Tysklands problematiska ekonomiska kris en fascinerande studie i självskadebeteende

Den här artikeln av professor Glenn Diesen vid Universitetet i Sydöstra Norge Pål Steigans nättidning har översatts av Rolf NIlsson.
https://steigan.no/2022/07/tysklands-problematiske-okonomikrise-en-fascinerende-studie-i-selvskading/?utm_source=substack&utm_medium=email

_____________________________________________________________________

Tysklands problematiska ekonomiska kris en fascinerande studie i självskadebeteende

Genom att sanktionera olja och gas från Ryssland har Tyskland förstört sin affärsmodell. Nu står de inför en möjlig ekonomisk katastrof.

Tyskland har precis upplevt sitt första månatliga handelsunderskott på tre decennier.

Ledaren för Deutscher Gewerkschaftsbund (DGB), det största fackförbundet i Tyskland, har varnat för att nyckelindustrier i landet kan kollapsa permanent. Det är ett resultat av de höga energipriserna och bristen på energi.

Guldåldern för Europeiska unionens ekonomiska lokomotiv har redan nått sitt slut.

I tre decennier har tysk industri varit konkurrenskraftig på grund av importen av billig rysk energi. Men Ryssland var också den främsta exportmarknaden för tysk teknik och färdiga varor.

I decennier har det varit ett nyckeltema i europeisk politik att Tysklands produktivkrafter och de enorma resurser som finns i Ryssland, tillsammans ska vara maktens pelare på den europeiska kontinenten.

Relationerna mellan Tyskland och Ryssland har dock alltid varit ett dilemma: ett partnerskap mellan två jättar kan leda till utmaningar från rivaliserande makter, som Storbritannien och USA.

Samtidigt har tidigare konflikter mellan Tyskland och Ryssland lett till att Central- och Östeuropa nu har blivit vad den brittiske geografen James Fairgrieve kallar ”Crush Zone”.

Det pågående proxykriget mellan Nato och Ryssland i Ukraina visar att detta 1800- och 1900-talsdilemma fortfarande är relevant.

Även om 2000-talet ser helt annorlunda ut är världen inte längre centrerad kring Europa.

Väst har förlamat G20 genom att övertala sina medlemmar att konfrontera Ryssland och Kina. Men det finns fortfarande ett behov av organisationen.

Moskvas mål för det rysk-tyska samarbetet var att bygga ett inkluderande Storeuropa. Detta initiativ har nu ersatts av ett ryskt-kinesiskt partnerskap, för att bygga ett större Eurasien.

Exporten av rysk energi och andra naturresurser rör sig nu österut, samtidigt som Ryssland ökar importen av nödvändig teknologi och andra industriprodukter därifrån.

En studie i självskadebeteende

Den ekonomiska krisen i Tyskland är en fascinerande studie i självskadebeteende.

Efter att Moskva stödde den tyska återföreningen av öst och väst i början av 1990-talet, har det saknats positiv återkoppling, först från Bonn och sedan från Berlin.

Tyskland drog sig ur överenskommelserna med Moskva om byggandet av det pan-europeiska, baserat på ”suverän jämlikhet” och ”odelbar säkerhet”.

Istället stödde Tyskland Natos expansionism för att skapa ett pan-europeiskt system, men utan kontinentens största nation.

Resultatet blev en tio år lång historisk rivalitet om inflytande i Central- och Östeuropa mellan Tyskland/NATO och Ryssland, om var de nya skiljelinjerna i Europa skulle gå.

Efter att Berlin stödde den ukrainska orangea revolutionen 2004, och därefter Maidan i Kiev 2014, och sedan installerade endast pro-västliga/anti-ryska regeringar, blev Ukraina en mycket mindre relevant transitkorridor för rysk energi.

Och nu har Tyskland undergrävt sin egen energisäkerhet, genom att motsätta sig flera ryska initiativ för transitvägar.

Berlin har upprepade gånger hotat att avbryta beroendet av rysk energi. På så sätt har de fått Ryssland att söka exportmarknader i öst.

Minsk-2-avtalet, som undertecknades i februari 2015, var en kompromiss för att lösa konflikten som följde på den väststödda kuppen i Ukraina året innan.

Berlin förhandlade fram fredsavtalet. Men under amerikansk press saboterade de en eventuell ”omförhandling” av avtalet för de kommande sju åren.

Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, erkände nyligen detta offentligt. Militärblocket använde denna tid för att förbereda en konflikt med Ryssland.

Sedan svarade Moskva, genom att erkänna utbrytarrepublikerna i Donbas och attackera Ukraina i februari 2022.

Tyskland avbröt avtalet om Nord Stream 2-rörledningen. De tog kontroll över Gazproms dotterbolag i sitt eget område och tillkännagav sanktioner mot rysk energi.

I åratal har det spekulerats i huruvida Ryssland skulle använda det fruktade ”energivapnet”, det vill säga stänga av försörjningen till Tyskland.

Ökad kontroll i den multipolära tidsåldern

Ökad kontroll medför möjligheten att öka spänningen, med högre kostnader för motståndarna, för att sedan minska den när man nått sina mål.

I världsskala, när det bara fanns ett maktcentrum, åtnjöt det kollektiva väst möjligheten att dominera, så att de kunde öka trycket tills motståndarna var tvungna att kapitulera.

Natos expansioner, strategiska missilförsvar och ekonomiska ömsesidiga beroende ökade deras makt över Ryssland.

Men, i en multipolär värld är det inte längre möjligt att basera europeisk säkerhet på principen att skapa ett fientligt militärt block gentemot Ryssland, och sedan förvänta sig att Moskva helt enkelt ska anpassa sig till sådana nya realiteter.

I en framväxande världsordning leder sanktionerna mot Ryssland bara till att Moskva vänder sig till stater som Kina och Indien.

Medan Tyskland letar vitt och brett för att hitta dyr energi för att ersätta ryskt bränsle, säljer Moskva nu sina varor, med rabatt, till Kina och Indien. De handlar med Stor-Eurasien istället för Stor-Europa.

På så sätt kommer den tyska industrin att förlora sin konkurrenskraft gentemot sina asiatiska motsvarigheter.

Medan Ryssland kan variera i sin energiexport, har västvärldens förmåga att variera sin energiimport undergrävts av global politik.

Västerländska sanktioner mot Venezuela och Iran har minskat dessa länders möjligheter och vilja att stödja väst, nu när det kan behövas.

Samtidigt har invasionen av Libyen och den efterföljande destabiliseringen av länder som Nigeria, minskat västvärldens möjlighet att afrikanska länder skall fylla denna lucka.

Samtidigt har USA börjat konfiskera syrisk olja, trots att den syriska energiexporten skulle bli mycket större om USA skulle avsluta sin illegala ockupation av syriska territorier.

Om att fördubbla sina misstag

Det kollektiva väst står inför en ekonomisk katastrof. De drivs av ohållbar skuldsättning, galopperande inflation, minskade konkurrensmöjligheter, och nu, även en energikris på toppen av detta.

Alla dessa ökningar skadar Tyskland mer än Ryssland.

Logiskt sett borde man föreslå att Tyskland borde förespråka reduktioner, genom att titta på tidigare beslut om att överge paneuropeiska säkerhetsavtal, avtal som de ingick i ett tidigare skede av den unipolära tidsåldern.

Istället har Berlins ledare låtit förnuftet flyga ut genom fönstret, fyllt av ideologisk glöd och en fördubbling av misslyckad politik.