Trumps kulturrevolution? A la Mao i Kina?

Rolf Nilsson har åter hittat en ny artikeln av Julian Macfarlane och översatt. Tack! https://julianmacfarlane.substack.com/p/trumps-cultural-revolution?utm_source=post-email-title&publication_id=837411&post_id=158703430&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email

Trump: Amerikansk Mao?

Om man läser media idag kommer du att se en hel del artiklar som jämför MAGA med den kinesiska kulturrevolutionen – och Trump med Mao.

Problemet med detta är att få människor i väst förstår vad som hände under kulturrevolutionen, som i Kina är känd som den stora proletära kulturrevolutionen.

Red. Läs gärna Vad finns att lära av Kulturrevolutionen?

Den västerländska berättelsen har inte mycket att göra med vad som faktiskt hände – varför och varför inte.

MAGA är i själva verket också en ”kulturrevolution”. Men det är amerikansk kultur – så mycket annorlunda än kinesisk kultur – med olika antaganden och olika mål – och oundvikligen olika konsekvenser. Det är en annan typ av förändring som eftersträvas.

Så varför denna sammanblandning?

Kaosets skapare

Ett skäl, åtminstone ur intellektuell synvinkel, är ”kaosteorin”. Mao ansåg att man för att skapa social och politisk förändring var tvungen att bryta ner eller förstöra sociala och politiska strukturer som hindrade innovation på gräsrotsnivå. Efter en förhoppningsvis kortvarig ”förstörelse” – och en period av rörigt, invecklat kaos – skulle uppbyggnad och framsteg komma.

Trump har samma idé. Liksom Mao är han politiskt sett på väg att bli äldre (1966, när kulturrevolutionen startade, var Mao 73 år, Trump fyller i år 79 och har 4 år på sig, ö.a.). Han säger att han vill ”dränera träsket”, där träsket är den byråkratiska institutionalismen, och lämna över saker till privata entreprenörer som drivs av vinstintresse.

Här skiljer sig Mao och Trump åt. Mao trodde att människor skulle göra ”rätt” sak om de befriades från vinstintresset! Mao hade inte ett ”träsk” Med det sagt, precis som Trump hade han förankrade intressen som han ville bli av med.

Dessutom, för både Mao och Trump, rättfärdigar ändamålen medlen. Men Mao var en intellektuell och idealist och Trump, en kapitalist, som ser sig själv som en ”doer”, inte en tänkare. Det finns ingen ”Trump Thought”.

Ändå blandar de västerländska medierna ihop allt och förvirrar frågorna, som uppenbarligen är komplexa.

Medierna säljer

En anledning är mediernas behov av att ”sälja” till allmänheten. Deras grundläggande drivkraft är också vinst, vilket innebär att förenkla saker för en allmänhet som inte är van vid kritiskt tänkande.

Jag brukade skriva TV-reklam och en viss annonsguru sa till mig: ”Allt som inte kan sägas på 90 sekunder ska inte sägas alls. Det mänskliga sinnet kan inte förstå mer än en tanke i taget.”. Det var innan Twitter och Tweets, innan begreppet sound bites, innan TV-reklam gjorde eller förstörde politiska kampanjer – innan ”förändring som man kan tro på”.

Att raljera över Trumps kulturrevolution är för medierna ett sätt att kalla honom en galen extremist som tilltalar mobben, ”de beklagansvärda”.

Naturligtvis är det också rasistiskt – inte på det gammaldags sättet som betonade hudfärg utan på det mycket mer effektiva sättet i slutet av 1900-talet och nu på 2000-talet. Kommer ni ihåg låten från 1985 – ”We Are the World”?

Kina är en stor del av världens befolkning, ett enormt multietniskt samhälle – en värld i sig. Men inte vår värld!

Etnocentrism

Medierna är typiska för amerikansk etnocentrism – USA som ”smältdegeln” för alla kulturer i världen, var och en underordnad någon form av odefinierbar, abstrakt, allomfattande amerikansk identitet – exceptionell och annorlunda än alla andra.

”Otherness” är vad rasism egentligen handlar om. Den ultimata formen av alienation.

De amerikanska medierna tillämpar ett slags reduktiv logik på den proletära kulturrevolutionen för att förenkla det hela och associera det med den ”andra” kulturen – Kina – som skiljer sig från vår – men som inte kommer att bli mänsklig om den inte kan bli amerikansk. De har en variant av denna logik för Trump, den orangea mannen, som underförstått är oamerikansk.

Dåligt dåligt dåligt. Dålig Mao. Dålig maoism.

Dålig dålig dålig. Dålig Trump.

Rött piller? Blått piller?

I denna inte så sköna nya värld är det inte antingen eller.

 Lite historia

Som jag har påpekat är de grundläggande drivkrafterna och målen för Trumps ”kulturrevolution” inte alls desamma som för Maos.

Den tio år långa kinesiska kulturrevolutionen inleddes 1966, som ett svar på en uppmaning från Mao att förnya revolutionen och rensa ut inom den kinesiska partieliten. Mao var medveten om att han åldrades och fruktade att element inom partiet och den nya kinesiska nomenklaturan skulle underminera hans reformer och fördröja den kinesiska bondebefolkningens frigörelse. Han såg bland annat vad som hände i Ryssland.

Så han uppmanade till en fortsättning på den socialistiska revolutionen, som till största delen leddes av studenter – och (förmodligen) leddes av ”de fyras gäng”, under ledning av Maos hustru.

Bild:Maos hustru Jiang Qing

Jag säger ”förmodligen” eftersom det kaos som rådde då gjorde det svårt att veta exakt vem som gjorde vad och varför och när och hur och hur mycket – allt detta är fortfarande en fråga som diskuteras i Kina.

För västvärlden är allt detta klippt och skuret och blandas med andra saker i propagandasoppa som sedan matas ut till allmänheten. Här är den prestigefyllda Britannica.

Revolutionen lämnade många människor döda (uppskattningar varierar från 500.000 till 2.000.000), fördrev miljontals människor och störde landets ekonomi fullständigt. De officiella siffrorna över antalet döda är under 35.000.

Red: Belägg saknas för att Kulturrevolutionen förstörde ekonomin fullständigt

Det är typiskt för de historiska förvrängningar och det mentala skräp som finns på internet.

Kulturrevolutionen gjorde mycket skada – och en del gott också. Det är inte svart eller vitt om du inte är en kines som hoppar av till väst och försöker passa in – eller en amerikansk ”journalist” som försöker ta sig fram.

Den utmärkte Godfree Roberts skriver:

År 1966 hade kommunistpartiet suttit vid makten i sexton år, men bakom framgångarna dolde sig en stor hemlighet: åttio procent av kineserna på landsbygden var fortfarande halvfattiga, analfabeter, utan tillgång till grundläggande behov, utbildning eller sjukvård. Revolutionen hade inte förändrat mycket mer än ägandet av deras små jordlotter, som fortfarande var beroende av vädrets makter och ödets nyckfullhet. Som Chungwu Kung konstaterade: ”Kina var en folkets demokratiska diktatur endast i teorin; i praktiken innehades den politiska och kulturella makten av lärda och byråkratiska intellektuella som hade stort inflytande och prestige”.

 Mao föreslog att femhundra miljoner bönder skulle få jämlikhet, demokrati, rättvisa och värdighet. Han skulle rikta deras frustration ”utåt, genom ideologins kraft uttryckt i en politisk slogan, bryta förtryckets bojor genom studier och omvandla deras tankar till kreativ handling”. En vårmorgon 1966 sa han till sina förvånade kollegor: ”Jag är övertygad om att några månaders kaos, luan, kommer att vara för det mesta gott”, och blev därmed den enda nationella ledare i historien som störtade sin egen regering.

Roberts skildringar av kulturrevolutionen ger ett välbehövligt perspektiv – att kulturrevolutionen, även om den var störande och kaotisk och kantades av övergrepp och våld, resulterade i betydande reformer som lade grunden för senare framsteg, i huvudsak genom att ge fabriksarbetarna och bönderna rösträtt.

_________________________

Red. ”Vad säger statistiken?
* Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.

Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

* Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

____________

Maos tillvägagångssätt befriade bönderna och fabriksarbetarna, de under, – och skilde sig helt från Trumps nuvarande ”kulturrevolution” som syftar till att beröva dem längst ner deras rättigheter, samtidigt som de ökar makten hos sina teknofeodala överherrar i toppen

”Mao Thought” (Mao Tse Tungs tänkande) betonade enkla förändringar och praktiska sociala program som var begripliga för människor som inte hade någonting. Grundläggande utbildning. Grundläggande hälsovård, den typen av saker. Men de flesta av dessa saker skulle inte förverkligas mer fullständigt förrän Xi Jinping.

Däremot avskedar Trump och Musk personal i en redan underbemannad byråkrati och skär ned på alla program som kan läggas ut på privata entreprenörer, eller i fallet med USAID och NED, ombildas under NSA och CIA, utan filantropiska klockor och visselpipor. De lägger tonvikten på omedelbar vinst, vilket innebär att de också skär ned på finansieringen av forskning som inte har omedelbar tillämpning, särskilt inom hälsovård och biologisk forskning och ren vetenskap inom en rad olika områden, och naturligtvis allt som inte kan patenteras och säljas.

Allmänintresset är inte viktigt – endast det kommersiella intresset.

Ändå kommer en stor del av Musks rikedom – även Tesla och Space X – från utnyttjande av statligt finansierade program – totalt 38 miljarder dollar. Hans prestationer beror på en hel del ren forskning inom den offentliga sektorn.

Sänkta inkomstskatter gynnar de rika mest av allt, liksom tullar. Detta är en revolution av, för och av teknofeodala eliter.

Bara så att du vet, jag ligger på fattigdomsgränsen och betalar 15 procent i skatt. Snälla Elon låna mig en miljon för en kopp kaffe!

Det ironiska är att MAGA-tänkandet, som egentligen inte är något ”tänkande”, är dystopiskt. I den dystopiska framtiden, som kan vara närmare än du tror, kan vi ha en annan typ av kulturrevolution – mer som den franska av gårdagens blodbad.

Vems huvud vill du ska gå först? Låt oss göra en omröstning.