Ukraina och Mellanöstern – Full fart framåt mot avgrunden

Detta är en artikel 16 januari av Aleks på BMA Analysis. https://bmanalysis.substack.com/p/ukraine-and-the-middle-east-i?utm_source=post-email-title&publication_id=1105422&post_id=140734696&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&utm_medium=email 

Översättning: Rolf Nilsson.

 I texten nedan nämns bl.a. Kupyansk, Krynki och Avdeevka. 

Kupyansk ligger när Kharkiv (Charkov),  och Krynki ligger vid Kherson, Avdeevka strax väster om Donetsk. Det rödmarkerade är resultatet av Rysslands ”fullskaliga” invasion så långt, 17,5 % av Ukraina. ö.a. 

Inledning 

Välkommen till ännu en stor geopolitisk uppdatering. Den här delen är för dig som gillar de långa artiklarna! Den är så lång att jag var tvungen att dela upp den i två delar. Denna första del fokuserar på händelserna i Ukraina, och den andra delen, som kommer att publiceras snart, kommer att fokusera på Mellanöstern och det övergripande perspektivet. 

Händelserna kommer nu i en rasande takt, och de inträffar samtidigt runt om i världen – skrämmande händelser. Panik sprider sig över hela blogg- och oberoende mediescenen. Jag kommer att försöka föra in lite rationalitet i ämnena och sätta saker i perspektiv.  

För att bättre förstå var jag kommer ifrån rekommenderar jag att du läser den här artikeln. 

Befrielsekrig 

 Grunderna 

 I tidigare artiklar har jag antytt att ett nytt globalt krig håller på att utvecklas. Detta globala krig består av många mindre strider där för närvarande beroende länder försöker bryta sig ur det västliga imperiets koloniala grepp. Jag kallade helheten av dessa krig för ”befrielsekrig”, med hänvisning till de europeiska ländernas befrielsekrig mot Napoleon på 1800-talet. 

 Vi bevittnar en kampanj som startats av BRICS-länderna för att utmana väst i många samtidiga konflikter över hela världen, särskilt efter att väst utarmat sig själv till en kritisk grad i Ukraina. Väst (USA) riskerar att förlora sin status som världens supermakt, och nu har man bara dåliga alternativ. Kämpa på ett eller flera ställen och riskera att bli besegrade på grund av att man inte räcker till, eller dra sig tillbaka och förlora den ena kolonin efter den andra. 

Detta är befrielsekrigen. 

Efter Niger och Gaza har vi nu Jemen som en ny krigszon i befrielsekrigen. Vi kommer att gå djupare in på detta senare. 

Ryska och kinesiska intressen 

 Det ligger i Kinas och Rysslands intresse att försvaga Väst. Att låta dem tömma alla sina reserver i världen och sedan driva ut dem från strategiska regioner med hjälp av ombud (för att undvika en direkt sammanstötning mellan supermakterna). Med andra ord speglar detta västs strategi mot Ryssland sedan före Sovjetunionens fall – att manipulera och vända tidigare ryska allierade mot Ryssland och dra in landet i krig mot tidigare allierade med det slutliga målet att driva ut Ryssland från dessa regioner. Och sedan ta över dessa regioner. Kommer ni ihåg – marknader och resurser? Det slutliga målet var att besegra Ryssland genom att beröva det dessa och orsaka sociala problem inom Ryssland. Den nuvarande strategin för befrielsekriget speglar västs strategi och används mot väst. Och det verkar som om Kina inte motsätter sig denna strategi. 

 Jag kommer att gå närmare in på detta senare. 

 Ukraina 

 En nations undergång 

 Ukraina befinner sig i ett strategiskt nederlag. Kollapsen började för länge sedan, och jag har beskrivit den flera gånger. Nu har vi följande situation: Frontlinjerna måste upprätthållas på något sätt. Västvärlden hjälper Ukraina att hålla ställningarna och åsamkar därmed ukrainarna – det framtida ryska folket – stora förluster med alla dess sociala och makroekonomiska konsekvenser. Detta leder också till betydande förluster för Ryssland. Med andra ord uppmuntrar väst ett ryskt inbördeskrig där ryssar slåss mot andra ryssar (ukrainare) utan att västsoldater riskerar sina liv. Jag har alltid sagt att detta är en framgångsfaktor för väst. Jag kan inte uttrycka det på något annat sätt. Väst vinner med varje död ukrainare eller ryss. Även om Ryssland vinner överlägset är hela kriget en förlust för Ryssland ur ett socialt och humanitärt perspektiv. 

Det finns dock betydligt fler vektorer som Ryssland och BRICS vinner på, ekonomiskt och geopolitiskt. Västvärlden håller för närvarande på att utplånas ekonomiskt av BRICS, och hela världen håller på att frigöra sig från kolonialismen på grund av SMO. 

 Men vad är det med Ukraina? Ukraina skulle ha varit obefintligt för länge sedan om väst inte hade betalat för den fortsatta slakten. Folket i Ukraina skulle ha tillgång till världsmarknaderna. De skulle ha ryska sociala förmåner och BRICS återuppbyggnadsinsatser. Å andra sidan har vi västvärlden. Väst bryr sig inte om Ukraina och dess folk. Väst ser till att varje cent som investeras i Ukraina används för att antingen döda ryssar eller se till att ukrainare dör och lämnar Ukraina som ”bränd jord” för Ryssland. 

 Och det är här vi befinner oss. 

 Om vi går tillbaka i historien kan vi hitta följande mönster. Antag att en nation befinner sig i en långvarig existentiell kamp, och att landet förlorar. I så fall gäller följande: I början kan regeringen upprätthålla kriget med en fungerande ekonomi och industri. Ju längre striden pågår, och ju fler soldater som dör, desto mer minskar de bakre resurserna. Med andra ord dör nationen i de icke-stridande områdena för att kunna tillhandahålla allt som behövs för krigsansträngningarna och frontlinjerna. Detta är den slutliga vägen till Ukrainas kollaps, både militärt och politiskt. 

 Ukraina kan fortfarande hålla vissa linjer på något sätt. Inte alla, men de flesta. Tre faktorer förklarar detta: 

 Ryssland är inte på offensiven. Ryssland utövar helt enkelt antingen konstant eller växande tryck på alla fronter för att sträcka ut de knappa ukrainska resurserna över en enorm frontlinje. Medan Ukraina minskar och kämpar för att motverka denna strategi, växer Rysslands resurser; därav trycket på frontlinjen. 

 Den långt mer kritiska faktorn är följande: Ukraina styckar upp sig självt: samhälle, människor, industri, ekonomi, sociala strukturer, polis, brandmän, åklagare etc., bara för att på något sätt upprätthålla frontlinjerna. 

 Väst betalar löner och sociala förmåner för Ukraina. Inga pengar, inget krig; så enkelt är det. Eftersom USA kan komma att pausa eller till och med avsluta sin finansiering av Ukraina, försöker européerna att öka sin finansiering av Ukraina genom att offra sina egna budgetar. Man kan dra slutsatsen att SMO förminskar, inte bara Ukraina, utan också (indirekt) européerna. Efter den partiella demilitariseringen av NATO följde budgetkriser. Galet… Om någon hade sagt till mig för flera år sedan att européerna skulle göra detta mot sig själva, skulle jag inte ha trott det. 

 Återigen dör den bakre delen för att kunna upprätthålla den främre. Detta kan fortsätta lite till, men till slut kommer allt helt enkelt att kollapsa. I grund och botten är det samma sak som med Tyskland 1944/1945 – allting FÖR fronten och TILL fronten. 

Kupyansk 

Det finns många berättelser om frontlinjen i Kupyansk. Främst för att ryssarna inte kan avancera dit; de har kört fast runt Sinkovka. Jag tror att det vi ser runt Kupyansk och Sinkovka är en mindre version av det övergripande kriget i Ukraina. Det är viktigt att välja var man vill utkämpa sina strider. Se Sun Tzus ”Krigskonsten”. 

Under hela kriget valde ryssarna Donbas för striden. Varför valde de Donbas? 

• Korta försörjningslinjer. 
• Överlägsenhet i luften. 
• Vänlig befolkning. 

 Motsatsen gäller för Ukraina. Donbas är den bästa möjliga miljön för Ryssland och den sämsta möjliga för Ukraina. 

 Detta är en av anledningarna till att det för närvarande inte finns någon Big Arrow–offensiv mot Ukraina (Big Arrow innebär en samlad offensiv mot en punkt, en stor pil på kartan, ö.a.). 

 Låt oss nu fokusera på Kupyansk och/eller Sinkovka (se karta). Om Ryssland valde att storma Kupyansk skulle man behöva strida i en stadsmiljö och man skulle behöva korsa en flod. Åtminstone för att vinna ungefär halva staden. Man skulle också behöva närma sig stadens försvarslinjer över öppna fält eller genom skogsområden med alla dess svårigheter. Detta skulle vara möjligt, men till priset av många dödsoffer och förstörda fordon. Och det finns för närvarande inget behov av detta. Ryssland strider inte för att erövra territorium; dess mål är att demilitarisera AFU. 

Källa: https://ukraine.liveuamap.com 

 Eftersom Ryssland närmar sig Sinkovka och utövar ett konstant eller ökande tryck mot det, är ukrainarna doktrinärt tvingade att hålla det för att upprätthålla försvarsbältet runt Kupyansk, förutsatt att ryssarna skulle storma Kupyansk härnäst. Nu befinner sig ukrainarna i följande situation: 

• Ukraina måste korsa floden Oskol vid etablerade flodövergångar som ännu inte har förstörts, eller vid improviserade flodövergångar och pontonbroar. Detta är endast för att försörja Sinkovka-fronten. Dessutom ligger Sinkovka mitt ute i ingenstans. Tillfartsvägarna går över öppna fält (se röda linjer på kartan) eller genom skogen. 
• Denna situation är mycket ogynnsam för försvararen. 

• Försörjningslinjerna är redan måltavlor. 
• Detta är ytterligare en köttkvarn som gynnar den ryska armén. 
• Om Ryssland vill sätta stopp för det och närma sig Kupyansk, skulle Ryssland möta samma ogynnsamma saker och ta tunga förluster och förluster i utrustning. 
• Det finns inget behov av Kupyansk för närvarande. Inte för att det inte är viktigt, det är det. Men dess tid har inte kommit i den övergripande sekvensen. 
• Den 12 januari tvingades Ukraina dra tillbaka den 115:e brigaden från frontlinjen vid Sinkovka, eftersom den hade reducerats till en kritisk nivå. Detta är just syftet med att närma sig Sinkovka men inte inta det: att använda det som en köttkvarn för att förminska ukrainska brigader på samma sätt som Artemovsk användes och som Avdeevka för närvarande används. 

Sinkovka och Kupyansk är bara ett exempel på den övergripande ryska strategin att låta ukrainarna slåss och dö på platser som ryssarna har valt. Den ukrainska strategin att ständigt vara på offensiven bidrar till denna ryska strategi eftersom Ryssland har möjlighet att välja slagfält. 

Krynki                                            

Detta leder oss till en annan köttkvarn för ukrainska brigader: det ukrainska brohuvudet vid Krynki i Kherson-regionen. Jag beskrev Ukrainas och Rysslands syfte med detta brohuvud för två månader sedan i denna artikel. Ändå kommer jag kort att gå igenom detta ämne här eftersom det är en viktig köttkvarn och därför en hotspot för utarmningen av den ukrainska mobiliseringspotentialen, vilket är sorgligt. 

Ur ukrainsk politisk synvinkel är detta brohuvud mycket viktigt. Det gör det möjligt för både ukrainska och västerländska politiker att låtsas att Ukraina fortfarande har en möjlighet kvar att marschera mot Krim. Detta är mycket viktigt för att hålla den västerländska allmänhetens moral uppe, liksom den amerikanska kongressens, för att ytterligare stödja Ukraina finansiellt. 

För det ukrainska folket och militären är det en katastrof, ett svek och högförräderi av dess ledare. Varför? Att tvinga flera hundra soldater att hålla ett brohuvud över en flod, under tung fientlig eldgivning utan möjlighet att tillhandahålla tung utrustning, är mord. Det är som att transportera djur till slakt utan att de vet vad som väntar dem, med en avgörande skillnad. Vi talar om människor som sannolikt är mycket medvetna om vad som väntar dem. Dessa människor är en kombination av mycket modiga, mycket dumma, nationalistiska, tvingade, berusade och drogpåverkade människor. 

Många dör direkt på floden eller under landstigningen. Andra senare av artillerield eller flygbomber. De har ingen som helst chans att åstadkomma någonting på brohuvudet. Detta är mycket kriminellt och det är en krigsförbrytelse. 

Ändå finns det en liten fördel med detta organiserade massjälvmord. Det tvingar Ryssland att avleda avsevärda resurser från andra frontlinjer. I början kan detta ha skadat Ryssland något. Men nu är de ryska resurserna så överväldigande på alla fronter att det inte spelar någon roll längre. 

Ur ett ryskt militärt operativt och strategiskt perspektiv är det naturligtvis en gåva eftersom det liknar en kalkonjakt. Dessutom är det ett mycket effektivt sätt att dra ner Ukrainas mänskliga potential. Med andra ord är det ytterligare en köttkvarn som är utformad för att överanstränga Ukrainas resurser och bidra till en snabbare kollaps. 

Ur ett övergripande humanitärt perspektiv, och jag är säker på att ryssarna och de ryska soldaterna tänker på samma sätt, är det en tragedi. Det skulle vara en sak att döda faktiska fiender på det sättet. Men det är en helt annan sak att massdöda broderfolk som har vänts mot dem genom hjärntvätt och våld. Det är särskilt sorgligt eftersom många människor som mobiliserats med våld kommer från rysktalande områden och därför kanske är pro-ryska eller till och med ryska. 

 Avdejevka 

Slaget om Avdeevka har många aspekter. 

Jag tycker att det bör nämnas att Avdejevka är den största köttkvarnen för ukrainska styrkor av alla aktiva köttkvarnar. Ukraina har därför en stor styrka för att försöka hålla den. Flera hundra soldater dör här varje dag. De dör i stort antal eftersom de flesta försörjningsvägar står under rysk eldledning och enheterna i staden övervakas dygnet runt av drönare och på andra sätt. Enheter som rör sig på marken identifieras snabbt, mål tas upp och förstörs med bästa tillgängliga medel. Det är därför ukrainarna har ett välutvecklat underjordiskt tunnelnätverk där till och med stridsvagnar kan köra. De hade flera år på sig att förbereda sig. 

Avdeevka och flera omgivande byar är källan till beskjutningen av civila i staden Donetsk. Därför är det brådskande för ryssarna att undanröja detta hot mot civilbefolkningen. 

För närvarande försöker Ryssland hitta rätt balans mellan att stärka greppet om Avdeevka och att inte närma sig för mycket för att spara på sina egna resurser, liv och utrustning. Ukraina mobiliserar för närvarande de flesta av sina resurser för att hålla Avdeevka, precis som de gjorde i Artemovsk. Uppfattningen är att om Avdeevka faller så kommer hela Donbasfronten att kollapsa. 

Om Ryssland stänger kitteln (en kittel är ett uttryck för ett runt frontavsnitt där anfallarna riskerar att bli avskurna genom att försvararna gör en kniptångsmanöver som sluter kitteln, ö.a.) hårdare kommer man att kunna tillfoga ännu större skada på försörjningslinjerna och styrkorna inuti skulle utsättas för högre tryck. Samtidigt riskerar Ryssland att drabbas av högre förluster genom att skapa utsatta flanker utan lämpligt stöd. Ukraina koncentrerar sitt artilleri och sina drönarresurser till Avdeevka, och dessa resurser är kända som offensiva brytare. Man går inte in i en allmän offensiv så länge fienden fortfarande har ett betydande artilleri på plats om man vill minimera förlusterna. Tja… det gör man om man är en ukrainsk politiker som har till uppgift att döda sin egen befolkning. Men en förnuftig person gör inte det. 

Med andra ord är Avdejevka ännu inte en stabil köttkvarn för ryssarna, som till exempel Krynki eller Sinkovka är. Ryssland har fortfarande svårigheter och förluster här. Det var den perfekta platsen för förband som Wagner som, förutom sina Tier 1 (professionella operatörer och ledare) och Tier 2 (specialstyrkor), hade Tier 3-förbandet. Fångarna som förbrukningsvaror (De livstidsdömda som fått chansen till frigivning genom ett halvår vid fronten, ö.a.). Dessa används för närvarande inte i lika stor utsträckning som i Artemovsk, vilket är problematiskt för Ryssland eftersom man inte bara kan skicka den reguljära armén till dödsfällor i en miljö med en militär specialoperation. Detta är officiellt inget krig, och förluster som de ukrainska är inte förenliga med en SMO. Varken ur ett politiskt eller militärt perspektiv, och definitivt inte ur den allmänna opinionens synvinkel. 

Jag antar att Ryssland, för att spara resurser, kommer att ta god tid på sig i Avdeevka för att sakta men säkert sluta kitteln utan att stänga den helt, vilket skulle beröva Ryssland den mest produktiva köttkvarnen. 

Ändå är jag rädd att förlusterna där är hållbara för ukrainarna, åtminstone från den mänskliga potentialsidan. Mekaniserad utrustning är uppenbarligen en bristvara för ukrainarna. Av den anledningen förväntar jag mig att vi inom de närmaste två månaderna kan få uppleva att ryssarna öppnar en helt ny frontlinje för att pressa den ukrainska logistiken och resurserna ännu mer. Detta skulle göra Avdejevka svagare, de skador som ukrainarna tillfogas skulle öka och de bestående förlusterna på den ryska sidan skulle minska. 

Om vi går tillbaka till min definition av de fem krigsskådeplatserna från ett år sedan (se här), kommer den nya frontlinjen sannolikt att ligga någonstans runt Kharkov eller Sumy. Jag ser också indikationer på förberedelser och diskussioner med personer med insikter som understryker dessa antaganden. Missförstå mig inte. Jag talar inte nödvändigtvis om offensiven ”Big Arrow”. Jag talar om öppnandet av en annan bred frontlinje som är utformad för att dra in ukrainska resurser från andra områden. Ukrainarnas utarmningstakt, som var stabil för ett år sedan, skulle kunna återställas. I ett sådant fall antas det att hållbarheten när det gäller logistik, förluster och andra resurser kanske inte kan upprätthållas. 

 Missilattacker 

För att understryka det jag sade ovan om den döende nationen vill jag tala lite om missilattacker. Vi vet alla följande: Väst finansierar och slutför en nations död. År 2022 fanns det möjligheter till förödmjukande ryska nederlag på slagfältet, vilket möjligen kunde ha lett till protester i Moskva. Det är vad hela den här operationen har handlat om. Protester i Moskva. Huvudpriset skulle vara en revolution och att den nuvarande regeringen därefter avsätts och ersätts med Jeltsin 2.0. 

Det har aldrig handlat om att vinna mot Ryssland på slagfältet eftersom detta är omöjligt, och det har varit välkänt för de västerländska planerarna. Så ett obegränsat antal människor mobiliseras och skickas till sin säkra död, inte för seger på slagfältet utan för ”möjligheten” till en Majdan i Moskva. Denna möjlighet har varit borta sedan det fastställdes att Ukrainas sommaroffensiv har besegrats. Det finns ingen vektor kvar för seger, eller för att bevara den ukrainska staten. Och ändå håller väst detta uppe med pengar och materiel. Detta är en krigsförbrytelse. Att skicka människor till en säker död med full vetskap om att de inte kan vinna eller förändra någonting. Detta krig måste få ett slut så fort som möjligt! 

Eftersom Ukraina tvingas av sina utländska handledare (Storbritannien/USA) att genomföra terroristattacker mot ryska civila både i Ukraina OCH i Ryssland, tvingas Ryssland i sin tur att reagera för att stoppa dessa attacker. Sättet att stoppa dessa attacker mot civila är att slå till mot följande tillgångar: 

• Beslutsfattande centra. 
• Logistik (infrastruktur, lager, knutpunkter etc.). 
• Industrianläggningar över hela Ukraina som kan användas för att tillverka utrustning för slagfältet. 
• Flygfält och deras infrastruktur. 
• Bunkrar. 

Och detta är vad som för närvarande görs nästan dagligen genom stora missil- och drönarattacker över Ukraina. Som jag skrev i början är detta en nations död. Ukraina, eller större delen av det, utarmas på alla resurser och tillgångar det hade, med militära medel. Och nu använder man allt fler civila resurser för att kunna fortsätta kriget. Civil infrastruktur, industriföretag, logistik, flygfält, energi och personal. 

Ju längre Ukraina upprätthåller frontlinjerna för att skada ryssar (och sig själv) på uppdrag av utländska makter, desto mindre kommer att finnas kvar av det som kallades ”Ukraina”. Och det är precis vad västvärlden betalar för. Ett ’den brända jordens’ Ukraina som överlämnas till Ryssland när Ukraina slutligen kollapsar. Det spelar ingen roll för väst när det kommer att ske; det är bara viktigt att klamra sig fast så länge som möjligt. 

 Luftförsvar 

Ukrainas luftförsvarsförmåga (”AD”) är, även om den inte är helt borta, allvarligt utarmad. Vad innebär detta? 

Ukraina upprätthåller operativ AD-kapacitet i ett fåtal strategiska städer som Kiev och Odessa, med som mest cirka fem platser. Med ”operativ” avses system med längre räckvidd och system som kan skjuta ned kryssningsrobotar och ballistiska robotar. Generellt sett är framgångsgraden låg, cirka 20%. För att lista alla de medel som Ryssland har till sitt förfogande för att överväldiga fiendens AD skulle jag behöva skriva en mycket lång lista. Och Mike Mihajlovic skulle göra ett mycket bättre jobb än jag. 

Jag skulle klassificera Patriot-, NASAM- och IRIS-T-systemen som operativ AD i den ukrainska miljön. Men dessa system är problematiska för västvärlden. Det finns flera skäl till det: 

 Deras framgångsgrad är mycket låg. Även om Ukraina alltid skjuter ned långt fler missiler än Ryssland avfyrar mot landet (okej, det har ändrats nu, för att vara rättvis), vet de faktiska militära experterna i utländska länder som skulle kunna vara potentiella kunder vad som pågår. De ser att dessa missiler inte fungerar mot en jämbördig motståndare. Detta är ett allvarligt imageproblem och därmed ett marknadsföringsproblem ($$$). 

• Missilerna är oerhört dyra. Patriot-missiler kan, beroende på modifiering, kosta upp till flera miljoner USD styck. (och Sverige har köpt in just detta system, ö.a.) 
• Ryssland riktar särskilt in sig på missildepåer och kontrollstationer. Detta orsakar två stora problem för västvärlden. Det är de dyraste delarna att fylla på med. Det kan antas att miljarder dollar från amerikanska och europeiska skattebetalare redan har spenderats på att ersätta använda eller förstörda AD-missiler. Skattehöjningar i Europa, någon? 
• Det är långt ifrån enkelt att tillverka sådana missiler: produktionstakten är mycket låg. Men eftersom många nationer är inblandade i tillverkningen av missiler, kan man anta att det kommer att finnas ett konstant flöde till Ukraina som kommer att fördröja den punkt då de faktiska lagren kommer att tömmas. Detta innebär i sin tur att det ukrainska luftrummet inte kommer att vara säkert för ryska flygplan så länge kriget pågår. Men så snart förråden är slut kommer missilerna att kunna attackera alla mål i Ukraina med färre bekämpningsinsatser. 
• Det skulle kunna vara till Rysslands, Kinas och Irans fördel att låta västvärlden ständigt leverera AD-system till Ukraina för att tömma västvärlden på andra områden, till exempel Jemen eller, Gud hjälpe oss, Taiwan. 
• Att låta ett konstant flöde av missiler komma in i Ukraina och förstöra dem i lager eller förstöra dem med billiga Geranium-drönare är en ekonomisk och militär vinst för Ryssland. Detsamma gäller kontroll- och radiostationer. De är sällsynta, dyra och inte lätta att ersätta. 

 Ändå finns det flera taktiska AD-system med kort räckvidd, liksom MANPADS (handhållna vapen som kan skjuta ner flygplan, ö.a.), vid frontlinjerna. Jag vill här upprepa att jag antar att ryskt flyg inte kommer att kunna få fritt tillträde till Ukrainas luftrum under kriget. Ryssland har dock kunnat använda billiga drönare, liksom en mängd olika missiler, för att minska UAF:s stridsförmåga utan att behöva riskera sina flygtillgångar i onödan. 

För ett år sedan skrev jag att jag inte tror att Ryssland kommer att förstöra Ukrainas energiinfrastruktur. Och jag tror fortfarande att så är fallet. Det skulle vara ett direkt slag mot civilbefolkningen. Ryssland och president Putin för inte krig mot civila ukrainare. Oavsett hur mycket västvärlden provocerar Ryssland med terroristattacker mot ryska civila kommer detta inte att hända. Tyvärr är det möjligt att det ukrainska elnätet kan bryta samman ändå, eftersom Ukraina inte kan underhålla det längre. Låt oss hoppas att detta inte händer. Jag skulle ärligt talat inte vilja se det. 

Logistik 

Vi har behandlat detta ämne flera gånger. Ukraina, och därmed NATO, har en utmanande uppgift när det gäller att försörja frontlinjerna i hela landet. Förnödenheter kommer in från Polen och Rumänien och transporteras ibland mer än 1 000 mil. Allt som behöver skickas tillbaka till EU för reparationer måste skickas tillbaka samma väg. 

Ryssland tillåter detta system för att Ukraina ska kunna slåss i Donbas – den mest ogynnsamma platsen på jorden för Ukraina. Jag har svarat på den här frågan tidigare, men jag vill upprepa den här. 

Därför måste denna logistikkedja upprätthållas, vilket förbrukar en betydande del av Natoländernas ekonomiska stöd till Ukraina. En hel del civila arbetstagare och tillgångar är också inblandade i detta. Eftersom detta blir allt mindre hållbart på grund av bristen på ekonomiskt stöd försöker Ukraina inrätta produktionskapacitet inom landet. 

 Detta skulle kunna fungera under en tid. Det kan fungera eftersom Ryssland kanske vill observera exakt vilka strukturer och försörjningskedjor som håller på att byggas upp i Ukraina. Det värsta för väst i detta krig om logistik och försörjningskedjor är följande: De stöder ryssar mot ryssar. Och inte alla ukrainare är hjärntvättade. Mer än tillräckligt många ukrainare har inflytelserika positioner eller befinner sig nära strategiska tillgångar och är fortfarande lojala mot sina rötter. Människor som betraktar sig som ryssar, rysktalande ukrainare, sovjetnostalgiker etc. Och dessa människor finns överallt. Dessutom har Ryssland ett omfattande HUMINT-nätverk (Human Intelligence) över hela Ukraina. Därför är det omöjligt att föra detta logistik- och försörjningskedjekrig mot Ryssland. 

Många människor förklarar de exakta ryska anfallen mot nyligen levererade västerländska ”Wonder Weapons” med satellitobservationer. Men Ukraina är enormt och det spelar ingen roll hur många satelliter du har; du kommer inte att kunna hitta de flesta av de befintliga hoten. Det finns skäl till detta, och jag kanske förklarar det en annan dag. Såvitt jag vet kommer de flesta av de kritiska underrättelserna om logistik och bakre målinmätning från HUMINT. Naturligtvis måste denna information verifieras av mer än en källa. Det är här satelliter och andra medel kommer in i bilden. 

Detta är en av anledningarna till att jag personligen antar att Ryssland tvekar att slå till mot ukrainska underrättelsetjänster eftersom det finns mer än tillräckligt med ryska lojalister närvarande som kan överföra underrättelser från tid till annan. Men jag antar att detta är borta på grund av terroristattackerna mot ryska civila. 

Ryssland, å andra sidan, bygger upp en av de mest imponerande logistik- och försörjningskedjor som världen någonsin har skådat. Det liknar insatserna under andra världskriget eller kanske ännu mer imponerande. Jag rekommenderar att du lyssnar på överste Vladimir Trukhans förklaringar i vår podcast. 

Ändå ser jag ingen uppenbar logistisk utrustning som skulle tyda på en förestående rysk offensiv. Utrustningen kan finnas på plats och vara dold, men den tas fortfarande inte i position för att möjliggöra snabba ryska framryckningar. Detta säger mig att det för närvarande inte finns någon rysk djupgående penetration i sikte. För att vara tydlig här är det fullt möjligt att Ukraina kan kollapsa som stat utan någon förändring på de nuvarande frontlinjerna. Detta kan hända i morgon (osannolikt) eller om flera månader eller om ett år. Frågan är inte om Ukraina kommer att kollapsa, det kommer det att göra. Frågan är inte heller om Ryssland kommer att göra några större offensiva rörelser; det kan göra detta om det behövs, men för närvarande behövs det inte. Frågan är bara när Ukraina kommer att kollapsa och öppna för det ryska övertagandet. 

 Nederlag 

Nederlag kommer att inträffa inom det närmaste året. Hur kommer det sig? De senaste nyheterna från NATO är att man är beredd att skicka hundratusentals soldater till den ukrainska gränsen i väntan på en total kollaps och att ryssar dyker upp vid NATO:s gränser. Här är en vacker (ironisk) historia om att Ryssland attackerar Baltikum och tar över Ukraina samtidigt som man flyttar till Kaliningrad i år. Naturligtvis är detta nonsens. Var inte rädd. 😊 

Men det visar att Nato är på väg att förbereda sin befolkning för nederlaget i Ukraina i år och samtidigt få européerna att frukta en överhängande rysk invasion av Nato- och EU-medlemmar. Vilket är nonsens. Det är i princip samma grad av mentala problem som att hävda att en segrande syrisk armé använder kemiska vapen strax innan den gör slut på resten av sina fiender. Jag känner mig förolämpad som europé att man förväntar sig att jag ska tro på sådant nonsens. 

För att sammanfatta: Ukraina kommer med största sannolikhet att besegras i år. Och frågan är inte hur Ryssland ska kunna nå X, Y eller Z inom denna tid. Det kommer det helt enkelt inte att göra. Det kommer inte att nå Odessa eller Lvov eller något annat. Ryssland kommer bara att se till att Ukraina kollapsar; den ukrainska staten och dess armé. Amerikanerna har mer än nog med andra problem i de kommande befrielsekrigen. Européerna kommer inte att kunna öka Ukrainas finansiering för att ersätta amerikanerna. De kommer att försöka omfördela sina budgetar, och de europeiska medborgarna kommer inte att bli särskilt glada över det. De kommer inte att vara glada över att deras skatter kommer att höjas och att deras pensioner och andra sociala förmåner kommer att minska på grund av att deras regeringar tänker skicka pengarna till Ukraina. 

Jag har ingen aning om hur frontlinjen kommer att se ut när kollapsen inträffar, men det är möjligt att den fortfarande kommer att ligga i Donbass. 

Ytterligare en kommentar om kollapsen. De ukrainska politikerna, som förråder sitt folk och skickar dem till slakt, gör detta för pengar och överenskommelsen att de kommer att evakueras utomlands till ett trevligt hus nära stranden. Alla mutade ukrainska politiker följer reglerna och orderna från väst så länge saker och ting ser bra ut. Till exempel visas cirkusen kring ”Spelet om Kiev” om alla inblandade tror att de får betalt och att de har en flygbiljett bokad. 

När saker och ting börjar falla samman och människor inser att behovet av evakuering kommer allt närmare, börjar människor få panik och agera irrationellt. De försöker försäkra sig själva och sina överordnade om att deras biljett fortfarande är bokad. Och sedan börjar saker och ting ’gå söderut’ när de hör förklaringarna och ursäkterna. Sedan slår insikten hårt när det ukrainska folket börjar jaga och döda dem som kaniner för vad de har gjort mot dem under det senaste decenniet. De kommer inte att hängas från ett flygplan som i Kabul. Nej, det kommer inte att finnas några tåg som kan ta dem till Polen när den tiden kommer. De kommer att förstå och inse att det är över. Då kommer västvärlden också att förlora kontrollen över dem, och striderna kommer att börja. 

Vi kommer till slut att få se en fullständig kollaps av Ukraina och den ukrainska armén, oavsett var frontlinjerna befinner sig vid den tidpunkten. Sedan kommer en stor del av Ukraina, inklusive Kiev, att fredligt gå till Ryssland, medan återstoden går till Polen, Ungern och Rumänien. 

Det är därför vi för närvarande inte ser några Big Arrow-offensiver, vilket också skulle vara skadligt för det ryska manskapet. Saker och ting kan alltid förändras snabbt av någon anledning. 

Det avslutar denna första del om situationen i Ukraina. I nästa del kommer vi att diskutera: 

Mellanöstern Fortsättning följer inom kort. 

_____________________________________________________________