Åter en intressant artikel av allas vår M. K. BHADRAKUMAR
https://www.indianpunchline.com/ukraines-great-game-surfaces-in-transcaucasia/
______________________________________
Ukrainas ”Great Game” dyker upp i Transkaukasien
Bild: https://www.indianpunchline.com/wp-content/uploads/2022/07/caspian-summit-.jpg
Presidenterna i Ryssland, Turkmenistan, Azerbajdzjan, Iran och Kazakstan (medurs från vänster) deltog i det sjätte kaspiska toppmötet, Ashgabat, 29 juni 2022.
Om metaforen ”det stora spelet” kan tillämpas på Ukrainakrisen, med expansionen av the North Atlantic Treaty Organisation (Nato) i centrum, har den börjat ge återverkningar i hela det eurasiska rummet. Det stora spelet, som lurat i skuggan i Kaukasus och Centralasien under de senaste åren, accelererar synbart.
Spelets udd är framför allt USA:s inriktning på Ryssland och Kina. Detta pågående spel får inte underskattas, eftersom dess resultat kan påverka utformningen av en ny modell för världsordningen.
Från och med toppmötet om Kaspiska havet, i Ashgabat den 29 juni, började de sammanhängande mönstren för det stora spelet i Kaukasus träda fram. Det faktum att toppmötet överhuvudtaget planerades, trots den rasande konflikten i Ukraina – och att Rysslands president Vladimir Putin tog sig tid att delta – vittnade om evenemangets stora betydelse.
Redaktören: Kaspiska havet är världens största insjö med en yta på 374 000 kvadratkilometer.
I grund och botten synkroniserade presidenterna från de fem kuststaterna – Kazakstan, Iran, Turkmenistan, Azerbajdzjan och Ryssland – sina klockor, baserat på konventionen om Kaspiska havets rättsliga status – Kaspiska havets konstitution – som undertecknades vid deras senaste toppmöte 2018. Samtidigt som de gjorde det tog de hänsyn till den aktuella internationella situationen och geopolitiska processer världen över.
En av huvudpunkterna i slutkommunikén från toppmötet i Asjchabad var därför att man upprepade en grundläggande princip om att alla utom-regionala makters väpnade styrkor helt och hållet ska uteslutas från Kaspiska havet (vilket i första hand möter Rysslands och Irans geopolitiska intressen). Det faktum att ledarna för de kaspiska länderna skriftligen bekräftade detta kan betraktas som toppmötets viktigaste resultat. För det andra fokuserade ledarna på transportlederna i Kaspiska havet och enades om att regionen skulle kunna bli en knutpunkt för öst-väst- och nord-sydkorridorerna.
Toppmötet om Kaspiska havet hölls bara fem veckor efter att ryska styrkor tagit kontroll över hamnstaden Mariupol (21 maj), vilket fastställde Rysslands totala överhöghet över Azovska sjön och Kertjsundet på östra Krim. Kertjsundet har en strategisk roll i Rysslands politik, eftersom det är den smala sjöfartsporten (5 km lång och 4,5 km bred på den smalaste punkten) som förbinder Svarta havet via Azovska sjön med Rysslands större vattenvägar, däribland Don och Volga.
Det har ännu inte riktigt gått upp för mig att i hela den eurasiska landmassans geopolitik var de ryska styrkornas befrielse av Mariupol en avgörande händelse i det stora spelet, eftersom Kertjsundet säkerställer sjötransit från Svarta havet hela vägen till Moskva och S:t Petersburg, för att inte tala om den strategiska sjöfartsvägen mellan Kaspiska havet (via Volga-Don-kanalen) till Svarta havet och Medelhavet.
Nild: https://www.indianpunchline.com/wp-content/uploads/2022/07/map-1.png
Det europeiska Rysslands förenade djupgående vattenvägs-system, som förbinder Azovska sjön och Kaspiska havet med Östersjön och Nordsjövägen.
För att få den stora bilden av detta klar för sig bör man ta hänsyn till att floden Volga också förbinder Kaspiska havet med Östersjön och den nordliga sjövägen (via Volga-Baltiska vattenvägen). Det räcker med att säga att Ryssland har fått kontroll över ett integrerat system av vattenvägar, som förbinder Svarta havet och Kaspiska havet med Östersjön och Norra havsvägen (som är en 4 800 km lång sjöfartsled som förbinder Atlanten med Stilla havet och passerar längs de ryska kusterna i Sibirien och Fjärran östern).
Utan tvekan är det en enorm konsolidering av det så kallade ”Heartland” – enligt Sir Halford Mackinders teori (1904), om att den som kontrollerar Östeuropa kontrollerar ’Heartland’ och därmed kontrollerar ”världsön” (dvs. Euroasien, ö.a.).
När man ser tillbaka är det därför ingen tvekan om att återföreningen av Krim med Ryska federationen 2014 innebar ett stort bakslag för USA och Nato. Putin överraskade Washington och dess allierade fullständigt. Det försvårade deras mål, att integrera Ukraina i Nato.
USA överraskades för andra gången när ryska trupper under de första dagarna av den pågående särskilda militära operationen, när alla västliga ögon var riktade mot Kievregionen, intog den mycket strategiska staden Kherson i söder, redan den 2 mars. Betydelsen av detta förstod endast de som kunde uppfatta det stora spel som utspelar sig i Ukraina som något mycket mer än en ren militär konflikt. (De flesta amerikaner förstår fortfarande inte det.)
Erövringen av Kherson i början av mars innebar praktiskt taget en katastrof för Natos planer på att utöka sin militära närvaro i Svartahavsområdet. I dag är spelet praktiskt taget över för USA och Nato, när Ryssland nu har tagit kontroll över hela Azovska sjöns bassäng. Ryssland kontrollerar nu de facto Dneprs tillträde till och från Svarta havet. Och Dnepr råkar vara den viktigaste flodvägen för Ukrainas transportlänkar till världsmarknaden.
https://www.indianpunchline.com/wp-content/uploads/2022/07/Kerch-1.png
Omedelbart öster om Kertjsundet ligger Rysslands Krasnodar-region, som sträcker sig söderut till Rysslands största handelshamn vid Svarta havet, Novorossijsk, som ligger i korsningen av stora olje- och gasledningar mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Sammanfattningsvis ger kontrollen över Kertjsundet Ryssland ett stort inflytande över de transportvägar som förbinder Väst- och Östeuropa med Kaspiska havsområdet, Kazakstan och Kina. Med andra ord blir denna del av den ryska särskilda militära operationen en integrerad del av Moskvas eurasiska projekt, som knyter an till Kinas Belt and Road Initiative.
Washington har sent förstått att Ryssland har överlistat den västliga alliansen och fått övertaget i det stora spelet i östra Svartahavsregionen. Västvärldens strategi gentemot Kaukasus och Centralasien håller därför på att omarbetas. Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, har planerat ett möte i Bryssel i dag med Azerbajdzjans utrikesminister Jeyhun Bayramov.
Det är viktigt att notera att Bayramov också deltog i ett möte med samarbetsrådet EU-Azerbajdzjan i Bryssel i dag. EU:s utrikeschef Josep Borrell sade senare, vid en gemensam presskonferens med Bayramov, att ”Azerbajdzjan är en viktig partner för Europeiska unionen och vårt samarbete intensifieras”. Samtidigt besökte EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i går Baku, för att underteckna ett samförståndsavtal med Azerbajdzjan om energisamarbete.
Allt detta sker mot bakgrund av att Charles Michel, Europeiska rådets ordförande, går i spetsen för ansträngningarna att medla mellan ärkerivalerna Azerbajdzjan och Armenien. Som en del av EU:s diplomatiska ansträngningar stod Michel i april värd för ett möte i Bryssel mellan Azerbajdzjans president Aliyev och Armeniens premiärminister Nikol Pashinyan, där de båda sidorna uttryckte sin vilja att nå ett fredsavtal. Förra veckan gjorde CIA:s direktör, William Burns, ett oannonserat besök i Jerevan i detta sammanhang. Det är uppenbart att Washington och Bryssel gemensamt utarbetar en plan för att ersätta Ryssland och Turkiet, vilka hittills har tagit huvudrollen i Transkaukasien.
Det råder ingen tvekan om att Moskva noga bevakar de synkroniserade rörelserna mellan USA, EU och Nato i Kaukasus med inriktning på Azerbajdzjan, i syfte att undergräva Rysslands konsolidering i Svartahavsområdet och Kaspiska havet, vilket utgör ett formidabelt hinder för framstegen med Natos strategier mot Centralasien och Xinjiang. Detta är ett spel med höga insatser.
Man kommer ihåg att Putin den 22 februari, bara två dagar innan den särskilda militära operationen i Ukraina inleddes, tog emot Azerbajdzjans president Ilham Aliyev i Kreml. De undertecknade ”ett omfattande avtal”, vars detaljer inte avslöjades. Dokumentet har titeln Declaration on Allied Interaction.
Det är uppenbart att det oljerika Azerbajdzjan, som inte bara är en kuststat vid Kaspiska havet, utan också en port till både Centralasien och Rysslands Volga-region, är avsett att spela en nyckelroll i det stora spelet under den kommande perioden.
M. K. Bhadrakumar är en pensionerad indisk karriärdiplomat. Han har tjänstgjort i bland annat Sovjetunionen, Pakistan, Iran och Afghanistan. Han skriver Indian Punchline. Indien har nära band med Ryssland och Bhadrakumar speglar en åsikt i Indien och stora delar av Asien, vilken skiljer sig väsentligt från den europeiska.
Du hittar andra artiklar av honom här.