Trump ökar spänningarna med Iran

Publicerat här.

På lördagen beordrade USA:s president Donald Trump Pentagon ”att inleda en avgörande och kraftfull militär operation” mot houthierna i Jemen med ”överväldigande dödlig kraft” i den mest betydande militära aktionen under hans andra mandatperiod hittills.

De amerikanska attackerna började på lördagen och fortsatte till söndagen mot Jemens huvudstad Sanaa och andra områden. Enligt uppgift har 31 människor dödats och 101 skadats hittills, de flesta av dem barn och kvinnor.

Sådana meningslösa mord på försvarslösa kvinnor och barn kan bara ses som en feg handling. Trump har blod på händerna. Trump skrev om detta på Truth Social och vände sig till houthierna: ”Er tid är ute, och edra attacker måste sluta, från och med idag. Om de inte upphör kommer helvetet att regna ner över er på ett sätt som ni aldrig någonsin har sett förut.”

Sedan gick Trump plötsligt vidare till Iran och sa att de omedelbart måste sluta stödja houthierna. Trump hotade: ”USA kommer att hålla er fullt ansvariga, och vi kommer inte att vara snälla mot er!”

Iran har reagerat starkt. Utrikesminister Abbas Araghchi sa att Trump inte har någon auktoritet eller rätt att diktera Irans utrikespolitik. Araghchi noterade att houthierna bara reagerar på ”israeliskt folkmord och terrorism.” Chefen för Irans islamiska revolutionsgardet, general Hossein Salami, varnade för att Iran skulle ge ”ett destruktivt svar” på varje attack.

Trumps attack kom inom två dagar efter ett besök av Anwar Gargash, Förenade arabemiratens utrikesminister, i Teheran på torsdagen för att leverera ett brev från Trump riktat till Irans högsta ledare Ayatollah Ali Khamenei som föreslår samtal om Irans kärnkraftsprogram och Irans stöd till motståndsgrupper. Teheran är fortfarande öppet för kärnvapensamtal men har avvisat alla samband med dess regionala politik.

Samtidigt har Teheran börjat förbereda sig för en ny fas i Trumps utrikespolitik, med spänningar som stadigt ökar kring kärnkraftsfrågan. Deadline i oktober närmar sig varje dag för att åberopa snapback-klausulen i JCPOA (2015 Irans kärnkraftsavtal) för att återinföra utgående sanktioner från FN:s säkerhetsråd. Och Irans anrikningsprogram, å andra sidan, har tydligen nått en punkt där man redan har ett lager för att tillverka ”flera kärnvapenbomber”, enligt Internationella atomenergiorganet.

Den 14 mars var Kinas utrikesminister Wang Yi värd för ett gemensamt möte i Peking med de ryska och iranska biträdande utrikesministrarna där han föreslog fem punkter ”för en korrekt lösning av den iranska kärnkraftsfrågan”, som för alla ändamål och syften stödde Teherans ståndpunkt. Det var en rungande diplomatisk seger för Iran.

Intressant nog var mötet i Peking tidsbestämt att sammanfalla med avslutningen av en 6-dagars marinövning i Irans hamn i Chabahar med temat ” Skapa fred och säkerhet tillsammans mellan Irans, Rysslands och Kinas flottor.” En rapport från det kinesiska försvarsministeriet konstaterade att ”marinövningen förbättrade de tre flottornas gemensamma operativa förmåga att svara på olika nödsituationer och upprätthålla sjösäkerhet, fördjupade militärt förtroende och praktiskt samarbete mellan de deltagande ländernas flottor och lade en solid grund för framtida samarbete.”

Med tanke på all denna utveckling står Trump inför flera utmaningar på diplomatisk nivå när det gäller den iranska kärnkraftsfrågan med Teheran, Moskva och Peking som samordnar sina positioner under den avgörande sexmånadersperioden framöver och Teheran ger förvirrande signaler över Trumps brev till Khamenei. Trump kan inte vara nöjd med utvecklingen på det diplomatiska spåret, och en presstaktik blir nödvändig mot Iran. Enkelt uttryckt tog Trumps egocentriska sinne den enkla vägen att slå houthierna så hårt för att skicka ett indirekt meddelande till Teheran (och Moskva och Peking) som han inte är att pyssla med.

Faktum är att Moskva nyligen har gått in i Irans kärnkraftsfråga och positionerar sig potentiellt för en medlaroll. Utrikesminister Sergei Lavrov motsatte sig nyligen att koppla främmande frågor (t.ex. verifierbara arrangemang från Teheran för att säkerställa ett slut på stödet till motståndsgrupper i Irak, Libanon och Syrien) till kärnkraftsförhandlingarna. Lavrov uttryckte det tydligt så här: ”Det här är osannolikt att ge resultat.”

Lavrov har också betonat Moskvas stöd för Teherans grundläggande ståndpunkt att varje återupptagande av förhandlingarna mellan USA och Iran bör härröra från kärnkraftsavtalet från 2015, känt som JCPOA, som godkändes av FN:s säkerhetsråd (som Trump naturligtvis bröt med 2018).

Bli inte förvånad om Moskva går in i kärnkraftsuppgörelsen mellan USA och Iran med stort väl medvetna om att de hanterar på ett parallellt spår med Trumps enträgna uppmaningar att stoppa rysk krigföring i Ukraina, även när det finns mycket oavslutade ärenden som ska slutföras och Ukraina inte har visat något genuint intresse för förhandlingar med Ryssland – och har uttryckligen antagit en lag som förbjuder sådana förhandlingar.

Specifikt skulle Trump få veta att han inte är i någon position för att få Zelenskij att gå med på att de ukrainska trupperna i Kursklägger ned vapen  – även om Putin har erbjudit att ”Om de lägger ner sina vapen och kapitulerar kommer de att garanteras liv och anständig behandling.”

Det kritiska ögonblicket är redan här eftersom den ryska tidsfristen för fredlig kapitulation gick ut den 17 mars. Dmitrij Medvedev, vice ordförande i Rysslands säkerhetsråd, skrev på Telegram-kanalen att ”om de vägrar att lägga ner sina vapen kommer de alla att systematiskt och skoningslöst elimineras.” Trumps nerver måste vara spända eftersom den ukrainska ockupationsmakten också har västerländska legosoldater med sig.

Under omständigheterna tycker man synd om houthierna, som Trump använder som ett proxymål för att ventilera sina frustrationer och undertryckta ilska mot Teheran. Topptjänstemän i Trump-administrationen har öppet erkänt att Teheran får höra att ”nog är nog” – en fras som användes av Trumps nationella säkerhetsrådgivare Mike Waltz för att tolka budskapet om luft- och missilangrepp mot houthierna.

Jemen, som har gått igenom så mycket lidande, förtjänar verkligen inte sådana bestialiska attacker. När det gäller houthierna har de inte nyligen attackerat några fartyg trots att de hotat att göra det på grund av Israels blockad av all mat, bränsle och andra förnödenheter till Gazaremsan. Houthierna har anklagat Trump-administrationen för att överdriva hotet om ett maritimt embargo, som endast är begränsat till israelisk sjöfart tills humanitärt bistånd har levererats till folket i Gaza i enlighet med avtalet om vapenvila mellan Hamas och Israel. 

Det är uppenbart att houthierna varken letar efter en uppgörelse med Trump eller att de ska betraktas som iranska ombud. Houthierna stoppade helt drönare- och missilattacker när vapenvilan i Gaza utropades i januari. Trumps bästa argument är att houthierna hade attackerat amerikanska fartyg under Biden-administrationen.

Ändå beskrev USA:s centralkommando lördagens attack mot Jemen som starten på en storskalig operation som kan fortsätta på obestämd tid. Försvarsminister Pete Hegseth skrev X: ”Houthis attacker på amerikanska fartyg och flygplan (och våra trupper!) kommer inte att tolereras; och Iran, deras välgörare, är medveten om att navigeringsfriheten kommer att återställas.” Bakom sådan fiktiv retorik förstår Hegseth sannolikt att Trump förväntar sig att han ska hålla grytan kokande i Gulfregionen under de närmaste månaderna när Irans kärnkraftsfråga närmar sig en kritisk punkt.

Det ryska utrikesdepartementet sa i ett uttalande på lördagen att USA:s utrikesminister Marco Rubio ringde Lavrov och informerade honom om USA:s beslut att attackera houthierna. Lavrov ”underströk behovet av ett omedelbart upphörande av våldsanvändningen och vikten av att alla parter deltar i politisk dialog för att hitta en lösning som förhindrar ytterligare blodsutgjutelse.” Nåväl, skon sitter på andra foten nu, eller hur? Den 15 mars förlorade Trump den moraliska positionen att leda med fred genom styrka i sin utrikespolitik.