Moon of Alabama, den 14 februari.
Översättning: Rolf Nilsson.
USA:s överlägsenhet efter det kalla kriget är ohållbar när den motverkas av en allians mellan Ryssland och Kina. Det amerikanska utrikespolitiska träsket har ingen gemensam åsikt om hur man ska hantera detta.
En falang i USA hävdar att överlägsenheten är ohållbar. Den förespråkar en multipolär värld där de tre stora – Ryssland, Kina och USA – enas om att undvika att slåss mot varandra och samtidigt dela upp världen i särskilda intresseområden. Mindre konflikter skulle kunna uppstå vid gränserna, men i det stora hela skulle det råda fred.
En andra fraktion vill upprätthålla USA:s överlägsenhet genom att besegra Ryssland innan man tar sig an Kina. Hillary Clinton och Joe Biden, med sina attacker mot Ryssland, drev på i denna riktning.
En tredje falang anser att det bästa sättet att gå vidare är att ha olika politik mot Ryssland och Kina och därigenom neutralisera (eller till och med alliera sig med) Ryssland innan man inleder en konflikt med Kina.
Trumpadministrationen rör sig tydligt mot det tredje alternativet, men håller potentialen i det första alternativet i åtanke.
De välkoreograferade händelserna under de senaste dagarna visar att detta är en operation med stora mål i åtanke.
Trump började med att ta bort det största hindret för fred i Ukraina, nämligen hotet om att Ukraina skulle gå med i Nato. Den masken slingrar sig dock fortfarande.
Presskonferens med Natos generalsekreterare Mark Rutte med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj – Nato, 3 oktober 2024
Natos generalsekreterare Mark Rutte – Först om Nato och medlemskap. Som ni vet enades de allierade vid det senaste NATO-toppmötet, som ägde rum i Washington i juli i år, och detta är viktigt, om att Ukrainas väg mot medlemskap är oåterkallelig.
…
Och jag tror att den dagen kommer att komma då Ukraina är fullvärdig medlem av Nato. Och låt mig tillägga, om någon skulle tro något annat, att Ryssland i den här frågan inte har någon röst och inget veto.
Hegseth utesluter Nato-medlemskap för Ukraina – CNN, 12 februari 2025
Trump: inte praktiskt för Ukraina att gå med i Nato, få tillbaka allt territorium – Reuters, 12 februari 2025
Slingrande:
Rutte: Ukraina utlovades aldrig Nato-medlemskap som en del av fredsavtalet – MSN, 13 feb 2025
Nato-medlemskap för Ukraina inte uteslutet, säger amerikansk tjänsteman Reuters, 14 februari 2025
En högt uppsatt amerikansk tjänsteman sade på torsdagen att USA inte hade uteslutit ett potentiellt NATO-medlemskap för Ukraina eller en förhandlad återgång till gränserna före 2014, vilket motsäger kommentarer som den amerikanska försvarsministern gjorde i veckan inför eventuella fredssamtal för att få slut på kriget i Ukraina.
”Just nu ligger det fortfarande på bordet”, sade John Coale, president Donald Trumps ställföreträdande Ukraina-sändebud, på frågan om USA hade uteslutit ett eventuellt Nato-medlemskap för Ukraina. I en intervju med Reuters i München tillade han att en eventuell återgång till de linjer som gällde för Ukraina före 2014 också fortfarande var aktuell.
Allt slingrande är just det. Ukraina kommer aldrig att gå med i Nato. Masken är död.
Trump arbetade redan på nästa punkt: Trump säger att Ryssland bör återinträda i G7 – Reuters, 13 februari 2025
”Jag skulle gärna vilja ha tillbaka dem. Jag tycker att det var ett misstag att kasta ut dem. Det är inte en fråga om att gilla eller inte gilla Ryssland. Det var G8”, sa Trump i Vita huset när han tillkännagav USA:s nya ömsesidiga tullar.
”Jag sa: ’Vad håller ni på med? Allt ni pratar om är Ryssland och de borde sitta med vid bordet.’ Jag tror att Putin skulle älska att vara tillbaka.”
Ett trevligt försök att smickra Putin, men Ryssland är inte intresserat:
Putins talesman Dmitrij Peskov: ”Det nuvarande G7 har avsevärt förlorat sin relevans … det förenar länder som nu inte är ledare i den globala ekonomiska tillväxten … denna dynamik har flyttat till andra regioner i världen.”
Det försöket att dra Ryssland till USA:s sida var en flopp.
Men vad sägs om detta mycket, mycket större steg mot en multipolär värld, eller ska vi kalla det delad överhöghet?
Trump siktar på toppmöte med Xi och Putin, säger att han vill halvera militärbudgetarna – AlJazeerah, 14 februari 2025
USA:s president Donald Trump har föreslagit samtal med Kina och Ryssland för att diskutera en minskning av alla tre ländernas kärnvapenlager och en halvering av deras försvarsbudgetar.
I ett tal till reportrar i Vita huset på torsdagen sade Trump att han hoppades kunna träffa Kinas president Xi Jinping och Rysslands president Vladimir Putin ”när saker och ting lugnar ner sig”.
”När vi har rett ut allt, då vill jag att ett av de första mötena jag har [ska vara] med Kinas president Xi och Rysslands president Putin. Och jag vill säga, låt oss halvera vår militärbudget”, sade Trump inför ett toppmöte med Indiens president Narendra Modi.
Kreml har bjudit in president Trump till 80-årsdagen av Segerdagen för att fira de allierades seger över nazisterna. Kinas president Xi Jinping har redan meddelat att han kommer att vara i Moskva den 9 maj för att delta.
Detta skulle vara ett ypperligt tillfälle att tillkännage ett trilateralt avtal om vapenreduktion. Låt oss hoppas att detta blir gjort.
Nå, vad har USA och EU lyckats med de senaste tio åren? De har lyckats skrämma upp Ryssland via sitt proxy-krig i Ukraina att rusta upp ordentligt med de otaliga västeuropeiska invasionerna i färskt minne. Ryssland har utvecklat nya typer av missiler, kärnvapen, flyg och elektroniska motmedel med stor effektivitet till skillnad från den i väst på skattebetalarna profiterande militärindustrin som mest verkar tillverka förbrukningsvara? I Ryssland finns sedan Sovjettiden en stor rustningsindustri, tillgång till billig energi, naturresurser i överflöd som krävs för en militärindustri, kompetenta vapenutvecklare m m! Och man förstår varför Trump som begriper det här med produktion och tillverkning vill hejda utvecklingen mot upprustning då varken USA eller EU kan matcha vad Kina och Ryssland kan producera. Frågan är om Ryssland och Kina låter sig luras av fagra löften?
Kulturellt genuina länder är svårforcerade, vilket Vietnam är bra exempel på.
USA och dess ombud i EU och på andra håll har infört mycket hårda sanktioner mot Ryssland för att skada dess ekonomi.
Det slutliga syftet med detta ekonomiska krig är ett regimskifte i Ryssland.
Den troliga konsekvensen kommer att bli ett regimskifte i många andra länder.
…
All energiförbrukning i USA och EU kommer nu att kosta mer. Detta kommer att driva EU och USA in i en recession. Eftersom Ryssland kommer att höja priserna på export av varor som landet har marknadsmakt över – gas, olja, vete, kalium, titan, aluminium, palladium, neon etc – kommer inflationsökningen över hela världen att bli betydande.
…
Undvikandet av de ekonomiska relationerna med Ryssland och Kina innebär att Tyskland och dess nye förbundskansler Olaf Scholz har fallit för USA:s plan att skapa ett nytt kallt krig. Tysklands ekonomi kommer nu att bli ett av dess offer.
Den 4 februari deklarerade Ryssland och Kina en multipolär värld där de är två polpartners som kommer att motverka den amerikanska. Rysslands intåg i Ukraina är ett bevis på detta.
…
Européerna borde ha erkänt detta i stället för att hjälpa USA att upprätthålla sin självbild som en unipolär makt.
Det kommer att ta lite tid för de nya ekonomiska realiteterna att sätta sig på plats. De kommer sannolikt att förändra den nuvarande synen på EU:s verkliga strategiska intressen.
Trumps omval var det viktigaste regimskiftet som orsakats av kriget i Ukraina. På söndag är det val i Tyskland. Efter tre år av en krympande tysk ekonomi kommer de att leda till ett nytt regimskifte. Många har fortfarande inte följt efter.
Vad jag inte kunde förutse då var att Trumps bestraffning av Europa skulle bli en accelerator i processen.
Mark Ames @MarkAmesExiled – 15:30 UTC · Den 18 februari 2025
Hela USA/europeiska medier och det politiska etablissemanget intalar sig själva (och oss, upprepade gånger) att Trump ”spelas av Putin” när det gäller Ukraina. Därför att de inte kan tillåta sig själva att överväga den andra möjligheten: att Team Trump medvetet straffar Ukraina och Europa.
Jag är inte säker på vem som fortfarande hävdar att Trump ”spelas av Putin”. Är inte den leken slut? Men jag är säker på den ”medvetet bestraffande” delen.
Varför skulle Trump vilja straffa Ukraina och Europa? Därför att de hjälpte Demokraterna och den Djupa Staten att sabotera hans första presidentskap.
Scott Ritters omfattande artikel om säkerhetskonferensen i München förklarar detta på ett bra sätt:
Med risk för överoptimism, men visst finns det tecken på töväder. Trump vill nedrusta säger han och det är logiskt eftersom han anser att kärnvapnen är det största hotet vilket verkar vara hans genuina mening.
Trump överskattar nog USA:s möjligheter att dominera men samtidigt är han mer realist. Han kommer nog inte att kunna slå in en kil mellan Kina och Ryssland men det finns mycket att vinna på en normalisering med Ryssland i alla fall. Trump är mer industriorienterad och inte finansorienterad som demokraterna. Ryssland har både mineraler att exportera och stora industriella investeringar som väntar där amerikansk industri gärna skulle delta.
En märklig händelse i det lilla formatet rapporteras av steigan.no Nämligen att JD Vance har läst och svarat på Thomas Fazis artikel. Fazi kan räknas som ”en av våra egna”, känd italiensk dissident. Fazi skrev i sin artikel att han höll med Vance i mycket men att därtill kommer problemet med Europas vasallstatus. Och diskussion följde, Vance svarade och Fazi tackade och replikerade i god ton bl.a. med att det nog aldrig tidigare hänt att en amerikansk vicepresident på detta sätt skulle delta i debatten.
Jag instämmer med de kloka och kunniga, hela ”världs”-systemet är stört nu och det är omöjligt att säga vad som kommer att hända i den närmaste framtiden.
Trump utvidgar USA:s imperialistiska doktrin. Europa trotsar fånigt, vill följa spåren av Napoleon, Karl den XII och Hitler… det europeiska storhetsvansinnet (orsakat av mindervärdeskomplex), är djupt rotad i var och varannan politiker och plutokrat.
När ni läser texten nedan, om Jean Bricmonts koncept ”humanitär imperialism” hämtat från Noam Chomsky’s artikel, Humanitarian Imperialism: The New Doctrin of Imperial Right, sep 2008, hoppas jag ni förstår att ngn förändring troligtvis inte är att förväntas av Mr. Trump and the Gang, möjligen ett presidentmord eller två…USA:s politik är skymten av ljuset precis när mörkret tar över.
—-
Bricmonts Koncept fångar ett dilemma som har ställts inför västerländska ledare och den västerländska intellektuella gemenskapen sedan Sovjetunionens kollaps. Från det kalla krigets ursprung fanns det ett reflexivt berättigande för varje utväg till våld och terror, subversion och ekonomisk strypning: handlingarna utfördes som försvar mot vad John F. Kennedy kallade ”den monolitiska och hänsynslösa konspirationen” baserad i Kreml (eller ibland i Peking), en kraft av oförminskad ondska som ägnade sig åt att utvidga hela dess brutala värld. Formeln täckte nästan alla tänkbara fall av intervention, oavsett vad fakta kan vara. Men med Sovjetunionen borta måste antingen politiken ändras, eller så måste nya motiveringar utarbetas. Det blev mycket snabbt klart vilken kurs som skulle följas, vilket kastade nytt ljus över vad som hade hänt tidigare och på den institutionella grunden för politiken.
Interna dokument från Kennedy-Johnson-åren avslöjar att en ledande oro i fallet Kuba var dess ”framgångsrika trots” mot USA:s politik som spårades tillbaka till Monroe-doktrinen från 1823, som förklarade USA:s kontroll över halvklotet. Man befarade att Kubas ”framgångsrika trots”, särskilt om det åtföljs av framgångsrik oberoende utveckling, skulle kunna uppmuntra andra som lider av jämförbara förhållanden att följa en liknande väg, den rationella versionen av dominoteorin som är ett ihållande inslag i politikbildningen. Av den anledningen, var det nödvändigt att straffa civilbefolkningen hårt tills de störtade den kränkande regeringen.
Skälen till intervention, subversion, terror och förtryck är tydliga i USA:s politik. Det är lätt att påvisa att vad som kallas ”nationella säkerhetsintressen” endast har en tillfällig relation till nationens säkerhet, även om de har en mycket nära relation till intressena hos dominerande sektorer inom den imperialistiska staten, och till det allmänna statliga intresset av att säkerställa lydnad.
Vi måste påminna oss om Bush-doktrinen: ”de som hyser terrorister är lika skyldiga som terroristerna själva” och måste behandlas därefter, genom bombningar och invasion; en doktrin som ”ensidigt har återkallat suveräniteten för stater som ger terrorister tillflyktsort”, och som ”blivit en de facto-regel för internationella relationer”
USA är ett ovanligt öppet samhälle, därför finns det inga svårigheter att dokumentera de ledande principerna för global strategi sedan andra världskriget. Redan innan USA gick in i kriget drog högnivåplanerare och analytiker slutsatsen att i efterkrigsvärlden borde USA försöka ”hålla obestridd makt” och agera för att säkerställa ”begränsning av all suveränitetsutövning” av stater som kan störa dess globala design. De insåg vidare att ”det främsta kravet” för att säkerställa dessa mål var ”det snabba genomförandet av ett program för fullständig upprustning”, då som nu en central komponent i ”en integrerad politik för att uppnå militär och ekonomisk överhöghet för USA.” På den tiden var dessa ambitioner begränsade till ”den icke-tyska världen”, som skulle organiseras under USA:s aegis som ett ”Grand Area”, inklusive det västra halvklotet, det tidigare brittiska imperiet och Fjärran Östern. När Sovjetryssland slog tillbaka de nazistiska arméerna efter Stalingrad, och det blev allt tydligare att Tyskland skulle besegras, utökades planerna till att omfatta så mycket av Eurasien som möjligt.
Spelar ingen roll vilka ’falanger’ som yttrar sig, och vad de babblar om. Allt i väst är ändå sionistinfesterat och vad de än kommer med så blir resultatet det motsatta. Det är inte förrän kriget tagits till sionisternas egen dörrtröskel (bokstavligen talat) som fred kommer infinna sig. Naturligt. Och självklart gäller det också att spränga ’fed’, ’boe’ och ’ecb’ samt ’bis’, ’imf’ och ’världsbanken’ i tusen bitar och sprida dom för vinden