Detta är en artikel i mycket aktuell fråga från 3/12 av Robert Moloney på The Duran:
https://theduran.com/turkiye-against-the-kurds/
The Duran skriver: De uttalanden, åsikter och åsikter som uttrycks i denna kolumn är enbart författarens och representerar inte nödvändigtvis de på denna webbplats.
_____________________________________________________________________
Efter uppföljningen av terrorattacken den 13 november i Istanbul, inledde Turkiet den 20 november luftangrepp in i Syrien mot positionerna för de kurdiska militärstyrkorna från Kurdistans arbetarparti (PKK) och Folkets försvarsenheter (YPG), som är kollektivt organiserad under formen av de USA-stödda ”Syrian Democratic Forces” (SDF). Ankara har antytt en amerikansk roll (om än indirekt) i terrorattacken, som kommer i samband med ökande spänningar mellan de två nationerna.
Dessa attacker har utgjort en mindre men viktig upptrappning av den mångfacetterade och komplexa Syrienkonflikten och har varit ett stort bakslag för kurder i Syrien, och den kan komma att hota USA:s ställning i landet. Efter misslyckandet med försöken att störta den syriska regeringen med hjälp av proxygrupper, är samarbete med SDF (i allmänhet begränsad till kurdiska områden) nu det sätt på vilket Washington behåller sin plats i landet (och sitt förhållande till Moskva, Ankara, Teheran och Damaskus) och hur Turkiet kan frustrera framstegen mot en nationell politisk uppgörelse). Därför är den turkiska attacken mot de syriska kurderna ett angrepp på USA:s intressen,
Det är av denna anledning som de turkiska planerna, öppet publicerade, för en markinvasion av SDF-kontrollerade områden i norra Syrien utgör ett allvarligt problem för USA, såväl som en potentiell källa till säkerhetsoro för Moskva och Teheran. Flygoperationen genomfördes, enligt president Erdogan, utan något samråd med de ryska och amerikanska presidenterna. Naturligtvis, som en regional makt, kommer turkarna att vara angelägna om att demonstrera att de inte behöver förlita sig på främmande nationer för att uppnå sina nationella säkerhetsmål. I detta sammanhang signalerade Erdogan sannolikt till Washington att hans nation inte skulle tolerera indirekta attacker på turkisk suveränitet och säkerhet, särskilt i samband med Washingtons missnöje med Ankaras ställning i Ukrainafrågan.
Erdogan har varit fast besluten att betona att Nato för honom inte bara är agent för amerikanska intressen, och att förbindelserna mellan USA och Turkiet måste vara på lika villkor. Å andra sidan signalerade Erdogan sannolikt till Moskva att han inte vill att Turkiet ska bli alltför beroende av Ryssland i den syriska fredsprocessen. För målet om turkisk säkerhet kan inte uppnås fullt ut om inte Ankara reparerar diplomatiska förbindelser med Damaskus, som i slutändan måste komma i form av ett möte mellan Erdogan och Assad. Ryssland har ivrigt försökt ordna ett sådant möte. President Erdogan kanske känner ett behov av att initiera ett sådant möte direkt för att undvika intrycket av turkisk politik på detta område är beroende av Moskvas agenda. Att ha turkiska styrkor i Syrien för att bekämpa kurderna skulle höja den turkiska insatsen i landet och uppmuntra syriskt samarbete. Moskva kommer förmodligen att nöja sig med en sådan väg till syrisk-turkisk försoning, eftersom den skulle uppnå mål utan att verka ansträngande för de regionala länderna.
Nu när Türkiet har avslutat förberedelserna för markoperationen, väntar vi på det slutliga klartecken från president Erdogan. Tidpunkten för operationen är fortfarande oklar, men det verkar som att den kommer att ske, eftersom det inte verkar finnas en diplomatisk lösning på SDF-hotet mot den turkiska suveräniteten på ett sätt som kommer att tillfredsställa både Ankara och det kurdiska ledarskapet. Under tiden fortsätter internationella diplomatiska gester och förklaringar. Den 28 november rapporterades att SDF:s ledning har bett Moskva för att ordna ett avtal mellan SDF och den syriska regeringen för ett ömsesidigt försvar mot Turkiet – en SDF-talesman noterade att deras allierade Washington, även om de motsätter sig alla turkiska operationer i sin retorik, sannolikt inte skulle göra något som svar.
För sin del har Damaskus uppenbarligen goda skäl att motsätta sig turkiska handlingar, särskilt innan de bilaterala förbindelserna formellt har åtgärdats med ömsesidiga säkerhetsgarantier, men som nämnts ovan är det osannolikt att Syrien kommer att offra ett potentiellt närmande med Turkiet för kurdernas skull, som trots allt är en separatistisk och ytterst ”fiende” styrka. Likaså verkar det inte som att Moskva skulle dra någon större nytta av att hänge sig åt kurdiska intressen, även om de har oro för den potentiella destabiliseringen från en turkisk operation. Samtidigt, den 30 november, krävde Turkiet att USA avslutar sitt stöd till SDF.
Detta försätter Washington i en mycket bräcklig position, eftersom en vägran kommer att fördjupa spänningen med Ankara, samtidigt som ett accepterande kommer att skada USA:s vackla prestige i den region där det kanske har varit ytterst ansträngande. Kanske försöker Turkiet få ”grönt ljus” för en operation från Washington, eftersom Ankara potentiellt kan använda frågan om finskt och svenskt NATO-medlemskap som hävstång; USA kanske inte accepterar ett sådant utbyte eftersom det skulle skada deras egen önskan om hegemonisk kontroll över NATO-alliansen. Det verkar inte som att Turkiet skulle vilja uppfattas som rädd för en amerikansk motreaktion om man följer sin utrikespolitik och säkerhetsagendan.
Det verkar vara en farlig tid för de kurdiska styrkorna i Syrien, vars dagar som en autonom politisk-militär styrka mycket väl kan vara räknade, eftersom Turkiet sannolikt inte kommer att tolerera deras hot mycket längre. Syrien, liksom Irak, kanske inte heller motsätter sig externa aktörers indirekta lösning av sina egna nationella problem, givet att det finns ömsesidig överenskommelse.
Trots de faror det kan innebära, kan varje turkisk markstyrke-intervention faktiskt utgöra nästa logiska steg i den pågående syriska freds- och försoningsprocessen, i den mån det kan eliminera de kurdiska fraktionerna som en autonom politisk kraft och i förlängningen avsevärt begränsa den amerikanska fotfäste i Syrien. Resultatet av sådant, om det åtföljs av ett turkisk-syriskt närmande, skulle sannolikt vara att förenkla den politiska situationen i landet och göra det lättare för Astana Format-förhandlingarna att förverkliga en nationell försoning som tillfredsställer freden och säkerheten i Syrien och i regionen mer allmänt. Det kan också belysa ett annat tecken på USA:s minskande politiska roll i västra Asien, som är resultatet av Washingtons tendenser till tvång snarare än att främja ömsesidigt fördelaktiga former av bilaterala förbindelser.
Så, tyst från alla journalister som påstår sig värna om internationella lagar och länders suveränitet och även kommentatorer när det gäller Syrien.
Syrien är tydligen undantaget, där det inte är viktigt att internationella lagar gäller och inte heller har de stöd när de kräver att utländska styrkor skall lämna landet.
Syrien har för flera månader sedan lämnat in en begäran till FN att få hjälp att få ut USA:s styrkor ur landet. FN tiger också.
Sanktionerna mot Syrien strider mot internationella lagar, men det bryr sig inte Sverige om, utan fortsätter sitt stöd för sanktionerna.
Många av de hårdföra islamister som var emot Assad och ville införa islamisk stat i Syrien, ångrar sig i dag. De har sagt i en intervju med Lindsey Snell: ”Om vi ändå kunde vrida tillbaka tiden innan år 2011, för att leva under Erdogans styre är värre än att leva under Assad.”.
Dessa syriska islamister har blivit skickade som kanonmat av Erdogan i kriget mellan Armenien och Azerbadjan.
//Protesterna från lokalbefolkningen mot SDF och USA:s ockupation i Syrien ökar.
USA har nyligen bekräftat att de inte har några planer på att lämna Syrien eller avsluta sanktionerna mot landet.
Protestanterna kräver utvisning av amerikanska styrkor och deras regionala allierade från Deir Ezzor-provinsen.
Invånarna i byn Al-’Atala blockerade vägar med brinnande däck och skanderade slagord mot SDF.
De vill också se styrkornas befälhavare åtalas för påstådda brott som de har begått i regionen samt stöld av nationella resurser som olja.
Den kurdiska delen av SDF, får vapen, pengar och utbildning av amerikanska ockupationsstyrkor.
Den 25 december bröt protester ut i Deir Ezzor, där man fördömde kidnappningen av två flickor som sökte skydd, flickorna påstods ha våldtagits och dödats och kropparna dumpades i en by på den västra landsbygden i Deir Ezzor.
USA tänker återuppbygga Liwa Thuwwar al-Raqqa (Raqqas revolutionära brigade) – en före detta islamistisk milis som är motståndare till regeringen i Damaskus. Dessa skulle då vara på gränsen till Turkiet, så inte Turkiet skall gå in i norra delen av Syrien.
USA stärker hela tiden fotfästet för sin ockupation i Syrien. Nu senast skall de bygga en ny militärbas i Raqqa.// Texten som är inramad är från ”The Cradle”
Både Vanessa Beeley som numera bor i Damascus och Kevork Almassian har trovärdiga kontakter i Syrien som bekräftat att kurderna under USA:s styre begår brott mot lokalbefolkningen och även journalister har blivit fängslade som skrivit negativt om USA:s närvaro och brott i regionen.
”Vita hjälmarna”, terroristerna som blev hyllade av en hel värld. Hjälper al-Qaida grupper i Idlib, i sin fördrivning av de kristna från området.
Det känns som historien upprepar sig i Ukraina, man lyckas lura en hel värld att Ukraina är en fin liten demokrati, när det är totalt motsatsen till demokrati.
Eva Bartlett har de inte lyckats lura. Hon har tillsammans med Vanessa Beeley verkligen kämpat för att människor skall förstå vilka onda krafter ”Vita Hjälmarna” var i Syrien och att de var på al-Qaida m.fl. terroristers sida.
Eva Bartlett hos UN och svarar på frågor. En norsk journalist som överlägset frågar henne hur hon kan påstå att det är falsk information i MSM, när det är så många olika säkra källor som den kommer ifrån. Hon slår fullkomligt hål på hans argumentation.
Intressant är att SOHR som presenteras som den syriska människorättsorganisationen (det låter väl fint) egentligen är en gubbe i Londons förort som SVT glatt utan ifrågasättande var han får sina uppgifter ifrån sprider informationen till TV-tittarna som den skulle vara seriös. De duktiga RT journalisterna är smarta och tuffa, de väntade på gubben utanför hans hem och frågade honom varifrån han får sin information från personer som han litar på i Syrien svarade han inte speciellt trovärdig information anser jag.
https://www.youtube.com/watch?v=g1VNQGsiP8M&t=37s
Idlibs kristna befriade från rösträtt tills deras kyrkklockor ringer igen.
Kristna vittnar om deras övergrepp av hårdföra fraktioner i Idlib eftersom deras religiösa sedvänjor
begränsas, deras egendom beslagtas och deras kyrkor missbrukas.
Våldsamma oroligheter har lämnat kristna i delar av Syrien under kontroll av islamistiska militanter. För att skydda sig själva har de tvingats tillmötesgå nyckerna från sina nya härskare, som har förbjudit deras religiösa sedvänjor, konfiskerat deras egendom och till och med trakasserat och misshandlat dem.
I ett decennium har nu kristna i den syriska staden Idlib önskat att fira och närvara vid julens och nyårsgudstjänsterna, liksom andra kristna samfund i andra delar av Syrien.
Sedan islamistiska rebellerna tog över Idlib har de etablerat ett strypgrepp över kristna medborgare, vilket hindrat dem från att utöva sina ritualer öppet.
Förutom att begränsa de religiösa rättigheterna har de islamistiska rebellerna beslagtagit kristnas egendomar, kidnappat och till och med dödat dem för lösen, vanhelgat deras heliga platser och nekat dem humanitärt bistånd.
10000 kristna har bott i Idlib, nu återstår enbart några hundra, som snart kommer att fly eller dödas.
”Vita Hjälmarna” hjälper till att vanhelga kyrkorna och med våld tar över de kristnas egendomar.
Ryssland är värd för mötet mellan Turkiet och Syrien på hög nivå
Ankara och Damaskus förde samtal med försvarschefer, enligt uppgift för första gången på över ett decennium
Rysslands försvarsminister Sergey Shoigu träffade sina turkiska och syriska motsvarigheter i Moskva på onsdagen. Türkiyes försvarsminister förde förhandlingar med Syriens försvarschef, enligt uppgift för första gången sedan 2011.
Hulusi Akar och Ali Mahmud Abbas, som representerar Ankara respektive Damaskus, diskuterade ”sätt att lösa den syriska krisen” och ”gemensamma ansträngningar för att bekämpa extremistgrupper i Syrien”, samt möjliga lösningar på flyktingproblemet, sade det ryska försvarsdepartementet. i ett uttalande efter mötet.
Båda sidor sa att formatet var ”konstruktivt” och betonade att de var intresserade av att fortsätta diskussionerna för att stabilisera Syrien och regionen som helhet, sade Moskva.
Dagordningen bekräftades i ett uttalande från försvarsministeriet i Ankara. Turkiska medier noterade också att detta var det första mötet på denna nivå mellan grannländerna sedan Syrienkonflikten började för 11 år sedan.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan avbröt de diplomatiska förbindelserna med Syrien i mars 2012. I oktober förra året träffades de två ländernas utrikesministrar vid toppmötet för den allierade rörelsen i Serbien, där det avslöjades att deras respektive underrättelsetjänster hade återupptagit kommunikationen .
Mötet i Moskva kommer bara några dagar efter att Akar avslöjade att han hade förhandlat med Moskva om användningen av det syriska luftrummet för Turkiets ”Operation Claw-Sword”, en kampanj av luft- och artilleriangrepp mot den kurdiska milisen i norra Syrien.
Ankara anser att de USA-stödda kurdiska militanterna är terrorister som är allierade med Kurdistans arbetarparti (PKK), som de anklagade för självmordsbombningen i Istanbul i mitten av november som dödade sex personer och skadade 81 till.
En mycket större stridsdel mellan grannländerna är Türkiyes stöd till syriska rebeller som har försökt störta regeringen i Damaskus. Resterna av upproret, till stor del besegrade av den syriska armén med Rysslands stöd, har fallit tillbaka till provinsen Idlib i Syriens nordväst.
https://swentr.site/news/569064-turkiye-syria-talks-moscow/
[…] Turkiet mot kurderna, och båda närmar sig Syrien och Ett hårt slag för USA: Turkiet ansluter sig till Rysslands förslag om ett avtal med Syrien. […]