Ett RAF Tornado GR4-flygplan som bär två Storm Shadow-missiler under flygkroppen. Foto: Storbritanniens försvarsministerium. Bild i Bhadrakumars artikel.
Av MK Bhadrakumar 16 https://www.indianpunchline.com/ukraine-war-turns-into-russian-roulette/ september
Av MK Bhadrakumar.
Storbritanniens premiärminister Keir Starmer träffade USA:s president Joe Biden i Vita huset den 13 september med frågan om Ukrainas användning av långdistansmissiler mot Ryssland på sin agenda. Men det kom inga tillkännagivanden , och det blev ingen gemensam presskonferens heller.
Starmer berättade senare för media att samtalen var ”produktiva” men koncentrerade sig på ”strategi” snarare än ett ”särskilt steg eller taktik”. Han signalerade inget beslut att tillåta Kiev att skjuta långdistansmissiler mot Ryssland.
Starmer sa att inget slutgiltigt beslut hade fattats om Storm Shadow-missilerna och antydde att ytterligare utveckling kan följa under mötet i FN:s generalförsamling senare denna månad. ”Självklart kommer vi att ta upp frågan igen i FN:s generalförsamling om bara några dagar till en bredare grupp individer”, sa han.
En anledning till en sådan extrem sekretess är att USA och Storbritannien är mycket medvetna om Rysslands president Vladimir Putins uttryckliga varning att all användning av västerländska långdistansmissiler för att attackera Ryssland ”kommer att innebära att Nato-länderna, USA och europeiska länder är parter i krig i Ukraina. Detta kommer att innebära deras direkta inblandning i konflikten, och det kommer helt klart att förändra själva kärnan, själva karaktären av konflikten dramatiskt.”
Putin tillade med mätta ord: ”Detta kommer att innebära att Nato-länderna – USA och europeiska länder – är i krig med Ryssland. Och om så är fallet kommer vi, med hänsyn till förändringen i konfliktens väsen, att fatta lämpliga beslut som svar på de hot som vi står inför”.
Visserligen har Putin utfärdat liknande varningar även tidigare, men följde inte igenom även när västerländska vapen användes av Ukraina för att invadera Ryssland nyligen. Biden avvisade tydligt den senaste Kremlvarningen och sa: ”Jag tycker inte mycket om Vladimir Putin.”
Moskva bedömer för sin del att även om inget officiellt beslut i frågan har meddelats, har det redan tagits och kommunicerats till Kiev, och att Moskva kommer att behöva svara med sina egna handlingar.
Biträdande utrikesminister Sergey Ryabkov, Moskvas nyckelfigur på det diplomatiska spåret, citerades den 14 september för att säga: ”Beslutet har tagits, carte blanche och alla avlatsbrev har getts (till Kiev), så vi [Ryssland] är redo för något. Och vi kommer att reagera på ett sätt som inte blir vackert”.
Rysslands före detta president Dmitrij Medvedev, som nu fungerar som vice ordförande i landets säkerhetsråd, gick ett steg längre och sa att västvärlden testar Rysslands tålamod, men det är inte obegränsat. Han sa att Ukrainas intrång i Kursk redan gav Ryssland formellt skäl att använda sin kärnvapenarsenal.
Medvedev varnade för att Moskva antingen kunde ta till kärnvapen så småningom, eller använda några av sina andra vapen för en storskalig attack. ”Och det skulle vara det. En gigantisk, grå, smält klump istället för ’de ryska städernas moder'” (det vill säga Kiev, et al), skrev han på meddelandeappen Telegram och syftade på Kiev.
I sina kommentarer på torsdagen avvisade Putin återigen den angloamerikanska sofistiken att det är Ukraina som kommer att använda västerländska långdistansmissiler och inte Nato. Han påpekade att den ukrainska armén ”inte kan använda banbrytande högprecisionssystem med lång räckvidd från väst. Det kan de inte göra. Dessa vapen är omöjliga att använda utan underrättelsedata från satelliter som Ukraina inte har. Detta kan endast göras genom att använda EU-satelliter, eller amerikanska satelliter – i allmänhet NATO-satelliter”.
”Det viktigaste, till och med nyckelpunkten – är att endast Natos militära personal kan tilldela flyguppdrag till dessa missilsystem. Ukrainska tjänstemän kan inte göra detta. Därför är det inte tal om att låta den ukrainska regimen slå Ryssland med dessa vapen eller inte. Det handlar om att bestämma om Nato-länder ska vara direkt involverade i den militära konflikten eller inte”.
Intressant nog har varken Washington eller London hittills argumenterat mot Putins uttalande, och konstigt nog har den helt tagits bort från brittiska pressrapporter – kanske av rädsla för att allmänhetens reaktion på en sådan direkt inblandning av Storbritannien i ett krig mot Ryssland i en stridsroll!
Moskva förväntar sig att tricket mellan USA och Storbritannien kan vara att testa genom att först (öppet) använda Storbritanniens långdistansflygskjutsmissil Storm Shadow, som redan har levererats till Ukraina. På fredagen utvisade Ryssland sex brittiska diplomater från sin Moskvaambassad i en tydlig varning om att förbindelserna mellan Storbritannien och Ryssland kommer att påverkas. Ryssland har redan varnat Storbritannien för ödesdigra konsekvenser om Storm Shadow skulle användas för att träffa ryskt territorium.
Det som gör utvecklingssituationen extremt farlig är att katt-och-råtta-spelet hittills om Natos hemliga inblandning i Ukrainakriget ger vika för att spela rysk roulette som följer sannolikhetsteorins lagar .
Det vill säga, även om Ryssland inte kan besegras eller kastas ut från de territorier i östra och södra Ukraina som landet annekterade, anser Washington och London att det slutliga resultatet av denna slumpmässiga händelse ännu inte kan fastställas förrän den inträffar; det kan till och med vara ett av flera möjliga utfall, och det kan inte uteslutas att det faktiska utfallet till och med kan fastställas av en slump.
Tydligen anser Biden att Rysslands nuvarande dominans på slagfältet är ett slumpmässigt fenomen och möjliga utfall sträcker sig från en förintelse av den ryska militärmakten till en storskalig störning av livet i Ryssland och en eventuell kollaps av Ryssland – åtminstone försvagningen av Rysslands ställning. i eventuella framtida förhandlingar. Enkelt uttryckt handlar kriget nu om Ryssland snarare än Ukraina, och långdistansmissiler kan vara en spelomvandlare.
Därmed trappar Biden upp kriget utan politiska begränsningar för att skapa nya fakta på plats innan hans presidentskap avslutas i januari, vilket kan skapa förutsättningar för en permanent Natos militär närvaro på ukrainskt territorium och ställa Ryssland inför ett fullbordat faktum.
En sådan strategi byggd på sannolikhetens kvicksand är besläktad med ett spel rysk roulette – en bravaderakt. Faktum är att Bidens alternativ för att stödja Ukraina krymper med varje eskalering, som Wall Street Journal uttrycker det:
”Med bara fyra månader kvar i Biden-administrationen och lite hopp om att kongressen kommer att godkänna ytterligare finansiering för Ukraina oavsett vem som vinner presidentskapet, diskuterar Vita huset hur man bäst kan hjälpa Kiev med tanke på dess begränsade verktygslåda.”
På samma sätt minskar också Europas intresse för kriget. Europeisk politik blir oförutsägbar med framväxten av extremhögern i Tyskland, ledarskapskrisen i fransk politik, den relativa nedgången av EU:s ekonomi jämfört med globala rivaler på grund av begränsad innovation, höga energipriser och kompetensklyftor etc. och, naturligtvis , den övergripande ekonomiska krisen i Europa utan något slut i sikte, vilket tydligt framhölls i den senaste rapporten av Mario Draghi .
I grund och botten sätter Biden kursen för kriget bortom januari månad 2025, så att även efter hans avgång kommer hans politiska strategi att tillfoga Ryssland att bibehållas. Vita husets nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan sa i lördags att Washington arbetar på en ”betydande” omgång av ytterligare hjälp till Kiev. Han bekräftade ett möte denna månad mellan Biden och hans ukrainska motsvarighet Zelensky.
Sullivan noterade att Biden arbetar för att sätta Ukraina i ”bästa möjliga position att vinna” under sina sista månader på kontoret. Poängen är att Bidens krigsstrategi avtar som ”eskaleringshantering” medan Nato övergår som en direkt part i fientligheterna.
Det förefaller som amerikanarnas olika konstruktionsmetoder kommit för att krascha med verkligheten. Det sägs att Epstein lär vara en sådan konstruktion som inte höll i längden, men först efter att ha åstadkommit (royala) ”skandaler” lite varstans. Frågan om försvarsministern också är en sådan konstruktion. Det är mycket svårbegripliga metoder men vars mönster kan belysa sk dolda sammanhang som återupprepas med och i olika teman.
Det har varit ett antal passagerarflygplanen som förolyckats genom åren. Korean flight 007 under Reaganåren, sedan var det dags med det iranska som 1988 sköts ner.
Här förtydligas den dåvarande USA presidentens attityd i samband med den tragedin när han proklamerade följande: ”I never apologize for the United States of America – ever. I don’t care what the facts are.” (C-Span August 2. 1988).
Det blev en uppgörelsen med milljonersättning som USA betalade till de drabbade men under termen ex gratia: ”payment without the giver recognising any liability or legal obligation”
Yttrandet ”I never apologize” väckte således en förundran om detta egentligen också var en bekräftelse på deras ansvar.
Reagans ihärdiga ältande om Soviets ansvar för nedskjutningen av Korean flight 007 var överdrivet och kan ha varit föredömet för Barack Obama med sitt ältande i samband med nedskjutningen av MH17.
Vad gäller Korean flight 007 har senare kommit fram att amerikanarna var och lekte lite med ryssarna; ”CIA Director William Casey was ”implementing a plan to spoof the entire electronic nervous system of the Soviet Union.”
(Studyofstrategyandpolitics.files.
wordpress.com)”
Det lät som ett eko från GHWBush när vice president Joe Biden, på Netroots Nation Convent i Detroit samma eftermiddag som MH17 planet skutits ner uttrycker i början av sitt anförande exakt dessa ord: ”I never apologize”.
Ännu en gång en proklamation yttrad av USAs toppskikt, som förefaller ha flutit/färdats genom tiden som en slags bekräftelse i samband med flygplansolyckan 1988.
Det var viktigt att få fram fakta för att utesluta detta som en tillfällighet. Så ett sätt var att ta sig igenom Bidens olika anföranden dokumenterade på C-Span. Frågeställningen var: när/hur och i vilket sammanhang förekommer ”appologize”
Detta för att jämföra hur det använts vid olika tidspunkter.
Så den 27. februari 2014 på . Democratic National Committee Winter Meeting börjar Biden sitt anförande på med att be om ursäkt för att han är försenad vilket var helt i överensstämmelse med sammanhanget som ordet används för. När han väl kommit på plats vid podiet säger han: ”I apologize I am late. This is one occation I cannot blame the president” (Källa: C-Span. Democratic National Committee Winter Meeting, ca 00:50/04:22)
I anförandet några månader senare, den 17. juli 2014 på NNC (Netroot Nation Convent) förekommer ursäkt (appologize) två gånger i hans anförande.
Fortsättning följer