I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett eller två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Det finns brist er då det gäller demokrati och ekonomiska förhållanden. Vissa stora länder tjänar mycket medan andra förlorar. Även om detta inte är det största problemet förtjänar det att uppmärksammas. Och det trixas.
Sverige finns inte med bland länderna i studien.
Tyskland har tjänat mycket på euron medan Italien och Frankrike har tappat enormt
Ekonomiekot på Sveriges Radios P 1 rapporterar i februari 2019 (något avkortat av mig) ”20 år efter att euron infördes pekas Tyskland ut som den främsta vinnaren. De största förlorarna på den gemensamma valutan är Italien och Frankrike, enligt en aktuell studie från den tyska tankesmedjan Centrum för europeisk politik (Centrum für europäische Politik) i Frankfurt. Rapporten ”Euro: Winners and Losers”.
Tyskland har tjänat 1,9 biljoner euro på den gemensamma valutan mellan 1999 och 2017, och mest efter finanskrisen 2011.
Bland åtta undersökta länder har bara Nederländerna haft en betydande tillväxtökning tack vare euron.
Grekland hade stora fördelar av den gemensamma valutan när den infördes men efter 2011 har euron inneburit årliga förluster.
De stora förlorarna är Italien, minus 4,3 biljoner euro, och Frankrike, minus 3,6 biljoner över hela 20-årsperioden. Detta sägs bero på att dessa länder inte längre kunde devalvera valutan som tidigare för att upprätthålla sin konkurrenskraft och att de inte har genomfört nödvändiga strukturreformer för att väga upp den bristen.
Resultaten bygger på en jämförelse mellan ländernas faktiska bruttonationalprodukt och en hypotetisk uppskattning av hur BNP hade utvecklats om den nationella valutan hade behållits. Beräkningen baseras på utvecklingen i flera jämförbara länder utanför euro-zonen.” (Slut)
Naturligtvis innebär den etablerade metodiken viss osäkerhet, men någon bättre metod finns nog inte nu.
Ekonomiekot: Tyskland främsta vinnare på euron
Enligt Wikipedia har Tyskland BNP på c:a 3,1 biljoner euro, Frankrike på c:a 2,2 biljoner euro, medan Italiens BNP uppgår till c:a 1,7 biljoner euro. Italien har alltså förlorat ungefär 2 BNP, Frankrike 1,5 BNP medan Tyskland vunnit omkring 0,6 BNP i runda slängar. Wikipedia.
Uttryckt på annat sätt så har Italien förlorat 74 000 euro per invånare, Frankrike 56 000 euro, medan Tyskland vunnit omkring 23 000 euro per invånare.
Pål Steigan
Den dåvarande och mångårige tyske förbundskanslern Helmut Kohl sa i en intervju 2002 att han aldrig hade klarat att få tyskarna att godta att euron infördes om det skett via folkomröstning. Därför var det nödvändigt att ”uppträda som diktator”.
Hela projektet byggdes på lögner
Der Spiegel publicerade i 2012 dokument som visar att tyska, franska och andra toppolitiker i EU-länderna var fullt medvetna om att europrojektet var baserat på dåliga förhållanden. Der Spiegel. De satt med siffror och rapporter som visade detta tydligt. Men när de ändå satsade på det berodde de på att de hade egna politiska agendor, inklusive Helmut Kohls önskan om att bli omvald. Förbundskansler Gerhard Schröder kallade euron en sjuk prematur baby. Siffrorna visade att Italien aldrig borde ha fått euron. Italiens statsskuld var dubbelt så hög som Maastrichtkriteriet krävde. Men det var tydligt att det inte var politiskt möjligt att införa en gemensam valuta utan Italien. Därför trickade man med siffrorna så att det skulle se ut som om kriterierna var uppfyllda. Verklig fusk och bedrägeri, skriver Pål Steigan
Tyskland har vunnit över hela Euroland utan att avfira ett enda skott. Tysk kreativitet, tysk disciplin och tysk noggrannhet. Historiens ironi är nog slående
Samt med hjälp av orättvist euro-system enligt denna utredning av institut i Tyskland.
Tyskland påtvingades euron av Frankrike i utbyte mot Tysklands enande. Approximativt iaf. Det var ett köpslående och absolut inget Tyskland insisterade på.
Om man tittar på statistik från EU (de twittrar ut statistiksammandrag https://twitter.com/EU_Eurostat ) så är det i rätt många fall uppenbart att de stater som inte är med i euron har bättre siffror än euro-zonen. Det är nog ingen tillfällighet. Euro-zonen består av så olika ekonomier att den inte kan fungera bra, men den var ju i första hand ett politiskt projekt. Zonen är inte ett optimalt valutaområde, snarare suboptimalt. Och ibland katastrofalt, som fallet Grekland visar. – Konstigt att inte Frankrike, som åtminstone låtsas vara stormakt, inte reagerar hårdare på hur man utnyttjas av tyskarna.
Så länge eliten gynnas, så är elitens hållning att EU är bra, även om det är dåligt för deras nationer och merparten av deras medborgare.
Sanningen är att konkurrensmaskinen EU ursprungligentog bort barriärerna i Europa för att få en ”blomstrande” ekonomisk tillväxt gentemot konkurrenten och världsmakten USA, en väg, som de fortfarande inte klarar av var för sig, utan med gemensam konkurrenskraft och gemensam valuta – det har inte fört till mindre motsättningar inom Europa, för en EU-nation kan bara skapa ekonomisk tillväxt på de andras bekostnad. (På annat sätt fungerar ju inte konkurrensen i en marknadsekonomi).
Under finanskrisen överlämnades regeringsmakten i Italien 2011 till Monti, en ”teknokrat”: Eus ledarmakter visade att de stod bakom Italien och att landet därför förtjänade förtroende på finansmarknaderna, och verkligen: Dessa visade nytt interesse för italienska statsobligationer och man kunde lära sig, att en stats kreditvärdighet är en väldigt spekulativ angelägenhet.
Kravet till den valda regeringen att överlåta sin makt till sakkunniga experter, berodde på att man misstrodde alla politiska partier i landet. De misstänktes för att inte vilja genomföra de ”alternativlöst nödvändiga” spar-programmmen, de kunde ju ha valtaktiska och partipolitiska beräkningar (– och det har dom ju).Folket gällde självklart vara utan insikter alls. Därför behövde Byssel pålitliga representanter utanför partierna, som utförde alla sparåtgärder, som EU och finansmarknaderna ansåg vara nödvändiga.
Situationen i dag är en annan.
Medlemsstaterna som undertecknade Brysseldekretet om att minska kreditupptagen (finanspakten) är nu inskränkta i sina budgetbeslut. Krisnationerna drabbas hårt av att suveräniteten över pengarna som de ska betala med när de förvaltar nationens kapitalistiska ekonomi, understår EU-rätt och EU-kontroll. EU-ledarmakten Tyskland har fått att göra med att Frankrike och Italien uppträder som bråkmakare när det gäller euron.
Nu hotade Italiens nya regering med euro-bankrutt om budgeten inte godkändes av Bryssel! Men den hotelsen träffade inte riktigt ledarmakterna Tyskland/Frankrike – det är ju finansmarknadernas disciplinerande saktvång som Bryssel vet om och spekulerar med – följden är ju större räntepåslag!
Arsmstrong
https://vimeo.com/ondemand/theforecasterinterview/142391534
Detta är ett led i den stora konspirationen.
(källa: https://englundmacro.blogspot.com/search?q=virrpannan+Romano+Prodi)
”I am sure the euro will oblige us to introduce a new set of economic policy instruments. It is politically impossible to propose that now. But some day there will be a crisis and new instruments will be created.”
Romano Prodi, EU Commission President. Financial Times, 4 December 2001
Men om man ställer till rejäla kriser, så kan varje nationell maktelit skrämma sitt folk till underkastelse. De tvingas acceptera. EU-kommissionens tidigare ordförande, virrpannan Romano Prodi, var så omedveten att han skrev en kolumn i självaste Financial Times (20 maj 2010), där han lugnt konstaterade att han och alla de andra som drev fram europrojektet naturligtvis visste att det skulle leda till en svår kris förr eller senare.
Jag citerar: ”When the euro was born everyone knew that sooner or later a crisis would occur. It was inevitable that, for such a bold and unprecedented project, in some countries (even the most virtuous ones), mistakes would be made and unforeseeable events occur.”
Nils Lundgren 2011
Källa: https://www.armstrongeconomics.com/world-news/central-banks/the-fed-helicopter-money/
The ECB has the authority to create money out of thin air because it cannot back the currency with federal bonds that do not exist. The ECB has the power to create money without backing whereas the Fed can issue notes only backed by federal bonds. The euros are actually printed by each of the member states and not by the ECB directly.
Each note has a code stating which nation state-issued the currency.!!!!
Eu måste sluta att bete sig som på den gamla kolonialtiden , då man suger ut fattiga länder för att bli rika själva.
Att Italien förlorat mer euro per invånare än Frankrike, beror bl.a. på enligt Di Maio, att Frankrike använder sig av CFA-francen för att suga ut afrikanska länder.
1945 infördes CFA-francen, och den använder 14 västafrikanska länder som valuta, först bunden till franska francen och nu till Euron. Den trycks i Frankrike och länder som använder den måste deponera halva sin valutareserv i franska riksbankens valv.
Det är bland annat på detta sätt som Frankrike kan kontrollera CFA-ländernas ekonomi till sin egen fördel. Han hävdade också att om det inte vore för Afrika hade Frankrike varit världens 15:e rikaste land och inte med bland de sex rikaste som nu.
Att Frankrike använder sig av CFA-francen för att suga ut afrikanska länder har varit känt i Afrika innan informationen nått fram till ett fåtal intresserade personer.
Vissa länder i EU fortsätter alltså att suga ut fattiga länder i Afrika, så de personer som flyr fattigdom där kan jag tycka att EU har ett ansvar för att ta emot i EU.
I flyktingdebatten säger Di Maio: “Om människor lämnar (Afrika) i dag beror det på att europeiska länder, framför allt Frankrike, aldrig har slutat med att kolonisera afrikanska länder”.
“Om Europa vill vara modigt, måste det ha djärvheten att ta sig an frågan om Afrikas avkolonisering”, menade Di Maio.
relationen mellan frankrike och afrika kommer på femtio års sikt att utvecklas på samma sätt som relationen mellan storbritannien och indien. Den lilla kolonialmakten kommer att bli uppköpt av sin fd egendom när denna lärt sig hur slipstenen dras.