Detta är en inledningsvis utdrag ur en en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistikartikel 27/6 av Nela Porobić, en fredsaktivist som leder arbetet med politisk-ekonomiska analyser av krig och konflikter inom den internationella organisationen Women’s International League for Peace and Freedom. Hon bor i Sarajevo och är utbildad vid Lunds universitet. Översättning och bearbetning: Rebecca Selberg. Jag hakar på med annan text och kommentarer.
______________________
”I Bosnien innebar återuppbyggnaden ett nytt politiskt system – privatiseringar, åtstramningar och profit
I dag vet jag att fredsprocesser, så som de organiseras av det internationella samfundet, främst handlar om att skapa möjligheter för företag att göra ekonomisk vinst. Det som nu pågår i Ukraina är dessvärre en utmärkt illustration av hur man medvetet väljer att sätta profit över människors liv.
Liksom var fallet med Bosnien framställs frågan om Ukrainas återuppbyggnad som ett neutralt projekt, fritt från ideologiska hänsynstaganden och politiska mål och visioner. Alla internationella aktörer deltar i denna charad – EU, Världsbanken, Internationella valutafonden och länder som Storbritannien, USA och Sverige.
Men freds- och återuppbyggnadsprocesser är alltid djupt politiska – de handlar ju om hur samhället ska vara organiserat, hur resurser ska fördelas, vad vi tycker rättvisa är och hur målkonflikter ska hanteras. Alltså: vad och vem ska prioriteras och hur?
I Bosnien infördes efter kriget ett helt nytt ekonomiskt och politiskt system, ett som i grunden förändrade samhället och befolkningens uppfattning om sådant som jämlikhet, ägande och kollektiva och individuella intressen. Knappast någon samhällssektor i Bosnien är opåverkad – och även om en del reformer införts för att säkra freden, har andra handlat om att utrota det socialistiska arvet.
… konsekvenserna av den ryska invasionen beskrivs som ”den största möjligheten i Europa sedan andra världskriget” för privata investerare
Utbildningsinstitutionerna, polisen och de rättsvårdande myndigheterna, sjukvården, skattesystemet, kollektivtrafiken, medierna, den civilrättsliga och straffrättsliga lagstiftningen – allt har omdanats. Den övergripande principen för dessa reformer har varit den nyliberala.
Bosnien har långsamt privatiserats, öppnats upp för de internationella finansmarknaderna och gjorts djupt ojämlikt och dysfunktionellt. Grundläggande samhällsservice fungerar sämre än innan kriget, och landets resurser är obscent snedfördelade. De genomgripande politiska förändringarna genomfördes utan någon diskussion eller folklig förankring, och beskrevs som nödvändiga för freden.
Det som hänt i Bosnien är inte unikt. Under mina år som fredsaktivist har jag träffat otaliga människor som överlevt andra krig, bara för att mötas av en oändlig mängd ”strategier”, ”initiativ” och ”projekt” från det internationella samfundets organisationer.
Dessa ineffektiva, ofta helt meningslösa satsningar tycks framför allt finnas till för att släta över glappet mellan befolkningens faktiska behov och andra länders och företags geopolitiska och ekonomiska intressen – och för att skapa en chimär av civilsamhällets deltagande i återuppbyggnaden. Projekt för att bekämpa fattigdomen, projekt för att öka jämställdheten, projekt för att stimulera dialog bland ungdomar, för att stärka kvinnor, för att påskynda försoning – projekt om allt och inget, som aldrig leder till någon varaktig förbättring.
Samtidigt som denna strida ström av projekt och initiativ pågår fattas alla viktiga beslut om det krigsdrabbade landets framtid bakom lyckta dörrar. Det är alltid de ekonomiskt inflytelserika aktörerna som får bestämma hur fredsprocessen ska gå till, vad och vem som ska prioriteras i den, vilka frågeställningar som tillåts bli en del av den – och vilken politik som ska forma den.
Så är det nu i fallet Ukraina. Bland allt tal om solidariskt stöd finns en tydligt uttalad idé, som inte minst de internationella finansinstitutionerna driver fram, om att det är det privata kapitalet som måste mobiliseras för att skapa varaktig fred. Det utländska kapitalets tillväxt går först, civilbefolkningens trygghet antas komma automatiskt därefter.
Hur våra samhällen formas under och efter krig är en fråga om ideologi, intressen, prioriteringar och visioner
Redan nu pågår regelrätta kampanjer, som den ukrainska regeringens #AdvantageUkraine, där konsekvenserna av den ryska invasionen beskrivs som ”den största möjligheten i Europa sedan andra världskriget” för privata investerare. En ”investeringsmeny” erbjuder utländska entreprenörer möjligheter att satsa pengar i sådant som läkemedels- och tillverkningsindustrin, jordbrukssektorn och i Ukrainas naturresurser. I utbyte utlovas avregleringar, skattebefrielser och offentlig-privat samverkan.
Ukrainas finansdepartement har dessutom skrivit ett samförståndsavtal med Blackrock, världens största investeringsbolag känt för att prioritera vinstmaximering framför mänskliga rättigheter och klimathänsyn, om konsultinsatser för att attrahera utländskt kapital. Redan nu pågår så kallade investeringskonferenser i olika delar av Europa, där företagare och politiker kan träffas och diskutera vilka ekonomiska möjligheter för utländska investerare som kriget i Ukraina för med sig.
Det är också värt att notera att det internationella samfundets ekonomiska stöd till Ukraina i stor utsträckning består av lån. Av de nära tjugo miljarder euro som EU förra året gav i stöd, bestod merparten av olika sorters lån och krediter; ersättning till medlemsländer som skickat vapen till Ukraina; och villkorad så kallad makrofinansiell assistans som förutsätter en ekonomisk politik i linje med Internationella valutafondens riktlinjer. Bara en liten del av pengarna, dryga trettio miljoner euro, gick till direktstöd åt civilbefolkningen.
Frånvarande från diskussionen om investeringar i Ukraina, är satsningar på sådant som vi vet att en krigsdrabbad befolkning behöver. Det handlar om en robust välfärd som erbjuder tillgänglig och högkvalitativ sjukvård, psykosociala insatser, välorganiserat stöd kring sådant som identitetshandlingar och lagfarter, en effektiv matvarudistribution, bra skolor och goda arbetsvillkor för en på olika sätt krigsskadad arbetskraft.
Detta är frågor som människorättsorganisationer och fackförbund driver i Ukraina, men som i stort ignoreras när det internationella samfundet, utländska politiker och privat kapital tillåts sätta agendan redan under kriget för hur återuppbyggnadsprocessen ska se ut. Allt tyder alltså på att Ukrainas efterkrigssituation i stället kommer präglas av en internationellt dikterad åtstramningspolitik, omfattande privatiseringar, ojämlikhet och en lidande befolkning vars behov först projektifieras och därefter negligeras. Vi kommer att se ett nytt Bosnien.
Det som behövs är ett paradigmskifte. Hur våra samhällen formas under och efter krig är en fråga om ideologi, intressen, prioriteringar och visioner. En verklig solidaritet med Ukraina innebär ett erkännande av denna politiska dimension, och ett högljutt ansvarsutkrävande gentemot så kallade givarländer och det internationella samfundets institutioner. Fred måste byggas för människor, inte för kapital.
___________________
Ukraina meddelade 28 december att Ukrainas president Volodymyr Zelensky hade ett ”Zoom”-konferenssamtal med BlackRocks vd Larry Fink. De två har träffat en överenskommelse för att samordna investeringar för att återuppbygga den krigshärjade nationen.
I ett referat från mötet på den ukrainske presidentens hemsida skröt man om BlackRocks inblandning, kallade företaget ”en av världens ledande investeringsförvaltare” och noterade att det ”hanterar kundtillgångar värda cirka 8 biljoner dollar.”
”Zelensky och Larry Fink enades om att på kort sikt fokusera på att samordna ansträngningarna från alla potentiella investerare och deltagare i återuppbyggnaden av vårt land, genom att kanalisera investeringar till de mest relevanta och effektfulla sektorerna av den ukrainska ekonomin”, står det i referatet.
Några BlackRock-chefer kommer att besöka Ukraina 2023 för att utföra sina rådgivande uppgifter. ”I enlighet med de preliminära överenskommelser som nåddes tidigare i år mellan statschefen Zelensky och Larry Fink, har BlackRock-teamet arbetat i flera månader med ett projekt för att ge råd till den ukrainska regeringen om hur man strukturerar landets återuppbyggnadsfond”, enligt den ukrainska regeringen.
Ukrainas öppnas upp för investgiganten BlackRock och andra utländska storbolag.
Redaktören: Vilket rimligen innebär att delegationen med Margot Wallström och Greta Thunberg ska samarbeta med Black Rock.
_______________
Zelensky öppnar upp Ukraina för BlackRock
är titeln på en artikel på https://steigan.no/2022/12/zelensky-legger-ukraina-apent-for-blackrock/?utm_source=substack&utm_medium=email som tillför ytterligare information.
”Västvärlden förbereder sig för att plundra efterkrigstidens Ukraina med nyliberal chockterapi
Medan USA och Europa översvämmer Ukraina med vapen till ett värde av tiotals miljarder dollar, använder det som en anti-rysk proxy och underblåser ett brutalt krig som förstör landet, planerar de också att plundra landets efterkrigsekonomi.
Representanter för västerländska regeringar och företag träffades i Schweiz i juli 2022 för att planera en hård nyliberal politik som ska påtvingas Ukraina efter kriget, och krävde skärpning av arbetslagar, ”öppna marknader”, sänka tullar, avreglera industrier och ”sälja statliga- ägda företag till privata investerare.”
Den 4 och 5 juli 2022 träffades topptjänstemän från USA, EU, Storbritannien, Japan och Sydkorea i Schweiz för en så kallad ”Ukraine Recovery Conference”. Där planerade de Ukrainas återuppbyggnad efter kriget och tillkännagav prestationsförpliktelser – samtidigt som de dreglade över en bonanza av potentiella kontrakt.
I mars 2022 antog det ukrainska parlamentet en nödlagstiftning som tillåter arbetsgivare att skjuta upp kollektivavtal. Sedan i maj antog parlamentet ett permanent reformpaket som i praktiken undantog den stora majoriteten av ukrainska arbetare (de i företag med färre än 200 anställda) från ukrainsk arbetslagstiftning.
Ukraina är konkursfärdigt, så borgenärerna kommer att förse sig
En stor del av det ”stöd” som har getts till Ukraina har getts i form av lån, olika former av finansiering och låne-/leasingarrangemang. Det gör att landet har satt sig i skuld i betydligt större utsträckning. Det finns inget sätt Ukraina kan betala tillbaka denna skuld, så fordringsägarna kommer att kräva sitt ”pund kött”, som det står i Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” i form av verkliga värden, det vill säga mark, gruvor och andra resurser.
______________
Ukrainas bördiga svarta jord är en tillgång för landet. Enligt en artikel förra sommaren äger stora bolag i USA 30 ” av den odlingsbara jorden i Ukraina. Företag som ”Cargill”, ”DuPont” och ”Monsanto” (som formellt är ett tysk-australiskt företag, men i huvudsak ett amerikanskt) är bland de mest framträdande ägarna av ukrainsk åkermark. Dessutom är företag som ”Vanguard”, ”Blackrock” och ”Blackstone” bland de största aktieägarna i de ovan nämnda jordbruksjättarna och äger biljoner i tillgångar. Till exempel är ”Blackrock” en fond som förvaltar tillgångar värda över 10 biljoner dollar, medan ”Vanguard” kontrollerar minst sex och ”Blackstone” förvaltar upp till 1 biljon dollar. Tillsammans äger de tre stora amerikanska multinationella företagen (”Cargill”, ”DuPont” och ”Monsanto”) över 17 miljoner hektar av Ukrainas åkermark.
Som jämförelse kan nämnas att hela Italien har 16,7 miljoner hektar jordbruksmark. Kort sagt, de tre amerikanska bolagen äger mer brukbar jordbruksmark i Ukraina än vad hela Italien har. Hela Ukrainas yta är ungefär 600 000 kvadratkilometer. Av detta landområde har 170 000 kvadratkilometer förvärvats av utländska företag, de allra flesta västerländska, särskilt de som är baserade i eller finansieras av Förenta staterna.https://infobrics.org/post/36302/
_______________
Jag skrev inför presidentvalet i Ukraina 2019:
Ukraina har genomgått betydande förändringar sedan 2013 med EuroMaidan-protester, utbrottet av den väpnade konflikten och mer självsäkra ingripanden från internationella institutioner som Internationella valutafonden. Enligt Världsbankens databas hade Ukraina lägst BNP per capita i Europa år 2017. Växande nationalism, militarisering av samhället och stigande nivå av extremhögervåld är också karaktäristiska för det samtida Ukraina. Ukraine has become the poorest country in Europe – IMF data
Ukrainas socialminister noterade att mellan 2014 och 2017 ökade fattigdomen i Ukraina från 8 procent till 55 procent.
Enligt en FN-källa är 60 % fattiga i Ukraina. källan
Wikipedia: Ukrainas näringsliv styrs i stor utsträckning av ett fåtal entreprenörer och deras familjer – ”oligarkerna”. Maktkoncentrationen inom det ukrainska näringslivet anses förhindra ett effektivt reformerande och moderniserande av landets ekonomi. Det koncentrerade ägandet av etermedierna anses bidra till en styrd opinionsbildning.[88] Ukraina är ett av världens mest korrumperade länder. Det ligger på plats 142 av 175 på antikorruptionsinstitutet Transparency Internationals lista.
* BNP nästan halverades under de två första åren efter statskuppen och är betydligt lägre än före statskuppen och det finns ett stort missnöje med regeringen bland befolkningen i Ukraina.
Ukraina under Poroshenko: Stor ökning av fattigdom, nazistmanifestationer, emigration, och därtill misstänkta valmanipulationer.
En av de bästa illustrationer jag läst om hur lönsamt krig kan vara, före under och efter. ”Krig är investering” så har det varit sedan tidernas begynnelse fick jag lära mig som barn.
Vilken kvinna Anders du hittade. exakt så har de gjort i vårt land. de har tagit
alla våra gemensamma pengar och gjort oss urfattiga o de som har makten
de osynliga har blivit ännu rikare. tack vare 9 miljoner dårar som inte fattat
någonting utan dessutom trodde på cowik och sprutorna. vilket satans enormt bedrägeri.
Demokrati.
Nu börjar Borgaren bli skakad över sin egna ”yttrandefrihet”.
Upproren växer i Mellanöstern om skandinaviers koranbränningar för att bevisa demokratin.
Det har nu gått så långt att den världsomspännande kapitalismorganisationen FN har organiserat människorättsrådet angående koranbränningar.
Nu måste demokratin värdegrund korrigeras för att inte riskera den Västerländske Borgarens välde över världen.
Om några dagar är förmodligen koranbränningar förbjudna i den demokratiska delen av världen.
https://www.svt.se/nyheter/fn-mots-om-koranbranningar
Ryssland m.fl. länder behöver inga koranbränningar därför där finns ingen demokrati att bevisa.
Koranbränningar tillhör helt och hållet Borgarens välde som jag uppfattat.
https://original.antiwar.com/David_Stockman/2023/06/25/enough-of-the-ukrainian-clown-show/
Denna gång verkar det dock som att investerarna sålt skinnet innan björnen blivit fälld, eller investerat i pälsfabrik rättare sagt. Ukrainas framtid kommer kanske att bli något helt annat än deras investeringsplaner förutser. David Stockman, Ronalds Reagans budgetchef och kongressledamot, har skissat på hur Ukraina kommer att se ut. Han visar i sina kartor över röstfördelningen i presidentvalen hur djupt kluvet landet varit ända sedan det bildades och konstaterar att väljarna faktiskt röstat för landets delning flera gånger om. Stockman har tydligen även gjort sig besväret att lyssna mer på clownen i Kiev som han kallar den sittande presidenten och vad han hört har upprör honom. Finns ingen anledning för USA att blanda sig in i denna del av världen. Tilläggas bör att Stockman ingalunda är någon vän av varken Putin eller Ryssland till skillnad från Scott Ritter som samtidigt som han deklarerar sig främst vara amerikansk patriot anser att Ryssland måste besegra NATO:s gäng i Ukraina.
Många har gjort upp planer på hur de skall investera efter kriget. Finlands president skissade 1941 på planer att investera i skog och gruvor ända upp på Kola-halvön och öppna nya fiskehamnar vid Ishavet. När läget lugnat sig skulle han eller hans efterträdare kapa Nordnorge åt Finland. Det framgår i hans dagböcker.
Men först måste björnen fällas.
Problemets teoretiska kärna är och förblir densamma: vem skall betala för den ryska krigsförödelsen i Ukraina? FSB? De ukrainska skattebetalarna? FN? Putins oligarker? SMS-lån? Eller: Krigsskadestånd från en ny post-putinistisk demokratisk regering i Ryssland som den ryska oppositionen föreslog på ett internationellt möte häromveckan, med bl.a. partiledaren för ryska partiet SPS gott i god för.
I dagens snabba och oeftertänksamma värld är snabba lösningar den kortsiktiga nyliberalismen.
I ett desperat ekonomiskt tillstånd som det ryska sönderbombade Ukraina är valen få. Att trycka pengar i hemlighet i källaren i Kyiv är kanske inte bästa alternativet.
Bistånd och vissa fördelaktiga lån torde vara det primärt bästa alternativet. De hittills över 100 miljarderna Euro av beslagtagna putinistiska oligarkers utländska tillgångar är en synnerligen god grund, som bör ges en internationellt rättslig ram, gärna inom ramen för FN och IBD i Haag av utdömt krigsskadestånd i en krigsförbrytelserättegång.
Med en ny rysk regering som vill ha fred och goda förbindelser i alla väderstreck, och den gamla satt i krigsförbrytarfängelse, blir det en samvetsfråga och en hederssak. De goda ryssarna finns nämligen precis överallt och de flesta ryssar vi alla känner personligen skäms ju oerhört vad det egna landet utför mot Ukraina.
Den tragiska frågan blir väl om Ukraina alls kan värja sig mot landutförsäljning och nyliberala gulaschbaroner? Problemet är att dagens ukrainska fenomen i denna riktning pågått under decennier; det är diverserad ekonomi och fattigdom som gör ett land korrupt; detta post-sovjetiska fenomen finns ju samtidigt i både rysk som ukrainsk ekonomi; de båda ländernas ekonomiska system är siamesiskt inväxta i varandra, och ukrainska folkets vilja att bli av med maffiaekonomin, med rötter i rysk oligarki och KGB-kapitalism, har lett till ryska krigsangreppet.
Ett Ukraina som skulle kunna lyckas bli av med den ökända KGB-kapitalismen är nämligen det mest dödliga politiska hotet mot putinismen. Det är därför Putin gått i krig mot det nu forna broderlandet. Kriget har i stort sett enbart dessa ekonomiska orsaker, till skillnad från vad de flesta tror.
Generell fråga: Vem har betalat för krigen efter Andra världskriget? De krig där USA har varit inblandad i de flesta… Det stora ekonomiska problemet för Ukraina verkar inte vara ”KGB-kapitalismen” som ej beskrivs.
Vissa kan inte skilja på det de får upp i huvudet tex önskemål, övertygelse genom hjärntvätt i sin föreställnings värld från objektiva fakta och då tar fantasin över. (något måste man väl ändå tro på brukar man få höra) Jaså ! tänker jag. Varför? Det mesta är bara ett sätt att skapa påverkan i den allmänna opinionen
Jag själv känner inga ”oligarker” och ser inga ”Putinistiska oligarker” eller andra hatobjekt som medierna levererar i propagandamedia och vet egentligen inget annat än det bolagsmedierna levererar till folket och dom kan man knappast ha något förtroende fö, det har de under många år eftertryckligt bevisat. Uppbackade som de är av västerländska propagandabyråer finansierade av regeringar, militärindustriella komplex, och storföretag, köpta reportrar och journalister. Ingenting av nyhetsreportage går att verifiera på sitt fakta-innehåll eftersom de antingen är utlämnat eller filtreras av redaktörernas och aktieägarnas politiska raster.
Jag tittade i går på på kunskapskanalen om ”världens bästa lögner, ett paradexempel på hur Vita Huset i USA Lät sig köpas av en Amerikansk PR-byrå (Hill and Knowlton)”med minst 80 kontor i hela världen) för att kunna starta upp anfallet mot Irak Allt byggt på lögner och fejkad bedrägeri om irakiska barnamord i kuvöser på sjukhus i Kuwait För att det ska väcka känslomässig ilska i USA för att kunna legitimera ett anfalls krig. Majoriteten i Kongressen köpte snyfthistorien rakt av med hull och hår med majoritet fast en och annan var skeptiska. Det är verkligen inte första gången USA Fejkar krigsinsatser utan grund utan mångfalt.
Medierna i hela väst världen har leverera denna oerhörda (vanligt förekommande) skandalösa ”bluff” som ett sätt för att få legitimitet för att starta upp en våldsam terror mot Irak och andra länder för att kunna roffa åt sig ländernas tillgångar eller placera ut sina baser och försök att skövla ländernas tillgångar, med motivet att demokratisera länder värna folkrätten och mänskliga rättigheter, men bara om vi kan plundra dem eller utnyttja dem.
Ryssland är inte i krig med väst och hotar inga EU-länder. Det är bara media-myter för att trissa upp försvarsanslagen för att öka krigsindustrins kapacitet och göra militären och officerarna nöjda.
Jag undrar bar hur De Naucler kommer fram till sina åsikter och ståndpunkter.
Erik – jag antar att det var en fråga riktad till mig.
Läser du någon balanserad facklitteratur i ämnet (ämnena)? Har Du personliga vänner i låt säga Ryssland och Ukraina? Vad säger de ”när ingen annan hör på”? Har Du bott och arbetat i landet? Har Du egna erfarenheter av landets sociala, ekonomiska och politiska utveckling och historia?
Jag kan svara ja på dessa frågor och har säkert därför en vidare och i tid räknat större erfarenhets- och kunskapsbas. Sanningar kan kroka arm med andra sanningar, och bilda en större verklighetsbild. Utöver det kan man naturligtvis ha dels åsikter och dels värderingar, som kommenterande sidoelement.
Många här har tidvis verkligen en bred kunskapsbas om vissa specifika ämnen och personer, men den är sällan djup, det förekommer, men som på internet, just avsevärt sällan.
Det är internet som huvudkälla som är handikappet. Läsare på internet väljer med tiden, omedvetet och/eller medvetet, ut det man finner passar sig själv och till slut blir det ens egen ”objektiva slutsats”. Men det blir som oftast ett ”felslut”: en svajig verklighet som inte håller för kritiska frågor som då strular till det; oförskämdheterna kommer flygande ur frustrerade internet-pålästa kunniga. Den veka kunskapsbasen har kommit i både gungning och i sanningens ljus, kanske till och med i objektivitetens?
Världen och analysen har då kroknat och alla fakta härefter som därmed krockar med den egna ”objektiva” internet-slutsatsen blir då alltifrån propaganda, påståenden, påverkan, och allt vad det nu kallas.
Har man därför INTE internet som HUVUDSAKLIG kunskaps- och erfarenhetsbas hamnar man därför inte i dessa enkla och skeva felslut, skapad på en svag grund av subjektiva fakta man gjort till sin egen objektiva sanning och slutsats. Och det är mycket farligt.
Johan,
I förra kommentaren sa du:
”Fast europeiska väljare kan tänka själv. Vi är inga hypnotiserade robotar.”
Det stämmer inte särskilt bra med vad du nu påstår i din kommentar ovan.
Jag tycker Erik är vaken och skriver intressant kritik.
I varje fall för mig att ta lärdom av.
Jag tycker inte du svarat Erik med argument.
Istället försöker du använda dig av härskarteknik.
Du själv är hjärnan, du är den som vet och har kunnandet.
Trodde faktiskt bättre om dig.
Därför härskartekniker anstår inte en seriös debattör och kommentator.
Det kommer alltid någon som säger ifrån.
Ska du kommentera Erik så gör det på ett värdigt sätt.
Gör nu om och gör rätt!
Arbetarklass, Du har läst in fel insikter i mitt svar och sökt ej befintliga humör- och känslonivåer i detta svar.
Min poäng var att kunskaper om de flesta ämnen får man under lång tid och från flertalet källor, inte från internet. Jag varnar för internet som ENDA kunskapsbas och källa till nytt lärande.
Mina frågor var (helt) öppna och inte minsta anklagande eller för att försvaga en person som hade ståndpunkter där denne person frågade ”hur kunde Naucler veta… etc…etc…”
Jag slog ett slag för boken som kunskapskälla, och varnar igen för internetkonsumtion.
Fördelen med Internet är info och nyheter i realtid.
Jag vill påstå det är mycket Internets förtjänst att har kunnat uppstå som ett av Sveriges ledande partier på så pass kort tid.
Högst ett par decennier.
Om samma skulle skett under det skrivna och tryckta ordets tid hade borgaren med sin makt över medier kunnat stoppa den socialkonservativa oppositionen med relativt enkla grepp.
Men nu stod borgaren där med sin yttrandefrihet riktad mot sig i stället för med sig.
Koranbränningarna är det mest tydliga exemplet.
Men när dem kom att hota borgarens närmare allians med krigsmakten USA blev det för mycket och något måste göras.
Går vi tillbaka till 1960-talets kommunistiska opposition så hade borgaren haft svårare att stoppa den om allmänna realtidsmediet Internet funnits.
Sedan är svårigheten att se saker och ting på verklig plats också.
Det har stora fördelar men begränsas också i svårigheten att ”se skogen för alla träden”.
Lokalperspektivet blir bra men svårigheten kommer med det övergripande perspektivet.
Säkert är det många ryssar, i varje fall yngre, som följer världsutvecklingen från Västerländska medier och ser vad dem förtäljer.
För dem blir det säkerligen ofta en klarare blick vad Västpropagandan innebär än som vi här upplever den.
Ty för ryssar är ju inte Ryssland någon fiende.
För ryssar är Ryssland Fosterlandet.
Utom för en lätt räkningsbar minoritet som så ofta citeras här i Väst.
Jag kan inte uppleva vi har något Fosterland längre här i Sverige.
Det har borgaren lyckats eliminera på flera sätt bl.a. med en migrations- och asylpolitik som gör att många, främst äldre, inte längre känner igen ”sitt” Sverige.
Till detta kommer också en internationaliseringspolitik som varit gemensam över hela det politiska färgspekrat, åtminstone före Sverigedemokraternas uppträdande på den maktpolitiska scenen.
Dessutom stärkta band till Västvärlden och en närmare förbindning till kapitalismens och militärstaten USA som inte ens längre tillåts ifrågasättas i borgerlighetens etablerade privata och statliga medier.
Sverige har förvandlas från en blandekonomi med dörr på glänt till Österns länder till att bli en liberal borgerlig demokrati med fast förankring i USA:s demokratiska parti.
Inte ens Sveriges radikalaste vänsterparti Vänsterpartiet har någon praktiskt möjlighet att stå i opposition till denna borgarens liberala demokrati som EU och USA satt vårt Sverige i ett järngrepp.
Min enkla åsikt är de förstört Sverige så jag vill inte vara med dem.
Låt vara att varor blivit billigare men min tillvaro bygger inte på konsumtion.
Det finns andra värden som är viktigare.
Men för den vanliga såssen eller mittenväljaren kanske sådant liv passar som allra bäst?
Förmodligen kommer MSB:s NATO kampanj lyckas alldeles utmärkt.
För du vet ju att europeiska väljare kan tänka själv och inte är några hypnotiserade robotar av MSB, SVT eller vad det nu kan vara för ’seriösa’ kunskapskällor som informerar.
Allt man ville veta om Voldemort men inte fick p g a …
https://www.youtube.com/watch?v=kfCffIB9thA