial Times belyser denna detta.

En sammanfattning:

‼️Kiev för slutna samtal om ett fredsavtal som skulle innebära att Ryssland behåller kontrollen över ukrainska territorier som de kontrollerar men inte erkänner sin suveränitet över dem, – Financial Times

▪️ ”Bakom stängda dörrar talas det om en affär där Ryssland kontrollerar cirka 1/5 av Ukraina, även om rysk suveränitet inte erkänns – medan resten av landet tillåts gå med i Nato eller få motsvarande säkerhetsgarantier.”

▪️ Artikeln beskriver ett scenario som liknar hur Västtyskland omstrukturerades och integrerades med EU under det kalla kriget.

Artikeln inleds med att erkänna att stämningen bakom kulisserna är ”dystrare än någonsin” och att Ukraina står inför en förödande vinter av brist på elektricitet. Vad som är extremt intressant, är hur de erkänner att en lösning av konflikten som är ”negativ” för Ukraina till förmån för Ryssland skulle innebära allvarliga säkerhetsrisker för Europa och USA.

Så, medger de att ett icke-neutralt Ukraina är en viktig buffertstat som innebär enorma risker för båda sidor, beroende på dess inriktning? Om så är fallet, varför det hysteriska förnekandet av Rysslands berättigade oro över Ukrainas skiftande anpassning till väst efter den CIA-sponsrade kuppen 2014? De kan säkert se att Ryssland också har  samma hänsynstagande som de nu bekänner för sig själva.

De fortsätter med att presentera sin slutsats:

Vissa Kiev-tjänstemän oroar sig också privat över att de saknar personal, eldkraft och västligt stöd för att återställa allt territorium som beslagtagits av Ryssland.

Det talas bakom stängda dörrar om ett avtal där Moskva de facto behåller kontrollen över den ungefär en femtedel av Ukraina som landet har ockuperat – även om Rysslands suveränitet inte erkänns – medan resten av landet tillåts gå med i Nato eller ges motsvarande säkerhet garantier. Under det paraplyet skulle det kunna återuppbyggas och integreras med EU, i likhet med Västtyskland under det kalla kriget.

Men de förklarar att även den optimistiska kalkylen ovan helt och hållet förlitar sig på två osannolika scenarier:

• Att USA och allierade till och med skulle tillåta den återstående rumphuggna staten Ukraina att gå in i NATO. Detta är problematiskt eftersom det skulle kräva massutplacering av amerikanska trupper i förväg som en ”tripwire” i enlighet med artikel 5.
• Att Putin skulle gå med på ett sådant avtal om vapenvila till att börja med, särskilt med tanke på att ett av de principiella skälen till att SMO lanserades var förhindrandet av att Ukraina gick med i Nato. Vi kommer att ta upp denna punkt specifikt senare.

De nämner också att Putin inte riktigt har incitamentet för en ”land för fred”-avtal när hans trupper i huvudsak vinner och gör aktiva framsteg. Varför nöja sig med lite land nu när han kan ta det hela? Naturligtvis låg ett av svaren på detta i Zelenskys Kursk-gambit, som delvis var utformad för att inta territorium som skulle få Putin att byta ut det mot vad Ryssland intagit i Donbass och på andra håll. Men detta går inte, eftersom ryska trupper minskar Ukrainas Kursk-innehav dagligen, inklusive vissa uppgångar igår och idag, och allt kommer att återerövras i sinom tid.

Artikeln avslutas med den trevande känslan att Ryssland bara kan tvingas in i dessa krav om Ryssland anser att kostnaderna för kriget har blivit för höga. Detta kunde inte vara en mer absurt lättsinnig idé.

Ryssland har inte visat något annat än stark beslutsamhet för total seger, med dess krigsekonomi, särskilt med nästa års massförsvarsutgifter, och dess befolkning – som inkluderar tidigare slitna eliter – blir alltmer patriotisk. Varje obekväm ”törn” som Ukraina lyckas ta sig in på Rysslands sida förstärker bara Rysslands beslutsamhet och solidaritet. Det finns ingen möjlig händelse som ens kan tänkas få Ryssland att besluta att ”nog är nog, vi måste backa”.

I det här spelet kommer väst att behöva svänga först eller helt enkelt acceptera att kärnvapen kommer att flyga i höjd med eskaleringsstegen.

Men nu när vi har blivit informerade om västvärldens nya villkor har vi också en intressant ny insikt i Rysslands villkor med tillstånd av Newsweeks senaste, som har en intervju med ingen mindre än ärevördiga utrikesminister Sergei Lavrov.

https://www.newsweek.com/exclusive-russias-lavrov-warns-dangerous-consequences-us-ukraine-1964468

Lavrov inleder med denna axiomatiska kondensering av Putins uttalade ståndpunkt om konflikten:

”Ryssland är öppet för en politisk-diplomatisk uppgörelse som kan avlägsna grundorsakerna till krisen”, sade han. ”Det bör syfta till att avsluta konflikten snarare än att uppnå en vapenvila.”

Detta är nyckeln: Ryssland försöker få ett slut på den bredare krisen, som är ideologiskt större än det fysiska kriget i sig, snarare än att bara uppnå en ytlig vapenvila. Kort sagt, Ryssland vill ha något permanent, inte ytterligare en uppsättning överenskommelser i Minsk-stil.

Lavrov citerar också behovet av att hela världsordningen kalibreras om till moderna verkligheter som en del av denna uppgörelseprocess – detta är en vink till Putins Westfaliska-redux-förslag om en helt ny säkerhetsarkitektur som stödjer alla möjliga uppgörelser.

”Vad vi har i åtanke är att världsordningen måste anpassas till den nuvarande verkligheten”, sa han. ”Idag lever världen genom det ’multipolära ögonblicket’. Att växla mot den multipolära världsordningen är en naturlig del av maktbalanseringen, vilket speglar objektiva förändringar i världsekonomin, finanserna och geopolitiken. Västvärlden väntade längre än de andra, men det har också börjat inse att denna process är oåterkallelig.”

Men det sista segmentet är det viktigaste. Lavrov uttalar för första gången äntligen tydligt Rysslands uttryckliga krav på att avsluta konflikten genom vapenvila. För alla som undrar mitt bland de dunkla ryktena och sammanfogade partiella uttalandena, här är det, äntligen i osminkad form – Rysslands konkreta krav på en lösning av konflikten från och med denna tid:

Lavrov: Vår ståndpunkt är allmänt känd och förblir oförändrad. Ryssland är öppet för en politisk-diplomatisk uppgörelse som borde ta bort grundorsakerna till krisen. Det bör syfta till att avsluta konflikten snarare än att uppnå en vapenvila. Väst borde sluta leverera vapen, och Kiev borde avsluta fientligheterna. Ukraina bör återgå till sin neutrala, icke-block- och icke-nukleära status, skydda det ryska språket och respektera sina medborgares rättigheter och friheter.

Istanbulavtalen som paraferades den 29 mars 2022 av den ryska och ukrainska delegationen skulle kunna tjäna som grund för uppgörelsen. De innebär att Ukraina inte går med i Nato och innehåller säkerhetsgarantier för Ukraina samtidigt som de erkänner verkligheten på plats i det ögonblicket. Naturligtvis har dessa verkligheter på över två år förändrats avsevärt, även i juridiska termer.

Den 14 juni listade president Vladimir Putin förutsättningarna för uppgörelsen enligt följande: fullständigt AFU-utträde från DPR [Folkrepubliken Donetsk], LPR [Folkrepubliken Luhansk], Zaporozhye och Kherson-oblasterna; erkännande av territoriella realiteter såsom de är inskrivna i den ryska konstitutionen; neutral, icke-blockad, icke-nukleär status för Ukraina; dess demilitarisering och denazifiering; säkra rysktalande medborgares rättigheter, friheter och intressen; och avskaffande av alla sanktioner mot Ryssland

Så vi har:

AFU måste dra sig ur DPR, LPR, Zaporozhye och Cherson. Dessa republiker annekterades alla officiellt av Ryssland den 30 september 2022 enligt den ryska konstitutionen, vilket gör den slutgiltig. De är nu oåterkalleligt en del av den ryska staten och kan inte förhandlas fram. Återigen påminner jag er om: detta gäller de fullständiga gränserna för dessa stater före kriget – det betyder att Ukraina måste dra sig tillbaka från både staden Kherson och det enorma industricentrumet i staden Zaporozhye, som har en befolkning på nästan 1 miljon.

Intressant nog citerar Lavrov erkännandet av dessa realiteter som en del av kravet. FT-artikeln innebär att Kiev inte ”erkänner” Rysslands herravälde över dessa territorier medan den fortfarande ”tillfälligt” avstår från kontrollen över dem. Det är en liten men mycket viktig problematik som kan vara en deal-breaker för det hela.

Neutral, icke-blockerande, icke-nukleär status för Ukraina. Problemet här är, vem skulle vara garanten för en så tveksam sak? Vad kan eventuellt locka Ryssland att lita på folk (medbrottslingar) från västerlandet/NATO för att garantera detta under överskådlig framtid när det nu är känt att deras ord är lika bra som toalettpappret det är skrivet på? Det är uppenbarligen ytterligare en enorm problematik och kan kräva inkluderandet av andra stora BRICS-makter som Kina som garanter, vilket nästan som standard skulle förvandla förfarandet till ett slags nyligen omarbetat globalt ramverk, sådana som Putin talade om.

Säkra rättigheterna för alla rysktalande; denna är självförklarande.

Den stora – den är fortfarande här för domare och femte kolumnister som hävdade att Putin hade backat på dessa: demilitarisering och avnazifiering. Eftersom Lavrov citerade Istanbulavtalet som grund kan vi dra slutsatsen att dokumenten om Ukrainas demilitarisering från det mötet kan tjäna som en utgångspunkt.

För de som undrar, här är själva dokumenten som Putin presenterade, som visar exakt vilka demilitariserade gränser Ryssland försökte införa för Ukraina: