USA-senator ”We did it”!

Icke nyheter i Svenska medier.
Fredagen den 7 oktober 2022 kommer ett informellt möte med ledare för OSS-länderna att hållas i St. Petersburg på Konstantinovskijpalatset. Dessutom planeras ett antal internationella telefonsamtal denna dag, rapporterar RIA Novosti.
Dessutom noteras att den 7 oktober kommer Rysslands president Vladimir Putin att fylla 70 år. Och förmodligen kommer ledarna för CIS-länderna att gratulera honom till semestern, eftersom de har känt varandra under lång tid.
Tidigare rapporterade Gazeta.SPb att Putin och Xi Jinping kommer att diskutera samspelet mellan Ryssland och Kina i ekonomin på marginalen av SCO.
Natalia Rogozhina, Gazeta.SPb

The USA did it. Motive, means and opportunity. Evil deeds evil empire. What else is new?

Så får vi väl se om denna inhoppande sidokommentar får någon minsta uppmärksamhet i etablerade media.

Men amerikanska uttalanden av politiker är ju som bekant aldrig intressanta i Sverige, så…

Nord Stream 2 Pipeline är inte inaktiverad. 
Kommer USA att sabotera
den också🤪💣💥
se Jimmy Dore Show
gäst Aaron Maté 

https://youtu.be/wQCpzrE9zMU

Intressant. Detta bekräfta precis vad jag tidigare har skrivit om flera kommentarer.

06.10.2022 (14:20)
Något om den särskilda militära operationen operationen i Ukraina.
Det ryska försvarsministeriets rapport om framstegen i den särskilda militära operationen i Ukraina. Ryska federationens väpnade styrkor fortsätter den speciella militära operationen.
Upp till 3 taktiska bataljonsgrupper gjorde ett misslyckat försök att återuppta sin offensiv mot Pershotravnevoye, Kislovka och Berestovoje i Kupyansk riktning. De ryska styrkornas beslutsamma insatser har resulterat i att alla attacker har avvärjts.
Upp till 120 militärer från Ukrainas väpnade styrkor (AFU), 5 stridsvagnar, 12 bepansrade stridsfordon och 14 motorfordon har eliminerats.
Kievregimens militära enheter har inte genomfört några aktiva operationer vid Krasny Liman-riktningen.
2 ukrainska sabotage- och spaningsgrupper har eliminerats av rysk artillerield nära Petrovskoye (Kharkovregionen). Attacken har resulterat i eliminering av 25 militanter och 2 pickuper med maskingevär av stor kaliber monterade.

Offensiv från de allierade styrkorna har resulterat i befrielsen av Zaytsevo (Folkrepubliken Donetsk) i Artyomovsk riktning. Offensiven har resulterat i eliminering av över 120 personal från AFU:s 58:e mekaniserade infanteri och 128:e bergsanfallsbrigader, såväl som 3 infanteristridsfordon.

Attacker som lanserats av arméflyg av ryska flygstyrkor nära Novy Komar (Folkrepubliken Donetsk) har resulterat i eliminering av upp till 60 militärer från AFU:s 56:e mekaniserade infanteribrigad, 2 stridsvagnar och 5 motorfordon.

4 fientliga bataljons taktiska grupper gjorde många försök att bryta igenom försvaret av ryska styrkor mot Dudchany, Sukhanovo, Sadok, Bruskinskoye i Andreyevka-Krivoy Rog riktning.

Fienden har drivits bort från de ryska styrkornas försvarslinje. Över 100 ukrainsk personal, 6 stridsvagnar, 8 bepansrade stridsfordon och 9 motorfordon har eliminerats.

Missil- och luftförsvarsattacker lanserade av ryska flygstyrkor vid de provisoriska baserna för 35:e marinbrigaden av AFU nära Davydov Brod (Kherson-regionen), 46yh Airmobile Brigade av AFU nära Murakhovka (Nikolayev-regionen), 60:e infanteribrigaden nära Trifonovka och Novaya Kamenka (Kherson-regionen) har resulterat i eliminering av över 280 ukrainsk personal och 9 enheter militär utrustning.

Högprecisionsmissilattacker från ryska flygstyrkor nära Velikoye Artakovo (Nikolayev-regionen), Novogrigorovka och Belaya Krinitsa (Kherson-regionen) har resulterat i förstörelsen av 3 pontonövergångar av AFU över floden Ingulets.

Operationell-taktisk och arméflyg, missiltrupper och artilleri har neutraliserat 9 AFU-ledningsposter, 63 artilleriförband vid sina skjutplatser, 173 koncentrationsområden för arbetskraft och militär utrustning.

4 missil-, artilleri- och ammunitionsdepåer har förstörts nära Seversk och Vodyanoye (Folkrepubliken Donetsk), samt nära Zaporozhye.

Inom motbatterikrigföringen har 2 ukrainska Grad MLRS-batterier neutraliserats av missilattacker nära Dvurechnaya (Kharkov-regionen) och Karpovka (Folkrepubliken Donetsk).

Stridsflyg från ryska rymdstyrkor har skjutit ner två flygplan från det ukrainska flygvapnet: 1 MiG-29 nära Novogrodovka och 1 Su-24 nära Sviridonovka (Folkrepubliken Donetsk).

Luftförsvarsanläggningar har förstört 9 ukrainska UAV nära Chervonoarmeyskoye, Dmitriyenko, Charivnoye (Kherson-regionen), Pokrovskoye, Poltava, Troitskoye (Folkrepubliken Lugansk), Orlinskoye och Mospino (Folkrepubliken Donetsk).

Dessutom har tre projektiler som skjutits upp av Olkha MLRS skjutits ner i luften nära Velikaya Novosyolka (Folkrepubliken Donetsk).

Totalt 315 flygplan och 157 helikoptrar, 2 160 obemannade flygfarkoster, 379 luftvärnsmissilsystem, 5 412 stridsvagnar och andra bepansrade stridsfordon, 862 stridsfordon utrustade med MLRS, 3 452 fältartillerikanoner och militära enheter om 6,316 militära kanoner och granatkastare. fordon har förstörts under den särskilda militära operationen.

Direktoratet för medieservice och information

Komplettering till mitt föregående inlägg..
Institutionen för information och masskommunikation vid Ryska federationens försvarsministerium
https://eng.mil.ru/en/index.htm

Eftersom Sverige spärrat av området för sabotaget för åklagarens förundersökning och än så länge (på väldigt oklara juridiska grunder) nekat Ryssland och Gazprom tillträde till brottsplatsen, finns ju altid risken att man under sin förundersökning avlägsnar ev. bevis som kan kopplas till förövaren. Visst, en konspirationsteori, men fullt möjligt. Allt är som vanligt belagt med sträng sekretess. Jfr historierna med påstått sovjetiska eller ryska ubåtskränkningar.

För 2 dagar sen skrev Military Times att Boeing är försenade med att göra klart en serie robot-ubåtar med deras Eco Voyager som utgångspunkt

När den testades 2017 nämndes att den ingick i project Hydra som innebär att den är en del av ett distribuerat nätverk av undervattensverksamhet och kommunikation. Eftersom Hydra också är namnet på robotarmar antar jag att projekt hydra inbegriper att avancerat arbete kan utföras utan dykare förutsatt att en realtidsvideolänk existerar eller om väldigt avancerad autonom AI har utvecklats. I östersjön där explosionerna inträffade är djupet 88 respektive 70 meter. I det fallet finns ypperliga möjligheter till realtids HD-video med vilken robotarmar fjärrstyrs och fjärrstyrningen kunde även länkas vidare från det skepp som tar emot videosignalen och vidarebefordrar styrkommandon till robotarmar.
Dvs skeppet måste inte vara platsen där styrningen sker även om skeppet behövs på platsen för att upprätthålla den digitala länken.
Dykare kan mycket väl ha använts men det kanske inte är helt nödvändigt.
Dykare skulle kunna ha dekompressionskammare inuti en måttligt stor ubåt och därför inte behöva förflytta sig till någon vid ytan.
Eftersom skepp har synts där finns även möjligheten att dykare haft sin bas där.
Men då väntar man sig att dykarna periodiskt behövt köra hela den tidskrävande dekompressionsproceduren.
Man kan kanske tänka sig en kombination där dykare griper in då de som via digital länk styr robotarmar får problem.

Kharkov and Mobilization: “Tactical Victory for Ukraine, Strategic Victory for Russia”
By Jacques Baud
Återerövringen av Kharkovregionen i början av september verkar vara en framgång för de ukrainska styrkorna. Våra medier jublade och förmedlade ukrainsk propaganda för att ge oss en bild som inte är helt korrekt. En närmare titt på verksamheten kan ha fått Ukraina att vara mer försiktig.
Ur militär synvinkel är denna operation en taktisk seger för ukrainarna och en operativ/strategisk seger för den ryska koalitionen.
På den ukrainska sidan var Kiev under press att nå viss framgång på slagfältet. Volodymyr Zelensky var rädd för en trötthet från väst och att dess stöd skulle upphöra. Det är därför amerikanerna och britterna pressade honom att utföra offensiver i Cherson-sektorn. Dessa offensiver, som genomfördes på ett oorganiserat sätt, med oproportionerliga förluster och utan framgång, skapade spänningar mellan Zelenskij och hans militärstab.
Västerländska experter har i flera veckor nu ifrågasatt ryssarnas närvaro i Kharkovområdet, eftersom de uppenbarligen inte hade för avsikt att slåss i staden. I verkligheten syftade deras närvaro i detta område endast till att fästa de ukrainska trupperna så att de inte skulle åka till Donbass, vilket är ryssarnas verkliga operativa mål.
I augusti tydde tecken på att ryssarna hade planerat att lämna området långt innan den ukrainska offensiven inleddes. De drog sig därför tillbaka i god ordning, tillsammans med några civila som kunde ha blivit föremål för repressalier. Som bevis på detta var den enorma ammunitionsdepån i Balaklaya tom när ukrainarna hittade den, vilket visade att ryssarna hade evakuerat all känslig personal och utrustning i gott skick flera dagar tidigare. Ryssarna hade till och med lämnat områden som Ukraina inte hade angripit. Endast ett fåtal ryska nationalgardet och Donbass-milissoldater fanns kvar när ukrainarna gick in i området.
Vid denna tidpunkt var ukrainarna upptagna med att inleda flera attacker i Kherson-regionen, vilket hade resulterat i upprepade bakslag och enorma förluster för deras armé sedan augusti. När amerikansk underrättelsetjänst upptäckte ryssarnas avgång från Kharkov-regionen såg de en möjlighet för ukrainarna att nå en operativ framgång och förmedlade informationen. Ukraina bestämde sig alltså plötsligt för att attackera Kharkovområdet som redan var så gott som tomt på ryska trupper.
Tydligen förutsåg ryssarna organiseringen av folkomröstningar i Lugansk, Donetsk, Zaporozhe och Cherson oblasterna. De insåg att Kharkovs territorium inte var direkt relevant för deras mål och att de var i samma situation som med Snake Island i juni: energin att försvara detta territorium var större än dess strategiska betydelse.
Genom att dra sig tillbaka från Kharkov kunde den ryska koalitionen konsolidera sin försvarslinje bakom Oskollfloden och stärka sin närvaro i norra Donbass. Den kunde därmed göra ett betydande framsteg i Bakhmut-området, en nyckelpunkt i Slavyansk-Kramatorsk-sektorn, som är den ryska koalitionens verkliga operativa mål.
Eftersom det inte längre fanns några trupper i Kharkov för att ”fästa” den ukrainska armén, var ryssarna tvungna att attackera den elektriska infrastrukturen för att förhindra ukrainska förstärkningar med tåg till Donbass.
Som ett resultat är idag alla ryska koalitionsstyrkor belägna inom vad som kan bli Rysslands nya gränser efter folkomröstningarna i de fyra södra ukrainska oblasterna.
För ukrainarna är det en pyrrhusseger. De avancerade in i Kharkov utan att stöta på något motstånd och det blev knappast några strider. Istället blev området en enorm ”dödzon” (”зона поражения”), där ryskt artilleri skulle förstöra ett uppskattat antal 4 000-5 000 ukrainare (cirka 2 brigader), medan den ryska koalitionen led endast marginella förluster eftersom det inte förekom några strider.
Dessa förluster kommer på toppen av de från Kherson-offensiverna. Enligt Sergei Shoigu, rysk försvarsminister, förlorade ukrainarna omkring 7 000 man under de första tre veckorna av september. Även om dessa siffror inte kan verifieras, matchar deras storleksordning uppskattningarna från vissa västerländska experter. Med andra ord verkar det som att ukrainarna har förlorat cirka 25 % av de 10 brigader som skapats och utrustats under de senaste månaderna med hjälp från väst. Detta är långt ifrån den miljonmannaarmé som nämns av de ukrainska ledarna.
Ur politisk synvinkel är det en strategisk seger för ukrainarna, och en taktisk förlust för ryssarna. Det är första gången som ukrainarna har tagit tillbaka så mycket territorium sedan 2014, och ryssarna verkar förlora. Ukrainarna kunde använda denna möjlighet att kommunicera om sin slutliga seger, vilket utan tvekan väckte överdrivna förhoppningar och gjorde dem ännu mindre villiga att delta i förhandlingar.
Det är därför Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, förklarade att ögonblicket ”inte är något för eftergift.” Denna pyrrhusseger är därför en förgiftad gåva för Ukraina. Det har lett till att västvärlden överskattar de ukrainska styrkornas förmåga och pressar dem att engagera sig i ytterligare offensiver, istället för att förhandla.
Orden ”seger” och ”nederlag” måste användas noggrant. Vladimir Putins uttalade mål om ”demilitarisering” och ”denazifiering” handlar inte om att vinna territorium, utan om att förstöra hotet mot Donbass. Med andra ord kämpar ukrainarna om territorium, medan ryssarna försöker förstöra förmågor. På ett sätt, genom att hålla fast vid territoriet, gör ukrainarna ryssarnas jobb lättare. Du kan alltid återta territorium – du kan inte återta människoliv.
I tron att de försvagar Ryssland, främjar våra medier det gradvisa försvinnandet av det ukrainska samhället. Det verkar som en paradox, men detta överensstämmer med hur våra ledare ser på Ukraina. De reagerade inte på massakrerna på rysktalande ukrainska civila i Donbass mellan 2014 och 2022, och de nämner inte heller Ukrainas förluster idag. Faktum är att för våra medier och myndigheter är ukrainare ett slags ”Untermenschen” vars liv bara är menat att tillfredsställa våra politikers mål.
Mellan den 23 och 27 september pågick fyra folkomröstningar och lokalbefolkningen måste svara på olika frågor beroende på region. I de självutnämnda republikerna Donetsk och Lugansk, som är officiellt oberoende, är frågan om befolkningen vill ansluta sig till Ryssland. I oblasterna Cherson och Zaporozhe, som fortfarande officiellt är en del av Ukraina, är frågan om befolkningen vill stanna kvar inom Ukraina, om de vill vara oberoende eller om de vill vara en del av Ryssland.
Det finns dock fortfarande några okända saker i detta skede, till exempel vad som kommer att vara gränserna för de enheter som kommer att knytas till Ryssland. Kommer de att vara gränserna för de områden som idag ockuperas av den ryska koalitionen eller gränserna till de ukrainska regionerna? Om det är den andra lösningen så skulle vi fortfarande kunna ha ryska offensiver för att beslagta resten av regionerna (oblasterna).
Det är svårt att uppskatta resultatet av dessa folkomröstningar, även om man kan anta att de rysktalande ukrainarna med största sannolikhet kommer att vilja lämna Ukraina. Undersökningar, vars tillförlitlighet inte kan bedömas, tyder på att 80-90 % är för att ansluta sig till Ryssland. Detta verkar realistiskt på grund av flera faktorer.
För det första, sedan 2014, har språkliga minoriteter i Ukraina varit föremål för restriktioner som har gjort dem till andra klassens medborgare. Som ett resultat har den ukrainska politiken gjort att rysktalande medborgare inte längre känner sig ukrainska. Detta underströks till och med av lagen om urbefolkningars rättigheter i juli 2021, som i viss mån motsvarar Nürnberglagarna från 1935, som ger olika rättigheter till medborgarna beroende på deras etniska ursprung. Det är därför Vladimir Putin skrev en artikel den 12 juli 2021 där han uppmanade Ukraina att betrakta rysktalande som en del av den ukrainska nationen och att inte diskriminera dem enligt den nya lagen.
Naturligtvis protesterade inget västerländskt mot denna lag, som är en fortsättning på avskaffandet av lagen om officiella språk i februari 2014, vilket var anledningen till att Krim och Donbass avskiljde sig.
För det andra, i sin kamp mot Donbass avskiljande, försökte ukrainarna aldrig vinna upprorsmakarnas ”hjärtan och sinnen”. Tvärtom, de har gjort allt för att driva dem längre bort genom att bomba dem, genom att bryta deras vägar, genom att stänga av dricksvatten, genom att stoppa utbetalningen av pensioner och löner eller genom att stoppa alla banktjänster. Detta är raka motsatsen till en effektiv strategi mot uppror.
Slutligen, artilleri- och missilanfallen mot befolkningen i Donetsk och andra städer i Zaporozhe- och Cherson-regionen för att skrämma befolkningen och hindra dem från att gå till vallokaler, fjärmar lokalbefolkningen ytterligare från Kiev. Idag är den rysktalande befolkningen rädd för ukrainska repressalier om folkomröstningarna inte accepteras.
Så vi har en situation där västländerna tillkännager att de inte kommer att erkänna dessa folkomröstningar, men å andra sidan har de absolut ingenting gjort för att uppmuntra Ukraina att ha en mer inkluderande politik med sina minoriteter. I slutändan, vad dessa folkomröstningar kan avslöja är att det aldrig riktigt har funnits en inkluderande ukrainsk nation.
Dessutom kommer dessa folkomröstningar att frysa en situation och göra Rysslands erövringar oåterkalleliga. Intressant nog, om väst hade låtit Zelenskij fortsätta med det förslag han gjorde till Ryssland i slutet av mars 2022, skulle Ukraina mer eller mindre behålla sin konfiguration före februari 2022. Som en påminnelse hade Zelenskij gjort en första begäran om förhandling den 25 februari, som ryssarna hade accepterat, men som Europeiska unionen vägrade genom att tillhandahålla ett första paket på 450 miljoner euro i vapen. I mars lade Zelenskij ett nytt erbjudande som Ryssland välkomnade och var redo att diskutera, men EU kom återigen för att förhindra detta med ett andra paket på 500 miljoner euro för vapen.
Som förklarat av Ukraïnskaya Pravda ringde Boris Johnson Zelensky den 2 april och bad honom att dra tillbaka sitt förslag, annars skulle västvärlden stoppa sitt stöd. Sedan, den 9 april, under sitt besök i Kiev, upprepade ”BoJo” samma sak för den ukrainske presidenten. Ukraina var därför redo att förhandla med Ryssland, men västvärlden vill inte ha förhandlingar, vilket ”BoJo” gjorde klart igen vid sitt senaste besök i Ukraina i augusti.
Det är förvisso utsikterna att det inte kommer att bli några förhandlingar som har fått Ryssland att delta i folkomröstningar. Man bör komma ihåg att Vladimir Putin fram till nu alltid hade avvisat idén om att integrera södra Ukrainas territorier i Ryssland.
Man bör också komma ihåg att om västvärlden var så engagerad i Ukraina och dess territoriella integritet, skulle Frankrike och Tyskland säkerligen ha fullgjort sina skyldigheter enligt Minskavtalen före februari 2022. Dessutom skulle de ha låtit Zelenskij gå vidare med sitt föreslagna avtal med Ryssland i mars 2022. Problemet är att västvärlden inte söker Ukrainas intresse, utan att försvaga Ryssland.
Partiell mobilisering
När det gäller Vladimir Putins tillkännagivande om en partiell mobilisering bör det påminnas om att Ryssland har ingripit i Ukraina med avsevärt färre trupper än vad västvärlden anser vara nödvändigt för att genomföra en offensiv kampanj. Det finns två skäl till detta. För det första litar ryssarna på sin behärskning av den ”operativa konsten” och leker med sina operativa moduler på operationsområdet som en schackspelare. Det är detta som gör att de kan vara effektiva med minskad arbetskraft. De vet med andra ord hur de ska bedriva verksamheten effektivt.
Det andra skälet som våra medier medvetet ignorerar är att den stora majoriteten av stridsaktionerna i Ukraina utförs av Donbass-miliserna. Istället för att säga ”ryssarna” borde de (om de var ärliga) säga ”den ryska koalitionen” eller ”den rysktalande koalitionen.” Antalet ryska trupper i Ukraina är med andra ord relativt litet. Dessutom är den ryska praxis att hålla trupper endast under en begränsad period i operationsområdet. Detta innebär att de tenderar att rotera trupper oftare än i väst.
Utöver dessa allmänna överväganden finns de möjliga konsekvenserna av folkomröstningarna i södra Ukraina, som sannolikt kommer att förlänga den ryska gränsen med nästan 1000 kilometer. Detta kommer att kräva ytterligare kapacitet för att bygga ett mer robust försvarssystem, för att bygga anläggningar för trupper etc. I den meningen är denna partiella mobilisering en bra idé. I denna mening är denna partiella mobilisering en logisk konsekvens av vad vi har sett ovan.
Det har talats mycket i väst om de som har försökt lämna Ryssland för att undvika mobilisering. De finns verkligen, som de tusentals ukrainare som försökte undkomma värnplikten och kan ses på Bryssels gator köra kraftfulla och dyra tyska sportbilar! Mycket mindre publicitet har getts till de långa köerna av unga utanför militära rekryteringskontor och de folkliga demonstrationerna till förmån för beslutet att mobilisera!
Nukleära hot
När det gäller kärnvapenhoten nämnde Vladimir Putin i sitt tal den 21 september risken för kärnvapeneskalering. Naturligtvis talade de konspiratoriska medierna (d.v.s. de som konstruerar berättelser från orelaterad information) omedelbart om ”nukleära hot”.
I verkligheten är detta inte sant. Om vi läser ordalydelsen i Putins tal kan vi se att han inte hotade att använda kärnvapen. Han har faktiskt aldrig gjort det sedan början av den här konflikten 2014. Han har dock varnat västvärlden för att använda sådana vapen. Jag ska påminna er om att Liz Truss den 24 augusti förklarade att det var acceptabelt att slå Ryssland med kärnvapen, och att hon var redo att göra det, även om det skulle leda till en ”global förintelse!” Det är inte första gången som den nuvarande brittiske premiärministern gör ett sådant uttalande, vilket redan i februari föranlett varningar från Kreml. Dessutom vill jag påminna er om att Joe Biden i april i år bestämde sig för att avvika från USA:s ”no-first use”-policy och förbehåller sig därför rätten att använda kärnvapen först.
Så tydligt litar Vladimir Putin inte på ett västerländskt beteende som är totalt irrationellt och oansvarigt, och som är redo att offra sina egna medborgare för att uppnå mål styrda av dogmatism och ideologi. Detta är vad som händer inom energi- och sanktionsområdet för tillfället, och detta är vad Liz Truss är redo att göra med kärnvapen. Putin är verkligen orolig över reaktionerna från våra ledare som befinner sig i allt mer obekväma situationer på grund av den katastrofala ekonomiska och sociala situation de har skapat av sin inkompetens. Denna press på våra ledare kan få dem att eskalera konflikten bara för att undvika att tappa ansiktet.
Vladimir Putin hotar i sitt tal inte att använda kärnvapen, utan andra typer av vapen. Han tänker givetvis på hypersoniska vapen, som inte behöver vara kärnvapen för att vara effektiva och som kan omintetgöra västvärldens försvar. Dessutom, i motsats till vad våra medier säger, är användningen av taktiska kärnvapen inte längre i den ryska sysselsättningsdoktrinen på många år. Dessutom, till skillnad från USA, har Ryssland en policy för ingen första användning.
Det är med andra ord västerlänningarna och deras oberäkneliga beteende som är de verkliga faktorerna för osäkerhet.
Jag är inte säker på att våra politiker har en tydlig och objektiv bild av situationen. Ignazio Cassis senaste tweets visar att hans informationsnivå är låg. Först och främst, när han nämner Schweiz roll och neutralitet när det gäller att erbjuda sina bra kontor, är han lite ur kontakt med geografi. I Rysslands sinne har Schweiz övergett sin neutralitetsstatus och om det vill spela en konstruktiv roll i denna konflikt måste det visa sin neutralitet. Vi är långt, långt ifrån det.
För det andra, när Cassis uttryckte sin oro över användningen av kärnvapen till Lavrov, förstod han uppenbarligen inte Vladimir Putins budskap. Problemet med dagens västerländska ledare är att ingen av dem för närvarande har den intellektuella kapaciteten att hantera de utmaningar som de själva har skapat genom sin egen dårskap. Cassis hade förmodligen fått bättre rådet att uttrycka sin oro för Truss och Biden!
Ryssarna – och Vladimir Putin i synnerhet – har alltid varit mycket tydliga i sina uttalanden och har konsekvent och metodiskt gjort vad de sa att de skulle göra. Inte mer inte mindre. Man kan förstås inte hålla med om vad han säger, men det är ett stort och förmodligen till och med kriminellt misstag att inte lyssna på vad han säger. För om vi hade lyssnat hade vi kunnat förhindra att situationen blev vad den är.
Det är också intressant att jämföra den nuvarande allmänna situationen med vad som beskrevs i RAND Corporation-rapporterna som publicerades 2019 som planen för att försöka destabilisera Ryssland.
Figur 1 – Från RAND Corporations 2019-dokument om hur man destabiliserar Ryssland. Detta dokument visar att USA siktade på en subversionskampanj mot Ryssland, där Ukraina bara var ett olyckligt instrument.
Som vi kan se är det vi bevittnar resultatet av ett noggrant planerat scenario. Det är mycket troligt att ryssarna kunde förutse vad västvärlden planerade mot dem. Ryssland kunde därmed förbereda sig politiskt och diplomatiskt för den kris som skulle skapas. Det är denna förmåga till strategisk förutseende som visar att Ryssland är mer stabilt, effektivare och mer effektivt än väst. Det är därför jag tror att om den här konflikten kommer att eskalera, kommer det att bero mer på västerländsk inkompetens än på en rysk kalkyl.
https://www.globalresearch.ca/kharkov-mobilization/5795529

Lara Logan säger en del sanningar om maffian som styr USA, eller som den kallas där Deep State! https://www.bitchute.com/video/x1DHeNVawZ9D/

Richard Black är en extrem konservativ fd politiker. Han är inte en senator utan en känd som en person som ofta uttalar sig I RT