USA mot Ryssland: Ryssland svarar på USA:s nya ”Fakta-blad”. Har någon rätt?

Denna artikel hos the Saker har Rolf Nilsson letat upp och översatt. http://thesaker.is/response-to-the-us-department-of-states-fact-sheet-facts-vs-fiction-russian-disinformation-on-ukraine/
Titeln ganska ordagrant är ”Svar på det amerikanska utrikesdepartementets faktablad: fakta vs. fiktion: rysk desinformation om Ukraina”

I artikeln finns en hänvisning till denna källa för Rysslands svar. Från Ryska federationens utrikesministerium. Men den är borttagen på nätet. ”The requested URL was rejected. Please consult with your administrator.”

Den 20 januari släppte @StateDept ett ”faktablad” (https://is.gd/QBgF3i) om den så kallade ryska desinformationen om Ukraina. här.

Svar på det amerikanska utrikesdepartementets faktablad Facts vs. Fiction: Russian Disinformation on Ukraine. Förhoppningsvis kommer våra amerikanska och NATO-kollegor att ta sig tid att granska det noggrant.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Falska uttalanden från Putinregimen skyller på offret, Ukraina, för Rysslands aggression. Ryssland invaderade Ukraina 2014, ockuperar Krim, kontrollerar väpnade styrkor i Donbass och har nu samlat mer än 100 000 soldater vid gränsen till Ukraina, samtidigt som president Putin hotar med ”vedergällning i form av militärtekniska” åtgärder om hans krav inte uppfylls.

❗ Rysslands svar:

Skulden för att destabilisera situationen i Ukraina ligger helt och hållet på USA och andra Nato-länder, vilka stödde statskuppen i februari 2014. Den resulterade i att den valde presidenten störtades och nationalisterna kom till makten. Av rädsla för sin egen säkerhet valde invånarna på Krim och Donbass att inte leva under regeringen av anhängarna till Stepan Bandera och Roman Shukhevych (se här och här, ö.a.; kända nazistanhängare, Red:s anmärkning). Som ett resultat återförenades Krim med Ryssland, regionerna Donetsk och Lugansk förklarade sig självständiga och Kiev utlöste ett inbördeskrig mot Donbass, vilket fortsätter än i dag.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Moskva startade den nuvarande krisen genom att stationera mer än 100 000 soldater vid gränsen till Ukraina, utan någon liknande militär aktivitet på den ukrainska sidan av gränsen. Ryska militär- och underrättelseenheter riktar in sig på Ukraina med desinformation, som försöker utmåla Ukraina och ukrainska regeringstjänstemän som angripare i relationen mellan Ryssland och Ukraina. Den ryska regeringen försöker lura världen att tro att Ukrainas beteende kan provocera fram en global konflikt och att övertyga ryska medborgare om behovet av rysk militär insats i Ukraina.

Ryssland skyller på andra för sin egen aggression, men det är Moskvas ansvar att avsluta denna kris på ett fredligt sätt genom nedtrappning och diplomati. Moskva invaderade Ukraina 2014, ockuperar Krim och fortsätter att underblåsa konflikten i östra Ukraina. Detta följer ett mönster av ryskt beteende, att undergräva suveräniteten och territoriella integriteten för länderna i regionen – invadera och ockupera delar av Georgien 2008 och misslyckas med att uppfylla sitt åtagande från 1999 att dra tillbaka sina trupper och krigsmaterial från Moldavien, där de förblir utan regeringens samtycke.

❗ Rysslands svar:

Myndigheterna i Kiev och den intrigerande västvärlden försöker framställa Ryssland som en part i konflikten i Donbass. Men i punkt 2 i åtgärdspaketet (i Minsk-protokollet, se här, ö.a.) erkänner parterna Kiev, Donetsk och Lugansk som parter i konflikten i samband med militära frågor och nämns vidare med hänsyn till alla andra aspekter av uppgörelsen. Ryssland, tillsammans med OSSE, agerar som medlare i kontaktgruppen (CG) och formatet Normandie vid sidan av Tyskland och Frankrike.

USA och Nato-länderna gör det för att avleda det internationella samfundet från sitt egen militära engagemang i Ukraina. Ukrainas och alliansens väpnade styrkor bygger upp militär aktivitet i omedelbar närhet till de ryska gränserna och genomför storskaliga multinationella militärövningar. Det kommer att hållas 10 av dem i år, vilket är kodifierat i lagen av den 14 december 2021 om tillträde till Ukraina för enheter från utländska väpnade formationer 2022. Lagen föreskriver en betydande uppskalning av övningar. Faktum är att antalet deltagare kommer att fördubblas, och mängden materiel kommer att öka i storleksordningar.

Dessa handlingar strider mot punkt 10 i Minsk-protokollet, (se här, ö.a.), som föreskriver att alla utländska väpnade formationer ska dras tillbaka från Ukrainas territorium.

Påståendet att Ryssland har ”ockuperat” delar av Georgien och vägrar dra tillbaka sina trupper från Moldavien är en ren lögn. Abchazien och Sydossetien fick självständighet som ett resultat av Tbilisis aggressiva politik, och ryska trupper är lagligen stationerade där, i enlighet med bilaterala avtal med dessa länder, för att avvärja georgisk aggression. Fullbordandet av tillbakadragandet av trupper från Transnistrien beror på lösningen av konflikten mellan Chisinau och Tiraspol, som är inskriven i OSSE-dokument som antogs med deltagande av USA.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Utplacerandet av mer än 100 000 ryska trupper, inklusive stridshärdade stridsstyrkor och offensiva vapen utan någon rimlig harmlös förklaring, intill gränserna till ett land som Ryssland tidigare har invaderat och fortfarande ockuperar på vissa ställen, innebär inte bara trupprotation. Det är ett tydligt, förnyat ryskt hot mot Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Uppbyggnaden paras med aktiva desinformationsåtgärder utformade för att undergräva förtroendet för den ukrainska regeringen och skapa en förevändning för ytterligare ryskt intrång.

❗ Rysslands svar:

Ryssland genomför regelbundet militära övningar på sitt territorium och genomför snabbinspektioner av trupper. Samtidigt utplacerar USA sina väpnade styrkor och offensiva vapen i länderna i Östeuropa, flera hundra mil från dess egna nationella gränser, och undergräver därigenom europeisk säkerhet och strategisk stabilitet. Genom att skicka vapen och militära rådgivare till Ukraina uppmuntrar USA Kievregimens aggressiva agerande mot sin egen befolkning i Donbass.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

USA och Ryssland är parter i konventionen om kemiska vapen. I enlighet med sina skyldigheter enligt det internationella avtalet använder USA inte kemiska vapen. Den ryska regeringen har dock två gånger använt kemiska vapen de senaste åren, för att attackera och försöka mörda motståndare, inklusive på främmande mark. Istället för att underblåsa konflikter i östra Ukraina som Ryssland har gjort, har USA gett mer än 351 miljoner dollar i humanitärt bistånd till de som drabbats av Moskvas aggression där, sedan 2014. Ryssland använder uttalanden från höga tjänstemän samt desinformation och propagandakanaler att avsiktligt sprida rena lögner för att försöka skapa en förevändning för militär aktion.

❗ Rysslands svar:

Vi vet alla hur de amerikanska myndigheterna använder desinformation som förevändning för att invadera oberoende stater. Det räcker med att minnas Collin Powells ökända flaska, som användes som förevändning för USA:s aggression mot Irak (CP höll upp en flaska med påstått massförstörelsevapen vid sitt tal i FN, se här, ö.a.). Den tidigare nämnda mängden av USA:s humanitära bistånd är en droppe i havet, jämfört med den enorma hjälp som Ryska federationen ger invånarna i Donbass.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Det finns inga trovärdiga rapporter om att några etniska ryssar eller rysktalande är hotade av den ukrainska regeringen. Det finns dock trovärdiga rapporter om att på det ryskockuperade Krim och i Donbass möter ukrainare förtryck av sin kultur och nationella identitet och lever i en miljö av allvarligt förtryck och rädsla. På Krim tvingar Ryssland ukrainare att ta ryskt medborgarskap eller förlora sin egendom, sin tillgång till sjukvård och sina jobb. De som fredligt uttrycker motstånd mot Rysslands ockupation eller kontroll hamnar i fängelse på grundlösa anklagelser, polisräder mot deras hem, officiellt sanktionerad diskriminering och i vissa fall tortyr och andra övergrepp. Religiösa och etniska minoriteter utreds och åtalas som ”extremister” och ”terrorister”.

❗ Rysslands svar:

Kränkningar av rättigheterna för Ukrainas rysktalande befolkning, som uppgår till miljoner, har nått en fasansfull omfattning i Ukraina. Dess regering antar diskriminerande lagar om språk och utbildning och så kallade ”urbefolkningar”, samtidigt som de förskjuter det ryska språket från livets alla sfärer. I augusti 2021 gick Ukrainas president Vladimir Zelensky så långt som att säga åt etniska ryssar att lämna landet i ett onekligen främlingsfientligt ögonblick. I juni 2021 sa kommissionären för skydd av det statliga språket, Taras Kremen, att de som protesterar mot språklagen ”kan lämna landets territorium.”

Man undrar varför USA, som vanligtvis är så hängivet åt mänskliga rättigheter, vägrar att lägga märke till den öppna diskriminering som rysktalande ukrainska medborgare möter. De kanske inte betraktar ryssarna som ’mänskliga’?

När det gäller människorättssituationen på Krim, inklusive statusen för etniska minoriteter, har den inte bara förbättrats efter halvöns återkomst till Ryssland utan har förändrats helt. Till skillnad från den tidigare och nuvarande ukrainska regeringen, försöker Ryska federationen att bevara halvöns unika mångkulturella karaktär. Vi är övertygade om att västvärlden medvetet sprider desinformation om problem med mänskliga rättigheter på Krim, i syfte att avleda det internationella samfundets uppmärksamhet från Ukrainas fruktansvärda situation beträffande mänskliga rättigheter.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

President Biden har talat med president Putin två gånger och amerikanska tjänstemän har hållit dussintals möten på hög nivå och telefonsamtal med ryska och europeiska motsvarigheter, som en del av en omfattande diplomatisk ansträngning för att lösa denna situation fredligt.

❗ Rysslands svar:

Hänvisningen till den så kallade ”omfattande diplomatiska ansträngningen” är i bästa fall hycklande och vilseledande. Under perioden sedan den 15 december 2021, när vi officiellt skickade Washington våra utkast till fördraget om säkerhetsgarantier och överenskommelse om åtgärder som säkerställer säkerheten för Ryssland och Nato-länderna, har amerikanerna mestadels gjort uppenbara försök att dra ut diskussioner om specifika parametrar, som Ryssland föreslog, på olika expertnivåer och i olika format.

Istället för att ta en paus och fokusera på att besvara innehållet i de frågor som tagits upp i de ryska dokumenten (för innehållet, se här, ö.a.), lanserade Vita huset och dess västerländska allierade, en mycket giftig informations- och propagandakampanj, vilken presenterade Ryssland som en ”angripare”, ”fiende till det civiliserade Europa” och ”hot” mot internationell stabilitet. Allt detta gjordes utöver de ändlösa hotelserna mot Ryssland med ”smärtsamma” sanktioner som är utformade för att blåsa ut vår ekonomi och förankra den systematiska utmaningen mot Ryssland.

Även själva publiceringen från utrikesdepartementet av sådana ”rekommendationer”, på tröskeln till samtalen mellan utrikesminister Sergey Lavrov och USA:s utrikesminister Antony Blinken i Genève, kan bara tolkas som en öppen provokation. Herr Lavrov presenterade i detalj Rysslands tillvägagångssätt under en presskonferens efter samtalen om säkerhetsgarantier (hyperlänk – https://www.mid.ru/ru/foreign_policy/news/1795493).

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Nato är en defensiv allians, vars syfte är att skydda sina medlemsländer.

❗ Rysslands svar:

Alliansen har misskrediterat sitt rykte, med handlingar som stred mot internationell lag: operationen mot Jugoslavien, Nato-medlemmarnas invasion av Irak och Afghanistan och den allierade koalitionens barbariska förstörelse av Libyen. Denna politik har ingenting med ”försvar” att göra.

Hänvisningar till de uttalanden som Rysslands president Vladimir Putin gjorde 2002 om Natos defensiva karaktär tas ur sitt sammanhang och hänför sig till den period då Ryssland och Nato planerade att fortsätta samarbetet. Natos efterföljande aggressiva politik gentemot Ryssland och expansion österut har förstört dessa avsikter.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Nato har aldrig lovat att inte ta in nya medlemmar.

❗ Rysslands svar:

Den 9 februari 1990, under ett möte med den sovjetiske utrikesministern Eduard Shevardnadze, utfärdade USA:s utrikesminister James Baker orubbliga garantier för att ”det inte kommer att bli någon förlängning av Natos jurisdiktion eller Natos styrkor en tum österut.” Den 10 februari 1990 försäkrade Tysklands utrikesminister Hans-Dietrich Genscher Eduard Shevardnadze att ”NATO kommer inte att expandera österut.” Samma dag bekräftade Tysklands förbundskansler Helmut Kohl detta för Mikhail Gorbatjov. USA:s utrikesminister James Baker sa vid en briefing den 13 februari 1990 att Washington var för ett enat Tyskland och dess inkludering i Nato, och stod redo att säkerställa att alliansens militära närvaro inte rör sig längre österut. Alla dessa försäkringar finns i referaten från mötena, vilka idag är tillgängliga för allmänheten.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Natos utvidgning är inte riktad mot Ryssland.

❗ Rysslands svar:

Under de senaste 20 åren har alla Natos koalitionsstyrkor varit koncentrerade just på den östra flanken. Alliansens frammarsch mot Rysslands gränser går hand i hand med att skapa och uppgradera militär infrastruktur, utveckla försörjningskedjor för snabb – inklusive transatlantisk – överföring av stora militära formationer och utplacering av amerikanska missilförsvarselement, utrustade för dubbla ändamål (både defensivt och offensivt, ö.a.), i Rumänien. Planer för utplacering av missilsystem i Polen pågår. Hangarer för tung militär utrustning byggs i östeuropeiska NATO-medlemsländer. Möjligheter ges för en utländsk militär närvaro i dessa länder, vilket är en hårsmån från att bryta mot, om inte bokstaven, så andan i Rysslands-NATO:s grundfördrag från 1997.

Antalet krigsfartyg som kommer in i Svarta havet, och som drivs av icke-regionala makter, har ökat avsevärt, vilket förvandlar dess vatten till ett annat område av instabilitet. Den tidigare lugna och fridfulla Östersjön har blivit en scen för militär konfrontation. Intensiteten i flygningar med Nato-ländernas spaningsflygplan har blivit ett hot mot civil flygtrafik.

Alliansen genomför ständigt militära övningar nära våra gränser. Bara förra året genomfördes cirka 120 övningar, under vilka offensiva scenarier antogs, med innebörden att Ryssland är den hypotetiska fienden.

Nato bedriver en extremt aggressiv partnerskapspolitik och blickar mot Finlands, Sveriges, Ukrainas och Georgiens territorier, samtidigt som de gör försök att få fotfäste i Centralasien. Man bygger också upp platser i det postsovjetiska utrymmet, vilka utgör potentiella biologiska faror.