Ukrainsk dissident avslöjar brutal censur och förtryck från Kiev-regimen

Inte bara Ryssland och USA (Snowden, Assange) slår ned på dissidenter, kritiker och visselblåsare. Åter en artikel av Thomas Fazi.https://www.thomasfazi.com/p/ukrainian-dissident-reveals-brutal?utm_source=post-email-title&publication_id=560592&post_id=147440732&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email

Webbplats: https://thomasfazi.net/
Andra artiklar av Thomas Fazi på Global Polizy finns här.

”Det finns ingen som helst yttrandefrihet i Ukraina”, säger den oliktänkande journalisten Vasyl Muravytskyi

Pascal Lottaz, docent i neutralitetsstudier vid juridiska fakulteten och Hakubi-centret vid Kyoto University, vars YouTube-kanal jag starkt rekommenderar att du följer, har publicerat en fascinerande videointervju med en ukrainsk dissidentjournalist i exil, Vasyl Muravytskyi.

Muravytskyi, som hade skrivit flera kritiska rapporter om den ukrainska regimen efter Euromajdan (statskuppen 2014, ö.a.) och dess hantering av inbördeskriget i Ukraina, greps i augusti 2017 av ukrainsk polis och anklagades för högförräderi, hot mot Ukrainas territoriella integritet, hets mot folkgrupp och till och med för att ha deltagit i en terroristorganisation. Han tillbringade 11 månader i fängelse.

Under denna tid fick han stöd från flera internationella människorätts- och journalistorganisationer. Den schweiziska människorättsorganisationen Solidarity Network erkände honom som samvetsfånge, medan den USA-baserade Committee to Protect Journalists och Reportrar utan gränser i Frankrike krävde att han skulle friges. Amnesty International har också erkänt honom som samvetsfånge. I en rapport från december 2017 konstaterade organisationen följande:

De mycket allvarliga anklagelserna mot Vasyl Muravytskyi härrör från ett antal publikationer som publicerades som belastande bevis mot honom den 11 september av Ukrainas säkerhetstjänst (SBU) på dess Facebook-sida. Efter att ha analyserat bevisen är Amnesty International oroad över att alla anklagelser mot Vasyl Muravytskyi härrör från att han fredligt utövat sin rätt till yttrandefrihet, vilket är avgörande för hans yrkesverksamhet som journalist.

I de artiklar som Vasyl Muravytskyi författat och som SBU åberopat som belastande bevisning riktar han skarp kritik mot de nuvarande ukrainska myndigheterna och enskilda tjänstemän, och gör det utan att använda pseudonym eller på annat sätt dölja sitt namn. Han kritiserar framför allt offentliga uttalanden och den politiska hållningen hos regeringen i Kiev till konflikten i östra Ukraina och det ryskockuperade Krim. Även om denna kritik kan låta mycket obehaglig för dem den riktas till, är det viktigt att notera att Muravytskyi inte uppmanar till våld eller på annat sätt provocerar fram hat mot några etniska eller religiösa grupper.

Tack vare Amnesty International kunde Muravytskyi få politisk asyl i Finland med motiveringen att han utsattes för politisk förföljelse av de ukrainska myndigheterna. Där bor han än idag.

I sin ögonöppnande intervju med Lottaz belyser Muravytskyi den brutala verklighet som oliktänkande möter under den nuvarande ukrainska regimen. Långt ifrån det lysande exempel på demokrati som det påstås vara i väst, är Ukraina i själva verket en kvasi-totalitär stat där all kritik mot regeringen – och särskilt mot kriget – är hårt undertryckt. Detta var redan fallet före 2022 – vilket Muravytskyis egen erfarenhet visar (han greps 2017)  – men saker och ting har blivit oändligt mycket värre sedan Rysslands invasion av Ukraina.

Med tanke på hur illa situationen är även i väst, där varje avvikande åsikt om kriget tenderar att karaktäriseras och behandlas som farlig ”desinformation” eller ännu värre som ”utländsk inblandning” (dvs. potentiellt landsförräderi), är det inte helt förvånande att höra att samma sak händer i Ukraina, bara i mycket större och mer intensiv skala. Men den verklighet som Muravytskyi beskriver kommer sannolikt att överraska även den mest förhärdade cyniker. Här har jag valt ut de viktigaste höjdpunkterna från samtalet (redigerat för tydlighetens skull):

Om förtrycket i Ukraina

Muravytskyi:
En av de största missuppfattningarna om Ukraina [i väst] är att yttrandefriheten fortfarande lever kvar i landet. Det finns ingen yttrandefrihet överhuvudtaget i Ukraina. Allt censureras. Jag förföljdes och skickades sedan i fängelse för att jag [offentligt] kritiserade den nuvarande ukrainska regimens agerande. Men i dag finns det fall där människor sätts i fängelse inte för sina offentliga uttalanden utan till och med för sina personliga, intima diskussioner. Jag känner till fallet med en man som helt enkelt hade en gruppchatt på Telegram med sin fru och son där han diskuterade det pågående kriget, och där han delade några länkar från ryska medier som var kritiska till kriget. För detta dömdes han till tio års fängelse. Situationen i Ukraina är mycket, mycket värre än vad människor i väst kanske tror.

Lottaz:
Hur är det möjligt att trots att det pågår så mycket hårdhänt censur och förtryck i Ukraina, så fortsätter berättelsen i väst att vara att Ukraina faktiskt är en välfungerande demokrati? Hur kommer det sig att nyheter om vad som faktiskt händer i Ukraina inte når ut i väst?

Muravytskyi:
Anledningen är enkel: Ukraina är bara ett verktyg i det globala kriget mot Ryssland och verktyget måste vara vasst.

Med andra ord antyder Muravytskyi att västvärldens regeringar är fullt medvetna om det förtryck som pågår i Ukraina och att det är helt okej eftersom det tjänar målet att fortsätta proxykriget mot Ryssland; man kan faktiskt rimligen anta att västvärldens regeringar själva faktiskt uppmuntrar förtrycket bakom stängda dörrar.

De flesta ukrainare vill ha fred – men de får inte säga det

Lottaz:
Hur är stämningen i Ukraina när det gäller kriget?

Muravytskyi:
Den stora majoriteten av människor i Ukraina vill få slut på kriget så snart som möjligt. Människor flyr i massor och försöker att inte bli mobiliserade (se här, ö.a.). Till och med i den västligaste delen av Ukraina har jag, efter att ha talat med många människor, dragit slutsatsen att endast cirka två procent av de människor som mobiliserades gjorde det av egen fri vilja.

Lottaz:
Så nästan alla i Ukraina vill att kriget ska ta slut. Men frågan är hur man ska få slut på det. Tror du att ett stort antal ukrainare skulle vara villiga att ändra Ukrainas gränser för att få slut på kriget – dvs. att ge upp regionerna i öster?

Muravytskyi: Jag kan inte svara på den här frågan eftersom folk helt enkelt är rädda för att ens prata om det. Om du har ett personligt samtal, ett telefonsamtal med en nära vän och du säger sådana saker, har det förekommit fall där människor har skickats i fängelse i fem år bara för att de har delat med sig av sådana tankar. Vid ett tillfälle pratade en man med sina arbetskamrater under en rökpaus och han
delade en liknande tanke om att ändra Ukrainas gränser [för att uppnå fred]; tydligen hade en av hans medarbetare fått en inspelningsapparat placerad på sig av underrättelsetjänsten och den mannen förföljdes bara för att han delade sina tankar på en liten rast med sina kollegor.

Det finns ett fenomen som sociologin inte kan förklara; det liknar schizofreni, där man ger två olika svar på två mycket likartade frågor. Om frågan är ”Vill du få slut på kriget så snart som möjligt?” svarar folk ”ja”, men om nästa fråga är ”Är du villig att rita om Ukrainas karta?” svarar folk ”absolut inte”, för om de säger ”ja” skulle det vara potentiellt socialt mycket farligt, det skulle vara liktydigt med socialt självmord. Så vi har verkligen inget sätt att veta vilka de verkliga preferenserna hos människor i Ukraina faktiskt är idag om hur man ska avsluta kriget eftersom de inte kan uttrycka sina åsikter fritt. Det är mycket farligt att göra det. Men människor är mycket trötta på kriget, på konsekvenserna av kriget, det finns områden nu där människor bara får elektricitet två timmar om dagen.

Så mycket för det ”handlingssätts”-argument som ständigt kastas runt i väst: dvs. att vi bör fortsätta att militärt stödja Ukraina i dess regerings maximalistiska seger-till-alla-kostnader-strategi eftersom det är vad ukrainarna vill.

Lottaz: Skulle du vilja att Ukraina kapitulerade? Om det var ett alternativ, skulle du då säga ”Ja, kapitulation är bättre än det här”?

Muravytskyi:
Även om jag är i Finland nu är jag fortfarande en ukrainsk medborgare så jag kan inte svara på den frågan, i så fall kommer det att öppnas ett mål mot mig och detta är ett perfekt exempel på hur yttrandefriheten inte existerar i Ukraina för närvarande. Men det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder: ”Ibland är att förlora ett krig att vinna ett krig och att vinna ett krig är att förlora”.

Lottaz:
Är du lättad över att du nu lever i ett samhälle där du kan göra ditt jobb som journalist utan att bli förföljd?

Muravytskyi:
Det är mer än bara lättnad, för om jag hade varit i Ukraina nu hade jag blivit dödad eller mördad eller satt i fängelse igen.

Varför Ukraina inte kan vinna det här kriget

Lottaz:
Vad är det största hindret för fred i Ukraina idag? Är det närvaron av ultrahögerkrafter som gör det omöjligt för politikerna i Ukraina att söka en diplomatisk lösning eller är det den genomgripande korruptionen inom regeringen som förhindrar en sådan lösning?

Muravytskyi:
Den viktigaste faktorn som hindrar Ukraina från att gå i denna riktning är den falska tron att segern är oundviklig, som Zelenskyy sagt. Detta är dock en lögn. Ryssland har större militära och mänskliga resurser. Det finns ett annat talesätt som lyder: ”När den rike förlorar sina rikedomar, dör den fattige”. Detta är också mycket sant. Jag vill inte att Ukraina skall falla, jag vill att Ukraina skall förbli sig självt, jag vill att dess folk och kultur skall förbli sig själva. Landet har dock förlorat så mycket kraft – förra året registrerade Ukraina den lägsta nativiteten på 300 år – att det inte finns något sätt att förändra situationen om det inte sker någon form av brytning eller om Ryssland kollapsar. Även om kriget upphör omedelbart kommer det att ta årtionden att föra Ukraina tillbaka till 2022 års nivå.

Muravytskyis dystra men fullt realistiska bedömning är ännu en påminnelse om att de i väst som utger sig för att vara Ukrainas vänner, samtidigt som de driver på för ett oändligt krig, i själva verket är landets värsta fiender. För Nato är Ukraina inte mycket mer än en bricka i ett dödligt geopolitiskt spel – ett spel som bokstavligen håller på att förstöra Ukraina och beröva landet en meningsfull framtid.

Fred är den enda vägen framåt

Lottaz:
Slutligen, finns det något annat som du vill att världen ska veta, särskilt i väst, efter två och ett halvt års krig?

Muravytskyi:
Om ni vill att Ukraina ska överleva, om ni vill att det ukrainska folket ska överleva, då måste ni stoppa kriget – här och nu.

Kraftfulla ord, som jag inte kunde anat än hålla med om. Det är faktiskt precis det vi säger i vårt brev till stöd för fredsförhandlingar i Ukraina, som nyligen publicerades i Financial Times.

Flera andra ämnen tas också upp i intervjun. Jag rekommenderar starkt att du tittar på hela samtalet på Lottaz kanal:

Se också till att följa Pascal Lottaz på Youtube, X och Substack.