President Donald Trump har avslöjat att han sänt ett brev till Iran’s högste ledare Ayatollah Ali Khamenei (R) med förslag om samtal om kärnvapensfrågan, Washington, 5 mars.
Red.: Efter det att denna artikel har skrivits har Trump agerat mer hotfullt mot Iran, vilket beskrivs i en kommande artikel.
Av M.K. Bhadrakumar på https://www.indianpunchline.com/trumps-ingenuity-vis-a-vis-russia-iran/
Under de senaste tre åren har Moskva hävdat att de har stått inför ett existentiellt hot från det USA-ledda proxykriget i Ukraina. Men under de senaste sex veckorna har denna hotbild i stort sett försvunnit. USA:s president Donald Trump har gjort ett heroiskt försök att förändra landets image om vad som är ”vän” respektive ”fiende” som Moskva kan vara positiv till trots den kvarstående misstro eller misstänksamhet.
M.K. Bhadrakumar.
Förra veckan vände sig Trump till Iranfrågan för vad som kan vara ett potentiellt liknande kvantsprång. Det finns likheter i de två situationerna. Både Rysslands president Vladimir Putin och Irans president Masoud Pezeshkian är typiska nationalister och moderniserare som är öppna för västerlandet. Både Ryssland och Iran möter amerikanska sanktioner. Båda strävar efter att häva sanktionerna som kan öppna möjligheter att integrera sina ekonomier med världsmarknaden.
Både den ryska och iranska eliten kan beskrivas som ”västerländsk”. Under hela sin historia har både Ryssland och Iran upplevt västvärlden som en källa till modernitet för att ”uppgradera” stater med en lång civilisation. I ett sådant paradigm håller Trump en pinne i ena handen och en morot i den andra, och erbjuder försoning eller vedergällning beroende på deras val. Är det ett klokt tillvägagångssätt? Är det inte alls möjligt med en mjuk återställning?
Enligt den ryska uppfattningen har hotet från USA lättat avsevärt nyligen, eftersom Trump-administrationen otvetydigt signalerade en strategi för att engagera sig med Ryssland och normalisera förbindelserna – även med utsikterna till ömsesidigt fördelaktigt ekonomiskt samarbete.
Hittills har Ryssland haft en berg-och-dalbana med Trump (som till och med hotade Ryssland med fler sanktioner) vars bestämmelser om vapenvila för att få konflikten i Ukraina till ett slut skapar oro i det ryska folkets psyke. Trump slog dock också igen dörren för Ukrainas Nato-medlemskap, avvisade fullständigt all amerikansk militär utplacering i Ukraina, fritog Ryssland från ansvaret för att utlösa Ukrainakonflikten och lade istället skulden rakt på Biden-administrationen; erkände öppet Rysslands önskan att avsluta konflikten och noterade Moskvas vilja att inleda förhandlingar. Han medgav till och med att konflikten i sig faktiskt är ett proxykrig.
På en praktisk nivå signalerade Trump beredskap att återställa normal funktion till den ryska ambassaden. Om man ska tro rapporter har de två länderna fryst sin offensiva underrättelseverksamhet i cyberrymden.
Återigen, under den senaste omröstningen om en resolution från FN:s säkerhetsråd om Ukraina, fann USA och Ryssland sig på samma sida medan Washingtons europeiska allierade som ställde sig på Kievs sida. Förmodligen gjorde ryska och amerikanska diplomater i New York samordnade drag.
Det kommer inte som någon överraskning att det råder panik i europeiska huvudstäder och Kiev över att Washington och Moskva har direktkontakt och att de själva inte har kontakt. Även när komfortnivån i Moskva har stigit märkbart, blir det europeiska sinnets dysterhet bara mörkare, och förkroppsligar den förvirring och förutsägelser som genomsyrade viktiga ögonblick i deras historia.
Sammantaget har Trump erkänt legitimiteten i den ryska positionen redan innan förhandlingarna har inletts. Är det möjligt att tänka utanför ramarna när det gäller Iran?
I materiella termer, ur det ryska perspektivet, är de återstående ”lösa trådarna”: för det första en regimändring i Kiev som säkerställer framväxten av en neutral vänlig granne, för det andra avskaffandet av amerikanska sanktioner, och för det tredje, samtal om vapenkontroll och nedrustning anpassade till nuvarande förhållanden för att säkerställa europeisk och global balans och stabilitet.
När det gäller Iran är det fortfarande tidigt, men situationen är mycket mindre krävande. Visserligen har de två länderna varit låsta i ett motsägelsefullt förhållande i decennier. Men det kan helt och hållet tillskrivas amerikansk inblandning i Irans politik, ekonomi, samhälle och kultur. En oupphörlig ömsesidig fientlighet var aldrig ledstjärnan, historiskt sett.
En krets av ”västerlänningar” finns i Iran som starkt förespråkar normalisering med USA som vägen till landets ekonomiska återhämtning. Naturligtvis, som i Ryssland, har superhökar och dogmatiker i Iran också egna intressen av status quo. Det militärindustriella komplexet i båda länderna är en inflytelserik röst.
Den stora skillnaden idag är att den yttre miljön i Eurasien frodas av spänningar mellan USA och Ryssland, medan de intraregionala anpassningarna i Gulfregionen bidrar till avspänning mellan USA och Iran. Det Saudi-iranska närmandet, en stadig och till stor del uppmjukning av Irans motståndspolitik, Saudiarabiens övergivande av jihadistgrupper som ett geopolitiskt verktyg och dess nya fokus på utveckling och reformer som nationella strategier – allt detta formar tidsandan, som avskyr konfrontation mellan USA och Iran.
Denna historiska omvandling gör den gamla amerikanska strategin att isolera och ”hålla tillbaka” Iran ganska föråldrad. Samtidigt finns det en växande insikt inom själva USA att amerikanska intressen i Västasien inte längre är identiska med Israels. Trump kan inte låta bli att vara medveten om det.
På samma sätt är Irans avskräckningsförmåga idag en övertygande verklighet. Genom att attackera Iran kunde USA i bästa fall uppnå en pyrrhusseger till priset av att förstöra Israel. Trump kommer att finna det omöjligt att befria USA från den efterföljande träsk under hans presidentskap, vilket verkligen kan definiera hans arv.
Förhandlingarna mellan USA och Ryssland kommer sannolikt att bli utdragna. Efter att ha kommit så här långt är Ryssland inte på humör för att frysa konflikten förrän de har tagit full kontroll över Donbass-regionen – och möjligen östra sidan av floden Dnepr (inklusive Odessa, Kharkhov, etc. Men i Irans fall börjar tiden rinna ut). Något måste ge vika om ytterligare sex månader när timglaset töms och oktoberdeadline närmar sig för mekanismer i 2015 års JCPOA för att återinföra FN-resolutioner för att ”avbryta all upparbetning, tungvattenrelaterade och anrikningsrelaterade aktiviteter” av Teheran.
Trump kommer att bli ombedd att fatta ett viktigt beslut om Iran. Gör inga misstag om det: om så behövs så kan Teheran överge NPT helt och hållet. Trump sa på onsdagen att han skickade ett brev till Ali Khamenei, Irans högsta ledare, och begärde ett avtal för att ersätta JCPOA. Han föreslog, utan detaljer, att frågan snabbt kan leda till konflikt med Iran, men signalerade också att ett kärnkraftsavtal med Iran kan komma inom en snar framtid.
Senare på fredagen sa Trump till reportrar i Oval Office att USA är ”ned till de sista ögonblicken” i förhandlingarna med Iran, och han hoppades att militär intervention skulle visa sig onödig. Som han uttryckte det: ”Det är en intressant tid i världshistorien. Men vi har en situation med Iran att något kommer att hända väldigt snart, väldigt, väldigt snart.”
”Du kommer att prata om det ganska snart, antar jag. Förhoppningsvis kan vi få till ett fredsavtal. Jag talar inte av styrka eller svaghet, jag säger bara att jag hellre ser det ena fredsavtalet än det andra. Men den andra kommer att lösa problemet. Vi är i sista minuten. Vi kan inte låta dem ha ett kärnvapen.”
Trump siktar på att generera fredsutdelning från varje normalisering med Ryssland och Iran, två energisupermakter, vilket kan påskynda hans MAGA-projekt. Men spindelnät måste sopas bort först. Myter och missuppfattningar har format det samtida västerländska tänkandet om Ryssland och Iran. Trump bör inte falla för fobin för Rysslands ”imperialistiska” ambitioner eller Irans ”hemliga” kärnkraftsprogram.
Om det första var berättelsen om det liberal-globalistiska neocon-lägret, är det andra ett påhitt av den israeliska lobbyn. Båda är egennyttiga berättelser. I processen förlorades skillnaden mellan västerländskhet och modernisering. Västerlandet är anpassningen till västerländsk kultur och samhälle, medan modernisering är utvecklingen av den egna kulturen och samhället. Västerlandet kan i bästa fall bara vara en partiell moderniseringsprocess i länder som Ryssland och Iran.
Trumps uppfinningsrikedom ligger därför i att avsluta USA:s proxykrig med Ryssland och Iran genom att skapa synergier ur det rysk-iranska strategiska partnerskapet. Om USA:s proxykrig bara har dragit Ryssland och Iran närmare varandra än någonsin i sin turbulenta historia som kvasi-allierade, så ligger deras gemensamma intresse idag också i Trumps uppfinningsrikedom att ta Putins hjälp med att normalisera banden mellan USA och Iran. Om någon kan göra ett sådant vågat, magiskt reptrick är det bara Trump som kan.
Fast skribenten glömmer bort något alldeles väsentligt: antipatierna och avskyn (hatet) i Washington -och dessutom bland Trumps egna väljarbas- mot Iran är alldeles för starka för minsta önsketänkande kring alla frågor runt Iran.
Det som kännetecknar både trumpismen och putinismen i sin excess i kontraproduktivitet just nu är att de båda komplett tappar i det närmaste samtliga politiska, ekonomiska och geopolitiska före detta allierade kring sig; Washington hela Nordamerika (Mexiko, Kanada) och Europa, Moskva har i princip tappat hela Kaukasus och Centralasien (till både Europa och Kina) – senast ramlade nu Azerbajdzjan ut från Moskva sfär av både inflytande och vänner -till Turkiet (som stöder Ukraina militärt och geopolitiskt och vill mycket gärna se Ukraina i Nato -enligt Erdogan). Vi ser två före detta stor- och supermakter vars tid och sand i timglasen håller på att rinna ifrån dem internationellt. Det är överhuvudtaget tveksamt i fall Moskva alls ens kan kännetecknas som en ny ”pol” i en multipolär värld, i och med det ofantliga stora tappet av vänner och allierade, och ett Washington som komplett håller de facto på att isolera sig.
Trump förändrar spelet: Vad kommer att hända med dollarn på grund av hans plan.
På fem månader ökade USA:s budgetunderskott med 38,5 procent på årsbasis och nådde 1,147 biljoner dollar. Räntebetalningarna på statsskulden sköt i höjden kraftigt. Och situationen försämras snabbt.
Stora utgifter
I det amerikanska finansministeriets månadsrapport om genomförandet av budgeten betonas att situationen är värre än någonsin.
I februari uppgick den federala regeringens utgifter till 603 miljarder dollar (plus 6 % på årsbasis) med intäkter på bara 295 miljarder dollar. Det vill säga, underskottet för månaden är 307 miljarder. Det var bara värre under covid 2021.
Analytiker pekar på flera faktorer. Först och främst, utgifter för försvar, medicin och sociala program som Medicare.
”Administrationen ökar medvetet utgiftsdelen och tar initiativ till att sänka skatterna (till exempel för omlokaliseringsföretag från Europa) och skapa arbetstillfällen. Trump ser dessa kostnader som en investering i ekonomisk tillväxt, som bör investeras i av budgetunderskottet nu och de kommande fem till tio åren”, säger Oleg Kalmanovich, chefsanalytiker på Neomarkets.
Budgeten är också under press på grund av de minskade skatteintäkterna på grund av reformen under Trumps första presidentskap, tillägger Ruslan Pichugin, en oberoende expert på privata investeringar.
”Frossande” skulder
Slutligen håller den läckande amerikanska statskassan på att slukas av en enorm statsskuld på 36 biljoner. Betalningarna för det här räkenskapsåret är 433 miljarder, en ökning med 41 %. Och under de senaste 12 månaderna – ett rekord på 1,17 biljoner.
Trump försöker försvaga dollarn för att minska bördan på budgeten för att betala av statsskulden. Samtidigt provocerar det fram dess ökning, eftersom den billiga dollarn är attraktiv för investeringar i den globala ekonomin, konstaterar Kalmanovich.
Den tvååriga räntehöjningen ökar ytterligare kostnaderna för att betala de redan ackumulerade skulderna. Nu är den vägda genomsnittliga räntan på utestående statsskuld 3,2 procent, säger Evgeny Shatov, partner på Capital Lab.
”Det kommer att gå överstyr”
Allt detta skapar långsiktiga risker.
Bedömare utesluter inte en skuldkris och en försvagning av den amerikanska ekonomin. Som en följd av detta sjunker förtroendet för dollarn som reservvaluta i världen, och dess andel i den internationella betalningsuppgörelsen minskar.
Om de största innehavarna av amerikanska statspapper börjar göra sig av med den kommer statsräntorna att stiga kraftigt. Detta kommer i sin tur att leda till en skyhög lånekostnad för Washington och en ytterligare ökning av räntebetalningarna, varnar Evgeny Shatov. Trump kan enligt experter säkert försöka rätta till situationen, men det är inte lätt att göra det.
Den ekonomiska politiken är därför traditionellt inriktad på att sänka skatterna och stimulera företagandet. Utan samtidiga utgiftsnedskärningar kommer detta dock bara att förvärra underskottsproblemet. I synnerhet kan Trumps föreslagna förlängning av skattelättnader föra underskottet till 3,3 biljoner dollar under det kommande decenniet.
En ond cirkel uppstår. Tillväxten av underskottet ökar sannolikheten för ytterligare räntehöjningar, förklarar Andrey Loboda, kommunikationschef på BitRiver. Och staten skuldsätter sig ännu mer. I samband med en avmattning i ekonomin och en potentiell minskning av skatteintäkterna är det i allmänhet fullt möjligt att förlora kontrollen över situationen.
Redan före valet lovade Trump att ta itu med detta. Ekonomer uteslöt inte att den väg som USA skulle ta var att slå på tryckpressen igen. Detta är naturligtvis oerhört katastrofalt för ekonomin. Med tanke på de höga räntorna kommer mer och mer pengar att behöva tryckas. Resultatet är inflation.
Men för tillfället håller tydligen det scenario som Elon Musk beskriver 2024 på att genomföras. Han varnade: snart kommer den federala budgeten inte att räcka till något annat än att betala räntorna på skulder. Om underskottet inte elimineras kommer landet att gå i konkurs.
Att Trump ”förändrar spelet” är en förenklad analys. USA:s skenande budgetunderskott och växande statsskuld är inte Trumps skapelse – de är en konsekvens av decennier av finanspolitik byggd på lånade pengar. Under Bidens administration ökade skulden med nästan 10 biljoner dollar, och nu är det Trump som förväntas ”lösa” problemet på fyra år?
Att sänka skatter och stimulera tillväxt är klassisk republikansk politik, men utan att skära i utgifter blir det en dyr affär. Samtidigt har alternativet – högre skatter och fortsatt expansiv politik – visat sig lika ohållbart.
Dollarn är världens reservvaluta av en anledning: förtroende och ekonomisk dominans. Även om vissa spekulerar i dess kollaps, har inget annat land den ekonomiska, militära och politiska stabilitet som krävs för att ersätta den. Yuanen? Eurozonen? Ingen är redo att axla den rollen.
Det verkliga problemet är att USA lever långt över sina tillgångar – oavsett vem som sitter i Vita huset. Trump må förändra spelet, men reglerna förblir desamma: den som spenderar mer än den tjänar blir förr eller senare skyldig någon notan.
”USA lever långt över sina tillgångar” för att den har krigat för israel i alla dessa år. Och just nu håller den på att hetsa upp sig för att attackera Iran för israels räkning. USA är folkmördar regimen israels skuldsatt legostat
Trumps plan är att försöka stoppa den skenande statsskulden som han ärvde efter Bidens vanstyre och det han försöker spara på är byråkrater och socialpolitik genom Musk och hans utrensningar! Problemet för Trump är dock att de stora utgiftsposterna d v s räntorna på skulden och militärens kostnader är svåra att rå på. Visst kunde han dra in på kostnaderna för militären men det skulle skapa massarbetslöshet och en i USA impopulär åtgärd? Att dollarn avskaffas som världsvaluta måste göras långsamt för att inte skapa kaos och den processen har bara startats och faktiskt verkar Trump insett problemet med att häcka på en världsvaluta som kostar mer än den smakar i slutändan.
Haha, ja, Trump som budgethök och strategisk ekonom – den var ny! Nog för att han är en showman, men att han plötsligt blivit en disciplinerad nationalekonom som finräknar statsskulden låter som ett skämt. Den ”skenande statsskulden” han påstås ha ärvt från Biden? Får man påminna om att det var Trump själv som eldade på den med gigantiska skattesänkningar utan täckning och corona-stimulanspaket i historisk skala? Men visst, vi låtsas att skulden plötsligt blev ett problem först när Biden klev in i Vita huset.
Sen att Trump ska ”spara” på byråkrati genom Musk och hans utrensningar? Vadå, ska SpaceX och Twitter (förlåt, X) nu vara verkställande organ för den amerikanska statsapparaten? Det vore onekligen en intressant konstitutionell innovation. Ska vi snart få se Musk lansera ett nytt ”Department of Freedom” där han personligen bannlyser folk från demokratin?
Och så den här idén att USA kan ”avskaffa dollarn som världsvaluta” för att det ”kostar mer än det smakar”. Javisst, låt oss frivilligt kasta bort det största ekonomiska maktmedel USA har, så kan vi se hur kul det blir att finansiera budgetunderskottet i en valuta ingen längre vill ha. Om något, är det ju de geopolitiska rivalerna som försöker fasa ut dollarn, medan USA kämpar för att hålla fast vid sin hegemoni. Men jag antar att Trump har en superplan i bakfickan där han byter ut dollarn mot guldmynt med hans egen bild på?
Och angående att skära i militärbudgeten – ja, det är ju den verkliga socialförsäkringen i USA. De största arbetsgivarna i många delstater är just försvarsindustrin. Att dra ner på den skulle inte bara vara impopulärt, det skulle vara politiskt självmord. Trump kanske älskar att säga att han ”ska avsluta krigen”, men han ser nog helst att de amerikanska vapnen fortsätter skjuta – bara så länge det gynnar honom själv.
Men visst, vi får väl se hur den här budgetbalanserande, valutarensande, statsminimerande super-Trump levererar. Ska vi sätta en slant på att statsskulden kommer öka och att Musk kommer vara fullt upptagen med att tweeta konspirationsteorier istället för att sköta ekonomin?
Åjo, Trump är nog mycket mer affärsman än du kanske inbillar dig! Och nog var det Obama som på allvar drog igång lånekarusellen även om Clinton och Bush med sitt vanstyre la grundstenen till det ekonomiska fiasko USA utvecklats till. Att Trump fortsatte den påbörjade lånekarusellen för att undvika statsbankrutt var ju för att Obama startade en massa kostsamma krig som dränerade statskassan. Och det är ingen hemlighet att USA:s statsskuld fortfarande skenar…se nedan!
https://www.usdebtclock.org/world-debt-clock.html
Vad Iran beträffar skulle ni kunna bidra mer till att avslöja hur det var anglosaxerna som avsiktligt med Muslimska Brödraskapets hjälp förde Khomeini till makten och störtade Shahen.
Robert Dreyfuss bok Hostage for Khomeini fr 1981 ger den bakgrunden.
Han ingick i Lyndon Larouche välinformerade kretsar.
Larouch var personligt bekant med wild Bill Donovan som var chef för OSS den organisation som föregick CIA. Larouche ingick i en grupp amerikanska militärer som var bekymrade över hur det gick med FDR. Denne var ju inställd på att förhindra kolonialmakterna att behålla sina kolonier och han pläderade för att såna länder skulle få del av vetenskap och teknologi till att själva bygga upp sina länder och inte som Churchill ville ha det att bara utnyttja kolonierna utan att ge någon tillbaka.
Ni skulle också kunna intressera er mer för hur Europa Sovjet Japan och OPEC var på väg att skapa en konkurrent till petrodollarn med utveckling som mål. Utveckling av de länder som anglosaxerna vill hålla nere.
Cynthia Chung har en artikel som redogör för det
https://cynthiachung.substack.com/p/the-sword-of-damocles-over-western
Som allt som Cynthia och maken Mathew tar upp ger det mkt mer insyn i skeenden av stor betydelsec, än vad ni finner på annat håll
Tiden är kommen för Trumpeten att ge gentjänster till Sheldon och samling sionister (ADL; AIPAC; mm) för de minst 100 millioner dollar han fick för att att bli USA ”president”.
Problemet är bara den att det snabbaste och bästa sättet att förinta israel är attackera Iran.
https://thecradle.co/articles/how-a-war-with-iran-for-israel-could-crash-the-us-economy
”The “winds of war” are blowing toward Iran. This is the war for which Israeli donors Sheldon and Miriam Adelson, along with pro-Israel organizations such as AIPAC and the ADL, paid US President Donald Trump hundreds of millions of dollars over two election cycles.
But it’s not only the Israeli lobby banging the war drums; American Evangelicals – especially groups like “Christians United for Israel” – also support war, believing it will “save Israel” from the “Iranian menace.” Evangelical membership in the 119th Congress (2025–27) is high. War with Iran is not (yet) popular in the US, but – just as with Iraq – consent will be manufactured by Washington elites and the media.”
https://www.youtube.com/watch?v=DWgFgOIXnEk
Breaking news
Utländska militärer som befann sig i Vyshgorod området av Kiev regionen har skickats till helvetet skyndsamt med den berömda Kinzhal missilens omsorg/väsignelse – poste restante