Falsk ”Caesar-rapport” bakom USA:s dödliga Syrien-sanktioner. Sverige tiger- stor skandal. DEL 2.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… En första del återpublicerades igår. USA & Sverige skulle svälta ihjäl Syrien med falsk “Caesar-rapport” – stor skandal. DEL 1.

________________________________________________

USA genomför nu ännu hårdare och mer omänskliga sanktioner mot Syrien – utan protester – utifrån ”Caesar Act”. USA startar nya dödliga sanktioner mot Syrien. Vad gör Sverige? Ja, Sverige och överiga har nyligen godkänt fortsatta hårda sanktioner mot Syrien, fast FN-chefen manar till att man ska upphöra med sanktioner.

Detta utifrån Caesar-rapporten som dammats och lyfts fram vid lämpliga tillfällen mot Syrien, alltsedan 2014. Jag skrev om den på Jinge.se då och senare.
December 2017: Caesar i Syrien – gammal otillförlitlig rapport dammas av.

Men rapporten har inte blivit mer tilförlitlig för det.

Fast media som Syrier letar efter anhöriga på 53.000 bilder av döda fångar.DN okritiskt sväljer den 6 år gamla rapporten utan basal källkritisk ansats.

Första delen av rapporten publicerades igår. USA & Sverige ska svälta ihjäl Syrien med falsk “Caesar-rapport” – stor skandal. DEL 1.

Jag återger nu andra delen – de sex sista av tolv punkter om problem med rapporten – av en ingående analys av Rick Sterling i mars 2016. 3 mars 2016. Rick Sterlings artikel: Caeasar – fotobluffen som underminerar förhandlingar med Syrien.
En annan kritisk granskning finns här.

USA & Sverige ska svälta ihjäl Syrien med falsk ”Caesar-rapport” – stor skandal. Del 2.

7. Bilderna är manipulerade.

Många av bilderna på SAFMCD-webbplatsen har manipulerats. Informationskortet och bandidentiteten täcks och delar av dokumenten är dolda. Att göra detta med tusentals bilder måste ha varit mycket tidskrävande. Förklaringen att de gör detta för att ”skydda identiteten” är inte trovärdig eftersom offrets ansikten är synliga. Vad döljer de?

8. Bildkatalogen innehåller dubbletter och andra fel.

Fotokatalogen som presenteras på SAFMCD-webbplatsen innehåller många fel och oegentligheter. Exempelvis visas vissa avlidna personer två gånger med olika ärendenummer och datum. Det finns andra fel där olika personer får samma identifikationsnummer. Forskaren Adam Larson från webbplatsen “A Closer Look at Syria“ har genomfört en mer detaljerad studie och detta avslöjade ännu fler fel och konstiga mönster av fel i SAFMCDs fotokatalog.

9. Med få undantag har västerländska medier ukritiskt accepterat och främjat påståendena.

Carter Ruck-rapporten märktes ”konfidentiell” men distribuerades till CNN, Guardian och LeMonde. CNN:s Christiane Amanpour lanserade berättelsen och intervjuade tre av de eteriska forskarna under rubriken ”EXKLUSIV: Grymma Syrien-bilder kan bevisa tortyr genomförda av Assad-regimen”.

Kritisk journalistik ersattes av ledande frågor och ”bekräftelser”. David Crane sa ”Detta är en rykande pistol”. Desmond de Silva uttalade ”Detta liknar bilder av överlevande från Holocaust”. En artikel i The Guardian-artikeln hade titeln ”En samling av syriska regimedokument bevisar” dödande av fångar i industriell skala ”med undertexten ”Erfarna kriminella åklagare säger att fotografier och dokument ger ”tydliga bevis” på systematiskt dödande av 11 000 fångar.”

En av de mycket få skeptiska rapporterna var från Dan Murphy i Christian Science Monitor. Murphy upprepade de vanliga anklagelserna mot Syrien, men tillade också att ”själva rapporten inte är så trovärdig som den påstås vara och borde ses för vad den är: En välutformad propagandainsats finansierad av Qatar, en av regimens motståndare, som har finansierat rebeller som kämpar mot Assad och som själva har begått krigsförbrytelser. ”

Tyvärr var detta en av de mycket få kritiska artiklarna i mainstream media. 2012 skrev utlandskorrespondenten Jonathan Steele en artikel som beskrev den allmänna partiskheten i media angående Syrien.

Hans artikel hade titeln ”De flesta syrier stöder Assad, men du skulle aldrig få veta det från västerländska medier”. Mediekampanjen och propagandan har fortsatt utan dröjsmål 2016. Det var i detta klimat som Carter Ruck-rapporten levererades och godkändes allmänt av media och politiker i väst.

10. Politiker har använt Caesar-berättelsen för att pressa på för mer aggression av USA/Nato.

Politiker som vill ha mer av direkt USA: s ingripande för ”regimbyte” i Syrien var snabba att acceptera och sprida Caesars berättelse. De använde den för att demonisera Assad-regeringen och hävdade att USA måste agera för att förhindra ”en ny förintelse”, ”ett ny Rwanda”, ”ett ny Kambodja”.

När Caesars foton visades för utrikesutskottet i kongressen uttalade ordförande Ed Royce: ”Tiden är mogen för att världen ska agera …. Det är dags för USA att säga att det kommer att vara en säker zon i detta område i norra Syrien. »

Den mest aktade demokraten i det amerikanska utrikesdepartementet är Eliot Engel. I november 2015 sa han: ”Vi påminner om fotografen, känd som Caesar, som satt i detta rum för ett år sedan och visade oss i upprörande, grafisk detalj vad Assad har gjort mot sina egna invånare.” Engel begärde sedan ett nytt tillstånd att använda militärmakt.

Kongressledamoten Adam Kinzinger är en annan förespråkare för aggression mot Syrien. Vid ett evenemang på Holocaust Memorial Museum i juli 2015 uttalade han: ”Om vi vill förstöra IS måste vi förstöra IS: s stödjare, Bashar al-Assad.” Ironien och hyckleriet i detta går extra djupt, eftersom Kinzinger både har träffats och koordinerats med oppositionsledaren Okaidi, en bekräftad allierad av IS.

Till skillnad från Kinzingers falska påståenden är det allmänt känt att IS: s ideologi och finansiering var från Saudiarabien från början och mycket av deras ytterligare inkomster kom från oljeförsäljning via Turkiet. Den syriska armén har kämpat hårda strider mot IS, vunnit några, men förlorat andra med ohyggliga händelser som masshalshuggningar.

11. Utvärderingen av Human Rights Watch är partisk.

HRW har varit mycket aktiv i Syrien-frågan. Efter de kemiska attackerna i Damaskusområdet den 21 augusti 2013 utfärdade HRW en rapport som baserade på en vektoranalys av inkommande projektiler drog slutsatsen att de sarinbärande raketerna måste komma från de regeringsstyrda områdena.

När analysen senare avslöjades kallade den högt respekterade reporteren Robert Parry rapporten för en ”skräppost av dåliga bevis”. HRW: s antagande om flygavståndet för planet för kemiska vapen var felaktigt. Dessutom var det orealistiskt att tro att man kan bestämma en rakets bana med 1% noggrannhet från en container på marken. Det är absurt att tro att en behållare som hade avlänkts efter att ha träffat en byggnad skulle kunna berätta något om flygets rutt.Trots detta stod HRW fast vid sin analys med anklagelserna mot Assad-regeringen. HRW-direktör Ken Roth uttryckte allmän missnöje när ett avtal nåddes om att ta bort kemiska vapen från Syrien.

Roth ville ha mer än en ”symbolisk” attack. Mot bakgrund av detta läser vi HRW-rapporten från december 2015 som behandlar ”Cæsars” påståenden. HRW verkar vara den enda icke-statliga organisationen som har fått tillgång till hela samlingen av foton. HRW medgav dock att nästan hälften av bilderna inte visar vad den hade hävdats i två år, nämligen att de faktiskt visar döda syriska soldater och milis tillsammans med offer från brottmål, bilbomber etc.

Men HRW: s partiskhet framgår av hur de hanterar denna enorma motsägelse. Fantastiskt nog hävdar HWR att de felidentifierade bilderna stöder den allmänna uppfattningen. HRW säger: ”Denna rapport fokuserar på dödsfall i fängelse. Men andra typer av fotografier är också viktiga. De stärker trovärdigheten i Cæsars påståenden om hans roll som kriminalteknisk fotograf för de syriska säkerhetsstyrkorna, eller åtminstone som en som har tillgång till sina fotografier. ”(HRW, s. 31)

Det är som att säga att om någon ljuger halva tiden, bevisar det att denne talar sanning. Filerna motbevisar påståendet att alla bilder visar torterade och dödade. Fotografierna visar ett brett spektrum av avlidna personer, från syriska soldater till syriska militsmedlemmar till oppositionskämpar till civila som har fångats i konfliktzoner till vanliga dödsfall på militärsjukhuset.

Det kan finnas några bilder av fångar som dog i förvar efter att ha torterats eller avrättats. Vi vet att det hände i irakiska interneringscentra under den amerikanska ockupationen. Grymma och brutala saker händer i krigstider.

Men fakta tyder starkt på att ”Caesar” -berättelsen i princip är osann eller grovt överdriven. Det är slående att HRW-rapporten inte beskrev något om krigets villkor och omständigheter i Syrien. Det erkänns inte att regeringen och den syriska arab-armén har attackerats av tiotusentals beväpnade män som uppenbarligen finansieras och stöds av många av de rikaste länderna i världen.

Det finns inte ens antydan om de stora förlusterna av liv som den syriska armén lidit och deras anhängare som försvarar sitt land. De nuvarande uppskattningarna indikerar att mellan 80 000 och 120 000 syriska soldater, miliser och allierade har förlorat livet i konflikten. Under 2011–2013, inklusive den period som täcks av Caesar-bilderna, beräknas det att över 52 000 syriska soldater och civila dog jämfört med 29 000 från antiregeringsstyrkorna.

HRW hade tillgång till hela fotosamlingen, inklusive de som dödades av syriska soldater och civil milis som hade dödats i konflikten. Varför noterade de inte antalet syriska soldater och säkerhetsstyrkor som de identifierade? Varför visade de inte en enda bild av dessa offer?HRW går längre än att acceptera osanningarna i ”Caesar” -historia;n de föreslår att detta bara är en del av sanningen. På sida 5 i rapporten säger HRW: ”Därför representerar antalet lik från de interneringscentra som visas på Caesar-fotografierna endast en del av dem som dog i fängelse i Damaskus.

Tvärtom verkar det snarare som om Caesar-fotografierna mer än någonting visar offer som dog på olika sätt i den väpnade konflikten. Anklagelserna som HRW:s framstår som partiska och felaktiga.

12. De rättsliga anklagelserna är partiska och ignorerar det mest olagliga brottet – aggression.

Christian Science Monitor-journalisten Dan Murphy gav en lämplig varning i sin artikel om Carter-Rucks Caesar-rapport. Medan många reportrar behandlade åklagarna med okritisk vördnad, sa han:”Att vara en del av jakten på krigsförbrytelser är ingen garanti för trovärdighet hittills. Tänk bara på Luis Moreno Ocampos absurda anklagelser om Viagra och våldtäkt i Muammar Qaddafis Libyen 2011.

Inte förvånansvärt har åklagare för krigsförbrytelser en tendens till partiskhet, en lust att främja ärenden mot människor som de själva anser vara krigsförbrytare (som Assad eller Gaddafi) och därmed bör åklagarnas uppgifter behandlas med försiktighet. De föredrar ofta humanitär intervention. «

Carter Rucks juridiska team visade hur (o)försiktiga de var. De var ivriga att anklaga den syriska regeringen för ”brott mot mänskligheten”, men bevisen på ”industriella mord”, ”massmord”, ”tortyr för att döda” är tveksamt, och mycket av ”bevisen” visar något annat.

Å andra sidan finns det tydliga och fasta bevis på att ”fredsbrott” begås mot Syrien. Det är allmänt känt att det ”väpnade motståndet” i Syrien har finansierats, tillhandahållits och stöttats på många sätt av regeringarna i olika länder. De flesta av dessa militanter, både syriska och utländska, får lön från utländsk makt. Alla de behöver av vapen och utrustning levereras till dem. Liksom med ”Contras” i Nicaragua på 1980-talet är användningen av sådana proxiekrigare brott mot folkrätten.

Det finns också överträdelser av FN: s stadga som säger

”Alla medlemmar ska i sina internationella angelägenheter avstå från något hot eller användning av våld mot den territoriella integriteten eller politisk oberoendet i någon stat, eller i något annat sammanhang som strider mot FN: s syften.” Qatars regering har varit en viktig stöttepelare för legosoldater och fanatiker som attackerar den suveräna staten Syrien. Med tanke på det faktum, är det inte ironiskt att höra att jurister från Qatar har anklagat den syriska regeringen för ”brott mot mänskligheten”?

Är det inte dags för FN att införa reformer så att de kan börja leva upp till sitt syfte? Det kommer att kräva efterlevnad och verkställighet av FN-stadgar och internationell rätt.