Trump och Putin – En jämförelse

Julian Macfarlane 6 februari https://julianmacfarlane.substack.com/p/trump-and-putin?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=156586977&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email

Artikelns titel: Trump och Putin – Derangement Syndrom

(Derangement  – Vad man sägs uppleva när man hör talas om någon eller något som orsakar extrem, nästan irrationell ilska eller frustration. Uttrycket används ofta för att beskriva starka negativa reaktioner på en viss politiker, så personens namn föregår ofta ”Derangement”. ö.a.)

Trump Derangement Syndrome? Det finns också Putin Derangement Syndrome. Vi hör aldrig talas om det eftersom Putin har så få försvarare i väst. Men det är precis lika galet.

Det irrationella hatet mot Trump är, ja, ”vansinnigt” – eftersom ”vänstern”, som mestadels består av center-höger demi/semi/hemi/ hybridiberaler, hatar honom av mestadels fel orsaker – sammanfattade i en vag uppfattning om giftig ”populism”.

Trump är verkligen en ”populist”. Men ”giftig” av andra skäl.

I själva verket är ”populism” ett meningslöst epitet eftersom alla politiker, vänster eller höger, bra eller dåliga, är ”populister” på ett eller annat sätt – alla gör anspråk på att representera ”folket”.

Frågan är alltid: ”Vilket folk?” Vilka ÄR ”folket”?

Trump representerar inte vanliga människor – de ”beklagansvärda”, dessa fattiga människor som hamnade i fängelse för honom efter valfestivalen i huvudstaden den 6 januari 2021 i en parodi på rättvisa iscensatt av demokraterna, som inte hade någon sympati för dem eftersom de inte var deras folk. Han benådade dem inte för att han brydde sig om orättvisor – bara för att ge fingret till Biden.

The Donald representerar de rika – techmiljardärer, sionister och fastighetsutvecklingsmagnater. Det är de som är de verkliga människorna för honom. Förlorare räknas inte.

Populism är inte alltid – men kan vara – mycket selektivt och diskriminerande

Vem driver asylen? De är galna allihop.

En nation under Gud? Och vilken Gud är det?

Barnet är mannens fader?

Ändå strävar människor som Trump efter en viss oskuldsfullhet. Det är inte deras fel att miljoner dör. När det gäller deras karaktär – de föddes på det sättet,

Trump säger om sig själv: När jag ser på mig själv i första klass och när jag ser på mig själv nu är jag i princip densamma. Temperamentet är inte så annorlunda.

Som jag har sagt tidigare, med ett citat av Wordsworth, ”barnet är mannens fader”.

Vad du var vid 6 års ålder är ofta en indikation på vad du kommer att bli, eftersom din grundläggande personlighet etableras mellan 2 eller 3 års ålder och 5 eller 6 års ålder . Det kan vara bra eller dåligt. Genetik, epigenetik, familjerelationer och miljö spelar alla roll. Kom ihåg att jag sa att barndomens karaktär ”ofta är vägledande” för vuxenidentiteten – många människor förändras senare till det bättre. Eller blir mycket, mycket värre.

Trump var ett dåligt uppfostrat barn. Och nu en dåligt uppfostrad vuxen.

”Trump Derangement” är därför inte helt utan grund, hans demonisering förtjänad.

Putins motståndskraft

Putin Derangement Syndrome är annorlunda. Han demoniseras inte för att han är svag eller illvillig eller ens ett hot – utan för att han är en förebild för en nation som väst försöker förstöra.

Västvärlden har försökt ställa honom vid skampålen eftersom han har gjort Ryssland stort igen. Men Putin är motståndskraftig och har alltid varit det. Han är en överlevare.

Till skillnad från Trump växte han upp i en arbetarklassfamilj.

Paret Putins lägenhet, som de delade med två andra familjer, låg på översta våningen i ett smutsigt, nedgånget femvåningshus. Det fanns ingen centralvärme – varje rum hade en vedeldad kamin – inget varmvatten och inget badrum. Familjen gick en gång i veckan till det allmänna badet. Däremellan värmde de vatten i det gemensamma köket och tvättade sig så gott de kunde. Det var primitivt. Men Putin skulle senare säga att han ”aldrig kände sig missgynnad eller olycklig”. Det var så alla levde och de vuxna hade alla varit med om mycket värre saker.

Putin var en man av folket. Han kan dela deras smärta.

Däremot föddes Trump i privilegium med en guldsked i munne – uppvuxen i Jamaica Heights-enklaven i Queens.

Enligt The Guardian hade den 23-rums ”Borta med vinden-herrgård”, som grannarna kallade den, där han bodde under större delen av sin barndom med sina föräldrar och fyra syskon, en swimmingpool, en kock och en chaufför och två Cadillac cabrioleter på uppfarten. Bilarna tillhörde Trumps far, Fred Trump, som naturligtvis samlat på sig en förmögenhet i fastighetsbranschen som skulle göra det möjligt för den yngre Trump att starta sin egen lukrativa karriär.

Trump hade tre äldre syskon och en yngre syster. Hans kalla, auktoritära far var inte särskilt närvarande eftersom han var fokuserad på att bygga upp sin förmögenhet. Från skolåldern var Trump en aggressiv mobbare – som slog andra barn med hjälp av vänner. Han använde sig av allianser.

Hans känsla av berättigande var enorm. Han agerade ständigt ut och var manipulativ, mycket ogillad av sina lärare, så mycket att hans far så småningom skickade honom till en militärakademi, vilket bara tycktes göra saker värre.

Bild

Han likställer sin tid på akademin med militärtjänstgöring, LOL.

Redan som mycket ung fick Donald Trump lära sig att det bara fanns två sorters människor i den här världen: vinnare – eller ”killers” – och förlorare. Det var en läxa som förmedlades av hans far, Fred, en sträng och krävande fastighetsutvecklare. Donald var fast besluten att bli en ”killer”.  Han lärde sig att manipulera systemet – för att vinna.

Putin – kärlek och heder

Putin, däremot, var enda barnet och älskad av båda sina föräldrar. Eftersom båda hans föräldrar arbetade hjälpte de andra familjerna – som var judiska – i deras gemensamma bostäder till att ta hand om honom också. Han behövde aldrig tävla om kärlek eller omvårdnad.

Bild: Putins föräldrar

Men han var liten för sin ålder och en måltavla för mobbning – det omvända mot Donald.Han kunde hamna i slagsmål med vem som helst … Han var inte rädd. Det föll honom aldrig in att den andra pojken var starkare och kunde ge honom stryk …

Avsaknaden av rädsla är anmärkningsvärd, liksom viljan att utmana aggression. Putin hade en känsla för heder. Han skulle inte backa. Och det kan man se även i dag.

Det finns två typer av rädsla hos barn. Den ena skapas av fysiskt hot och smärta. Den andra är generaliserad och känslomässig – ibland på grund av övergrepp – men oftare på grund av problem i familjekonstellationen, när barnet måste konkurrera om kärleken från en eller båda föräldrarna, vilket leder till undertryckt ilska och reaktiv eller proaktiv aggression.

Denna rädsla kan ge kroniska beteendesymtom till följd av förändrad neurokemisk respons i hjärnan, förmedlad av genetiska faktorer .

Trumps insularitet (isolering, självtillräcklighet, ö.a.)

Sådana barn kan bli mobbare – de söker dominans och bildar allianser med andra. Beteendet förvärras av hot. Och samvetet minskar.

Numera tänker de flesta på Queens som en mångkulturell, kosmopolitisk knutpunkt. Men det Queens som jag växte upp i – det Queens som formade Donald J. Trump – var långt ifrån en tolerant smältdegel. Under 1960- och 1970-talen var Queens en stadsdel som präglades av tribalism, rassegregation och sjudande bitterhet. Och det är just dessa känslor som Donald Trump har kanaliserat genom hela sin presidentkampanj. Han frammanar en vision av ett land som har tappat kontrollen och som håller på att duka under för kriminalitet, våld och faror i innerstaden.

För många människor på båda sidor av mittgången låter Trumps retorik inte bara stötande utan också märkligt retro – Archie Bunker som pratar i sin fåtölj (vilka ”innerstäder” är det egentligen han syftar på?).  Archie Bunker

Trump växte upp på en ö av rikedom och inflytande i utkanten av ett hotfullt hav av fattiglappar – de ”mean streets” som Putin var tvungen att överleva på. Där kunde Donalds privilegier inte skydda honom – och han hade inte heller modet att kämpa ensam.

Han lever fortfarande på en ö av rikedom. Han har alltid sina allierade, tidigare attackhundar som Bolton och Haley som vände sig om och bet honom. Nu är hans allierade bättre skötta – än så länge. Hur länge dröjer det innan de också vänder sig mot honom?

Han är fortfarande aggressivt reaktiv och proaktiv, försöker tvinga och utpressa och få andra ur balans – vilket är vad ”konsten att göra affärer” är – manipulation – varken ärlig eller hedervärd.

Hans samhälle – hans ”folk” – är fortfarande de rika och mäktiga och han ser fortfarande ner på svaghet som något att utnyttja och fruktar det han inte förstår. Hans nativism (favorisering av etablissemanget framför fattiga och migranter, ö.a.) är en projektion av känslomässig insularitet, liksom hans grandiositet.

Makt, makt, makt

Hans värld är en hierarki av makt. Om du också har makt kan du vara en allierad, om du inte är en allierad är du en fiende. ”Med mig – eller mot mig”. Om du inte har någon makt har du inget värde annat än som tjänare eller slav. Annars är du överflödig eller en slags social detritus (avstötningsprodukt, slam, ö.a.).

Sionisterna har makt – de är vänner. Palestinierna har ingen makt. De är därför överflödiga. Därför ska Gaza bli den nya amerikanska rivieran. Några få palestinier kan stanna kvar – som tjänare. Resten kan fly – eller dö.

Så Trump handlar bara om att förmera sig själv. Han kanske tror att någon kommer att älska honom för det.

MAGA? Det handlar inte om att göra USA stort – det handlar om att göra den där killen, nummer 4 av 5, stor. Inte för att han någonsin var det.

Putins idealism

Putin däremot handlar om service. Han vill göra skillnad. Böcker och program om spionage som The Shield and the Sword grep tag i min fantasi”, förklarade han senare. ”Det som förvånade mig mest av allt var hur en mans insats kunde åstadkomma det som hela arméer inte kunde. En spion kunde avgöra tusentals människors öde.

Han gick med i KGB eftersom det passade hans mål och hans karaktär – och viktigast av allt, hans fantasi och ideal:

Hans karaktär passade den typ av arbete som KGB utförde. Han gillade att hålla sig i bakgrunden och observera andra snarare än att själv stå i centrum för uppmärksamheten. Han var disciplinerad och pragmatisk.

De flesta säger att han är ganska blyg. Det låter inte som Trump. Som söker uppmärksamhet.

Men Putin är också en populist. Hans ”folk” är alla Rysslands folk. Och de människorna inser det och älskar honom.

Man behöver inte studera psykologi för att förstå människor som Trump eller Putin. Det är bara att titta. Tänk och känn efter.

”Jag ser, därför tänker jag, därför är jag”