Trovärdighet vid publicering: väger ”upplevd legitimitet” upp faktisk tillförlitlighet?

9 januari, 2025

Trovärdighet vid publicering: väger ”upplevd legitimitet” upp den faktiska noggrannheten?

Del 2 i serien “Karina Shyrokykh & Martin Kragh disinforming About Disinformation” (Del 1 här.
Av Marcello Ferrada de Noli. Professor emeritus i epidemiologi, esp. skadeepidemiologi, MED.DR. (Karolinska Institutet, Sverige). Grundare, svenska professorer och läkare för mänskliga rättigheter (SWEDHR).

Ursprungligen publicerad på The Indicter.

Svärtningar nedan har gjorts av redaktören med författarens goda minne. Längst ned finns länk till relaterade artiklar.

_____________

Jag kommer här att visa att, i publiceringssammanhang, en huvudsaklig fördom representeras av det felet att blanda äpplen med päron. För kvalitativt är informationsinnehållet en sak och en annan den upplevda legitimiteten för den som presenterar informationen. Båda bör bedömas separat. Det som allmänheten i första hand granskar i en publikation – vad som är avgörande – är inte heller författarens akademiska meriter, utan det är i stället verifierbarheten av innehållet i den tillhandahållna informationen. Om detta är faktabaserat och källan möjlig att identifiera. Dessutom om det finns ett logiskt resonemang.

Legitimitetsfrågor
Docenterna Karina Shyrokykh och Martin Kragh [1] säger att de håller sig till en konceptualisering av legitimitet som härrör från Buchanan och Keohane, [2006, citerad av författarna] och att enligt den ”en organisation är legitim när den tros ha rätt att bedriva sin verksamhet. Med andra ord, legitimitet är allmänhetens övertygelse om att en organisations auktoritet utövas på lämpligt sätt.” [24]

Med hänvisning till SWEDHR drar de slutsatsen att det bara var den ”upplevda” legitimiteten som tillskrivs vår organisation som gjorde oss trovärdiga; i den mån – som de beskriver – SWEDHR ”spelade en betydande roll – vare sig avsiktligt eller inte – i den internationella desinformationskampanjen kring centrala händelser i det syriska inbördeskriget”. [3] (Som sådant är ”@SWEDHR-fallet anmärkningsvärt i sig”, säger de). [id]

”Den första legitimeringsstrategin, som vädjar till legitimitetsattribut, kan användas för att signalera hur icke-statliga organisationer för svarta riddare kan uppfattas. Det kan utnyttjas i en medveten strategi för att vädja till positiva föreställningar som ”mänskliga rättigheter” eller ”expertis”, vilket skapar en a priori positiv attityd till informationen som sprids av icke-statliga organisationer för svarta riddare. – Shyrokykh & Kragh. [25].

Red:. Begreppet Black Knights (svarta riddare finns i artikeln Shyrokykh, Karina och Kragh, Martin: “Black knight NGOs and international disinformation”. European Security, 17 Dec 2024.
”Svarte Riddaren är en litterär figur som förekommer som en riddare från legenden om Kung Artur. I Walter Scotts roman om riddaren Ivanhoe återvänder kung Richard Lejonhjärta till England förklädd till Svarte Riddaren.” Svart riddare

SWEDHR ”legitimitetsattribut” (attribut som ska fungera som ”upplevd legitimitet”, som inte nödvändigtvis är ”verklig legitimitet” attribut) skulle enligt dem baseras på följande: [26]

1) på ”påståenden” från oss (Swedish doctors for human rights) om att vara läkare – (är vi inte det?),

2) om att ”mänskliga rättigheter” skulle vara ett universellt empatiskt ämne (som vi kämpar för, mitt i en hård opposition), och,

3) att vi uppger att vi kommer ”från Sverige” (är det inte?), världens mest prestigefyllda land enligt den chauvinistiska självvärderingen (kallad självgodhet på svenska) som författarna ger sig själva i artikeln:

”Dessutom har Sverige ett gott internationellt rykte, vilket gör ’Sverige’ till ett tredje potentiellt legitimitetsattribut”, skriver författarna. [27]

Ändå skulle utarbetandet ovan av författarna om ”legitimitetsattribut” vara tillräckligt för att avslöja författarnas avsikt. Det vilar i botten på deras artikel.

Det betyder att man problematiserar för allmänheten om vi hade (eller inte) verkliga akademiska eller professionella meriter att ägna oss åt sådan analys. Och, om vi verkligen kommer eller inte ”från Sverige” (jag är född i Chile…). Man skulle kunna dra slutsatsen av dessa författares avsikt att, eftersom vi inte har den ”påstådda” kapaciteten som räknats upp ovan:

a) våra analyser bör betraktas som forskningsskräp,

b) författarna bakom dessa analyser bör betraktas som någon sorts akademiska bedragare, och

c) allmänheten, diplomaterna, regeringarna, FN:s säkerhetsråd, etc, bör i bästa fall betraktas som godtrogna och i värsta fall som dumma.

I samband med mänskliga rättigheter blir ovanstående självgodhet mer än pinsam. Särskilt i det internationella sammanhanget:

Som jag förklarade i ”Sveriges extraordinära överlämnanden och godtyckliga frihetsberövanden”, [28] är det bedrövliga beteendet hos svenska regeringstjänstemän (på ministernivå), som i hemlighet samarbetade med CIA vid återgivandet av politiska flyktingar som transporterades från en flygplats i Stockholm till en tortyrplats i Egypten (Och på grund av det sanktionerade FN:s HR Sverige för att ha brutit mot FN:s absoluta förbud mot tortyr). Det är internationellt dokumenterad. [29]

Om ”påstådd” legitimitet från SWEDHR:s sida
Som vi ska se blir frågan om (SWEDHR:s) hävdade kompetens avgörande i texten av Shyrokykh och Kragh.

För att kontextualisera mina observationer, återger jag här de två hypoteserna i Shyrokykh & Kraghs undersökning:

”H1: Legitimitetsegenskaper hos icke-statliga organisationer för svarta riddare hjälper deras desinformation att spridas.

H2: Svarta riddares NGO-meddelanden relaterade till deras påstådda kompetens spred sig mer än de om andra ämnen.” [30]

”Legitimitet” förklaras allmänt som ”ett värde varigenom något eller någon erkänns och accepteras som rätt och korrekt”. [31]

Frågan om SWEDHR ”påstådd legitimitet” är mantraliknande som upprepas av Shyrokykh & Kragh i retoriken i deras artikel. Det hänvisar antingen till SWEDHR-relaterade akademiska beskrivningar eller till våra publikationer.

1. Författarna problematiserar om pediatrisk kompetens fanns inom SWEDHR i en artikel om Vita hjälmarna.

Det hänvisar konkret till ett professionellt uttalande som Dr Leif Elinder hävdar:

”Efter att ha granskat videomaterialet fann jag att de åtgärder som vidtas mot dessa barn, några av dem livlösa, är bisarra, icke-medicinska, icke-livräddande och till och med kontraproduktiva när det gäller barns livräddande syften.” [16]

Fakta: Dr Leif Elinder är en svensk läkare specialiserad på pediatrisk medicin (barnmedicin). Att insinuera något annat, i betydelsen att anklaga en yrkesman för att ha ljugit om sina yrkesmeriter, skulle helt enkelt vara förtal. Även om författarna Shyrokykh & Kragh avstår från att nämna Dr Elinder vid namn i sitt stycke, nämns han i artikeln som de specifikt citerar som referens. Låt mig i alla fall påminna om att förtal, eller förtal, är straffbart i Sverige. [32]

2. Att tillskriva SWEDHR-uttalanden som inte är våra:

En annan oakademisk rutin som Shyrokykh & Kragh uppvisar när de bedrägligt skildrar vår organisation, är den taktik som allmänt kallas ”strawman fallacy”:[33] Först tillskriver de oss något som vi aldrig har sagt men sagt av författare som ingenting har att göra med vår organisation . Och sedan ”motbevisar” de dessa uttalanden som om de är i en polemik med oss på SWEDHR.

Red.: ”A straw man fallacy is the informal fallacy of refuting an argument different from the one actually under discussion while not recognizing or acknowledging the distinction.” (”En Strawman-felslut är den informella felaktigheten att vederlägga ett argument som skiljer sig från det som faktiskt diskuteras, samtidigt som man inte erkänner distinktionen.”) https://en.wikipedia.org/wiki/Straw_man

Till exempel:

Efter att författarna gjort klart att ”onlinetidskriften The Indicter är associerad med SWEDHR” [34], skriver de:

”Den 5 april 2017 publicerades ett blogginlägg som analyserade bilder från 2015 på The Indicter-bloggen, där det påstods att ”bevisen motsäger anklagelser om syriska gasattacker” och att resultaten illustrerar att, trots alla förklaringar om säkerhet, ”den syriska regeringen inte ligger bakom detta. Istället, hur besynnerligt det än låter, är det ganska troligt att islamistiska oppositionsstyrkor i Syrien ligger bakom alla dessa händelser.” (The Indicter 2017a).” [35]

Men de ovan citerade texterna motsvarar en opinionsartikel inlämnad av Adam Larson, [36] som på intet sätt förknippas med SWEDR. Dessutom, i den publikationen, skrev The Indicter ”Editor’s note”: ”Herr Adam Larssons bidrag till denna debatt i The Indicter med en åsiktsartikel, vars innehåll inte nödvändigtvis representerar varken den redaktionella positionen för The Indicter Magazine eller SWEDHR.”

3. Om SWEDHR hade legitimitet att yttra åsikter i medicinska frågor, till exempel angående konsekvenser av ”gasattacker” och relaterade frågor.

Författarna skrev: ”Påstådd expertis inom specifika domäner kan få meddelanden att verka mer pålitliga jämfört med de om ämnen utanför de påstådda kompetensområdena.” [37]

Följt av, ”Organisationen försökte legitimera sig själv som en grupp medicinska experter när den presenterade sig själv i offentlig kommunikation (genom sina blogginlägg, inlägg på sociala medier och medieintervjuer). Den hävdade kompetens inom medicin, som den hävdar har hjälpt den att fastställa sanningen om användning av kemiska vapen i Syrien”.

Följt av, ”SDHR:s kommunikation om användning av kemiska vapen i Syrien är ett framträdande och bestående exempel på desinformation online”. [38]

Ovanstående utgör en invändning som berör mig personligen, eftersom ingen annan medlem av SWEDHR – såvitt jag minns – har yttrat sig om denna fråga i våra officiella kanaler.

Jag förtydligar först att min åsikt aldrig handlade om de kemiska egenskaperna hos det ena eller det andra gasmedlet, deras tillverkning, eller dess leveranssätt, eller några andra tekniska problem etc. Det jag har problematiserat är ett par avsnitt, var aspekter som t.ex. omfattningen och kategoriseringen av offer som tillskrivs de (i det ögonblicket) påstådda gasattacker, eller den påstådda tidpunkten för när dessa attacker skulle ha ägt rum. Det är klart att jag aldrig hänvisade till kemiska attacker i allmänhet, eller till alla påstådda attacker som inträffat under perioden. Jag tror att jag, bland väldigt många frågor som behandlats under 10 år i The Indicters publiceringar, just har nämnt två olika påstådda gasattacker i Syrien vid den tiden.

Så varför, och hur, tänkte författarna Shyrokykh & Kragh ifrågasätta min förmåga att ge åsikter om dessa gasattacker?

Svaret på ”varför” är enkelt och självklart: att urholka SWEDHRs trovärdighet. Och hur skulle de försöka göra det? Som förklarats i introduktionssektionen, med hjälp av en argumentum ad hominem felslutning: genom att misskreditera personen (budbäraren) försöker de delegitimera den personens diskurs.

Låt mig också påminna, som jag sa i inledningen (avsnitt 1 i den här serien), att en beskrivning om vem som personligen grundade SWEDHR inte alls var nödvändig. Varken teoretiskt när de argumenterar för sin hypotesformulering eller i sina beräkningar eller presentationen av deras resultat. Så varför gjorde de det?

Jag upprepar min uppfattning om att det har mer att göra med ett försök att diskvalificera mina nuvarande åsikter om mänskliga rättigheter och försämringar av medborgerliga friheter, särskilt i det odemokratiska Ukraina under den nuvarande icke-valda presidenten Zelensky.

Ändå är det på grund av vad de hävdar om vad de kallar ”skaparen av SWEDHR”, [39] som jag tvingas svara med en beskrivning av min faktiska akademiska vistelseort.

4. Fakta VS. felaktiga framställningar

Vidare, för att upprätthålla en falsk bild projicerar och propaganderar de om oss på SWEDHR, Shyrokykh & Kragh tar till ett enkelt knep: de ljuger om, eller förringar, eller helt enkelt döljer, våra sanna akademiska meriter och kompetenssfär inom forskning.

”För att testa våra hypoteser fokuserar vi på SWEDHR och deras desinformation om användning av kemiska vapen i Syrien. SWEDHR skapades 2014 av Marcello Ferrada de Noli, en Chilefödd svensk medborgare med examen i psykiatri från chilenska och svenska universitet.” [40]

Vad skulle deras läsare dra slutsatsen i sammanhanget? Förmodligen något som ”Åh ja, en annan kille från Chile med någon kandidatexamen”?

För några år sedan postulerade jag i The Indicter att Fake News – numera ett varumärke i äldre media och andra webbsajter som tjänar USA/NATO/EU-intressen – inte bara består i att ljuga eller hitta på något. Det är också att utelämna händelser som inte passar in i nyhetsbyråns agenda, eller av falska intressen de tjänar.

Till exempel, några av Shyrokykh & Kraghs främsta underförstådda invändningar eller ”kritik” mot SWEDHR argumentera de genom att helt enkelt utelämna fakta om oss eller ge en ofullständig beskrivning – som när det gäller att beskriva den akademiska vistelseorten för SWEDHR-grundaren. Det de skrev och vad de utelämnar, resulterar i en felaktig framställning som syftar till nedsatt värdering av min forskningsförberedelse och akademiska erfarenhet.

Shyrokykh & Kraghs huvudsakliga underförstådda anklagelse härrörde från deras utelämnande av fakta, vilket resulterar i en felaktig framställning eller negativ värdering av min utbildning, forskning och akademiska erfarenhet. I samband med deras artikel är det tänkt att intalaläsaren att jag inte skulle ha de nödvändiga kvalifikationerna, eller några som helst kvalifikationer, för att framföra min åsikt om ”gasattacker” i Syrien. Därför skulle både den legitimitet som allmänheten tillskriver oss på SWEDHR vara felaktigt baserad (eller baserad på tvetydiga påståenden). Och samtidigt skulle våra åsikter inte ha verklig legitimitet – och därför att betraktas som ogiltiga när de uttalas om händelserna i diskussionen.

(Det roliga är att jag har två kandidatgrader från Chiles universitet. I filosofi. Och jag är också där professor de Filosofía, och min akademiska karriär som professor vid universitetet i Concepción slutade med den USA-stödda statskuppen av general Pinochet – som jag gjorde motstånd mot, blev tillfångatagen och blev krigsfånge på den ökända Quiriquina-ön, etc.). [41].

Så, fråga ett: hur vågar jag ge en åsikt om den påstådda förekomsten av specifikt påstådda gasattacker i Syrien vid den tiden?

Svar: genom att undersöka fördelningen och epidemiologin av skadorna bland de påstådda offren.

Fråga två: Och hur skulle jag bedöma det?

Eftersom jag är professor emeritus i folkhälsoepidemiologi och min specialitet är skadeepidemiologi i internationella sammanhang – ett tema inom katastrofmedicin. Mitt senaste uppdrag vid Karolinska Institutet (Stockholm) var som chef för forskningssektionen tvärkulturell skadeepidemiologi vid Institutionen för folkhälsovetenskap (socialmedicin).

Å andra sidan, författarna namnger jag har svenska examen i psykiatri. Det är sant att jag också har både en licentiatexamen i psykiatri och en medicin doktorsexamen i psykiatri från Karolinska Institutet (Sverige). Men min huvudsakliga forskning handlade om differentiella rättsmedicinska diagnoser av våldsam död. Under hela den perioden genomförde jag mitt huvudsakliga empiriska forskningsarbete för att undersöka sådana dödsfall som inträffat under en 10-årsperiod på rättsmedicinska avdelningen. Det var ett arbete jag publicerade när jag var forskare (och föreläsare) vid Harvard Medical School, vid institutionen för socialmedicin.

Med allt ovanstående är det inte en författares akademiska meriter, eller att de kommer från länder ”som Sverige”, som i själva verket legitimerar en tidskriftsartikel eller ett inlägg i sociala medier. Det är istället det faktiska innehållet i dessa slutsatser, dess verifierbarhet. Docenten Karina Shyrokykh och Martin Kragh missar poängen. Enligt min mening, eftersom deras anslutning till ett visst legitimitetsbegrepp som blandar ihop författares upplevda legitimitet av allmänheten, med allmänhetens genuina förmåga att urskilja vad som är sakligt och bekräftat från vad som bara är propaganda. Som de skenbart gör i ”Black Knight NGOs and international disinformation”.[1]

Enligt min åsikt, vad Shyrokykh och Kragh gör med alla dessa manövrer av argumentum-ad-hominem här och där, är att undvika att göra det som borde vara kärnan i deras kritik av SWEDHR: att bestrida de slutsatser vi stöder i våra artiklar och dess metodiskt korrekta erhållna resultat.

Men de kan inte göra det. Deras kollegor på CODA (en annan publikation som försvarar Natos intressen) försökte en gång men misslyckades chockerande. [42]

Och vad vi sa om ”gasattacker” visade sig vara korrekt, och även efteråt validerades detta av försvarsministrarna i USA respektive Frankrike. Och även av domare Carla Del Ponte, från FN:s oberoende undersökningskommission om Syrien (som jag utvecklar i nästa avsnitt av denna serie).

Sammanfattning
Följaktligen var huvudtesen hos Shyrokykh & Kragh att ju högre legitimitet ett socialt mediekonto har – som det uppfattas av allmänheten – desto högre är ”desinformations”-effekt, hög akademisk eller professionell stam som uppfattas av allmänhetens egenskaper (i detta fall X/Twitter).

Men det går åt båda hållen, eller hur? Jag menar, för att vara en följd av en sådan legitimitetstes (som förklaras av författarna), till en högre legitimitet för ett konto i sociala medier – som det uppfattas av allmänheten – motsvarar det omvänt en högre effekt av strävan efter ”information”.

Jag menar, i publiceringssammanhang, vad Shyrokykh & Kragh gör i sin artikel är att blanda samman äpplen och päron. För kvalitativt är informationsinnehållet en sak och en annan den upplevda legitimiteten för informationens leverantör. Båda bör bedömas separat.

Författarna nedvärderar dock allmänheten genom att anta att deras uppfattning om vår publicering generellt sett bestäms av ”de är läkare, engagerade i mänskliga rättigheter, och – det stora pluset – de ”är från Sverige”. Vad den utbildade allmänheten gör istället är att verifiera informationen vi ger, och omvänt, att undersöka bristerna i den desinformation vi avslöjar. Och en grundläggande resurs för det är studiet av de angivna källorna.

Författarna förolämpar dock allmänheten i stort genom att anta att deras uppfattning om icke-statliga organisationer i allmänhet beror på att de är ”läkare”, engagerade i mänskliga rättigheter och -det ”stora pluset” – de ”är från Sverige”.

Men de flesta av allmänheten som följer geopolitisk analys är välinformerade människor; det är helt enkelt absurt att anta – som i fallet med Shyrokykh & Kragh – att sådana slags offentliga sväljmeddelanden på grund av de ”akademiska titlar” som budbäraren kan ha har större effekt. För det andra, åtminstone de flesta jag känner närmare i sociala medier (t.ex. alla människor som jag byter DMS med, i mitt fall), är välutbildade människor. Och vad välutbildade människor gör är att verifiera både informationen som messenger-kontot tillhandahåller, såväl som var de utstationerade budbärarna själva befinner sig.

Författarna till ”Black Knights NGOs Disinformation” tillägger att SWEDHR spred desinformation om olika ämnen. Ett exempel som gavs som SWEDHR:s desinformation var att vi skulle ha ”anklagat Sverige för att muta FN:s säkerhetsråd” [43]

Men återigen, fakta är med oss. Och än en gång, Shyrokykh & Kragh slänger grundlösa anklagelser utan att ge något för att stödja sina uttalanden För tydlighetens skull skrev jag så här:

”Om några dagar kommer Sverige att inta en plats i FN:s säkerhetsråd, inklusive ordförandeskapet. Detta var resultatet av en hård kampanj som inleddes 2015 för att få stöd bland de röstberättigade regeringarna. För det ändamålet spenderade svenska UD 27 miljoner kronor. Operationen innefattade inbjudan till Stockholm av FN-ambassadörer från en mängd olika fattiga och utvecklingsländer, och den genomfördes på de mest lyxiga villkor. Detta finansierades med pengar från det svenska biståndsprogrammet för fattiga och utvecklingsländer. Det verkliga syftet och omfattningen av operationen hölls hemligt och de olika stegen i kampanjen registrerades inte.” Faktum är att ovanstående är en faktainformation publicerad i Epoch Times, och hämtad från den svenska nyhetsbyrån TT. [44]

[Tredje delen av detta svar till ”Black Knight NGOs and international disinformation” tillgänglig här 9 januari 2025] [De nuvarande texterna kan komma att uppdateras; Referenser ska läggas till]

Del 1 i serien “Karina Shyrokykh & Martin Kragh disinforming About Disinformation” finns här

REFERENCES

1. Shyrokykh, Karina & Kragh, Martin: “Black knight NGOs and international disinformation”. European Security, 17 Dec 2024.

2. Id, page 3.

3. Id., page 9.

4. Id., page 4.

5. Id., Introduction.

6. Locke, John (1689), “An Essay Concerning Human Understanding” (chapter ‘Of Wrong Assent, or Error’). Pauline Phemister ed., OUP Oxford, 2008. ISBN 9780199296620.

7. “SDHR” https://tinyurl.com/yex6z4p4 (Retrieved 30 Dec 2024)

8. “SWEDHR” https://tinyurl.com/bdz6zx2b (Retrieved 30 Dec 2024)

9. Wikipedia, Swedish Professors & Doctors for Human Rights. https://en.wikipedia.org/wiki/Swedish_Doctors_for_Human_Rights (Retrieved 28 Dec 2024)

10. Shyrokykh, K & Kragh, M., op.cit., page 9.

11. Id., page 13.

12. See “The Indicter Geopolitical magazine”

13. Aikin, Scott & Casey, John (2023). “Straw Man Arguments. A Study in Fallacy Theory”, page 53. Bloomsbury Academic. ISBN 9781350284708.

14. Shyrokykh & Kragh, op.cit., page 9.

15. Id., page 8.

16. Ferrada de Noli, M. “White Helmets video: Swedish doctors for human rights denounce medical malpractice and macabre ‘misuse’ of children for propaganda aims”. The Indicter 6 March 2017. (Reference “2017b” in Karina & Kragh, op.cit.)

17. Walton, Douglas (1998). “Ad Hominem Arguments”. Page 2 in section “Abusive and Circumstantial”. University of Alabama Press. ISBN 978-0-8173-0922-0.

18. The Local (Sweden), “Solidarity brings hope: why Swedish support matters for us Ukrainians”, 2 March 2022

19. Karina Shyrokykh’s Linkedin post: “Support the 47th Brigade – Join Our Effort!” (Retrieved 28 December 2028)

20. Ferrada de Noli, M. “Poltava’s geopolitical aftermath and the warmongering of Swedish elites”. The Indicter, 24 March 2021.

21. Atlantic Council Portal

22. Ferrada de Noli, M., “Integrity Initiative scandal reaches Sweden amidst deceiving media debate on Martin Kragh”. The Indicter, 15 Mar 2019.

23. Ferrada de Noli, M., “Propaganda for war by proxy: Rebuttal to Martin Kragh’s flawed analysis in Swedish J Social Sciences 2020. Part 2: The falsehoods”.

24. Shyrokykh, K & Kragh, M., op.cit., page 9.

25. Id., page 7.

26. Id., page 8.

27. Id.

28. Ferrada de Noli M. “Sweden’s Extraordinary Renditions and Arbitrary Detentions”, The Indicter, https://theindicter.com/extraordinary-renditions-and-arbitrary-detentions/

29. Ferrada de Noli M. United Nations HR sanctioned Sweden for violating the UN’s Absolute Ban on Torture

30. Shyrokykh, K & Kragh, M., op.cit., page 8.

31. Chen, Jing (2016). “How petitions assist decentralized authoritarianism in China”. Lexington Books, New York. ISBN 9781498534529. Page 165.

32. Provisions on defamation – the crimes of defamation and insult – are found in chapter 5 in the Swedish criminal code.

33. “The Strawman fallacy is a logical fallacy that involves misrepresenting an opponent’s position in order to make it easier to attack.” In “Logical Fallacies –Strawman”.

34. Shyrokykh, K & Kragh, M., op.cit., page 10.

35. Id., page 12

36. Larson, Adam. Analysis of evidence contradicts allegations on Syrian gas attacks. The Indicter, 5 April 2017.

37. Shyrokykh, K & Kragh, M., op.cit., page 8.

38. Shyrokykh, K & Kragh, M., op.cit., page 9.

39. Id.

40. Id.

41. Ferrada de Noli M. “Fighting Pinochet”. Libertarian Books Europe, Stockholm, 2022.

42. Ferrada de Noli M. “Interference by journalists on sovereign opinions of professors, academics, and independent researchers, comprise infringements to Art 19 of the Universal Declaration of Human Rights“. The Indicter, 7 Feb, 2020.

43. Shyrokykh, K & Kragh, M., op.cit., page 9.

44. Ferrada de Noli M., “How Sweden bribed its way to a seat in the UN Security Council using millions taken from the public budget for aid to poor countries”, The Indicter, 28 Dec 2026.

45. Epoch Times, “Platsen i FN:s säkerhetsråd kostade 27 miljoner”, 16 Jul 2027.